Visa fullständig version : Svartsjuketråden
filmjölk
2013-02-27, 11:13
I relationstråden berör vi ofta ämnet svartsjuka, eller man kan ana sig till att svartsjuka ibland ställer till vissa saker. Från Wikipedia:
"Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon till exempel. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått."
Efter vad jag har förstått så betraktas svartsjuka som en ytterst oattraktiv egenskap av de flesta. Är du svartsjuk? Finns det "lagom" svartsjuka? Är svartsjuka nästan lika illa om man håller den för sig själv utan att bli kontrollerande eller är det bara ännu mer patetiskt? Kan svartsjuka vara något bra? Är det skillnad på manlig och kvinnlig svartsjuka? Är det skoj att spela på någons svartsjuka och retas lite? Är ett förhållande helt utan svartsjuka ett stört förhållande?
Diskutera! (Och rösta)
Rikard Jansson
2013-02-27, 11:25
Lite, men det är mest att jag skulle bli förbannad på killar som raggade på ens flickvän när de visste att hon var upptagen med mig. Sen har vi ju hela det där med ex, men i övrigt inte.
Var tycker du gränsen går mellan sjukligt mycket och lite lagom filmjölk då jag såg du valde "sjukligt mycket"? Som en tjej jag känner, var så sotis på sin kille att han fick inte ens ha ögonkontakt med kassörskan och sådana prylar.
Verkar inte vara det så mycket längre, förr var det värre.
Stefan J
2013-02-27, 11:58
Jepp, litegrann. Min sambos gamla manliga vänner eller gemensamma manliga vänner har jag inga som helst problem med att hon träffar ensam eller åker och hälsar på själv om de är bosatta på annan ort, men nya manliga vänner som skaffas nu behöver jag lite försäkran om att det inte är något fuffens som pågår. Det är inte direkt så att jag utbrister gud vad roligt för dig om hon ska ut och ta en öl på tu man hand med någon kille som jag vet inte ingår i hennes ursprungliga bekantskapskrets. :)
Jag är svartsjuk, men visar det oftast inte då det är mitt problem. Ogillar när andra är svartsjuka men försöker att inte poängtera det särskilt ofta heller. Det förstör ju bara.
Jepp, litegrann. Min sambos gamla manliga vänner har jag inga som helst problem med, men nya manliga vänner som skaffas nu behöver jag lite försäkran om att det inte är något fuffens som pågår. Det är inte direkt så att jag utbrister gud vad roligt för dig om hon ska ut och ta en öl på tu man hand med någon kille som jag vet inte ingår i hennes ursprungliga bekantskapskrets. :)
vadå, litar du inte på din sambo?:P
Det är väl alltid kul när ens nära och kära utvidgar sin bekanskapskrets..
Jag skulle väl inte uttrycka mig som så att svartsjuka är vekt och patetiskt men det alternativet ligger närmast min inställning. Svartsjuka är för mig extremt avtändande, jag skulle aldrig kunna vara ihop med någon som är svartsjuk. Det är väldigt viktig för mig att känna mig fri och att kunna vara öppen och ärlig med mina nära. Jag tänker inte avstå från en bra vänskapsrelation bara för att nån annan har hjärnspöken och jag vägrar hålla på och smussla med att ha gjort något som inte ens är fel. Dessutom uppfattar jag en svartsjuk person som osäker, vilket är oattraktivt för mig, samt att jag skulle bli väldigt förnärmad om en livspartner misstrodde mig helt utan anledning.
Jag är intresserad av en person som bor på samma gata som sin exfru, vilket har gett mig en ännu mer positiv bild av honom. Jag tolkar det som att de har kunnat göra slut på ett bra sätt, han har valt en vettig fru och de klarar båda av att sätta barnen först. Skulle jag bli ihop med honom så har jag inget emot att fira jul tillsammans allihop för barnens skull. Visst kan jag känna ett litet litet sting om jag ser honom med en snygging men det lägger sig snabbt.
Hundra procent säker kan man aldrig vara på att någon är trogen men jag tänker inte leva med någon som jag inte litar på. Om jag misstänker att någon försöker göra mig svartsjuk så blir jag direkt ointresserad, jag vill inte ha en relation som hålls ihop genom manipulation istället för kärlek.
Jag är inte speciellt svartsjuk, och det är tydligen bra.*jorgen*
Jag skulle nog bestämt vilja tycka att lite svartsjuka skulle vara bra i ett förhållande, även om det inte borde behövas. Signalerar oro för att man inte vill förlora partnern, visserligen i samband med brist på tillit.
PureWhey
2013-02-27, 12:06
Jepp, litegrann. Min sambos gamla manliga vänner eller gemensamma manliga vänner har jag inga som helst problem med att hon träffar ensam eller åker och hälsar på själv om de är bosatta på annan ort, men nya manliga vänner som skaffas nu behöver jag lite försäkran om att det inte är något fuffens som pågår. Det är inte direkt så att jag utbrister gud vad roligt för dig om hon ska ut och ta en öl på tu man hand med någon kille som jag vet inte ingår i hennes ursprungliga bekantskapskrets. :)
Detta håller jag heelt med, sånt där är jobbigt.
Rikard Jansson
2013-02-27, 12:06
vadå, litar du inte på din sambo?:P
Det är väl alltid kul när ens nära och kära utvidgar sin bekanskapskrets..
Det handlar inte om en brist på tillit utan oro för att man tycker om personen och vill ha den kvar.
Nej, litar på min dam såpass mycket att jag aldrig skulle tvivla. Skulle inte vart tillsammans med henne annars uppenbarligen. Aldrig varit svartsjuk, haft många svartsjuka flickvännen dock.. Det kanske har med mitt starka anti svartsjuk. I dunno..
filmjölk
2013-02-27, 12:08
Var tycker du gränsen går mellan sjukligt mycket och lite lagom filmjölk då jag såg du valde "sjukligt mycket"? Som en tjej jag känner, var så sotis på sin kille att han fick inte ens ha ögonkontakt med kassörskan och sådana prylar.
Det där låter som sjuklig svartsjuka, men med kontrollbehov och något slags dominansbeteende. Men visst, hon hade fått klicka i sjuklig svartsjuka med, men den kategorin får nog rymma allt ifrån: "Såpass svartsjuk att jag själv ibland mår dåligt över det" till: "jag kontrollerar min partner, läser hens mail, låter hen inte gå ut, jag är riktigt skruvad och ond" :)
Det handlar inte om en brist på tillit utan oro för att man tycker om personen och vill ha den kvar.
Det blir samma sak. ;)
Det handlar inte om en brist på tillit utan oro för att man tycker om personen och vill ha den kvar.
som svartsjuka, bottnar det alltså också i sämre självförtroende? Risken att man själv är otillräcklig och att det sker en ständig konkurrens om din partner?
Vilket jag tror svartsjuka också till en stor del, bottnar i dåligt självförtroende samt även att man hyser starka känslor för personen i fråga. En kombination av dessa ibland, med olika viktningen beroende på individ.
jag menar, när man väl klivit över till att bli sambos så har man väl valt varandra "med fullständig information på en fri marknad"? då har man väl gett sig in på att, i mesta möjliga mån, göra allt för att leva ihop med sin motpart till "death do us apart"?
åtminstone här, kanske inte lite mkt där jag har mina hemvister där utbudet är mer begränsat och marknaden långt ifrån fri:P
Eller blir man sambo efter ett par bra ligg numera? hur funkar det egentligen?
När jag "har anledning" att bli svartsjuk så kan jag nog bli vad vissa skulle kalla för sjukligt svartsjuk men jag känner i stort sett aldrig att jag har anledning att bli det med min kvinna.
Som det är nu så litar vi på varandra och vi är nog båda bara lite lagom svartsjuka emellanåt.
Rikard Jansson
2013-02-27, 12:23
Det blir samma sak. ;)
Nej, inte öht. Att bli lämnad för någon annan går inte under svek, så att vara rädd för det är inte brist på tillit.
Nej, inte öht. Att bli lämnad för någon annan går inte under svek, så att vara rädd för det är inte brist på tillit.
Men varför är man orolig över att ens partner ska lämna en för någon annan bara för att partnern lär känna någon ny person?
Rikard Jansson
2013-02-27, 12:29
Men varför är man orolig över att ens partner ska lämna en för någon annan bara för att partnern lär känna någon ny person?
Varför tycker du det är orimligt?
Lite lagom svartsjuk, men det är hör och häpna inte pga. brist på tillit, utan att jag är realistisk och har sjukt mycket erfarenhet av hur det går till på krogarna. Statistiken säger allt annat än att min brud inte blir kåt av alkohol, att ingen söt snygg muskulös kille kommer och pratar med henne när hon är på krogen trots att hon säger tidigt att hon har pojkvän. Att då en kyss eller så kan förekomma tvekar jag inte en sekund på. Och vem vet, kanske i stundens hetta hon får sig ett åk då och då också. Hade jag varit 21år hade jag inte pallat med denna verklighetssyn, men med åren börjar man acceptera att "shit happens". Men självklart mår jag bättre av att hon inget säger om något skulle hända. Så svar på topic, lite lagom svartsjuk:)
för att man är tillsammans?
Om man ska gå och oroa sig för sådant lär man få svårt med magsår till slut:P
Lära känna, och träffa andra, går liksom inte att undvika såvida man inte är tillsammans med Usama B
Rikard Jansson
2013-02-27, 12:33
för att man är tillsammans?
Om man ska gå och oroa sig för sådant lär man få svårt med magsår till slut:P
Lära känna, och träffa andra, går liksom inte att undvika såvida man inte är tillsammans med Usama B
Ja, för folk har ju aldrig någonsin gjort slut, någonsin, för att någon träffat en ny. Ingen har sagt att man "går runt och oroar sig" men att höra sig för om man bryr sig är verkligen inget konstigt.
Varför tycker du det är orimligt?
Du svarar inte på frågan.
För att svara på din fråga: I min värld är det orimligt eftersom jag inte ser några tecken på att min partner ska lämna mig bara för att hon lär känna nya människor. Det är väl helt naturligt att folk lär känna nya vänner.
Ja, för folk har ju aldrig någonsin gjort slut, någonsin, för att någon träffat en ny. Ingen har sagt att man "går runt och oroar sig" men att höra sig för om man bryr sig är verkligen inget konstigt.
Folk har gjort slut för att ena parten inte hanterar att andra parten har vänner också. Vad är poängen? Folk gör slut. Att undvika att ens partner träffar andra vänner ökar nog inte förhållandets chanser. Snarare tvärt om.
I min värld i alla fall.
Hade min partner muckat gräl över att jag lär känna nya människor så hade det garanterat ökat risken att vårt förhållande inte skulle hålla.
Folk lär känna andra hela tiden igenom skolan/jobbet mm. Kan inte gå runt och va rädd för att hon ska va otrogen, nej usch vad jobbigt isf.
Ja, för folk har ju aldrig någonsin gjort slut, någonsin, för att någon träffat en ny. Ingen har sagt att man "går runt och oroar sig" men att höra sig för om man bryr sig är verkligen inget konstigt.
