Visa fullständig version : Real Talk: Vad för ''mörka krafter'' motiverar din träning?
Klipp som (se nedan) fick mig att fundera över det här.
TS börjar
När jag var liten blev jag övermannad av mobbare ett flertal gånger, egentligen inget seriöst men tillräckligt för att det skulle sätta sina spår. Än idag har jag i baktanken att om jag blir tillräckligt stor och stark så kan ingen övermanna mig igen, eller någon annan i min närhet. Gymmet för mig är en känsla av att ha kontroll och att kunna ta ut mina aggressioner.
bRT5DF8PYgE
Dtyp0uvrjz0
KoY1Xs0Cgsc
mobbning.
Intressant. Orkar du utveckla?
tyvärr, vill inte.
Förstår, tack för ditt inlägg, kriga på!
Inga "mörka krafter" här. Jag gillar att lyfta grejer och bli starkare, det är därför jag styrketränar.
filmjölk
2013-02-11, 14:37
Jag var hejdlöst ful som tonåring och fick aldrig några tjejer, inte "aldrig" som i: "Sällan" eller aldrig som i "fick till det någon gång i halvåret med skolans rugguggla" aldrig som i verkligen aldrig.
Sen började jag lyfta skrot. I takt med att musklerna växte fick jag mer tjejer. Hångla, ligga, bli ihop. Trots att jag var lika awkward som innan. Om jag aldrig skulle börjat att lyfta skrot hade jag idag vart en 34 årig oskuld.
Numera tränar jag för att jag gillar att träna.
I would probably have been a virgin aswell filis, om jag inte börjat träna. Det är inte så sexigt att vara ett benrangel på 2m. Vissa kanske klarar av att ha en sån stil, men inte jag.
inga mörka krafter här. började med fotboll, ville bli mäktigare på plan och började träna gymmet i samband med fotbollsträningen.
fastnade dirr
Jag tycker bara om att träna. Skum jag är.
Kopplar ihop det med att jag gillar förbättring. Gillar att levla på wow mm.
Jag tycker bara om att träna. Skum jag är.
Kopplar ihop det med att jag gillar förbättring. Gillar att levla på wow mm.
Hah så jävla nice, +1 där!
bra respons i tråden, hoppas det fortsätter.
Figgeduni
2013-02-11, 15:21
Jag var hejdlöst ful som tonåring och fick aldrig några tjejer, inte "aldrig" som i: "Sällan" eller aldrig som i "fick till det någon gång i halvåret med skolans rugguggla" aldrig som i verkligen aldrig.
Då är vi 2, var världens spelnörd fram tills jag var typ 18, efter de så märkte jag ju att de fanns nånting som kallades "tjejer", men efter att ha suttit och lagt på sig en massa vikt så hade man ju 0 självförtroende, så de hjälpte ju inte till direkt.
Så har bestämt mig för att bli "rippad" och bli världens "player" fram tills 30 typ! :hbang:
Inga alls, jag har alltid tränat och så har det fortsatt fastän träningsformen ändrats.
Men självklart vill jag bli starkare och lite större. Annars skulle man ju inte styrketräna hårt.
Då är vi 2, var världens spelnörd fram tills jag var typ 18, efter de så märkte jag ju att de fanns nånting som kallades "tjejer", men efter att ha suttit och lagt på sig en massa vikt så hade man ju 0 självförtroende
mobbning.
Blandning av dessa, sen fick jag aldrig ligga heller.. :smash:
Intressant att det finns så mycket mindervärdeskomplex i samband med gymmande.
"Fördomarna" stämmer alltså delvis och det är väl kanske därför tjejer i regel inte tycker jättemuskulösa killar är attraktiva; för att det är lite väl uppenbar kompensation i en del fall.
Till en gräns går en snygg fysik hem hos tjejerna, men det gränsen går långt tidigare än killar tror. Om man inte talar om gymtjejer då, som gillar't. Kanske har de liknande erfarenheter i bagaget förresten...?
-För att hålla mig frisk
-För att jag gillar å äta
-Eftersom jag gillar å äta så tränar jag för å inte bli FET
-För å se bra ut
Det är det å jag tycker det räcker :).
blaaargh
2013-02-11, 16:03
Började väl med att jag var fet som liten och med det så kommer mobbning, sen blev det ätstörningar på det i tonåren :D Efter ett tag fick jag nog. Hittade kampsport där jag fick ut all aggression och sen styrketräning, som jag har fortsatt med nu.
Intressant att det finns så mycket mindervärdeskomplex i samband med gymmande.
Okej mindervärdskomplexen kanske tar dig in till gymmet i vissa fall men sedan tror jag resultat, motivation och mål tar över och gör så att man går dit igen och igen.
Ondskapelsen
2013-02-11, 16:21
Det som fick mig att börja träna var väl att jag behövde hitta nånting att göra som inte innefattade datorn, detta var precis när jag brutit benet 14 år gammal. Sen fastnade jag väl. Sen har det varit lite on and off.
I dagsläget kan jag inte tänka mig ett liv utan träning. Det finns inget resultat som motiverar mig, inte "bli större" eller "bli starkare" även om det såklart vore roligt. Jag tränar för att jag gillar det.
Linjedomarn
2013-02-11, 16:31
När jag var liten så var jag alltid minst, alltså jätte minst. När jag var runt 11-12 minns jag att jag vägde 30kg någonting. Ingen ätstörning eller liknande, var bara kort och jätte tunn.
Blev aldrig mobbad eftersom jag var jävligt rapp i käften för att kompensera detta som barn men retad blev man ju, och när det håller på i så många år, såklart det sätter spår.
När jag började gymnasiet vägde jag 46kg, 3år senare (innan min deff) vägde jag 67kg.
Blir fortfarande småretad för min längd men jag stör mig inte längre på det för både de som kanske säger något och jag , vet att jag kan ta upp personen och kasta dom i backen vilken dag i veckan som helst + att jag kan fixa mer brudar^^ :D
Om inte folk hade retat mig hade jag aldrig börjat, jag är helt säker.
Latissimus Dorsi
2013-02-11, 16:33
Liknande här alltid varit minst, vägt minst och alltid minst ett huvud kortare. Växte ikapp, och nu var jag fortfarande smal som en pinne. Och nu jobbar jag mot klenheten 6 dagar i veckan :)
Hackenschmidt
2013-02-11, 16:38
Söker all typ av självförbättring och styrketräning är en grundpelare i den fysiska.
speedy83
2013-02-11, 16:49
Har alltid tränat något hockey, fotboll, boxning och i alla dessa är stryketräning ett förekommande element. När jag sedan slutade med dessa blev stryketräningen kvar (med undantag för några år). Nu vill jag mest att tjejer, kvinnor och damer ska fullkomligen dräggla ner sig när min tröja ryker ;)
Eller nja vill ha en hel, stark och frisk kropp trots långa timmar på kontoret.
Eller nja vill ha en hel, stark och frisk kropp trots långa timmar på kontoret.
Nejdå, du vill att tjejerna ska bli galna av åtrå :)
Träning var en av de viktigaste faktorerna i att jag lyckades lägga av att knarka, dels för att jag fick nåt annat att göra och dels för att jag kunde få kickar därifrån. Plus att knarkleverne saboterar träningsresultat. Jag har haft vissa problem med ätstörningsbeteende (kanske pga mobbing), vilket träningen hjälper till att hålla borta. Jag har inte kunnat arbeta på länge pga psykiska besvär, träningen ger mig lite rutiner då, trots att jag är hemma. Den är också en viss hjälp i att kontrollera känslolivet.
PureWhey
2013-02-11, 17:22
Ingen aning, aldrig blivit mobbad så det är inte så.
Gillar snygghet, och i mina ögon är en vältränad kropp snygg - vill också ha en.
Lachrillo
2013-02-11, 17:26
Grymt bra tråd.
