Maysan
2013-09-12, 20:11
Nu händer det. Idag startar jag en journal här på kolozzeum och helhjärtat delar med mig av min pågående resa. Målet? Bodybuilder.
Här och först tänkte jag dela med mig av mitt liv, träningsmässigt.
Som ung började jag spela fotboll och innebandy. Det mest typiska svenska man kan råka ut för. Som grabb sprang man runt och hade kul. Inga högt uppsatta mål eller drömmar. Drömmar dök upp i senare ålder. När jag fyllde 14 år lade mitt knä av. En skada som höll mig borta från fotboll och innebandy. Fotbollen sket sig helt och hållet. Jag fortsatte med innebandyn fram tills jag fyllde 19. Jag var målvakt. En riktigt duktig en. Jag lade av med innebandyn pga. att det saknades något. Den där riktiga kärleken till träning. Kärleken fanns inte där på innebandyplanen. Ett par år innan, när jag var 16 år började jag gymma. Inte helt seriöst, men det var det man gjorde på den tiden. Man var oerfaren, fortfarande inga mål med vad man ville göra i livet. Mitt mål började dyka upp ur dimman och jag visste vad jag ville jobba med i senare ålder. Personlig tränare alt. något relaterat med träning.
2012 kom jag in på Högskolan i Gävle. Program? Hälsopedagogiska. Jag studerade en termin och hade det sjukt kul. Träningsmässigt så gick det väldigt bra. Hade aldrig tidigare varit i såpass bra form som jag var då. Jag tröttnade tyvärr pga. all pedagogik och jag hamnade fel rent psykiskt. Jag mådde dåligt psykiskt och började fundera om detta verkligen var det jag ville hålla på med. Under min termin fick jag reda på att jag kommit in på Idrottsvetenskapliga programmet på Högskolan i Gävle. Jag tackade ja till det. Jag trodde också det var svaret på mina problem, men det var det icke, allt gick bara nerför.
Redan i starten av terminen tröttnade jag på skolan, mådde fortfarande psykiskt dåligt och överåt mig helt och hållet. Jag åt och åt. Åt och åt. Åt och återigen åt. Det var allt det onyttiga man kunde tänka sig. Allt från Nutella till chips. Pizza till vanlig läsk osv. Jag slutade gå ut ur min studentbostad. De gånger jag var ute var när jag skulle till affären eller slänga sopor. Tillslut orkade inte mina knän tyngden jag lagt på mig. Från att ha varit en hälsosam och muskulös kille till en ohälsosam nutella-ätande soffliggare. Jag lade på mig totalt 30kg på mindre än en termin. Och ja, det var bara fett.
I början av 2013 flyttade jag tillbaka hem till Uppsala och köpte mig ett nytt gymkort. Träningen var ett helvete de första månaderna. Både fysiskt och psykiskt. Det var jobbigt, flåsigt och man hade många blickar på sig. Men tack vare dessa spydiga blickar så motiverade det mig att fortsätta att kämpa. Kosten och träningen var inte helt optimalt där i början men nu är det.
Under 2013 så lyckades jag gå ner i vikt. 25kg. Jag nådde vikten 85kg från massiva 110kg. I Maj började jag ta roaccutan, som ni många vet motarbetar acne. Under perioden Maj, Juni och Juli tränade jag stenhård styrketräning med hög dos roaccutan i kroppen. Jag hade led- och muskelkramper dagligen (som är en bieffekt av denna starka medicin). Men jag ville verkligen förändra min kropp och jag tränade trots alla kramper. Den 10 augusti slutade jag med min medicin och åkte iväg till USA i 3 veckor. San Francisco, LA och Hawaii. En riktig drömresa. Här åt jag mkt skit men det brydde jag mig inte på, då jag kämpat mot fetma allt för länge. Min vikt? 90kg. Jag tränade dagligen och jag blev tyngre och tyngre. Men denna gång inte bara fett, men muskler.
I dagsläget väger jag 95kilo. Har bulkat 5 veckor, 2 av dessa 5 mer seriöst då jag haft mer koll på min kost. I USA åt jag lite av allt möjligt. Här i Sverige är det mer seriöst och mkt mer protein än då.
Jag är påväg upp till 100 kilos-strecket igen, men med mer muskler att erbjuda.
Jag hoppas jag har något erbjuda här i min journal. Här är också första gången jag någonsin viker ut mig så mycket angående min depression. Jag hoppas på att kunna motivera några av er! Jag ska försöka uppdatera detta dagligen!