Men då ska det behöva gå längre än en oskyldig öl på tu man hand. Det blir liksom en längre process, och förutsatt att partnern är ärlig så ska detta inte behöva bli ett problem så sett.
Men nu pratar jag mkt hypotetiskt, om hur det bör vara osv. Verkligheten är tyvärr en annan.
Men varför bli sambo med någon undrar jag om man nu öppen för nya känslomässiga relationer? Man kan väl behärska sig lite – lite självkontroll och disciplin är väl inte för mkt begärt av ngn +20!
Och vad händer när det nya ligget inte är lika bra som ex-sambo ligget? Är det för sent att återvända då? Eller ser man till att göra en noggrann sexuell undersökning också innan man dumpar? Hur görs det nuförtiden?
Rikard Jansson
2013-02-27, 12:39
Du svarar inte på frågan.
För att svara på din fråga: I min värld är det orimligt eftersom jag inte ser några tecken på att min partner ska lämna mig bara för att hon lär känna nya människor. Det är väl helt naturligt att folk lär känna nya vänner.
Jaha, så för att du inte är orolig är det orimligt att någon annan kan vara det? :) Förstår inte hur det kan vara konstigt att någon gillar så mycket att de skulle bli helt förstörda om de blev lämnade, och inte vill att det ska hända, och oroar sig för det i lägen som det helt plötsligt blir en möjlig realitet. Sen beror ju allt från fall till fall, och det beror ju helt klart på vilken situation det är, men att inte vara ett endaste dugg orolig om ens partner säger typ att de ska åka och umgås ensam med deras nya bekanta, som man inte har träffat, i den personens lägenhet eller på krogen, det vore klart konstigare.
Vore också trevligt om du inte förutsätter grejer jag säger, pratar inte om att mucka bråk eller försöka förhindra något, men man får väl prata om saker som stör en får jag hoppas.
Lite lagom svartsjuk, men det är hör och häpna inte pga. brist på tillit, utan att jag är realistisk och har sjukt mycket erfarenhet av hur det går till på krogarna. Statistiken säger allt annat än att min brud inte blir kåt av alkohol, att ingen söt snygg muskulös kille kommer och pratar med henne när hon är på krogen trots att hon säger tidigt att hon har pojkvän. Att då en kyss eller så kan förekomma tvekar jag inte en sekund på. Och vem vet, kanske i stundens hetta hon får sig ett åk då och då också. Hade jag varit 21år hade jag inte pallat med denna verklighetssyn, men med åren börjar man acceptera att "shit happens". Men självklart mår jag bättre av att hon inget säger om något skulle hända. Så svar på topic, lite lagom svartsjuk:)
+1 med skillnaden att jag vill att hon säger det så jag kan avsluta förhållandet.
Jaha, så för att du inte är orolig är det orimligt att någon annan kan vara det? :) Förstår inte hur det kan vara konstigt att någon gillar så mycket att de skulle bli helt förstörda om de blev lämnade, och inte vill att det ska hända, och oroar sig för det i lägen som det helt plötsligt blir en möjlig realitet. Sen beror ju allt från fall till fall, och det beror ju helt klart på vilken situation det är, men att inte vara ett endaste dugg orolig om ens partner säger typ att de ska åka och umgås ensam med deras nya bekanta, som man inte har träffat, i den personens lägenhet eller på krogen, det vore klart konstigare.
Vore också trevligt om du inte förutsätter grejer jag säger, pratar inte om att mucka bråk eller försöka förhindra något, men man får väl prata om saker som stör en får jag hoppas.
Nej, det är absolut inte orimligt att någon annan kan vara orolig för att dennes partner umgås med någon annan person. För mig är det inte rimligt, men självklart kan det vara rimligt för någon annan.
Men för att återgå till frågan: Du sa att det inte berodde på brist på tillit när man blev orolig över att ens partner träffade nya vänner. Vad beror det då på?
Byt ut "mucka gräl" till "ta upp saken som ett problem" om det känns bättre.
Rikard Jansson
2013-02-27, 12:46
Nej, det är absolut inte orimligt att någon annan kan vara orolig för att dennes partner umgås med någon annan person. För mig är det inte rimligt, men självklart kan det vara rimligt för någon annan.
Men för att återgå till frågan: Du sa att det inte berodde på brist på tillit när man blev orolig över att ens partner träffade nya vänner. Vad beror det då på?
Byt ut "mucka gräl" till "ta upp saken som ett problem" om det känns bättre.
Det är inte ett 'svek' att göra slut med någon för att man träffar någon ny = tillit har inget med det att göra. Ska man sätta ord på det så är blir det väl paranoia + kärlek.
Det är inte ett 'svek' att göra slut med någon för att man träffar någon ny = tillit har inget med det att göra. Ska man sätta ord på det så är blir det väl paranoia + kärlek.
Men vad bottnar själva oron i? Är det någon form av oro över att det finns massa andra människor som ens partner kanske kommer gilla mer än hen gillar en själv?
Jag hade fått magsår om jag gått omkring med den oron så fort min partner utsattes för kontakt med andra människor :d
Ladugårdsdörr
2013-02-27, 12:58
Det blir bacon och bruna bönor på denna.
Men vad bottnar själva oron i? Är det någon form av oro över att det finns massa andra människor som ens partner kanske kommer gilla mer än hen gillar en själv?
Jag hade fått magsår om jag gått omkring med den oron så fort min partner utsattes för kontakt med andra människor :d
Jag ser det inte alls som konstigt. Så kan jag också känna ibland. Men det är ju som sagt inte som att man går runt och tänker på det konstant när sambon inte är hemma.
Det har säkert mycket att göra med självförtroende.
Det har säkert mycket att göra med självförtroende.
Eller att man är naiv, "det händer inte mig"
Jag är inte svartsjuk av mig, resonerar så att man är ihop för att man aktivt har valt varandra och för att man vill dela sitt liv med just den personen.
Skulle någon ragga på min eventuella karl hoppas jag verkligen att han har integritet nog att säga "tack men nej tack", gör han inte det så är han inte det jag är ute efter ändå.
Rikard Jansson
2013-02-27, 13:13
Men vad bottnar själva oron i? Är det någon form av oro över att det finns massa andra människor som ens partner kanske kommer gilla mer än hen gillar en själv?
Jag hade fått magsår om jag gått omkring med den oron så fort min partner utsattes för kontakt med andra människor :d
Jag kan ju garantera, till 100% att om din partner träffade alla människor i hela världen så hade den valt någon annan. Det är liksom ingen diss utan bara rimlig statistik. Någon av dessa 4-4.5 miljarderna killarna är en som skulle få hennes ögon att tindra och hjärta att hoppa över slag, och så vidare och så vidare. Sen går man som sagt inte runt med den oron hela tiden, som jag har sagt nu 4 gånger tror jag.
Jag kan ju garantera, till 100% att om din partner träffade alla människor i hela världen så hade den valt någon annan. Det är liksom ingen diss utan bara rimlig statistik. Någon av dessa 4-4.5 miljarderna killarna är en som skulle få hennes ögon att tindra och hjärta att hoppa över slag, och så vidare och så vidare. Sen går man som sagt inte runt med den oron hela tiden, som jag har sagt nu 4 gånger tror jag.
Mja, jag tror (i alla fall om jag utgår för hur jag själv känner - hur min partner känner kan jag ju bara spekulera i), att det skulle krävas någon form av problem i ens eget förhållande för att man (läs: jag) skulle kunna få upp ögonen för någon annan. Så länge allt är guld, rosa moln och gröna skogar i ens eget förhållande så tror jag det är svårt att falla för någon annan man träffar, oavsett hur vacker och underbar denna person är. Jag har aldrig varit med om det i alla fall. Men det är som sagt bara hur jag känner.
Rikard Jansson
2013-02-27, 13:19
Mja, jag tror (i alla fall om jag utgår för hur jag själv känner - hur min partner känner kan jag ju bara spekulera i), att det skulle krävas någon form av problem i ens eget förhållande för att man skulle kunna få upp ögonen för någon annan. Så länge allt är guld, rosa moln och gröna skogar i ens eget förhållande så tror jag det är svårt att falla för någon annan man träffar, oavsett hur vacker och underbar denna person är. Jag har aldrig varit med om det i alla fall. Men det är som sagt bara hur jag känner.
Då förstår jag hur du tänker, men jag tror annorlunda. Eller gör det instinktivt iallafall, och det är därifrån oron kommer. Men det är liksom inget problem.
inte svartsjuk = Nej, svartsjuka är enbart vekt och patetiskt
Skulle däremot vilja omformulera till: Nej, svartsjuka är ett tecken på att tilliten i förhållandet är för svag.
Upplever inte heller att min fru är svartsjuk.
filmjölk
2013-02-27, 14:42
Jag är inte svartsjuk av mig, resonerar så att man är ihop för att man aktivt har valt varandra och för att man vill dela sitt liv med just den personen.
Skulle någon ragga på min eventuella karl hoppas jag verkligen att han har integritet nog att säga "tack men nej tack", gör han inte det så är han inte det jag är ute efter ändå.
Tänk då att du har en nära väninna, som under flera års tid diskret "bearbetar" din karl, vid minsta smolk i bägaren kommer hon med ett litet uppmuntrande ord och ger stöd till din man, ofta tar tillfället att visa sig lite bättre, lite mer förstående, lite vänligare än dig. Din man gillar henne -hon är så trevlig, förstående och en så bra vän.
När ni har grälat lite mer allvarligt någon gång och han är nere, kanske full med(?), och behöver tröst, dyker hon på som en hök på en vingklippt kråka och de har svettigt sex i er gemensamma säng (inte nog med det, hon ställer villigt upp på avancerade sexlekar som inte du gått med på och dina sexskills framstår som en klumpig oskulds i jämförelse)
Låter det osannolikt? Kan han inte aktivt valt dig men ändå falla för en sån sak? Väcker inte exemplet iaf en liten klump av äckel i magtrakten?
Har ej själv erfarenhet av ovanstående, men en manlig bekants fästmö (och mor till hans barn) föll för en annan manlig bekant på precis det sättet. De hade en affär vid sidan av i ett par månader sedan kom saken ut, de blev ett par ett par veckor sen var hon inte attraktiv för killkompisen längre.
Nej jag är inte så svartsjuk av mig. Men Filmjölk kan säkert hitta på nåt scenario så jag säger "lite"
filmjölk
2013-02-27, 15:10
Nej jag är inte så svartsjuk av mig. Men Filmjölk kan säkert hitta på nåt scenario så jag säger "lite"
Ok, challenge accepted:D :D
Du och din söta flickvän är på bröllopsfest en solig sommardag ute på landsorten.
Din flickvän hamnar som bordsdam åt en snygg, lång, charmig överklasskille (själv hamnar du placerad i ett bord med 80+:are som pratar om katetrar och vem som nyss dött).
Du ser att de pratar intensivt, hon skrattar ofta sitt ljuvaste fågelkvitter till skratt och ser helt betagen ut, de dansar lite väl tätt och hans händer är lite väl nedanför hennes midja. (Själv dansar du med en pigg gammelfarmor som "råkar" lägga handen i ditt skrev både en och tre gånger).