Började med att jag var överviktig och inte lite heller, vägde för några år sedan 107 kilo ( 2009 ), efter det kämpade jag mig neråt till 80kg ( 2010 ) för jag hade sugit självförtroende och var en gamer spelade konstant, därefter måste man ju som med alla beroenden ( coca cola och datorspel ) fylla det med något annat, träningen gick bra med konditionsträning när jag såg resultat men sen däromkring blev jag inaktiv igen och gick upp till hela 113 kilo i slutet på 2010, ( stor minskning och stor ökning ), Efter det gick jag ner till ca 76 kilo år 2012 men började dricka ofta, flera gånger i veckan och kände att jag var på väg upp men då kom min " räddning " jag fick panikångestsyndrom och vågade knappt någonting, jag trodde jag skulle dö vad jag än gjorde, det kom helt plötsligt och har ändrat mitt liv, det var ett helvete i nästan 3 månader, då hade jag rasat ner till 68 kilo och där bestämde jag mig för att sluta dricka, sluta vara total gamer nörd och börja med något nytt, där började jag med träningen och har ökat massor sedan dess, idag väger jag 80 kilo och har blivit mycket mer muskulös och mår grymt mycket bättre, idag är har jag inga problem med tjejer utan har träffat många sedan jag började med träningen, mitt självförtroende är också på topp tack vare träningen och min nya mentala inställning.
Andra saker som också påverkat är att jag ser mig själv som en person som ingen ska jävlas med, jag tar inte skit helt enkelt, och då känns det skönt i träningen att det backar upp med vem jag är mentalt.
mycketbrännvin
2013-02-11, 17:31
Försöker förbättra självförtroende och lever i min lilla fantasivärld där alla ser upp till en man med muskler
Inga mörka fula ankungen-krafter här heller, gjorde det för att jag ville gå upp i vikt egentligen. Hade prövat att äta innan, det gick inte alls det var först när jag började lyfta vikter som jag började gå upp.
Inge Enveten
2013-02-11, 17:46
Väl inne på gymmet och redo att träna känner jag igen mig i det som Mike & Kai säger men utanför är det inte på det sättet alls. Där är det andra drivkrafter.
Var väldigt tjock när jag var mindre, fick aldrig några tjejer. Hittade till ett gym när jag var 16 o har inte lämnat sedan dess, träning var ju så fruktansvärt roligt :)
Marcuslevin
2013-02-11, 17:55
Tja, vill kunna kolla mig i spegeln och känna mig nöjd helt enkelt. Otränad = deppig = äter onyttigt = ond cirkel
Sen mår min diabetes bättre av det också :)
Jag hade en elak jävel i klassen under hela högstadiet, jag och flera andra fick bra med stryk. Vi ingick då en "pakt" att vi skulle träna och sen spöa honom senare i livet.
Nu har det gått 6 år och vi har fortfarande inte spöat honom men vi tränar fortfarande tillsammans allihop fast med lite andra mål :)
"Råttan" som killen senare kom att kallas av oss som fick stryk har numera inga vänner kvar och tror till och med att han flyttat från stan. Det känns som revansch nog.
Gymmet för mig är en känsla av att ha kontroll och att kunna ta ut mina aggressioner.
+1
nuförtiden är träningen så mycket mer än bara ett sätt att hantera min ilska emot vissa människor i vårat samhälle,men stundtals när jag läser aftonbladet eller någon annan mediaforms utkast av ondsintheter eller hör saker från människor så blossar detta hat upp igen,och mitt enda sätt att hantera detta utan att riskera skada någon allvarligt är att greppa gymbagen och dunka av ett träningspass som nästan bryter ner all motståndskraft jag har..
Kvinno/barn misshandlare,och alla andra svin där ute som utöver våld på mindre fysiskt kapabla!
och Ja!jag har själv varit i sådana utsatta situationer i tidig ålder
Jag hade en elak jävel i klassen under hela högstadiet, jag och flera andra fick bra med stryk. Vi ingick då en "pakt" att vi skulle träna och sen spöa honom senare i livet.
Nu har det gått 6 år och vi har fortfarande inte spöat honom men vi tränar fortfarande tillsammans allihop fast med lite andra mål :)
"Råttan" som killen senare kom att kallas av oss som fick stryk har numera inga vänner kvar och tror till och med att han flyttat från stan. Det känns som revansch nog.
Haha underbart! Hoppas han ångrar sig riktigt bittert.
+1
nuförtiden är träningen så mycket mer än bara ett sätt att hantera min ilska emot vissa människor i vårat samhälle,men stundtals när jag läser aftonbladet eller någon annan mediaforms utkast av ondsintheter eller hör saker från människor så blossar detta hat upp igen,och mitt enda sätt att hantera detta utan att riskera skada någon allvarligt är att greppa gymbagen och dunka av ett träningspass som nästan bryter ner all motståndskraft jag har..
Kvinno/barn misshandlare,och alla andra svin där ute som utöver våld på mindre fysiskt kapabla!
och Ja!jag har själv varit i sådana utsatta situationer i tidig ålder
Skönt inlägg, känner igen mig :>
Grymt bra tråd.
Starkt jobbat, kriga på!
Tycker bara att det är kul att flytta tunga vikter från position A till position B! :D
Dessutom :naughty: : https://encrypted-tbn1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTXwPxVoG5uP9Rf8hNG-CxXUhoqIWDaZl4dv8kjn6vfMiP_uNJyIw
Jag tränar av ungefär samma anledning som jag borstar tänderna.
1. Är lång, väldigt lång, men så otroligt överdrivet pinnsmal och svag att jag kände mig feminim. Träningen för mig är ett sätt att definiera mig mer fysiskt som man.
2. Har alltid haft dåligt temprament, förut tränade jag kampsport och kunde på så sätt få ut frustration och ilska(över att ha varit minst men ändå störst - längst men svagast), vilket då genererade grymt fokus och dedikation. Detta tog jag med mig till gymmet och styrketräningen.
Det är nog mina mörka sidor. Visserligen ser mina anledningar annorlunda ut idag. :)
Illustrerade mannen
2013-02-11, 18:49
Började med karate 1978 för att kunna spöa alla som var elakare än jag... Gjorde också det under ett antal år. Karaten (och andra kampsporter) ledde vidare in i gymet... Idag, 35 år senare, är det mest för att motverka åldersförfallet - men visst, det är förbannat trevligt att frun uppskattar min kropp och det är väldigt spännande att kriga mot 3Xkv i marklyft!
HookersUnited
2013-02-11, 18:52
För att bli tyngre och starkare på hockeyisen. Hockeyn försvann men träningen blev ett, förmodligen, livslångt intresse.
HippSomHapp
2013-02-11, 18:57
https://encrypted-tbn1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTXwPxVoG5uP9Rf8hNG-CxXUhoqIWDaZl4dv8kjn6vfMiP_uNJyIw
This + hälsa.
Annars så har jag en sjuklig fetisch att plotta saker, vad är bättre än förbättrade resultat?
http://imgs.xkcd.com/comics/decline.png
Finska Lejonet
2013-02-11, 22:19
Började träna för att orka öppna upp mig när jag gick hos psykolog efter en i särklass förfärlig barndom. 3-4 år senare mår jag prima(psykiskt/fysiskt) och har gått från 64kg på 184cm till 81kg på samma längd(23 år gammal).
Samma historia som vissa andra i tråden. Jag var alltid svagast, lägst på totempålen, och känslomässigt feg. 2006 blev jag less och tog tag i saken, vilket innebar ett par år med fluktuerande vikt och fortsatt låg status. Efter ett par år så skiftade helt enkelt mitt fokus från att vara någon slags modell, till att helt enkelt njuta av träning för träningens skull.
Idrotter jag gått igenom:
Fotboll
Tennis
Golf
Thaiboxning
Ju-jutsu
Tae Kwon Do
Tyngdlyftning
Gymnastik & Tricking, vilket jag pysslar med just nu.
