Visa fullständig version : Olämpliga tillfällen att börja skratta på
Det hände mig tidigare idag. Jag skulle på ett möte och satte mig i väntrummet. Det var väldigt stelt och tyst, med bara ett par andra i min ålder som också satt och väntade.
Kollade klockan på mobilen. Det var en kvart kvar tills jag skulle bli inkallad.
Jag började surfa i "tråden för bilder av universell natur" för att fördröja tiden.
Inte många sekunder senare så snubblade jag över den här bilden, postad av Okej:
http://i.imgur.com/1c3r75N.png
Jag var maktlös och brast ut i garv. Tårarna och snoret rann medans jag höll ansiktet hårt i mina handflator. Jag ville sluta, men det gick inte.
I ett tappert försök att förtränga det roliga så började jag nypa mig själv. Jag nöp mig själv hårt medans jag tittade runt i rummet. Djupa andetag och försökte tänka på annat. Alla undrade garanterat vadfan jag höll på med.
Plötsligt fick jag ögonkontakt med en snubbe som satt mittemot mig. Han såg så förbaskat ilsken ut och jag visste att det nu var kört. Jag började småle följt av skratt igen. Det var en mardröm..
Vad har ni för olämpliga situationer ni börjat skratta på? Kanske på tunnelbanan eller rent av en presentation i skolan/på jobbet?
Dela med er :d
Vi var fem unga konfirmander som skulle ta emot nattvarden. Ni vet kanske hur det går till, man sitter i en ring runt altaret och tar emot ett bröd i munnen från prästens hand. En av oss skulle vara rolig och gjorde någon grimas bakom prästen. Allihop satt vi sedan och gjorde vårt bästa för att hålla tillbaka, men det bubblade inom oss och vi kunde inte. Mycket obehaglig känsla. Minns det med pinsamhet än idag.
Vi var fem unga konfirmander som skulle ta emot nattvarden. Ni vet kanske hur det går till, man sitter i en ring runt altaret och tar emot ett bröd i munnen från prästens hand. En av oss skulle vara rolig och gjorde någon grimas bakom prästen. Allihop satt vi sedan och gjorde vårt bästa för att hålla tillbaka, men det bubblade inom oss och vi kunde inte. Mycket obehaglig känsla. Minns det med pinsamhet än idag.
Jesus, igenkänningsfaktorn. :D Så många gånger, och så utan att någon ens behövde göra sig rolig, och så långt efter att jag passerat konfirmandåldern. Lika pinsamt varje gång. Jag tror att det är något med det där att man inte FÅR skratta som gör att det blir så omöjligt att stoppa det.
PixelMiner
2013-02-12, 20:34
SDdYM1nMmuc
Kommer ihåg när jag var liten så kunde man bara börja skratta mitt i allt åt ingenting och det var helt omöjligt att sluta, riktigt skön känsla faktiskt! :D
Om du någon gång befinner dig i en hiss i Japan, skratta inte. Det verkar finnas någon oskriven regel i Japan att när man befinner sig i en hiss ska man vara vänd mot dörren och vara knäpptyst, helst ingen ögonkontakt och man ska stå helt stilla. När jag var i Japan för ca 2 år sen stog jag och en kompis i en hiss fylld med andra japaner. Hissen stannar som den brukar göra på varje våning ungefär och dörren öppnas, en mamma kommer in med sin bebis. Jag noterar snabbt att bebisen har onormalt stort huvud och börjar fnittra högljutt eftersom jag inte kan hålla mig! Fnittret går över till att jag försöker hålla in det, men det blir bara värre och värre, till slut så bestämmer sig bebisen att göra ögonkontakt med mig, då brister det. Tårar i ögonen, röd i ansiktet och skrattanfall som ibland avbryts av att jag försöker sansa mig och fortfarande 5-7 våningar kvar tills vi ska av!
Notera att alla japaner inklusive min kompis står helt knäpptysta och kollar mot hissdörren under hela tiden jag skrattar. Till slut verkade en japansk dam tycka synd om mig och kolla på barnet sen på mig säger "Kawaii??" och ler. Kawaii betyder söt på japanska, och barnet var inte särskilt sött kan jag säga.
