Visa fullständig version : Svin till svärfar
Raschmus
2013-11-14, 10:04
Tänk er att svärfar är ett alkoholiserat, elakt svin. Ni tyckte till början synd om honom då ni snabbt konstaterade att karln är trasig men det har senare gått över till hat när han gång på gång beter sig jävligt elakt mot din partner och hennes mamma.
Din partner vill inte ha hjälp eller stöd (mer än kärleksfulla kramar och ett lyssnande öra) men själv känner du att det vore högst aktuellt att hälsa på karln och förklara lugnt och tydligt att beteendet upphör nu som i nu.
Hade det varit en kollega, vän eller främling som betett sig så som han gör mot min tjej hade jag hanterat det för länge sedan men nu råkar ju karljäveln vara farsa till henne.
Vad hade ni gjort?
Värt att nämna är att jag flera gånger frågat tjejen om jag inte ska åka dit och på ett väldigt mänskligt sett få honom att uppföra sig men hon tackar varje gång nej till erbjudandet.
(Jag misstänker att alla kommer svara som mitt logiska svarar; skit i gubbjäveln tills hon ber om hjälp och var en kärleksfull pojkvän tills dess men vill ändå höra era tankar)
Minimjölk
2013-11-14, 10:17
Om du ser att din partner och svärmor far illa och att det även orsakar ångest för dig så ser jag inte riktigt anledning till att du enbart skall knyta näven i fickan och titta på när detta sker.
Om han går att resonera med i nyktert tillstånd så boka in en tid med honom där ni möts ni två och du lugnt och sakligt berättar din syn på saken och hur du upplever situationen.
Även om han agerar som ett svin har jag väldigt svårt att tro att han medvetet vill sin fru och dotter illa. Försök tänka mer i banorna om att det finns besvärliga beteenden, inte besvärliga personer. Han är säkerligen inte medveten om hur illa andra i hans närhet mår pga hans närhet, då hade han ju gjort något åt det. Fokusera på att försöka få honom att förstå själv att hans beteende är olämpligt. Detta är mycket kraftfullare än att hota och/eller tvinga någoin sluta. Det är j uförst när hans polett ramlar ned han själv kommer känna motivation för ett förändrat beteende.
Förbered dig väl inför detta samtal, tala utifrån ditt perspektiv, inte mammans/dotterns utan hur du upplever det. Kom gärna med konkreta exempel där han gjort fel, försök även lyfta fram de positiva sidor som han har och ge exempel på hur han kan använda dessa bättre. Försök att hålla känslorna borta (lättare sagt än gjort).
Om du märker att det hettar till så ta en break och be om att få återuppta diskussionen igen när ni lugnat ned er.
Lycka till!
Raschmus
2013-11-14, 10:19
Om du ser att din partner och svärmor far illa och att det även orsakar ångest för dig så ser jag inte riktigt anledning till att du enbart skall knyta näven i fickan och titta på när detta sker.
Om han går att resonera med i nyktert tillstånd så boka in en tid med honom där ni möts ni två och du lugnt och sakligt berättar din syn på saken och hur du upplever situationen.
Även om han agerar som ett svin har jag väldigt svårt att tro att han medvetet vill sin fru och dotter illa.
Försök tänka mer i banorna om att det finns besvärliga beteenden, inte besvärliga personer. Han är säkerligen inte medveten om hur illa andra i hans närhet mår pga hans närhet, då hade han ju gjort något åt det.
Förbered dig väl inför detta samtal, tala utifrån ditt perspektiv, inte mammans/dotterns utan hur du upplever det. Kom gärna med konkreta exempel där han gjort fel, försök även lyfta fram de positiva sidor som han har och ge exempel på hur han kan använda dessa bättre. Försök att hålla känslorna borta (lättare sagt än gjort).
Om du märker att det hettar till så ta en break och be om att få återuppta diskussionen igen när ni lugnat ned er.
Lycka till!
Problemet är att jag föreslagit detta men ingen vill ha min hjälp. Tjejen blir snarare arg när jag föreslår det och menar på att hon redan tackat nej en gång.
Men tack för inlägget
Innan du gör något så betänk att du har att göra med en person som antagligen haft många år på sig att vara ett manipulativt as.
Väldigt viktigt att du inte träffar honom utan att din tjej vet om det. Skulle även rekommendera dig att spela in hela samtalet.
Slår det fel så har du med största sannolikhet att göra med en person som kommer ägna all sin energi åt att vända sin dotter mot dig.
