Visa fullständig version : Kan det vara ortorexi?
Känner en person som tidigare lidit av grov anorexia (~35kg på 165-170cm) och efter 1-1,5års behandling blivit "friskförklarad". Kan man bli helt friskförklarad från anorexia?
Fick upp ögonen för träning (använt träningen som ett sätt att hålla sjukdomen i schakt?), hållit på med det i 5-6 år men att det på senare tiden (typ senaste året) mer övergått till något man måste göra för att inte känna ångest.. inte kunna äta "onyttig" mat (läs pasta, bröd, socker, fett etc), för att man då känner sig tjock, äcklig och bara mår skit.
Den här personen är glad, sprallig och verkligen helt underbar på alla sätt när kost och träning går som planerat. Men om det skiter sig med kost och träning, pga för mycket plugg, sjukdom eller att den inte hinner med så märker man direkt att personen börjar må riktigt dåligt.
Vad är ortorexi? Är det en osund hållning till kost och träning, alltså att man får ångest ifall träningen och kosten inte fungerar som man ska?
Vad jag förstått så har anorexia och ortorexia en tendens att gå lite hand i hand på vissa plan?
Har försökt prata med den, typ frågat "hur är det med träningen och kosten igentligen? Känns som du blir rätt ångestladdat om det inte fungerar som det ska?". Liksom förklarat att jag blir orolig ibland när personen droppar kommentarer som att den känner sig tjock och äcklig och måste gå ner ett par kilon. Får alltid kommentaren tillbaka "det är så jag är, jag måste äta nyttigt och träna mycket för att må bra".
Ortorexi är så vitt jag förstått en underdiagnos till anorexi. Det bör finnas med ett lågt kaloriintag/fettintag etc. En person som t ex bulkar på skitnyttig mat kan knappast anses vara ortorektiker förutom i extremfall.
Men ja, det låter väldigt mycket som ortorexi/anorexi. Att träna mycket är inte ett problem i sig (om man äter ordentligt), men mycket träning och lite kost är en stark varningsklocka.
Okej, har varit orolig för personen under en tid och idag hade vi föreläsning angående ätstörningar. När föreläsaren började prata om varningsklockor för ortorexi så kändes det ungefär som att hon berättade saker som denna person sagt till mig och vänner på sistone :/.
Senast vi pratade så sa hon att hon börjat inse att hon kanske inte mår speciellt bra, att träningen och kosthållningen gått lite över styr. Ibland tränar hon upp emot 3 pass (styrka, 5-10km löpning och sen kanske ett bodypump pass på det också, vanligtvis 1-2 pass), kan bli rätt nerstämd och ångestfylld om träning och kosthållningen blir lidande.
Skulle vilja säga att alla ätstörningar oberoende om det innebär att man får i sig tillräckligt eller inte - d.v.s har ett maniskt förhållningssätt till träning och mat - är av ondo. Vi som försöker hålla oss till en vetenskaplig hållning om kost och träning glömmer ofta den psykiska aspekten.
En person som har dessa störningar mår aldrig särskilt bra. Och om "må bra" är konstant villkorat av att hålla en perfekt träning och kost så är det milt uttryckt bräckligt.
Som vän i det läget hade jag samlat några oroliga vänner och haft en "intervention" med personen. (Och på förhand satt upp ett mål typ - hjälp eller bara varningsklocka).
Känner en person som tidigare lidit av grov anorexia (~35kg på 165-170cm) och efter 1-1,5års behandling blivit "friskförklarad". Kan man bli helt friskförklarad från anorexia?
Fick upp ögonen för träning (använt träningen som ett sätt att hålla sjukdomen i schakt?), hållit på med det i 5-6 år men att det på senare tiden (typ senaste året) mer övergått till något man måste göra för att inte känna ångest.. inte kunna äta "onyttig" mat (läs pasta, bröd, socker, fett etc), för att man då känner sig tjock, äcklig och bara mår skit.
Den här personen är glad, sprallig och verkligen helt underbar på alla sätt när kost och träning går som planerat. Men om det skiter sig med kost och träning, pga för mycket plugg, sjukdom eller att den inte hinner med så märker man direkt att personen börjar må riktigt dåligt.
Vad är ortorexi? Är det en osund hållning till kost och träning, alltså att man får ångest ifall träningen och kosten inte fungerar som man ska?
