Visa fullständig version : När träningen blir en störning.
Är ditt sunda leverne egentligen en störning? Är det verkligen friskt att räkna kolhydrater och kalorier med tre decimaler? Att undvika alkohol eller fett eller godis bara för att få magrutor?
När går träningen över till att bli manisk, och när blir den skadlig? Och är det så att det vi på Kolozzeum ser som en naturlig del i träningen i resten av samhället ses som en störning? Att man blir hysterisk över tre kilos viktuppgång eller att man inte orkade 77,5 kg i bänk tio reps som vanligt, utan bara åtta?
Törs vi ens prata om manliga ätstörningar? Eller om det ens är hälsosamt. När jag ser en kille med minimalt med underhudsfett ser jag en kille som kommer bli sjuk bara nån nyser på honom, men det ser ju bra ut. Kanske.
Vad tror ni?
Att undvika alkohol kan aldrig vara dåligt, jävla gift.
Nu fick du mig att tänka onödigt mycket.. Jag återkommer när jag tänkt klart!
Jag tycker det är lätt maniskt när man inte kan hoppa över ett enda pass per år till förmån för något annat. Hade kunnat förstå det om man elitsatsade på något men inte när man är en vanlig hobbybyggare. Känns som man går miste om annat i livet och en dag kommer stå där och undra varför man la ner alla dessa otaliga timmar i gymmet. Visst, man hade en schysst kropp några år, men fick man ligga mer för det? Nej. Hade man roligare? Nej. Har man massa grymma minnen? Nej. (Om inte typ Perra tappar hanteln på tån). Och nu pratar jag inte ens om att bortprioritera träning i sitt liv, utan kanske ett pass i halvåret.
en stor stark
2013-06-15, 19:02
Definitivt en poäng. Såklart är det inte fel att inte dricka alkohol i sig. Däremot om man väldigt gärna vill, men skulle fått väldigt dåligt samvete eller någon annan sorts ångestkänslor, så är det kanske dags att börja fundera om man kanske har någon störning.
Att inte kunna äta god mat på fester, gå ut för att man inte vill förstöra sitt matschema, och liknande saker är nog inte särskilt sunt, i grunden.
Jag tycker det är lätt maniskt när man inte kan hoppa över ett enda pass per år till förmån för något annat. Hade kunnat förstå det om man elitsatsade på något men inte när man är en vanlig hobbybyggare. Känns som man går miste om annat i livet och en dag kommer stå där och undra varför man la ner alla dessa otaliga timmar i gymmet. Visst, man hade en schysst kropp några år, men fick man ligga mer för det? Nej. Hade man roligare? Nej. Har man massa grymma minnen? Nej. (Om inte typ Perra tappar hanteln på tån). Och nu pratar jag inte ens om att bortprioritera träning i sitt liv, utan kanske ett pass i halvåret.
Känns som vi är lite inne i på liknande spår. Jag anser att träningen kan va något av en störning när man tar kortsiktiga beslut och prioriterar träningen framför annat som gör att när man vid senare tillfällen blickar tillbaka ångrar sig för att man inte "gjorde det andra".
Intressant tråd, men frågan är ju väldigt kontextuell. "Ätstörning" kan (i en del fall) bli något av ett maktord p g a avundsjuka och att man tycker att en person är för "extrem".
Det kan ju de facto också vara ett reellt problem med att klargöra om en person mår "bra" eller "dåligt" av ett ätmönster. Man kan tycka sig må bra men t ex ändå ha ångest över en del matval. Är det då hälsosamt som i att det stävjar ohälsa i form av övervikt eller är det sonika en ätstörning, helt kontextlös?
Det sagt finns det nog många som trillar dit på ätstörningar på olika sätt, även mer subtila, där man förmodligen övertolkar mats "farlighet" och "nyttighet" i det stora hela. Väldigt vanligt skulle jag tro, men så länge man inte mår dåligt av det är det ju inte ett problem att äta nyttigt mesta delen av tiden osv.
Mycket med träning knyts tror jag till att vilja bli någon, bli erkänd, snygg, framgångsrik, få de killar/tjejer man vill ha och givetvis kan då tillfälliga bakslag (oj man råkade äta lite för mycket en dag av "fel" mat) eller att man inte persade på gymmet ge självförtroendet en törn.
Nu när Jeff Seid och alla hans aesthetic broes kommit fram på scenen tror jag nog att många unga killar påverkas. Han har ju de facto en skitbra fysik och folk är avundsjuka och mår dåligt när de inte själva når dit och ser exakt likadan ut eller i närheten.
Hela kroppshetsen är ju knuten till att hitta en partner också; tjejer vill se ut som smala anorektiska modeller för de tror att killar vill ha en sådan tjej (men egentligen vill de se ut så för att imponera på andra tjejer) och killar vill bli biffar för att de tror att tjejer överlag älskar den looken (men i själva verket vill de impa på andra killar).
Tänk om alla släppte lite på utseendekraven och insåg man inte tränar sig till söta drag i ansiktet som just den där personen du också gillar, gillar hos dig. Och att man inte tränar fram en attraktiv personlighet på gymmet. Någonstans tror jag att det är viktigt att träna med basen i att man faktiskt gillar träningen i sig, känslan av att träna. Att man mår bra av det fysiskt och mentalt och låter det kroppsliga sköta sig själv.
En vettig progression, hyffsad kost och så kan man fokusera på annat än bara träning och att googla på estetiska fysiker.
HMS Laestander
2013-06-15, 19:18
Ingenting är väl egentligen friskt i för stora mängder, men måste ändå vara "friskare" att ta hand om sin kropp än att vara djupt ner i andra missbruk, exempelvis droger eller alkoholintag.
Pratar man med icke-tränande så anser det ju att det är maniskt med post-lyft depressionen som smyger sig på ifall allt gick åt helvete. Det är svårt att förstå för någon som inte lägger ner samma arbete och samma tid, så det är inte mer än förståeligt.
I slutändan är ju livet ändå ett slöseri (eftersom det inte är bestående), så man kan slösa det på vad man än skulle vilja. Låter jävligt bittert, är inte menat med samma bitterhet men poängen kvarstår.
Ett delikat problem i sammanhanget, apropå det tjing skriver ovan, är att det i många fall ingår i sjukdomsbilden att man anser att det man gör är normalt och vettigt fast det inte är det, och att man gör val som främjar ens hälsa och som man mår bra av att göra, fast man inte gör det (anemi, osteoporos, överbelastningsskador, hormonstörningar, ångest etc.). Om man får grov ångest av att äta, så mår man ju bra när man inte äter. Om man får grov ångest av att inte träna varje dag, så mår man ju bra när man gör det, även om kroppen sedan länge börjat säga ifrån.
Det funkar alltså inte riktigt att säga "mår man bra av den livsstil man har så har man ingen ätstörning" och tillämpa det strikt.
På samma sätt som man kan påstå att "person A har en ätstörning" är något som person B bara säger för att person B är avundsjuk på att A är snyggare, så är ett VÄLDIGT vanligt argument från personer som faktiskt har ätstörningar att den som påtalar detta "bara är avundsjuk" och "baktalar".
jag tror att det är väldigt många som likt mig, lider av hetsätning, men inte vågar erkänna det för sig för sig själva, utan gömmer det bakom "refeeds" och "carb backloading" och "ätardagar".
Känns som man går miste om annat i livet och en dag kommer stå där och undra varför man la ner alla dessa otaliga timmar i gymmet. Visst, man hade en schysst kropp några år, men fick man ligga mer för det? Nej. Hade man roligare? Nej. Har man massa grymma minnen? Nej. (Om inte typ Perra tappar hanteln på tån). Och nu pratar jag inte ens om att bortprioritera träning i sitt liv, utan kanske ett pass i halvåret.
Precis.
Träning kan nog fylla en tomhet i mångas liv på gott och ont. Och man tillskriven träning en massa magiska effekter på livet i stort. Träning har en del väldigt goda effekter men gör dig inte automatiskt awesome, framgångsrik och eftertraktad av allt och alla.
Träningen går före allt annat för mig och jag är rätt manisk men det är ju så jävla kul!
Man bör väl träna för att leva, inte leva för att träna...
Jag köper att man har full dedikation runt en tävling tex, men det som inte klarar av en familjemiddag på våren för man skall vara snygg till sommaren köper jag inte.
Dock så dom vanliga ätstörningarna man har som styrketränande (generaliserar nu) jämte smalätstörningarna så tycker jag det är relativt milt, dock ett sjukligt beteende är aldrig bra.
Sen skrapar man på ytan i denna hälsotrend är det måååånga trasiga själar bland förebilderna med ganska skeva ideal och uppfattningar, folk som har träningen som substitut för andra ätstörningar tex
Jag skulle säga att något som späder på hetsen är att vi idag har en kultur där "smal, snygg, vältränad" automatiskt översätts till "smart, driven, effektiv, skicklig" på områden som inte har något att göra med träning/utseende, t.ex. i jobbsammanhang. Och även att "tjock" gärna översätts till "lat, slapp, odisciplinerad, oambitiös" på områden som inte har något att göra med träning/utseende.
Är ditt sunda leverne egentligen en störning?
För dem som får problem har det ju aldrig handlat om sundhet utan enbart om BIFF, uppfatta sig själv som- o bekräftas som av andra. I det läget är det rätt avlägset med "självsäkerhet är inte hur du ser ut" däremot bra närmare till tvångstankar.
Jag tycker det är lätt maniskt när man inte kan hoppa över ett enda pass per år till förmån för något annat. Hade kunnat förstå det om man elitsatsade på något men inte när man är en vanlig hobbybyggare. Känns som man går miste om annat i livet och en dag kommer stå där och undra varför man la ner alla dessa otaliga timmar i gymmet. Visst, man hade en schysst kropp några år, men fick man ligga mer för det? Nej. Hade man roligare? Nej. Har man massa grymma minnen? Nej. (Om inte typ Perra tappar hanteln på tån). Och nu pratar jag inte ens om att bortprioritera träning i sitt liv, utan kanske ett pass i halvåret.
Fast det där med att ligga och ha "grymma" minnen känns lite lamt för mig eftersom det känns som att samhället kräver det av mig, snarare än att det är något jag själv önskar. Annat är det med personbästa i knäböj, ingen bryr sig ett skit vad jag tar i knäböj, så jag vet att all böjträning är enbart för mig själv. Jag ser inte riktigt vad som är fel med att sträva efter något udda snarare än de där, av samhället utpekade, "viktiga" målen.
Skit i pengar, sex, jättegod mat, resor till Thailand, jättesköna vänner, vänner på facebook, status, etc, och satsa istället på att bli bäst i världen på bamsecurls! De som stör sig är de som är jelly för att du hittat din egen mening med livet, snarare än att följa de där färdiga mallarna.
Men visst, jag strävar också efter många av de där viktiga sakerna som alla vill ha. Skillnaden är bara att jag avundas de som inte känner något behov av vara med i spelet.
Ett delikat problem i sammanhanget, apropå det tjing skriver ovan, är att det i många fall ingår i sjukdomsbilden att man anser att det man gör är normalt och vettigt fast det inte är det, och att man gör val som främjar ens hälsa och som man mår bra av att göra, fast man inte gör det (anemi, osteoporos, överbelastningsskador, hormonstörningar, ångest etc.). Om man får grov ångest av att äta, så mår man ju bra när man inte äter. Om man får grov ångest av att inte träna varje dag, så mår man ju bra när man gör det, även om kroppen sedan länge börjat säga ifrån.
Det funkar alltså inte riktigt att säga "mår man bra av den livsstil man har så har man ingen ätstörning" och tillämpa det strikt.
På samma sätt som man kan påstå att "person A har en ätstörning" är något som person B bara säger för att person B är avundsjuk på att A är snyggare, så är ett VÄLDIGT vanligt argument från personer som faktiskt har ätstörningar att den som påtalar detta "bara är avundsjuk" och "baktalar".
Jag håller med dig helt och hållet men fortfarande är ju en ätstörning inte helt lätt att definiera (förutom uppenbara saker som bulimi, anorexia), det får det inte vara. Då skulle ju halva kolozzeum förmodligen anses ha ätstörningar och det lär inte vara fallet:
1) Man känner sig tvungen att äta mängder av protein
2) Man känner sig tvungen att äta en massa kosttillskott
3) Man känner sig tvungen att äta lite/mycket fett vid olika tidspunkter
4) Man känner sig tvungen att avstå alkohol samtidigt som man kroniskt bulkar i en tro om att det är hälsosamt på sikt.
5) Man känner sig tvungen att avstå från annat för att sköta träning/kost.
Den springande punkten i dessa punkter är just om det är frivilligt, hur mycket det inverkar på personens liv, hur ofta det sker osv. Man kan inte göra det för lätt för sig med att säga att folk har ätstörningar kors och tvärs. En del väljer ju de facto en halvextrem livsföring för att de trivs med det.
Lika vanligt som att en person faktiskt kan ha en ätstörning är ju faktiskt att det finns en avundsjuka hos människor som inte ser ut som den tränande personen och då finns det nära till hans att tillskriva olika ätstörda epitet på personen i fråga, t ex baserat på punkterna ovan.
Personligen tycker jag inte att det är någon störning då det inte drabbar mig eller någon annan negativt. Såvida jag mår bra både psyikiskt och fysiskt utav mitt leverne så är ju allt fint.
Nja smal, snygg,vältränad uppfattas titt som tätt korkad, självgod och tråkig med, beror väl lite på vilken nivå man är i träningen och vilka brancher man rör sig iofs...
Sen stämmer det ju i många fall, det är svårt att komma ifrån dessa relativt osäkra människor som lägger allt på sitt utseende för att få bekräftelse utifrån, som JAG upplever är en ganska stor del av träningsträsket.
Sen är ju folket runt omkring duktiga på att hypa upp hela självbilden hur bra personer är och personer får aldrig höra nåt negativt.
Kritiserade en av Sveriges bästa byggartjejer för nån vecka sedan, sakligt kritik om att man började märka att vissa kroppsdelar hade börjat släpa, hon blev chockad att nån kunde säga nåt som inte var, "du är bäst" "fan vad grym du är" osv. Tog ett bra tag innan hon och hennes coach tackade för min feedback för dom är så inställda i det tillgjorda trevliga som genomsyrar gymmen.
Fitness/byggar träsket är inte ett bra ställe att leka, man blir skev det är mer eller mindre ofrånkomligt och folk promotar ev negativa aspekter som positiva man för belöning för att göra saker som inte är bra för en fysiskt och psykiskt
Vad menar ni egentligen, att många som räknar kalorier och tränar ofta egentligen inte trivs med det?