Några andra saker att tänka på är vad du tror dig kommer åstadkomma med ditt samtal? Vad ska du göra och säga? Varför tror du det hjälper? osv
Få din tjej att inse att det inte är okej. Vägra träffa honom. Trösta inte henne när han gjort henne ledsen.
Om du vill att hon ska vara med på det (eller ta samtalet själv) bör du se över hur du agerar efter fadern beteer sig illa. Nu vet jag inte hur eran relation ser ut i vardagen, men är det så att du är extra omtänksam, gullig, kramig etc. efteråt (och hon gillar det), ger du henne en anledning att inte ta tag i problemet och bevara denna skadliga relation.
Jag skulle satsa på att vara lite hårdare i den situationen, påpeka hur det får henne och dig att må dåligt, och sedan lägga lite extra krut på att visa henne uppmärksamhet vid andra tillfällen.
Minimjölk
2013-11-14, 10:25
Problemet är att jag föreslagit detta men ingen vill ha min hjälp. Tjejen blir snarare arg när jag föreslår det och menar på att hon redan tackat nej en gång.
Men tack för inlägget
Jag skrev lite till i en edit:
"Fokusera på att försöka få honom att förstå själv att hans beteende är olämpligt. Detta är mycket kraftfullare än att hota och/eller tvinga någoin sluta. Det är ju först när hans polett ramlar ned han själv kommer känna motivation för ett förändrat beteende."
Finns det något sätt du kan få honom medeveten om detta utan att prata med honom? Någon ögonöppnare?
Jag vet folk som använt böcker/filmer med en handling väldigt snarlik den verkliga situationen som sedan personen med beteendeproblem fått se och då starkt föraktat det beteende som de själva besitter i andra betraktares ögon. Det är tyvärr så att många har svårt att förstå sina egna beteendeproblem och därför inte kan jobba aktivt med dem.
Som sagt, jag har väldigt svårt att tro att någon medvetet skadar sin fru och sitt barn, även om man är trasig och alkoholiserad.
Är han schysst och allt är bra när han är nykter, eller kommer det fram när han dricker endast? Tyvärr kommer en konfrontation bara göra det värre. Man kan inte få någon som inte vill sluta dricka att göra det. De måste vilja själva. Enda lösningen är att de flyttar ut.
VoDaresVins
2013-11-14, 10:39
Som minimjölk skriver är det nog en mera ödmjuk approach det enda som kan hjälpa. Kommer nog inte heller svänga på en gång utan krävs mycket stöd och att du blir nån han kan öppna sig för och diskutera. Att försöka komma in och sätta ner foten kommer inte lösa någonting. Snarare bränner du chansen att bli den han kan börja diskutera mera öppet med.
Om din tjej ber dig att inte göra något och han inte är svinig mot dig tycker jag inte att du ska konfrontera honom. Om jag var i dina skor skulle jag hellre prata med din flickvän och hennes mamma och peppa dem att sätta ner foten/prata med din svärfar.
Det enda vi, genom din beskrivning, kan konstatera är att det är helt meningslöst att skriva detta här.
Vi kan omöjligt ifrån 5 meningar ge dig tips och råd om hur du ska hantera en sån alldaglig situation.
I mitt tycke verkar du vara en gnällig jävel som söker uppmärksamhet.
Har du problem med någon, säg det till personen.
Problemet är att jag föreslagit detta men ingen vill ha min hjälp. Tjejen blir snarare arg när jag föreslår det och menar på att hon redan tackat nej en gång.
Men tack för inlägget
Min flickvän är likadan (nu är inte hennes föräldrar alkoholister eller så) angående familje-grejer och jag håller med henne. Du vill säkert inte att din flickvän går och hoppas in i något problem som du och din pappa har med din mamma, eller har jag fel? Jag hade iaf inte viljat det.
Edit:
Om din tjej ber dig att inte göra något och han inte är svinig mot dig tycker jag inte att du ska konfrontera honom. Om jag var i dina skor skulle jag hellre prata med din flickvän och hennes mamma och peppa dem att sätta ner foten/prata med din svärfar.
+1
I mitt tycke verkar du vara en gnällig jävel som söker uppmärksamhet.
Lite väl hårt, det är ju inte för sin egen skull han vill ta itu me gubben.
Men det är nästan omöjligt för dig som någon utifrån att påverka honom. Går alltid att bortförklara dig som någon som inte har koll, och i värsta fall utnämns du till syndabock för att allt är så spänt i deras lilla familj.
Viljan att förändras måste finnas hos honom.
