Visa fullständig version : Add
I en tid där vi strävar efter att bli medvetna om alla våra diagnoser så har jag passat på att självdiagnostiserat mig med ADD. Det är inte så viktigt för mig egentligen och det kommer inte vara någon ursäkt i sammanhang utan tanken är att jag kanske kan få lite kloka råd.
Det jag i vardagen mest "lider" av är att jag inte kan orientera mig så väl. Jag kan känna igen ett ställe men kan inte för fem öre veta hur jag kommer dit. Jag har även mycket svårt att lära mig saker rent faktamässigt.
Jag har även massa annat som ingår och skulle tro att detsamma gäller för fler familjemedlemmar.
Det jag undrar lite är om hur man kan testa sig? Hur man ska försöka tänka inför logiska problem? Har man brist på något ämne i kroppen?
Som sagt, jag har inte så stor koll utan vill mest få lite tips och fakta osv.
Skrev ADD i rubriken men gick väl inte då.
PureWhey
2013-09-17, 15:16
Haha, exakt vad du beskriver känner jag med. Är det ADD? Vad kan man göra?
Le iPhone
Haha, exakt vad du beskriver känner jag med. Är det ADD? Vad kan man göra?
Le iPhone
Du får hitta på en egen kombination:).
Tog upp två saker som är vanliga. Finns massvis till som stämmer in i mitt fall. Har säkert startat fem trådar med mina små bekymmer så nu samlar jag alla istället.
Diomedea exulans
2013-09-17, 15:20
Du kan gå till en psykolog och göra ett test.
Jag trodde själv att jag hade ADD. Liksom du har jag jättedåligt lokalsinne, har jättesvårt för att lära mig information, och jag tyckte att jag hade jättedålig koncentrationsförmåga, närminne och koordination.
Sen gick jag till en psykolog och gjorde ett datoriserat test, och jag visade mig ha 20 % bättre koncentrationsförmåga och 50 % bättre reaktionsförmåga än genomsnittspersonen. Hoppsan. Jag hade visst inte i närheten av ADD.
Så jag vet inte vad det är för fel på mig. Det är inte säkert att det är ADD som är ditt problem heller.
Du kan gå till en psykolog och göra ett test.
Jag trodde själv att jag hade ADD. Liksom du har jag jättedåligt lokalsinne, har jättesvårt för att lära mig information, och jag tyckte att jag hade jättedålig koncentrationsförmåga, närminne och koordination.
Sen gick jag till en psykolog och gjorde ett datoriserat test, och jag visade mig ha 20 % bättre koncentrationsförmåga och 50 % bättre reaktionsförmåga än genomsnittspersonen. Hoppsan. Jag hade visst inte i närheten av ADD.
Så jag vet inte vad det är för fel på mig. Det är inte säkert att det är ADD som är ditt problem heller.
Har testet hjälpt dig på något sätt? Kanske blev bättre bara av att du fick veta att du hade "bra värden"? Fick du några råd? Tror du att det bara är att boka tid hos psykolog?
Diomedea exulans
2013-09-17, 15:24
Har testet hjälpt dig på något sätt? Kanske blev bättre bara av att du fick veta att du hade "bra värden"? Fick du några råd? Tror du att det bara är att boka tid hos psykolog?
Det var skönt att veta att jag inte hade ADD eller ADHD, på så sätt var det bra. Nej, jag fick inga råd angående detta.
Jag skulle börjat med att ringa sjukvårdsupplysningen gratis på 1177 och berätta vad jag har för besvär.
Om man genom självdiagnos kommer fram till att man har något typ av störning så är en sak säker, man har inte den störningen. Gå och gör ett utvärderingstest för detta, du kommer, med 100% säkerhet, inte ha några problem.
Varför säger jag så, personer som arbetar/kommer i kontakt/utvärderar eller liknande finns i umgängeskretsen, de säger alla samma sak. Kommer du fram till att du har ADHD, så är det med stor sannolikhet att du inte har ADHD. Men men, whatever floats your boat.