Man kan inte göra det för lätt för sig med att säga att folk har ätstörningar kors och tvärs.
Nej, men det du beskriver här är väl snarare det faktum att man inte skall kasta ur sig saker om folk utan att ha något att basera det på. På samma sätt som man inte skall automatiskt anta att alla som anser att en viss person har en ätstörning är avundsjuk.
Den springande punkten kan aldrig vara om det är frivilligt, om man inte håller sig med en väldigt anpassad definition av "fri vilja". Hela ätstörningen är ju frivillig i det att bakom varje handling ligger ett beslut att göra just så som man gör. Man blir inte besatt av en ätstörningsdemon som tar över ens kropp och får den att göra saker. Kärnan är nog snarare hur det påverkar personens liv som helhet. Hur mycket ångest man får av att vid enstaka tillfällen frångå sina vanor, hur mycket man smyger med olika beteenden etc. Jämför andra typer av missbruksproblematik, t.ex. alkoholmissbruk.
Sedan är det inte en störning att ha udda hobbies etc. I en miljö med väldigt snäva ramar behövs det ju inte mycket för att bli klassad som "udda" eller "konstig".
PureWhey
2013-06-15, 19:47
Ja, man får ju välja bort många saker man annars skulle gjort och som är kul... Inget man blir tvingad till dock, sålänge det är ens eget val är det det mesta bra.
Le iPhone
Det enda problemet jag har är när man kommer rätt lågt i BF% och blir yr ibland när man ställer sig fort. Då brukar jag tänka vafan gör jag? nu äter vi lite mer :), annars så dricker jag rätt ofta, men godis osv kan jag enkelt hålla mig borta från, mat är godare helt enkelt.
Nja, hade jag följt min hjärnas krav på sekunden hade jag käkat dygnet runt och druckit latte och öl tills jag pissar brunt, I kid you not. DOCK hade jag varit enormt missnöjd med livet men nöjd för stunden. Att känna att "Hmm det här var kanske inte så bra" efter att ha käkat pizza 5 gånger samma vecka känns som ett billigt pris att betala för att få motsatsen
Sheogorath
2013-06-15, 20:26
Hur bör man definiera "störning" i det här sammanhanget? Jag tycker att det är knepigt.
Squamata
2013-06-15, 20:45
Personligen tror jag de är väldigt få som har detta som "störning".. De är för de flesta bara ett intresse som alla andra, och som i alla andra intressen och hobbys så finns där dom som inte riktigt fixar att hantera sitt nyfunna intresse på ett hälsosamt sätt.
Att ha hund är tex ett trevligt intresse, att ha två hundar är roligt de med. Vissa brinner för att ha en hel kennel och tycker de livet är superkul! Men så finns de ju dessa "sammlare" som ersätter något de saknar i livet med djur och skaffar 14 hundar och 20 katter.. Ja, då är det en störning..
Bara ett exempel.
Men jag tycker allt som oftast att folk verkar tro att allt är så "utspritt" pga av vad som syns!
Men de som oftast syns o hörs mest är ju ofta dessa trasiga själar som inte riktigt kan hantera de på ett normalt sätt.. En tjej på instagram som ständigt updaterar på ett sätt som får mig att ifrågasätta hennes psykiska hälsa färgar ju gärna min tankebana att tro att hela denna fitness grejen är störd..
Men på varje sån person så finns där ju tusentals friska personer som räknar kalorier för de hjälper dom uppnå personliga mål som får dom att uppskatta sitt intresse ännu mer.
"sååå många killar dopar sig idag" hör man ju ofta.. Men personligen kan jag inte räkna till mer än 2-3 st i min stad som man faktiskt vet dopar/dopat sig.. Jag tror människan gärna vill tro att saker är värre än de faktiskt är.
Ser jag en man på stan skrika till sin fru så kopplar min hjärna de direkt till "vilket svin, han slår henne säkert med".. Men så är de förmodligen sällan.
Ristretto
2013-06-15, 20:45
Hur bör man definiera "störning" i det här sammanhanget? Jag tycker att det är knepigt.
Precis. Har folk som sitter och övar trummor 5-7 timmar per dag, utöver skola/arbete, en störning?
När jag tittar bakåt på mitt liv så har jag i princip alltid haft någon form av sjukligt förhållande till en hobby.
Varför är det så många som känner för att lägga sig i hur andra lever sina liv? Varifrån kommer driften att vilja påverka, att vilja ändra någons val i livet, trots att valen inte påverkar andra människor?
Vem bestämmer vad som är normalt, vad som är en störning, och varför har den personen rätt att göra det? Varför är det så viktigt att veta vad andra tycker, och varför skulle någon bry sig?
gratefuldead
2013-06-15, 21:01
Varför är det så många som känner för att lägga sig i hur andra lever sina liv? Varifrån kommer driften att vilja påverka, att vilja ändra någons val i livet, trots att valen inte påverkar andra människor?
Vem bestämmer vad som är normalt, vad som är en störning, och varför har den personen rätt att göra det? Varför är det så viktigt att veta vad andra tycker, och varför skulle någon bry sig?
Varför skulle man inte bry sig om andras hälsa? Tycker du inte man ska bry sig om andra, eller vad är det du menar?
Handlar ju inte om att någon ska bestämma hur andra ska leva sina liv, men däremot vidga perspektiven som kan bli väldigt snäva och insnöade hos en del människor. Är man tillexempel anorektiker är det jäkligt svårt att kunna inse det själv och det behövs ett perspektiv utifrån det egna.
Skulle alla känna som du, att ingen borde bry sig så skulle hela befolkningen lika gärna kunna lägga sig ned och självdö.
Jag har i åratal försökt komma tillrätta med mina fixa idéer inom kost och träning. Jag har trott att jag har lyckats rätt bra med det och visst har jag gjort stora förändringar till det bättre men uppenbarligen är jag fortfarande lite koko. Efter samtal med min rehabcoach (hon har bl.a arbetat som kroppsterapeut) som jag fått via Arbetsförmedlingen så insåg jag igår att jag antagligen lider av någon form av utmattningssyndrom. Detta har smugit sig på och förvärrats under många år. Det är andra faktorer än kost och träning som orsakat mina problem men hur kunde jag inte förstå att när man ofta har svårt att göra helt vanliga saker till vardags (laga mat, umgås, handla på affären tex) därför att kroppen hela tiden lägger av (ögonen stänger sig, yrsel, svårt att orka lyfta armarna, måste lägga mig ner), då ska man inte träna hårt och man ska inte ge sig på en deff? Det känns ju helt självklart nu när jag tänker på det; om kroppen visar tydligt att den mår dåligt så ska man inte stressa den ännu mer! Jag måste ju fortfarande vara lite sjuk som inte fattar sånt automatiskt. Hur kan magrutor vara så himla viktiga liksom??
Det är lurigt, för jag har många ggr trott att jag numera är förnuftig och hälsosam, ändå uppdagas det om och om igen att jag inte ser det som är mitt framför näsan på mig!
Varför skulle man inte bry sig om andras hälsa? Tycker du inte man ska bry sig om andra, eller vad är det du menar?
Handlar ju inte om att någon ska bestämma hur andra ska leva sina liv, men däremot vidga perspektiven som kan bli väldigt snäva och insnöade hos en del människor. Är man tillexempel anorektiker är det jäkligt svårt att kunna inse det själv och det behövs ett perspektiv utifrån det egna.
Skulle alla känna som du, att ingen borde bry sig så skulle hela befolkningen lika gärna kunna lägga sig ned och självdö.
Var snäll och håll dig till det som diskuteras.
Detta är inte en fråga om hälsa, detta är en fråga om prioriteringar. Här diskuteras inte anorektiker, utan hur långt folk är villiga att gå för sin träning.
Det är inga sjuka människor , utan folk som vill stå över vissa saker för att nå sina mål som dom satt upp.
Som allan sa "Att undvika alkohol eller fett eller godis bara för att få magrutor" - skulle det vara ett sjukligt beteende? Är det skadligt?
gratefuldead
2013-06-15, 21:28
Var snäll och håll dig till det som diskuteras.
Detta är inte en fråga om hälsa, detta är en fråga om prioriteringar. Här diskuteras inte anorektiker, utan hur långt folk är villiga att gå för sin träning.
Det är inga sjuka människor , utan folk som vill stå över vissa saker för att nå sina mål som dom satt upp.
Som allan sa "Att undvika alkohol eller fett eller godis bara för att få magrutor" - skulle det vara ett sjukligt beteende? Är det skadligt?
Är du full eller?
Det finns självklart olika synsätt och perspektiv huruvida det är hälsa eller helt enkelt bara handlar om prioritering. Att det kan gå till en nivå där det är ohälsosamt och bara rent utsagt sjukligt och i vissa fall destruktivt är inte särskilt ovanligt, det kan inte ens ha gått dig miste.
Att avstå från godis för att få rutor behöver naturligtvis inte vara ett sjukligt beteende, men det kan även vara det för en del. Vissa verkar ha en större benägenhet att falla och bli maniska och tar det till en sjuklig nivå - och det är inte bara inom träning utan kan vara inom flera områden.
Men givetvis behöver det inte vara någonting negativt. Finner man träningen givande och väljer att satsa på det, ja då är det väl så, så länge det inte går överstyr och tappar kontrollen över det "verkliga" livet.
KalleTeodor
2013-06-15, 21:34
stämmer rätt bra in i denna tråd
http://www.movemequotes.com/wp-content/uploads/2010/12/original.jpg
Är du full eller?
Det finns självklart olika synsätt och perspektiv huruvida det är hälsa eller helt enkelt bara handlar om prioritering. Att det kan gå till en nivå där det är ohälsosamt och bara rent utsagt sjukligt och i vissa fall destruktivt är inte särskilt ovanligt, det kan inte ens ha gått dig miste.
Att avstå från godis för att få rutor behöver naturligtvis inte vara ett sjukligt beteende, men det kan även vara det för en del. Vissa verkar ha en större benägenhet att falla och bli maniska och tar det till en sjuklig nivå - och det är inte bara inom träning utan kan vara inom flera områden.
Men givetvis behöver det inte vara någonting negativt. Finner man träningen givande och väljer att satsa på det, ja då är det väl så, så länge det inte går överstyr och tappar kontrollen över det "verkliga" livet.
Ja, jag är lite halv lurig. Varför är du så aggressiv? I det sista stycket skriver du ju till och med det jag har försökt få fram hela tiden...
Det jag undrar är, varför måste ohälsosamt automatiskt betyda dåligt? Det viktigaste är väl snarare att man trivs med det man gör, än att det är optimalt ur hälsosynpunkt. Särskilt när det som diskuteras definitiv inte är någon direkt "hälsorisk"
men fick man ligga mer för det? Nej. Hade man roligare? Nej. Har man massa grymma minnen? Nej..
Varför är det så självklart att svaret på allt de här är nej? Jag har många klasskompisar från gymnasiet som fått tillgång till damer de aldrig skulle fått tillgång till om de inte vore för att de fixat i ordning sina kroppar, alla här på forumet av oss som har fixat iordning våra kroppar kan ju ställa sig bakom mig för lovar att det är fler än bara jag som har fått fler och fler förslag i takt med att kroppen blivit bättre.
Och roligt på gymmet? Visst fanken kan man ha det.
9wgh1KUWOLc
Vem var Zyzz? En kropp, och hade han blivit lika känd om det inte vore för den? Nej, hade han roligt på grund av sin kropp? Förmodligen. Var det trevliga svärföräldrar tjejer? Förmodligen inte.
spoonchest
2013-06-15, 21:51
? Och är det så att det vi på Kolozzeum ser som en naturlig del i träningen i resten av samhället ses som en störning?
Vad tror ni?
Spot on. Jag fick en tankeställare när jag fick påpekat för mig av min sambo att mina ben (framsida lår) börjar se lite konstiga ut för att de växt så mycket. (Enligt kolo-standard så kvalar mina lår in på samma plats som medelsvensson antar jag.)
"Nejdå, de här kycklingbenen?"
Då kontrar hon med nåt i stil med att "Nej, det är du som tappat greppet om vad som är normalt."
Jo, nog tror jag man blir skadad av att umgås/diskutera med bodybuilders och koloiter i hög grad. Det är nog bara bra att träningsdiskussioner inte är ett särskilt hett ämne i min bekantskapskrets.
gratefuldead
2013-06-15, 22:04
Ja, jag är lite halv lurig. Varför är du så aggressiv? I det sista stycket skriver du ju till och med det jag har försökt få fram hela tiden...
Det jag undrar är, varför måste ohälsosamt automatiskt betyda dåligt? Det viktigaste är väl snarare att man trivs med det man gör, än att det är optimalt ur hälsosynpunkt. Särskilt när det som diskuteras definitiv inte är någon direkt "hälsorisk"
Är inte meningen att vara aggressiv. Är bara grymt trött och haft en pissig dag så ska försöka sova snart *hug*
Det jag försöker få fram är att man måste se det hela från flera perspektiv. Som tränande är det lätt att få ett oerhört skevt perspektiv när man är så inne i sin träning och även kroppsideal förändras något enormt. Men som du säger det behöver inte per automatik betyda dåligt samtidigt som det kan vara det och det är ju individuellt. Saker och ting behöver ju inte vara antingen svart eller vitt är nog min poäng med det hela...
Spoonchest tog ett mycket bra exempel där med hans lår och den egna uppfattningen om kroppen och storlek... Många som "vi" tränande på kolozzeum tycker är små eller taniga kan uppfattas som vältränade och i vissa fall till och med "grova" av vanliga, icke-styrketränande människor... :Virro
Jag tycker man har en allvarlig störning när man lever för att få fram sexpacket och posta i dagsformstråden. Ja det tycker jag.
Vet om att det är fitness men det ändrar inte saken.
gratefuldead
2013-06-15, 22:15
Jag tycker man har en allvarlig störning när man lever för att få fram sexpacket och posta i dagsformstråden. Ja det tycker jag.
Vet om att det är fitness men det ändrar inte saken.
När det är på den nivån brukar man ha skapliga problem i övrigt och ha ett rätt kasst allmänt välmående...
De mest inbitna gymråttorna är i regel aldrig snygga!
De mest inbitna gymråttorna är i regel aldrig snygga!
Menar du de som får resultat eller de som inte får det?
Menar du de som får resultat eller de som inte får det?
Är man på gymmet 5 dagar i veckan i 15år så får man förhoppningsvis resultat.
Är man på gymmet 5 dagar i veckan i 15år så får man förhoppningsvis resultat.
