Snubben
2013-08-07, 17:23
Tjena
Jag har under senaste tiden tränar (relativt) mycket, 4 pass på gymmet och 3 löppass. Det har fungerat kanon för mig och jag har mått som en kung, kroppen utvecklas och jag har en energi som jag aldrig känt förr
MEN
Under de senare 2-3 veckorna så har det varit otroligt tungt, som om en dimma av ren slöhet har lagt sig över mig. Värst är det innan man skall äta, upplever som allt är sirap, hjärnan går på sparlåga, kroppen på sparlåga och det är allmänt tungt. Däremot efter jag har fått i mig föda så blir allt bra igen, och så går det om och om igen, däremot blir det tyngre och tyngre.
Funderade över vad detta var och diskuterade detta med en av de som är tränare för löpklubben jag springer med, diskussionen handlade enbart om kosten. Jag äter mindre kolhydrater än en vanlig person då kolhydrater, tyvärr, inte spelar väl med min mage (toabesök nonstop), men jag äter det i den mån de går samt kompenserar med andra typer av kolhydrater som inte är just pasta, potatis ris. Jag äter väldigt mycket baljväxter, grönt, frukt och kött/fågel (Däremot mindre fisk vilket jag bör styra upp) och jag undviker salt öht. Jag skyr egentligen salt då jag tycker det smakar perk, saltar aldrig mat, beställer mat utan salt etc.
Det hon rekommenderade är att testa börja att salta maten eller dra i mig ett glas med en tesked salt på morgon, samt om behovet finns sen eftermiddag alt kväll. Jag testade detta och jag upplever att jag får tillbaka den här energin som jag fick i början efter man har kommit igång med träningen. DOck kan det lika väl bero på att det smakar bakdel och att jag vaknar av det, eller av vattnet, eller placebon - jag vet inte..
Så min fråga är tudelad
1. Varför är salt viktigt för kroppen?
2. Kan det jag ha upplevt vara saltbrist? Om jag leker googledoktor (vilket man aldrig skall göra) så stämmer de upplevda sympton med saltbrist väldigt väl ihop.. Någon som vet detta bättre?
PS. All broscience kan vi väl skippa? Tack! *hug*
Jag har under senaste tiden tränar (relativt) mycket, 4 pass på gymmet och 3 löppass. Det har fungerat kanon för mig och jag har mått som en kung, kroppen utvecklas och jag har en energi som jag aldrig känt förr
MEN
Under de senare 2-3 veckorna så har det varit otroligt tungt, som om en dimma av ren slöhet har lagt sig över mig. Värst är det innan man skall äta, upplever som allt är sirap, hjärnan går på sparlåga, kroppen på sparlåga och det är allmänt tungt. Däremot efter jag har fått i mig föda så blir allt bra igen, och så går det om och om igen, däremot blir det tyngre och tyngre.
Funderade över vad detta var och diskuterade detta med en av de som är tränare för löpklubben jag springer med, diskussionen handlade enbart om kosten. Jag äter mindre kolhydrater än en vanlig person då kolhydrater, tyvärr, inte spelar väl med min mage (toabesök nonstop), men jag äter det i den mån de går samt kompenserar med andra typer av kolhydrater som inte är just pasta, potatis ris. Jag äter väldigt mycket baljväxter, grönt, frukt och kött/fågel (Däremot mindre fisk vilket jag bör styra upp) och jag undviker salt öht. Jag skyr egentligen salt då jag tycker det smakar perk, saltar aldrig mat, beställer mat utan salt etc.
Det hon rekommenderade är att testa börja att salta maten eller dra i mig ett glas med en tesked salt på morgon, samt om behovet finns sen eftermiddag alt kväll. Jag testade detta och jag upplever att jag får tillbaka den här energin som jag fick i början efter man har kommit igång med träningen. DOck kan det lika väl bero på att det smakar bakdel och att jag vaknar av det, eller av vattnet, eller placebon - jag vet inte..
Så min fråga är tudelad
1. Varför är salt viktigt för kroppen?
2. Kan det jag ha upplevt vara saltbrist? Om jag leker googledoktor (vilket man aldrig skall göra) så stämmer de upplevda sympton med saltbrist väldigt väl ihop.. Någon som vet detta bättre?
PS. All broscience kan vi väl skippa? Tack! *hug*