Samma psykologiska problemfaktor varje gång!

[Fluency]

Det känns som jag hela mitt liv har legat runt samma kroppsfigur. En mullig sådan. Stack iväg rejält förut i vikt, men har nu gått tillbaka till min normala mulliga kroppsfigur. Standard.

Jag har verkligen aldrig lyckats gå ned så pass mycket att jag blir smal. Jag hamnar alltid på mullig. Det har blivit ett psykologiskt krig och det känns aldrig som något händer fastän jag sköter mig exemplariskt under en tid. Jag har en mycket stor fettprocent vilket kan vara något som påverkar motivationen rent spegelmässigt och så kanske.

Efter några veckor av exemplarisk kost och träning går jag alltid in i något återfall. En helg räcker för att förstöra allt. Kan göra korkade saker som jag i efterhand aldrig kan förstå. Exempelvis köpa kanske 400g choklad lösviktsgodis en helgdag när jag vill unna mig något (precis som förra helgen). Något som förstör mycket för mig. Det har ofta samband med dagar då jag är helt ensam likaså.

Förstår inte riktigt hur jag tampas med det här. Det känns bara inte som att jag kan gå ned mer för att jag aldrig lyckats med det tidigare. Hoppas att någon av er förstår ungefär vad jag menar.

Det har ibland gått till överstyr och jag har gått upp 10-20kg som jag snart därpå gått ner igen efter idealisk träning och kost, utan snedsteg, men så fort jag kommer till min vanliga form så slutar det bara och jag börjar klanta mig med kost och liknande.

Vad tror ni är mitt problem? Tips?

[Akada]

Om det inte finns några bakomliggande problem (psykiskt e.dyl.) så kan det väl helt enkelt vara så att din setpoint ligger ~mullig, och det kommer krävas stark disciplin och medvetenhet för att gå ner i vikt, och ännu viktigare - hålla sig där.

[LarsLasr]

Rent spontant låter det lite som att du är rädd för att misslyckas och omedvetet förstör för dig själv. Att du inte riktigt vågar försöka ordentligt om det i slutändan inte skulle resultera i något och därmed få det "bekräftat" att du inte blir smal. Då blir det lättare att hantera om du behåller ursäkten att du aldrig försökt på riktigt och att om du verkligen vill så är det inga problem.

[Maine_Cat]

Jag funderar mer på går du ut för intensivt och hårt, att sköta kost träning exemplariskt i några veckor sedan kommer väggen? En hållbar kost träning är mer av ett livsprojekt för att de ska bli en hållbar livsstil. Tänk mer det här ska hålla 1 år till att börja med sedan 5-10- 15 år. Hitta ditt förhållningssätt till mat och träning kika på dietist el. PT och se om det finns någon där du bor som kan passa dig för att komma på rätt spår.

[gemalto]

Acceptera och utgå istället från att när du väl går ner i vikt så kommer du hamna i period där du blir närmaste kiosks bästa kund. Det du istället ska fundera på är inte varför du hamnar i det tillståndet, utan hur du går vidare efter ett sådant tillstånd. Det är ingen filosofi som enbart gäller motgångar vid deffperioder, utan alla situationer i livet. Lär dig istället att hantera en motgång med hur du ska gå vidare, istället för varför du ständigt upplever att du hamnar i sådana lägen.

[AronP]

Bristande motivation (som kan grunda sig i underliggande orsaker) i kombination med ett för strikt schema, och dessutom en tanke om att allt är ändå kört efter en ätardag.

[Reaper123]

Nu är jag ju en fd tjockis så känner igen detta allt för väl, tog mig 25 år innan jag var redo att faktiskt ta tag i mitt liv.

Det du behöver göra är att gå till botten med ditt problem, alltså hitta orsaken till att du blivit fet/mullig. Sedan bör du hitta en lösning på problemet, vilket då troligen är att byta livstil och således ändra ditt "tänk".

Detta tog mig flera år, trots att jag undertiden tränade men idag är jag som en helt annat människa och känns spontant som att jag har kontroll över min kropp trots att den fortfarande ibland påminner mig att den vill ha tillbaka allt fett!

Har skrivit en hel del i ämnet på min blogg, så kolla i signaturen om du är nyfiken!

Edit:
Vill man något tillräckligt mycket kan man även genomföra det! Många tränar/bantar/försöker ändrar sitt liv för att dom tror att dom vill det/behöver det men brukar oftast vara för att dom ser att alla andra gör det och ser ut att må bättre och då trillar dit med godis i soffan så fort dom tappar motivationen! (Been there done that 100000000 ggr)

[ChewChew]

En sak som har fått mig att sluta köpa godis osv helt är att jag inte har några pengar på kontot. Jag gör som så att vid varje lön så betalar jag av alla räkningar, för över matpengarna på matkontot och för över resterande belopp på ett sparkonto (låser ej pengarna) på en annan bank. Handlar all mat jag kan behöva tills nästa månad på en och samma gång, alternativt två turer i månaden. Detta görs bäst då man ej är hungrig för annars skulle det antagligen kunna slinka med godis i inköpen.

Genom att göra så så kan jag inte köpa något godis när jag får cravings eftersom att pengarna inte finns tillgängliga på kontot. Och om jag får för mig att föra över pengar från sparkontot så vet jag om att det kommer dröja någon dag innan de är inne på kontot och då känns det ganska omotiverat för mig att göra det då jag ändå inte kan få just den där godisbiten just "idag".

Det är iaf en sak som fungerar bra för mig.