Jag är i fel sits för att avgöra, men om du tycker att vältränade är i "i regel" fula tycker jag nog du är lite ute och cyklar.
snelhest
2013-06-15, 23:01
Jag tycker det är en tröttsam diskussion. Tycker ni borde tänka på att den här typen av logiska resonemang kan få negativa konsekvenser för individer. Jag har själv blivit inlåst på psykiatrisk klinik en längre tid med diagnosen "ätstörning" på grund av att omgivning och puckade läkare resonerar som den här tråden. Min träning gick åt helvete under den perioden och det tog lång tid för mig att komma tillbaka.
Varför inte starta tråden "När TV-tittande blir en störning."
filmjölk
2013-06-15, 23:04
De mest inbitna gymråttorna är i regel aldrig snygga!
Det kan ju vara en orsak till att de trivs bra på gymmet med, så att kropp och/eller prestation premieras istället för ett fint ansikte och charm.
I övrigt så är träningsfixerade människor ungefär dubbelt så roliga som jobbfixerade människor. Fysisk träning är i min bok en helt ok grej att dedikera sitt liv åt istället för den där statushetsen och karriären och det där perfekta livet, resandet, boendet och äventyren som man bara måste mogna och ha.
Varför är det "att leva" att supa sig dyngrak och partyknarka på helgerna, men "inget liv" att leva på kvarg och ryssfemmor och tillbringa sin ledighet med att lyfta skrot? Vem avgör att det ena är kul och det andra är sorgligt?
Rhl5K0mTSKY
Latissimus Dorsi
2013-06-15, 23:17
Filmjölk, så klockren.
Varför är det "att leva" att supa sig dyngrak och partyknarka på helgerna, men "inget liv" att leva på kvarg och ryssfemmor och tillbringa sin ledighet med att lyfta skrot? Vem avgör att det ena är kul och det andra är sorgligt?
Om vi nu inte skall generalisera om folk som tillbringar halva sitt liv (kronologiskt) på gymmet kanske vi inte heller skall göra det om de som inte gör det. Det är inte så att Alla(tm) tycker att livets absoluta höjdpunkt är fylla i Ayia Napa, särskilt inte när man passerat typ femton.
Latissimus Dorsi
2013-06-15, 23:24
Om vi nu inte skall generalisera om folk som tillbringar halva sitt liv (kronologiskt) på gymmet kanske vi inte heller skall göra det om de som inte gör det. Det är inte så att Alla(tm) tycker att livets absoluta höjdpunkt är fylla i Ayia Napa, särskilt inte när man passerat typ femton.
Hörru, passa dig :D
Skämt åsido.
Håller med filmjölks poäng, vem är folk att kunna säga vad som är rätt och fel sak att dedicera sitt liv åt.
Om jag vill bli bäst i världen på flöjt är det min ensak, och om jag vill lyckas med min karriär är det fortfarande min ensak.
Vad gör det ena, mer värt än det andra?
Filmjölk, skippar du ungarnas matcher eller middagar med din fru för att du har ett bänkpass på schemat? Om din son vill gå och kolla på djuren vid 4h gården, säger du nej jag ska till gymmet då?
Sålänge man inte mår dåligt (då ingår ångest över resultat, ångest vid oplanerad överätning/missad träning osv) så tycker jag inte direkt det är en störning. Extrem optinoja är det dock, enligt mig, när folk undviker en massa roliga saker som faktiskt inte kommer ha någon inverkan i det stora hela.
Jag tycker det är en tröttsam diskussion. Tycker ni borde tänka på att den här typen av logiska resonemang kan få negativa konsekvenser för individer. Jag har själv blivit inlåst på psykiatrisk klinik en längre tid med diagnosen "ätstörning" på grund av att omgivning och puckade läkare resonerar som den här tråden. Min träning gick åt helvete under den perioden och det tog lång tid för mig att komma tillbaka.
Varför inte starta tråden "När TV-tittande blir en störning."
Om det är sant att du blev inlåst så är det knappast på lösa grunder. Ska ganska mycket till för tvångsvård, rätta mig om jag har fel men ätstörningar är väl inte skäl nog?
Om det inte är en omyndig person?
OT, komplicerat ämne, alla former av ångest kopplat till träning och kost är väl egentligen negativa, sen finns det ju många gränser att dra. Ovanligt med ångest för min del, på diet kan hjärnan börja spela lite spratt när man gör avvikelser men det skakar jag snabbt av mig. I övrigt inga större bekymmer förutom stunder av missnöje över resultat. Man vill ju alltid mer, men så är det väl med det mesta i livet.
Jag skulle tro att människor med lite principer, disciplin och mål här i livet mår bra mycket bättre än vanliga västerländska bortskämda människor som har mat och pengar i överflöd.
Är ditt sunda leverne egentligen en störning?Klart som korvspad att det är en störning! Allt finns i överflöd, precis allt finns i ett normalt västerländskt samhälle. Inte nog med att vi har köttdiskarna fulla med bra protein vi har även tomater, bananer och apelsiner precis alla dagar om året....ganska sjukt egentligen. Hade vi varit normalt funtade personer hade vi ätit så att vi alla såg lite runda ut. Det finns egentligen ingen "naturlig" orsak för oss att hålla igen. Att bege sig ut i joggingspåret och anstränga sig känns evolutionärt jävligt onödigt. Det som evolutionen sett till är dock att vi alla är olika. Alla människor är bra på något!
En vacker dag när jorden gör ett tvärkast så kanske några av grejerna vi håller på med blir livsavgörande, tex att svälta i flera dagar eller springa långt..,
Klart som korvspad att det är en störning! Allt finns i överflöd, precis allt finns i ett normalt västerländskt samhälle. Inte nog med att vi har köttdiskarna fulla med bra protein vi har även tomater, bananer och apelsiner precis alla dagar om året....ganska sjukt egentligen. Hade vi varit normalt funtade personer hade vi ätit så att vi alla såg lite runda ut. Det finns egentligen ingen "naturlig" orsak för oss att hålla igen. Att bege sig ut i joggingspåret och anstränga sig känns evolutionärt jävligt onödigt. Det som evolutionen sett till är dock att vi alla är olika. Alla människor är bra på något!
En vacker dag när jorden gör ett tvärkast så kanske några av grejerna vi håller på med blir livsavgörande, tex att svälta i flera dagar eller springa långt..,Vet inte om du är seriös eller ej men att försöka bli snygg, stark och hälsosam är i allra högsta grad evolutionärt eftersom det indirekt leder till bättre gener till sina barn och en större möjlighet att skydda sina barn.
snelhest
2013-06-16, 03:02
Om det är sant att du blev inlåst så är det knappast på lösa grunder. Ska ganska mycket till för tvångsvård, rätta mig om jag har fel men ätstörningar är väl inte skäl nog?
Om det inte är en omyndig person?
OT, komplicerat ämne, alla former av ångest kopplat till träning och kost är väl egentligen negativa, sen finns det ju många gränser att dra. Ovanligt med ångest för min del, på diet kan hjärnan börja spela lite spratt när man gör avvikelser men det skakar jag snabbt av mig. I övrigt inga större bekymmer förutom stunder av missnöje över resultat. Man vill ju alltid mer, men så är det väl med det mesta i livet.
Jag fick ju kraftig ångest när jag blev inlåst och insåg att jag inte skulle kunna träna och äta exakt som jag ville. Dessutom var jag inne i slutskedet av en deff och hade elektrolytrubbningar p g a vätskedrivande. Hur som helst så råkade jag p g a detta få ett vredesutbrott vilket förlängde min vistelse ett bra tag. Kom inte överens med personalen heller så det var ingen som brydde sig om mig.
Hålla på och snacka om psykisk störning när det kommer till byggning kan få allvarliga konsekvenser. Grejen är att om man vill så kan man se psykisk störning i allt.
Jag fick ju kraftig ångest när jag blev inlåst och insåg att jag inte skulle kunna träna och äta exakt som jag ville. Dessutom var jag inne i slutskedet av en deff och hade elektrolytrubbningar p g a vätskedrivande. Hur som helst så råkade jag p g a detta få ett vredesutbrott vilket förlängde min vistelse ett bra tag. Kom inte överens med personalen heller så det var ingen som brydde sig om mig.
Hålla på och snacka om psykisk störning när det kommer till byggning kan få allvarliga konsekvenser. Grejen är att om man vill så kan man se psykisk störning i allt.
Verkar ju av det lilla du skriver som att du haft stora problem och fortfarande har ett vridet förhållande till träning och kost.
DJJOHANSSON
2013-06-16, 07:22
Att få så kraftig ångest att man nästan börjar gråta av att äta 100g chips borde göra så att det ringer i några klockor, att konstant jämföra sig med andras kroppar, andras resultat. Det kan inte vara friskt någonstans.
Och med zyzz, rakich och seid som flyger runt över hela internet och ger varje 14-22åeing ångest för att dom inte ser ut så trots frekvent gymmande, frekventa resultat, kyckling och tillskott för tusentals kronor varje månad. Vem vet vart detta slutar? Ångest, Deprission? Steroider, ja. Listan kan nog göras lång.
Visste jag att man kunde känna såhär en sen natt när man inte kan somna då hade jag fan aldrig börjat träna och framförallt aldrig köpt en matvåg.
Hörru, passa dig :D
Skämt åsido.
Håller med filmjölks poäng, vem är folk att kunna säga vad som är rätt och fel sak att dedicera sitt liv åt.
Om jag vill bli bäst i världen på flöjt är det min ensak, och om jag vill lyckas med min karriär är det fortfarande min ensak.
Vad gör det ena, mer värt än det andra?
Det ena är inte mer värt än det andra men om man faktiskt lägger sig i för att man bryr sig och inte bara för att man inte kan tänka ur andras perspektiv, då tycker jag att man ska ifrågasätta. Det är lätt att tappa kollen själv och tro att man mår strålande trots att man mår dåligt. Man kan också veta att man mår dåligt men inte förstå vad det beror på, trots att det är uppenbart för vänner. Jag har en kompis som får ångest varje gång hon äter godis, börjar ursäkta sig för mig som om jag skulle tycka att det var dåligt gjort. Hon har även sagt att hon känner sig äcklig när hon ätit en hamburgare. Jag går inte på för hårt eftersom jag förstår hur det är att engagera sig i träning men om jag inte alls försöker uppmärksamma henne på att hon mår dåligt av sin fixering och försöker ge henne andra perspektiv, då är jag en dålig kompis
mattepatte
2013-06-16, 07:47
Verkar finnas folk i tråden som blånekar att det finns en enda individ på denna planeten som träningen har gått för långt för, om man slutar utgå ifrån sig själv och tänker sig att det finns folk som tränar för att kompensera för annat och glömmer bort allt annat i livet som också är jävligt viktigt så kanske man kan inse att träning faktiskt kan gå för långt även om det är "hälsosamt".
Det är lustigt att man inte förstår att det aldrig är bra att för besatt av något.
Först efteråt som man förstår att även om man har en något mer avslappnad inställning till sin hobby så rör det sig bara om ett par procents skillnad i resultat. Fysikmässigt i detta fall.
Körde tämligen besatt mot målet att tävla i CBB, och gjorde så i slutet av 2011.
Gick inte alls som jag tänkt mig. Allt gick fel och desutom var jag inte lika konkurenskraftig som jag hade trott.
Bara en sak som att jag för första gången i mitt vuxna liv fick fula eksem dom sista veckorna måste ju säga lite om hur hälsosamt det är för en vuxen karl att äta 1500 kcal om dagen, samtidigt som man sätter en enorm mental press på sig själv.
Taggade ner med träning, supplementering och mat efter detta. Brydde mig inte om att dricka en proteinshake kl 06.30 på morgonen, utan åt först kl nio på jobbet.
Sista målet mat var runt åtta på kvällen. Möjligtvis att det slank ner lite fikabröd efteråt. :)
Träningen behöver jag för att fungera, men 3-4 pass i veckan har visat sig vara en bra nivå för mig.
Visst har jag förlorat några kg muskler, men ser jag mig i spegeln tycker jag mer om det jag ser nu än vad jag gjorde när jag var större men ville bli störst. Om det sitter i huvudet eller om det faktiskt ser mer harmoniskt ut är en annan fråga.
Men spelar det egentligen någon roll?
För mig var det inte värt att åsidosätta allt annat för några få procents skillnad.
Är gärna 90% av mitt forna jag fysikmässigt, men så mycket bättre i andra aspekter.
Nu har jag iofs blivit sugen på att tävla igen. Men det kommer ske på ett helt annat sätt och enbart för att jag tycker kroppsbyggning är så förbaskat skoj.
Vet inte om du är seriös eller ej men att försöka bli snygg, stark och hälsosam är i allra högsta grad evolutionärt eftersom det indirekt leder till bättre gener till sina barn och en större möjlighet att skydda sina barn.Har du gett upp hoppet om att "bli förmögen" :). Då kan du skaffa många barn oavsett kultur!
Har du gett upp hoppet om att "bli förmögen" :). Då kan du skaffa många barn oavsett kultur!För att få många barn behöver man varken pengar, hälsa eller någonting annat.
Ignatius72
2013-06-16, 09:20
Optinojjan leder inte alltid till optimala resultat. Den svenske skidåkaren som blev sjuk ( glömt namnet) och funderade på att sluta. Blev dessutom pappa i samma veva. Han upptäckte dock att formen var bättre än någonsin. Trots att han aldrig tränat så lite.
PureWhey
2013-06-16, 09:24
Optinojjan leder kanske inte till opti resultat, men optimala förhållanden gör. Sen är säkert inte optinojja inräknat där, utan välmående och att förlita sig på studier ang. det man gör.
Ignatius72
2013-06-16, 09:26
Jag tycker det är en tröttsam diskussion. Tycker ni borde tänka på att den här typen av logiska resonemang kan få negativa konsekvenser för individer. Jag har själv blivit inlåst på psykiatrisk klinik en längre tid med diagnosen "ätstörning" på grund av att omgivning och puckade läkare resonerar som den här tråden. Min träning gick åt helvete under den perioden och det tog lång tid för mig att komma tillbaka.
Varför inte starta tråden "När TV-tittande blir en störning."
Blir du inlåst så finns det ju uppenbarligen en anledning till det. Lagstiftningen på området är hård och beslutet omprövas hela tiden. Din omgivning och läkarna ser saker som du inte vill se.
gratefuldead
2013-06-16, 09:28
Det är lustigt att man inte förstår att det aldrig är bra att för besatt av något.
Först efteråt som man förstår att även om man har en något mer avslappnad inställning till sin hobby så rör det sig bara om ett par procents skillnad i resultat. Fysikmässigt i detta fall.
Körde tämligen besatt mot målet att tävla i CBB, och gjorde så i slutet av 2011.
Gick inte alls som jag tänkt mig. Allt gick fel och desutom var jag inte lika konkurenskraftig som jag hade trott.