Med det sagt har du allt att vinna på att få hans förtroende. Ser han dig fungera fint ihop med dottern och att du uppför dig moget kanske han till slut kommer undslippa sig "ja allt blev ju inte som man tänkt". Därifrån är det ju lättare att resonera.
Min farsa var alkoholist. Hade varit in på behandling efter han tappat jobbet osv. Han föll tillbaka ganska snabbt och då sa jag mer eller mindre upp kontakten, jag hörde aldrig av mig och de få gånger han ringde sket jag oftast i att svara. Min lillasyster gjorde samma sak.
Då verkade poletten falla ner något och han tog det åtminstone lugnare men han fortsatte dricka fram till att han gick bort av alkoholrelaterade sjukdomar. Då hade jag inte pratat med honom på 8 månader, innan dess hade vi inte haft kontakt på 4 månader.
Vi hade länge försökt få honom att inse att man måste lägga ner om han ska ha en familj kvar, men trots vänliga "påtryckningar" med gulligull, direkta hot att vi säger upp kontakten, att han fick sparken osv fungerade inget. Det enda som fungerade var att faktiskt ta avstånd från honom, men det verkar ju inte din partner vilja göra och då finns det sällan mycket hopp för ett förändrat beteende heller.
Vill hon inte att du skall hjälpa till skall hon inte heller gnälla,
så antingen tar hon tag i det, låter dig hjälpa till och ta tag i det eller så håller hon tyst om det
Vill hon inte att du skall hjälpa till skall hon inte heller gnälla,
så antingen tar hon tag i det, låter dig hjälpa till och ta tag i det eller så håller hon tyst om det
Vilket skitråd. Ibland behöver man ovillkorat stöd från någon som står en nära. Hon är väl inte redo för konsekvensen av en konfrontation.
Minimjölk
2013-11-14, 15:41
Likväl tycker jag TS inte bara skall stå vid sidan och se förfallet. Om situationen är så illa som han beskriver måste den redas ut.
Hade det varit jag hade jag försökt få tjejen att ta det med sin pappa alt gjort det själv men då synkat med tjejen ifråga först. Det är klart det är känsligt, familj har man kanske bara en av och mista felsteg vid en konfrontation kan få ödesdigra konsekvenser för framtiden.
jag säger inte at tdet är rätt men ett brev kan ibland vara lättare att författa än att öga mot öga med alla känslor få fram vad man vill när alla känslorna är utanpå.
Du känner din svärfar bätrre än oss, är han alltid ett svin eller är han resonabel att prata med för dig som svärson?
Vilket skitråd. Ibland behöver man ovillkorat stöd från någon som står en nära. Hon är väl inte redo för konsekvensen av en konfrontation.
Jag har varit i en nästan likadan situation när mamman istället var alkoholiserad elak jävel.
Och jag gjorde ingenting (eftersom tjejen inte ville det) men till slut orkade jag inte med vare sig tjejen som blev helt mentalt nedbruten eller hennes elaka arsle till mor.
Gör man ingenting åt sina problem så får man ta konsekvenerna av dem till slut. Och är personen för svag att göra något själv men ändå vägrar att ta hjälp.. vad ska man säga.
Raschmus
2013-11-15, 12:49
Innan du gör något så betänk att du har att göra med en person som antagligen haft många år på sig att vara ett manipulativt as.
Väldigt viktigt att du inte träffar honom utan att din tjej vet om det. Skulle även rekommendera dig att spela in hela samtalet.
Slår det fel så har du med största sannolikhet att göra med en person som kommer ägna all sin energi åt att vända sin dotter mot dig.
Några andra saker att tänka på är vad du tror dig kommer åstadkomma med ditt samtal? Vad ska du göra och säga? Varför tror du det hjälper? osv
Först och främst var tanken att gå in trevlig och förklara att hans beteende dels sårar hans dotter och exfru men även rent egoistiskt förklara att hans jävla beteende förstör min sömn. Förklara att inte nog med att det smärtar mig att tjejen är ledsen utan även att jag är färdig med att trösta henne långa nätter pga han inte kan uppföra sig.
Funkar inte det så har jag en ej så rumsren plan B men den fungerar inte för att få honom snäll med fortsatt kontakt utan snarare att han håller sig undan för all framtid och eftersom tjejen DESSUTOM har en lillebror som har svårare att släppa taget om sin far så blir det ännu svårare.
Få din tjej att inse att det inte är okej. Vägra träffa honom. Trösta inte henne när han gjort henne ledsen.