Jag har/hade också problem med att hitta till platser. Anledningen för mig var att jag är introvert och så fort jag är "med någon" som "kan vägen" då finns det fler tillfällen för mig att stänga av "scanningen av omgivningen" och gå in i mitt eget huvud. Det som händer är alltså att jag inte bygger upp en karta av var jag går/åker och det krävs att jag på egen hand tar mig någonstans för att lära mig vägen. Alternativt att jag konstant påminner mig själv om att aktivt läsa av min omgivning när jag är i sällskap. Inte bara titta framåt och åt sidorna utan även titta bakåt för att se hur det ser ut när man "kommer från andra hållet".
Följer jag dessa regler så lär jag mig också att hitta utan större problem. Det enklaste sättet är att ta sig själv till en plats efter att i förväg ha kollat upp väg på karta (jag har dock fördelen av att vara bra på kartläsning). GPS är ett big no-no förstås.
Och som sagt så oavsett om man har en diagnos eller inte så kan man ju arbeta med det man har problem med. Om du har nytta av mina tips vet jag inte men du kan ju prova om du vill.
Jag har/hade också problem med att hitta till platser. Anledningen för mig var att jag är introvert och så fort jag är "med någon" som "kan vägen" då finns det fler tillfällen för mig att stänga av "scanningen av omgivningen" och gå in i mitt eget huvud. Det som händer är alltså att jag inte bygger upp en karta av var jag går/åker och det krävs att jag på egen hand tar mig någonstans för att lära mig vägen. Alternativt att jag konstant påminner mig själv om att aktivt läsa av min omgivning när jag är i sällskap. Inte bara titta framåt och åt sidorna utan även titta bakåt för att se hur det ser ut när man "kommer från andra hållet".
Följer jag dessa regler så lär jag mig också att hitta utan större problem. Det enklaste sättet är att ta sig själv till en plats efter att i förväg ha kollat upp väg på karta (jag har dock fördelen av att vara bra på kartläsning). GPS är ett big no-no förstås.
Det känns fan som att jag läser något som jag själv skrivit. Är på pricken exakt som du.
Introvert as hell :P
Jag har/hade också problem med att hitta till platser. Anledningen för mig var att jag är introvert och så fort jag är "med någon" som "kan vägen" då finns det fler tillfällen för mig att stänga av "scanningen av omgivningen" och gå in i mitt eget huvud. Det som händer är alltså att jag inte bygger upp en karta av var jag går/åker och det krävs att jag på egen hand tar mig någonstans för att lära mig vägen. Alternativt att jag konstant påminner mig själv om att aktivt läsa av min omgivning när jag är i sällskap. Inte bara titta framåt och åt sidorna utan även titta bakåt för att se hur det ser ut när man "kommer från andra hållet".
Följer jag dessa regler så lär jag mig också att hitta utan större problem. Det enklaste sättet är att ta sig själv till en plats efter att i förväg ha kollat upp väg på karta (jag har dock fördelen av att vara bra på kartläsning). GPS är ett big no-no förstås.
Och som sagt så oavsett om man har en diagnos eller inte så kan man ju arbeta med det man har problem med. Om du har nytta av mina tips vet jag inte men du kan ju prova om du vill.
Ja du har verkligen en förmåga att förklara saker så jag förstår. Inte första gången. Just det där att när man kommer från andra hållet så är det helt kört. Jag försöker verkligen memorera varje gång. Men min hjärna är på den nivån att jag måste koncentrera mig för att hitta hem från jobbet. Ska pröva att kolla bakåt.
Däremot så är jag superkass på att läsa kartor. Har det med logiskt tänkande att göra?
Självdiagnosticering av ADD är nog något av det vanligaste som finns. Och jag tror sällan att det stämmer, eftersom symptomen är så allmänna och passar in på många personer i olika situationer.
