Visa fullständig version : Hur vanligt är ätstörningar bland tränande på forumet?
Hade tänkt att göra en poll först men jag tror att den skulle ge en felaktig statistisk då personer med pågående ätstörningar företrädelsevis hade röstat och en del säkerligen är i ett förnekelsestadie, vilket gör att en poll både förmodligen inte hade varit representativ för klientelet på forumet och egentligen inte ger något.
Många tränande har givetvis även inte regelrätta ätstörningar.
--------------------------------------------------------------------------------------------
För att styra upp det hela lite så menar jag med "ätstörningar" ett sätt att äta som går ut över allmänt mående och något man inte mår bra av men inte kan kontrollera.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Många äter lite mat på diet, fastar, äter på olika märkliga vis men har en relativt oproblematisk syn på mat i det stora hela. Det är inget problem i sig och det är ingen ätstörning.
Jag definierar medvetet inte "ätstörning" närmare av två anledningar:
1) Jag är ingen expert på ätstörningar överhuvudtaget. Det är ett område som överlappar både psykiatri och neuroendokrinologi, men också psykosociala faktorer.
2) Jag vill att diskussionen ska vara öppen och att vi tillsammans kan problematisera både matfixeringen hos tränande och öppna för att de personer som upplever sig ha problem med sitt ätande söker hjälp.
Tanken med tråden är också att diskutera kroppsfixering, något som givetvis är intimt kopplat med ätande.
Tvärvetenskaplig, whatever diskussionstråd om ätande och träning helt enkelt.
Vi håller det högt i tak och utan angrepp. Jag vill mest lyfta diskussionen, då jag har sett problem hos människor i min närhet och gissar att det finns problem hos folk på forumet.
Själv har jag faktiskt aldrig haft problem med ätande, men jag har en del teorier både kring hetsätning/fasta och kroppsideal i allmänhet ur social/neurobiologisk synvinkel, men jag är blott en novis.
Låt oss diskutera.
Det är en jättebra fråga du ställer. Den är viktig. Mortaliteten är högre med ätstörningar än med depression exempelvis. Tänker även på den suicida biten. (Harris & Barraclough, 1998 (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9850203); Sullivan PF., 1995 (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7793446)) osv.
Angående träning är denna intervjun rätt intressant:
Food: It’s Not Just Physical, It’s Psychological (http://gorgomag.com/food-its-not-just-physical-its-psychological/)
Saxat från artikeln:
I would estimate that of the over 600 competitors I’ve worked with, over 50% at one point or another dealt with some sort of disordered eating, especially those attempting to ‘eat clean.’ In fact, eating ‘clean’ can easily be classified as an eating disorder itself when taken too far. Orthorexia nervosa (also known as orthorexia) is a proposed eating disorder/mental disorder characterized by an excessive preoccupation with avoiding foods perceived to be unhealthy (ie not ‘clean’).
Detta skänker lite ljus över situationen, angående ätstörningar en av de vanligare är just EDNOS (Eating Disorders Not Otherwise Specified), det är nog där du tänker att många på brädan kan hamna under:
1OQbUZeYAik
Kände inte till det du skrev om ätstörningar och depression, faktiskt. Mycket intressant.
Frågan är om anorexia hos kvinnor kanske är det ultimata utdragna ropet på hjälp s a s (i motsats som i akut som med självmordsförsök). Hos män också för den delen. Man visar lidandet med kroppen.
Kände inte till det du skrev om ätstörningar och depression, faktiskt. Mycket intressant.
Frågan är om anorexia hos kvinnor kanske är det ultimata utdragna ropet på hjälp s a s (i motsats som i akut som med självmordsförsök). Hos män också för den delen. Man visar lidandet med kroppen.
Dock finns det viss forskning som pekar i andra riktningar. Att det finns en högre mortalitet i jämförelse med den normala populationen är nog ingen tvekan om?
Bra fråga, gissar dock ändå på att det är mer en psykosocial (biologisk) förklaring till just ästörningar: Comparative study of the prevalence of abnormal eating attitudes among Arab female students of both London and Cairo universities. (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3763776)
Abstract:
Two matched samples of Arab female undergraduate students attending London and Cairo Universities were recruited to determine the relative prevalence of abnormal eating attitudes and the effect of exposure to Western culture upon this prevalence. A positive response was reported on the Eating Attitudes Test (EAT-40) in 22% of the students in the London group and 12% in the Cairo group, indicating that abnormal attitudes occur in this non-Western population. Six cases among the London sample fulfilled diagnostic criteria for bulimia nervosa, but no cases of either anorexia or bulimia were identified in the Cairo sample.
Även andra forskare finner en culturell inverkan:
Body weight, body image, and eating behaviours:
Relationships with ethnicity and acculturation in a
community sample of young Australian women (http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.59.1230&rep=rep1&type=pdf)(PDF fil)
Abstract:
A study was conducted to investigate associations between ethnicity and acculturation status and risk factors for eating disorders among young adult women. A community sample of 14,779 women aged 18–23 completed a comprehensive mail-out survey, which incorporated questions on country of birth, length of time spent in Australia, body weight, weight dissatisfaction, dieting, binge eating, and compensatory disordered eating behaviours. Results showed that risk factors for eating disorders were present across a range of ethnic groups. Further, a strong acculturation effect was observed, such that the longer the time spent in Australia, the more women reported weight-related values and behaviours similar to those of Australian-born women. Results challenge claims that risk factors for disordered eating are restricted to Caucasian females in Western societies. Implications for understanding ethnic and sociocultural influences on body weight, dieting, and disordered eating are considered.
Ätstörningar finns även bland män, jag har tyvärr själv sett effekterna av detta när jag växte upp, båda syskonen (bror och syster).
Detta är ett exempel på en manlig modell som tyvärr förlorade fighten:
zIFAoRU1veo
Manliga grupper som löper större risk i USA vad jag sett är homosexuella och brottare.