Bara en sak som att jag för första gången i mitt vuxna liv fick fula eksem dom sista veckorna måste ju säga lite om hur hälsosamt det är för en vuxen karl att äta 1500 kcal om dagen, samtidigt som man sätter en enorm mental press på sig själv.
Taggade ner med träning, supplementering och mat efter detta. Brydde mig inte om att dricka en proteinshake kl 06.30 på morgonen, utan åt först kl nio på jobbet.
Sista målet mat var runt åtta på kvällen. Möjligtvis att det slank ner lite fikabröd efteråt. :)
Träningen behöver jag för att fungera, men 3-4 pass i veckan har visat sig vara en bra nivå för mig.
Visst har jag förlorat några kg muskler, men ser jag mig i spegeln tycker jag mer om det jag ser nu än vad jag gjorde när jag var större men ville bli störst. Om det sitter i huvudet eller om det faktiskt ser mer harmoniskt ut är en annan fråga.
Men spelar det egentligen någon roll?
För mig var det inte värt att åsidosätta allt annat för några få procents skillnad.
Är gärna 90% av mitt forna jag fysikmässigt, men så mycket bättre i andra aspekter.
Nu har jag iofs blivit sugen på att tävla igen. Men det kommer ske på ett helt annat sätt och enbart för att jag tycker kroppsbyggning är så förbaskat skoj.
Bra skrivet och intressant läsning! Så härligt att du kommit underfund med allt kring träning och att du verkar ha hittat ett sunt förhållande till träning och kost. Problemet för de flesta är att det är så svårt att hitta någon slags balans mellan träningen och det övriga livet. Ofta är det "efter" eller senare som man inser sina misstag. När man väl är inne i det blir man i princip blind.
filmjölk
2013-06-16, 09:31
Filmjölk, skippar du ungarnas matcher eller middagar med din fru för att du har ett bänkpass på schemat? Om din son vill gå och kolla på djuren vid 4h gården, säger du nej jag ska till gymmet då?
Givetvis gör jag inte det, (Ibland kompromissar jag och min son och jag kör ett snabbpass på 15min medans han tittar på, sedan går vi till 4h :D ) men om jag gjorde:
Så är det ju "ok" att dissa sin fru och ungar för att jobba över, se på fotbollsmatch, meka med bilen som inte behöver mekas med, dricka öl på afterwork eller ha en smygaffär med sekreteraren när man säger att man jobbar över, då har man ett "liv".
Men om jag skulle lyfta skrot istället har jag inget liv. Eller för den delen spela datorspel, inget liv där heller.
Givetvis gör jag inte det, (Ibland kompromissar jag och min son och jag kör ett snabbpass på 15min medans han tittar på, sedan går vi till 4h :D ) men om jag gjorde:
Så är det ju "ok" att dissa sin fru och ungar för att jobba över, se på fotbollsmatch, meka med bilen som inte behöver mekas med, dricka öl på afterwork eller ha en smygaffär med sekreteraren när man säger att man jobbar över, då har man ett "liv".
Men om jag skulle lyfta skrot istället har jag inget liv. Eller för den delen spela datorspel, inget liv där heller.
+1
Konstigt det där, att något som anses vara helt ok och naturligt när det gäller en hobby (bilmekande) är en sjuklig fixering när det gäller en annan hobby (träning).
Skillnaden är väl att man inte kan gå ner sig i bilmekande på samma sätt som med träning/kost.
Men annars är det en bra parallell och understryker min poäng om att det handlar om mer än bara extrema beteenden; det handlar med träning delvis om avundsjuka, olika normer kring vad som är normalt, vad som är normalt för utseende etc.
Extrema fysiker utmanar ju onekligen normalitet och det väntade och tror jag nästan kan skrämma människor. Det ska då givetvis passas in i den fyrkantiga mallen igen. På och gott och ont ibland, men samhället behöver samtidigt ramar för att vi ska kunna fungera.
Det är ju lätt som sagt att slänga på epitetet "ätstörning" på alla som inte kör underhållningsstyrketräning tre gånger i veckan och som inte äter enligt tallriksmodellen. Men det är också efterblivet och ohederligt.
Det är tydligen fel att bry sig om mat allt för mycket; en intressant diskurs och ingen given sanning. Det är de facto hälsosamt att bry sig om rätt mycket om vad man stoppar i sig, men det ska ju inte innebära att man tappar helhetsbilden; ie gör rätt 80% av tiden osv. Men en del tappar ju den biten.
Givetvis gör jag inte det, (Ibland kompromissar jag och min son och jag kör ett snabbpass på 15min medans han tittar på, sedan går vi till 4h :D ) men om jag gjorde:
Så är det ju "ok" att dissa sin fru och ungar för att jobba över, se på fotbollsmatch, meka med bilen som inte behöver mekas med, dricka öl på afterwork eller ha en smygaffär med sekreteraren när man säger att man jobbar över, då har man ett "liv".
Men om jag skulle lyfta skrot istället har jag inget liv. Eller för den delen spela datorspel, inget liv där heller.
Varför tycker du det är ok att sitta och meka sönder en bil varje kväll då? Eller dricka öl på stan varje kväll? Eller vem tycker det?
Fast det enda av filmjölks exempel som verkligen kommer undan i majoriteten av fallen är ju jobbet (och nej, innan beskyllningarna kommer, jag tycker inte att det är OK). Vi skall kanske skilja på vad en eller två personer i den här tråden tycker är kul och ett liv, och på vad som "är" ett "liv". Eller, för den delen, vad kompisarna tyckte var ett liv när man var fjorton. Mitt intryck är, som sagt, inte att folk generellt anser att det är tillvarons höjdpunkt att ha tonårsfylla vid fyrtio. Eller att majoriteten partner anser att det är OK och bra att deras respektive totalt går ned sig i vad som helst bara det inte är träning.
Sedan fattar inte jag varför det är så många som reagerar på ämnet som om personen som lyfter det hade sagt "all träning är en störning". Är ett missbruksbeteende relaterat till träning "finare" eller "mer OK" än något annat missbruksbeteende? Eller menar ni på allvar att missbruksbeteende relaterat till träning inte finns?
snelhest
2013-06-16, 09:58
Blir du inlåst så finns det ju uppenbarligen en anledning till det. Lagstiftningen på området är hård och beslutet omprövas hela tiden. Din omgivning och läkarna ser saker som du inte vill se.
Läkare går aldrig emot varandra på en klinik och rätten går alltid på läkarens utsagor. Är man aggressiv så är man "psykotisk." Är man foglig är man "manipulativ." Det är inte en strid man kan vinna.
Med tanke på att jag har en anställning och tjänar 50,000/månaden och är grövre än någonsin har jag svårt att tro att jag skulle vara särdeles sjuk i huvudet. Jag var temporärt förvirrad p g a elektrolytrubbning och fick panik för att deffen gick åt skogen och för att jag inte fick träna.
Ignatius72
2013-06-16, 10:01
Läkare går aldrig emot varandra på en klinik och rätten går alltid på läkarens utsagor. Är man aggressiv så är man "psykotisk." Är man foglig är man "manipulativ." Det är inte en strid man kan vinna.
Med tanke på att jag har en anställning och tjänar 50,000/månaden och är grövre än någonsin har jag svårt att tro att jag skulle vara särdeles sjuk i huvudet. Jag var temporärt förvirrad p g a elektrolytrubbning och fick panik för att deffen gick åt skogen och för att jag inte fick träna.
Man blir inte inlåst en längre period utan anledning. Ja inte ens en kortare. Sen innebär ju inte det att man är sjuk i huvudet för tid och evighet amen.
Läkare går aldrig emot varandra på en klinik och rätten går alltid på läkarens utsagor. Är man aggressiv så är man "psykotisk." Är man foglig är man "manipulativ." Det är inte en strid man kan vinna.
Med tanke på att jag har en anställning och tjänar 50,000/månaden och är grövre än någonsin har jag svårt att tro att jag skulle vara särdeles sjuk i huvudet. Jag var temporärt förvirrad p g a elektrolytrubbning och fick panik för att deffen gick åt skogen och för att jag inte fick träna.
Ligger nog en hel del i det där, faktiskt. Oavsett din faktiska situation, vilket såklart inte kan bekräftas från vad du skriver på ett forum tror jag det ligger mycket i vad du skriver. Dagens psykvård överhuvudtaget är problematisk av flera anledningar.
En kontrollinstans på många sätt. Se Foucault etc.
Man blir inte inlåst en längre period utan anledning. Ja inte ens en kortare. Sen innebär ju inte det att man är sjuk i huvudet för tid och evighet amen.
Lol ja, måste gå riktigt långt där personen är en uppenbar fara för sitt liv innan man får tvångsvård.
filmjölk
2013-06-16, 11:13
Varför tycker du det är ok att sitta och meka sönder en bil varje kväll då? Eller dricka öl på stan varje kväll? Eller vem tycker det?
jag jämför hobbys med varandra och vad jag har uppfattat är en rätt vanlig inställning bland många människor. Tex: Dissa familjen 2ggr i veckan för att spela golf, helt ok. samma fast istället för golf, gymmet= Egocentriskt. "Håll käften kärring, nu är det GAIS-match!" helt ok. "Håll käften kärring, nu skall jag köra bicepscurl!"= idiot.
Sedan fattar inte jag varför det är så många som reagerar på ämnet som om personen som lyfter det hade sagt "all träning är en störning". Är ett missbruksbeteende relaterat till träning "finare" eller "mer OK" än något annat missbruksbeteende? Eller menar ni på allvar att missbruksbeteende relaterat till träning inte finns?
Tom jag som inte ens ser ut att träna, och tränar 2 med tur 3 ggr i veckan får höra att jag är fixerad. Därför reagerar jag som ett ilsket barn när någon kritiserar min fixering/störning och hobby.
.
Fast att träna två ggr i veckan var inte alls det jag pratade om...så då pratar vi tydligen om två helt olika saker.
filmjölk
2013-06-16, 11:17
Angående tvångsvården, kanske det där utspelade sig för c:a 10-15 år sedan, jag upplevde det som att det var lättare då med vårdintyg.
(Nu är det faktiskt alldeles för svårt imo. Tex gravt sjuka individer som verkligen behöver vara inlagda men som bedöms inte akut farliga för sig själva/andra släpps lös om de vill, man kan faktiskt vara väldigt psykiskt sjuk och i behov av tvångsvård utan att vara farlig)
Den springande punkten är väl att ett intresse för träning ofta stämplas som en sjuklig fixering snabbare än andra aktiviteter. Varför det är så vet jag inte, i några fall vet jag att personer i min omgivning ylar "ortorexi" bara för att de själva är inaktiva feta medan jag gått vidare och blivit normalviktig motionär. Men långt ifrån alla kan ju vara avundsjuka, så det måste finnas någon mer anledning till varför träning döms enligt en strängare måttstock än andra fritidsintressen.
TranceII
2013-06-16, 11:33
jag jämför hobbys med varandra och vad jag har uppfattat är en rätt vanlig inställning bland många människor. Tex: Dissa familjen 2ggr i veckan för att spela golf, helt ok. samma fast istället för golf, gymmet= Egocentriskt. "Håll käften kärring, nu är det GAIS-match!" helt ok. "Håll käften kärring, nu skall jag köra bicepscurl!"= idiot.
.
I vilken värld är det mer ok att dissa familjen för att spela golf? Det är väl en av de mer klassiska sakerna man tar upp när man skall prata om en familjefader som bryr sig om annat än en familj. Det och båten.
Det känns som du bara vill leka martyr.
TranceII
2013-06-16, 11:40
Den springande punkten är väl att ett intresse för träning ofta stämplas som en sjuklig fixering snabbare än andra aktiviteter. Varför det är så vet jag inte, i några fall vet jag att personer i min omgivning ylar "ortorexi" bara för att de själva är inaktiva feta medan jag gått vidare och blivit normalviktig motionär. Men långt ifrån alla kan ju vara avundsjuka, så det måste finnas någon mer anledning till varför träning döms enligt en strängare måttstock än andra fritidsintressen.
Kanske för att träning ofta blir mer extremare. Är det någon som blir dömd för att de säger att de går på gym 2-3 gånger i veckan? Om man däremot börjar satsa lite hårdare så kan jag förstå men jag vet inte om det skulle vara unikt för just styrketräning.
Ta en golfare som spelar/tränar golf 5 dagar i veckan, tackar nej till att gå ut till krogen eller umgås för att personen skall spela golf dagen efter. Köper beta-blockare på nätet och äter specialdiet för att personen vill gå ner i vikt för att få en bättre sving. Det låter rätt besatt men ses som helt normalt i styrketräningsvärlden.
Dennis93
2013-06-16, 11:55
Kanske för att träning ofta blir mer extremare. Är det någon som blir dömd för att de säger att de går på gym 2-3 gånger i veckan? Om man däremot börjar satsa lite hårdare så kan jag förstå men jag vet inte om det skulle vara unikt för just styrketräning.
Ta en golfare som spelar/tränar golf 5 dagar i veckan, tackar nej till att gå ut till krogen eller umgås för att personen skall spela golf dagen efter. Köper beta-blockare på nätet och äter specialdiet för att personen vill gå ner i vikt för att få en bättre sving. Det låter rätt besatt men ses som helt normalt i styrketräningsvärlden.
Precis, känner folk som är elit/påväg mot elit i idrotter och de kan vara mycket "slappare" med utgångar/drickande än vissa som gymmar och inte har planer på att tävla etc. Jag tror precis som dig att många som håller på med styrketräning kan grotta ner sig mycket mer och sen går man in på kollo och ser att många andra också gör det och då blir det den här "om andra gör lika dant så kan/ska jag också" och så kanske man sporrar varandra lite. Om man då tittar i perspektivet från någon som inte är "insatt" så kan det säkert se ganska överdrivet ut.
Träning och kost har jag att tacka för väldigt mycket, och det har kommit sig så att mycket glädje och värde i investerat i detta. Jag tycker inte det är så roligt att dricka, har inget emot det direkt, men det är ju faktiskt av träningsskäl det blir såpass sällan som det blir. Och ofta tycker jag det är härligare att dra ett pass med en kompis, än att gå på bio el fika ihop.
Oavsett vad man tycker om det, så blev det en liten kris när en sjukgymnast föreslog mindre träning för att se om min smärta beror på överbelastning. 2-3 ggr i veckan skulle jag testa med, och att jag kanske tränade för hårt överlag i hans tycke.
