badumtss
2013-10-30, 15:57
Halli hallå ni kostnördar!
Såhär är det, jag har under en längre tid haft lite matproblem om man nu kan kalla det så. Jag har alltid varit lite osäker på mig själv och min kropp, och pendlat en del i vikt. Jag börjar misstänka att jag har någon typ av ätstörning, då jag under ett par dagar kan hetsäta (då menar jag inte att jag äter ett paket kakor på en gång, utan att jag trycker mig en halvliter glass, 200 g choklad, ett kakpaket och sen mat på det, totalt sett under dagen).
Efter dessa dagar får jag någon så fruktansvärd ångest, jag har kommit på mig själv med att stå med fingrarna i halsen i badrummet upprepade gånger, dock har jag inte den fenomenala talangen att få mig själv att kräkas, vilket resulterar i att jag går och tänker på hur mycket jag faktiskt ätit och är äcklad över mig själv.
Dagarna efter kan jag nära på svälta mig själv, äta ett äpple till frukost, minimalt med grönsaker till lunch i skolan, och sedan minsta möjliga mängd mat till middag utan att göra päronen alltför oroliga.
Detta har hållit på ett tag, inte länge, men så pass länge att jag börjat fundera på om det inte är dags att göra någonting åt. Jag trivs naturligtvis inte med det här, och jag vill inte se mig som någon med en ätstörning jag inte kan kontrollera.
Jag kan tilllägga att jag är tjej, är 183 cm lång och väger för närvarande ca. 75 kg. Jag är inte på något sätt för tjock, eller märkbart överviktig, men jag skulle gärna vara lite "smalare", vilket jag tidigare varit. Under sommaren låg jag på 69-70 kg, men jag förstod inte då att jag var så pass smal.
Jag gymmar också 5-6 gånger i veckan, har gjort det i närmare ett år nu, till följd av nyårslöfte som jag chockerande nog lyckats hålla mig till. Jag är relativt stark "för att vara tjej", men har fortfarande ingen vidare muskelmassa att skryta med.
Min fråga är i princip: Vad ska jag göra för att bli av med "ätstörningen" jag dragit på mig, och istället för att pendla mellan att hetsbanta ett par dagar och att hetsäta en ha en bra och hållbar kost?
Jag förstår ju att det är kaloriunderskottet jag ligger på på dagarna efter mina synder som gör att jag blir hungrigare och mer sugen, och att jag ska äta mer mättande mat and so on, men jag har då sådan ångest att jag inte förmår mig själv att äta mer dessa dagar, och får och tänker att jag måste kompensera för mina actions. Bara det att jag sedan ett par dagar senare gör om samma visa igen, och så går det hela nedåt, jag hamnar i en ond cirkel och mår bara sämre psykiskt.
Jag kan också tillägga att min träning inte påverkas av hur jag mår psykiskt, mer än att jag kan är mer motiverad till att träna när jag vet att jag ätit för mycket och tror mig kunna "kompensera för min dåliga kost".
Jag är ledsen för den hemskt osammanhängande texten, men hoppas ni förstår vad det är jag vill komma fram till!
Såhär är det, jag har under en längre tid haft lite matproblem om man nu kan kalla det så. Jag har alltid varit lite osäker på mig själv och min kropp, och pendlat en del i vikt. Jag börjar misstänka att jag har någon typ av ätstörning, då jag under ett par dagar kan hetsäta (då menar jag inte att jag äter ett paket kakor på en gång, utan att jag trycker mig en halvliter glass, 200 g choklad, ett kakpaket och sen mat på det, totalt sett under dagen).
Efter dessa dagar får jag någon så fruktansvärd ångest, jag har kommit på mig själv med att stå med fingrarna i halsen i badrummet upprepade gånger, dock har jag inte den fenomenala talangen att få mig själv att kräkas, vilket resulterar i att jag går och tänker på hur mycket jag faktiskt ätit och är äcklad över mig själv.
Dagarna efter kan jag nära på svälta mig själv, äta ett äpple till frukost, minimalt med grönsaker till lunch i skolan, och sedan minsta möjliga mängd mat till middag utan att göra päronen alltför oroliga.
Detta har hållit på ett tag, inte länge, men så pass länge att jag börjat fundera på om det inte är dags att göra någonting åt. Jag trivs naturligtvis inte med det här, och jag vill inte se mig som någon med en ätstörning jag inte kan kontrollera.
Jag kan tilllägga att jag är tjej, är 183 cm lång och väger för närvarande ca. 75 kg. Jag är inte på något sätt för tjock, eller märkbart överviktig, men jag skulle gärna vara lite "smalare", vilket jag tidigare varit. Under sommaren låg jag på 69-70 kg, men jag förstod inte då att jag var så pass smal.
Jag gymmar också 5-6 gånger i veckan, har gjort det i närmare ett år nu, till följd av nyårslöfte som jag chockerande nog lyckats hålla mig till. Jag är relativt stark "för att vara tjej", men har fortfarande ingen vidare muskelmassa att skryta med.
Min fråga är i princip: Vad ska jag göra för att bli av med "ätstörningen" jag dragit på mig, och istället för att pendla mellan att hetsbanta ett par dagar och att hetsäta en ha en bra och hållbar kost?
Jag förstår ju att det är kaloriunderskottet jag ligger på på dagarna efter mina synder som gör att jag blir hungrigare och mer sugen, och att jag ska äta mer mättande mat and so on, men jag har då sådan ångest att jag inte förmår mig själv att äta mer dessa dagar, och får och tänker att jag måste kompensera för mina actions. Bara det att jag sedan ett par dagar senare gör om samma visa igen, och så går det hela nedåt, jag hamnar i en ond cirkel och mår bara sämre psykiskt.
Jag kan också tillägga att min träning inte påverkas av hur jag mår psykiskt, mer än att jag kan är mer motiverad till att träna när jag vet att jag ätit för mycket och tror mig kunna "kompensera för min dåliga kost".
Jag är ledsen för den hemskt osammanhängande texten, men hoppas ni förstår vad det är jag vill komma fram till!