Tråden för oss som har hört, eller vill höra hur starka de var förr i tiden

[HookersUnited]

Neandertalartråden i kombination med min egen förtjusning i historier från vad folk mäktade med förr i tiden så lämnar jag scenen öppen för myter, historier och ögonvittnesberättelser.

Det jag själv har att bidra med är inget av övernaturlig styrka samt att det kommer från trovärdiga källor.

Under andra världskrigets ransoneringar bars det mjöl ner till byn från allmän väg. Min morfar och hans äldre bror bar och den yngre brodern lastade, 18 år gammal.
100 kg styck och när näst sista säcken var lastad kastade han själv upp sista säcken på axlarna och sprang i kapp morfar, på spångad myr, för att meddela att allt var med.

Samma man, 50 år gammal, kom hem när hans 14-åriga son med vän tränade marklyft med 100 kg köpta från Hobbex (eller vad det nu var) och frågade om han fick testa, vilket han fick. Gubben skickade upp det på raka armar och sa "Det är bra att ni tränar pojkar". Sonen har själv tävlat i styrkelyft och dragit 215 kg i marklyft (om jag inte minns fel), så bortsett från många andra, så kallade ögonvittnen, har han en hum om vad ett kg väger.

Jag har själv träffat ovan nämnda person ett flertal gånger innan hans död 2008, tyvärr kom inget styrkeprat på tal, men att ta honom i hand lämnade inga tvivel om att det fortfarande fanns en urkraft i den kroppen.

Så vad har ni att berätta?

[Klein]

Min morfar var råstark och en sjusärdeles historieberättare. Dock inte skrytsam för fem öre.

Han växte upp på bondgård och började som murarhantlangare när han var 12 år gammal vilket innebar att han fick springa med 70kg tegel på ryggen uppför byggnadställningarna. När han kom till toppen så var det som om att lungorna höll på att sprängas sa han. När han vid äldre dagar röntgades i samband med hjärtinfarkt så visade hans lungor sig också vara så stora att de inte rymdes på röntgenbilderna.

Det var även mycket idrottande i byn: friidrott, gymnastik och skidåkning. Vid 13 års ålder - år 1929 - så kastade min morfar 50 meter med spjut. Jag vet inte vad slags spjut det var men det var iaf tävlingsgodkänt för åldersgruppen. De tränade även med romerska ringar och gjorde det stora hävet.

När han konfirmerades vid 15 års ålder så var det stora styrketestet att med ett finger få en 80 kilo tung kyrkklocka att lätta från backen vilket min morfar klarade galant.

När han gjorde värnplikten så var det en stor sten som låg på vägen och skulle lyftas. De flesta klarade inte av att rubba den. Min morfar lyfte stenen, bar iväg den och slängde ner den i ett dike.

Vid ett annat tillfälle under värnplikten så var det demonstrering av bajonettfäktning inför flera kompanier. Majoren som skulle demonstrera hade ett ont öga till min morfar, som var snar till skratt på den där tiden, och kallade därför upp honom som fäktningspartner. Tanken var att förödmjuka honom inför den stora publiken. Vad majoren inte visste var att min morfar var murare vilket gett honom järngrepp. Majoren försökte med en massa tricks att få min morfar att tappa bajonetten men den satt som urberget i hans händer. Min morfar tog istället initiativet och gjorde vad de blivit instruerade: Högt böj av och lågt böj av med resultatet att majorens bajonett flög iväg både högt och långt varpå någon i publiken skrek "stick bajonetten i honom!".

Efter värnplikten så gick livet vidare. De jobbades måndag till lördag och på lördagskväll var det alltid dans. Det var vanligt vid denna tid att man spöade upp utsocknes gäster av manligt kön på danserna. Och min morfar, som for på dans både nära och fjärran, bjöd dessutom bara upp de vackraste jäntorna och retade därför de inhemska männen till gallfeber vart han än begav sig.