Snorgrät på vägen hem, bölade mig igenom efterföljande dygnet och tyckte han var HELT JÄÄVLA dum i huvudet och tänkte minsann inte göra som det puckot sa. Sedan sansade jag mig, tänkte att jag kanske kunde träna snäppet smartare iaf. Bokade tid med min pt; som gav värdefulla inputs, tips om annan sjukgymnast. Samtidigt, så uppmärksammades jag lite på att det ju finns annat i livet?
Har hållit mig till mindre träning, bokat läkarbesök osv - gör det jag kan för att utreda. Men återigen så var PT:n (en klok en Fredrik Carlsson) på mig lite om att det där jag känner - att jag SKA/VILL/MÅSTE till gymet om det så bara är för att vifta på tårna och bli trött i dem.. kanske inte är helt sunt. Att jag kanske med mitt sätt sliter ut - det är farligt att med träning och kost bråka med kroppen. Säger alltså han, som jobbar med elitidrottare - och jag anser vara kunnig. Han uppmanar mig att vara rädd om mig, att man inte kan vrida klockan tillbaka om kroppen tar stryk.
Har alltså blivit uppmärksammad om något jag faktiskt inte var medveten om, som Allan tar upp här.
Att jag faktiskt hellre tränar än nåt annat. Söker nu aktivt efter andra sätt att vara lycklig på - eftersom det är skadligt att söka den lyckan för ofta eller om man gör det trots protester från kropp/knopp i olika form. Dvs - att investera för mkt glädje i träningen kan vara negativt, även om det bara är så att man är glad motioner.. men det är lite förrädiskt härligt.
Jag vill och kommer alltid träna regelbundet och ofta, men man måste göra det medvetet och smart - ej inbilskt om man ska kunna göra det, om man ska hålla och få ut bra saker av den. Dessutom fick jag ett stort bakslag med kosten när Sjukgymnasten kom och "tog" den värdefulla träningen ifrån mig, det blev en slags kris. Man hänger ihop, kropp o knopp och det är ju ett liv man ska uppleva - inte bitar i det man snöar in på.
Var tex jättelycklig över att hittat gym med barnpassning, men har nog aldrig kännt mig så ledsen/irriterad som när sonen inte velat följa med. Inget han blev uppenbart medveten om, det var ju klart en väckarklocka för mig iaf. Övervägde att släpa dit honom ändå, "jag bestämmer", men insåg ju att det var av högst egoistiska skäl.. Inte att jag trodde att det han bäst behövde efter en lång dag i skolan var att följa med till stan, och sitta i ett rum och genom en ruta titta på när mamma lyfter skrot för att sedan åka hem till nattning. Ibland tycker han det är jättekul att hänga där, med nya kompisar, det är de tillfällena som jag kan roa mig. Men det var hemskt att inse att min lust inte var sund el grundad i mina värderingar, även om det aldrig blev så att jag gav uttryck för besvikelsen över att inte träna där o då.
Han vet att det är viktigt för mig att träna, kan bjussa på det ibland, men allt behöver inte vara opti för min del med rätt utrustning för ett givet pass - han och jag kan ha ut mer av att busa ihop hemma.
Otroligt intressant ämne! Tänkte skriva ned mina tankar, men så såg jag att allt Tolkia skriver är det jag själv tänker.. så, go on.
Att välja hur man lever sitt eget liv är ingen störning. Vi hittar psykiskt störda invdivider på alla typer av spelplaner. Psykologi är otroligt intressant, kan sitta dag ut - dag in och läsa om det men mycket, främst omedvetna saker som Freud tar upp är rätt mycket bull.
Att människan vill trycka ner andra för att rättfärdiga sina egna brister och beslut är inget nytt. Att bulka till 200kg på McD och att stå på Olympia Scenen på 100kg+ snustorr är lika normalt och lika sjukt.
My 2 cents.
Jag har nu tränat på gym sedan 15 juni 1975. Något lite har ju fastnat. Och jag kan också se ut över oceaner, tammefan, med fd träningskompisar och deras beteenden. Generellt kan jag säga att dom liksom jag såhär i efterhand betraktar våra ungdomssynder som skadliga och störda.
Och vi var inte ens i närheten av den fakirliknande inställning och liv som somliga på gymet utsätter sig för.
För det handlar inte om ett "val". Det handlar om att inte skada sig själv. Hur gärna diverse tokar påstår att det är var och ens ensak, är det vi andra som får plocka upp psykosfallen, se trasiga familjer och våld, självmord eller depressioner. Och då pratar jag bara om det som är uppenbart.
Att män i tjugoårsåldern idag har axelskador som för trettio år sen företrädesvis hittades hos sextioåriga byggnadsarbetare är en varningssignal. På samma vis är fertilitetsstörningar på tok för vanliga hos tjejer som "motionerar" på gym.
Jag och mina jämnåriga brukar numera, över en kaffe och en bakelse, garva åt hur knäppa vi var. Och tänker, att så korkade kan man ju bara inte vara idag...
filmjölk
2013-06-16, 18:54
Dags att repetera mig.
Visst ortorexi, steroidmissbruk, megarexi etc etc. Men när man sätter likhetstecken mellan att vilja lyfta skrot 2 timmar varje dag med en allvarlig störning blir jag mörkrädd.
Skrotlyftande är ett intresse, kanske lite väl tidskrävande men inte mer stört än att tex. ett intresse för motorsport, facebookande, politik, läsa deckarromaner, följa en tv-serie eller vad fan som helst.
Det är inställningen här jag tycker mig läsa mellan raderna att träningsfrälsta inte har ett liv, och skulle bli så mycket lyckligare om de satt på ett café och åt en bakelse med kompisar istället för att köra ett bicepspass. Varför?
Dags att repetera mig.
Visst ortorexi, steroidmissbruk, megarexi etc etc. Men när man sätter likhetstecken mellan att vilja lyfta skrot 2 timmar varje dag med en allvarlig störning blir jag mörkrädd.
Skrotlyftande är ett intresse, kanske lite väl tidskrävande men inte mer stört än att tex. ett intresse för motorsport, facebookande, politik, läsa deckarromaner, följa en tv-serie eller vad fan som helst.
Det är inställningen här jag tycker mig läsa mellan raderna att träningsfrälsta inte har ett liv, och skulle bli så mycket lyckligare om de satt på ett café och åt en bakelse med kompisar istället för att köra ett bicepspass. Varför?
Som taget ur manualen för ursäkter.
filmjölk
2013-06-16, 18:58
Som taget ur manualen för ursäkter.
Jag tycker inte att man skall behöva en ursäkt för att man hellre tränar lats och triceps än att gå på after work.
Jag tycker inte att man skall behöva en ursäkt för att man hellre tränar lats och triceps än att gå på after work.
Fast du jämställer hela tiden med att antingen så tränar man eller så fikar/super man. Det finns inte ens med på kartan. De personer jag och förmodligen Allan menar är de som hellre hugger av ett finger än att missa ett pass, de som försummar familj, de som inte gör saker de egentligen hade velat göra, för att de krockar med ett pass. Det har ingenting att göra med att antingen tränar man eller så lever man ohälsosamt.
Redovisa sina måltider med bilder i mattråden varje dag, vecka efter vecka. Störning eller enbart glädje i att dela med sig av sina måltider?
filmjölk
2013-06-16, 19:06
Redovisa sina måltider med bilder i mattråden varje dag, vecka efter vecka. Störning eller enbart glädje i att dela med sig av sina måltider?
Störning.
Störning.
För en del verkar det faktiskt vara så. Jag slänger själv ut matbilder på min instagram ibland, men det är när jag tycker det är något särskilt att plåta och visa min "foodiekontakter/vänner", tex från restaurang eller om jag lagat/köpt något särskilt.
Men att varje dag känna behov av att ta en bild på all mat man äter, gärna redovisa kalorier och macro..Nja då är det nog en störning. Känns ju ganska sammankopplat med många andra kontrollbehov som man ser bland de som tränar och "dietar"
Då jag för tillfället jobbar vid ett stort lager för kosttillskott undrar man ju ibland hur många som har denna sortens sjukdom men som anses vara ovanligt friska och hurtiga av alla andra..
Ordrar till privatpersoner på över 5-6k.
Berg med beställningar på olika PWO och olika sorters mat där det skyltas med under 10kcal/100gram osv.
skönt man aldri räknat då.
Bara höftat lite vid deff, balans och bulk.
tar man inte allt för seriöst så blir de roligare we die in the end anyway *hug*
Dags att repetera mig.
Jo, ja. Det är mycket agiterande mot att det inte är tillåtet att träna överhuvudtaget utan att bli ansedd som störd. Kan du inte citera de inlägg där detta sägs? Det känns lite som om du gör halmgubbar för att det är kul att slåss.
filmjölk
2013-06-16, 19:32
Det känns lite som om du gör halmgubbar för att det är kul att slåss.
japp. Det här är ett kärt ämne, och gymmande ses ofta av tex. fotbollsfantastpappor till tonårspojkar som en störning. Jag gillar då att dra paraleller till andra aktiviteter som är mer socialit accepterade och undra varför det ena är stört men inte det andra. Ett sidospår i tråden, som jag behöver halmgubbar för, då vi antagligen inte har den typen av haters på forumet öht.
KalleTeodor
2013-06-16, 19:36
japp. Det här är ett kärt ämne, och gymmande ses ofta av tex. fotbollsfantastpappor till tonårspojkar som en störning. Jag gillar då att dra paraleller till andra aktiviteter som är mer socialit accepterade och undra varför det ena är stört men inte det andra. Ett sidospår i tråden, som jag behöver halmgubbar för, då vi antagligen inte har den typen av haters på forumet öht.
uppskattar din glöd i ämnet.
StarkaUlf
2013-06-16, 19:45
uppskattar din glöd i ämnet.
Han brinner verkligen för det.
uppskattar din glöd i ämnet.Nä det är tragiskt...filmjölk är fast i träningsträsket!
"Game Over" finns ju för spelmissbrukare. Filmjölk borde gå på något liknade...typ "No More Failure".
:d
filmjölk
2013-06-16, 19:53
Nä det är tragiskt...filmjölk är fast i träningsträsket!
"Game Over" finns ju för spelmissbrukare. Filmjölk borde gå på något liknade...typ "No More Failure".
:d
haha knappast. jag tränar knappt öht.
Nu är ju det en klassisk debatteknik, att inte ta diskussionen om det som faktiskt står i den inledande posten - NÄR träningen blir en störning.
jag är väl medveten om att detta kan förekomma även i andra sporter eller hobbies, men på rak arm kan jag nog bara komma på styrketräning och olika extrema konditionssporter där det är fullt möjligt för en motionär utan tävlingsambitioner att ligga på träningsdoser som tangerar eliten. Men utan att tävla, som sagt.
Och det sker inte i friidrott eller hockey eller volleyboll. Där sker träning i reglerade former, med tränare. Så icke i gymet - där envar är sin egen MosterCoach och duger det åt Phil Heath så duger det minsann åt mig också.
Motsvarande tanke inom friidrott skulle ses som horribel - valfri sjuttonåring med tre månader på löparbana ger sig på etiopiernas OS-träningsdos? Glöm det. Men i en skrotlyftarlokal ser vi det ofta.
Det andra är skadefrekvensen. Både när det gäller vad man stoppar i sig och hur kroppen mår. Och även här har jag lysande privata facit, av just de här som "inte hade nån störning" men som lyfte för tungt, för fel, och som ALDRIG lyssnade på nån annan än den störste i närheten. Här är det pajade diskar, trasiga axlar och armbågar, nackar, handleder, avslitna muskler, skadade muskelfästen.
Och då har vi inte ens pratat om skador man får av att växa för fort, för att uttrycka det diplomatiskt.
Det här är inte saker man råkar ut för på schackklubben, eller med grabbarna i modelljärnvägsklubben.
Så frågan kvarstår - när övergår träningen till att bli en störning?
Mitt eget svar är naturligtvis inte glasklart, men ett kraftigt symtom är när världens mest rippade snubbe (typ 3% underhudsfett) står framför mig på gymet idag och kallar sig själv fet. Och faktiskt menar det.
filmjölk
2013-06-16, 20:40
Så frågan kvarstår - när övergår träningen till att bli en störning?
.
* När unga icke-feta hårdtränande unga människor inte äter ordentligt. Går man fortfarande i skolan, och styrketränar så skall ditt favoritämne vara lunchrast och din favoritplats skolmatsalen.
* När en person deffar sig lägre än att magrutorna syns. Fan du har magrutor, du är snygg- det räcker. Säg deffa sig under 10% BF för killar.
* När man märker sig ha fått en kompulsiv drift att ta av sig tröjan i situationer som inte riktigt lämpar sig för det.
* När man inte klarar att träna tillräckligt hårt utan koffein eller pwo.
* När man öht använder pwo
* När man knäböjer oftare än 2pass i veckan.
* När du kommer på dig själv med att "torröva" övningar utanför gymmet
* När du tycker att medicinsk litteratur om anatomi är intressant
* När man äter enligt ett schema
* När du skriver en blogg om din kost och träning
* När du är 30+ med högst mediokra resultat och ändå inte släpper drömmen om att bli bäst.
Så frågan kvarstår - när övergår träningen till att bli en störning?
När den drivs mer av ångest än av lust?
Sen kan det nog vara ett stört beteende även om träningen drivs av lust men då kanske det handlar mer om en oförmåga att känna av sin kropps signaler och reglera träningen därefter.
Så frågan kvarstår - när övergår träningen till att bli en störning?
När den sätter käppar i hjulen för ens ambitioner och när man börjar försumma vänner, social relationer, jobb etc. Men även som Duran sa; när träning drivs av ångest.
Captainwide
2013-06-16, 21:25
När den sätter käppar i hjulen för ens ambitioner och när man börjar försumma vänner, social relationer, jobb etc. Men även som Duran sa; när träning drivs av ångest.
This.
Scratch89
2013-06-16, 22:28
Jag tycker att gränsen för störning snabbare passeras vid matbiten än träningsbiten. Jag tycker att man lätt kan träna varje dag (eller kanske, t.o.m, ett par pass varje dag) utan att vara störd eller ha ett avvikande beteende, särskilt om man har en idrott som är organiserad så och där det är lagkänsla (konståkare, hockey, fotboll, gymnaster osv). Däremot tycker jag att folk i min närhet "tippar över", när de börjar räkna kalorier och äta så ofantligt "nyttigt" att det börjar försummas saker. Folk som tränar mycket men fortfarande lever på avocado och deras Aftonbladet-LCHF. Folk som "powerwalkar" tre timmar varje morgon men äter 1500 kcal om dagen. Eller de som faktiskt äter kaloribalans, men mår illa av all mat för att den är så "nyttig".