Å andra sidan kan vi se följande att redan 1992 fann följade forskare detta:
Cultural expectations of thinness in women: An update (http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/1098-108X%28199201%2911:1%3C85::AID-EAT2260110112%3E3.0.CO;2-T/abstract)
Abstract:
An investigation of current American society's depiction of the ideal female body was performed. Body measurements of Playboy magazine centerfolds and Miss America contestants for 1979–1988 indicated body weight 13–19% below expected weight for women in that age group. Miss America contestants showed a significant decrease in expected weight between 1979 and 1988. Comparisons were made with an earlier study which had demonstrated that body measurements of both groups had decreased during the period 1959–1978. Diet-for-weight-loss and exercise articles in six women's magazines were tabulated for 1959–1988. A significant increase in both diet articles and exercise articles occurred during this period. These findings suggest that the overvaluation of thinness continues and thinness is now sought through both dieting and exercise.
Enligt DSM IV-TR (Har inte i min ägo DSM V) är anorexia mött vid 15% under förväntad vikt vid eventuell ålder, vilket leder oss till att modellerna möter kriteria för anorexia. (Oftast ligger anorexia närmare 20-30% under).
Jag personligen har fått massvis av PM från medlemmar här på gymmet (fler nya än gamla medlemmar kan tilläggas) på grund utav att de läst min journal och vill ha hjälp med att bli kvitt sin ÄS!
De flesta som jag snackat med är män vilket nog inte är så konstigt då de kan identifiera sig bättre med mig än en kvinna kan, tror jag.
Skriver från mobilen så lägger in ett mer serriöst inlägg senare igen.
Sheogorath
2013-12-01, 09:39
Att liksom många anorektiker få en snedvriden uppfattning om hur den egna kroppen ser ut tror jag är väldigt vanligt bland de som tränar med främst estetiska motiv. För egen del misstänker jag att jag överskattar min fettprocent i "off"-perioder en del och det verkar inte bero på att jag har ett dåligt öga för det där; snarare att jag är mycket mer kritisk, och den där "nu-har-det-gått-för-långt"-gränsen ligger tidigare än den hade gjort om jag "dömde" någon annan.
Men det är inte en ätstörning. Det skulle man väl kunna kalla för en förvärvad perceptionsstörning.
Jag är ju väldigt nitisk i mina dietperioder, väger ketchup osv men det är något som ligger i linje med min personlighet. När jag gör något som engagerar mig ska det vara korrekt: raka linjer, bra meningsbyggnad, you name it. Det genomlyser allt från städning av badrummet till journalskrivning. Jag kunde aldrig vinna Sim City som liten eftersom jag var tvungen att göra på "mitt sätt" och "mitt sätt" var liksom aldrig vägen till framgång :D Även om dietperioderna utåt sett verkar vittna om en ätstörning ("nej, jag tänker inte äta vindruvan du bjuder på eftersom det inte står i mitt Excel-ark") så skulle jag vilja påstå att det inte är det. I "off"-perioder har jag inga problem att ta en fika, bli bjuden på middag, köpa en färdig-lunch och slänga in i micron om matlådorna tagit slut etc. Hade jag "mått dåligt" av det hade man kunnat börja diskutera ätstörning, kanske. Men med en så bred definition ("må dåligt när man äter dåligt") är frågan om vi inte har ett ätstört samhälle som sådant. Hälsohetsen är väldigt utbredd.
Jag vet inte hur unik min situation är. Jag tror inte den är jättevanlig och nu ser jag att det här blev en post som t.o.m. hade gjort Lellan stolt. :D
Angående att det skulle vara ett sätt att visa att man mår dåligt så vet jag att det definitivt inte alltid är det iallafall. Jag har haft många perioder av ätstörningar i mitt liv (men jag hoppas och tror att det är över nu) och jag brukar faktiskt tro att jag ser annorlunda ut än vad jag gör. Jag bantar inte för att andra ska tycka synd om mig utan för att jag tror att jag är tjock. När folk säger att jag har börjat bli väldigt smal så förklarar jag det för mig själv med att: "Nuförtiden är ju gemene man överviktig, de fattar inte vad en normal vikt är. Jag kan inte lyssna på deras omdöme för de har ett sjukligt beroende av sötsaker." Sen ser jag mig själv på foto eller tänker tillbaka efteråt på hur jag åt och hur jag kände mig under den perioden och inser att det var jag som var sjuk och såg fel i spegeln.
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, finns nog extremt många som inte vill erkänna för sig själva att de har en ätstörning, och då syftar jag på binge eating, som jag har, äta supernyttigt under veckan för att sen svulla på helgerna i onormala proportioner. Det började för 10 år sen, när "ätardagar" var all the rage. När det var som värst gjorde man ursäkter till polare och stannade inne bara för att äta. Plus att det blir så sjukt dyrt också.
Hackenschmidt
2013-12-01, 10:53
Nej definitivt ingen ätstörning, jag är väldigt slapp med maten. Min enda uppoffring är att jag försöker äta 500g kvarg varje dag men inte ens det håller jag dagligen.
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, finns nog extremt många som inte vill erkänna för sig själva att de har en ätstörning, och då syftar jag på binge eating, som jag har, äta supernyttigt under veckan för att sen svulla på helgerna i onormala proportioner. Det började för 10 år sen, när "ätardagar" var all the rage. När det var som värst gjorde man ursäkter till polare och stannade inne bara för att äta. Plus att det blir så sjukt dyrt också.
Ja ifall man kallar det ätstörning så fort som ätmönstret är avvikande från det normala så är det förstås många. Men det är ju viktigt att ta med att det orsakar lidande.
Binge eating kom nyligen med som diagnos i DSM-V och några kriterier som jag misstänker att få uppfyller:
2.A ) A sense of lack of control over eating during the episode (e.g., a feeling that one cannot stop eating or control what or how much one is eating)
C: Marked distress regarding binge eating is present
Nej definitivt ingen ätstörning, jag är väldigt slapp med maten. Min enda uppoffring är att jag försöker äta 500g kvarg varje dag men inte ens det håller jag dagligen.
Ja ifall man kallar det ätstörning så fort som ätmönstret är avvikande från det normala så är det förstås många. Men det är ju viktigt att ta med att det orsakar lidande.
Binge eating kom nyligen med som diagnos i DSM-V och några kriterier som jag misstänker att få uppfyller:
2.A ) A sense of lack of control over eating during the episode (e.g., a feeling that one cannot stop eating or control what or how much one is eating)
C: Marked distress regarding binge eating is present
Fanns med i appendix på DSM IV - TR, intressant att de tog det vidare till DSM V. Skillanderna med Binge Eating är ju oftast (enligt DSM IV) att de inte har kompenserade beteende, kräks, övertränar osv.