Helt plötsligt märker du att hon har vart borta ifrån fest"salen" lite väl mycket, jaja hon är väl på toa/röker eller dylikt. Men hennes bordsplacerade kavaljer är också borta.
De kommer tillbaks samtidigt efter någon ytterligare halvtimme, men vad är det där - hänger killens skjorta lite utanför? gjorde den det förut?-näe han såg inte det minsta ut som typen som är slasig. Har hennes håruppsättning släppt lite? Vadfan, har hon smuts på knäna?
Känner du dig svartsjuk, eller är du helt övertygad om att det inte ligger en hund begraven någonstans?
Stefan J
2013-02-27, 15:25
vadå, litar du inte på din sambo?:P
Det är väl alltid kul när ens nära och kära utvidgar sin bekanskapskrets..
Om man inte för ett ögonblick stannar upp och frågar varför ens sambo plötsligt träffar en ny bekant av motsatt kön på tu man hand dessutom så är man antingen lite naiv och eller så är man inte så brydd om vad som händer. Det är inte så att man är den ende bland 3500000000 män i världen som ens partner skulle passa att leva ihop med och att ingenting kan hända. :)
Om man inte för ett ögonblick stannar upp och frågar varför ens sambo plötsligt träffar en ny bekant av motsatt kön på tu man hand dessutom så är man antingen lite naiv och eller så är man inte så brydd om vad som händer. Det är inte så att man är den ende bland 3500000000 män i världen som ens partner skulle passa att leva ihop med och att ingenting kan hända. :)
Nej det finns en tredje, att hon (/han) valt dig. Givetvis kan en människa ändra sig, men det kan den 24/7 - förmodligen med större sannolikhet ju mer man spionerar, ifrågasätter och misstänkliggör.
Ignatius72
2013-02-27, 16:05
Det måste vara väldigt jobbigt att gå omkring att vara svartsjuk och misstänkliggöra den som man kanske borde kunna lita mest på här i världen. Jag är inte svartsjuk samtidigt som jag inser att saker kan hända under ett långt förhållande säg 20-30-50 år. Konferens i Italien, fint väder, goda viner, sur gubbe hemma, kollega som det funnits vissa spänningar med. Klart att det kan sluta i säng. Jag ser dock inte det som slutet på världen. Jag vill dock inte veta något om det. Det gör inte mitt liv bättre.
Tänk då att du har en nära väninna, som under flera års tid diskret "bearbetar" din karl, vid minsta smolk i bägaren kommer hon med ett litet uppmuntrande ord och ger stöd till din man, ofta tar tillfället att visa sig lite bättre, lite mer förstående, lite vänligare än dig. Din man gillar henne -hon är så trevlig, förstående och en så bra vän.
När ni har grälat lite mer allvarligt någon gång och han är nere, kanske full med(?), och behöver tröst, dyker hon på som en hök på en vingklippt kråka och de har svettigt sex i er gemensamma säng (inte nog med det, hon ställer villigt upp på avancerade sexlekar som inte du gått med på och dina sexskills framstår som en klumpig oskulds i jämförelse)
Låter det osannolikt? Kan han inte aktivt valt dig men ändå falla för en sån sak? Väcker inte exemplet iaf en liten klump av äckel i magtrakten?
Har ej själv erfarenhet av ovanstående, men en manlig bekants fästmö (och mor till hans barn) föll för en annan manlig bekant på precis det sättet. De hade en affär vid sidan av i ett par månader sedan kom saken ut, de blev ett par ett par veckor sen var hon inte attraktiv för killkompisen längre.
Om man inte för ett ögonblick stannar upp och frågar varför ens sambo plötsligt träffar en ny bekant av motsatt kön på tu man hand dessutom så är man antingen lite naiv och eller så är man inte så brydd om vad som händer. Det är inte så att man är den ende bland 3500000000 män i världen som ens partner skulle passa att leva ihop med och att ingenting kan hända. :)
1. Filmjölks scenario är extremt och ovanligt, det finns nog ingen som inte hade känt sig bedragen och sviken av både partnern och vännen, men inte svartsjuk. Jag har varit i situationen att en vän "tog" min flickvän, jag sa upp kontakten med båda. Jag kände mycket, men aldrig svartsjuka.
2. Jag tror också att det är ovanligt att en person i ett seriöst förhållande skaffar sig en ny "bästis" av motsatt kön. Jag ser det inte heller som svartsjuka om jag i det läget frågar min partner om relationen och att vi pratar om hur det påverkar oss. Svartsjuka ser jag det som när den ena partne anklagar den andre för otrohet, spionerar, ifrågasätter umgänge, vad partnern gjort, med vem och när.
WHITEFOLKS
2013-02-27, 16:11
Är det svartsjuka om man märker att ens partner är under en "förföringsprocess" och man påpekar detta?
Man borde dela upp det i två delar där den ena är att man är "arg" på att ens partner spenderar tid och uppskattning på någon annan av det motsatta könet och en annan del där man är orolig för att saker ska hända.
Ok, challenge accepted:D :D
Du och din söta flickvän är på bröllopsfest en solig sommardag ute på landsorten.
Din flickvän hamnar som bordsdam åt en snygg, lång, charmig överklasskille (själv hamnar du placerad i ett bord med 80+:are som pratar om katetrar och vem som nyss dött).
Du ser att de pratar intensivt, hon skrattar ofta sitt ljuvaste fågelkvitter till skratt och ser helt betagen ut, de dansar lite väl tätt och hans händer är lite väl nedanför hennes midja. (Själv dansar du med en pigg gammelfarmor som "råkar" lägga handen i ditt skrev både en och tre gånger).
Helt plötsligt märker du att hon har vart borta ifrån fest"salen" lite väl mycket, jaja hon är väl på toa/röker eller dylikt. Men hennes bordsplacerade kavaljer är också borta.
De kommer tillbaks samtidigt efter någon ytterligare halvtimme, men vad är det där - hänger killens skjorta lite utanför? gjorde den det förut?-näe han såg inte det minsta ut som typen som är slasig. Har hennes håruppsättning släppt lite? Vadfan, har hon smuts på knäna?
Känner du dig svartsjuk, eller är du helt övertygad om att det inte ligger en hund begraven någonstans?
Naej jag känner mig nog trygg ändå.
Men om tjejen skulle stuckit iväg och rest i ett halvår själv så hade jag inte känt mig helt säker. Vet många förhållandet som har slutat så.
Är det svartsjuka om man märker att ens partner är under en "förföringsprocess" och man påpekar detta?
Man borde dela upp det i två delar där den ena är att man är "arg" på att ens partner spenderar tid och uppskattning på någon annan av det motsatta könet och en annan del där man är orolig för att saker ska hända.
Jag är inne på samma spår. Jag och min fru delar vardag. Saker som påverkar vår vardag pratar vi om och resonerar kring, det är väl liksom det som det handlar om. Attraktion kan uppstå, det är hur du hanterar den som räknas.
2. Jag tror också att det är ovanligt att en person i ett seriöst förhållande skaffar sig en ny "bästis" av motsatt kön.
Jag är en sån bästis åt en tjej. Men jag är också polare med killen i förhållandet. Han litar till 100% på mig (säger han).
"Relativt nya" bekantskaper, 2år ca.
Jag är en sån bästis åt en tjej. Men jag är också polare med killen i förhållandet. Han litar till 100% på mig (säger han).
"Relativt nya" bekantskaper, 2år ca.
Hur mycket umgås ni på tu man hand och vad är dina intentioner? :MrT:
Hur mycket umgås ni på tu man hand och vad är dina intentioner? :MrT:
Hur mycket, well hur långt är ett snöre ;) Det händer väl.
Mina intentioner ska ju egentligen inte spela nån roll för dom två är ju tillsammans och ska lita på varandra?
Raschmus
2013-02-27, 16:28
Annars måttligt men senaste tiden sjukligt av div. anledningar.
WHITEFOLKS
2013-02-27, 16:29
Hur mycket, well hur långt är ett snöre ;) Det händer väl.
Mina intentioner ska ju egentligen inte spela nån roll för dom två är ju tillsammans och ska lita på varandra?
Så du är intresserad av henne på ett plan utöver det endast vänskapliga (om det var möjligt.)?
Så du är intresserad av henne på ett plan utöver det endast vänskapliga (om det var möjligt.)?
Mest nej.
Det är givetvis alltid svårt med definitioner. Enligt någon är jag säkert sjukligt svartsjuk och enligt andra är jag nog inte speciellt svartsjuk alls.
Hur som helst kanske jag överdrev lite när jag kryssade i sjukligt svartsjuk, då jag egentligen inte har haft någon anledning att vara det på väldigt länge (och inte heller varit det). Tanken var att jag nog skulle kunna bli "sjukligt" svartsjuk under vissa omständigheter.
Skickat från en mobil enhet.
nej litar på min kvinna, däremot är hon väldigt svartsjuk, så tycker det är förjävligt orättvist :(
filmjölk
2013-02-27, 16:41
. Svartsjuka ser jag det som när den ena partne anklagar den andre för otrohet, spionerar, ifrågasätter umgänge, vad partnern gjort, med vem och när.
Nja, det är nog mer en följd av svartsjuka än svartsjuka. Svartsjuka är själva känslan av osäkerhet och ältande, oavsett om man agerar ut svartsjukan eller bara bär på den som en demon på insidan är det svartsjuka.
jagärensnnällman
2013-02-27, 16:45
för att man är tillsammans?
Om man ska gå och oroa sig för sådant lär man få svårt med magsår till slut:p
lära känna, och träffa andra, går liksom inte att undvika såvida man inte är tillsammans med usama b
:ppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp
Nja, det är nog mer en följd av svartsjuka än svartsjuka. Svartsjuka är själva känslan av osäkerhet och ältande, oavsett om man agerar ut svartsjukan eller bara bär på den som en demon på insidan är det svartsjuka.
still not svartsjuk *flex*
Stefan J
2013-02-27, 16:46
Nej det finns en tredje, att hon (/han) valt dig. Givetvis kan en människa ändra sig, men det kan den 24/7 - förmodligen med större sannolikhet ju mer man spionerar, ifrågasätter och misstänkliggör.
Det handlar inte om spionage och misstänkliggörande, åtminstone inte inte ett sjukligt misstänkliggörande. Jag hyser oerhört starka känslor för min sambo och skulle hon börja träffa en annan kille på egen hand ska jag vara övertygad om att det är oskyldigt och inte kan leda till något mellan dem innan jag är helt okej med det. Det tycker jag är ett ansvar man har i en relation, att faktiskt ta hänsyn till sin sambos känslor och inte bara klycsha på med "amen du litar väl på mig, man måste lita blint på sin partner" och sedan springa iväg och roa sig med gott samvete. Jag hade aldrig gjort så mot min sambo i alla fall. Som sagt, gamla manliga vänner och folk som jag litar på har jag aldrig oroat mig för. Inte heller att hon pratar med andra män på krogen, festivaler eller vilka sammanhang som helst. Men nya förmågor (exempelvis arbetskamrater) där nummer utbytts och man stämmer träff på tu man hand, där blir det förhör. :)
Robbmeister
2013-02-27, 16:53
Förr i tiden var jag otroligt svartsjuk. Jag kunde inte ens umgås med mina manliga vänner samtidigt som min partner var med för att jag kände att hon kanske skulle börja gilla någon av dom istället och lämna mig. Att förhållandet senare slutade med att hon var otrogen gjorde ju inte saken bättre (inte med någon av mina vänner då såklart).
