Visa fullständig version : Idrottspsykologi, mental träning mm
(Hej bullen) En person i min närhet har stora problem med psyket i idrottssammanhang. Hen presterar oftast väldigt bra, men innan (långt innan allmän ångest och övertygelse om att hen inte kan prestera, nära inpå en väldig nervositet) tävlingar är hen nedslagen, har ångest, nervositet, mm. Jag är övertygad om att mental träning skulle få personen att må bättre och uppskatta sin egen förmåga mer.
Problemet är att det är ett ämne som helt utelämnas på kolozzeum och bara skrapas lite på ytan i de böcker jag har. Så hur gör man? Hur tränar man sitt sinne att vara i fas med sina prestationer, hur börjar man tro på sig själv idrottsligt?
Jag funderar på att köpa och läsa Praktisk idrottspsykologi (SISU förlag), någon som har läst den?
Intressant, jag funderade på att skaffa den här boken men vet inte om den är bra eller vem författaren är: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137138367
Kommer att följa den här tråden med intresse, det är en frågeställning jag är intresserad av också. Hoppas det kommer bra svar!
En till intresserad följare här!
Vet att polisen och militären har lite info om sånt här, hur man hanterar nervositet vid en kampsituation eller andra farliga situationen. Beteendet och reaktionerna i kroppen är tydligen rätt lika, så det kanske är något att kika närmare på.
Är också intresserad av hur folk bemästrar detta problem. Min erfarenhet är att det mest effektiva sättet är att utsätta sig för det upprepade gånger, dvs att det blir bättre ju mer man tävlar.
Jag lånade faktiskt precis en bok som heter "träna tanken". Den handlar helt enkelt om att ha rätt och tydliga mentala föreställningar och på så sätt prestera bättre. Man kan kanske ana att din vän får bilder i huvudet där han misslyckas eller kanske upplever tävlingen som extremt jobbig, och det kan man ersätta med tankar om hur tävlingen löper på perfekt, allting känns lätt och man placerar bra till publikens jubel, etc.
Det handlar inte om några mirakelkurer, men jag tror ändå det är granska brett applicerbart på allehanda mentala problem inför tävlingar.
Birkharju
2013-02-01, 11:29
Har själv läst idrottspsykologi som en del i min utbildning. Kan starkt rekommendera boken 'Foundations of Sport and Exercise Psychology'.
Har själv läst idrottspsykologi som en del i min utbildning. Kan starkt rekommendera boken 'Foundations of Sport and Exercise Psychology'.
Du vill inte förklara lite enkelt om hur du ser på min väns problem?
jag läste förvisso en väldigt enkel bok som var till för sportande ungdomar med den gav mig några idéer som jag har tagit till mig av. Den pratar om tankepelare. En tankepelare kan beskrivas som en "vän" man har under träningen, t.ex. stången i styrkelyft. varje gång man träffar vännen så tänker man positivt kring den.
Att känna sig hemma i någonting när man är på en tävling kan hjälpa tror jag. i Triathlon kan det vara träningsskorna, simglasögonen och cykeln kanske? Att skapa en sorts relation med de redskapen och psykologiskt koppla de redskapen till en aktivitet eller ett läge är en idé att bygga vidare på.
Problemen du beskriver å din väns vägnar är ofta rotade i basal självkänsla och är ytterst komplext att förändra. För vissa individer är rädslan för ett misslyckande betydligt mer påtaglig än viljan att lyckas.
Beroende på vilken idrott det handlar om påverkar anspänningsnivån prestationen olika och i många idrotter kan utövare prestera på absolut toppnivå trots sjuklig nervositet/ångest.
Det mest effektiva sättet att behandla detta på är troligen genom olika copingstrategier.
Ironwoman
2013-02-01, 15:02
Nu vet inte jag hur mycket du och hen har pratat. Men att köra med "jag tror att du har problem med psyket och behöver arbeta med det" är väldigt svårt att säga på ett sätt som inte stressar hen ännu mer.
Jag är inne på samma som Zorgus. Ställa upp i många små tävlingar utan egentlig betydelse.
Du vill inte förklara lite enkelt om hur du ser på min väns problem?
Som snart utbildad psykolog med särskild inriktning idrott kan jag säga att det tyvärr är omöjligt att sia om utan att veta mer om och helst ha pratat med personen. Detta är beroende på att symptomen kan ha väldigt olika bakgrund. två personer med samma symptom kan ha helt olika bakomliggande faktorer. Av samma anledning kan jag inte rekommendera några särskilda metoder, tips eller trix. vill du berätta mer om fallet kan du ta det via PM.
Latissimus Dorsi
2013-02-01, 15:20
Ståhlberg på forumet specialiserat sig i just det om jag inte inbillar mig. Han bör sitta på en jävlans massa kunskap.
Nu vet inte jag hur mycket du och hen har pratat. Men att köra med "jag tror att du har problem med psyket och behöver arbeta med det" är väldigt svårt att säga på ett sätt som inte stressar hen ännu mer.
Jag är inne på samma som Zorgus. Ställa upp i många små tävlingar utan egentlig betydelse.
Har inte sagt så mycket mer än lite allmänt pepp ("Äh, oroa dig inte, du är ju jätteduktig. Du har gjort X tidigare, du vet att det går") av rädsla att just stressa upp personen.
Som snart utbildad psykolog med särskild inriktning idrott kan jag säga att det tyvärr är omöjligt att sia om utan att veta mer om och helst ha pratat med personen. Detta är beroende på att symptomen kan ha väldigt olika bakgrund. två personer med samma symptom kan ha helt olika bakomliggande faktorer. Av samma anledning kan jag inte rekommendera några särskilda metoder, tips eller trix. vill du berätta mer om fallet kan du ta det via PM.