Jesus, igenkänningsfaktorn. :D Så många gånger, och så utan att någon ens behövde göra sig rolig, och så långt efter att jag passerat konfirmandåldern. Lika pinsamt varje gång. Jag tror att det är något med det där att man inte FÅR skratta som gör att det blir så omöjligt att stoppa det.
Jag är fortfarande lite rädd för att möta prästen ifråga. Har alltid tänkt att det där kommer hon ju ihåg, så omogna och onda ungdomar. Men det kanske är så vanligt för en präst att uppleva detta att hon har hunnit glömma mig på 15 år? =)
När man hade tyst minut i skolan, det var en riktig klassiker :D tror inte jag klarat det någon gång utan att skratta
Flinar åt det mesta. Även om det är obegripligt för omgivningen.
Något som är förståligt är dock om ens svenska lärare börjar sjunga grekisk opera och dessutom dagar senare läser upp dikten nytt år med sjukt rolig dialekt.
Hela klassen hade tårar och jag kunde inte andas. Lite synd om honom, såg aldelse uppgiven ut.
Värsta jag vet är när folk ramlar/halkar/råkar ut för konstiga saker på stan. Jag gick bakom en kvinna i en permobil och hon liksom gasar för att ta sig över en snödriva, jag hojtar att hon kan ta det lugnt så ska hon få hjälp istället, men hon gasar och fastnar och hamnar liksom snett och... ja, jag kan inte hålla mig. Som tur är skrattar hon själv också... Jag bad om ursäkt i alla fall =) (bilden i huvudet när hon sitter snett i permon, mössa, vantar- allt bara hänger ut över kanten och dom där små hjulen som det sprutar modd om)
Annars är jag den som oartigt skrattar rakt ut när någon slår i huvudet i vägskyltar, halkar på isfläckar eller ramlar... Jag KAN inte hålla mig, hur jag än försöker. Ser personen att jag skrattar så frågar jag naturligtvis om det gick bra och att jag är ledsen som skrattar, men det såg kul ut.
Hmm... När jag gick i 1a året i gymnasiet hade vi någon uppgift där alla fick en bild på en manick som påminde lite om en mobiltelefon. Uppgiften var att man skulle komma på ett syfte med manicken och sedan göra en presentation av den i syfte att sälja den till klassen. Man fick en halvtimme på sig och presentationen skulle vara 30-60 sekunder lång.
Självklart kom jag på ett skämt att inleda med. Kommer inte ihåg vad det var nu men det var ganska roligt iaf. Lite för roligt kanske. När jag väl gick fram och skulle presentera min produkt började jag nämligen fnissa innan jag ens sagt skämtet. Blev då nervös och fnisset eskalerade till ett okontrollerat skrattanfall. Ingen i klassen skrattade med, alla kollade mest osäkert på mig, och det gjorde bara allting värre. Efter många försök att lugna ner mig sa läraren att jag skulle gå ut och skratta klart i korridoren (välmenat sagt) så jag gjorde det.
Var väl lite småpinsamt ^^ Hann aldrig göra min presentation för övrigt.
I klassen när jag pluggade på Berghs så hade vi presentationer med ett gäng bigshots som var där för att "scouta". Jag var som vanligt svinnervös och hade fortfarande min presentation kvar att göra. De hade satt ihop bänkarna så det var som en stor cirkel. Jag hade lagt min mobil på bordet (som an gjorde på den tiden) och lyssnade på de andra, medans tankarna var på min föreälsning. Helt plöstligt händer det som inte får hända telefonen ringer! Som tur var hade jag satt den på vibrator och kastar mig fram för att stoppa det, hela bordet vibrerar som fan och blickar börjar vända sig mot mig!