ADD är att "zona" ut hela tiden och en väldigt uttalad oförmåga att inte kunna koncentrera sig såpass att det stör studier och annat märkbart t ex. Inte att man har dåligt lokalsinne och tycker att man har lite svårt att koncentrera sig ibland. Mat, sömn och stimulanter påverkar ju det där oerhört även hos "friska".
Sen befinner sig väl alla någonstans på en skala från "normalitet" till "ADD", det är inga exakta gränser skulle jag säga, då diagnosen som sådan är godtyckling och konstrurerad.
Om man genom självdiagnos kommer fram till att man har något typ av störning så är en sak säker, man har inte den störningen. Gå och gör ett utvärderingstest för detta, du kommer, med 100% säkerhet, inte ha några problem.
Varför säger jag så, personer som arbetar/kommer i kontakt/utvärderar eller liknande finns i umgängeskretsen, de säger alla samma sak. Kommer du fram till att du har ADHD, så är det med stor sannolikhet att du inte har ADHD. Men men, whatever floats your boat.
Jo kan tänka mig att det är så. Är väl så att man är bra på olika saker. Jag måste dock ha någon superförmåga dold kan jag tycka. Ska bli intressant att se i mitt fall.
Självdiagnosticering av ADD är nog något av det vanligaste som finns. Och jag tror sällan att det stämmer, eftersom symptomen är så allmänna och passar in på många personer i olika situationer.
ADD är att "zona" ut hela tiden och en väldigt uttalad oförmåga att inte kunna koncentrera sig såpass att det stör studier och annat märkbart t ex. Inte att man har dåligt lokalsinne och tycker att man har lite svårt att koncentrera sig ibland. Mat, sömn och stimulanter påverkar ju det där oerhört även hos "friska".
Jo det är bara för att alla smarta nån gång finner någon smartare och då tror de att de har någon kombination;)
Ja, det har ju blivit snudd på coolt att ha diagnoser, särskilt neuropsykiatriska sådana verkar det som. De är neurologiska till sin etiologi till skillnad från psykiatriska diagnoser och ses som en cool nedsättning man kan få balla mediciner som ritalin för.
Det känns fan som att jag läser något som jag själv skrivit. Är på pricken exakt som du.
Introvert as hell :P
Är själv inte lika introvert längre men vissa grundläggande egenskaper består. Det är viktigt att man inte låter ett ord sätta begränsningar på en själv :)
Ja du har verkligen en förmåga att förklara saker så jag förstår. Inte första gången. Just det där att när man kommer från andra hållet så är det helt kört. Jag försöker verkligen memorera varje gång. Men min hjärna är på den nivån att jag måste koncentrera mig för att hitta hem från jobbet. Ska pröva att kolla bakåt.
Däremot så är jag superkass på att läsa kartor. Har det med logiskt tänkande att göra?
Tack! Jag försöker anstränga mig lite extra ibland på att förklara hur jag tänker. Förmodligen för att jag ofta märkt att folk missuppfattar mig och att jag faktiskt varit dålig på att förklara förr i tiden. Sen är jag mycket bättre på att förklara i skrift eftersom man kan editera meningarna allteftersom.
Känns som vi har lite gemensamt då när det gäller lokalsinne. Det kanske blir lite svårare för dig om du inte är bra på att läsa kartor och rita upp en bild i huvudet.
Men du har problem att hitta hem från jobbet även om du gått hem flera gånger? Blir det inte lättare med tiden?
Jag går också vilse till nya områden men planerar ofta för det (genom att ha gott om tid att ta mig fram). Har jag gått vilse en gång så har jag lärt mig skitmycket om vägen (och områden däromkring :D) så då blir det extremt mycket lättare nästa gång. Det är iaf om jag går. Kör jag bil är det svårare för man kan inte stanna upp och titta sig omkring och memorera utan man måste ju följa med trafiken. Då kan jag köra vilse gång på gång :P
Sheogorath
2013-09-17, 17:18
Självdiagnosticering av ADD är nog något av det vanligaste som finns. Och jag tror sällan att det stämmer, eftersom symptomen är så allmänna och passar in på många personer i olika situationer.