Vid just en sådan dans på en ort jag ej kan erinra mig så blev det ett stort slagsmål. När dansen var över och folket började lämna logen så fann sig min morfar plötsligt omringad av tiotalet karlar som slog med snusdosor av stål så att stjärnor tindrade. En grep tag om hans slips och drog åt men min morfar slog slipsstryparen vindögd med en rak höger. Oddsen var dock emot honom. Lyckligtvis så uppfattade hans kamrat, bördig från samma by, vad som pågick i logen och sprang vrålande in till undsättning. Min morfars kamrat var större och ännu starkare än min morfar. Han lyfte upp karlarna och slängde ut dem genom fönstren med huvudet före. Inom kort var rummet folktomt. Väl ute så hade mörkret lagt sig och ut ur detta mörker sprang en anfallare mot min morfar som blixtsnabbt kontrade med en rak höger så att den andra skickades tillbaka mot skuggorna där han blev liggande.

Någon vecka senare inne i stan så stötte de på dessa män igen ute på gatan. De lyfte på hatten och sade respektfullt till min morfar och hans sällskap: "ni slogs väl".

Några år senare på en byggarbetsplats så var det en 80 kilo tung tunna som skulle lyftas från marken upp på raka armar. Min morfar vägde kring 75 kilo på 182 cm vid detta tillfälle och klarade så klart av konststycket. Hans chef murarbasen, som även gick under namnet atleten, segade tunnan upp och ner flera gånger.

Vid ett annat tillfälle så gick min morfar och murarbasen in på ett café i vilket ett arbetslag plankbärare satt och drack sitt kaffe. Murarbasen var inte helt nykter eftersom han höll på att acklimatisera sig till den nya staden. Han gick fram till ett av de tunga schabraken till bord, greppade kring dess tjocka järnben, lyfte upp det på en arm och utbrast "det var rejäla bord ni har här". Plankbärarna gjorde stora ögon.

Sedan kom andra världskriget. Innan inryckningen så var det skogsarbete som utfördes. Min morfar och några till bodde i en liten stuga och fick dagligen åka 5 km skidor snett uppför ett berg för att ta sig till avverkningsområdet. Ackordet var satt till 3 kubikmeter per dag. En arbetsgalen bekant från samma by, samme man som hjälpte min morfar vid slagsmålet, gjorde dock 6 kubik per dag medan min morfar nöjde sig med 5. En dag var det över 40 grader kallt och denna man stack ut näsan och tyckte inte det var så kallt varpå de jobbade även denna dag.

Sedan kom inryckningen. Min morfar var inryckt i 5 år och stationerad såväl vid finska gränsen som norska gränsen. Vid ett tillfälle vid norska gränsen så var det flera kompanier som kämpade med att försöka lyfta en stor sten som de fäst remmar runt. Min morfar, en rödhårig jätte och en gruvarbetare anlände sinom tid till styrkeprovets plats. Den rödhårige jätten skrek "här är 3 karlar som kan lyfta stenen" varpå alla 3 också lyfte stenen. Jätten klagade dock över ryggont dagarna efteråt. Kraftprovet rörde dock varken min morfar eller gruvarbetaren i ryggen.

Min morfar var även bäste armbrytare på plats. Det fanns en man som andra spekulerade skulle kunna slå honom. Denna man utmanade till slut min morfar - helt inofficiellt. De bröt arm i hemlighet och min morfar vann. Den andra bad min morfar att inte berätta för de andra inryckta. Min morfar höll löftet. Jag testade själv att bryta arm mot min morfar när jag var 15 och han var 78 år. Han satt bara helt avslappnad och jag kunde inte rubba armen trots att jag tog i så att jag såg stjärnor.

Olyckligtvis fick min morfar diskbråck när han var kring 44 år gammal. Det skedde när de murade med 40 kilo tunga stenar i en källare. Därefter blev det jordbruk istället. Eftersom han hade ryggproblem fick han ta hjälp ibland. En sommar fick han hjälp av Kurt Landby, brodern till kraftkarlen Sixten Landby. Kurt hade lovat att hjälpa till på fyllan. Nästa dag var han dock inte lika ivrig men min morfar insisterade och Kurt bet i det sura äpplet. Det första han gjorde var att gå till gårdsbrunnen där han drack en hel 8 liters hink med vatten. Sedan var det dags att arbeta.