Variation verkar vara nyckeln ;). Plus i kanten är att man nuförtiden får en hel del komplimanger för hur man ser ut, men det är inte lika viktigt längre. Det känns väldigt skönt att ha en distans till den maniska inriktning man hade förut.
Mollestam
2013-02-11, 23:03
Jag har alltid gillat att träna (fotboll, hockey etc.) men har också alltid varit ett benrangel, därav att jag började besöka gymmet.
Tror att mina armar mätte under 30 cm när jag började, har också gått upp över 20 kg.
Rikard Jansson
2013-02-11, 23:04
Alltid haft ett djupt sug efter ära och berömmelse, men tröttnade på det när man väl fick det tillräckligt mycket för att bli nöjd. Nu tränar jag bara för att det är kul och jag har inget annat att göra.
Började träna för att orka öppna upp mig när jag gick hos psykolog efter en i särklass förfärlig barndom. 3-4 år senare mår jag prima(psykiskt/fysiskt) och har gått från 64kg på 184cm till 81kg på samma längd(23 år gammal).
Bra jobbat, fortsätt att kämpa :>
Alltid haft ett djupt sug efter ära och berömmelse, men tröttnade på det när man väl fick det tillräckligt mycket för att bli nöjd. Nu tränar jag bara för att det är kul och jag har inget annat att göra.
hah, fair enough!
Gillar allt där man ser tydlig förändring när man sliter hårt. Bodybuilding ger både den biten och man blir snygg i spegeln samtidigt. Dubble win
Först var det för att få brudar, hade nämligen sjukt dåligt självförtroende. Efter man hade "fått" några brudar trots att man inte hade tydligt sixpack så insåg jag ganska kvickt att jag behövde något annat mål. Det nya målet är att bli den starkaste jäveln jag någonsin kan bli! Och för att lyfta vikterna har jag ett litet mantra och det är "DET ÄR FÖR BÖVELEN LÄTT" :hbang:
stromming
2013-02-12, 00:28
Blev dumpad och ville sluta må piss. Började träna för jag visste att det skulle ta lite av min tid (något jag hade på tok för mycket av just då) och lägga på några kilon (det behövdes några stycken). Tre år och nästan 30 kg senare tycker jag att det är roligt att jaga PBn
En kombination av samtliga. Var mobbad, dåligt självförtroende, svagast, minst, fick aldrig ligga och dessutom blev jag en alkoholiserad knarkare. Jag använde gymmet för att ta mig ur missbruket och har aldrig sett tillbaka.
Röda Björnen
2013-02-12, 05:00
Använda mina aggressions problem till något nyttigt.
För jag kan inte tänka mig ett annat liv än ett liv centrerat kring träning och hälsa.
MVH
Jag har aldrig haft några större problem med flickorna detta trots att mitt utseende inte är något att skryta med, så där ligger inte orsaken för mig.
Jag var förvisso rätt rejält mobbad när jag var yngre (datornörd, fet och glasögon var en riktigt dålig kombination i mellanstadiet och högstadiet). Men jag kände aldrig att det direkt påverkade mitt självförtroende då jag hela tiden hade mina riktiga vänner och min familj, och samtidigt som sagt inte hade några problem med att umgås med det täcka könet.
Så jag tror (kan inte veta säkert vad mitt undermedvetna säger om saken) inte mobbingen var ett skäl till att jag började träna.
Det som driver mig mest är tre saker:
På gymmet är det den där känslan jag får när jag lyckas med ett nytt personbästa, tanken att jag just klarat av något jag aldrig klarat förrut är helt oersättlig, jag har lyckats få min kropp att utvecklas till något bättre.
När det gäller karateträningen (även applicerbart på den tiden jag skate'ade) så tilltalar den nästintill neurotiska strävan mot perfektion. Att hur perfekt man än utför en teknik så går det alltid att lägga till en dimension till.
Träning generellt är för mig ett nästintill meditativt tillstånd, Jag har aldrig någonsin kommit på mig själv att tänka på ekonomi, städning, kärleksproblem, jobbet, stress etc. medans jag ligger under en skivstång eller utför en kata. En total avskärmning från resten av världen där det enda som finns är jag själv och den övning jag för tillfället utför.
Inte så mörkt kanske och dessutom jävligt flummigt, men det är iallafall vad som driver mig.
Och så ska jag inte sticka under stol med att faktumen att jag mår jäkligt bra av det, och förhoppningsvis håller min kropp i ett estetiskt tilltalande skick gör det hela än mer tilltalande.
Morotsrivare
2013-02-12, 09:11
Älskar tjejer och älskar uppmärksamheten....Låter kanske dumt men det är en del av anledning till att jag tränar, förutom att jag just älskar själva träningen då, att bara få känna ruset i kroppen och musiken i öronen när man spränger gränser. Kärlek
f.ö. grym tråd - grymma medlemmar
Fredrik_S
2013-02-12, 09:32
Började träna för att jag tyckte det var roligt att bli starkare och lyfta tyngre och tyngre. Fortsatte sedan med att jag tyckte det var kul att utvecklas teknikskt i flera träningsformer. Numer är det nog mest för att få intresse från tjejer...(även om det är jävligt kul att träna fortfarande förståss)
Ska väl inte påstå att jag blev direkt mobbad men hade en grupp som var på mig lite av och till, men hade samtidigt en del vänner. Kände aldrig att jag på något sätt ville "slå" tillbaka mot dessa killar även om jag kunde, jag är inte en person som slåss helt enkelt. Att jag var liten påverkade väl lite men främst var det nog att började klättra, fick en liten knöl på armen, tänkte "wow" och på den vägen är det.
Vad tror vi om detta då?
Styrkelyftare: Datanördar, f d tjockisar med stort tekniskt intresse. Nördar även utanför datorn. Tilltalas av styrkelyftandets brist på fysisk estetik och beräknande av viktökningar i ett välstrukturerat styrketräningsprogram. Förmodligen de rakt av ensidigt manligaste av de tre grupperna.
Bodybuilders: De som kompenserar mest och har störst mindervärdeskomplex. Många är kortare, varit taniga tidigare och kanske lägst på hackordningen. Man vill biffa upp sig för att minsann visa omvärlden och få makt och inflytande (och tjejer). Man vill att sporten ska ha samma mainstream-appeal och respekt som i USA så man kommer till sin rätta. De jobbar i regel väldigt hårt i det tysta.
Fitness: Inte riktigt samma bakgrund som ovanstående två; snarare mer narcissistiska drag, mycket tidigare idrottande, kanske populära, självupptagenhet, bloggar om sina bedrifter på gymmet som att hela världen skulle bry sig. Både svagare och mindre muskulösa än bodybuilders och styrkelyftare, men bättre kondition.
Jag raljerar så klart lite men ändå. Kategorierna överlappar dessutom varandra ofta, så att samma person sysslar med många olika "grenar".
Vad tror vi om detta då?
Styrkelyftare: Datanördar, f d tjockisar med stort tekniskt intresse. Nördar även utanför datorn. Tilltalas av styrkelyftandets brist på fysisk estetik och beräknande av viktökningar i ett välstrukturerat styrketräningsprogram. Förmodligen de rakt av ensidigt manligaste av de tre grupperna.
Bodybuilders: De som kompenserar mest och har störst mindervärdeskomplex. Många är kortare, varit taniga tidigare och kanske lägst på hackordningen. Man vill biffa upp sig för att minsann visa omvärlden och få makt och inflytande (och tjejer). Man vill att sporten ska ha samma mainstream-appeal och respekt som i USA så man kommer till sin rätta. De jobbar i regel väldigt hårt i det tysta.
Fitness: Inte riktigt samma bakgrund som ovanstående två; snarare mer narcissistiska drag, mycket tidigare idrottande, kanske populära, självupptagenhet, bloggar om sina bedrifter på gymmet som att hela världen skulle bry sig. Både svagare och mindre muskulösa än bodybuilders och styrkelyftare, men bättre kondition.
Jag raljerar så klart lite men ändå. Kategorierna överlappar dessutom varandra ofta, så att samma person sysslar med många olika "grenar".