ADD är att "zona" ut hela tiden och en väldigt uttalad oförmåga att inte kunna koncentrera sig såpass att det stör studier och annat märkbart t ex. Inte att man har dåligt lokalsinne och tycker att man har lite svårt att koncentrera sig ibland. Mat, sömn och stimulanter påverkar ju det där oerhört även hos "friska".
Sen befinner sig väl alla någonstans på en skala från "normalitet" till "ADD", det är inga exakta gränser skulle jag säga, då diagnosen som sådan är godtyckling och konstrurerad.
http://assets0.ordienetworks.com/images/GifGuide/clapping/citizen_cane.gif
Skulle misstänka att jag själv har haft "en släng av ADD" om man analyserat mig som yngre. Skulle jag läsa en text på 4 sidor så hade jag fokus under 4-5 meningar. Sen började min hjärna tänka på annat samtidigt som jag fortsatte "läsa" en halv sida innan jag kom på att jag tappat fokus. Så då backade man och försökte leta upp var man senast hade fokus. Sen började man igen och gick igenom samma sak. Tog ett bra tag att gå igenom 3-4 sidor och när man gjort det var man ganska utmattad.
Grejen är att jag inte har såna problem längre. Jag skulle vilja påstå att jag har tränat bort det och frågan är ju om det hade varit så himla bra att "få veta" att "man hade ADD" isåfall?
Självdiagnosticering av ADD är nog något av det vanligaste som finns. Och jag tror sällan att det stämmer, eftersom symptomen är så allmänna och passar in på många personer i olika situationer.
ADD är att "zona" ut hela tiden och en väldigt uttalad oförmåga att inte kunna koncentrera sig såpass att det stör studier och annat märkbart t ex. Inte att man har dåligt lokalsinne och tycker att man har lite svårt att koncentrera sig ibland. Mat, sömn och stimulanter påverkar ju det där oerhört även hos "friska".
Sen befinner sig väl alla någonstans på en skala från "normalitet" till "ADD", det är inga exakta gränser skulle jag säga, då diagnosen som sådan är godtyckling och konstrurerad.
Jo asså det är inte viktigt alls egentligen för mig att veta om jag har ADD eller ej. Det enda sättet är väl att gå å testa sig. Skulle inte vilja ta någon medicin mot det iaf. Skulle bara vilja ha råd om hur man kan tänka. Just det där zoona/zooma ut känner jag starkt igen.
Jag rabblar upp lite saker nedan som jag kommer å tänka på. Mitt inlägg är inte ett "joho jag har visst ADD" svar på ditt inlägg.
Jag fattar aldrig en films handling, jag kan inte fästa blicken utan bara vacklar med ögonen, får "panik" när jag ska läsa matte, folk som läser vad en kolhydrat är 10 min har lärt sig mer än jag lär mig på 10 år, har bara ett intresse och det är jag helt besatt av, extremt rastlös, söker spänning hela tiden, börjat svänga med ångest och får tryck över bröstet när jag dricker kaffe (tror det har något med att man inte ska dricka kaffe vid ångest, kanske inte har med saken att göra).
Jag tror nog vi alla är överens (du inkluderad) om att vi ska fokusera på det problem du har snarare än om du kanske bör diagnostiseras med något eller ej.
Så låt oss prata om det :P
Thornblom
2013-09-17, 17:56
Jag har ADD.
Jag är även mycket duktigt att hitta till ställen. :)
Mitt största hinder är koncentrationen. Blir väldigt fort sömnig i miljö där det krävs just detta, t.ex skolan. Om jag inte använder strategier skulle jag somna på varje föreläsning.
