Visa fullständig version : Risker med Narkos/Ryggbedövning
Ska bli opererad snart och är jäklig nojig över narkosen. tänk om man aldrig vaknar (tankar som att aldrig få se sina barn igen osv slår mig). Jag har blivit sövd 2ggr förr så det är egentligen inger okänt för mig. Det jag vet är att jag har mått skit båda gångerna efter.
Jag kan kanske välja ryggbedövning ist, bör man göra det?
filmjölk
2013-09-05, 14:32
Du är ung, stark och frisk, om du inte skulle ha maximal otur är det värsta du kan råka ut för att du kommer vara väldigt otrevlig mot någon när du vaknar upp. (det är vanligt).
Pudzianovski
2013-09-05, 15:08
Kan inte uttala mig om medicinska risker men jag kan berätta vad jag tycker om annat!
Sova = Sövd är oerhört smidigt. Slipper vara vaken och allt är över i samma stund man somnar! Mycket nice! Mår inte särskilt dåligt efter heller.
Rygg = Obehagligt/ont i mitt fall att ta sprutan. Jag svimmade av sprutan och var rätt förbannad när jag vaknade upp efter det. Fick ligga i väntrum lång tid innan jag blev bedövad....sen låg jag ytterligare en tid när operationen genomfördes och sen ytterligare liggande efteråt....Det var så jävla tråkigt och jag fick mentala liggsår. Nej tack...aldrig igen.
... du kommer vara väldigt otrevlig mot någon när du vaknar upp. (det är vanligt).
Hur kommer det sig?
filmjölk
2013-09-05, 17:15
Hur kommer det sig?
Jag har ingen aning faktiskt, men det är inte ovanligt att man säger ganska elaka saker eller tom. klipper till någon i det läget. Det även för fullt normala, psykiskt friska individer.
Det påminner lite om hur elaka vissa blir när de är medvetna om att de snart skall dö, fast i explosiv form istället för under en tid. Fan vad jävligt en del människor kan bete sig i det läget mot sina egna barn tex. fast jag gissar att det inte är alls samma sak egentligen.
En utmärkt ursäkt att slita av sköterskan kläderna/ge henne en riktig slap på röven och komma undan med det mao
Ska bli opererad snart och är jäklig nojig över narkosen. tänk om man aldrig vaknar (tankar som att aldrig få se sina barn igen osv slår mig). Jag har blivit sövd 2ggr förr så det är egentligen inger okänt för mig. Det jag vet är att jag har mått skit båda gångerna efter.
Jag kan kanske välja ryggbedövning ist, bör man göra det?
Har själv blivit sövd några gånger och man är ju helt groggy efteråt, men fördelen med att bli opererad är ju att de är frikostiga med morfin efteråt, se det som en bonus.
Ryggbedövning är bara obehagligt tycker jag. Fått det två gånger, nästan en vecka vardera. Jag skulle valt att bli sövd om jag hade valmöjligheten.
Det påminner lite om hur elaka vissa blir när de är medvetna om att de snart skall dö, fast i explosiv form istället för under en tid. Fan vad jävligt en del människor kan bete sig i det läget mot sina egna barn tex. fast jag gissar att det inte är alls samma sak egentligen.
Berätta mer. Det här är väldigt intressant för någon som aldrig kommer i kontakt med sådant, typ någonsin.
Ryggbedövning är obehagligt och långdraget. Nedsövning är, som Pudzianovski sa, över så fort man har somnat. Klart man är groggy och yr när man vaknar, men det försvinner inom kort.
Risker finns med allt, men svensk sjukvård har åtminstone god standard.
filmjölk
2013-09-06, 19:51
Berätta mer. Det här är väldigt intressant för någon som aldrig kommer i kontakt med sådant, typ någonsin.