Det började för 10 år sen, när "ätardagar" var all the rage.
Du kan ha en poäng där.
Först svälter man, sedan svullar man. Inte olikt periodisk fasta i en del fall.
Tjejer vill vara smala, killar biffar/estetiska (Jeff Seid). Generaliserat.
Problemet är att det finns evolutionära orsaker till det; social "status".
Hur löser man det i dagens samhälle.
Tjejer vill vara smala (...) Problemet är att det finns evolutionära orsaker till det; social "status".
Fast det finns ju knappast evolutionära orsaker till att tjejer vill vara smalare än vad som är hälsosamt. Överlevnadsvärdet på att ha en kropp som en smal Hollywoodskådis (t.ex. Renee Zellweger i vad som menades vara hennes "normaltillstånd" i samband med att man diskuterade hennes "ofantliga" viktuppgång inför Bridget Jones-filmerna) måste ju vara uselt. Även fortplantningsförmågan är ju ofta tveksam i den viktklassen, vilket också gör det där med "evolutionära orsaker" lite ... sådär. Och utseendeidealet har ju skiftat en hel del genom historiens gång.
Edit: Det är ju dock intressant att social status kan vara så viktigt (vilket ofta förklaras med att vi är ett flockdjur som har svårt att överleva på egen hand och att det därför är viktigt att få vara kvar i gruppen) att vi drivs till ett beteende som egentligen är dåligt ur fysiologisk synvinkel.
Den här tycker jag var intressant angående ideal på kvinnor.
Varför tror du att en designer väljer att visa sina plagg på en supertunn modell?
– Ekonomin avgör. Det är budgetsmart att välja de yngre, inte fullt lika fysiskt utvecklade tjejerna. En fullt utvecklad och mogen tjej är dyr.
Kurvor kostar alltså pengar och unga, tunnare modeller med lite erfarenhet är det som designer med begränsad budget har råd med
http://www.dn.se/kultur-noje/ar-det-har-modellen/
Sheogorath
2013-12-01, 11:41
Fast det finns ju knappast evolutionära orsaker till att tjejer vill vara smalare än vad som är hälsosamt. Överlevnadsvärdet på att ha en kropp som en smal Hollywoodskådis (t.ex. Renee Zellweger i vad som menades vara hennes "normaltillstånd" i samband med att man diskuterade hennes "ofantliga" viktuppgång inför Bridget Jones-filmerna) måste ju vara uselt. Även fortplantningsförmågan är ju ofta tveksam i den viktklassen, vilket också gör det där med "evolutionära orsaker" lite ... sådär. Och utseendeidealet har ju skiftat en hel del genom historiens gång.
Edit: Det är ju dock intressant att social status kan vara så viktigt (vilket ofta förklaras med att vi är ett flockdjur som har svårt att överleva på egen hand och att det därför är viktigt att få vara kvar i gruppen) att vi drivs till ett beteende som egentligen är dåligt ur fysiologisk synvinkel.
Kruxet är att sexuellt selektionstryck inte alltid överensstämmer med överlevnadsvärdet i strikt bemärkelse, utan handlar om förmågan att "säkra en partner". Ta påfågelhannar som exempel. Stora, yviga och färgglada. Klart bättre rustade för exempelvis flykt med en mindre skrymmande skrud. Men honorna har gener som gör att de föredrar dem (genen för "föredragandet" som uttrycks i honan och "skruden" som uttrycks i hanen kan ligga så nära varandra på kromosomen att de oftast följs åt i celldelningen, om jag minns min evolutionsteori rätt). Man kan tänka sig ett sexuellt selektionstryck även på honor hos en art där mannens insats i avkomman är större än att bara sticka sperma i honan och sen go about his business.
Personligen så tror jag att bulk och deff tänket fort kan få fram dåliga ätmönster hos tränande. Normalt sett så ska man kunna äta efter hunger och reglera vikten på det sättet. När man börjar väga maten och tvångsäta och svälta sig i perioder så försvinner den förmågan.
Fast det finns ju knappast evolutionära orsaker till att tjejer vill vara smalare än vad som är hälsosamt. Överlevnadsvärdet på att ha en kropp som en smal Hollywoodskådis (t.ex. Renee Zellweger i vad som menades vara hennes "normaltillstånd" i samband med att man diskuterade hennes "ofantliga" viktuppgång inför Bridget Jones-filmerna) måste ju vara uselt. Även fortplantningsförmågan är ju ofta tveksam i den viktklassen, vilket också gör det där med "evolutionära orsaker" lite ... sådär. Och utseendeidealet har ju skiftat en hel del genom historiens gång.
Nej, det är sant.
Det är snarare en uppvisning i självdisciplin. Och det är status.
personligen så tror jag att bulk och deff tänket fort kan få fram dåliga ätmönster hos tränande. Normalt sett så ska man kunna äta efter hunger och reglera vikten på det sättet. När man börjar väga maten och tvångsäta och svälta sig i perioder så försvinner den förmågan.
+1.
R Scarpa27
2013-12-01, 20:52
aldrig haft någon äs direkt.
men har spårat ut på deff, och bara velat bli mer och mer rippad och det slutade med att jag tappade för mkt fett, muskler och såg för jaeklig ut.
dock på normal nivå men vill upp mer nu.
sen har ju vissa saker satt sig i hjärnan efter den perioden också.
the big mistake deff började när ett längre förhållande tog slut, och jag skulle bli superrippad, sluta dricka, sluta med niktin, äta fett och kolhydratssnålt m.m som slutade kaos. =P...
åt mig mätt på helvetes massa protein iaf (not good på lång sikt)
dock har jag aldrig använt en matvåg eller vägt något jag käkat.
PureWhey
2013-12-01, 21:49
http://gyazo.com/677fbfb9f3929077b212f3d62e2119a6.png
"Disordered eating"
Men det är intressant varför vissa faller dit på matnojor och andra inte. Många aspekter som spelar in onekligen.
Jag vet att serotonin t ex är implikerat i anorexia och dopamin i hetsätning (som i för lite/för mycket/någon slags vajsing vid anorexia) och att man försöker må bättre genom att hetsäta för att stimulera det dopaminerga "belöningssystemet", vid hetsätning.