Förenkling:
Lyftare: "Akademiker".
Byggare: "Kötthuvuden".
Fitness: "Attention whores".
Självklart finns det undantag i alla kategorier.
Rikard Jansson
2013-02-12, 11:33
Ett väldigt tråkigt synsätt.
filmjölk
2013-02-12, 11:33
Vad tror vi om detta då?
Styrkelyftare: Datanördar, f d tjockisar med stort tekniskt intresse. Nördar även utanför datorn. Tilltalas av styrkelyftandets brist på fysisk estetik och beräknande av viktökningar i ett välstrukturerat styrketräningsprogram. Förmodligen de rakt av ensidigt manligaste av de tre grupperna.
Bodybuilders: De som kompenserar mest och har störst mindervärdeskomplex. Många är kortare, varit taniga tidigare och kanske lägst på hackordningen. Man vill biffa upp sig för att minsann visa omvärlden och få makt och inflytande (och tjejer). Man vill att sporten ska ha samma mainstream-appeal och respekt som i USA så man kommer till sin rätta. De jobbar i regel väldigt hårt i det tysta.
Fitness: Inte riktigt samma bakgrund som ovanstående två; snarare mer narcissistiska drag, mycket tidigare idrottande, kanske populära, självupptagenhet, bloggar om sina bedrifter på gymmet som att hela världen skulle bry sig. Både svagare och mindre muskulösa än bodybuilders och styrkelyftare, men bättre kondition.
Jag raljerar så klart lite men ändå. Kategorierna överlappar dessutom varandra ofta, så att samma person sysslar med många olika "grenar".
Bra där! Om man drar en högstadieparalell så var Styrkelyftaren den där ensamma tråkiga plugghästen som inte hade vare sig fantasi eller social förmåga att umgås med andra nördar, big bang theory- karaktär utan intresset för star trek eller fantasy.
Bodybuildarn var den där mobbade, deprimerade, pantade, tanige killen utan intressen annat än att tortera smådjur, som närde en dröm om att göra en Columbine, sniffade bensin ensam och gick på utredningar om add/adhd.
Fitnesspersonligheten var den där snygga killen/tjejen som alla gillade, som var helt pantad men ändå fick höga betyg, som blev vald först i brännbollen trots att hen sög, som aldrig hade något vettigt att säga men alla lyssnade på ändå.
efter ha ägnat mig åt musik i år och dar, även andra former av konst, så började det sakta men säkert förflytta sig från något
abstrakt till en vetskap.
ett mönster som jag begrep mig på.
jag har aldrig begripit vart ljuden kommer ifrån, utan har alltid upplevt det hela som något externt, ungefär som om jag tillåter gud att passera igenom mig för att skapa verkligheten.
men de improviserade och oväntade resultaten som fått mig att glimta det metafysiska blev färre och färre, och jag fick börja söka svaren på annat håll.
jag insåg vikten av det fysiska i det metafysiska, och styrketräning blev svaret. det tog mig dock nästan 3år av sökande, innan jag skulle hitta formeln. 3år av träning utan att riktigt förnimma träningen som
förmedlare av det existentiella.
styrketräning är utan tvekan det mest sanningstrogna och direkta man kan ägna sig för att få förståelse för vår omgivning.
ingen annanstans tränger man sig igenom det fysiska så pass, för att sedan komma ut på andra sidan, och uppleva verkligheten i sin renaste form.
Vad tror vi om detta då?
Styrkelyftare: Datanördar, f d tjockisar med stort tekniskt intresse. Nördar även utanför datorn. Tilltalas av styrkelyftandets brist på fysisk estetik och beräknande av viktökningar i ett välstrukturerat styrketräningsprogram. Förmodligen de rakt av ensidigt manligaste av de tre grupperna.
Jag raljerar så klart lite men ändå. Kategorierna överlappar dessutom varandra ofta, så att samma person sysslar med många olika "grenar".
OMG! Det är ju jag! :MrT:
Ptja trött på att få pikar om hur tanig och svag man var (lång och väldigt tunn). Dessutom hatade/hatar jag att känna mig svag och tunn. I takt med att man gått lite framåt så har mål och ideal höjts vilket gör att känslan av att vara svag och tunn fortfarande är kvar och driver på. Antar man aldrig kommer vara tillfreds*gah!*
Vad tror vi om detta då?
Styrkelyftare: Datanördar, f d tjockisar med stort tekniskt intresse. Nördar även utanför datorn. Tilltalas av styrkelyftandets brist på fysisk estetik och beräknande av viktökningar i ett välstrukturerat styrketräningsprogram. Förmodligen de rakt av ensidigt manligaste av de tre grupperna.
Bodybuilders: De som kompenserar mest och har störst mindervärdeskomplex. Många är kortare, varit taniga tidigare och kanske lägst på hackordningen. Man vill biffa upp sig för att minsann visa omvärlden och få makt och inflytande (och tjejer). Man vill att sporten ska ha samma mainstream-appeal och respekt som i USA så man kommer till sin rätta. De jobbar i regel väldigt hårt i det tysta.
Fitness: Inte riktigt samma bakgrund som ovanstående två; snarare mer narcissistiska drag, mycket tidigare idrottande, kanske populära, självupptagenhet, bloggar om sina bedrifter på gymmet som att hela världen skulle bry sig. Både svagare och mindre muskulösa än bodybuilders och styrkelyftare, men bättre kondition.
Jag raljerar så klart lite men ändå. Kategorierna överlappar dessutom varandra ofta, så att samma person sysslar med många olika "grenar".
Jag tror mycket av det du skrev är sant då jag har sett det själv, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det finns undantag, och samma typer av komplex som driver andra att bli andra saker. Tex; Giriga och maktgalna människor blir politiker, chefer, ekonomer.. Mobbade/Mobbare människor blir poliser osv.
Sen får vi inte glömma den osäkra ''coolingen'' som vill slåss för minsta lilla, tatuerar hela kroppen, hustlar så han kan glida runt i sin stylade bmw.. Men gråter i sin ensamhet.
Psykologiskaprofiler är alltid lika roliga!
Anledningen till varför jag startade den här tråden var för att ta upp det här.. Min träning drivs inte bara att alla positiva saker som välmående, resultat, att känna sig produktiv och duktig. Det finns även mörka sidor, vilket är intressant att diskutera.
Snömannen
2013-02-12, 13:49
Mobbad i grundskolan. Började träna boxning och styrka med en dåres iver, och satte så att säga punkt för mobbningen på egen hand, vilket i och för sig skapade andra bekymmer med diverse myndigheter, skola, föräldrar osv.
Många år sedan nu, och det som driver mig att träna nuförtiden är nyfikenhet. Jag vill se hur stark jag få mig själv att bli. Vad händer om jag gör si eller så? Orkar min kropp tung bänk tre gånger i veckan osv.. Tränar inte för utseende, enbart för styrka.
Ptja trött på att få pikar om hur tanig och svag man var (lång och väldigt tunn). Dessutom hatade/hatar jag att känna mig svag och tunn. I takt med att man gått lite framåt så har mål och ideal höjts vilket gör att känslan av att vara svag och tunn fortfarande är kvar och driver på. Antar man aldrig kommer vara tillfreds*gah!*
+1 på den! hatar å va klenisen..
Mot Alfahanen!
blev inte direkt mobbad som liten, kanske lite, men vemfan blev inte det, barn är grymma! :)
åså har jag precis lyssnat på "total recall" ljudboken av Arnold, fyfan vilken motivation den karln har!! den fick mig att tända till igen alltså!
Jag har alltid blivit mobbad för att jag är liten, 164cm och vägde 56kg innan jag började träna. under 2010 var jag nära på att gå in i väggen. 15 år gammal. en av de grejerna som hjälpte mig ur stressens mörka hål, om man nu får kalla det så, var träning. men då konditionsträning.