Det är erfarenhetsbaserat då jag jobbat i vården samt sett många gå bort av sjukdom även privat. Döende människor som vet om att de är döende som egentligen troligtvis är hur snälla som helst, som liksom mentalt går igenom sin stackars make eller sina barns alla brister och letar efter något som kan såra.
typ till sin man som håller handen vid sjuksängen: "Jag vet att du egentligen ville gifta dig med Agda istället för mig. Hela mitt liv har jag kännt mig värdelös för det och vi skulle aldrig gift oss", eller till sin son "Din pappa och jag skämdes alltid över att du var ett så fegt barn, du har växt upp lika feg och misslyckad är du med"
Sådär så att sista tiden i livet kan bli nån slags hatisk monolog istället för ett fint avsked. En annan "klassiker" är ju att vara riktigt elak mot vårdpersonalen i det läget, men det kan vi/de ju faktiskt ta, det är värre när det riktas mot anhöriga imo.
Men själva uppvaket efter nedsövning som är en annan grej, klassiskt dåligt beteende där är ju att snäsa, skrika eller säga något sårande. "Jag hatar dig! Lämna mig ifred!" eller något annat kärnfullt.
Är du man och med när dina barn föds kan du få höra ganska vulgära och otrevliga saker med. Av typen: "AAAAJ min ***** spricker! Det här är din äckliga ***s fel ditt jävla svin!" detta av en kvinna som gissningsvis normalt inte säger sådana saker.
Hon kommer inte ihåg det sedan och pratar mest om hur lång tid det tog. Det är du som har det i huvudet och kommer drömma mardrömmar om placentor som vaknar till liv och stryper dig med navelsträngen.
Är det ens möjligt att inte bli cynisk med ett sådant jobb?
Är det ens möjligt att inte bli cynisk med ett sådant jobb?
Ja. För det är inte alltid sådär. Det är inte ens oftast sådär.
Ja. För det är inte alltid sådär. Det är inte ens oftast sådär.
Ok, är du läkare?
Jag kommer ihåg när en kompis akut opererade bort blindtarmen och sjuksköterskan sa att att man kan vara otrevligt när man vaknar upp.
Kompisen vaknar och börjar raljera hur fula våra fötter var, hemskt fula. Han skämdes av att gå på en strand med oss. Äckliga fötter!
filmjölk
2013-09-06, 23:08
Ja. För det är inte alltid sådär. Det är inte ens oftast sådär.
Nej men det händer. Du känner dessutom väldigt väl igen det.
Begynnelsen av en demens är också ofta en uppvisning av mänskligt jävulskap. Beskyllningar, tom. fysiskt våld, försöka få de man älskar att må dåligt eller få dåligt samvete (mammor mot sina döttrar! Där snackar vi!) och det ifrån riktigt rara människor.
Men senare när demensen eskalerat blir de snälla igen.
Ja, det händer. Allt händer, inklusive det man aldrig trott skulle hända, åt bägge håll. Däremot inte jämt, och jag har svårt att se poängen med att beskriva det som om det vore så. Dessutom har jag lite svårt att förstå vad det faktum att man man vara för jävlig när man är dement, eller att vissa ballar ur när de ligger på sitt yttersta har att göra med frågan om ryggbedövning vs. narkos.
Nej men det händer. Du känner dessutom väldigt väl igen det.
Begynnelsen av en demens är också ofta en uppvisning av mänskligt jävulskap. Beskyllningar, tom. fysiskt våld, försöka få de man älskar att må dåligt eller få dåligt samvete (mammor mot sina döttrar! Där snackar vi!) och det ifrån riktigt rara människor.
Men senare när demensen eskalerat blir de snälla igen.
Hur tidigt (i ett hypotetiskt normalfall) kan man börja märka av begynnande demens? Mellan tummen och pekfingret.
filmjölk
2013-09-06, 23:34
Hur tidigt (i ett hypotetiskt normalfall) kan man börja märka av begynnande demens? Mellan tummen och pekfingret.
Det får du nog fråga en läkare om. Du själv märker det tidigare än omgivningen men kommer med allra största sannolikhet att dölja det eller förtränga det och bli arg när någon annan påpekar det.