R Scarpa27
2013-12-01, 21:56
http://gyazo.com/677fbfb9f3929077b212f3d62e2119a6.png
jo men de där räcker ju med att se brudar som käkar ute, alltid ska lämna kvar mat...alltid... lämnar 1, ska den andra lämna för att inte verka glupsk osv...
de som rensar tallriken är oftast tonåringskillar och medelåldersmän som gärna klipper en tallrik efterrätt och extra dryck också, eller pillar i sig från tjejens/frugans halvfulla salladstallrik för hon blev mätt på 3 salladsblad.
suck...
vissa personer slösar verkligen med ekonomin och kastar mat man ska äta.
sen sitter de säkert på kvällen och trycker i sig 300g marabou choklad istället för massiv mat.
Tror det är det genetiska lotteriet som spelar in ganska mycket eftersom vissa klarar en "svält" eller flera utan att bli sjuka, andra inte alls. Fast man till synes har liknande villkor.
När jag varit på behandlingshem för äs, har jag dock aldrig träffat en enda person med bra självkänsla. Kanske den enda gemensamma nämnaren som stämt in på exakt alla utöver de rent fysiologiska symptomen och den utlösande faktorn (svält).
Andra saker som varit vanligt förekommande men inte generella:
* Kommer från familjer med goda socioekonomiska förhållanden
* "Duktiga" personer, högpreserande, önskan om perfektion gällande det mesta
Specialistläkarna inom området som jag har träffat brukar snacka rätt ofta om att det finns en "anorexiagen" på typ samam sätt som det finns en "alkoholistgen".
Men då är vi inne på de svårare fallen och grötar, tror dock att det är applicerbart ute i verkligheten ibland. Tror dock att man måste ta bort perspektivet från individnivå och titta på hur den västerlänska civilisationen marker makt etc. Zooma ut från frågan om kroppsideal också för den delen.
Förr var det lyx att kunna äta sig fet, idag är det lyx att kunna avstå från mat. Underklassen är de nya överviktiga och klassklyftorna ökar mer än på väldigt länge. Det är viktigare än någonsin att vara "lyckad" och rik, att vara någon, eftersom alla ser dig dygnet runt via sociala medier osv.
R Scarpa27
2013-12-01, 22:14
Tror det är det genetiska lotteriet som spelar in ganska mycket eftersom vissa klarar en "svält" eller flera utan att bli sjuka, andra inte alls. Fast man till synes har liknande villkor.
När jag varit på behandlingshem för äs, har jag dock aldrig träffat en enda person med bra självkänsla. Kanske den enda gemensamma nämnaren som stämt in på exakt alla utöver de rent fysiologiska symptomen och den utlösande faktorn (svält).
Andra saker som varit vanligt förekommande men inte generella:
* Kommer från familjer med goda socioekonomiska förhållanden
* "Duktiga" personer, högpreserande, önskan om perfektion gällande det mesta
Specialistläkarna inom området som jag har träffat brukar snacka rätt ofta om att det finns en "anorexiagen" på typ samam sätt som det finns en "alkoholistgen".
Men då är vi inne på de svårare fallen och grötar, tror dock att det är applicerbart ute i verkligheten ibland. Tror dock att man måste ta bort perspektivet från individnivå och titta på hur den västerlänska civilisationen marker makt etc. Zooma ut från frågan om kroppsideal också för den delen.
Förr var det lyx att kunna äta sig fet, idag är det lyx att kunna avstå från mat. Underklassen är de nya överviktiga och klassklyftorna ökar mer än på väldigt länge. Det är viktigare än någonsin att vara "lyckad" och rik, att vara någon, eftersom alla ser dig dygnet runt via sociala medier osv.
tror mer att media och photoshoppade tidningar / 1 miljon dieter skapat mycket av dagens äs.
Kan hetsen på utseende istället för prestation göra det värre? Jag vet att en del jag känner har sluppit problem med ätande när de börjat jaga prestationsmål istället, som kräver att man äter mer mat. Då kan de fokusera på att prestera i gymmet istället för att "jag kommer bli lycklig om jag väger N kg".
Diomedea exulans
2013-12-01, 22:24
Kruxet är att sexuellt selektionstryck inte alltid överensstämmer med överlevnadsvärdet i strikt bemärkelse, utan handlar om förmågan att "säkra en partner". Ta påfågelhannar som exempel. Stora, yviga och färgglada. Klart bättre rustade för exempelvis flykt med en mindre skrymmande skrud. Men honorna har gener som gör att de föredrar dem (genen för "föredragandet" som uttrycks i honan och "skruden" som uttrycks i hanen kan ligga så nära varandra på kromosomen att de oftast följs åt i celldelningen, om jag minns min evolutionsteori rätt). Man kan tänka sig ett sexuellt selektionstryck även på honor hos en art där mannens insats i avkomman är större än att bara sticka sperma i honan och sen go about his business.
Absolut är det så. Det finns t ex pungdjur som parar ihjäl sig. Defintivit subobtimalt för individens fysiska hälsa…
http://news.nationalgeographic.com/news/2013/10/131007-marsupials-mammals-sex-mating-science-animals/
Kan hetsen på utseende istället för prestation göra det värre? Jag vet att en del jag känner har sluppit problem med ätande när de börjat jaga prestationsmål istället, som kräver att man äter mer mat. Då kan de fokusera på att prestera i gymmet istället för att "jag kommer bli lycklig om jag väger N kg".
I'll second that.
http://gyazo.com/677fbfb9f3929077b212f3d62e2119a6.png
Det citatet hade jag redan i andra inlägget med länk från just den artikeln där det kom ifrån:)
Kan hetsen på utseende istället för prestation göra det värre? Jag vet att en del jag känner har sluppit problem med ätande när de börjat jaga prestationsmål istället, som kräver att man äter mer mat. Då kan de fokusera på att prestera i gymmet istället för att "jag kommer bli lycklig om jag väger N kg".
Finns ju fortfarande risk för BED (http://en.wikipedia.org/wiki/Binge_eating_disorder) som jag tidigare nämnt fanns det i appendix i DSM IV men nu i DSM V. Risken finns fortfarande!