Är själv inte lika introvert längre men vissa grundläggande egenskaper består. Det är viktigt att man inte låter ett ord sätta begränsningar på en själv :)
Tack! Jag försöker anstränga mig lite extra ibland på att förklara hur jag tänker. Förmodligen för att jag ofta märkt att folk missuppfattar mig och att jag faktiskt varit dålig på att förklara förr i tiden. Sen är jag mycket bättre på att förklara i skrift eftersom man kan editera meningarna allteftersom.
Känns som vi har lite gemensamt då när det gäller lokalsinne. Det kanske blir lite svårare för dig om du inte är bra på att läsa kartor och rita upp en bild i huvudet.
Men du har problem att hitta hem från jobbet även om du gått hem flera gånger? Blir det inte lättare med tiden?
Jag går också vilse till nya områden men planerar ofta för det (genom att ha gott om tid att ta mig fram). Har jag gått vilse en gång så har jag lärt mig skitmycket om vägen (och områden däromkring :D) så då blir det extremt mycket lättare nästa gång. Det är iaf om jag går. Kör jag bil är det svårare för man kan inte stanna upp och titta sig omkring och memorera utan man måste ju följa med trafiken. Då kan jag köra vilse gång på gång :P
Jo asså det tog många gånger innan jag visste vilken väg jag skulle gå. Men går jag små justeringar blir det knas. Jag går t.ex. olika väg till och från jobbet. Skulle till ett ställe en gång som ligger 10 minuter bort med bil och de hade stängt av en väg så istället tog det 2,5 h innan jag hittade. Jag är mer som en robot. Men nu på sistone har det krävts att jag verkligen måste hitta och jag tror det blivit bättre så det känns som det är något man helt klart kan träna upp.
Jag har ADD.
Jag är även mycket duktigt att hitta till ställen. :)
Mitt största hinder är koncentrationen. Blir väldigt fort sömnig i miljö där det krävs just detta, t.ex skolan. Om jag inte använder strategier skulle jag somna på varje föreläsning.
Vad är det för metoder? Brukade somna till på var och varannan lektion när jag var tvungen att koncentrera mig. Upplever du att du blir tröttare när din hjärna är på helspänn?
Thornblom
2013-09-17, 18:16
Vad är det för metoder? Brukade somna till på var och varannan lektion när jag var tvungen att koncentrera mig. Upplever du att du blir tröttare när din hjärna är på helspänn?
Det gäller att hitta sina metoder som fungerar. Jag brukar t.ex bara lyssna på det som jag behöver lyssna på. Eftersom jag pluggar till ingenjör är det mycket matematik. Under en föreläsning finns det saker jag och mer koll på och det finns saker jag har mindre koll på. När läraren snackar om saker som jag tycker mig kunna, kopplar jag bort helt och gör något mindre ansträngande tills han är klar med det området. T.ex funderar på vad jag ska träna för något, eller vad jag ska laga för mat när jag kommer hem. När jag studerar hemma är det förstås mycket lättare, jag brukar plugga i intervaller. Serieavsnitt på 20 minuter är perfekt. 1h plugg, 20min serie, 1h plugg, 20 min serie.
Sen gäller det förstås att hitta det som passen än själv.
Visst blir jag tröttade när min hjärna är på helspänn. Men det kan jag som sagt förhindra genom tidignämnda metoder. Även om jag klarar att plugga 2-3h i sträck, så blir jag helt död efteråt. Då är det mycket mer effektivt att göra på ovanstående sätt och kunna hålla på en hel dag.
Det gäller att hitta sina metoder som fungerar. Jag brukar t.ex bara lyssna på det som jag behöver lyssna på. Eftersom jag pluggar till ingenjör är det mycket matematik. Under en föreläsning finns det saker jag och mer koll på och det finns saker jag har mindre koll på. När läraren snackar om saker som jag tycker mig kunna, kopplar jag bort helt och gör något mindre ansträngande tills han är klar med det området. T.ex funderar på vad jag ska träna för något, eller vad jag ska laga för mat när jag kommer hem. När jag studerar hemma är det förstås mycket lättare, jag brukar plugga i intervaller. Serieavsnitt på 20 minuter är perfekt. 1h plugg, 20min serie, 1h plugg, 20 min serie.