Jag är fortfarande rätt svartsjuk av mig men jag låter det åtminstone inte gå ut över någon :)
Raschmus
2013-02-27, 16:58
Nja, det är nog mer en följd av svartsjuka än svartsjuka. Svartsjuka är själva känslan av osäkerhet och ältande, oavsett om man agerar ut svartsjukan eller bara bär på den som en demon på insidan är det svartsjuka.
+1. Som sagt aldrig varit problem innan men äter den jävla demonen upp min sömn.
Ok, challenge accepted:D :D
Du och din söta flickvän är på bröllopsfest en solig sommardag ute på landsorten.
Din flickvän hamnar som bordsdam åt en snygg, lång, charmig överklasskille (själv hamnar du placerad i ett bord med 80+:are som pratar om katetrar och vem som nyss dött).
Du ser att de pratar intensivt, hon skrattar ofta sitt ljuvaste fågelkvitter till skratt och ser helt betagen ut, de dansar lite väl tätt och hans händer är lite väl nedanför hennes midja. (Själv dansar du med en pigg gammelfarmor som "råkar" lägga handen i ditt skrev både en och tre gånger).
Helt plötsligt märker du att hon har vart borta ifrån fest"salen" lite väl mycket, jaja hon är väl på toa/röker eller dylikt. Men hennes bordsplacerade kavaljer är också borta.
De kommer tillbaks samtidigt efter någon ytterligare halvtimme, men vad är det där - hänger killens skjorta lite utanför? gjorde den det förut?-näe han såg inte det minsta ut som typen som är slasig. Har hennes håruppsättning släppt lite? Vadfan, har hon smuts på knäna?
Känner du dig svartsjuk, eller är du helt övertygad om att det inte ligger en hund begraven någonstans?
Jag tycker att det är skillnad på svartsjuka och misstänksamhet. Själva ordet "svartsjuka" känner jag indikerar att det finns en orimlighet i reaktionen i förhållande till en situation, varför är det annars en sjuka? Man kan väl bli misstänksam utan att vara svartsjuk om det finns fog för misstänksamheten? Kanske är svartsjuka just överdriven misstänksamhet?
I ditt scenario tycker jag att det finns fog för en viss misstänksamhet men om man frågar sin partner varför hen är smutsig och får ett rimligt svar så är man svartsjuk om man inte kan tro på att hen talar sanning.
redbullen
2013-02-27, 17:11
Är inte svartsjuk av mej, tycker själv det är oattraktivt om det går över en viss gräns, lite svartsjuka kan jag tycka är lite charmigt eller så, det betyder för mej att hon skulle bry sej om mej och vara rädd att förlora mej och vise verca.
Själv fungerar jag så att jag vill inte lägga någon energi på att vara svartsjuk heller, skulle hon göra bort sej är jag förmodligen inte rätt kille för henne, och jag ska inte behöva vara svartsjuk och ifrågasätta allting eller vem den och den personen är för jag skulle troligen förlora henne längre fram om man höll på så
Stefan J
2013-02-27, 17:13
Ok, challenge accepted:D :D
Du och din söta flickvän är på bröllopsfest en solig sommardag ute på landsorten.
Din flickvän hamnar som bordsdam åt en snygg, lång, charmig överklasskille (själv hamnar du placerad i ett bord med 80+:are som pratar om katetrar och vem som nyss dött).
Du ser att de pratar intensivt, hon skrattar ofta sitt ljuvaste fågelkvitter till skratt och ser helt betagen ut, de dansar lite väl tätt och hans händer är lite väl nedanför hennes midja. (Själv dansar du med en pigg gammelfarmor som "råkar" lägga handen i ditt skrev både en och tre gånger).
Helt plötsligt märker du att hon har vart borta ifrån fest"salen" lite väl mycket, jaja hon är väl på toa/röker eller dylikt. Men hennes bordsplacerade kavaljer är också borta.
De kommer tillbaks samtidigt efter någon ytterligare halvtimme, men vad är det där - hänger killens skjorta lite utanför? gjorde den det förut?-näe han såg inte det minsta ut som typen som är slasig. Har hennes håruppsättning släppt lite? Vadfan, har hon smuts på knäna?
Känner du dig svartsjuk, eller är du helt övertygad om att det inte ligger en hund begraven någonstans?
Haha, det är väl skillnad på svartsjuka och att reagera på en uppenbar otrohet. :)
Är ej svartsjuk. Har fått det påpekat för mig som om jag var "onormalt icke-svartsjuk".
Litar man på sin partner blir man inte svartsjuk. Och varför vara i ett förhållande med någon man inte litar på?
Rikard Jansson
2013-02-27, 17:15
+29 på stefan
WHITEFOLKS
2013-02-27, 17:16
Haha, det är väl skillnad på svartsjuka och att reagera på en uppenbar otrohet. :)
Han kanske visade henne lite dansmoves ute i trädgården och hon snubblade till.
Det handlar inte om en brist på tillit utan oro för att man tycker om personen och vill ha den kvar.
Ah. Ett behov av äganderätt på en annan människas känslor.
Det är nog rätt naturligt egentligen.
WHITEFOLKS
2013-02-27, 17:21
Är ej svartsjuk. Har fått det påpekat för mig som om jag var "onormalt icke-svartsjuk".
Litar man på sin partner blir man inte svartsjuk. Och varför vara i ett förhållande med någon man inte litar på?
Det är därför jag tycker det behövs en skillnad i definition.
Det kan ju trots allt finnas ett positivt beskyddande av partner, både så de inte tar snedsteg och så att de inte råkar ut för otrevliga saker (tänk en kille som tror att hon är intresserad också men sen blir besviken när hon säger nej).
Skit kan verkligen hända vid fel tillfälle och att då bara säga "oh well då var vi väl inte menade för varandra" känns för mig bara väldigt konstigt då jag inte är vidskeplig eller religiös (vilket det närmast kan liknas vid) och även att det kan sluta med negativt för båda (hon blir sedan dumpad av casanovan, bryter ihop och slutar som halvalkoholiserad 4barnsmamma i en förort).
Båda kan förlora vid ett snedsteg, förlora riktigt hårt.
Hur man ska hitta en balans mellan att vara hjälpsam och "beskyddande på ett bra sätt" och inte vara misstänksam och svartsjuk vet jag dock inte.
Lite lagom svartsjuk, men det är hör och häpna inte pga. brist på tillit, utan att jag är realistisk och har sjukt mycket erfarenhet av hur det går till på krogarna. Statistiken säger allt annat än att min brud inte blir kåt av alkohol, att ingen söt snygg muskulös kille kommer och pratar med henne när hon är på krogen trots att hon säger tidigt att hon har pojkvän. Att då en kyss eller så kan förekomma tvekar jag inte en sekund på. Och vem vet, kanske i stundens hetta hon får sig ett åk då och då också. Hade jag varit 21år hade jag inte pallat med denna verklighetssyn, men med åren börjar man acceptera att "shit happens". Men självklart mår jag bättre av att hon inget säger om något skulle hända. Så svar på topic, lite lagom svartsjuk:)
Fan va vuxet av dig!
Jag är inte exakt likadan eftersom jag aldrig så vitt jag vet känt svartsjuka mer än till tjejer som jag inte varit i ett förhållande med och då under tonåren :p
Men jag har haft principen med att om min partner gör ett snedsteg (någonting utanför reglerna för förhållandet) så är det kört. Nu för tiden tror jag att jag t om kan vara benägen att förlåta ett snedsteg under rätt omständigheter (beror mest på hur jag tycker hon reagerar på sitt snedsteg). Men det känns som om det måste vara väldigt speciella omständigheter. Att ligga med någon (om detta inte är tillåtet) kräver en hel del kognition och har svårt att se hur något sådant skulle förlåtas. Ett grovhångel (om detta inte är tillåtet) kan säkert gå an. Ffa om det erkänns då det inte finns någon större risk att det uppdagas.
Men som sagt så har jag aldrig känt någon oro inför att någon utav mina tidigare partners skulle göra ett snedsteg.
Det kan ju trots allt finnas ett positivt beskyddande av partner, både så de inte tar snedsteg och så att de inte råkar ut för otrevliga saker (tänk en kille som tror att hon är intresserad också men sen blir besviken när hon säger nej).
Förstår inte?
På vilket sätt är det beskyddande av mig att vara "lagom svartsjuk"?
Kan inte hon själv avgöra vad som är riskabelt? Det är väl inte min plikt att se till så att hon inte tar några dumma beslut? Jag utgår från att hon är en vuxen människa precis som jag.
Om vi tar något exempel på ett relativt öppet förhållande (för att det gynnar min poäng) där vi båda "får hångla med andra". Säg att jag är på en klubb samtidigt med henne och hon strular med en annan kille och han får reda på att hon är upptagen och blir aggressiv. Nog klart blir jag orolig för henne då om jag får nys om situationen/ser den. Detta beror ju inte på svartsjuka.
I mitt tidigare långa förhållande så var det snarare så att jag ibland kunde försöka få henne lite svartsjuk för hon aldrig var svartsjuk, ville lixm ha en bekräftelse på nå höger. Är det också sjukt? ;)
WHITEFOLKS
2013-02-27, 17:33
Jag vet inte Sniggel, det verkar inte riktigt som om alla tjejer är så jättebra på att utläsa intentioner av killar som smyger sig på (no offense till tjejer nu och jag är ingen synsk person själv).
Så "han är bara jättebra kompis" kan ju skita sig för henne, delvis för att hon kanske tar ett dumt beslut men även för att killar är som de är. Självklart är hon en vuxen människa men vi delar inte alltid alla erfarenheter och kunskaper som behövs för att lösa varje situation och att då inte agera för att någon är "vuxen" är dumdristigt.
Jag vet inte Sniggel, det verkar inte riktigt som om alla tjejer är så jättebra på att utläsa intentioner av killar som smyger sig på (no offense till tjejer nu och jag är ingen synsk person själv).
Så "han är bara jättebra kompis" kan ju skita sig för henne, delvis för att hon kanske tar ett dumt beslut men även för att killar är som de är. Självklart är hon en vuxen människa men vi delar inte alltid alla erfarenheter och kunskaper som behövs för att lösa varje situation och att då inte agera för att någon är "vuxen" är dumdristigt.
Jaha. Men det där vet jag inte om jag klassar som svartsjuka.
WHITEFOLKS
2013-02-27, 17:35
Jaha. Men det där vet jag inte om jag klassar som svartsjuka.