Finns ju fortfarande risk för BED (http://en.wikipedia.org/wiki/Binge_eating_disorder) som jag tidigare nämnt fanns det i appendix i DSM IV men nu i DSM V. Risken finns fortfarande!
Jovars, det gör det säkert. Jag utgår från mina egna anekdoter vad gäller kost, träning & vikt/utseendehets. Styrketräning, särskilt med målet att bli starkare, har hjälpt mycket för att få en sundare inställning till varför man äter, samtidigt som det automatiskt ger det utseende som tjejerna trodde att de skulle få vid en viss kroppsvikt.
Jovars, det gör det säkert. Jag utgår från mina egna anekdoter vad gäller kost, träning & vikt/utseendehets. Styrketräning, särskilt med målet att bli starkare, har hjälpt mycket för att få en sundare inställning till varför man äter, samtidigt som det automatiskt ger det utseende som tjejerna trodde att de skulle få vid en viss kroppsvikt.
Jag håller med dig, mitt svar var nog lite för kort. Tänkte mig nog mer på att exempelvis gå upp i vikt gör att blir starkare osv. I vissa fall verkar "grisbulk" som det oftast kallas på Kollo lämna tankar om BED. Mina personliga tankar bara erbjuder möjlighet att ha fel - dock håller jag i övrigt med dig!
Tack för ytterligare förklaring!
supercharge
2013-12-02, 08:28
Fast det finns ju knappast evolutionära orsaker till att tjejer vill vara smalare än vad som är hälsosamt. Överlevnadsvärdet på att ha en kropp som en smal Hollywoodskådis (t.ex. Renee Zellweger i vad som menades vara hennes "normaltillstånd" i samband med att man diskuterade hennes "ofantliga" viktuppgång inför Bridget Jones-filmerna) måste ju vara uselt. Även fortplantningsförmågan är ju ofta tveksam i den viktklassen, vilket också gör det där med "evolutionära orsaker" lite ... sådär. Och utseendeidealet har ju skiftat en hel del genom historiens gång.
Edit: Det är ju dock intressant att social status kan vara så viktigt (vilket ofta förklaras med att vi är ett flockdjur som har svårt att överleva på egen hand och att det därför är viktigt att få vara kvar i gruppen) att vi drivs till ett beteende som egentligen är dåligt ur fysiologisk synvinkel.
Självklart är det evolutionärt i grunden. Varför tror du påfåglar har så enorma fjäderskrudar? För att det är så oändligt praktiskt?
Olika arter kan ha ett i grunden evolutionärt fördelaktigt beteende som sedan överdrivs därför att beteendet i sig lockar det motsatta könet snarare än dess egentliga funktion. Naturen kompenserar naturligtvis för det här så fort det börjar bli en påtaglig nackdel, med att arten inte längre kan hävda sig i konkurrensen.
På samma sätt är det med att vara smal. Det är ett evolutionärt fördelaktigt beteende som framhäver höfter och dylikt för kvinnor. Sedan varierar idealet mellan andra evolutionära fördelar, t.ex. kurvighet och stora bröst. Men i grunden är det alltid samma. Idealet är aldrig att kvinnan ska vara fet, ha sneda tänder, eller andra anomalier - vilket feminister tror beror på nåon slags social struktur (de motsätter sig som bekant både smala ideal och bystiga).
Människan är inte något tomt ark som marxistiska dårar tror - det är bevisat hur många gånger som helst. Och det där med det "skiftande idealet" är en sanning med mycket modifikation - därför att skiftningen sker bara inom vissa ramar. Det "fula" har aldrig varit attraktivt och kommer inte bli heller.
Nån form av ätstörning kan jag ibland tro att jag har. Man är så otroligt viktfixerad att man ibland hetsäter för att gå upp i vikt, helt plötsligt får man ångest för att man ska bli en rullande fetknopp på en dag så äter man mindre nästa gång.
Jag är rätt förtjust i att väga och mäta mat. Räkna på makros och kalorier. Faktiskt känns det lite obehagligt att låta bli. Tackar så klart ofta nej till att faktiskt äta något under fikor osv. En del påstår det här vara en ätstörning.
Jag tänker att man får se det lite som så här att eftersom beteendet egentligen inte stör mitt liv på något vis (får inga frätskador på tänderna, förlorar inte jobbet, det stör inte mitt sociala liv, etc. etc.) så är det inget som behövs spekuleras över.
Angående kvinnors utseende finns det ett ideal för arten människa där hon är kapabel att reproducera.
Jag skulle nog säga att jag har någon sorts ätstörning eftersom det är något jag tänker på väldigt ofta. Samt att om det är någon dag jag mår sämre än vanligt så kan det bli hur mycket kalorier som helst i princip. Men jag vet inte exakt vad som klassar en ätstörning.
Jag skulle nog säga att jag har någon sorts ätstörning eftersom det är något jag tänker på väldigt ofta. Samt att om det är någon dag jag mår sämre än vanligt så kan det bli hur mycket kalorier som helst i princip. Men jag vet inte exakt vad som klassar en ätstörning.
Det är därför många faller inom EDNOS som jag pratar om i mitt första inlägg.
Kan hetsen på utseende istället för prestation göra det värre? Jag vet att en del jag känner har sluppit problem med ätande när de börjat jaga prestationsmål istället, som kräver att man äter mer mat. Då kan de fokusera på att prestera i gymmet istället för att "jag kommer bli lycklig om jag väger N kg".
Personligen, ja.
Prestationsträning = Win Win
Byggning = Win men lite osäker mark
Träning för att skapa energiunderskott = Epic Fail
supercharge
2013-12-02, 13:35
Jag skulle nog säga att jag har någon sorts ätstörning eftersom det är något jag tänker på väldigt ofta. Samt att om det är någon dag jag mår sämre än vanligt så kan det bli hur mycket kalorier som helst i princip. Men jag vet inte exakt vad som klassar en ätstörning.
Ätstörning har ju väldigt negativ klang, vilket gör att det ses som uteslutande negativt och ett problem som måste åtgärdas. Vi skulle lika gärna kunna benämna ditt beteende som "ansvarsfull kosthållning" som väcker helt andra associationer.