Att jag inte skall trösta henne när hon är ledsen är omöjligt. Att hon inte hanterar konflikten korrekt må vara en sak men att hon inte ska få stöd av mig är en ickefråga.
Om du vill att hon ska vara med på det (eller ta samtalet själv) bör du se över hur du agerar efter fadern beteer sig illa. Nu vet jag inte hur eran relation ser ut i vardagen, men är det så att du är extra omtänksam, gullig, kramig etc. efteråt (och hon gillar det), ger du henne en anledning att inte ta tag i problemet och bevara denna skadliga relation.
Jag skulle satsa på att vara lite hårdare i den situationen, påpeka hur det får henne och dig att må dåligt, och sedan lägga lite extra krut på att visa henne uppmärksamhet vid andra tillfällen.
Förstår hur du tänker men det är en även det en ickefråga. Jag är en kärleksfull pojkvän som alltid kramas och pussas innan bedtime. Enda skillnaden mellan när hon är ledsen gentemot glad är att jag torkar tårarna mellan kramarna. Ingenting annat.
Jag skrev lite till i en edit:
"Fokusera på att försöka få honom att förstå själv att hans beteende är olämpligt. Detta är mycket kraftfullare än att hota och/eller tvinga någoin sluta. Det är ju först när hans polett ramlar ned han själv kommer känna motivation för ett förändrat beteende."
Finns det något sätt du kan få honom medeveten om detta utan att prata med honom? Någon ögonöppnare?
Jag vet folk som använt böcker/filmer med en handling väldigt snarlik den verkliga situationen som sedan personen med beteendeproblem fått se och då starkt föraktat det beteende som de själva besitter i andra betraktares ögon. Det är tyvärr så att många har svårt att förstå sina egna beteendeproblem och därför inte kan jobba aktivt med dem.
Som sagt, jag har väldigt svårt att tro att någon medvetet skadar sin fru och sitt barn, även om man är trasig och alkoholiserad.
Oavsett medvetet eller ej så måste det få ett slut. Snubben är ofta rätt reko nykter men så fort han luktat på korken så tappar han det.
Mannen bor ensam, från sina barn och sin exfru men problemet är att de hela tiden ger honom en chans att umgås eller ringa. Värt att nämna är att tjejen frös ut honom tills han nu fått diagnos cancer, då tyckte hon synd om honom. När hon då gick med på en fika och sedan se en idrottsmatch var han brötfull och elak igen.
Är han schysst och allt är bra när han är nykter, eller kommer det fram när han dricker endast? Tyvärr kommer en konfrontation bara göra det värre. Man kan inte få någon som inte vill sluta dricka att göra det. De måste vilja själva. Enda lösningen är att de flyttar ut.
De har redan flyttat ut. Jag skiter i om han dricker eller inte, jag vill att han skall 1. Vara snäll. 2. Aldrig höra av sig.
Det hade jag med enkelhet löst om jag fick tillåtelse från tjej och hennes mor.
Som minimjölk skriver är det nog en mera ödmjuk approach det enda som kan hjälpa. Kommer nog inte heller svänga på en gång utan krävs mycket stöd och att du blir nån han kan öppna sig för och diskutera. Att försöka komma in och sätta ner foten kommer inte lösa någonting. Snarare bränner du chansen att bli den han kan börja diskutera mera öppet med.
Möjligt... Fortfarande är skon klämd att jag inte får grönt att träffa honom ensam oavsett om jag föreslår ödmjuk eller aggressiv approach.
Om din tjej ber dig att inte göra något och han inte är svinig mot dig tycker jag inte att du ska konfrontera honom. Om jag var i dina skor skulle jag hellre prata med din flickvän och hennes mamma och peppa dem att sätta ner foten/prata med din svärfar.
Försökt detta men skall fortsätta. Jag hade aldrig godkänt någon utomstående gå in i mina familjeproblem utan ett ok, därav jag håller mig undan.
Det enda vi, genom din beskrivning, kan konstatera är att det är helt meningslöst att skriva detta här.
Vi kan omöjligt ifrån 5 meningar ge dig tips och råd om hur du ska hantera en sån alldaglig situation.
I mitt tycke verkar du vara en gnällig jävel som söker uppmärksamhet.
Har du problem med någon, säg det till personen.
Hade det varit en man som inte hade blodgemenskap hade jag löst det direkt. Hade du konfronterat din flickväns far utan flickvännens godkännande? När dessutom farsan är cancersjuk.