Och de som ska instagramma om varenda framsteg, och såklart varenda nyttig maträtt.
filmjölk
2013-06-16, 22:30
jag tycker att gränsen för störning snabbare passeras vid matbiten än träningsbiten. Jag tycker att man lätt kan träna varje dag (eller kanske, t.o.m, ett par pass varje dag) utan att vara störd eller ha ett avvikande beteende, särskilt om man har en idrott som är organiserad så och där det är lagkänsla (konståkare, hockey, fotboll, gymnaster osv). Däremot tycker jag att folk i min närhet "tippar över", när de börjar räkna kalorier och äta så ofantligt "nyttigt" att det börjar försummas saker. Folk som tränar mycket men fortfarande lever på avocado och deras aftonbladet-lchf. Folk som "powerwalkar" tre timmar varje morgon men äter 1500 kcal om dagen. Eller de som faktiskt äter kaloribalans, men mår illa av all mat för att den är så "nyttig".
Och de som ska instagramma om varenda framsteg, och såklart varenda nyttig maträtt.
+1000
StarkaUlf
2013-06-16, 22:35
Jag tycker att gränsen för störning snabbare passeras vid matbiten än träningsbiten. Jag tycker att man lätt kan träna varje dag (eller kanske, t.o.m, ett par pass varje dag) utan att vara störd eller ha ett avvikande beteende, särskilt om man har en idrott som är organiserad så och där det är lagkänsla (konståkare, hockey, fotboll, gymnaster osv). Däremot tycker jag att folk i min närhet "tippar över", när de börjar räkna kalorier och äta så ofantligt "nyttigt" att det börjar försummas saker. Folk som tränar mycket men fortfarande lever på avocado och deras Aftonbladet-LCHF. Folk som "powerwalkar" tre timmar varje morgon men äter 1500 kcal om dagen. Eller de som faktiskt äter kaloribalans, men mår illa av all mat för att den är så "nyttig".
Och de som ska instagramma om varenda framsteg, och såklart varenda nyttig maträtt.
+1.
http://i42.tinypic.com/2mw9dh1.jpg
Det måste väl ändå vara fler som mår som en gud efter ett hårt pass?
Stefan J
2013-06-17, 01:36
Jag tycker att träningen kan klassas som en störning när man uppenbart tränar mer än nödvändigt för att få så bra resultat som möjligt. I denna kategori placerar jag exempelvis ätstörningar och träning som redskap för att döva ångest eller annan psykisk ohälsa, båda går förvisso ofta hand i hand. Att lindra ångest genom träning är i sig inte fel om det görs i rätt mängd, kanaliseras det rätt så kan ångest eller önskan om avsaknad av ångest till och med vara en av de starkaste drivkrafterna som finns för driva sig till att prestera bra utöver det vanliga och hålla i ett intresse länge. Men när träningen uppenbart är så slavisk att den är kontraproduktiv så kanske man ska ta itu med sin ångest på ett djupare plan.
Folk som ständigt lägger ut bilder på sin mat, kalorier och sitter och käkar "nyttigheter" ser jag inte nödvändigtvis som störda utan mer som offer för en knepig och lite fjantig subkultur som bygger på bekräftelse och att synas hela tiden, hur banala saker man än har att komma med.
Stefan J
2013-06-17, 01:53
Ja jag måste fråga.
Vad i hela friden får man ut av att lägga ut en bild på en prydlig sallad och säga att man ätit den? Gärna omsorgsfullt staplad så att färger och geometrisk struktur blir tilltalande.
http://www.wholeliving.com/sites/files/wholeliving.com/ecl/images/content/pub/ms_living/2002Q3/a99404_0802_cobb_xl.jpg
Är det i ärlighetens namn inte lika intressant som om jag berättar för er att jag släppte väder någonstans kring eftermiddagskaffet måndagen den 11 juni 2013?
Är det i ärlighetens namn inte lika intressant som om jag berättar för er att jag släppte väder någonstans kring eftermiddagskaffet måndagen den 11 juni 2013?Åfan. Hur många gram gaser var det? Var det pre eller post workout? Hade du bra muskelkontakt?
Körde du till failure? (så du sket på dig)
BobaFett
2013-06-17, 04:24
[QUOTE=Ristretto;6514557]Precis. Har folk som sitter och övar trummor 5-7 timmar per dag, utöver skola/arbete, en störning?
QUOTE]
Haha det är inte mig du pratar om?
BobaFett
2013-06-17, 05:01
För mig är träning snarare en räddning för utan träning har jag ingenting. Jag hade jobbat, ätit och sovit om jag inte hade träning. Hade nog blivit psykiskt sjuk. När man tränar så känns det i alla fall som att man gör nåt vettigt och träffar lite folk på gymmet.
Det här med att räkna allt man äter som jag gör ses nog lite sjukt av de flesta men jag tycker att "vanliga" svenssons är sjuka med sina matvanor. Man ser på mat som nåt slags nöjesfält. Sen klagar de på att de är tjocka och gömmer sina magar bakom kuddar o.s.v.
Tycker att det är lite konstigt. Inte för att jag tycker att alla borde äta som jag gör men jag tycker att alla borde ha lite koll på att äta bra mat och inte typ kebab och korv stroganoff varje kväll, i alla fall om man är ohälsosamt tjock.
Jag har en snubbe på jobbet som tycker att varför ska man träna när det finns större kläder. Han är tjock men han skiter i det. Det är helt OK för min del men att vara missnöjd med sin kropp och komma med kommentarer om de ser en hålla i en proteinshake tycker jag inte är OK.
Jag är jävligt besatt av min träning och kost men jag skulle inte tacka nej till en fest med polarna och då kör jag hårt med sprit, pizza och hela köret då jag vet att i det stora hela är ok nån gång i månaden.
Bobafett, du dömer tjockisar som inte bryr sig om kost med mera, samtidigt lever du för träningen, du har inget annat, du tror att du skulle bli psykiskt sjuk utan träning (vilket kan hända om du tex skadar dig). Vem har sundast inställning till livet och mår bäst, du eller tjockisarna?
BobaFett
2013-06-17, 06:32
Bobafett, du dömer tjockisar som inte bryr sig om kost med mera, samtidigt lever du för träningen, du har inget annat, du tror att du skulle bli psykiskt sjuk utan träning (vilket kan hända om du tex skadar dig). Vem har sundast inställning till livet och mår bäst, du eller tjockisarna?
Jag lever inte för träningen. Jag har inget liv för att jag inte har ett liv. Inte för att jag tränar. Träning tar en timme fyra dagar i veckan. Att räkna kalorier tar 30 sek i appen. Sen sitter man kanske på träningsforum rätt mycket men det hade jag inte gjort om jag hade haft nåt bättre för mig. Träning är väldigt viktig men som sagt det är inget som hindrar något, snarare tvärtom, öppnar nya möjligheter.
Jag dömer inte tjockisar som mår bra över sin kropp (vilket jag också skrev i mitt inlägg) utan de som inte bryr sig ett skit om hur de äter men är missnöjda över sin kropp. Dessutom inte kan acceptera att man själv bryr sig om sin kropp och hur man mår fysiskt. (väldigt vanligt).
Jag har inte sagt att jag är bättre än de eller att jag lever ett bättre liv, som sagt, har inget haha :d
Mackan58
2013-06-17, 07:03
Bobafett, du dömer tjockisar som inte bryr sig om kost med mera, samtidigt lever du för träningen, du har inget annat, du tror att du skulle bli psykiskt sjuk utan träning (vilket kan hända om du tex skadar dig). Vem har sundast inställning till livet och mår bäst, du eller tjockisarna?
Sticker ut hakan och vågar chansa på att Bobafett har en sundare inställning till liver och mår bättre än en tjockis som lever för att få äta sin pizza till middag varje dag (självklart ackompanjerat av en påse chips och cola på kvällen framför någon järndöd tv-serie).
Säger inte bu eller bä, slängde bara ut frågan baserat på vad som stod i bobas inlägg.
Mackan58
2013-06-17, 07:19
Är ditt sunda leverne egentligen en störning? Är det verkligen friskt att räkna kolhydrater och kalorier med tre decimaler? Att undvika alkohol eller fett eller godis bara för att få magrutor?
När går träningen över till att bli manisk, och när blir den skadlig? Och är det så att det vi på Kolozzeum ser som en naturlig del i träningen i resten av samhället ses som en störning? Att man blir hysterisk över tre kilos viktuppgång eller att man inte orkade 77,5 kg i bänk tio reps som vanligt, utan bara åtta?
Törs vi ens prata om manliga ätstörningar? Eller om det ens är hälsosamt. När jag ser en kille med minimalt med underhudsfett ser jag en kille som kommer bli sjuk bara nån nyser på honom, men det ser ju bra ut. Kanske.
Vad tror ni?
Du är demokratiskadad min kära moderator! :)
Bara för att majoriteten av människor gör en viss sak betyder inte detta att det är det bästa och att allt annat är fel. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan få det till att någon med en stabil och strukturerad vardag kan ses som manisk medan det normala skulle vara att supa sig full två dagar i veckan och avsluta kvällen i ett dike eller på en trött efterfest för att sedan vakna upp dagen efter 2000 kr lättare på kontot och en rejäl bakfylla. Hur bra mår man om man pinar sig igenom fem av veckans dagar för att få supa på helgen?
Jag kan heller inte förstå varför folk anser att jag och mina sanna vänner har ätstörningar för att vi väljer att äta en tonfisksallad till lunch istället för bea och pommes. Är det inte snarare kättarna som har en osund inställning till mat då de ständigt söker tillfredställelse genom att äta? Tänker nu på belöningssystemet i hjärnan som sätts igång vid intag av sött och fett. Vilket förövrigt är beroendeframkallande: (http://www.policymic.com/articles/28009/the-science-behind-your-likely-addiction-to-junk-food)
Låt oss återgå till exemplet om tjockisen med pizzan och kvällschipsen. Jag sätter mitt liv på att tjockisen i fråga mår dåligt resterande timmar om dygnet då han/hon inte äter och tar sin tillflykt till maten (som i sin tur gör det värre). Vid en närmare anblick låter det väldigt mycket som en knarkare.
Slutsats:
Död åt tjockisarna! :)
Tricklew
2013-06-17, 07:33
Lärorik tråd, trodde då verkligen inte att läsförståelsen och förmåga till självreflektion var så låg bland gemene koloit. Nåja, självinsikt kräver ett visst mått av intelligens.
TheOne1994
2013-06-17, 07:41
är du ensam kan du hålla på med räkning osv.
har du familj glöm det !!! Du måste sätta andra saker före ditt räknande.
Vem vill leva med någon som pillar med vågen hela tiden :)
Det som är stört med bodybuilding/fitness är det strikta ätandet av näringsfattig, smaklös mat och drickandet av kopiösa mängder vatten. Inkontinens, tomma kalorier och lite kosttillskott på det så är saken biff.
är du ensam kan du hålla på med räkning osv.
har du familj glöm det !!! Du måste sätta andra saker före ditt räknande.
Vem vill leva med någon som pillar med vågen hela tiden :)
Jag anser nog att jag har en störning, har familj men väger ändå all min mat, lagar ofta en mat till övriga familjen och en annan till mig. Åker jag på semester tar jag tom med vågen + en MASSA proteinpulver, EAA, osv... Äter bara råvaror och aldrig snabbmat, godis eller annat skräp.
Övriga i familjen ser inge kontigt ens med det längre. Visst frugan kan tycka det är trist att jag aldrig dricker vin eller kan tänka mig en glass i solen etc..
Träningsmässigt är jag väldigt slavisk också, och tränar endast de dagar jag bestämmt att träna, dock tränar jag inte så mycket 3-4 ggr veckan och mestadels på lunchen på jobbet. Men betyder det att jag måste skippa ett viktigt möte för att kunna träna så gör jag det, och det spelar ingen roll att jag tex. dagen innan en träningsdag har helt blankt i kalendern och på träningsdagen helt fullt, flyttar ändå inte träningsdagen.
Socialt har jag, framförallt tidigare, tackat nej till de flesta fester etc. för att det inte ska störa träningen eller mina rutiner.. Har dock blivigt mycket bättre på det här senaste åren, och tackar aldrig nej till en fest numer. När det var som värst tog jag tom. med tonfisk på bion för att inte bli "katabol" :Virro och var mest hemma för att kunna äta som jag ville..
TheOne1994
2013-06-17, 08:08
Jag anser nog att jag har en störning, har familj men väger ändå all min mat, lagar ofta en mat till övriga familjen och en annan till mig. Åker jag på semester tar jag tom med vågen + en MASSA proteinpulver, EAA, osv... Äter bara råvaror och aldrig snabbmat, godis eller annat skräp.
Övriga i familjen ser inge kontigt ens med det längre. Visst frugan kan tycka det är trist att jag aldrig dricker vin eller kan tänka mig en glass i solen etc..
Träningsmässigt är jag väldigt slavisk också, och tränar endast de dagar jag bestämmt att träna, dock tränar jag inte så mycket 3-4 ggr veckan och mestadels på lunchen på jobbet. Men betyder det att jag måste skippa ett viktigt möte för att kunna träna så gör jag det, och det spelar ingen roll att jag tex. dagen innan en träningsdag har helt blankt i kalendern och på träningsdagen helt fullt, flyttar ändå inte träningsdagen.
Socialt har jag, framförallt tidigare, tackat nej till de flesta fester etc. för att det inte ska störa träningen eller mina rutiner.. Har dock blivigt mycket bättre på det här senaste åren, och tackar aldrig nej till en fest numer. När det var som värst tog jag tom. med tonfisk på bion för att inte bli "katabol" :Virro och var mest hemma för att kunna äta som jag ville..
skratta dej lycklig !
Du är nog ensam att ha det så. Hur gamla är dina barn ?
skratta dej lycklig !
Du är nog ensam att ha det så. Hur gamla är dina barn ?
Har ett barn på 5. Jag väljer ju att ha det så. Varför skulle det inte vara möjligt menar du?
Jag väljer ju att ta jobbet med att handla och laga all mat, dvs. jag kan styra att vi äter en sund kost utan helfabrikat. Sedan om jag i slutändan väger min mat spelar ju väldigt liten roll för övriga i familjen.
Min dotter föredrar numer "ren" mat som tex kokt lax, potatis och grönsaker framför korv och pulvermos, till efterrätt vill hon ha nötter, lite frukt och en bit 90 % choklad framför tex. godis. Och det ser jag som något positivt med allt, men jag menar ändå att jag själv har en störning eftersom jag skulle få kraftig ångest om jag inte skulle kunna ha den här kollen som jag har nu.
olle lindblad
2013-06-17, 08:38
Jag hade utan tvivel ett osunt förhållande till träning och kost när jag gick gymnasiet.