Ätstörning har ju väldigt negativ klang, vilket gör att det ses som uteslutande negativt och ett problem som måste åtgärdas. Vi skulle lika gärna kunna benämna ditt beteende som "ansvarsfull kosthållning" som väcker helt andra associationer.
Håller med. Det är väl först när vanor utgör ett problem som det är ett problem?
Det finns i vår kultur också att allt ska vara så himla härligt och spontant hela tiden, och se vad det gör med majoriteten av befolkningen när man ska unna sig och njuta 24/7. Not så härligt kanske någon tycker?
Det beror väl på vad man värdesätter i livet? Eftersom ingen vet meningen med livet kan man inte gärna ifrågasätta någon annans tolkning av hur livet levs "bäst" om det inte är en direkt destruktiv livsstil gentemot andra som inte bett om det.
I definitionen av "ätstörning" ligger att det är ett problem (något som sätter ned individens funktion fysiologiskt eller socialt, orsakar lidande etc.), så att diskutera normer och "vad man värdesätter i livet" med något slags riktning mot att det bara är lata personer utan självdisciplin och känsla för att andra har andra värderingar än man själv blir ett skott ganska långt utanför mål.
Ätstörning har ju väldigt negativ klang, vilket gör att det ses som uteslutande negativt och ett problem som måste åtgärdas. Vi skulle lika gärna kunna benämna ditt beteende som "ansvarsfull kosthållning" som väcker helt andra associationer.
Att någon som mår dåligt äter i princip hur mycket som helst har i alla fall jag svårt att benämna "ansvarsfull kosthållning".
Minimjölk
2013-12-02, 15:01
Skulle inte vilja klassa mitt tidigare beteende som ätstörning även om det säkert skulle klassificeras som i alla fall onormalt.
Jag åt bra mat var tredje timme och kunde bli upprörd om jag inte fick fylla på med protein. Om Frugan serverade tex paj såg jag bara en hög med kcals framför mig.
Maten blev mer som bränsle åt mig.
Jag mådde dock oftast väldigt bra under denna perioden och ingen kom till skada.
Nuförtiden äter jag precis när/hur/vad som helst utan någon betänklighet. Ser tillbaka på mina tidigare ack så torftiga måltider och ser två saker.
1.Jag äter mycket godare, dyrare och mer varierad mat idag.
2.Jag åt mycket nyttigare mat förr.
Det som var mitt största "problem" var nog myten om 3hs intervall med 30g-protein.
Å andra sidan är jag en person går all in i mina intressen så jag ångrar absolut inte vasslet innan morgonpromenaden eller de billiga tonfiskburkarna. Skulle dock ha svårt att gå tillbaka till denna kost idag.
Jag är ju väldigt nitisk i mina dietperioder, väger ketchup osv men det är något som ligger i linje med min personlighet. När jag gör något som engagerar mig ska det vara korrekt: raka linjer, bra meningsbyggnad, you name it. Det genomlyser allt från städning av badrummet till journalskrivning. Jag kunde aldrig vinna Sim City som liten eftersom jag var tvungen att göra på "mitt sätt" och "mitt sätt" var liksom aldrig vägen till framgång :D Även om dietperioderna utåt sett verkar vittna om en ätstörning ("nej, jag tänker inte äta vindruvan du bjuder på eftersom det inte står i mitt Excel-ark") så skulle jag vilja påstå att det inte är det. I "off"-perioder har jag inga problem att ta en fika, bli bjuden på middag, köpa en färdig-lunch och slänga in i micron om matlådorna tagit slut etc. Hade jag "mått dåligt" av det hade man kunnat börja diskutera ätstörning, kanske. Men med en så bred definition ("må dåligt när man äter dåligt") är frågan om vi inte har ett ätstört samhälle som sådant. Hälsohetsen är väldigt utbredd.
Jag vet inte hur unik min situation är. Jag tror inte den är jättevanlig och nu ser jag att det här blev en post som t.o.m. hade gjort Lellan stolt. :D
Jag känner igen mig exakt förutom det där med "meningsbyggnad", orkar av någon anledning inte bry mig så mycket när man skriver på forum etc. ^^ Sen så undrar jag hur man ska förhålla sig till olika situationer alltså ifall det ska klassas som ätstörning eller inte. Om man t.ex har kämpat för att komma ner i en väldigt låg nivå av kroppsfett och får pga det tillämpa egna strategier för att klara av det. Det är ju klart att man kommer att vara mer sugen på mat och tänka mer på mat då, men man gör väl inte det om inte fördelarna med att se ut på sitt önskade sett skulle överväga nackdelarna med en eventuellt avvikande kostrutin? Äter man mer och låter vikten gå upp litegrann så tänker man genast mycket mindre på mat, är man då helt plötsligt fri från ätstörning medans man innan var inne i en? Det är ju en fråga om prioritering väl. Jag skulle säkert njuta av att stoppa o mig en hel del käk så man lägger på sig en massa extra kilon, men det skulle inte vara värt det pga det minskade självförtroendet det skulle föra med sig i Mitt fall. Det är dock skönt att när man tränar så kan man alltid se det positivt liksom att om man käkar mindre så blir man deffad, käkar man mer så lägger man på sig litegrann men då kan man ju öka mycket mer i muskelmassa också så inget är bortkastat liksom. :-)
Minimjölk
2013-12-02, 15:49
Det är dock skönt att när man tränar så kan man alltid se det positivt liksom att om man käkar mindre så blir man deffad, käkar man mer så lägger man på sig litegrann men då kan man ju öka mycket mer i muskelmassa också så inget är bortkastat liksom. :-)
Dock är det ju inte säkert at tjust du får bättre resultat totalt sett genom denna matematik. ;)
Ibland är det bättre att äta en kcal extra och därmed orka träna lite hårdare, alternativt skippa ett set för att återhämta sig snabbare.
Mitt försöka att sätta lite griller i optinojande hjärnor. :cool:
Dock är det ju inte säkert at tjust du får bättre resultat totalt sett genom denna matematik. ;)
Ibland är det bättre att äta en kcal extra och därmed orka träna lite hårdare, alternativt skippa ett set för att återhämta sig snabbare.