Min flickvän är likadan (nu är inte hennes föräldrar alkoholister eller så) angående familje-grejer och jag håller med henne. Du vill säkert inte att din flickvän går och hoppas in i något problem som du och din pappa har med din mamma, eller har jag fel? Jag hade iaf inte viljat det.
Edit:
+1
Helt rätt.
Lite väl hårt, det är ju inte för sin egen skull han vill ta itu me gubben.
Men det är nästan omöjligt för dig som någon utifrån att påverka honom. Går alltid att bortförklara dig som någon som inte har koll, och i värsta fall utnämns du till syndabock för att allt är så spänt i deras lilla familj.
Viljan att förändras måste finnas hos honom.
Med det sagt har du allt att vinna på att få hans förtroende. Ser han dig fungera fint ihop med dottern och att du uppför dig moget kanske han till slut kommer undslippa sig "ja allt blev ju inte som man tänkt". Därifrån är det ju lättare att resonera.
Kanske...
Min farsa var alkoholist. Hade varit in på behandling efter han tappat jobbet osv. Han föll tillbaka ganska snabbt och då sa jag mer eller mindre upp kontakten, jag hörde aldrig av mig och de få gånger han ringde sket jag oftast i att svara. Min lillasyster gjorde samma sak.
Då verkade poletten falla ner något och han tog det åtminstone lugnare men han fortsatte dricka fram till att han gick bort av alkoholrelaterade sjukdomar. Då hade jag inte pratat med honom på 8 månader, innan dess hade vi inte haft kontakt på 4 månader.
Vi hade länge försökt få honom att inse att man måste lägga ner om han ska ha en familj kvar, men trots vänliga "påtryckningar" med gulligull, direkta hot att vi säger upp kontakten, att han fick sparken osv fungerade inget. Det enda som fungerade var att faktiskt ta avstånd från honom, men det verkar ju inte din partner vilja göra och då finns det sällan mycket hopp för ett förändrat beteende heller.
Vill hon inte att du skall hjälpa till skall hon inte heller gnälla,
så antingen tar hon tag i det, låter dig hjälpa till och ta tag i det eller så håller hon tyst om det
Vilket skitråd. Ibland behöver man ovillkorat stöd från någon som står en nära. Hon är väl inte redo för konsekvensen av en konfrontation.
Likväl tycker jag TS inte bara skall stå vid sidan och se förfallet. Om situationen är så illa som han beskriver måste den redas ut.
Hade det varit jag hade jag försökt få tjejen att ta det med sin pappa alt gjort det själv men då synkat med tjejen ifråga först. Det är klart det är känsligt, familj har man kanske bara en av och mista felsteg vid en konfrontation kan få ödesdigra konsekvenser för framtiden.
jag säger inte at tdet är rätt men ett brev kan ibland vara lättare att författa än att öga mot öga med alla känslor få fram vad man vill när alla känslorna är utanpå.
Du känner din svärfar bätrre än oss, är han alltid ett svin eller är han resonabel att prata med för dig som svärson?
Det är det som är problemet ju... Jag försöker regelbundet att övertala dem att hantera det men får bara arga hugg tillbaka. När jag erbjuder min hjälp så nekas den direkt.
Svärfar är oftast jättetrevlig nykter, i 90% av gångerna han är elak så är det med sprit.
Jag har varit i en nästan likadan situation när mamman istället var alkoholiserad elak jävel.
Och jag gjorde ingenting (eftersom tjejen inte ville det) men till slut orkade jag inte med vare sig tjejen som blev helt mentalt nedbruten eller hennes elaka arsle till mor.
Gör man ingenting åt sina problem så får man ta konsekvenerna av dem till slut. Och är personen för svag att göra något själv men ändå vägrar att ta hjälp.. vad ska man säga.
Vad gjorde du då när tjejen blev helt nedbruten? Lämnade henne?
Ja jag lämnade henne eftersom hon fortfarande inte ville göra något åt sitt problem och inte klarade av att jobba eller ta hand om sig själv till slut.
Både hennes psykolog och läkare sa att det var en väldigt ohälsosam relation till modern och att hon behövde distans.
Lägg till diagnostiserad bipoläritet som inte gjorde situtationen lättare. Till det kommer att hennes mor tutade i henne att medicinen hon åt mot det inte var bra och hon var vek som tog den osv.
Slutade med att hon blev inlagd en längre tid istället.
Tips till dig är att fråga om tjejen vill gå och prata med någon, få någon utbildad utomstående som kan ge sitt perspektiv på det hela.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.