Jag började träna för att bli en bättre brottare, men fortsatte efter ett tag med enbart vikterna.
Jag tränade två pass om dagen fem dagar i veckan samt ett långpass lördag eller söndag. Jag förläste mig på Body (eller B&K som den hette då) och apade efter dietscheman. Det var tonfisk, torsk, ris, pasta, havregryn, äggvitor, bröd, bananer och mjölk dag ut och dag in.
Jag kunde börja dagen med bröd, mjölk och bananer, för att därefter cykla till gymmet och köra ett snabbpass.
Sedan hem för gröt och äggvitor. Eftersom jag bodde granne med skolan kunde jag gå hem på förmiddagsrasten för att fylla på med mer äggvitor, mjölk och bröd. Skolmaten var enda undantaget från den strikta kosten. Där vräkte jag oftast i mig två rågade tallrikar som sköljdes ner med sex glas mjölk.
Om jag kände att det var risk för katabolism gick jag hem för att käka lite på eftermiddagsrasten också. När skolan slutade var det dags att fylla på med mer mat inför dagens andra pass, som brukade ta ett par timmar. Kvällen ägnade mest åt att fylla på med mer mat och fundera över hur jag skulle träna optimalt.
Stört? Så in i helvete. Så här i efterhand har jag svårt att förstå hur jag klarade att leva ett så mördande tråkigt liv under flera år. Om jag fått göra om det hade jag velat starta på en atletklubb. Där hade fått lära mig att träna ordentligt och förhoppningsvis fått en mer sund inställning till mat och träning.
TheOne1994
2013-06-17, 08:42
Har ett barn på 5. Jag väljer ju att ha det så. Varför skulle det inte vara möjligt menar du?
Jag väljer ju att ta jobbet med att handla och laga all mat, dvs. jag kan styra att vi äter en sund kost utan helfabrikat. Sedan om jag i slutändan väger min mat spelar ju väldigt liten roll för övriga i familjen.
Min dotter föredrar numer "ren" mat som tex kokt lax, potatis och grönsaker framför korv och pulvermos, till efterrätt vill hon ha nötter, lite frukt och en bit 90 % choklad framför tex. godis. Och det ser jag som något positivt med allt, men jag menar ändå att jag själv har en störning eftersom jag skulle få kraftig ångest om jag inte skulle kunna ha den här kollen som jag har nu.
Du är grym Mats !!!
Tror ändå att du är unik. Har du en större familj med kanske 2 tonåringar ( killar ) som spelar handboll,hockey osv på högre nivå måste du sätta av tid åt dom. Du måste ha baranen som prio 1 så att säga. Klart det är enklare med ett barn som är 5.
Själv har jag 2 "barn" som är 16 o 19....
Lärorik tråd, trodde då verkligen inte att läsförståelsen och förmåga till självreflektion var så låg bland gemene koloit. Nåja, självinsikt kräver ett visst mått av intelligens.
:d
OnT:
Det finns definitivt extremer i alla läger, och mäns träning är definitivt inte ett undantag.
Dock tycker jag att samhället har rätt skev syn på träning över lag. När någon gör det "för ofta" så är det skitsamma om det ökar livskvalitén för den personen eller inte, görs det mer än tre-fyra gånger i veckan så är det inte hälsosamt.
Jag tycker att vi låtsas vara ganska hälsomedvetna överlag, men så fort något står utanför vår "sfär" så blir vi väldigt fort obekväma och faller lätt in i aftonbladstänk där allting är farligt.
Jag hade utan tvivel ett osunt förhållande till träning och kost när jag gick gymnasiet.
Jag började träna för att bli en bättre brottare, men fortsatte efter ett tag med enbart vikterna.
Jag tränade två pass om dagen fem dagar i veckan samt ett långpass lördag eller söndag. Jag förläste mig på Body (eller B&K som den hette då) och apade efter dietscheman. Det var tonfisk, torsk, ris, pasta, havregryn, äggvitor, bröd, bananer och mjölk dag ut och dag in.
Jag kunde börja dagen med bröd, mjölk och bananer, för att därefter cykla till gymmet och köra ett snabbpass.
Sedan hem för gröt och äggvitor. Eftersom jag bodde granne med skolan kunde jag gå hem på förmiddagsrasten för att fylla på med mer äggvitor, mjölk och bröd. Skolmaten var enda undantaget från den strikta kosten. Där vräkte jag oftast i mig två rågade tallrikar som sköljdes ner med sex glas mjölk.
Om jag kände att det var risk för katabolism gick jag hem för att käka lite på eftermiddagsrasten också. När skolan slutade var det dags att fylla på med mer mat inför dagens andra pass, som brukade ta ett par timmar. Kvällen ägnade mest åt att fylla på med mer mat och fundera över hur jag skulle träna optimalt.
Stört? Så in i helvete. Så här i efterhand har jag svårt att förstå hur jag klarade att leva ett så mördande tråkigt liv under flera år. Om jag fått göra om det hade jag velat starta på en atletklubb. Där hade fått lära mig att träna ordentligt och förhoppningsvis fått en mer sund inställning till mat och träning.
Det här låter exakt som jag levde mellan 18-27 år.. Håller med, helt sjukt..
TheOne1994
2013-06-17, 08:51
Jag hade utan tvivel ett osunt förhållande till träning och kost när jag gick gymnasiet.
Jag började träna för att bli en bättre brottare, men fortsatte efter ett tag med enbart vikterna.
Jag tränade två pass om dagen fem dagar i veckan samt ett långpass lördag eller söndag. Jag förläste mig på Body (eller B&K som den hette då) och apade efter dietscheman. Det var tonfisk, torsk, ris, pasta, havregryn, äggvitor, bröd, bananer och mjölk dag ut och dag in.
Jag kunde börja dagen med bröd, mjölk och bananer, för att därefter cykla till gymmet och köra ett snabbpass.
Sedan hem för gröt och äggvitor. Eftersom jag bodde granne med skolan kunde jag gå hem på förmiddagsrasten för att fylla på med mer äggvitor, mjölk och bröd. Skolmaten var enda undantaget från den strikta kosten. Där vräkte jag oftast i mig två rågade tallrikar som sköljdes ner med sex glas mjölk.
Om jag kände att det var risk för katabolism gick jag hem för att käka lite på eftermiddagsrasten också. När skolan slutade var det dags att fylla på med mer mat inför dagens andra pass, som brukade ta ett par timmar. Kvällen ägnade mest åt att fylla på med mer mat och fundera över hur jag skulle träna optimalt.
Stört? Så in i helvete. Så här i efterhand har jag svårt att förstå hur jag klarade att leva ett så mördande tråkigt liv under flera år. Om jag fått göra om det hade jag velat starta på en atletklubb. Där hade fått lära mig att träna ordentligt och förhoppningsvis fått en mer sund inställning till mat och träning.
bra inlägg !
hur såg livet ut utanför träningen ? brudar,fest osv ?
Du är grym Mats !!!
Tror ändå att du är unik. Har du en större familj med kanske 2 tonåringar ( killar ) som spelar handboll,hockey osv på högre nivå måste du sätta av tid åt dom. Du måste ha baranen som prio 1 så att säga. Klart det är enklare med ett barn som är 5.
Själv har jag 2 "barn" som är 16 o 19....
Grym? nä mer rubbad tycker jag, är ju därför jag skriver här, för att jag anser att det är en störning..
Klart det är enklare med en liten tjej på 5 år, men jag utsätts ju ofta för situationer där det är svårt att hinna, och det är ju här som det kommer fram om det är en störning eller inte.. Direkt när jag ska göra något är den första tanken "hur ska jag planera in träning och mat nu" och det gäller alla situatiner tex. även begravningar, svaret kan då bli "Om jag äter i bilen på väg dit och sedan tar med en proteindryck och ett ägg som jag kan ta till fikat efter så blir det ok", dvs jag planerar alltid kosten efter situationen och lämnar aldrig över det till en slump, tar alltid med "i fall att"..
TheOne1994
2013-06-17, 08:59
Grym? nä mer rubbad tycker jag, är ju därför jag skriver här, för att jag anser att det är en störning..
Klart det är enklare med en liten tjej på 5 år, men jag utsätts ju ofta för situationer där det är svårt att hinna, och det är ju här som det kommer fram om det är en störning eller inte.. Direkt när jag ska göra något är den första tanken "hur ska jag planera in träning och mat nu" och det gäller alla situatiner tex. även begravningar, svaret kan då bli "Om jag äter i bilen på väg dit och sedan tar med en proteindryck och ett ägg som jag kan ta till fikat efter så blir det ok"
aha nu fattar jag ! Det verkar extremt....tror du att du kommer bli "normal" med en lagom dos av allt ? Eller kör du bara på liksom ?
bra inlägg !
hur såg livet ut utanför träningen ? brudar,fest osv ?
Om sånt fanns med regelbundet är det ju trots allt ingen ströning, kan du släppa kost och träning och tex. festa till är det ju en endast en seriös satsning på något.
Och som även Olle skriver var kvällsnöjet för mig att analysera och optimera träningen *gah!* kväll efter kväll efter kväll..
olle lindblad
2013-06-17, 09:04
bra inlägg !
hur såg livet ut utanför träningen ? brudar,fest osv ?
Vardagarna var som synes extremt inrutade. Gymnasiet var så lätt att jag knappt behövde öppna böckerna, så betygen blev bra ändå.
Tjejer träffade jag en hel del, men jag hade svårt att förstå mig på dem. Hade ett längre förhållande, där vi bara kunde träffas på helgerna.
Det tyckte jag var skitbra eftersom det inte kunde påverka träningen på något sätt.
Det blev en hel del drängfyllor. Utan dem hade jag nog inte klarat att leva så strikt på vardagarna. Däremot ville jag inte iväg och tågluffa eftersom det kunde störa träningen. Brukade boka in jobb hela sommaren för att slippa framstå som konstig.
aha nu fattar jag ! Det verkar extremt....tror du att du kommer bli "normal" med en lagom dos av allt ? Eller kör du bara på liksom ?
Har blivigt ofantligt mycket bättre än när det var som värst mellan 18 - 27 år, är nu 40+ och har en mer avslappnad förhållande till träning och kost, visst jag är strikt nu också men kan släppa på det utan ångest.. Men jobbar fortfarande på att få ännu mer distans..
Jag anser nog att jag har en störning, har familj men väger ändå all min mat, lagar ofta en mat till övriga familjen och en annan till mig. Åker jag på semester tar jag tom med vågen + en MASSA proteinpulver, EAA, osv... Äter bara råvaror och aldrig snabbmat, godis eller annat skräp.
Övriga i familjen ser inge kontigt ens med det längre. Visst frugan kan tycka det är trist att jag aldrig dricker vin eller kan tänka mig en glass i solen etc..
Träningsmässigt är jag väldigt slavisk också, och tränar endast de dagar jag bestämmt att träna, dock tränar jag inte så mycket 3-4 ggr veckan och mestadels på lunchen på jobbet. Men betyder det att jag måste skippa ett viktigt möte för att kunna träna så gör jag det, och det spelar ingen roll att jag tex. dagen innan en träningsdag har helt blankt i kalendern och på träningsdagen helt fullt, flyttar ändå inte träningsdagen.
Socialt har jag, framförallt tidigare, tackat nej till de flesta fester etc. för att det inte ska störa träningen eller mina rutiner.. Har dock blivigt mycket bättre på det här senaste åren, och tackar aldrig nej till en fest numer. När det var som värst tog jag tom. med tonfisk på bion för att inte bli "katabol" :Virro och var mest hemma för att kunna äta som jag ville..
Tycker att det låter lite sorgligt, särskilt eftersom du förmodligen inte fått sämre resultat av att slappna mer, ta ett glas vin med frugan, äta gott ibland, ta semester på riktigt utan våg och EAA (vad fan?) osv.
Du tycker ju själv att du borde få mer distans, livet är kort..
TheOne1994
2013-06-17, 09:36
Tycker att det låter lite sorgligt, särskilt eftersom du förmodligen inte fått sämre resultat av att slappna mer, ta ett glas vin med frugan, äta gott ibland, ta semester på riktigt utan våg och EAA (vad fan?) osv.
Du tycker ju själv att du borde få mer distans, livet är kort..
precis vad jag tänkte på Gober !
Jag gissar att din bästa träningsperiod i livet var när du tog det mer easy ...inte så hajpat ....har jag fel ?
precis vad jag tänkte på Gober !
Jag gissar att din bästa träningsperiod i livet var när du tog det mer easy ...inte så hajpat ....har jag fel ?
Frågar du mig? :-)
Jag hade inte särskilt sunt förhållande till träning och kost när jag tränade i åldern 16-19. Påminner mycket om det man ser unga killar skriva här på brädan. Jag fick ångest av att inte få i mig protein och kolhydrater var 3e timme, missade aldrig träning, läste muskeltidningar som besatt (tur inte internet var lika tillgängligt då). Ville nästan aldrig festa, osv. Tanken på att börja dopa sig var där hela tiden, särskilt då de flesta andra på mitt gym gjorde det (är idag mycket glad att jag inte börja hiva i mig ryssar i den unga åldern och helt utan kunskap i ämnet). Tränade långa tvåtimmars byggarsplitar som gjorde mig övertränad, skadade mig ofta, bl.a. I ryggen som sitter kvar nu efter 15 år. Till slut var det inte kul, bara ett jobbigt måste, vikten började åka ner och styrkan också, sen tröttnade jag och la ner.
När jag började om i vuxen ålder var det med en helt annan attityd till träning och kost. Jag har inga problem med att strunta i att träna om tid inte finns eller kroppen är sliten. Jag äter under bulk vad jag vill men intresset för mat gör att det blir bra råvaror (oftast). Under diet är jag ganska hård och sätter upp mål och regler, men har inga problem att gå på bjudningar osv, om några sådana dagar faller in på dieten och förlänger den en vecka så gör inte det något.
Men visst, i ögonen på Svensson så sysslar även jag med konstigheter, tillskott, konstiga dieter osv. Men jag har ingen ångest förknippad med träningen, offrar inget socialt osv (undantag sista biten på dieten då endast en dag i veckan avsetts för eventuella fester mm). Det enda jag behöver bli av med är frustrationen över hur segt det går att bygga muskler (för mig), det handlar väl dock mer om omogen avsaknad i tålamod.
Men jag känner att jag har en balans och distans till träningen som gör att jag mår bra och tycker det är tillräckligt kul för att vilja fortsätta livet ut, eller så länge kroppen orkar.
