Visa fullständig version : Sköldkörtelproblem - hur funkar det?
Jag har några gånger hört nån säga något om sköldkörtelproblem och fetma, men hur funkar det egentligen?
Även om man har någon låg hormonnivå så kan man ju inte skapa energi, fettet måste ju komma någonstans ifrån.
Min egna gissning skulle väl vara att kroppen vid sådana här tillstånd lagrar fett i högre grad och "nedprioriterar" andra saker, som kan leda till andar hälsoproblem. Dvs att det skulle vara svårt för dem att vara smala och hälsosamma.
Så är det någon här som vet hur det fungerar?
... och någon som har hört det som någon slags ursäkt för att vara fet?
Perramja
2013-08-01, 14:58
Jag har några gånger hört nån säga något om sköldkörtelproblem och fetma, men hur funkar det egentligen?
Även om man har någon låg hormonnivå så kan man ju inte skapa energi, fettet måste ju komma någonstans ifrån.
Min egna gissning skulle väl vara att kroppen vid sådana här tillstånd lagrar fett i högre grad och "nedprioriterar" andra saker, som kan leda till andar hälsoproblem. Dvs att det skulle vara svårt för dem att vara smala och hälsosamma.
Så är det någon här som vet hur det fungerar?
... och någon som har hört det som någon slags ursäkt för att vara fet?
Inte jätteinsatt i ämnet, men min kusin fick struma och gick upp väldigt mycket i vikt innan diagnosen ställdes och hon fick medicinsk behandling. Hon var alltid smal innan och är det nu igen 2 år senare
Det handlar inte om att skapa energi från ingenting. Det handlar om att t3/t4 mer reglerar cellernas basalmetabola rate (BMR). För mycket t3/t4 leder, enkelt beskrivet, till att cellerna går in i en viss hyperaktivitet, och kräver således mer energi. Lågt leder till raka motsatsen.
Edit. t3 och t4 kallas de hormoner som thyreoidea producerar.
Jag har hypothyreos, kan nog dock inte använda den som ursäkt för övervikten.
Jag har hypothyreos, kan nog dock inte använda den som ursäkt för övervikten.Får du inte medicin som balanserar/höjer dina värden?
Borde väl vara livet ut eller mångårigt iaf.
Det handlar inte om att skapa energi från ingenting. Det handlar om att t3/t4 mer reglerar cellernas basalmetabola rate (BMR). För mycket t3/t4 leder, enkelt beskrivet, till att cellerna går in i en viss hyperaktivitet, och kräver således mer energi. Lågt leder till raka motsatsen.
Edit. t3 och t4 kallas de hormoner som thyreoidea producerar.
Aha, men aptiten är fortfarande normal?
Men är det på något sätt orimligt/farligt att man då äter mindre?
Lägre nivåer av sködkörtelhormon (den aktiva formen ffa; T3) minskar lipolysen.
Faktultativ termogenes minskar också och ämnesomsättningen går ner (du blir i praktiken mindre varm av matintag).
Sköldkörtelhormon är intimt involverat i både fettförbränning och metabolism.
Men är det på något sätt orimligt/farligt att man då äter mindre?
Hypotyreos ger en massa andra symptom också, som inte löses genom att man försöker banta bättre. Vanligt är att man blir väldigt trött, och det i sin tur gör att man rör sig mindre för att man inte orkar. Att röra sig mindre i kombination med en minskad ämnesomsättning gör att det blir väldigt lätt att gå upp i vikt, och svårt att gå ned. Däremot är det inte omöjligt att vara överviktig trots medicinering; man behandlar ju så att personen har normala mängder cirkulerande hormon och mår bra, inte så att man tycker att personern platsar på catwalken.
http://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos--brist-pa-skoldkortelhormon/?ar=True
Mitt intryck är inte att hypotyreos är vanligare som bortförklaring till övervikt än något annat, men visst förekommer det. Däremot tycker jag att det verkar vanligt att personer som inte själva har vare sig hypotyreos eller övervikt hävdar att det är så. Vad sanningen är vet jag inte.