Mitt försöka att sätta lite griller i optinojande hjärnor. :cool:
Det var inte menat som en formel liksom. Jag varierar, ibland så är jag på balans, ibland överskott och ibland underskott. Ibland genom att kontrollera, ibland genom att äta friare. Det jag skrev var just för att IINTE "optinoja" för mycket. :-) Alltså att om man äter överskott så är det bra på sitt sätt och underskott bra på sitt osv. Allt e bra så länge man tränar. ^^
I definitionen av "ätstörning" ligger att det är ett problem (något som sätter ned individens funktion fysiologiskt eller socialt, orsakar lidande etc.), så att diskutera normer och "vad man värdesätter i livet" med något slags riktning mot att det bara är lata personer utan självdisciplin och känsla för att andra har andra värderingar än man själv blir ett skott ganska långt utanför mål.
Det var inte så jag menade. Det jag höll med om är att det inns personer som tar sin kropp och kost på stort allvar och att de för den skullen inte säkert har en ätstörning.
Att jag tycker det är en värdering man bör tillåtas ha, lika mycket som värderingen att man ska unna sig ofta.
Vad jag själv har för preferenser och vilka jag anser är "lata" låter jag vara osagt. Det jag uppfattar som lathet, har oftast ingen direkt koppling till träning och kost för övrigt.
Under deff blir jag lite manisk, ser mat mer som macros med olika smak, men resten av året stoppar jag i mig allt jag kommer över, vet inte om det passar in som en ätstörning, men jag störs då inte av det :)
Ätstörningar på forumet? Såinihelvete.
supercharge
2013-12-02, 18:51
Att någon som mår dåligt äter i princip hur mycket som helst har i alla fall jag svårt att benämna "ansvarsfull kosthållning".
Det var i huvudsak deffandet och snålandet på kalorier som jag syftade på - vilket många skulle betrakta som "ätstörning". Men då kan man lika gärna argumentera för att det är normen som är fel. Ta USA som exempel där hälften av befolkningen på vissa håll är feta, och många så feta att det är sjukligt. Vem är det som har ätstörningar då? Och ska ätstörningar definieras bara som avvikande beteende gentemot majoriteten - som är lite den tendensen man kan se idag, där folk kollar suspekt på en person som räknar kalorier men ingen höjer på ögonbrynen åt ytterligare en tjockis som häver i sig kopiösa mängder pommes frites.
Det jag menar är: är det verkligen en ätstörning att vara försiktig med kaloriintaget och tänka på vad man stoppar i sig? Ibland kanske man mår lite dåligt över det också, men är det nödvändigtvis så oändligt hemskt? Motsatsen är något kopiöst frossande där man unnar sig själv allting och aldrig behöver må dåligt av att begränsa sig - ett fenomen som breder ut sig i västvärlden. Då kanske det är sunt i grunden att ha en viss naturlig oro över sin vikt, om det innebär att man behärskar sig i allt det överflöd vi lever i.
Heddaway
2013-12-02, 18:58
Även om det drabbar många i träningssammanhang så kan det även vara till stor hjälp för dem som lider av ätstörningar, jag syftar på att äta för att bli stark och bygga osv. Man kan vända det till något positivt och se det som nödvändigt att äta för att nå sina mål.
Men jo, det kan nog lätt bli maniskt åt båda hållen.
I princip alla lider ju av ätstörningar här om man jämför med medelsvensson. Själv har jag nyss legat på diet i 10 veckor i sträck ätit i stort sett samma mat varenda dag och nu blev jag sjuk så jag har dragit i mig 5000 kcal från limpmackor kvarg glass kakor och choklad under dagen. Normalt? Nej. Ätstörning? Ja enligt etablissemanget. Måste tyvärr alltid hålla mer eller mindre koll på vad jag äter annars blir jag fet som ett svin. Förstår inte hur många "vanliga" människor som inte bryr sig/räknar/whatever håller sig konstant smala och inte kan bli feta till slut. Visst kommer dom alltid ha lite mer kulmage etc pga inaktivitet men utöver det fattar fan inte.
Slutsatsen är väl att dom inte har ett stört förhållande till mat som alla som "tänker på det mycket/väldigt mycket " har
Heddaway
2013-12-02, 19:36
Slutsatsen är väl att dom inte har ett stört förhållande till mat som alla som "tänker på det mycket/väldigt mycket " har
fast nu blir väl "normala" svenssons fetara och fetare också...
och så ser vi dem ju i kläder, svårt att se vad som döljer sig under där :)
Förstår inte hur många "vanliga" människor som inte bryr sig/räknar/whatever håller sig konstant smala och inte kan bli feta till slut. Visst kommer dom alltid ha lite mer kulmage etc pga inaktivitet men utöver det fattar fan inte.
Jag tror att det beror det på att de aldrig har rubbat sin aptitreglering genom att aktivt arbeta med att påverka sin vikt i någon större utsträckning, till skillnad från många inom gymkulturen som ägnar sig åt bulk och deff i perioder om vartannat.
majak0vskij
2013-12-02, 20:48
Börjar behandling på torsdag. Har stora förhoppningar!
Jag tror att det beror det på att de aldrig har rubbat sin aptitreglering genom att aktivt arbeta med att påverka sin vikt i någon större utsträckning, till skillnad från många inom gymkulturen som ägnar sig åt bulk och deff i perioder om vartannat.
Korrekt.
I träningsvärlden har man fått för sig att man måste vara så jäkla märkvärdig med hur man träner och äter.
Att hålla det så enkelt som att äta helt vanlig jäkla mat, och träna med allt tyngre belastning, med helt enkla övningar, några pass i veckan, verkar många tro inte är lika effektivt.
Utan det skall till särskilda träningsmetoder - ju mer komplicerat desto bättre! - och kaloriberäkning till minsta gram ketchup. Det enda det leder till är ätstörningar och uteblivna resultat.
De flesta som säger att de "tränar" borde se till hur idrottare planerar sin kost & träning. Det är ljusår från den neurotiske byggaren.
Korrekt.
I träningsvärlden har man fått för sig att man måste vara så jäkla märkvärdig med hur man träner och äter.
Att hålla det så enkelt som att äta helt vanlig jäkla mat, och träna med allt tyngre belastning, med helt enkla övningar, några pass i veckan, verkar många tro inte är lika effektivt.