BobaFett
2013-06-17, 15:52
Jag själv ska iväg till föräldrarna ett par dagar nu under semestern. Jag är jävligt noggrann med kost annars men kommer att äta morsans mat under tiden jag är där och släppa allt. Kommer tänka på att göra det bästa jag kan och kanske lägga till en kvarg/proteindrink men kommer inte att räkna.
Hade haft svårt att göra det om det hade handlat om mer än en vecka däremot.
Det finns gym där så kommer att träna.
Kan nog vara så att jag kommer att stanna kortare tid p.g.a maten. Alltså att jag stannar ett par dagar i stället för en vecka.
mycketbrännvin
2013-06-17, 15:56
Många överdriver såklart med sin träning, men vill man verkligen satsa och få resultat så funkar det ej att vara bakis två dar i veckan och skippa några pass i månaden för att göra annat. Själv mår jag psykiskt dåligt, vill gömma mig då jag känner mig klen. Mitt privatliv har väl ej påverkats så mycket, nån utekväll har man skippat, dyrt har det blivit med alla kosttillskott förståss, har sett påverkan av doping på mycket nära håll och fått lite perspektiv på saker å ting
Grejen med det här ämnet och mönstret efter vilket sådana här resonemang skrivs är att de undantagslöst skrivs på formen: har du slutat slå din fru. Saker förutsätts; man förutsätter en proverbial fru och ett visst beteende.
I det här fallet förutsätts att träning inte är ett liv, att en strikt kost inte heller är det och att det finns något som är ett Riktigt Liv och att du borde skaffa dig ett.
Enligt vem fan då?
Efter att ha fått förklara tre miljarder gånger på sin arbetsplats varför man gör något så guförbannat extremt som att äta... två gånger under arbetstid istället för en. Alltså ingenting extremt eller konstigt eller unikt eller Bad Motherfucker med Hoodie och Down with the Sickness utan helt vanligt konsumerande av helt vanlig mat mer dubbel frekvens mot andra så går något upp för en. Eller för mig i alla fall. (Då har jag inte ens sagt något om frågor som: Menvadå, tror du att du tappar musklerna om du följer med på fredagsölet ikväll? Vad ska du med alla muskler till? Gillar du att slåss? Hamnar du ofta i bråk? Hur mycket tränar du...Wow!11 Hurmycketlyfterbänkarduvadgörjagnujaglyftertaket22 )
Det som går upp för en är inte att det man själv gör är extremt (ni finns också - ni som tror man måste köra formel-ett-träning för att gå från fullständig-sopa till delvis-medioker-utan-framtidsutsikter) utan att andra (också) är självnormerade. Det _jag_ gör är det riktiga livet och vad gäller er andra: allt ni gör som avviker från Normen(tm) är konstigt, behöver ifrågasättas och ni borde sluta.
Så för att komma till trådens ämne. Vad är det egentliga felet med att någon gör saker på ett sätt som andra finner extremt extremt? Vad är ditt egentliga problem med det och vars köpte du det problemet? Du har blivit lurad; personen du tänker på gör inget som skiljer sig i princip från det du använder din tid och din energi till. Princip och sak är två olika ting och allas tid måste inte användas till dina saker bara för att andras principer förbryllar dig.
Läste du detta som mitt försvarstal för att få leva "extremt" så har du inte fattat ett jävla dugg.
mycketbrännvin
2013-06-17, 16:16
Bra skrivet Hurril!Dock så kommer det gränser då ens beteende ej längre är försvarbart ens för en själv, då ens sociala liv blir lidande eller hälsan går åt helvete, då blir det en kamp i skallen...dagen då man fattar det
Bra skrivet Hurril!Dock så kommer det gränser då ens beteende ej längre är försvarbart ens för en själv, då ens sociala liv blir lidande eller hälsan går åt helvete, då blir det en kamp i skallen...dagen då man fattar det
Hur mycket ska hälsan vara åt helvete då? Två träsiga knän, en avsliten hälsena, en avsliten hamstring, dålig armbåge och ont i nacken? Låter inte särskilt bra?
Ingen mer fotboll eller handboll för någon då typ :)
mycketbrännvin
2013-06-17, 16:24
Hur mycket ska hälsan vara åt helvete då? Två träsiga knän, en avsliten hälsena, en avsliten hamstring, dålig armbåge och ont i nacken? Låter inte särskilt bra?
Ingen mer fotboll eller handboll för någon då typ :)
Beror väl på personen. Är det värt att träna bänk med dåliga axlar och sen lida flera dagar? Många har frågat mig varrför jag ens tränar med mina axlar men för mig är det självklart. Jag har sett folk somm fått problem med hjärtat pga aas, vilket för en "normal"2 människa skulle innebära slut med aas men dessa har fortsatt, trots överväganden
Bra skrivet Hurril!Dock så kommer det gränser då ens beteende ej längre är försvarbart ens för en själv, då ens sociala liv blir lidande eller hälsan går åt helvete, då blir det en kamp i skallen...dagen då man fattar det
När skulle det vara då? Enligt folk i allmänhet verkar gränsen gå när man tränar mer än en gång per vecka och inte vill dricka bärs varje vecka.
Rikard Jansson
2013-06-17, 16:29
Vem har lyckats hjärntvätta Allan/kapat hans konto? Ryck upp dig :)
mycketbrännvin
2013-06-17, 16:33
När skulle det vara då? Enligt folk i allmänhet verkar gränsen gå när man tränar mer än en gång per vecka och inte vill dricka bärs varje vecka.
Ja så ser vanligt folk på saken. det är nog inte så ovanligt att särskilt unga män skiter i umgänge för att få optimal tillväxt och det blir nog i något skede deprimerande för dom flesta. Man måste hitta en balans
Vem har lyckats hjärntvätta Allan/kapat hans konto? Ryck upp dig :)
+1
''Kolozzeum är ingen politisk arena''
- Öppnar 15 trådar om politik
Seems legit.
OnT:
Om träningen drivs av ångest (till en viss del) är det verkligen en störning? En viss ångest är otroligt bra för en människas utveckling. Ångesten att vara en loser -->Plugga/jobb. Ångesten att vara smalfet-->Träna. Ångesten att vara överviktig-->Deffa osv..
Rikard Jansson
2013-06-17, 16:36
Jag tillbringar allt mellan 15-(21+ de veckorna jag är frisk och har tillgång, vilket är 90% av alla veckor)30 timmar i veckan i gymmet, och det är den socialaste biten av min vardag. Tänker inte lägga så mycket tid utan att åtminstone försöka få i mig 100 g protein om dagen, och att dricka ofta, som är så äckligt dagen efter, för att inte tala om dyrt och vilken ful sprätt man blir på fyllan, som skadar gainsen? Kalla mig störd, men nej tack.
Rikard Jansson
2013-06-17, 16:37
+1
''Kolozzeum är ingen politisk arena''
- Öppnar 15 trådar om politik
Seems legit.
Det verkar bäst att dra till med regel-kortet när folk inte håller med om hans anti-SD-agenda, och bäst att glömma det när det faller åt andra hållet :)
Det verkar bäst att dra till med regel-kortet när folk inte håller med om hans anti-SD-agenda, och bäst att glömma det när det faller åt andra hållet :)
exakt.
Jag tillbringar allt mellan 15-(21+ de veckorna jag är frisk och har tillgång, vilket är 90% av alla veckor)30 timmar i veckan i gymmet, och det är den socialaste biten av min vardag. Tänker inte lägga så mycket tid utan att åtminstone försöka få i mig 100 g protein om dagen, och att dricka ofta, som är så äckligt dagen efter, för att inte tala om dyrt och vilken ful sprätt man blir på fyllan, som skadar gainsen? Kalla mig störd, men nej tack.
Ärligt nu. Drivs din träning delvis av att du är 170cm?
Jag älskar träning, men jag använder den också för att faktiskt bli snyggare, en redig fysik är riktigt snyggt (oavsett kön).
Rikard Jansson
2013-06-17, 16:44
exakt.
Ärligt nu. Drivs din träning delvis av att du är 170cm?
Jag älskar träning, men jag använder den också för att faktiskt bli snyggare, en redig fysik är riktigt snyggt (oavsett kön).
Haha! Nej, sådant bryr jag mig inte om. Om något skulle jag antagligen låtit bli att träna för att jag är kort då jag inte har möjlighet till att bli en jätte vilket är det häftigaste med träning. Alltid varit intresserad av träning sen jag var liten och följde med farsan till gymmet, sen blev det roligt föralltid när det blev en vana till följd av att jag var ganska stark.
För övrigt är det ganska kontroversiellt att du bryr dig så mycket om längden och är glad att du är lång - en äkta alfa hade velat vara kort för att det ökar utmaningen. För att inte tala om hur alfa det är att som manlet gå runt med 2 st 180 cm supermodeller på vardera sida (med högklackat!)
DJJOHANSSON
2013-06-17, 16:50
Kanske borde starta en ny tråd, när blir träningen och kosten ohälsosam?
Vart går gränsen mellan idioti, hälsa och en negerboll för mycket?
Vad är mest optimalt i hälsosyfte egentligen? Och med tanke på att det tar på psyket att väga maten och sig själv? Omedveten kaloribalans resten av livet och en varierad kost? Att aldrig satsa på ett tungt pb i mån om att spara kroppen? Vad är för lite och vad är för mycket?
Frågetecken.
Varför spelar det roll? Jag undrar varför det inte finns en tråd för att ifrågasätta fotboll på hälsogrunder.
Det är ett reduktionistiskt och därmed töntigt resonemang att ta ned träning till att endast handla om hälsa (mest dess förbättring) och/ eller utseende. De två sakerna springer nog mest ur namnet men det fångar inte alla orsaker till att folk tränar. Man kickar inte boll eller lirar biljard för att bli snygg eller frisk. När går syslöjd för långt och blir en störning?
Rikard Jansson
2013-06-17, 17:00
Tänkte precis skriva det. (Jo!:D) Varför måste träningen vara hälsosam? Skulle tränat även om det hade gjort att jag dog i förtid. (nåja, inte alltför många år)
KalleTeodor
2013-06-17, 17:25
Grym? nä mer rubbad tycker jag, är ju därför jag skriver här, för att jag anser att det är en störning..
Klart det är enklare med en liten tjej på 5 år, men jag utsätts ju ofta för situationer där det är svårt att hinna, och det är ju här som det kommer fram om det är en störning eller inte.. Direkt när jag ska göra något är den första tanken "hur ska jag planera in träning och mat nu" och det gäller alla situatiner tex. även begravningar, svaret kan då bli "Om jag äter i bilen på väg dit och sedan tar med en proteindryck och ett ägg som jag kan ta till fikat efter så blir det ok", dvs jag planerar alltid kosten efter situationen och lämnar aldrig över det till en slump, tar alltid med "i fall att"..
att planera sin dag är väl ändå standard? Gör man ju alltid och det är väl inte så speciellt stört utan snarare smart. oavsett situation.
Latissimus Dorsi
2013-06-17, 17:33
Går det ens att bli bäst i något med ett sunt förhållandesätt till det?
mycketbrännvin
2013-06-17, 17:38
Går det ens att bli bäst i något med ett sunt förhållandesätt till det?
Vill man bli bra i nåt så kommer det att om inte annat gå åt helvetes mycket tid ganska ofta också pengar. Jag har bekanta som håller med rally (olika klasser) och där ser man stora skillnader i förberedelser, pengar som satsats, tid som satsats osv mellan dom bästa och sämsta. När det inte längre är sunt går väl inte att svara på direkt
För övrigt är det ganska kontroversiellt att du bryr dig så mycket om längden och är glad att du är lång - en äkta alfa hade velat vara kort för att det ökar utmaningen. För att inte tala om hur alfa det är att som manlet gå runt med 2 st 180 cm supermodeller på vardera sida (med högklackat!)
Haha, bra inlägg :> when will it be my turn.
Går det ens att bli bäst i något med ett sunt förhållandesätt till det?
Typ Inte
Bra fråga, grillade just lite fläskfilé och tänkte ta fram vågen och väga så man vet hur mycket man får i sig. Skippade vågen, tog en öl och åt!! Sitter man i husvagn kan man fan inte vara opti hela tiden. Tvivlar stark på att formen tar sådan jäkla stryk av några dagars skräpmat, istället för att ta ett superskrov med stor cola så ta en 150-200 burgare och en pepsi Max! Lagom är bäst!
Sen har vi ju det här med mål. Om man vill ha en optifysik utan att ta AAs så kommer det ta en sjuhelvetes tid. Om man då offrar droger, alkohol, fest, damer osv för att konstant sträva efter det målet och sen råkar må pissigt när man hamnar i situationen som stoppar en från att jobba mot målet.. är det en störning? Det tycker inte jag iaf.
Egentligen försöker jag undvika att dra flashiga citat men ''obsession is what lazy people call dedication'' stämmer faktiskt.
Rikard Jansson
2013-06-17, 17:51
Sen har vi ju det här med mål. Om man vill ha en optifysik utan att ta AAs så kommer det ta en sjuhelvetes tid. Om man då offrar droger, alkohol, fest, damer osv för att konstant sträva efter det målet och sen råkar må pissigt när man hamnar i situationen som stoppar en från att jobba mot målet.. är det en störning? Det tycker inte jag iaf.
Egentligen försöker jag undvika att dra flashiga citat men ''obsession is what lazy people call dedication'' stämmer faktiskt.
Eller var det tvärtom? ;D
Tror vanligt folk har lätt för att skrika störning och hälsohets för att döva sitt eget dåliga samvete.
KalleTeodor
2013-06-17, 17:55
kalla ni va de vill jag kommer inte sluta vara opti
umad?
mangemani
2013-06-17, 17:56
så där kanske man var i början, man räknade allt hit och dit, blev tok le då man hade ett dåligt pass osv, men numera så rycker man på axlarna och tar det som det kommer.
räknar inte kcal, går på känn och håller protein intaget högt, orkar jag inte lika mycket vikter som jag gjorde i det andra passet så vet jag att det kommer gå bra i nästa eller näst nästa.
funkar mycket bra ändå.
Eller var det tvärtom? ;D
Tror vanligt folk har lätt för att skrika störning och hälsohets för att döva sitt eget dåliga samvete.
Nej.
Alla har ju mål liksom, har träffat folk som har mått piss när dom inte har fått jobba/plugga en viss mängd.
hubbeberna
2013-11-20, 19:58
Det måste väl ändå vara fler som mår som en gud efter ett hårt pass?
Finns ingen bättre känsla, jag kör oftast 2 pass per dag, morgonlöpning 5-7 km och brukar avsluta med kroppsövningarn, sen efter skolan blir det ett styrkepass/ crossfit/löpning, Jag mår hur bra som helst, träning är mitt största intresse, självklart prioriterar jag det väldigt högt, = hobby
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.