Nej precis och det är det jag menar med mitt påstående att man får klargöra definitionerna lite. Desto mer jag tänker på det desto mer tillskriver jag svartsjuka bara de negativa sakerna (någon sorts avundsjuka för att partnern spenderar tid/uppmärksamhet med någon annan än en själv).
I mitt tidigare långa förhållande så var det snarare så att jag ibland kunde försöka få henne lite svartsjuk för hon aldrig var svartsjuk, ville lixm ha en bekräftelse på nå höger. Är det också sjukt? ;)
Mjo så gjorde min partner i mitt förra förhållande mot mig. Det var nog mest jag som tyckte det var roligt dock :D
Sen började jag göra samma sak med henne. Givetvis var det på skoj från bägge hållen eftersom vi litade så pass mycket på varandra.
Nej precis och det är det jag menar med mitt påstående att man får klargöra definitionerna lite. Desto mer jag tänker på det desto mer tillskriver jag svartsjuka bara de negativa sakerna (någon sorts avundsjuka för att partnern spenderar tid/uppmärksamhet med någon annan än en själv).
Ja precis. Jag kanske kan tycka att hon är lite omogen ur den aspekten men så kan det ju vara i ett förhållande. Det finns sidor hos ens partner som man kanske tycker är omogna. Precis som det finns sidor hos en själv där ens partner förmodligen är mer mogen. Men som sagt. Jag tycker inte det har med svartsjuka att göra. Man är ju inte rädd för att hon ska göra ett snedsteg. Snarare isåfall att hon ska råka ut för något hon inte förväntar sig.
filmjölk
2013-02-27, 17:51
Haha, det är väl skillnad på svartsjuka och att reagera på en uppenbar otrohet. :)
Vart ligger det uppenbara? Hon kanske letade efter en lins i gräset någon hade tappat, och han råkade vara borta ifrån ditt synfält samtidigt och kanske var och bajsade eller något. Kanske har din egen svartsjuka spelat dig ett spratt här och du överdriver de detaljerna som tyder på att de kört på bakom en buske? Han kan ha vart slafsig hela tiden? Eller bara druckit lite för mycket och glömt att stoppa in skjortan efter att ha urinerat?
Vart ligger det uppenbara? Hon kanske letade efter en lins i gräset någon hade tappat, och han råkade vara borta ifrån ditt synfält samtidigt och kanske var och bajsade eller något. Kanske har din egen svartsjuka spelat dig ett spratt här och du överdriver de detaljerna som tyder på att de kört på bakom en buske? Han kan ha vart slafsig hela tiden? Eller bara druckit lite för mycket och glömt att stoppa in skjortan efter att ha urinerat?
Haha :d
Man kan aldrig vara säker på NÅGOT! Inte ens att gud inte finns. Men nånstans måste man vara realistisk. Bemöter man henne med argumenten så kan man få ytterligare bekräftelse på om något skumt har försiggått eller om det enbart är en serie slumpartade tillfälligheter.
Jag har iofs själv haft några udda tillfälligheter som hade kunnat misstänkliggöra mig som otrogen. Inte så extrema som de du kommer på men ändå. Vet inte om jag ska berätta :P
Stefan J
2013-02-27, 18:02
Vart ligger det uppenbara? Hon kanske letade efter en lins i gräset någon hade tappat, och han råkade vara borta ifrån ditt synfält samtidigt och kanske var och bajsade eller något. Kanske har din egen svartsjuka spelat dig ett spratt här och du överdriver de detaljerna som tyder på att de kört på bakom en buske? Han kan ha vart slafsig hela tiden? Eller bara druckit lite för mycket och glömt att stoppa in skjortan efter att ha urinerat?
Haha. Ja så kan det naturligtvis vara. Men efter en snabb rimlighetsprövning förefaller det mycket mer sannolikt att något annat mer otrevligt ägt rum än dessa förklaringar. (haha, good luck att övertyga mig om att hon skulle ha kravlat runt på gräsmattan på jakt efter en lins, i synnerhet efter allt beteende innan de försvann :D )
filmjölk
2013-02-27, 18:04
Haha :d
Man kan aldrig vara säker på NÅGOT! Inte ens att gud inte finns. Men nånstans måste man vara realistisk. Bemöter man henne med argumenten så kan man få ytterligare bekräftelse på om något skumt har försiggått eller om det enbart är en serie slumpartade tillfälligheter.
Jag har iofs själv haft några udda tillfälligheter som hade kunnat misstänkliggöra mig som otrogen. Inte så extrema som de du kommer på men ändå. Vet inte om jag ska berätta :P
Bemöter man henne med argumenten i den situationen så framstår man kanske som en paranoid fåne som dömer ut henne som otrogen för att hon pratar med en annan kille utan att du övervakar.:)
...berätta på:)
Scratch89
2013-02-27, 18:05
Jag känner ingen som helst svartsjuka i det nuvarande förhållande jag har. Troligen beror det mycket på tjejen i fråga (den förra var jag rätt så ordentligt svartsjuk på, och det visade sig vara till hundra procent befogat).
Det handlar inte för mig att kontrollera vem personen umgås med, för det kan man inte göra. Blir hon kär i någon annan så blir hon det, oavsett hur mycket jag är svartsjuk eller ej. Man får helt enkelt lita på att det inte händer.
Bemöter man henne med argumenten i den situationen så framstår man kanske som en paranoid fåne som dömer ut henne som otrogen för att hon pratar med en annan kille utan att du övervakar.:)
...berätta på:)
Jaja, B följer A...
Hade nämligen en kvinnlig bekants hårstrå på könsorganet. Hur det kommit dit vet jag faktiskt inte! :D
Men det var min partner som upptäckte det. Till min fördel var att hon hade varit på besök hos oss den dagen med sin sambo och skulle jag ha varit otrogen borde jag således ha varit det i samma hus under tiden vi alla 4 vistades där.
Men hade situationen varit annorlunda. T ex att jag varit på besök hos henne och sen kommit hem med hårstrå på snoppen så hade det varit väldigt svårt att bortförklara. Man ser ju själv det otroliga i det hela och blir så pass ställd att man ser skyldig ut.
mangemani
2013-02-27, 18:13
i mina tidigare förhållanden, då man var ung och osäker och hade dåligt självförtroende och självkänsla, då var jag svartsjuk.
men numera så är jag inte det, tjejen får träffa hur många killar hon vill, umgås osv, det stör mig inte, dock så poängterar jag i början utav varje förhållande, "otrogen = du är död för mig" och efter det så vet hon vad som gäller, sen är det helt upp till hennes dumhet om hon väljer att vänster prassla, "losar man en så står det ett antal till i kö" är något som jag vet stämmer och är tjejen otrogen eller ljuger, så wipas alla känslor bort och man kan lätt gå vidare.
Jag känner ingen som helst svartsjuka i det nuvarande förhållande jag har. Troligen beror det mycket på tjejen i fråga (den förra var jag rätt så ordentligt svartsjuk på, och det visade sig vara till hundra procent befogat).
Det handlar inte för mig att kontrollera vem personen umgås med, för det kan man inte göra. Blir hon kär i någon annan så blir hon det, oavsett hur mycket jag är svartsjuk eller ej. Man får helt enkelt lita på att det inte händer.
Inte så att du lättare borde vara sotis nu iom att du redan varit utsatt för otrohet tidigare? Vad i ditt ex beteende var det som gjorde att du vart svartsjuk?
Det handlar inte för mig att kontrollera vem personen umgås med, för det kan man inte göra. Blir hon kär i någon annan så blir hon det, oavsett hur mycket jag är svartsjuk eller ej. Man får helt enkelt lita på att det inte händer.
Det här är väl pudelns kärna i hur jag resonerar.
Utfall 1: Hon kommer att bli kär i någon annan och jag är svartsjuk tills dess att hon blir det. Kanske tar det slut tidigare eftersom svartsjuka anses vara osexigt för många.
Utfall 2: Hon kommer att bli kär i någon annan men jag är inte oroad tills dess att det sker (för jag kan inte förutspå framtiden tack o lov(?)).
Utfall 3: Hon kommer inte att bli kär i någon annan men jag är svartsjuk ändå. Detta kommer att belasta vårt förhållande i onödan, i resten av våra liv.
Utfall 4: Hon kommer inte att bli kär i någon annan och jag är heller inte orolig för det (opti antar jag?).
När hjälpte svartsjukan?
När hjälpte svartsjukan?
Känslor är sällan rationella. Hur hjälper det att vara ledsen när du blir sårad?
Sen förstår jag inte vad som skulle göra min flickvän så exceptionell mycket bättre än alla andra tjejer så att hon inte är otrogen .
Känslor är sällan rationella. Hur hjälper det att vara ledsen när du blir sårad?
Ah jag funderade med på om jag skulle fråga om jag var "för rationell".
Att vara ledsen är dock inte kontraproduktivt. Eller ja. Det beror på hur man definierar det men "även jag" förstår att man blir ledsen när man blir sårad. Lät rätt sjukt att ens behöva påstå det haha. Visserligen kan man resonera kring värdet i att vara ledsen eftersom att vara ledsen är en negativ känsla. Men nu vill jag inte flumma iväg utan ha fötterna lite mer på jorden :p
Jag kan inte resonera emot känslor som går emot förståndet. Där är jag chanslös :d
Svartsjuka är en känsla som jag inte ser någon vinst med annat än evolutionärt om man följer sin svartsjuka så pass långt att man utövar ett så pass stort maktutövande att ens partner inte kommer att ha sex med någon annan under fertil ålder. I dagens samhälle kräver det rätt jäkla mycket vidriga åtgärder (där man får släppa rejält på sina hämningar och sin moral) för att få en positiv effekt på ens egen relativa genspridning.
Tidigare i vår utveckling var förhållandena kanske lite annorlunda och en "lagom svartsjuka" kanske kunde gynna ens egna gener.
Men nu finns svartsjuka hos oss och det räcker förstås inte att inse att känslan inte gör någon nytta. Om man håller med mig men säger "jag är svartsjuk ändå". Ja då finns det inte så mycket man kan göra åt det. Bra att man är medveten iaf så man inta bara struntar i att analysera sina känslor då och då i livet.
Jag får väl vara glad över att jag aldrig upplevt det i något av mina förhållanden. Dumt av mig att försöka komma och säga att "det är dumt att ha 'feels' - sluta med det!" :P
Jag är själv en väldigt känslosam varelse tro't eller ej :p
Jag misstänker att mina inlägg här inte direkt genomsyrar känslor dock. Nämner väl det mest för att jag får bilden av att andra har bilden av mig som någon som sällan berörs av känslor :p
Sen förstår jag inte vad som skulle göra min flickvän så exceptionell mycket bättre än alla andra tjejer så att hon inte är otrogen .
Nej man kanske har olika krav helt enkelt. Jag personligen har höga krav på trohet (men då kan förstås ett väldigt öppet förhållande vara ett förhållande baserat på trohet om man nu skulle vilja ha det. Så länge man är överens). Däremot har jag kanske mycket lägre krav (än genomsnittet) på andra egenskaper hos en partner.