Jag förstår. Hen är en rätt nervös person i allmänt också med mycket prestationsångest och tankar om att inte duga. Mycket grubblande.
Jag önskar att jag kunde hjälpa hen mer men jag behöver väl bli psykolog med inriktning på idrott först, heh. Förstår att det är komplext.
Jag förstår. Hen är en rätt nervös person i allmänt också med mycket prestationsångest och tankar om att inte duga. Mycket grubblande.
Jag önskar att jag kunde hjälpa hen mer men jag behöver väl bli psykolog med inriktning på idrott först, heh. Förstår att det är komplext.
Jag tror att du hjälper din vän jättebra i dagsläget. Det är uppenbart att du bryr dig om vännen och vill hjälpa till. Jag tycker att du ska ha en eloge för detta! Men en nyckelfråga är om vännen ser sin situation som problematisk? Du skriver att vännen presterar bra, sedan beskriver du mycket ångest/stress osv innan prestationen, men har vännen uttryckt att detta är jobbigt?
Jag tror att du hjälper din vän jättebra i dagsläget. Det är uppenbart att du bryr dig om vännen och vill hjälpa till. Jag tycker att du ska ha en eloge för detta! Men en nyckelfråga är om vännen ser sin situation som problematisk? Du skriver att vännen presterar bra, sedan beskriver du mycket ångest/stress osv innan prestationen, men har vännen uttryckt att detta är jobbigt?
Tack!
Ja. Det ledde tidigare (åratal sen) till att hen hoppade av träningen pga ångesten inför tävlingar och de självupplevda kraven att prestera. Nu har hen börjat träna igen och gör enorma fysiska gains, men de psykiska gainsen är långsamma. Jag tror att det går framåt. Jag vet hur glad hen blir EFTER en tävling men ångesten innan gör att hen kanske skiter i att anmäla sig. Det gäller även träning i grupp som hen förvisso gillar, men är väldigt nervös innan. Rädd för att vara dålig, att alla andra ska vara sämre, mm, trots att hen är god för prestationer i toppskiktet.
Tänkte på det med nervositet. Är inte det en funktion pga av adrenalinet som antingen ger flykt eller kamp signaler?
Tänkte på det med nervositet. Är inte det en funktion pga av adrenalinet som antingen ger flykt eller kamp signaler?
Folk reagerar ju olika på nervositeten inför tävlingar. Kan tänka mig att mental träning kan hjälpa för att bli pepp av det.
Själv gillar jag nervositeten. Det hjälper mig att prestera, att ha varit nervös innan. Det känns att det är på riktigt! Så är det inte alls för min vän, tvärt om snarare. Antar att jag blir fight och min vän flight.
Nervositet tycker jag själv står i viss korrelation med hur väl förberedd jag är och (såklart) hur viktig jag tycker att tävlingen är. Jag skulle också säga att det är bra att tävla ofta, men helt ärligt har inte min nervositet avtagit speciellt mycket. Eller snarare, det har hjälpt mig att inte bli maximalt nervös på varje tävling, men när jag väl blir det är det inte lättare nu än för fem år sedan.
Jag har också alldeles för många negativa tankar att brottas med, och jag tänkte skippa böckerna (läst några men har inte riktigt hittat en hållbar strategi på egen hand) och faktiskt ta hjälp av någon som kan detta. Det är inte roligt att bli så nervös som jag blir, och det påverkar prestationen.
Tack!
Ja. Det ledde tidigare (åratal sen) till att hen hoppade av träningen pga ångesten inför tävlingar och de självupplevda kraven att prestera. Nu har hen börjat träna igen och gör enorma fysiska gains, men de psykiska gainsen är långsamma. Jag tror att det går framåt. Jag vet hur glad hen blir EFTER en tävling men ångesten innan gör att hen kanske skiter i att anmäla sig. Det gäller även träning i grupp som hen förvisso gillar, men är väldigt nervös innan. Rädd för att vara dålig, att alla andra ska vara sämre, mm, trots att hen är god för prestationer i toppskiktet.
Det låter uppenbarligen som att personen påverkas i väldigt stor utsträckning av problemet. Eftersom problemet är så djupt rotat tror jag kanske inte att en enkel lösning är möjlig. Jag vill dock betona att du i din roll gör/kan göra skillnad, så fortsätt med det och låt dig inte bli avskräckt. Det kan vara mycket frustrerande att vara i din roll och det kan kännas svårt att veta hur man ska hantera situationen. Men genom att finnas där som ett stöd så gör du en insats! En vanlig fälla som man som vän kan ramla i är att man tror att man måste hitta lösningen på problemet. Att finnas där lyssna, bekräfta och ge stöd är ofta istället det bästa man kan göra. Tillsammans med vännen kan du/ni (om vännen vill göra detta) tillsammans försöka diskutera er fram till vad som kan vara grunden till problemet (detta är det en psykolog/mental rådgivare skulle försöka hjälpa till med) först när man vet vad problemen grundar sig i kan man ta mått och steg för att försöka åtgärda dem.
Det som är ofarligt och eventuellt skulle kunna vara till viss hjälp är att fokusera på avslappning/mindfulness. Detta är tekniker för att slappna av/hålla sig i nuet. Det kanske inte är troligt att detta kommer lösa din väns problem helt och hållet, eller kanske inte hjälper alls. Det finns dock en möjlighet att det kan vara till hjälp och om så inte skulle vara fallet bör ingen skada vara skedd. Om individen är motiverad och har resurser så kan annars mer professionell hjälp vara ett alternativ. Att lösa din väns problem är alls inte omöjligt, men det kommer antagligen både ta tid och resurser i anspråk.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.