Tyvärr hade mina as till klasspolare på något sätt lyckats sätta dubbelhäftad tejp på undersidan av telefonen när jag inte såg och jag får inte upp den på de första försöken, hjärnan kopplar inte varför jag inte kan lyfta telefonen med handen. Jag vänder på huvudet och ser 3 polare med illröda huvuden och det går upp för mig vad som hänt. Jag brister ut i ett enorm gapskratt mitt under någon annans presentation. Bara tanken på att hela grejen var så planerad blev för mycket för mig. Fick en del arga blickar från lärarna kan jag säga.
jflycore
2013-02-12, 22:04
Körde över min farsa med en traktor. Började asgarva.
Mest troligt av chock. Han överlevde iaf utan några större skador..
//FniZz
jflycore
2013-02-12, 22:05
Körde över min farsa med en traktor. Började asgarva.
Mest troligt av chock. Han överlevde iaf utan några större skador..
//FniZz
mangemani
2013-02-12, 22:29
satt och lirade ett spel som jag alltid brukade skratta åt pga att det var så dåligt.
bakom mig satt min grannes 2 systrar där den ena satt och grät och var nere pga att hon nyss blivit dumpad.
ja, behövs inget geni för att fatta vad som hände där näst, satt och skratta som fan medans hon grät och de båda tittade väldigt elakt på mig sedan, jag själv fattade ingenting förens senare.
shadowfire
2013-02-12, 22:34
Kaptenen Kriegholms visitation i lumpen när man stod alla på två led i korridoren och visste att om någon knäcker sig så dör vi allihopa i straffkommendering. Efter 250 dagar i fält och ÄNTLIGEN en dag på kasernområdet med värme, sängar, mat, det fick bara inte ske.
Kapten hinner knappt komma in och gå halva sträckan framför plutonen innan man hör hur någon ger ljudet av stängda läppar och dov skrattsalva.
Det tar ju inte många sekunder innan kapten kriegholm med hemsk blick börjar söka upp vederbörande samtidigt som man hör hur folk blåser upp hamsterkinderna med skrattsalvor, men ingen kunde öppna munnen. Man hör liksom hur luft då och då pressas ut genom läppar i ren panik samtidigt som plutonen försöker dölja årets garv...
Givetvis tog det inte många sekunder till innan det small, har aldrig varit maken om sådant massgarv och sådant enormt flyförbannad chef innan, jävlar, vi fick våra mackor varma iaf :D
leBrownJames
2013-02-12, 23:02
Jag var på en klubb i USA, stod på ett relativt tomt "dansgolv" i VIP-rummet. Jag river av någon skojigt dansmove där jag pendlar med ena armen bakåt med öppen handlata , precis när min arm är rakt ner längs sidan påväg bakåt tar det tvärstopp, jag håller kvar min hand mot "objektet" och vrider sakta mitt huvud åt sidan och nedåt, jag möts av synen av min hand som ligger tryckt mot ansiktet på en dvärg jag just highfive-at i ansiktet, när jag tar bort handen och ser hans röda ansikte börjar jag asgarva :D Det kanske inte låter så farligt men fyfan stackarn trodde ju verkligen jag hånade honom för han var kortväxt
Börjar oftast skratta vid allvarliga tillfällen! Kommer ihåg när rektorn kom in till mun klass och sa att en städares nycklar hade blivit stulna och då brast jag ut i skratt och kunde inte sluta skratta så rektorn gick därifrån.. Pinsamt
Den allra bästa "skratta inte" scenen in history!
2K8_jgiNqUc
shadowfire
2013-02-13, 00:03
Den allra bästa "skratta inte" scenen in history!
2K8_jgiNqUc
hahahaha, jag älskar den scenen, den är så bäst
Någon utvecklingsstörd någon gång när man var mindre, jag klarar av sånt här utan problem om jag är ensam. Tyvärr har jag en tvillingbror som inte alltid har så lätt för att hålla inne sånt och så fort han börjar smittar det av sig på mig och jag börjar sedan garva av den helt bisarra situation han skapat.
:(
Funderar på åldern på folket här inne. Jag känner igen en del men det var mycket vanligare när jag var yngre. Nu är det ofta inga svårigheter att hålla tyst om situationen är allvarlig.