Ondskapelsen
2013-02-27, 19:17
Om man är bekväm i sin relation och litar på sin partner finns det aldrig anledning att vara svartsjuk. Svartsjuka är en värdelös känsla som inte ger någonting alls. Man kan liksom inte gå runt hela livet och vara svartsjuk. Det är ohälsosamt och för veka människor! Inte ens om partnern visar sig vara otrogen så är det hälsosamt. Hen hade inte varit mindre otrogen om du hade varit mer svartsjuk.
Jag tror att en hälsosam dos av svartsjuka är given om man hittat rätt och är rädd för att förlora det man fått. I ett lyckat scenario är båda parter det och håller kvar vid varandra.
Att inte ha ett uns av svartsjuka verkar lite konstigt. Snacka om att ta varandra för givet.
Ju mer ärlig, öppen och jämlik relationen är, desto mindre svartsjuk behöver man vara.
Lachrillo
2013-02-27, 21:19
Som Rikard sa det handlar inte om brist på tillit...
Jag skrev i " sjuklig oro " om hon är kärleksfull och som tjejen jag vill ha så har jag väldigt stor svartsjuka men är hon mindre som jag vill ha så har jag mindre, uppskattar även på ett tragiskt sätt när hon får svartsjuka för mig och går och kramas med mig och visar upp att hon är min flickvän.. ( har inte förhållande nu men så har det sätt ut tidigare )
Att inte ha ett uns av svartsjuka verkar lite konstigt. Snacka om att ta varandra för givet.
Eller att vara beredd att förlora det man inte äger?
Fast det beror på vad du menar med "uns" :D
Ett filmjölksscenario hade ju definitivt gjort mig svartsjuk. Men grejen är ju att jag inte kan se mig själv vara tillsammans med en person som skulle kunna vara kapabel till det situationen "såg ut att vara".
Ristretto
2013-02-27, 21:33
Om nån ligger på min bänk blir jag skitsur.
Viktigt här är ju att skilja mellan känslan att vara svartsjuk och beteendet att mer eller mindre ohämmat agera ut den. Man rår inte för sina känslor, och man kan inte begära av en annan person att den skall sluta känna på ett visst sätt; däremot rår man för hur man beter sig, och det är rimligt att begära av andra att de inte agerar ut sina känslor hursomhelst och närsomhelst, ävenså att de gör något för att lära sig hantera sina känslor om det är ett problem i vardagen.
Viktigt här är ju att skilja mellan känslan att vara svartsjuk och beteendet att mer eller mindre ohämmat agera ut den. Man rår inte för sina känslor, och man kan inte begära av en annan person att den skall sluta känna på ett visst sätt; däremot rår man för hur man beter sig, och det är rimligt att begära av andra att de inte agerar ut sina känslor hursomhelst och närsomhelst, ävenså att de gör något för att lära sig hantera sina känslor om det är ett problem i vardagen.
Tycker det sniggel skrev, dom där 4 punkterna, ändå är en bra grej att tänka på om man vill försöka hantera sina känslor.
Sen förstår jag inte vad som skulle göra min flickvän så exceptionell mycket bättre än alla andra tjejer så att hon inte är otrogen .
+1, bara för att den kemiska reaktionen i hjärnan gjort att jag kärat ner mig i just denna tjej, vad säger att hon inte är den otrogna typen?
Nej man kanske har olika krav helt enkelt. Jag personligen har höga krav på trohet (men då kan förstås ett väldigt öppet förhållande vara ett förhållande baserat på trohet om man nu skulle vilja ha det. Så länge man är överens). Däremot har jag kanske mycket lägre krav (än genomsnittet) på andra egenskaper hos en partner.
Ehm, olika krav? Hur kan du veta på förhand om din tjej är en som kan vara otrogen?
Även om jag bara citerat dig här så gäller svaret rätt så mycket för Ondskapelsen också.
Att vara ledsen är dock inte kontraproduktivt. Eller ja. Det beror på hur man definierar det men "även jag" förstår att man blir ledsen när man blir sårad. Lät rätt sjukt att ens behöva påstå det haha. Visserligen kan man resonera kring värdet i att vara ledsen eftersom att vara ledsen är en negativ känsla. Men nu vill jag inte flumma iväg utan ha fötterna lite mer på jorden :p
Men nu finns svartsjuka hos oss och det räcker förstås inte att inse att känslan inte gör någon nytta. Om man håller med mig men säger "jag är svartsjuk ändå". Ja då finns det inte så mycket man kan göra åt det. Bra att man är medveten iaf så man inta bara struntar i att analysera sina känslor då och då i livet.
Jag får väl vara glad över att jag aldrig upplevt det i något av mina förhållanden. Dumt av mig att försöka komma och säga att "det är dumt att ha 'feels' - sluta med det!" :P
Jag är själv en väldigt känslosam varelse tro't eller ej :p
Jag misstänker att mina inlägg här inte direkt genomsyrar känslor dock. Nämner väl det mest för att jag får bilden av att andra har bilden av mig som någon som sällan berörs av känslor :p
Det här poängterar väl det jag försöker säga. Det är känslor och oavsett vad människan tror så står man bara till viss del över sina känslor. Tidigare nämnda känsla angående att känna saknad/sorg/ledsamhet när någon försvunnit/sårat en fyller inget syfte överhuvudet, det lättaste och smidigaste som hade stressat kroppen minst är att bara rycka på axlarna och gå vidare men så fungerar inte gemene man. En annan känsla som majoriteten av människorna känner är rädslan för döden, dom flesta kanske kan lägga den känslan åt sidan i sitt vardagliga liv men om en händelse väl händer där ens egen liv är i fara så kommer en rädsla. Dessa händelser utspelar sig dock inte så ofta så man ignorerar det oftast. Svartsjuka är också sådan där känsla (som dessutom säkerligen fyllt ett högre syfte än att känna ledsamhet) som döden, den finns där men ges inte alltid uttryck. Dock så är händelserna för när du möjligen kan känna svartsjuka större än möjligheterna när du kan vara rädd för döden och därför är den mer påfallande in din vardag. Det jag försöker få fram är att man inte kan rationalisera bort svartsjuka då det är en känsla och det är väldigt sällan förnuftet vinner över känslor så att "klanka" ned på dom som känner dessa är dumt för jag gissar att ni har några känslor ni inte kontrollerar. Sen att ni inte har känslan själv är en helt annat sak. Och som Tolkia poängterade så är det två olika saker att agera på känslan och att ha den.
Min svartsjuka som snarare är en form av misstänksamhet och rädsla för att bli förödmjukad(som i att "alla kunde se att hon särade för honom") grundar sig nog i två barndomsminnen, det har senare genom åren fått vatten på sin kvarn av människor som ljugit för mig. Jag har dessutom upplevt, skapat och beskådat otrohet, det senaste i mängder, så jag vet hur lätt det är.
Nej man kanske har olika krav helt enkelt. Jag personligen har höga krav på trohet (men då kan förstås ett väldigt öppet förhållande vara ett förhållande baserat på trohet om man nu skulle vilja ha det. Så länge man är överens). Däremot har jag kanske mycket lägre krav (än genomsnittet) på andra egenskaper hos en partner.
Du kan säga dig att du har det, du kan kolla efter tecken. Jag tror dom flesta människor är rätt så noggranna på just den här punkten, ändock så är folk otrogna både till höger och vänster.
I relationstråden berör vi ofta ämnet svartsjuka, eller man kan ana sig till att svartsjuka ibland ställer till vissa saker. Från Wikipedia:
"Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon till exempel. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått."Vem i hela friden har skrivit det här? Det måste vara en svartsjuk persons ord!
Svartsjuka tycker jag verkar handla om kontroll och makt över den andra partnern och inget annat. Jag känner mig precis som det står i texten ovan och anser mig vara en förlorare redan innan konflikten/slaget om partnerns gunst, just därför skulle jag aldrig hävda min "rätt" att få vara med min partner.
Däremot har jag ingått det ena efter det andra förhållandet med den ena svartsjuka kvinnan efter den andra....är alla kvinnor svartsjuka eller? Då har jag ändå frågat dem om de är svartsjuka innan bara för att försäkra mig att så inte är fallet, såklart har de då bedyrat att de inte är det. Likväl har de senare visat sig vara svartsjukemonster, *gnnyy* skulle fötts homo istället.
Kan även tillägga att jag aldrig varit otrogen!
Det värsta jag varit med om är när jag sitter på en krog med en ny förmåga och ett ex är på samma krog, ex:et råkade väl titta för länge eller kanske sa "hej" på fel sätt eller va f-n vet jag, helt plötsligt flyger den nya kvinnan upp och häller min öl över ex:et och sedan är full bitch-fight. Jaja man fick ju skratta en stund innan det var dags att dela på de små liven.
Hur som helst skulle jag aldrig lyfta ett finger för att försöka kontrollera min partner att fortsätta vara med mig om skulle vara fallet. Just för jag anser mig förlorat slaget om gunsten redan innan. Efter ett tag i förhållande där jag utsätts för en svartsjuk partner så drar jag, ser absolut ingen charm i det!
Svartsjuka människor är den minsta typen av människa och den mest korkade som finns. Det finns inget sätt att med tvång försöka få någon att stanna kvar, det verkar dessa människor vara för korkade för att fatta. Sedan kan man ju säga att de är rädda för att vara ensamma, så fegisar är svartsjuka personer också...riktigt fega.
eternallord
2013-02-28, 07:35
Viktigt här är ju att skilja mellan känslan att vara svartsjuk och beteendet att mer eller mindre ohämmat agera ut den. Man rår inte för sina känslor, och man kan inte begära av en annan person att den skall sluta känna på ett visst sätt
Håller jag inte med om. Jag tror utan tvekan att människan är kapabel att under översiktlig framtid hantera känslor och arbeta på sin egen självkänsla för att känna annorlunda. I många fall så kommer inte svartsjuka ur att ens partner faktiskt gjort något fel, utan ens egen osäkerhet och oro. Kan man således arbeta bort den osäkerheten, så försvinner eller förminskas även känslorna av svartsjuka. Jag tycker det är fullt rimligt att kräva att någon med ohälsosam och irrationell svartsjuka arbetar bort den.
Svartsjuka människor är den minsta typen av människa och den mest korkade som finns. Det finns inget sätt att med tvång försöka få någon att stanna kvar, det verkar dessa människor vara för korkade för att fatta. Sedan kan man ju säga att de är rädda för att vara ensamma, så fegisar är svartsjuka personer också...riktigt fega.
Ehm, du har nog en liten skev bild av varför en människa kan vara svartsjuk. Jag tror en relevant fråga till dig är om du blivit bedragen någon gång?
Ponera att Alban med 100kg muskler har satt din flickvän bakom bardisken medan du sitter hemma i godtro och tittar på film, men helt plötsligt får ett samtal från en full polare som med skratt i rösten berättar om missödet. Eller har du råkat sett ett SMS när flickvännen håller i telefonen där det står "tack för inatt, det var skönt. Hoppas på mer bulle nästa helg".
