filmjölk
2013-08-12, 18:16
Den här har ni säkert kört i skolan nån gång, det roliga med den är att det alltid blir diskussion, och alltid urartar till gräl. Det är en uppgift om moral och ställningstagande där man egentligen skall rangordna vem som är den störste douchebag.en, men det blir svårt i poll-form. Rösta på historiens värsta douche istället. (notera att inte jag skrivit eller kommit på denna eminenta berättelse, men vet inte vem originalförfattaren till detta är)
Läs sagan: Just som den svartsjuke greven skulle ge sig ut på en lång resa sade han varnande till sin unga hustru: ”Du får inte lämna slottet så länge jag är bortrest. Om du gör det kommer jag att straffa dig när jag kommer tillbaka!”
Dagarna gick, grevinnan började känna sig alltmer ensam och övergiven, och trots sin makes hotelser beslöt hon sig för att hälsa på hos sin älskare, som bodde i en liten stuga ett stycke från slottet. Det stora slottet låg på en ö i en stor bred och strid flod. En vindbrygga förband ön med fastlandet vid den smalaste delen av floden. ”Jag tror inte att min man kommer tillbaka före skymningen”, tänkte hon och lät sänka vindbryggan. Efter att ha tillbringat åtskilliga timmar tillsammans med sin älskare återvände grevinnan till slottet. Hon fann att vindbryggan spärrades av en väktare med draget svärd. Han ropade med högt röst:
-Försök inte att komma över vindbryggan Ers höghet. Om ni ändå gör det måste jag döda er. Det har greven beordrat!
Grevinnan skälvde till av skräck. Vad skulle hon ta sig till?
Hon kom på att om man bara tog sig över vattnet kunde man klättra in genom ett fönster på baksidan av slottet. Hon gick till färjkarlen vid floden, förklarade sin situation och bad honom att ro henne över floden i sin båt.
- Jag är villig att hjälpa er, men det kostar fem silvermynt, sade färjkarlen.
- Men jag har inga pengar med mig nu. Låt mig betala dig senare, bad grevinnan.
- Så tråkigt, svarade färjkarlen. Jag ror inte för skojs skull. Jag har fru och barn att försörja. Inga pengar ? ingen åktur.
Grevinnan återvände till sin älskare och bad honom om pengar.
- Jag kan inte hjälpa dig. Visst har vi en liten romans, men jag tänker inte ruinera mig på grund av dig, svarade han.
Grevinnans fruktan växte alltmer. Hon sprang till sin vännina och vädjade desperat om att få låna pengar så att hon kunde betala färjkarlen.
- Om du inte hade varit otrogen mot din man hade detta aldrig behövt hända, sade väninnan. Jag kan inte låna dig pengar. Du har själv försatt dig i situationen och får själv klara dig ur den.
Skymningen föll och grevinnan insåg att hon uttömt alla sina möjligheter. Hon beslöt att återvända till slottet och göra ett sista desperat försök att komma in. Hon tog några snabba steg för att smita förbi väktaren, men han var redo. Hans svärd genomborrade grevinnan och hon föll död ner på vindbryggan.
Läs sagan: Just som den svartsjuke greven skulle ge sig ut på en lång resa sade han varnande till sin unga hustru: ”Du får inte lämna slottet så länge jag är bortrest. Om du gör det kommer jag att straffa dig när jag kommer tillbaka!”
Dagarna gick, grevinnan började känna sig alltmer ensam och övergiven, och trots sin makes hotelser beslöt hon sig för att hälsa på hos sin älskare, som bodde i en liten stuga ett stycke från slottet. Det stora slottet låg på en ö i en stor bred och strid flod. En vindbrygga förband ön med fastlandet vid den smalaste delen av floden. ”Jag tror inte att min man kommer tillbaka före skymningen”, tänkte hon och lät sänka vindbryggan. Efter att ha tillbringat åtskilliga timmar tillsammans med sin älskare återvände grevinnan till slottet. Hon fann att vindbryggan spärrades av en väktare med draget svärd. Han ropade med högt röst:
-Försök inte att komma över vindbryggan Ers höghet. Om ni ändå gör det måste jag döda er. Det har greven beordrat!
Grevinnan skälvde till av skräck. Vad skulle hon ta sig till?
Hon kom på att om man bara tog sig över vattnet kunde man klättra in genom ett fönster på baksidan av slottet. Hon gick till färjkarlen vid floden, förklarade sin situation och bad honom att ro henne över floden i sin båt.
- Jag är villig att hjälpa er, men det kostar fem silvermynt, sade färjkarlen.
- Men jag har inga pengar med mig nu. Låt mig betala dig senare, bad grevinnan.
- Så tråkigt, svarade färjkarlen. Jag ror inte för skojs skull. Jag har fru och barn att försörja. Inga pengar ? ingen åktur.
Grevinnan återvände till sin älskare och bad honom om pengar.
- Jag kan inte hjälpa dig. Visst har vi en liten romans, men jag tänker inte ruinera mig på grund av dig, svarade han.
Grevinnans fruktan växte alltmer. Hon sprang till sin vännina och vädjade desperat om att få låna pengar så att hon kunde betala färjkarlen.
- Om du inte hade varit otrogen mot din man hade detta aldrig behövt hända, sade väninnan. Jag kan inte låna dig pengar. Du har själv försatt dig i situationen och får själv klara dig ur den.
Skymningen föll och grevinnan insåg att hon uttömt alla sina möjligheter. Hon beslöt att återvända till slottet och göra ett sista desperat försök att komma in. Hon tog några snabba steg för att smita förbi väktaren, men han var redo. Hans svärd genomborrade grevinnan och hon föll död ner på vindbryggan.