Fuarks situation betraktar jag inte som allvarlig och hade jag brustit ut i skratt så hade det varit kortvarigt. Jag hade nog inte upplevt det som tillräckligt "fel" för att ha problem med att sluta. Det är väl där skon klämmer. När man börjat skratta när man definitivt inte får.
Jag har haft problem med skrattanfall hela livet, blev jämt utskickad från klassrummet ända upp i gymnasieålder. En elev på språklektionerna hade en gäll, lite annorlunda röst och det blev värsta grejen att hela klassen jämt kämpade mot skrattet varje gång hon pratade. Hon visste nog att folk garvade åt henne, så hon var nervös när hon skulle prata, vilket gjorde hennes röst ännu gällare. Jag brukade alltid skynda mig in i klassrummet för att få en plats där hon inte skulle se om jag fick skrattanfall. Jag träffade henne några år senare och då lät hon typ vanlig och hon verkade framåt och glad så hon fick nog inte bestående men iallafall.
Hela min familj hade bytt kyrka och under den första mässan i den nya kyrkan satte vi oss typ näst längst fram. Så kom prästen in, han såg ut som en rund boll, pratade med nån tysk brytning och var väldigt dramatisk på scen. Hela familjen började garva och varenda gång man lyckades sluta så hördes farsan eller nån av de andra försöka svälja en massa fnissningar. Då började alla om igen, så vi satt och flämtade och guppade med axlarna nästan hela mässan igenom.
Jag var inlagd på barn- och ungdomspsyk. Hela familjen, en psykiatriker, en skötare och en socgubbe satt med stolarna i en cirkel för att planera min framtid. Jag fick nån fråga om vad jag ville skulle hända och drog en lång utläggning som sträckte sig typ ett år eller fler framåt. När jag var klar frågade socgubben ungefär: " Och hur vill du att ditt liv ska se ut?" Alltså precis vad jag just hade förklarat i detalj. Jag och brorsan tyckte att han verkade helt väck och försökte dölja att vi asgarvade resten av mötet. Brorsan satt med huvet nerböjt och tröjan uppdragen över munnen och försökte se seriös ut medan han gjorde konstiga läten och ryckningar haha.
Anders77
2013-02-13, 12:29
kXf3wx5nPXU
^Den kan faktiskt vara lika bra om inte aningen bättre, men verisonen utan "mellanklippen" och texningen är bättre!
Här är också en klassiker
L-8jjLA21wM
Fyfan vad hemskt om det händer en i sånna lägen :D
Redefine
2013-02-13, 13:52
I botten på mitt senaste journalinlägg (http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=6270743&postcount=140) ser ni nått som fick mig att måsta svälja ett asgarv :P
Flinar åt det mesta. Även om det är obegripligt för omgivningen.
Något som är förståligt är dock om ens svenska lärare börjar sjunga grekisk opera och dessutom dagar senare läser upp dikten nytt år med sjukt rolig dialekt.
Hela klassen hade tårar och jag kunde inte andas. Lite synd om honom, såg aldelse uppgiven ut.
Haha, tror de flesta lärare känner igen sig, iaf lärare under universitetsnivå. Tufft att vara lärare, helt enkelt :D
Detta fick mig genast att tänka på en svenskalärare vi hade kort i 8an eller liknande. Hon var nog bara tillsvidare anställd (2 ord kanske?) eftersom våran riktiga hade slutat. Problemet var att hon inte var från Sverige och därför bröt ganska kraftigt ;o
Tror vi skulle lära oss grammatik någon vecka men det blev dessvärre inte mycket ny kunskap, då man ibland knappt förstod vad hon sa :D
Bra tänkt, skolledningen *facepalm*
Här är också en klassiker
L-8jjLA21wM
Fyfan vad hemskt om det händer en i sånna lägen :D
hahah, skön unge :D
Min farbror filmade hela farsans bröllop, när sedan farbror skulle gifta sig var det farsans tur att filma bröllopet. Han lyckades komma åt REC knappen 2 ggr utan att märka det så han missade hela bröllopet, han var helt förstörd och stämningen var riktigt stel. Jag däremot brast ut i ett högt skratt som kändes lite smått olägligt! :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.