Tror du inte att du då i nästkommande förhållanden skulle ha svårt att lita på nya tösen din om hon helt plötsligt ska på killfest med 5 nyss fyllda 18åriga grabbar, som ett extremt exempel?
Fick ju försöka springa igenom tråden pga din fråga för att se vad du är för en pajsare men orkade inte längre än till när jag hittade den här kloka personens inlägg!
Haha, det är väl skillnad på svartsjuka och att reagera på en uppenbar otrohet. :)
Sedan kan jag bara tillägga till den andra delen i din text med följande: känner du inte att du kan lita på din partner så Ska du leva ditt liv ensam!! Det är inget fel serru...fungerar bra.
Som jag sa innan så är jag aldrig svartsjuk. Skulle någon ragga på min sambo så vet jag att hon klarar sig själv. Är han klängig och/eller odräglig får man ju självklart ta ett snack med personen och förklara. Men inget JAG skulle känna oro över. Min dams två bästa polare är män och de går ut på tu man hand och ser inget problem där heller.
Dock alla dessa fantasi scenarion som kommit upp hade inte gjort mig svartsjuk, snarare arg pga respektlöshet gentemot mig. Det är en helt annan femma i min mening iaf.
Tänk då att du har en nära väninna, som under flera års tid diskret "bearbetar" din karl, vid minsta smolk i bägaren kommer hon med ett litet uppmuntrande ord och ger stöd till din man, ofta tar tillfället att visa sig lite bättre, lite mer förstående, lite vänligare än dig. Din man gillar henne -hon är så trevlig, förstående och en så bra vän.
När ni har grälat lite mer allvarligt någon gång och han är nere, kanske full med(?), och behöver tröst, dyker hon på som en hök på en vingklippt kråka och de har svettigt sex i er gemensamma säng (inte nog med det, hon ställer villigt upp på avancerade sexlekar som inte du gått med på och dina sexskills framstår som en klumpig oskulds i jämförelse)
Låter det osannolikt? Kan han inte aktivt valt dig men ändå falla för en sån sak? Väcker inte exemplet iaf en liten klump av äckel i magtrakten?
Har ej själv erfarenhet av ovanstående, men en manlig bekants fästmö (och mor till hans barn) föll för en annan manlig bekant på precis det sättet. De hade en affär vid sidan av i ett par månader sedan kom saken ut, de blev ett par ett par veckor sen var hon inte attraktiv för killkompisen längre.
Jag har inga såna vänner, så problemet existerar inte.
Som jag sa innan så är jag aldrig svartsjuk. Skulle någon ragga på min sambo så vet jag att hon klarar sig själv.
Du tar henne för givet. Var försiktig med det när det kommer till kvinnor.
Dock alla dessa fantasi scenarion som kommit upp hade inte gjort mig svartsjuk, snarare arg pga respektlöshet gentemot mig. Det är en helt annan femma i min mening iaf.
Jag tror linjen är väldigt hårfin mellan när det handlar om respektlöshet från ens partner och när vederbörande har rätt att använda ordet svartsjukTM. Jag tror också ordet svartsjuk missbrukas. Bara för att man är en öppen människa med vad man känner och yttrar detta för sin partner, behöver vederbörande inte per automatik ta till ordet "svartsjuk". Ett exempel som jag stött på många gånger är när jag frågat en exflickvän vem hon ska ut och festa med, och blir då kallad svartsjuk. Jag tycker det är en resonlig fråga i och med att man bryr sig och vill veta vem man ska försöka kontakta om hon hamnar i trubbel. Inte minst också för att visa engagemang och visa att man tycker att det är kul att hon ska ut med vänner.
Du tar henne för givet. Var försiktig med det när det kommer till kvinnor.
Det jag tar för givet är hennes tillit till mig och vice versa. Och skulle hon mot all förmodan någonsin vara otrogen så ser jag det som hennes förlust. För då vill jag inte vara tillsammans med henne längre. Självklart skulle jag bli ledsen och knäckt ett tag framöver men jag hade överlevt.
Och ja, jag älskar henne väldigt mycket. Man får väl tvinga sig in i ett mindset och ta ut aggron på gymmet istället.
Du hade en fråga också "om jag har blivit bedragen". Kanske har jag det, kanske inte. Jag har fått flickvänner snuvade framför näsan på mig av andra män men det är ju deras val som sagt. Ett så långt liv som jag levt så har jag gått på många törnar men det är bara att resa sig igen...fan man är väl man.
Jag tycker det låter som att du blivit bedragen och jag hoppas verkligen inte det var en självuppfyllande profetsia, dvs du gick runt och var svartsjuk till hon ledsnade och gjorde det hon blev misstänkliggjord för. Nu använder du ditt första misslyckande för att ha en anledning att fortsätta vara svartsjuk....kanske.
Vi föds ensamma och vi dör ensamma, inget fel på att vara det däremellan heller.
Enkelt för mig att säga kanske eftersom jag har barn, då behöver man inte kvinnor annat än sporadiskt ibland:).
Du hade en fråga också "om jag har blivit bedragen". Kanske har jag det, kanske inte. Jag har fått flickvänner snuvade framför näsan på mig av andra män men det är ju deras val som sagt. Ett så långt liv som jag levt så har jag gått på många törnar men det är bara att resa sig igen...fan man är väl man.
Jag tycker det låter som att du blivit bedragen och jag hoppas verkligen inte det var en självuppfyllande profetsia, dvs du gick runt och var svartsjuk till hon ledsnade och gjorde det hon blev misstänkliggjord för. Nu använder du ditt första misslyckande för att ha en anledning att fortsätta vara svartsjuk....kanske.
Vi föds ensamma och vi dör ensamma, inget fel på att vara det däremellan heller.
Enkelt för mig att säga kanske eftersom jag har barn, då behöver man inte kvinnor annat än sporadiskt ibland:).
Min poäng till dig var mer att ha förståelse för svartsjuka personer. Jag är som sagt inte det, bara lagom/hälsosamt mycket, men jag har full förståelse för dem som är det. Men du verkar ha noll empati och till och med kallar dessa personer för de minst värda personerna. Jag tycker de minsta personerna är de som är otrogna eller ständigt behöver uppmärksamhet av andra trots att de är i förhållande. Men det är lite offtopic
Jag kan inte riktig relatera till er som säger att ni litar till 100% på era partners (även om jag beundrar det det). Jag kan inte minnas att jag någonsin har litat till 100% på NÅGON (möjligen min mor när jag var väldigt liten).
Med det sagt så vill jag även tillägga att jag älskar min sambo och jag går inte runt och tror att hon ska vara otrogen eller lämna mig. Hon är den jag litar på mest av alla i hela världen. Men jag kan ju inte svära på att det aldrig skulle ske att hon lämnade mig eller var otrogen, då det finns otroligt många män som är roligare/snyggare/starkare/sexigare/rikare/och bättre på alla sätt än vad jag någonsin kommer att bli. Så visst kan jag känna viss oro ibland (även om det händer ganska sällan nu för tiden) och det tror jag att hon gör också. Det betyder inte heller att jag försöker kontrollera henne på något sätt.
Sedan kan jag absolut se att detta kanske grundas lite halvtaskigt självförtroende/självkänsla både hos henne och hos mig.
Jag tycker de minsta personerna är de som är otrogna eller ständigt behöver uppmärksamhet av andra trots att de är i förhållande. Men det är lite offtopicwhat goes around comes around! De är ofta olyckliga och kommer så att förbli. Det är dock korrekt att jag inte har någon som helst förståelse för de svartsjuka människorna!
Vad gör det mig då som inte skulle tveka att knipa en kvinna som är sugen fast jag vet att hon är gift?
Edit: Såklart känner jag inte mannen till den gifta kvinnan i så fall vill jag tillägga!
Rikard Jansson
2013-02-28, 09:26
Vad gör det mig då som inte skulle tveka att knipa en kvinna som är sugen fast jag vet att hon är gift?
Något mycket sämre och kassare än svartsjuka människor iaf.
Något mycket sämre och kassare än svartsjuka människor iaf.
+1, vilken människa ser ner på svartsjuka människor men tycker det är mer än ok att själv vara en orsak till genomförd otrohet.
Jag respekterar det ni tycker men tycker nog någonstans att liiite mer ansvar ligger hos henne än hos mig. Jag skulle aldrig ens närma mig en gift kvinna om inte hon börjar och att jag ser "det där"...
Det vill säga, jag skulle aldrig arbeta på att försöka förföra en gift kvinna om jag uttrycker mig så.
redbullen
2013-02-28, 10:15
Jag respekterar det ni tycker men tycker nog någonstans att liiite mer ansvar ligger hos henne än hos mig. Jag skulle aldrig ens närma mig en gift kvinna om inte hon börjar och att jag ser "det där"...
Det vill säga, jag skulle aldrig arbeta på att försöka förföra en gift kvinna om jag uttrycker mig så.
Jag hade backat även om "det där" fanns.
Jag vet själv hur det är att vara den ikke vetande personen och den skiten vill jag inte någon, inte ens min värsta fiende.
Otrohet är så sjukt respektlöst enligt mej
Jag tror att en hälsosam dos av svartsjuka är given om man hittat rätt och är rädd för att förlora det man fått. I ett lyckat scenario är båda parter det och håller kvar vid varandra.
Att inte ha ett uns av svartsjuka verkar lite konstigt. Snacka om att ta varandra för givet.
Hålled med. På ngt sätt uppfyller det ngt funktionellt med en liten portion, sund, svartsjuka i ett förhållande; konsekvens av avsaknad helt av svartsjuka i ett förhållande är att det blir totalt passions löst eller att man tar varandra för givet vilket inte heller är speciellt bra eller skoj.
Du kan säga dig att du har det, du kan kolla efter tecken. Jag tror dom flesta människor är rätt så noggranna på just den här punkten, ändock så är folk otrogna både till höger och vänster.
Ehm, olika krav? Hur kan du veta på förhand om din tjej är en som kan vara otrogen?
Det vet jag förstås inte. Men om jag har högre krav på trohet är jag mindre benägen att förlåta vid otrohet. Det var så jag menade. Även om jag blivit mjukare på den punkten med åren.
Jag återkommer senare till den här punkten för jag tyckte jag förklarade dåligt alternativt är motsägelsefull jämfört med mtit förra inlägg.
Sen förstår jag att vi har olika erfarenhet och jag poängterar väl mest varför svartsjuka är dumt att ha. Inte att man "väljer bort det". Det förstår jag att man inte kan.
Otrohet är så sjukt respektlöst enligt mejHåller med till 100% men att en partner i ett förhållande går omkring och inbillar sig saker om den andra (svartsjuka) kommer aldrig att leda någonstans förutom till misär för bägge.
konsekvens av avsaknad helt av svartsjuka i ett förhållande är att det blir totalt passions löst eller att man tar varandra för givet
I call BS. Svartsjuka är inget krav på att för att ett förhållande ska innehålla passion eller för att man inte ska ta varandra för givet.
Passion och att man visar varandra uppskattning kan bottna i andra saker än att man är svartsjuk av sig. Kärlek t.ex.