Styrketräning kom till mitt intresse genom en kompis som tränade i sin källare och har egentligen aldrig haft någonting med mindrevärdeskomplex eller ilska att göra. MEN jag är en person som håller inne på en jävla massa ilska. något som jag har lärt mig ta ut på gymmet, under stången. Ibland innan ett tungt set så tänker jag på hur jävla dum världen är, så många skitstövlar det finns, så många orättvisor och så lite hopp. Ibland tänker jag på personer som skadat/ sårat mig genom sina handlingar men inte alltid. Att dra parallellen liten, mobbad kille --> arg styrketränande är att ta det lite långt i mitt fall.
Dessutom tränar jag inte för att bli större utan för att bli starkare.
Satt som 4-åring i badkaret och beundrade musklerna på min He-Man. Har alltid varit intresserad av att pressa mig med redan som liten. Höll andan, satt ute i snön, var utan mat, utan dricka, dunkade huvudet i väggen, skulle vara bäst i skolan osv.
Badabing
2013-02-12, 15:42
Definitivt självförtroendet som låg bakom när man började vid 16 års ålder. Nu när man är lite äldre så förstår jag att träningen lärt mig en hel del om mig själv.
Mobbad i grundskolan. Började träna boxning och styrka med en dåres iver, och satte så att säga punkt för mobbningen på egen hand, vilket i och för sig skapade andra bekymmer med diverse myndigheter, skola, föräldrar osv.
Många år sedan nu, och det som driver mig att träna nuförtiden är nyfikenhet. Jag vill se hur stark jag få mig själv att bli. Vad händer om jag gör si eller så? Orkar min kropp tung bänk tre gånger i veckan osv.. Tränar inte för utseende, enbart för styrka.
Synd att du fick problem, tyvärr så förstår en del folk bara våld.. Har själv en kompis som vart riktigt jävla mobbad av ett gäng. Lärarna och rektorn visste om allt men gjorde inget trotts att föräldra klagade osv.. Dom var ju bara ''grabbar som busade med varandra''. Efter att ha tvingats äta hundbajs inför hela skolan så fick min kompis nog. Han gick hem och likt en galen professor i någon tecknad film så började han skratta illsket i sitt rum och förvandlades till något.. (lol)
Dagen efter tog han en tegelsten från sin bakgård och slog den så hårt han kunde i mobbargängets ledares huvud. Han fick i en sån bra träff så mobbaren låg i koma i 2 veckor och han stammar/har blackouter än idag..
Min kompis var inte straffmyndig men han fick gå till både psykolog och andra myndigheter ett par gånger i veckan i 3 år tror jag det var. Mobbningen slutade, men han blev satt i en spec-skola för ''speciella barn'' tills han började gymnasiet.,
Trotts att han blev utsedd till gärningsman och mobbarna till offer så ångrar han inget, idag har han flickvän, jobb osv.
Illustrerade mannen
2013-02-12, 16:04
Synd att du fick problem, tyvärr så förstår en del folk bara våld.. Har själv en kompis som vart riktigt jävla mobbad av ett gäng. Lärarna och rektorn visste om allt men gjorde inget trotts att föräldra klagade osv.. Dom var ju bara ''grabbar som busade med varandra''. Efter att ha tvingats äta hundbajs inför hela skolan så fick min kompis nog. Han gick hem och likt en galen professor i någon tecknad film så började han skratta illsket i sitt rum och förvandlades till något.. (lol)
Dagen efter tog han en tegelsten från sin bakgård och slog den så hårt han kunde i mobbargängets ledares huvud. Han fick i en sån bra träff så mobbaren låg i koma i 2 veckor och han stammar/har blackouter än idag..
Min kompis var inte straffmyndig men han fick gå till både psykolog och andra myndigheter ett par gånger i veckan i 3 år tror jag det var. Mobbningen slutade, men han blev satt i en spec-skola för ''speciella barn'' tills han började gymnasiet.,
Trotts att han blev utsedd till gärningsman och mobbarna till offer så ångrar han inget, idag har han flickvän, jobb osv.
Fan så bra! Din kompis skulle ha slagit flera gånger! Mobbare borde slitas i stycken av hamstrar!
larsson6
2013-02-12, 17:58
Fan så bra! Din kompis skulle ha slagit flera gånger! Mobbare borde slitas i stycken av hamstrar!
Helt rätt!
Figurenha
2013-02-12, 19:11
Var allmänt less på allt i livet ett tag och började gymma, alla tankar försvann i gymmet så blev att man spenderade mycket tid där.. nu är det mest bara för att se hur långt jag kan komma och sjukt skönt att hålla på med något.
Mobbning och sjukt dåligt självförtroende, behövde få ur mig aggressioner. Sen att man praktiskt taget kände sig osynlig hos tjejerna. Forever alone!
Och som Figgeduni sa, fram till 30 ska det lekas xD
Snömannen
2013-02-12, 20:46
Synd att du fick problem, tyvärr så förstår en del folk bara våld.. Har själv en kompis som vart riktigt jävla mobbad av ett gäng. Lärarna och rektorn visste om allt men gjorde inget trotts att föräldra klagade osv.. Dom var ju bara ''grabbar som busade med varandra''. Efter att ha tvingats äta hundbajs inför hela skolan så fick min kompis nog. Han gick hem och likt en galen professor i någon tecknad film så började han skratta illsket i sitt rum och förvandlades till något.. (lol)
Dagen efter tog han en tegelsten från sin bakgård och slog den så hårt han kunde i mobbargängets ledares huvud. Han fick i en sån bra träff så mobbaren låg i koma i 2 veckor och han stammar/har blackouter än idag..
Min kompis var inte straffmyndig men han fick gå till både psykolog och andra myndigheter ett par gånger i veckan i 3 år tror jag det var. Mobbningen slutade, men han blev satt i en spec-skola för ''speciella barn'' tills han började gymnasiet.,
Trotts att han blev utsedd till gärningsman och mobbarna till offer så ångrar han inget, idag har han flickvän, jobb osv.
Ja det var nära att det blev riktigt illa ett par gånger, lyckades tack och lov hejda mig innan jag hade ihjäl någon. Jag är och har alltid varit emot att lösa saker med våld, men just där och då var jag intvingad i ett hörn där jag inte fann någon annan utväg än att slå tillbaka jävligt ordentligt. Från 11 års ålder tränade jag boxning 4 timmar per kväll tre dagar i veckan. Alla andra kvällar lyfte jag vikter. Jag steg upp varje morgon kl 5 och joggade en timme före skolan. Åt som en häst och var i 15-årsåldern större än jag är nu. Skulle aldrig palla den volymen idag, men då kändes det som att det gällde livet. Tragiskt när man tänker på det, men dock den bästa motivator jag någonsin haft.
Ska lägga till att muskulösa fysiker har alltid imponerat på mig så länge jag kan minnas, tex minns jag hur jag observerade en teknad spiderman-karaktär hos min dagmamma som jag fått ur flingpaketet, var väl kanske 5?
Sedan har en stor biceps alltid imponerat liksom, tyvärr eftersom jag alltid varit liten och klen, sett mindre ut än jag var för min ålder så trodde jag inte att min kropp hade potential för att lägga på sig muskler. Tanken med gymmet var från början att köra lite konditionsträning med min bror och en gemensam kompis när de tränade. Första dagen på gymmet visade de mig dock lite övningar i maskiner och jag var fast när jag upptäckte "pumpet".
Jag faller med andra ord lite in i den här kategorin:
Bodybuilders: De som kompenserar mest och har störst mindervärdeskomplex. Många är kortare, varit taniga tidigare och kanske lägst på hackordningen. Man vill biffa upp sig för att minsann visa omvärlden och få makt och inflytande (och tjejer). Man vill att sporten ska ha samma mainstream-appeal och respekt som i USA så man kommer till sin rätta. De jobbar i regel väldigt hårt i det tysta.