Kurt var brutalt stark. Han vägde 100 kilo och såg ut som en fyrkant. Bland annat hade han svenska rekordet i marklyft på 400 kilo. Vid ett tillfälle skulle det lastas fulla 40 liters mjölkhämtare upp på släp för transport till mjölkbryggan. Min mormor försökte att hjälpa Kurt med att lyfta då hon alltid hjälpte min morfar som hade ryggproblem. Kurt blev förnärmad och sa fnysande "Hjälp? Jag?" varpå han lyfte upp mjölkhämtaren med en hand, höll den på rakt arm och ställde ned den på släpet.

Han hade också ett jäkla humör och kunde ibland höras vrålande och morrande som en björn när han gick över slätten mot den äng som skulle slås.

Vid ett tillfälle då Kurt jobbade åt min morfar så kom hans bror Sixten förbi. Höet var torkat på hässjorna och skulle ladas in. Sixten hjälpte till och det var som maskiner där de rullade ihop höet till stora balar. En annan bonde i byn såg bittert på och väste mellan tänderna: "Dessa förbannade människor!".

Sedan var det dags att äta och mitt i måltiden så röt Kurt ilsket åt sin storätare till bror: "Du måste inte äta allt som ställs på bordet".

Det är allt jag minns om min morfars styrkehistorier. Min farfar, som var kiropraktiker påstod sig också vara väldigt stark men han hade inga verkliga berättelser tyvärr. Han brukade skrattande säga "När jag var ung så kunde jag lyfta en man på var arm och sedan höll jag dem där tills de svalt ihjäl".

http://www.proteinsyntes.se/images/morfar.jpg
Bild på min morfar vid 66 års ålder. Fortfarande bra armar trots inga tunga lyft på över 20 år.

[filmjölk]

Min kära mor kom från en liten by i Halland där det gick en skröna om någon gubbe på början av 1900-talet som skulle ha slagit ihjäl en älgtjur med en spade, sedan lyft upp älgen (4-500kg) över axeln och gått ett par km hem med älgen. Sounds legit.

[VikG]

Min farfars far glömde en gång en motorsåg ute i skogen en höst. När han kom tillbaka hösten efter så såg han motorsågen, som han inte ens märkte att han glömde där ett år tidigare. Han trodde förstås att den var kaputt , men han gick ändå fram och greppade startsnöret. Ett ryck - wrooooom. Han lyckades starta en motorsåg som utstått naturens krafter ett helt år, på bara ett ryck.

Min farfars bror hade redan plantest och huggt ner en granskog på flera hektar när han var 18.. Samma person har dessutom överlevt 2 tornados...

Nu tänker ni förstås "detta är inga styrkeprestationer".. Och det är ju sant. Det visar däremot många gubbars överdrivna historier, som dessutom tenderar att bli värre och värre varje gäng de berättas.

[Gpajpen]

Det är så kryddat här inne att jag kan skita i att handla salt och peppar idag.

[Tricklew]

Det är så kryddat här inne att jag kan skita i att handla salt och peppar idag.

Så kan det låta om man är oinvigd, antar att du inte har sett dokumentären om Kleins morfar? The Matrix.

[PureWhey]

Så kan det låta om man är oinvigd, antar att du inte har sett dokumentären om Kleins morfar? The Matrix.

Hahahahaa


Le iPhone

[MasterChief]

Jag gillade Kleins berättelse. Kul läsning, och helt klart var överlag männen (och kvinnorna med) mer fysiskt kapabla förr i tiden.

[Macroman]

Min morfar var råstark och en sjusärdeles historieberättare. Dock inte skrytsam för fem öre.

Han växte upp på bondgård och började som murarhantlangare när han var 12 år gammal vilket innebar att han fick springa med 70kg tegel på ryggen uppför byggnadställningarna. När han kom till toppen så var det som om att lungorna höll på att sprängas sa han. När han vid äldre dagar röntgades i samband med hjärtinfarkt så visade hans lungor sig också vara så stora att de inte rymdes på röntgenbilderna.

