Visa fullständig version : Vad är patetiskt?
Även om det inte är bekant för alla redan har jag fått ordet patetisk och besläktade på hjärnan. Det som stör mig när nån kallar mig det eller jag uppfattar det som en insinuation som är avsedd att träffa mig är att det oftast är personer som jag själv ser som patetiska som yttrar sig. Det vore inget problem om bara talaren och jag existerar men oftast finns ju andra i närheten som kan tro jag är patetisk om jag inte går i svåråmål övertygande. Därför måste jag analysera vilka vi är som diskuterar samt eventuella observatörer. I det förflutna har det hänt att nån sagt nåt liknande som jag bara ignorerat men då har det fått konsekvenser som kan tänkas bero på att det stämmer det som sägs om jag inte försvarar mig. Här kunde jag se att det hade varit mycket bättre att göra något annat än att ha ignorerat. Hur brukar ni göra? Vad är bäst långsiktigt? Det handlar inte bara om saker som hänt här på forumt om nån nu skulle tro det. Verkar som jag är extra känslig för påhopp som patetisk/ynklig. Ser det som otroligt provocerande när personer, specielllt om det är många eller nån jag ser upp till ärligt tycker jag är patetisk.
Mitt tips är att bara släpa det å glömma. Kan inte sluta bra om du ska gå å grubbla på sådana grejer. Varför ska du bry dig om att någon kallade dig patetisk över internet. När du antagligen aldrig kommer träffa denna personen och att denne inte har någon som helst betydelse i ditt liv. Som sagt det är bara å släppa det å fortsätta vidare med livet.
Sen så är det ju faktiskt oftast så att folk som får slut på sina argument eller inte kan föra fram dom på något bra sätt måste ta till förolämpningar för att försöka föra fram sina argument som dem börjar inse att de kommer ingenstans med.
Det har ju redan antytts i din förra tråd (om jobb), men du BEHÖVER verkligen satsa lite krut på att försöka bli lite mindre beroende av vad du tror att andra tror om dig. Det är inte så enkelt, men om man hela tiden skall gå runt och oroa sig för vad andra tycker om en blir det skitjobbigt att leva. De flesta slutar aldrig göra det i alla fall lite, men det är bra om man kan hålla det till lite, och inte alltid och överallt.
Som svar på frågan, så är det väl inte skitkul att få höra att jag är patetisk, men det är heller inte mycket att göra åt saken om någon tycker det. Kommer åsikten från någon jag själv inte respekterar överdrivet så är det ju bara för mig att konstatera att om man ogillar någon brukar det vara ömsesidigt och att det vore korkat av mig att tro annat.
Man måste lära sig att välja sina strider, även om det innebär att någon eventuellt kanske möjligen kan tycka att man är patetisk. Annars blir man en ständigt krigande försvarare av det egna egot och faktiskt på allvar patetisk. För att inte tala om hur jobbigt det blir att evigt försvara sig.
Som jag ser det är det jag oroar mig för att nån med retorisk skicklighet lyckas övertyga en kritisk massa folk att jag är det. Det jag har i minnet gäller främst inte på kolo, även om det förekommit, utan IRL. I det jobbiga fallet IRL gällde det inte folk jag respekterade men det är ju inte hinder för folk att sprida dynga. Det jag blev förvånad över var att en majoritet i den omgivningen verkade köpa tjurbajsarens version pga intensitet och frekvens bla helt enkelt att det gick som en skiva som hade hakat upp sig, han sket såklarat i sanning och hade inget liv enligt mig men alla offer har väl liknande uppfattning.
Är mest nyfiken på i vilka situationer det är värt att inte tänka efter utan agera på instinkt, tror jag mer aggressivt måste göra det mot idioter etc. Bara kontraproduktivt att tänka. Och ja det är coolast, men coolast är inte alltid eftersträvansvärt, jag är filosof, inte thug.
Det jag blev förvånad över var att en majoritet i den omgivningen verkade köpa tjurbajsarens version pga intensitet och frekvens bla helt enkelt att det gick som en skiva som hade hakat upp sig, han sket såklarat i sanning och hade inget liv enligt mig men alla offer har väl liknande uppfattning.
Nu vet jag inte hur din situation var, men det här är tyvärr inte så ovanligt som man skulle vilja, även om man egentligen kan tycka att det borde ta slut efter mellanstadiet. En för och massan följer. Det har nog i de flesta fall mindre med den som blir offer att göra än med att utövaren är pantad och de som står omkring och kollar på är räddhågsna (ja, det ÄR som på mellanstadiet).
Tricket här är nog att lära sig när man skall ge spelet förlorat och försöka lämna situationen för något nytt och bättre, så att man inte äter upp sig själv när man försöker vinna en situation man inte kan vinna (p.g.a. att den andra spelar oschysst). Det handlar inte, som man kanske skulle kunna tro, om feghet, utan om att vara smart och inse när man inte skall slösa liv på att försöka vinna över idioter. Inte alltid så enkelt att veta när det är dags att dra, dock.
Hamnar du ofta i konflikter? Annars tänker jag att det väl inte är så ofta folk spontant startar smutskastningskampanjer.
Nu vet jag inte hur din situation var, men det här är tyvärr inte så ovanligt som man skulle vilja, även om man egentligen kan tycka att det borde ta slut efter mellanstadiet. En för och massan följer. Det har nog i de flesta fall mindre med den som blir offer att göra än med att utövaren är pantad och de som står omkring och kollar på är räddhågsna (ja, det ÄR som på mellanstadiet).
Tricket här är nog att lära sig när man skall ge spelet förlorat och försöka lämna situationen för något nytt och bättre, så att man inte äter upp sig själv när man försöker vinna en situation man inte kan vinna (p.g.a. att den andra spelar oschysst). Det handlar inte, som man kanske skulle kunna tro, om feghet, utan om att vara smart och inse när man inte skall slösa liv på att försöka vinna över idioter. Inte alltid så enkelt att veta när det är dags att dra, dock.
Hamnar du ofta i konflikter? Annars tänker jag att det väl inte är så ofta folk spontant startar smutskastningskampanjer.
Vill inte gå inte på detaljer i mitt liv men ja, det var mellanstadienivå just där och då. I vissa miljöer blir det så, inte ofta i arbetslivet generellt, det är säkert. Det handlar inte om fängelse, men en sån typ av personer i grova drag. Om det är nåt jag vill veta är det hur långt man kan gå utan att ångra sig för att försvara sig, ignorera fungerar inte. Iq kan vara väldigt låg på sina ställen och en majoritet kan linjera sig med psykopaten (inte jag, är mer asperger bla bla) vilket gör det svårt att säga att nån annan än en själv har fel, funkar ju inte så i en demokrati...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.