Jag vill inte se ut som ett päron och ha en fysik som en påse jordnötter. och må bra i kropp o knopp
hestJaevel
2013-02-24, 20:54
Sedan 13 års ålder spelade jag på tok för mycket dator. Kombinerade det med lite olika lagsporter men fastnade aldrig för en. Jag fastnade för rugby, det tyckte jag var kul, men det i kombination med att vara kraftigt överledad ledde till axelproblem. Har kört rehab och lite oseriöst gymmande, lite löpträning därefter, inget som motiverat mig tokmycket direkt.
Men så i juli-augusti hittade jag helt rätt. Då var det inga halvmesyrer utan helhjärtat basövningsbaserat styrketränande!
Progressionen i sig känns som motivation, och det är jävligt kul att se vad jag kan hitta på efter att ha opererat båda axlarna! Så småningom kommer jag kanske kombinera min hobby för att lyfta vikter och sen sätta tillbaka dom med att gå ner i kroppsfett och få en snygg kropp. Men som det är nu så är jag nöjd med att bara lyfta vikter som blir tyngre och tyngre!
Datorspel spelar jag fortfarande men nu i en kontrollerad skala. Gymmet, skola, jobb och vänner prioriteras som det bör nu, inte nödvändigtvis nedskrivet i prioritetsordning! B)
Gurragurk
2013-02-24, 21:11
Bra tråd!
Flera anledningar till att jag tränar:
Utlopp för aggressioner. Jag har alltid varit den som är tyst och håller allt inne. På gymmet kan monstret komma ut :p
Få snyggare fysik (duh)
Bli bättre inom min idrott
Öka självförtroendet och flera andra mentala aspekter
Gillar gymträningen för att det är jag mot mig själv så att säga, viljan är starkare än kroppen och oftast vinner viljan - älskar den känslan. Har aldrig varit mycket för lagsporter (läs första delen) och efter att ha provat många olika sporter så är gymmet + judon det bästa i mitt liv (säg inte det till tjejen :P). Som barn/ungdom höll jag bland annat på med bordtennis, fotboll, innebandy, dykning, handboll, golf m.m. Men har som sagt hittat min plats nu.
madballz
2013-02-24, 21:46
Led utav OCD (tvångstankar) när jag var yngre, blev bättre men hänger fortarande med lite idag, men blev deprimerad när jag var 14-16 och det resulterade i tröstätande, och jag blev tjock. Ville ha en ändring i livet och började styrketräna, det är det bästa jag gjort, kan inte sluta :)
gratefuldead
2013-02-24, 22:04
Hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Jag även oerhört klen och i dålig form. Ville ha brudar.
Nu är det dock mest för intressets skull. Det är skitkul att bli starkare. Även oerhört positivt för min diabetes.
BisonLGcrew
2013-02-24, 22:25
ingenting kommer ens med hjälp av en faktor 10 i närheten av träning. Det bästa i livet, utan tvekan. fan, om jag inte blev katabol skulle jag aldrig gå hem
OT, makes life worth living :)
gratefuldead
2013-02-24, 22:30
ingenting kommer ens med hjälp av en faktor 10 i närheten av träning. Det bästa i livet, utan tvekan. fan, om jag inte blev katabol skulle jag aldrig gå hem
OT, makes life worth living :)
Ja du har nog en poäng i det. Träning känns essentiellt i ett mänskligt liv. Det är ju alltid varit en del i vårat liv att röra på oss.
Lillpajken94
2013-02-25, 01:17
Va en (och är nog fortfarande) en rätt loj datornörd :) Men skillnaden mot innan är att jag börjat träna intensivt och tänka över hur jag vill se ut.
Så det är väl resultaten som motiverar till mer träning! och alla goa gympolare man har..
Tränar väl främst för fysikens skull, vara vältränad utseendemässigt, ha en fin kropp, men jag kan ju inte bortse från att man mår mycket bättre när man tränar regelbundet jämfört mot att inte träna alls. Sen har man ju nytta av att vara stark i vardagen också. Ett minus jag vill ge träningen är dock att det tidskrävande, både träningspassen i sig och för att se resultat över tid. Jag vill dock nämna att jag inte tycker det är tråkigt träna, bara tidsträvande.
:)
Började träna Krav Maga runt 2000. Hade en lite trasslig hemsituation med alkohol och tabletter (inte jag utan förälder). Var väldigt egoistisk och våldsbenägen. Träningen innebar ett sätt för mig att få vara aggressiv. Vid den tiden var jag störst bäst och starkast tills jag mötte en snubbe som sopade mattan med mig, och ströp ut mig (på träningen). Det innebar att jag någonstans inom mig själv fann en ödmjukhet.
Fortsatte träna Krav några år och började sedan med Thaiboxning. Arbetade med mig själv med självhjälp och terapeut men kom aldrig riktigt ur min ilska. Trivdes med träningen och den hårda sparringen blev en form av självskadebeteende. Samma visa igen, jag var störst bäst och starkast på träningen tills jag blev bra vän med en som tävlar i SM. Vid ett sparringtillfälle höll vi ett ganska högt tempo och hårdhet. Jag var trött, han fintade och satte en spark rätt i planeten på mig. Än en gång insåg jag min sårbarhet. Detta var ca 4 år sedan och i samband med det föll resten av mitt liv och psykiska välmående på plats.
Idag tränar jag styrkelyft för att jag vill nå vissa lyftarmål jag har. Inget mörker som driver mig idag, bara glädje och respekt även om jag kanske inte uppfattas så på gymmet eftersom jag då är i min egna värld :)
StorEric
2013-02-25, 09:28
Två saker..
Växte upp i Kanada med He-man på TV bland annat.
Jag o bror mobbade dagligen i grundskolan, där var det oxå nära med bror som började bära kniv. Men hälfen av idioterna i skolan är idag döda pga drogproblem osv..
PS. De med byxor i He-man hade tights.
http://www.andymangels.com/HeMan_DVD_Web/He-Man_Cover.jpg
Röda Björnen
2013-02-25, 09:33
Idag var det en okänd person som puttade till mig i mataffären för jag tog sista fläskfilen med extra pris "för att han kollade in den först".
Blev personbästa i stående overhead-press. Woop Woop!
MVH
Idag var det en okänd person som puttade till mig i mataffären för jag tog sista fläskfilen med extra pris "för att han kollade in den först".
Blev personbästa i stående overhead-press. Woop Woop!
MVH
Nej du tog inte upp en kille och pressade han över huvudet i en mataffär.
Röda Björnen
2013-02-25, 10:46
Nej du tog inte upp en kille och pressade han över huvudet i en mataffär.
Jag önskar jag bara kunde göra så när folk är dumma, hade varit väldigt användbart!
Jag gjorde det senare inne på gymmet såklart!
Började träna Krav Maga runt 2000.
Kul att du lugnade ner dig och hittade din väg. Att se ''trasiga'' människor lagas har alltid gjort mig glad, fortsätt att kämpa!
Två saker..
He-Man var den första roidaren som jag såg upp till, hoho :>
Ja, lägger man ner sitt liv till att mobba andra så lär det inte sluta bra.. Skönt att ni tog er igenom det!
Jag önskar jag bara kunde göra så när folk är dumma, hade varit väldigt användbart!
Jag gjorde det senare inne på gymmet såklart!
HAHA nu känner jag mig som en riktig idiot.. Trodde du syftade på att du plockade upp honom och började pressa.. Grattis till PBt :>
gratefuldead
2013-02-25, 11:41
He-Man var den första roidaren som jag såg upp till, hoho :>
http://24.media.tumblr.com/tumblr_m7dubcs9iw1r8xofao1_500.gif
EpicLloyd
2013-02-25, 21:40
Ett ord: 30-års-kris.
(eller ja, tre sammansatta ord om man ska vara petig)
BisonLGcrew
2013-02-25, 22:01
Nej du tog inte upp en kille och pressade han över huvudet i en mataffär.
FINE! Det var kanske en stöt...med efterpress...utan parallella ben...
trixen9565
2013-02-25, 22:48
Finns det något tråkigare än en pale, sunkig, tråkig, skinny ass kropp?