Det var även mycket idrottande i byn: friidrott, gymnastik och skidåkning. Vid 13 års ålder - år 1929 - så kastade min morfar 50 meter med spjut. Jag vet inte vad slags spjut det var men det var iaf tävlingsgodkänt för åldersgruppen. De tränade även med romerska ringar och gjorde det stora hävet.

När han konfirmerades vid 15 års ålder så var det stora styrketestet att med ett finger få en 80 kilo tung kyrkklocka att lätta från backen vilket min morfar klarade galant.

När han gjorde värnplikten så var det en stor sten som låg på vägen och skulle lyftas. De flesta klarade inte av att rubba den. Min morfar lyfte stenen, bar iväg den och slängde ner den i ett dike.

Vid ett annat tillfälle under värnplikten så var det demonstrering av bajonettfäktning inför flera kompanier. Majoren som skulle demonstrera hade ett ont öga till min morfar, som var snar till skratt på den där tiden, och kallade därför upp honom som fäktningspartner. Tanken var att förödmjuka honom inför den stora publiken. Vad majoren inte visste var att min morfar var murare vilket gett honom järngrepp. Majoren försökte med en massa tricks att få min morfar att tappa bajonetten men den satt som urberget i hans händer. Min morfar tog istället initiativet och gjorde vad de blivit instruerade: Högt böj av och lågt böj av med resultatet att majorens bajonett flög iväg både högt och långt varpå någon i publiken skrek "stick bajonetten i honom!".

Efter värnplikten så gick livet vidare. De jobbades måndag till lördag och på lördagskväll var det alltid dans. Det var vanligt vid denna tid att man spöade upp utsocknes gäster av manligt kön på danserna. Och min morfar, som for på dans både nära och fjärran, bjöd dessutom bara upp de vackraste jäntorna och retade därför de inhemska männen till gallfeber vart han än begav sig.

Vid just en sådan dans på en ort jag ej kan erinra mig så blev det ett stort slagsmål. När dansen var över och folket började lämna logen så fann sig min morfar plötsligt omringad av tiotalet karlar som slog med snusdosor av stål så att stjärnor tindrade. En grep tag om hans slips och drog åt men min morfar slog slipsstryparen vindögd med en rak höger. Oddsen var dock emot honom. Lyckligtvis så uppfattade hans kamrat, bördig från samma by, vad som pågick i logen och sprang vrålande in till undsättning. Min morfars kamrat var större och ännu starkare än min morfar. Han lyfte upp karlarna och slängde ut dem genom fönstren med huvudet före. Inom kort var rummet folktomt. Väl ute så hade mörkret lagt sig och ut ur detta mörker sprang en anfallare mot min morfar som blixtsnabbt kontrade med en rak höger så att den andra skickades tillbaka mot skuggorna där han blev liggande.

Någon vecka senare inne i stan så stötte de på dessa män igen ute på gatan. De lyfte på hatten och sade respektfullt till min morfar och hans sällskap: "ni slogs väl".

Några år senare på en byggarbetsplats så var det en 80 kilo tung tunna som skulle lyftas från marken upp på raka armar. Min morfar vägde kring 75 kilo på 182 cm vid detta tillfälle och klarade så klart av konststycket. Hans chef murarbasen, som även gick under namnet atleten, segade tunnan upp och ner flera gånger.

Vid ett annat tillfälle så gick min morfar och murarbasen in på ett café i vilket ett arbetslag plankbärare satt och drack sitt kaffe. Murarbasen var inte helt nykter eftersom han höll på att acklimatisera sig till den nya staden. Han gick fram till ett av de tunga schabraken till bord, greppade kring dess tjocka järnben, lyfte upp det på en arm och utbrast "det var rejäla bord ni har här". Plankbärarna gjorde stora ögon.