Vad jag förstått så har anorexia och ortorexia en tendens att gå lite hand i hand på vissa plan?
Har försökt prata med den, typ frågat "hur är det med träningen och kosten igentligen? Känns som du blir rätt ångestladdat om det inte fungerar som det ska?". Liksom förklarat att jag blir orolig ibland när personen droppar kommentarer som att den känner sig tjock och äcklig och måste gå ner ett par kilon. Får alltid kommentaren tillbaka "det är så jag är, jag måste äta nyttigt och träna mycket för att må bra".
Anorexia är mycket svårbehandlat, särskilt om personen nått vuxen ålder. Men jo, folk blir friskförklarade om de inte längre uppfyller kriterierna. Om personen blir normalviktig men fortfarande uppfyller de andra kriterierna kan diagnosen ätstörning UNS ges.
I det här fallet verkar det finnas kvar en hel del problematik, men omöjligt att avgöra på det här sättet vad det rör sig om. Ortorexi finns inte som psykiatrisk diagnos, men visst verkar personen stämma in på hur det tillstånden beskrivs. Hur som helst är det väldigt bra om det inte längre rör sig om anorexi, eftersom de fysiska symptomen i det fallet kan bli förödande.
Tre pass om dagen?
Låter som en person som mår dåligt sammantaget. Förmodligen lever han/hon på stresshormon och endorfiner från träningen och lyfts av det tillfälligt. Men i själva verket är personen dödstrött och utmattad av all träning och lite kost. Så småningom kommer han/hon nog att klappa igenom på något sätt.
Träningsberoende kan förekomma vid t ex depression, då träningen ju har uppiggande effekter på hjärnan men tränar man för mycket (träningsberoende) blir man till slut trött som fasen och spiralen går neråt i allt snabbare takt. Till slut kanske du sitter där med en utmattningsdepression och ett nervsystem som skriker efter hjälp.
Ortorexi är ju en en fixering vid en "hälsosam" livsstil, med (i allmänhetens ögon) överdriven träning och nyttigt ätande. Majoriteten av de med en hyfsad fysisk skulle således kunna klassas in som ortorektiker - framförallt under diet.
MEN en ätstörning gör ju bara skada om den som har den faktiskt lider utav det, och det är där det svåra kommer in. Om kompisen i fråga skulle lida mer av att behöva äta "normalt/onyttigt" än att leva som denne gör nu, är det då verkligen rätt att pusha detta isf?
Kommentarer såsom "åhh jag är så tjock och äcklig och måste gå ner ett par kilon" är i många fall mest ett rop på bekräftelse i form av "neeejdåå du är så fiiin", men med denne kompis historia tycker jag man ska ta sådant på allvar.
Och nej, kroppen kan bli frisk men då det gäller anorexia nervosa är de själsliga ärren alltid kvar. Så har jag fått lära mig iallafall =)
.
Och nej, kroppen kan bli frisk men då det gäller anorexia nervosa är de själsliga ärren alltid kvar. Så har jag fått lära mig iallafall =)
Visst finns det många fall där patienten aldrig blir riktigt frisk, men jag är ganska säker på att även de psykiska symptomen kan mildras eller försvinna. Men ja, Anorexia är mig veterligen en av de mest svårbehandlade störningarna, och sitter det kvar när personen blivit vuxen är det ganska svårt att bli "helt frisk".
Tre pass om dagen?
Låter som en person som mår dåligt sammantaget. Förmodligen lever han/hon på stresshormon och endorfiner från träningen och lyfts av det tillfälligt. Men i själva verket är personen dödstrött och utmattad av all träning och lite kost. Så småningom kommer han/hon nog att klappa igenom på något sätt.
Träningsberoende kan förekomma vid t ex depression, då träningen ju har uppiggande effekter på hjärnan men tränar man för mycket (träningsberoende) blir man till slut trött som fasen och spiralen går neråt i allt snabbare takt. Till slut kanske du sitter där med en utmattningsdepression och ett nervsystem som skriker efter hjälp.
Ja visst låter det sjukt. Visserligen är det ju inte ofta hon gör det, men det händer. Det du säger låter väldigt vettigt, att hon fungerar på stresshormoner och endorfiner hon får ifrån träningen :/
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.