Nej det finns inte så mke som är det.
1. Dödsdomarna jag fått alldeles för många av. Rejäl mängd inre ilska för allt sådant som jag fick höra som mycket yngre.
2. Alla "Du kommer aldrig klara det normala livet" jag fått som ung, både av läkare och vuxna generellt.
3. Efter år av erfarenhet av att ställa mig mellan rädda ungdomar och deras galna föräldrar har jag lärt mig att även om det är ruskigt jävligt att träna ibland med den här kroppen, så tar det överhand att inte behöva stå där och vara för svag om det skulle hända igen.
Men numer ger träningen också en inre frid, en påminnelse om allt jag varit tvungen att offra och hur viktigt det har varit att komma i kontakt med både mina "ljusa" och "mörka" tankar för att driva mig själv framåt.
Gillar att känna mig biff. Kolla triceps i bilrutor på sommaren etc. Inga mörka hemligheter ^^
Jag har en födselskada som jag kämpar mot och det blir bättre. Jag har en kropp med massvis med ärr och nummer #1. Personer kring mig har alltid trott eller sagt att jag inte klarar av saker men dem får sakta och säkert själva det. Jag har tränat i 3,5 år. 64kg väger 82kg idag.
1. Dödsdomarna jag fått alldeles för många av. Rejäl mängd inre ilska för allt sådant som jag fick höra som mycket yngre.
2. Alla "Du kommer aldrig klara det normala livet" jag fått som ung, både av läkare och vuxna generellt.
3. Efter år av erfarenhet av att ställa mig mellan rädda ungdomar och deras galna föräldrar har jag lärt mig att även om det är ruskigt jävligt att träna ibland med den här kroppen, så tar det överhand att inte behöva stå där och vara för svag om det skulle hända igen.
Men numer ger träningen också en inre frid, en påminnelse om allt jag varit tvungen att offra och hur viktigt det har varit att komma i kontakt med både mina "ljusa" och "mörka" tankar för att driva mig själv framåt.
Jävlar, kan du vara med specifik? Låter intressant!
Raschmus
2013-02-26, 14:25
Blev mobbad och fick "stryk" på dagis och förskolan/ettan. Bestämde mig att göra 100kg bänkpress innan jag gick ur nian så att ingen vågade tjafsa med en (visste att pappa hade gjort det innan han gick ur nian och "han var ju stor o stark som ingen bråkade med"). Smög in i pappas gym och gjorde svingcurls som 7åring och armhävningar. Byttes snabbt till annan motivation då de slutade mobbas och jag fick många, goda vänner men hade ändock bestämt mig så gjorde faktiskt 100kg bänkpress innan jag gick ur nian.
Numer är det flera anledningar.
Efter flera års övervikt och väldigt kontrollerade föräldrar deffade jag ned mig till tusen, hamnade i grov konflikt med vänner föräldrar och dylikt som inte förstod vad som drev mig ... dock gick det på tok för långt och efter ett flertal månader med under 6% bf hade jag 0,5 i testosteronvärde ... mindre bra.
Idag är det fortfarande ilskan över att konstant mötas av "det där klarar du aldrig" samt känslan av att känna mig utanför för att jag inte bara godtar saker som de är och ibland väljer att se förbi de hinder som finns som driver mig. Dock bra mycket mer kontrollerat och i nuläget med huvudfokus att bli stark.
Fungerar även som meditation då min tyvärr alltför filosofiska läggning nog annars skulle gjort mig till en gravt deprimerad hipster.
Samt självklart lite mobbning ....
Blev mobbad och fick "stryk" på dagis och förskolan/ettan. Bestämde mig att göra 100kg bänkpress innan jag gick ur nian så att ingen vågade tjafsa med en (visste att pappa hade gjort det innan han gick ur nian och "han var ju stor o stark som ingen bråkade med"). Smög in i pappas gym och gjorde svingcurls som 7åring och armhävningar. Byttes snabbt till annan motivation då de slutade mobbas och jag fick många, goda vänner men hade ändock bestämt mig så gjorde faktiskt 100kg bänkpress innan jag gick ur nian.
Numer är det flera anledningar.
Bra läsning, tack för att du delade med dig man.. Fick upp roligaste bilden när jag läste att du svingcurlade som 7åring:d
Efter flera års övervikt och väldigt kontrollerade föräldrar deffade jag ned mig till tusen, hamnade i grov konflikt med vänner föräldrar och dylikt som inte förstod vad som drev mig ... dock gick det på tok för långt och efter ett flertal månader med under 6% bf hade jag 0,5 i testosteronvärde ... mindre bra.
Idag är det fortfarande ilskan över att konstant mötas av "det där klarar du aldrig" samt känslan av att känna mig utanför för att jag inte bara godtar saker som de är och ibland väljer att se förbi de hinder som finns som driver mig. Dock bra mycket mer kontrollerat och i nuläget med huvudfokus att bli stark.
Fungerar även som meditation då min tyvärr alltför filosofiska läggning nog annars skulle gjort mig till en gravt deprimerad hipster.
Samt självklart lite mobbning ....
Känner faktiskt igen mig i din text.. Håll huvudet högt och fortsätt att pusha my man. :)
Bearbrawler
2013-02-26, 18:45
Var överviktig när jag var yngre, blev också mobbad för min kläderna jag bar under den tiden, att de var fula o.s.v. Svor på att jag skulle bli ett jävla fysmonster som skulle krossa de som jävlades med mig. Fortfarande lite ilska som driver mig när de sista repsen tar emot, dock inte "riktigt" samma mål nu som förr. :cool:
Var överviktig när jag var yngre, blev också mobbad för min kläderna jag bar under den tiden, att de var fula o.s.v. Svor på att jag skulle bli ett jävla fysmonster som skulle krossa de som jävlades med mig. Fortfarande lite ilska som driver mig när de sista repsen tar emot, dock inte "riktigt" samma mål nu som förr. :cool:
Hahaha. +1 känner igen mig!
Jävlar, kan du vara med specifik? Låter intressant!
Har skrivit ut det en gång här:
http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5512040&postcount=48
Det får räcka :D
midwinterholes
2013-02-28, 02:00
Vad många häftiga människor det finns här.
Själv gör jag det för jag vill ha en snygg hälsosam kropp, men det som motiverar mig de sista repsen, som när man reser sig ur böjen sista gången, är att jag tänker på den mängden vidriga hemska människor som går lösa på vårat lands gator.
Har skrivit ut det en gång här:
http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5512040&postcount=48
Det får räcka :D
Intressant läsning, helt klart :)
Vad många häftiga människor det finns här.
Ironisk:D?
Har skrivit ut det en gång här:
http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5512040&postcount=48
Det får räcka :D
Intressant historia. Tack för att du delar med dig, det ger motivation!
Vi kör en bump tycker jag.
Älskar det här klippet, trotts att WWE är löjligt.
b7HZ_B1TwcY
3V7oKAi6GEE
WeAE3OwCk_0
MrAndersson3
2013-03-14, 21:40
1. Mobbad i låg och mellanstadiet.
2. Utvecklades extremt mycket under högstadiet, och började förvandlas till en som va tvungen o trycka ner folk för att känna mig stor.
3. Va väldigt tanig, ca 185 med en kroppsvikt på ca 60-65. Dock inget fett alls, utan bara kroppen i sig o de få musklerna jag utvecklade.
4. Började gymnasiet, fick skit från dom "små" i klassen. Va speciellt en kille som va kort, väldigt kort, lite små fet, som hackade på mig för hur smal, hur tanig o klen jag var. Detta i samband med ett "styrketest" på idrotten ca 3 veckor senare, då bestämde jag mig för att jag ska nog visa honom! Började träna riktigt seriöst på gymmet. Utvecklades något enormt under den korta tiden, då jag började äta på riktigt osv. Detta resulterade i att jag tog grabben i alla grenar, tog även större delen av klassen i alla de övningar där man använde sin egen kroppsvikt. Dips, chins, pullups, armhävningar osv.