Sen gäller det förstås att hitta det som passen än själv.
Visst blir jag tröttade när min hjärna är på helspänn. Men det kan jag som sagt förhindra genom tidignämnda metoder. Även om jag klarar att plugga 2-3h i sträck, så blir jag helt död efteråt. Då är det mycket mer effektivt att göra på ovanstående sätt och kunna hålla på en hel dag.
Jo man brukar ju lyssna första sju minutrarna ungefär. Det du gör sker nog automatiskt hos många inkl. mig. Egentligen kan jag ofta koncentrera mig bra på lektioner och är definitivt intresserad men sen märker man att man inte förstått så mycket likväl. Tror att lärarens olika förmåga att lära ut är ganska avgörande. Jag lär mig lättare om det är personligt.
Jo med serier blir ju lite tråkigt å lite nöje ungefär.
Känner du igen något av de symptom jag skrev? Har du vetat om det länge?
Thornblom
2013-09-17, 18:32
Det du gör sker nog automatiskt hos många inkl. mig.
Känner du igen något av de symptom jag skrev? Har du vetat om det länge?
Det skedde automatiskt för mig också förut, kunde inte styra det helt enkelt. Men har lärt mig det.
Jag har vetat om det sedan jag var liten, typ 6 år eller något, då det gjordes en utredning. Eftersom jag har vetat om det så länge har jag också jobbar på de problem jag har haft. För ett antal år sedan hade jag aldrig kunnat koncentrera mig en hel föreläsning, även om jag hade velat (som du beskriver hade jag svårt att lära in fakta, observera hade, det är inga problem idag.). Idag kan jag det, jag kan koncentrera mig två-tre föreläsningar i rad om det skulle behövas. Men det medför följder som är mindre roliga, t.ex migränliknande symptom. Därav känner jag av själv och planerar min dag utifrån behov.
Det skedde automatiskt för mig också förut, kunde inte styra det helt enkelt. Men har lärt mig det.
Jag har vetat om det sedan jag var liten, typ 6 år eller något, då det gjordes en utredning. Eftersom jag har vetat om det så länge har jag också jobbar på de problem jag har haft. För ett antal år sedan hade jag aldrig kunnat koncentrera mig en hel föreläsning, även om jag hade velat (som du beskriver hade jag svårt att lära in fakta, observera hade, det är inga problem idag.). Idag kan jag det, jag kan koncentrera mig två-tre föreläsningar i rad om det skulle behövas. Men det medför följder som är mindre roliga, t.ex migränliknande symptom. Därav känner jag av själv och planerar min dag utifrån behov.
I mitt fall är det snarare så att jag inte lär mig ett skit trots att jag är genuint intresserad och lyssnar hela tiden. Ursäkta dumma frågor men på vilka grunder blev du testad?
Jag klarade alltid skolan rätt bra på något konstigt vänster. Kunde få in fakta men sällan förstå helheten typ.
Kanske är lite hård mot mig själv.
Du kanske tar in information bättre genom att läsa än att lyssna. Sådan är jag i alla fall; koncentrationen och tankarna går snabbt åt olika håll om jag ska lyssna på ett föredrag eller på någon som snackar på youtube, men när jag läser är jag mer fokuserad.
Fast det handlar mer om att jag blir rastlös när det går för långsamt. När du läser kan du så att säga styra takten själv.
Thornblom
2013-09-17, 20:20
I mitt fall är det snarare så att jag inte lär mig ett skit trots att jag är genuint intresserad och lyssnar hela tiden. Ursäkta dumma frågor men på vilka grunder blev du testad?