Får du inte medicin som balanserar/höjer dina värden?
Borde väl vara livet ut eller mångårigt iaf.
Jodå jag äter Levaxin. Kommer förmodligen göra det livet ut.
The_RobRoy
2013-08-02, 00:44
Jodå jag äter Levaxin. Kommer förmodligen göra det livet ut.
Hur upptäckte du att du hade detta?
Hur upptäckte du att du hade detta?
I början på tonåren hos en barnläkare.
Hypotyreos ger en massa andra symptom också, som inte löses genom att man försöker banta bättre. Vanligt är att man blir väldigt trött, och det i sin tur gör att man rör sig mindre för att man inte orkar. Att röra sig mindre i kombination med en minskad ämnesomsättning gör att det blir väldigt lätt att gå upp i vikt, och svårt att gå ned. Däremot är det inte omöjligt att vara överviktig trots medicinering; man behandlar ju så att personen har normala mängder cirkulerande hormon och mår bra, inte så att man tycker att personern platsar på catwalken.
http://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos--brist-pa-skoldkortelhormon/?ar=True
Mitt intryck är inte att hypotyreos är vanligare som bortförklaring till övervikt än något annat, men visst förekommer det. Däremot tycker jag att det verkar vanligt att personer som inte själva har vare sig hypotyreos eller övervikt hävdar att det är så. Vad sanningen är vet jag inte.
Det var inte meningen att vara spydig eller något sådant, hoppas inte att det såg så ut.
Men det borde väl i slutändan betyda att man klarar sig på mycket mindre mat? Om man går ner i vikt beror ju på diffen mellan energin in och energin ut, som man brukar säga, och energin in måste ju inte hållas på samma nivå som innan. Eller blir hungern outhärdlig på samma sätt som om man gjort av med mycket mer energi?
Det var inte meningen att vara spydig eller något sådant, hoppas inte att det såg så ut.
Men det borde väl i slutändan betyda att man klarar sig på mycket mindre mat? Om man går ner i vikt beror ju på diffen mellan energin in och energin ut, som man brukar säga, och energin in måste ju inte hållas på samma nivå som innan. Eller blir hungern outhärdlig på samma sätt som om man gjort av med mycket mer energi?
Du slutar inte vara hungrig för att du får hypotyreos, nej. Det är på samma sätt för den som får hypertyreos; ämnesomsättningen ökar och man går ned i vikt, trots att man äter mycket. Aptiten och energiförbrukningen per cell verkar inte följa varandra helt. Så är det ju f.ö. inte ens för alla friska människor; en del är födda hungrigare än andra.
Sedan ang. ev. spydighet, så frågade du ju om det var vanligt som "ursäkt" för att vara tjock och jag svarade vad mitt intryck är i den frågan.
Det var inte meningen att vara spydig eller något sådant, hoppas inte att det såg så ut.
Men det borde väl i slutändan betyda att man klarar sig på mycket mindre mat? Om man går ner i vikt beror ju på diffen mellan energin in och energin ut, som man brukar säga, och energin in måste ju inte hållas på samma nivå som innan. Eller blir hungern outhärdlig på samma sätt som om man gjort av med mycket mer energi?
Så drastiskt minskar inte energiförbrukningen. Vikten är inte det största problemet som kommer med sjukdomen, det kan jag lova dig. Såvitt jag vet sätts hungerkänslorna inte ur spel av själva sjukdomen, det fungerar normalt. Det är däremot vanligt att man blir nedstämd, där fungerar ju människor olika - vissa tröstäter och vissa tappar matlusten.
Kroppen är smart och sparar in på de energikrävande processer som är minst nödvändiga för överlevnad, som tex naglar och hår.
Sköldkörtelsjukdom är mer komplex än vad kvällstidningarna ibland antyder...
Vikten är inte det största problemet som kommer med sjukdomen, det kan jag lova dig.
This. And again. And again.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.