Generellt är att det så gott som alltid/alltid upptäcks för sent för att medicineringen skall ha bra effekt:)
Det får du nog fråga en läkare om. Du själv märker det tidigare än omgivningen men kommer med allra största sannolikhet att dölja det eller förtränga det och bli arg när någon annan påpekar det.
Generellt är att det så gott som alltid/alltid upptäcks för sent för att medicineringen skall ha bra effekt:)
Fan vad svårt du gör det för mig. Men tack för svaret.
Tricklew
2013-09-06, 23:53
Tänk att denna tråden skulle bli så intressant, kul läsning.
Stefan J
2013-09-07, 00:21
Hur tidigt (i ett hypotetiskt normalfall) kan man börja märka av begynnande demens? Mellan tummen och pekfingret.
Det är jättesvårt att ställa diagnosen tidigt. Symtomen kommer smygande och i början är de väldigt diffusa och kanske inte skiljer sig mycket från när man missat en natts sömn. Lite lätt irritabilitet, man glömmer saker eller bara verkar allmänt ouppmärksam. Det kan till och med vara så att det kommer och går lite sådana dagar så att anhöriga runt om inte reagerar särskilt eftersom alla har dagar då man är lite off. Jag tror det kan ta något år innan det verkligen märks av och att man kan ställa diagnosen.
Av egen erfarenhet kan man vara rätt hämningslös när man vaknar till. Sa själv att jag ville ta en sköterskorna hårt i analen av någon anledning. Var medveten om att jag sa det men kunde inte hejda det. Skojades bort men skämdes rejält ändå tills jag fick ge mig iväg.
shut teh face
2013-09-07, 07:29
Min pappa säger alltid att jag måste hjälpa honom att gå hänga sig i skogen när han blir äldre och dement, vilket han redan är på väg att bli, dock inte äldre än 50.
Klart jag inte kommer göra det, men förstår honom, min farfar är det och riktigt elak och helt ologiskt beteende, tänk er att inte komma ihåg era barn och så fort man gör det så är man elak istället.
Min far är ganska elak även när han är "glad" så det lär bli en rolig upplevelse sedan, vi killar är väl alla psykopater på hans sida också. :)
Fatalist
2013-09-07, 20:08
Jag hade valt att bli sövd. Svensk sjukvård håller hög standard som någon påpekat.
Den enda risken med ryggbedövning är om du får en blind läkare som sätter den för högt upp och prickar ryggmärgen :D
Det får du nog fråga en läkare om. Du själv märker det tidigare än omgivningen men kommer med allra största sannolikhet att dölja det eller förtränga det och bli arg när någon annan påpekar det.
Generellt är att det så gott som alltid/alltid upptäcks för sent för att medicineringen skall ha bra effekt:)
När kommer tråden med dina historier? Typ något liknande Stoltz videoaffärstråd? :)
Du är ung, stark och frisk, om du inte skulle ha maximal otur är det värsta du kan råka ut för att du kommer vara väldigt otrevlig mot någon när du vaknar upp. (det är vanligt).
Jag hade absolut inte det problemet, var glad och skrattade. Kändes mer som att vakna upp efter en god natts sömn.
Narkos > Obeskrivlig smärta.
Kan meddela glatt att jag överlevde narkosen..
Det måste väl finnas olika former av narkos? Har blivit sövd två gånger och med helt skiljda erfarenheter. En gång vid en längre operation av näsan. Då mådde jag som en överkörd fisk efteråt. En gång vid en snabb gastroskopi. Det uppvaknandet var betydligt trevligare. Och lite komiskt. Fick för mig att jag kommit full till sjukhuset, vilket jag ursäktade mig för. Förvirringen var total innan jag insåg var jag var och vad som hände :D
Är det olika ämnen som används eller handlar det om olika styrka bara?
Jag tror på styrka och om de intubererar tex.
Nu visste jag denna gång att jag brukar må skit så jag sa till innan och fick en massa "motmedel" mådde som en prins när jag vaknade.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.