Det var detta som fick mig att inse att även om jag va smal och tanig, så kan jävla anamma och viljestyrka ta sig över de största hindren.
Detta va ca 9 månader sedan.
Under denna tiden har jag ökat från 65kg till 79.3kg morgonvikt. Växt 2cm till 192, fått extremt mycket bättre självförtroende och vet att jag klarar de folk säger är omöjligt.
Blev långt nu, hoppas någon orkar läsa.
knuckles
2013-03-14, 21:48
Måste ha någon typ av hobby, bra att vara stark, bra att se bra ut. Ökar självförtroendet lite.
Har skrivit ut det en gång här:
http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5512040&postcount=48
Det får räcka :D
Blev fan tårögd av att läsa det där. Grymt jobbat.
Mobbad från 1:an till 8:an, när jag började på gymnasiet kom jag i en riktigt bra klass. Började träna första året där. Jag har inte tänkt på att en stor del till varför jag tränar är för att kunna hävda mig. Visa att "jag också kan". Min dröm är att träffa alla idioter jag gick med i grundskolan och vara rikare, bättre, snyggare & framgångsrikare än dem. Muskler ser jag som "makt" på något sätt, inte för att folk lyssnar direkt på en grov. Mera som en tillgång, ingen jävlas med en. Kanske bara är jag som tycker så?
BB handlar mycket om jobbiga saker i livet som man ska/kan ta ut på gymmet, vi har väl alla varit med om när en närstående lämnar en (i mitt fall min f.d tjej)? Jag har aldrig tränat så mycket eller så hårt som då. För mig är detta en jävligt djup grej som jag sällan kan förklara.
Jag tycker den här videon kan visa lite på det :
C8w9KxX7TkU
Maine_Cat
2013-03-15, 07:53
Har skrivit ut det en gång här:
http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5512040&postcount=48
Det får räcka :D
+++
Kan spegla mig i din beskrivning. Den största utmaningen att få kroppen att göra som hjärnan vill och inte tvärtom. Också i hur självkänsla och självbild svajar när bemötande och attityder är bedrövlig. Visar hur viktigt det är att ge sig själv utmaningar utifrån sina egna förutsättningar. Se möjligheter och inte hinder :hbang:
Stefan J
2013-03-15, 08:07
Det är inte mer komplicerat än att det ger mig en mening och något att engagera mig i. Det sätter färg på min tillvaro. Det mesta i livet annars är rätt så monotont och ickespännande och jag går runt och är ganska likgiltig. Och det blir grått i längden. Den dagen jag inte kan träna måste jag hitta något annat projekt som jag kan engagera mig i. Annars blir det ett hopp från närmsta lagom höga bro till slut. :)
mycketbrännvin
2013-03-15, 08:54
En sak är också att jag tror att alla män ser upp till muskulösa män, de utstrålar manlighet! Jag menar att alla vill väl se muskulösa ut men ingen orkar göra nånting för att bli det eller gillar ej träning:)
Toby Asp
2013-03-15, 08:59
Vill se snygg ut :)
Ladugårdsdörr
2013-03-15, 09:14
Många intressanta och öppenhjärtiga historier! Jag började lyfta mest pga. skador orsakade av många års fotbollsspelande så det är inte så mycket av en "mörk" komponent inblandad. Har väl aldrig varit direkt mobbad utan det har mer handlat om att man ska "veta sin plats", dvs. inte ha ambitioner, inte vara duktig i skolan osv. utan finna sig i att det är jakt, bilar och fylla som är det enda relevanta i den lilla bonnhålan. Mer en form av exkludering kanske, men inget som fick mig att behöva ventilera hat genom att lyfta vikter. Då ägnade jag mig nog mer åt datorer och studier (något jag är så j-vla tacksam för idag!).
Numera fungerar lyftningen som ett andningshål där jag kommer bort från rollen som familjefar, rollen som ingenjör, rollen som "radhus-Svensson". Så skönt att glida in på klubben och träffa "vanligt" folk som är som en själv. Inget snoppmäteri när det gäller bilar, inredning, resor, hus (dvs. vem vågar skuldsätta sig mest) utan bara gött snack om lyftning och vardagliga ting. Sen är det naturligtvis trevligt att ha en kropp som är i ordning även om jag passerat 35.
Många fina inlägg, fortsätt pusha på boys :)
TE9cLdlFRSc
Yj1HstxiO6o
dareddann3
2013-03-17, 21:40
Jag gick från att spela MMO's där man bygger upp sin karaktär i en fantasivärld till att göra det i verkligheten.
Sjukt inspirerande tråd, tack Stoltz för din post, fan vad bra du är.
Oltimer66
2013-03-18, 16:37
Mest estetiska skäl och så får man endorfinerna på köpet :)
Alltid varit smal.. inte roligt att ses som spinkisen i klassen osv!! :) Även fast det har ändrats helt nu och jag nu inte är de så vill ja hela tiden slå tjejerna med häpnad i sommar, lär dock ta en vinter till!!
Jag är inte den som skriver när jag tränar, faktum är att det är bara mina närmaste som ja umgås med som vet det typ :)
Man vill komma som en underDOG!!
Här är ett pepp talk jag brukar peppa till! :)
http://www.youtube.com/watch?v=x5xXsdWRaFw
4wxmJWIUpNQ
jSDgkPTeRww
_xU4CHtHueA
Alltid varit smal.. inte roligt att ses som spinkisen i klassen osv!! :) Även fast det har ändrats helt nu och jag nu inte är de så vill ja hela tiden slå tjejerna med häpnad i sommar, lär dock ta en vinter till!!
Jag är inte den som skriver när jag tränar, faktum är att det är bara mina närmaste som ja umgås med som vet det typ :)
Man vill komma som en underDOG!!
Här är ett pepp talk jag brukar peppa till! :)
http://www.youtube.com/watch?v=x5xXsdWRaFw
Att läsa det svartmarkerade samtidigt som jag såg din avi fick mig att garva rätt hårt.. Keep hustlin cuzz :>
http://forum.bodybuilding.com/attachment.php?attachmentid=5204753&d=1356199942
bertbert
2013-03-28, 19:03
Har skrivit ut det en gång här:
http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5512040&postcount=48
Det får räcka :D
Grymt Stoltz, GRYMT! Jag har totalt missat din bakgrund och också totalt missat att koloträffen på LTK var en pusselbit i ditt livspussel! *cupid* *kissass* :hbang: :cool:
att läsa det svartmarkerade samtidigt som jag såg din avi fick mig att garva rätt hårt.. Keep hustlin cuzz :>
http://forum.bodybuilding.com/attachment.php?attachmentid=5204753&d=1356199942
hahahahahahahhahaha
bertbert
2013-03-28, 19:08
Den "mörka kraften" som får mig att gå till gymmet är jag själv. Det där låter troligen konstigt, försök till förklaring; jag är lite neurotisk till naturen och blir från lätt instabil, irritabel till helt ur balans om jag inte landar lite då och då. Att lyfta vikter är en av en ganska kort lista saker som kan göra som håller mig i balans och ger harmoni i tillvaron. Att lyfta vikter är inte den enda grejen men den täcker harmonibehovet till 90-95%.
Den "mörka kraften" som får mig att gå till gymmet är jag själv. Det där låter troligen konstigt, försök till förklaring; jag är lite neurotisk till naturen och blir från lätt instabil, irritabel till helt ur balans om jag inte landar lite då och då. Att lyfta vikter är en av en ganska kort lista saker som kan göra som håller mig i balans och ger harmoni i tillvaron. Att lyfta vikter är inte den enda grejen men den täcker harmonibehovet till 90-95%.
Kul att du vågar dela med dig. Tyvärr har många missuppfattat den här tråden. Den handlar om oss som är motiverad av någon mörk kraft.. Inte ''vill haffa brudar broo'' osv.
Fortsätt att kötta :)!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.