Hålled med. På ngt sätt uppfyller det ngt funktionellt med en liten portion, sund, svartsjuka i ett förhållande; konsekvens av avsaknad helt av svartsjuka i ett förhållande är att det blir totalt passions löst eller att man tar varandra för givet vilket inte heller är speciellt bra eller skoj.
Man behöver inte ha negativa känslor för att uppleva positiva känslor.
Mjo, det är svårt , ni har säkert en poäng.
Men behöver svartsjuka (i måttlig mängd) nödvändigtvis tolkas som negativt?
Jag ser svartsjuka som en konsekvens av att man hyser känslor för sin partner – positivt från ett perspektiv och även funktionellt då det motverkar att man tarvarandra för givet.
Men visst, kanske finns fall där känslorna sprudlar och avsaknaden av svartsjuka är total. Cool =)
Mjo, det är svårt , ni har säkert en poäng.
Men behöver svartsjuka (i måttlig mängd) nödvändigtvis tolkas som negativt?
Jag ser svartsjuka som en konsekvens av att man hyser känslor för sin partner – positivt från ett perspektiv och även funktionellt då det motverkar att man tarvarandra för givet.
Men visst, kanske finns fall där känslorna sprudlar och avsaknaden av svartsjuka är total. Cool =)
Nej, jag tror inte heller att svartsjuka MÅSTE vara negativt. Vissa förhållande mår säkert bra av det. Kan tänka mig att en del får bekräftelse av att partnern visar svartsjuka. Man kanske känner sig uppskattad på något sätt? Typ.. Funktionell svartsjuka? :D
Men jag tror inte på något sätt att svartsjuka skulle vara ett krav för sakerna du nämner (inte ta varandra för givet, passion osv).
Sjukligt svartsjuk (Inte osäker,då jag anser att jag bra mycket snyggare än de flesta =)
Vill bara inte att min partner ska socialisera med "avskum" :)
Mer en princip kanske än ren och skär svartsjuk.
Men kommer likförbannat "flippa ur" om det inte efterleves :)
Nej, jag tror inte heller att svartsjuka MÅSTE vara negativt. Vissa förhållande mår säkert bra av det. Kan tänka mig att en del får bekräftelse av att partnern visar svartsjuka. Man kanske känner sig uppskattad på något sätt? Typ.. Funktionell svartsjuka? :D
Men jag tror inte på något sätt att svartsjuka skulle vara ett krav för sakerna du nämner (inte ta varandra för givet, passion osv).
nja, svartsjuka föregår nog inte passion. det är ju bäst om den byggs upp på andra grunder - men svartsjukan tror jag iaf kommer med som en, enligt mig ofrånkomlig, bieffekt; i vissa sammanhang. Kanske man skulle kunna kalla det:D
När det gäller att inte ta varann för givet, och falla in i en sorts destruktiv trygghet i en relationen; så kan svartsjuka verka som en positiv påminnelse och uppväckande. Inte svartsjukan i sig, som är en konsekvens av ngt annat; men den oron den medför kanske kan vara positiv ibland.
Sjukligt svartsjuk (Inte osäker,då jag anser att jag bra mycket snyggare än de flesta =)
Vill bara inte att min partner ska socialisera med "avskum" :)
Mer en princip kanske än ren och skär svartsjuk.
Men kommer likförbannat "flippa ur" om det inte efterleves :)
Men så hon får inte träffa nya människor utan att du flippar ? Eller trollar du bara?
Håller jag inte med om. Jag tror utan tvekan att människan är kapabel att under översiktlig framtid hantera känslor och arbeta på sin egen självkänsla för att känna annorlunda.
Tror absolut också att man kan minska sin orolighet/svartsjuka genom att bearbeta den. Kanske så enkelt som att tänka på det som sniggel tog upp tidigare.
I många fall så kommer inte svartsjuka ur att ens partner faktiskt gjort något fel, utan ens egen osäkerhet och oro. Kan man således arbeta bort den osäkerheten, så försvinner eller förminskas även känslorna av svartsjuka. Jag tycker det är fullt rimligt att kräva att någon med ohälsosam och irrationell svartsjuka arbetar bort den.
Eller att man är otroget lagd själv och genom sig själv känner man andra?
Vi föds ensamma och vi dör ensamma, inget fel på att vara det däremellan heller.
You're born alone, you die alone. The rest is yours to fill the gap. The world goes on without you here. Adjust or just collapse.
/Five finger death punch ;)
Tror absolut också att man kan minska sin orolighet/svartsjuka genom att bearbeta den.
Jag tror till och med att vara otrogen själv kan minska svartsjuka från eget håll i ett förhållande:) Som ett "utifall att hon är otrogen så kan jag ****** på utavbarafan"-tänk.
Mackan58
2013-02-28, 13:05
Jag hatar när andra killar tittar på Mackan58 :(.
:)
https://encrypted-tbn3.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcSf06_wTye5MMsK0Ffx2knUxlwGOaYb6 FRtDIpu882nEfLziKhE
Rikard Jansson
2013-02-28, 13:07
:)
https://encrypted-tbn3.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcSf06_wTye5MMsK0Ffx2knUxlwGOaYb6 FRtDIpu882nEfLziKhE
Får verkligen hålla mig för att inte gå monkey-mode när vi är ute, vill inte att du ska tro att jag är störd eller så:/
nja, svartsjuka föregår nog inte passion. det är ju bäst om den byggs upp på andra grunder - men svartsjukan tror jag iaf kommer med som en, enligt mig ofrånkomlig, bieffekt; i vissa sammanhang. Kanske man skulle kunna kalla det:D
När det gäller att inte ta varann för givet, och falla in i en sorts destruktiv trygghet i en relationen; så kan svartsjuka verka som en positiv påminnelse och uppväckande. Inte svartsjukan i sig, som är en konsekvens av ngt annat; men den oron den medför kanske kan vara positiv ibland.
Destruktiv trygghet? :confused:
Att vara trygg är inte samma sak som att ta någon för given, man kan vara trygg för att man litar på sin partners intentioner och litar på att hen bryr sig om en. Det är inte samma sak som att veta att relationen aldrig någonsin kommer att ta slut.
Jag tror att en del av oss pratar om "känslan svartsjuka" och en del om "att vara en svartsjuk person", alltså någon som ganska ofta känner och agerar på svartsjuka.
Scratch89
2013-02-28, 14:44
Inte så att du lättare borde vara sotis nu iom att du redan varit utsatt för otrohet tidigare? Vad i ditt ex beteende var det som gjorde att du vart svartsjuk?
Jag känner inte igen tendenserna hos den nya. Den gamla flickan VAR otrogen. Straffade mig när hon tyckte att jag varit dum genom att ta kontakt med sina ex, gamla KKs, skaffade sig en profil på en dejtingsida osv. Den nya är normalt funtad i huvudet och beter sig alltså inte på det sättet. Jag tror att jag har blivit bra på att "känna" människor, särskilt flickvänner eller potentiella sådana.
Det här är väl pudelns kärna i hur jag resonerar.
Utfall 1: Hon kommer att bli kär i någon annan och jag är svartsjuk tills dess att hon blir det. Kanske tar det slut tidigare eftersom svartsjuka anses vara osexigt för många.
Utfall 2: Hon kommer att bli kär i någon annan men jag är inte oroad tills dess att det sker (för jag kan inte förutspå framtiden tack o lov(?)).
Utfall 3: Hon kommer inte att bli kär i någon annan men jag är svartsjuk ändå. Detta kommer att belasta vårt förhållande i onödan, i resten av våra liv.
Utfall 4: Hon kommer inte att bli kär i någon annan och jag är heller inte orolig för det (opti antar jag?).
När hjälpte svartsjukan?
Precis.
Men så hon får inte träffa nya människor utan att du flippar ? Eller trollar du bara?
Beror väl på hur du definerar nya människor.
SKulle aldrig acceptera massa killar runt om nej.
Skulle bara förklara läget för "den nya vännen" sen brukar de hålla avstånd :)
Varför skulle jag trolla?
Låter mer som att du lider av narcissistisk personlighetsstörning tearz.
Låter mer som att du lider av narcissistisk personlighetsstörning tearz.
Nej,men ett antal andra förmodligen :D
ChuckTesta
2013-02-28, 20:28
Naej jag känner mig nog trygg ändå.
Men om tjejen skulle stuckit iväg och rest i ett halvår själv så hade jag inte känt mig helt säker. Vet många förhållandet som har slutat så.
Haha snälla bara admit defeat.
Din tjej kommer tillbaka med smutsiga knän och rufsigt hår, killen har inte stoppat in skjortan och dom kommer tillbaka samtidigt efter att ha suttit och pratat intensivt i timmar, dansat med handen lite för långt ner etc etc etc massa "tecken".
Men du tänker fortfarande "oj vad roligt hon verkar ha, jag tror ingenting om någonting :)"?
Anton Fräs
2013-02-28, 21:42
Jag känner inte speciellt mycket svartsjuka och inte tjejen heller. Man känner ett sting då och då men inget någon av oss direkt agerar på.
Ang. kollegor och romanser så sa tjejen till mig att hon hade en liten pirrig situation på jobbet med en kille, tyckte det var bra att hon sa det, man rår inte för sådant. Sådana känslor kan nog de flesta i ett längre förhållande erkänna att de fått för någon kollega/bekant/liknande.
Ponera att Alban med 100kg muskler har satt din flickvän bakom bardisken medan du sitter hemma i godtro och tittar på film, men helt plötsligt får ett samtal från en full polare som med skratt i rösten berättar om missödet.
Min första tanke "Varför ska hon sitta bakom bardisken för?"
redbullen
2013-02-28, 21:54
min första tanke "varför ska hon sitta bakom bardisken för?"
+1
Jag känner inte speciellt mycket svartsjuka och inte tjejen heller. Man känner ett sting då och då men inget någon av oss direkt agerar på.
Ang. kollegor och romanser så sa tjejen till mig att hon hade en liten pirrig situation på jobbet med en kille, tyckte det var bra att hon sa det, man rår inte för sådant. Sådana känslor kan nog de flesta i ett längre förhållande erkänna att de fått för någon kollega/bekant/liknande.
"En pirrig situation"
Hur bra kan det va? Pirr as in lite småkär?
Anton Fräs
2013-03-01, 13:18
"En pirrig situation"
Hur bra kan det va? Pirr as in lite småkär?
Svårt att beskriva men kanske en viss attraktion (mer än på ett enbart fysiskt plan). Småkär känna lite mer än så kanske?
Jag är inte speciellt svartsjuk, och det är tydligen bra.*jorgen*
Jag skulle nog bestämt vilja tycka att lite svartsjuka skulle vara bra i ett förhållande, även om det inte borde behövas. Signalerar oro för att man inte vill förlora partnern, visserligen i samband med brist på tillit.
Aldrig märkt att du varit svartsjuk. Och jag tycker det är skönt med ett förhållande utan de.
Har nästan fått byta yrke i tidigare förhållanden då dom inte gillat att jag kört lastbil och har karlar runt mig.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.