Klassfrid
2013-02-12, 22:30
Min historia:
I gymnasiet började jag rasa i vikt(30 kilo på ett halvår typ), käkade nästan inget och sov nästan aldrig och sjukvårdsteamet på skolan kallade det borderline anorexi.
Hade inga krafter så hoppade av skolan, flyttade hem till orten där jag växte upp. Träffade en tjej och gick upp från 85-90(pendlade) till 130 kilo.
Började jobba natt sommaren 2011 så kosten blev än mer lidande, träffade min fru.
Bestämde mig innan nyår att börja träna, lägga om kosten, lite som ett nyårslöfte(på nyårsafton:148 kilo)
När jag kom till gymmet första gången efter nyår kände jag mig som dom där januaritränarna(ni vet dom som tränar i januari och tror de räcker), var helt novis, googlade mellan varje övning för att se så jag gjorde rätt. Måste sett skitkul ut.
Nu har jag kört i snart 1.5 månad och jag fucking älskar det. Det har blivit min drog. Den där känslan när.man inte har nån ork kvar i kroppen och pushar den lite till.
Hoppas ni vill följa min resa från fett till muskler.
I gymnasiet började jag rasa i vikt(30 kilo på ett halvår typ), käkade nästan inget och sov nästan aldrig och sjukvårdsteamet på skolan kallade det borderline anorexi.
Hade inga krafter så hoppade av skolan, flyttade hem till orten där jag växte upp. Träffade en tjej och gick upp från 85-90(pendlade) till 130 kilo.
Började jobba natt sommaren 2011 så kosten blev än mer lidande, träffade min fru.
Bestämde mig innan nyår att börja träna, lägga om kosten, lite som ett nyårslöfte(på nyårsafton:148 kilo)
När jag kom till gymmet första gången efter nyår kände jag mig som dom där januaritränarna(ni vet dom som tränar i januari och tror de räcker), var helt novis, googlade mellan varje övning för att se så jag gjorde rätt. Måste sett skitkul ut.
Nu har jag kört i snart 1.5 månad och jag fucking älskar det. Det har blivit min drog. Den där känslan när.man inte har nån ork kvar i kroppen och pushar den lite till.
Hoppas ni vill följa min resa från fett till muskler.