Utan det skall till särskilda träningsmetoder - ju mer komplicerat desto bättre! - och kaloriberäkning till minsta gram ketchup. Det enda det leder till är ätstörningar och uteblivna resultat.
De flesta som säger att de "tränar" borde se till hur idrottare planerar sin kost & träning. Det är ljusår från den neurotiske byggaren.
What he said.
Sheogorath
2013-12-02, 21:07
Korrekt.
I träningsvärlden har man fått för sig att man måste vara så jäkla märkvärdig med hur man träner och äter.
Att hålla det så enkelt som att äta helt vanlig jäkla mat, och träna med allt tyngre belastning, med helt enkla övningar, några pass i veckan, verkar många tro inte är lika effektivt.
Utan det skall till särskilda träningsmetoder - ju mer komplicerat desto bättre! - och kaloriberäkning till minsta gram ketchup. Det enda det leder till är ätstörningar och uteblivna resultat.
De flesta som säger att de "tränar" borde se till hur idrottare planerar sin kost & träning. Det är ljusår från den neurotiske byggaren.
När det gäller att äta för prestation eller för att helt sonika lägga på sig massa så håller jag med dig. När det kommer till maximal fettförbränning utan muskelförlust, särskilt om man inte sätter sprutor i skinkan ett par gånger i veckan och på så sätt bänder lite fysiologiska gränser, så håller jag inte med dig.
R Scarpa27
2013-12-02, 21:37
Börjar behandling på torsdag. Har stora förhoppningar!
okey lycka till.
vad led du av för typ?
skrev du in dig själv?
anyway gl.
shadowfire
2013-12-02, 21:42
när det gäller att äta för prestation eller för att helt sonika lägga på sig massa så håller jag med dig. När det kommer till maximal fettförbränning utan muskelförlust, särskilt om man inte sätter sprutor i skinkan ett par gånger i veckan och på så sätt bänder lite fysiologiska gränser, så håller jag inte med dig.
+1
Vid deff är lite neuros nog bara till fördel. Så då är vi ändå här igen, när blir optimerandet en störning?
Kan det vara ifall neurosen fortsätter även när deffen inte längre är aktuell?
Är det när tankesättet "fastnar" trots att det inte längre s a s behövs?
När kommer en filmjölkpoll för "kvantitativ" statistikmaking i frågan? :p
När det gäller att äta för prestation eller för att helt sonika lägga på sig massa så håller jag med dig. När det kommer till maximal fettförbränning utan muskelförlust, särskilt om man inte sätter sprutor i skinkan ett par gånger i veckan och på så sätt bänder lite fysiologiska gränser, så håller jag inte med dig.
Det finns väldigt få idrottare som vill tappa muskelmassa då det brukar påverka prestationen och det finns massor av idrottare som bantar betydligt hårdare än vad de som bara vill se snygga ut i spegeln gör och ändå måste de prestera.
Vid deff är lite neuros nog bara till fördel. Så då är vi ändå här igen, när blir optimerandet en störning?
Kan det vara ifall neurosen fortsätter även när deffen inte längre är aktuell?
Är det när tankesättet "fastnar" trots att det inte längre s a s behövs?
När kommer en filmjölkpoll för "kvantitativ" statistikmaking i frågan? :p
Tja, när man väl uppnått sin ideal fysik så tror jag många fortsätter att försöka "optimera" sin kost för att så länge som möjligt kunna hålla sig kvar i sin "form" Och detta har för mig tidigare lätt till lite lätt störda matvanor. Dvs man utesluter vissa sorters mat bara för att det inte passar in på ens uträkningar eller helt enkelt inte känns "cleant" nog.
shadowfire
2013-12-02, 22:27
Tja, när man väl uppnått sin ideal fysik så tror jag många fortsätter att försöka "optimera" sin kost för att så länge som möjligt kunna hålla sig kvar i sin "form" Och detta har för mig tidigare lätt till lite lätt störda matvanor. Dvs man utesluter vissa sorters mat bara för att det inte passar in på ens uträkningar eller helt enkelt inte känns "cleant" nog.
Du tror inte den "optimeringen" kommer innan?
T.ex. som att vara nybörjare o läst diverse kost-, PWO-, EAA- å andra trådar här?
Frågan är vad som klassas som ätstörning.
Å frågan är hur många som själv förstår att man har en ätstörning.
Är ju lättast o peka på andra oftast.. o gärna de som utmärker sig fysiskt på ett eller annat sätt.
Sheogorath
2013-12-02, 22:29
Det finns väldigt få idrottare som vill tappa muskelmassa då det brukar påverka prestationen och det finns massor av idrottare som bantar betydligt hårdare än vad de som bara vill se snygga ut i spegeln gör och ändå måste de prestera.
Det finns nog både en och annan idrottare som hade haft nytta av att kasta ett öga på fitnessbranschen i det hänseendet. Tycker sällan man ser så mycket dumheter som när tränare ska fixa formen på sina atleter eller pressa ner dem en viktklass.
Du tror inte den "optimeringen" kommer innan?
T.ex. som att vara nybörjare o läst diverse kost-, PWO-, EAA- å andra trådar här?
Frågan är vad som klassas som ätstörning.
Å frågan är hur många som själv förstår att man har en ätstörning.
Är ju lättast o peka på andra oftast.. o gärna de som utmärker sig fysiskt på ett eller annat sätt.
Jo så kan det absolut vara. Jag skrev ju å andra sidan "fortsätter att optimera" vilket förutsätter att man redan börjat pilla hit och dit med makronutrienterna. :)
I princip alla lider ju av ätstörningar här om man jämför med medelsvensson. Själv har jag nyss legat på diet i 10 veckor i sträck ätit i stort sett samma mat varenda dag och nu blev jag sjuk så jag har dragit i mig 5000 kcal från limpmackor kvarg glass kakor och choklad under dagen. Normalt? Nej. Ätstörning? Ja enligt etablissemanget. Måste tyvärr alltid hålla mer eller mindre koll på vad jag äter annars blir jag fet som ett svin. Förstår inte hur många "vanliga" människor som inte bryr sig/räknar/whatever håller sig konstant smala och inte kan bli feta till slut. Visst kommer dom alltid ha lite mer kulmage etc pga inaktivitet men utöver det fattar fan inte.
En gång deffskadad; alltid deffskadad.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.