Sedan kom andra världskriget. Innan inryckningen så var det skogsarbete som utfördes. Min morfar och några till bodde i en liten stuga och fick dagligen åka 5 km skidor snett uppför ett berg för att ta sig till avverkningsområdet. Ackordet var satt till 3 kubikmeter per dag. En arbetsgalen bekant från samma by, samme man som hjälpte min morfar vid slagsmålet, gjorde dock 6 kubik per dag medan min morfar nöjde sig med 5. En dag var det över 40 grader kallt och denna man stack ut näsan och tyckte inte det var så kallt varpå de jobbade även denna dag.

Sedan kom inryckningen. Min morfar var inryckt i 5 år och stationerad såväl vid finska gränsen som norska gränsen. Vid ett tillfälle vid norska gränsen så var det flera kompanier som kämpade med att försöka lyfta en stor sten som de fäst remmar runt. Min morfar, en rödhårig jätte och en gruvarbetare anlände sinom tid till styrkeprovets plats. Den rödhårige jätten skrek "här är 3 karlar som kan lyfta stenen" varpå alla 3 också lyfte stenen. Jätten klagade dock över ryggont dagarna efteråt. Kraftprovet rörde dock varken min morfar eller gruvarbetaren i ryggen.

Min morfar var även bäste armbrytare på plats. Det fanns en man som andra spekulerade skulle kunna slå honom. Denna man utmanade till slut min morfar - helt inofficiellt. De bröt arm i hemlighet och min morfar vann. Den andra bad min morfar att inte berätta för de andra inryckta. Min morfar höll löftet. Jag testade själv att bryta arm mot min morfar när jag var 15 och han var 78 år. Han satt bara helt avslappnad och jag kunde inte rubba armen trots att jag tog i så att jag såg stjärnor.

Olyckligtvis fick min morfar diskbråck när han var kring 44 år gammal. Det skedde när de murade med 40 kilo tunga stenar i en källare. Därefter blev det jordbruk istället. Eftersom han hade ryggproblem fick han ta hjälp ibland. En sommar fick han hjälp av Kurt Landby, brodern till kraftkarlen Sixten Landby. Kurt hade lovat att hjälpa till på fyllan. Nästa dag var han dock inte lika ivrig men min morfar insisterade och Kurt bet i det sura äpplet. Det första han gjorde var att gå till gårdsbrunnen där han drack en hel 8 liters hink med vatten. Sedan var det dags att arbeta.

Kurt var brutalt stark. Han vägde 100 kilo och såg ut som en fyrkant. Bland annat hade han svenska rekordet i marklyft på 400 kilo. Vid ett tillfälle skulle det lastas fulla 40 liters mjölkhämtare upp på släp för transport till mjölkbryggan. Min mormor försökte att hjälpa Kurt med att lyfta då hon alltid hjälpte min morfar som hade ryggproblem. Kurt blev förnärmad och sa fnysande "Hjälp? Jag?" varpå han lyfte upp mjölkhämtaren med en hand, höll den på rakt arm och ställde ned den på släpet.

Han hade också ett jäkla humör och kunde ibland höras vrålande och morrande som en björn när han gick över slätten mot den äng som skulle slås.

Vid ett tillfälle då Kurt jobbade åt min morfar så kom hans bror Sixten förbi. Höet var torkat på hässjorna och skulle ladas in. Sixten hjälpte till och det var som maskiner där de rullade ihop höet till stora balar. En annan bonde i byn såg bittert på och väste mellan tänderna: "Dessa förbannade människor!".

Sedan var det dags att äta och mitt i måltiden så röt Kurt ilsket åt sin storätare till bror: "Du måste inte äta allt som ställs på bordet".

Det är allt jag minns om min morfars styrkehistorier. Min farfar, som var kiropraktiker påstod sig också vara väldigt stark men han hade inga verkliga berättelser tyvärr. Han brukade skrattande säga "När jag var ung så kunde jag lyfta en man på var arm och sedan höll jag dem där tills de svalt ihjäl".

http://www.proteinsyntes.se/images/morfar.jpg
Bild på min morfar vid 66 års ålder. Fortfarande bra armar trots inga tunga lyft på över 20 år.

Morfars historieberättartalang har gått i arv till hans barnbarn minsann.