Jag klarade alltid skolan rätt bra på något konstigt vänster. Kunde få in fakta men sällan förstå helheten typ.
Kanske är lite hård mot mig själv.
Jadu, det kommer jag faktiskt inte ihåg. Som sagt var jag liten. Har till och med papper på skiten... Förmodligen var det pga att mina föräldrar upplevde att jag hade dessa "symptom", redan i så tidig ålder.
Du kanske tar in information bättre genom att läsa än att lyssna. Sådan är jag i alla fall; koncentrationen och tankarna går snabbt åt olika håll om jag ska lyssna på ett föredrag eller på någon som snackar på youtube, men när jag läser är jag mer fokuserad.
Fast det handlar mer om att jag blir rastlös när det går för långsamt. När du läser kan du så att säga styra takten själv.
Lustigt, jag är själv åt andra hållet. När jag läser en text går ingenting in (om det inte är något mycket intressant). Det är som att det blir alldeles för mycket fakta på en så påtagligt liten plats, så min hjärna sorterar bort det mesta.
I mitt fall är det snarare så att jag inte lär mig ett skit trots att jag är genuint intresserad och lyssnar hela tiden. Ursäkta dumma frågor men på vilka grunder blev du testad?
Jag klarade alltid skolan rätt bra på något konstigt vänster. Kunde få in fakta men sällan förstå helheten typ.
Kanske är lite hård mot mig själv.
Brukar du försöka repetera vad du precis hört efteråt?
Funderade på om informationen går in, men att den försvinner med tiden. Detta är iofs något "alla" har problem med. Att repetera vad man lärt sig för dagen är otroligt viktigt om man vill att informationen ska fastna.
Sen är det ju valfritt hur man repeterar. Man kan diskutera föreläsningen med kompisar efteråt (gör det till en seriös grej där alla bestämt sig för att göra detta regelbundet). Man kan försöka gå igenom föreläsningen i huvudet i en annan miljö än klassrummet. T ex på vägen till busshållsplatsen/cafeterian/nåt annat. Eller så kan man sitta ner i några minuter och skriva ner ord och meningar från föreläsningen i ett anteckningsblock. Det sista kanske inte är en bra taktik för just dig men ville bara ha ett gäng helt olika förslag så kanske man du hitta på en egen taktik som passar din hjärna och dina omständigheter.
Självdiagnosticering av ADD är nog något av det vanligaste som finns. Och jag tror sällan att det stämmer, eftersom symptomen är så allmänna och passar in på många personer i olika situationer.
ADD är att "zona" ut hela tiden och en väldigt uttalad oförmåga att inte kunna koncentrera sig såpass att det stör studier och annat märkbart t ex. Inte att man har dåligt lokalsinne och tycker att man har lite svårt att koncentrera sig ibland. Mat, sömn och stimulanter påverkar ju det där oerhört även hos "friska".
Sen befinner sig väl alla någonstans på en skala från "normalitet" till "ADD", det är inga exakta gränser skulle jag säga, då diagnosen som sådan är godtyckling och konstrurerad.
Håller med, och eftersom jag har en familj där många fått AD(H)D-diagnoser och flera nog kunde få det om de brydde sig, så tycker jag självdiagnostisering (och för all del proffessionell överdiagnosticering) är lite irriterande ibland. Det är visserligen sant att ADD ofta består av väldigt små problem i vardagen, men det är också sant att dessa problem lär växa samman till att skapa ett ganska markant handikapp för att det ska vara någon mening att tala om ADD. Om det inte är ett markant handikapp så är det nog bara dåligt för ens psyke att gå och se på sig själv som onormal. Att självdiagnosticera sig med ADD utan att kunna peka på konkreta och tydliga svårigheter som faktiskt skapar stora problem är som att självdiagnosticera sig med en CP-skada, fast en mild variant som inte påverkar ens rörelser eller muskler. "Jaha?" Ja, vill man verkligen känna sig udda så kan man väl göra så...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.