Myror i brallan

[Skön]

Jag gör oftast väldigt lite nytta på en dag. Jag är inte typen som måste aktivera mig med sysslor från det att jag går upp. Det är inte så att jag sitter å kollar film och serier flera timmar/dag. Jag har ett aktivt jobb.

Det jag märker är att de dagar jag har mycket att göra och inte massa ledig tid så mår jag mycket bättre och man är liksom igång och får mycket mer gjort på färre timmar. Det är inte det att jag mår särskilt dåligt annars på något sätt.
Hur som så strävar jag fortfarande efter att komma hem tidigt från jobbet och ha massa ledig tid. Tid som jag bara använder till att sitta i soffan å smälta maten.

Kan man på något sätt ändra detta. På förhand blir jag uttråkad av tanken på göra massa saker men på efterhand mår jag bättre och känner att idag har jag gjort nytta.

Mår man bättre av att göra mycket? Får man mer gjort om man mår bra?

Ingen tydlig frågeställning utan vill höra lite hur ni tänker.

[kharon]

Har man mycket att göra så hinner man inte fundera så mycket. Måste man planera in "fritid" så kan man lätt få känslan "jahapp, vad ska jag göra nu då..." så sitter man där och rullar tummarna och har tråkigt.

Människan har nog ett behov att vara aktiv, även om "nyttan" du pratar om kan vara olika från person till person, men också från stund till stund. Läsa Kalle Anka kan vara nytta för en person vid ett tillfälle (förströelse, välmående) medan diska eller dammsuga kanske räknas som "riktig" nytta för att det är ett nödvändigt ont?

[Ronn]

Mår man bättre av att göra mycket? Får man mer gjort om man mår bra?

Ingen tydlig frågeställning utan vill höra lite hur ni tänker.

Väldigt individuellt, vissa gör det, andra inte, vissa gör det i perioder, går i vågor för mig ibland mår jag bra av att göra ingenting ibland vill jag ha många bollar i luften.

[Sniggel]

Jag gör oftast väldigt lite nytta på en dag. Jag är inte typen som måste aktivera mig med sysslor från det att jag går upp. Det är inte så att jag sitter å kollar film och serier flera timmar/dag. Jag har ett aktivt jobb.

Det jag märker är att de dagar jag har mycket att göra och inte massa ledig tid så mår jag mycket bättre och man är liksom igång och får mycket mer gjort på färre timmar. Det är inte det att jag mår särskilt dåligt annars på något sätt.
Hur som så strävar jag fortfarande efter att komma hem tidigt från jobbet och ha massa ledig tid. Tid som jag bara använder till att sitta i soffan å smälta maten.

Kan man på något sätt ändra detta. På förhand blir jag uttråkad av tanken på göra massa saker men på efterhand mår jag bättre och känner att idag har jag gjort nytta.

Mår man bättre av att göra mycket? Får man mer gjort om man mår bra?

Ingen tydlig frågeställning utan vill höra lite hur ni tänker.

Kan +1:a det mesta här. Jag mår mycket bättre av att ha saker att göra. Problemet är att vid mycket fritid sätta krav på sig själv att göra de saker man vet att man mår bra av (och som är fritidsrelaterade). Där känner jag att jag fortfarande har en del att jobba med.
När jag har mindre fritid kan det oftast bli "mer fritid gjort" än om jag har "hur mycket fritid som helst". Jävligt korkat beteende.
Eftersom "tråkiga" uppgifter gjorda för t ex en arbetsgivare gör mig lycklig tycker man ju att man borde "piska sig själv mer" när det gäller att göra helt frivilliga och stimulerande uppgifter.

Sen behöver jag nog +:a Ronns inlägg också. Behovet av att göra något går i vågor. Men att göra något (produktivt) regelbundet är viktigt, även om omfattningen per tillfälle kan vara låg.

[Skön]

Tackar för ert deltagande hittills:)

[eternallord]

Brist på utveckling är död för själen. Allting som man känner att man utvecklas av uppfattar jag som att det i långa loppet är lyckomaximerande, även om det för stunden är tufft. Vi känner alla till känslan av hur jobbigt det kan vara att lämna soffan innan ett träningspass, men också hur bra det känns efteråt. Det gäller det mesta i livet. Att ta sig an svåra och nya utmaningar kan vara tufft, men i slutändan är det alltid värt det, om inget annat så för erfarenhetens skull.

[Skön]

Brist på utveckling är död för själen. Allting som man känner att man utvecklas av uppfattar jag som att det i långa loppet är lyckomaximerande, även om det för stunden är tufft. Vi känner alla till känslan av hur jobbigt det kan vara att lämna soffan innan ett träningspass, men också hur bra det känns efteråt. Det gäller det mesta i livet. Att ta sig an svåra och nya utmaningar kan vara tufft, men i slutändan är det alltid värt det, om inget annat så för erfarenhetens skull.

"Brist på utveckling". Känns klockrent. Jag har inget intresse alls i att bli bättre i något direkt.
Men liksom Gunde Svan hade ju många bollar i luften och han var ju skaplig. Jag måste skaffa mig drivkraft. Bara en sån sak från det att jag bestämt mig för att jag måste klippa mig till att det blir verklighet kan ta 3 månader. Sen en dag så fixar jag alla ärenden på samma dag. Då känner jag mig grym.