Bilder under min resa kommer nedanför detta inlägg. :)
Tack för mig!
Med vänliga hälsningar,
Niklas
Här och först tänkte jag dela med mig av mitt liv, träningsmässigt.
Som ung började jag spela fotboll och innebandy. Det mest typiska svenska man kan råka ut för. Som grabb sprang man runt och hade kul. Inga högt uppsatta mål eller drömmar. Drömmar dök upp i senare ålder. När jag fyllde 14 år lade mitt knä av. En skada som höll mig borta från fotboll och innebandy. Fotbollen sket sig helt och hållet. Jag fortsatte med innebandyn fram tills jag fyllde 19. Jag var målvakt. En riktigt duktig en. Jag lade av med innebandyn pga. att det saknades något. Den där riktiga kärleken till träning. Kärleken fanns inte där på innebandyplanen. Ett par år innan, när jag var 16 år började jag gymma. Inte helt seriöst, men det var det man gjorde på den tiden. Man var oerfaren, fortfarande inga mål med vad man ville göra i livet. Mitt mål började dyka upp ur dimman och jag visste vad jag ville jobba med i senare ålder. Personlig tränare alt. något relaterat med träning.
2012 kom jag in på Högskolan i Gävle. Program? Hälsopedagogiska. Jag studerade en termin och hade det sjukt kul. Träningsmässigt så gick det väldigt bra. Hade aldrig tidigare varit i såpass bra form som jag var då. Jag tröttnade tyvärr pga. all pedagogik och jag hamnade fel rent psykiskt. Jag mådde dåligt psykiskt och började fundera om detta verkligen var det jag ville hålla på med. Under min termin fick jag reda på att jag kommit in på Idrottsvetenskapliga programmet på Högskolan i Gävle. Jag tackade ja till det. Jag trodde också det var svaret på mina problem, men det var det icke, allt gick bara nerför.
Redan i starten av terminen tröttnade jag på skolan, mådde fortfarande psykiskt dåligt och överåt mig helt och hållet. Jag åt och åt. Åt och åt. Åt och återigen åt. Det var allt det onyttiga man kunde tänka sig. Allt från Nutella till chips. Pizza till vanlig läsk osv. Jag slutade gå ut ur min studentbostad. De gånger jag var ute var när jag skulle till affären eller slänga sopor. Tillslut orkade inte mina knän tyngden jag lagt på mig. Från att ha varit en hälsosam och muskulös kille till en ohälsosam nutella-ätande soffliggare. Jag lade på mig totalt 30kg på mindre än en termin. Och ja, det var bara fett.
I början av 2013 flyttade jag tillbaka hem till Uppsala och köpte mig ett nytt gymkort. Träningen var ett helvete de första månaderna. Både fysiskt och psykiskt. Det var jobbigt, flåsigt och man hade många blickar på sig. Men tack vare dessa spydiga blickar så motiverade det mig att fortsätta att kämpa. Kosten och träningen var inte helt optimalt där i början men nu är det.
Under 2013 så lyckades jag gå ner i vikt. 25kg. Jag nådde vikten 85kg från massiva 110kg. I Maj började jag ta roaccutan, som ni många vet motarbetar acne. Under perioden Maj, Juni och Juli tränade jag stenhård styrketräning med hög dos roaccutan i kroppen. Jag hade led- och muskelkramper dagligen (som är en bieffekt av denna starka medicin). Men jag ville verkligen förändra min kropp och jag tränade trots alla kramper. Den 10 augusti slutade jag med min medicin och åkte iväg till USA i 3 veckor. San Francisco, LA och Hawaii. En riktig drömresa. Här åt jag mkt skit men det brydde jag mig inte på, då jag kämpat mot fetma allt för länge. Min vikt? 90kg. Jag tränade dagligen och jag blev tyngre och tyngre. Men denna gång inte bara fett, men muskler.
I dagsläget väger jag 95kilo. Har bulkat 5 veckor, 2 av dessa 5 mer seriöst då jag haft mer koll på min kost. I USA åt jag lite av allt möjligt. Här i Sverige är det mer seriöst och mkt mer protein än då.
Jag är påväg upp till 100 kilos-strecket igen, men med mer muskler att erbjuda.
Jag hoppas jag har något erbjuda här i min journal. Här är också första gången jag någonsin viker ut mig så mycket angående min depression. Jag hoppas på att kunna motivera några av er! Jag ska försöka uppdatera detta dagligen!
Bilder under min resa kommer nedanför detta inlägg. :)
Tack för mig!
Med vänliga hälsningar,
Niklas