ARMSTARK
2013-01-30, 14:23
På en idrottsvetenskaplig konferens i Köpenhamn i mitten av 1990-talet förklarade den kanadensiske forskaren Claude Bouchard att allt handlar om gener, ”It’s all in the genes”. Enligt honom är gensammansättningen orsaken till att vissa är mer mottagliga för träning och har mer talang.
Anders Ericsson är professor i psykologi vid Florida State University. Han menar att det ännu saknas säkra vetenskapliga belägg för att enbart unika gener eller genkombinationer kan förklara vem som blir bäst på fotboll eller opera.
– Effekten av nedärvda faktorer har hittills bara blivit belagd för kroppslängden, som är viktig vid till exempel höjdhopp.
I dag räknas Anders Ericsson som en av världens ledande experter på vad som gör människor riktigt ”duktiga”. Han är född i Sverige, men bor och arbetar i USA sedan mer än trettio år. Enligt honom kan orsaken till att en del blir framträdande inom idrott, musik eller matematik vara en rad faktorer som är ännu viktigare än genuppsättningen.
Anders Ericsson pekar på den egna motivationen och på föräldrarnas stöd. Hur gammalt barnet är när träningen startar och hur träningsmöjligheterna spelar också stor roll, liksom ledarnas och coachernas kompetens.
– Vår forskning och vad andra kommit fram till visar att framgångar på ett område till stor del formas av det individuella engagemanget och av kvaliteten på den träning som erbjuds. Att lyckas inom idrott, musik, schack och vetenskap hänger alltså samman med intensiv övning.
I sina studier hittade forskningsteamet vid Florida State University inte någon som nått toppen inom sitt specialområde utan att ha övat under en mycket lång tid. I vissa fall handlar det om runt 10 000 timmar, berättar Anders Ericsson.
Föreställningen om att någon är begåvad eller särskilt talangfull blir lätt till en självuppfyllande profetia, fortsätter han.
– Föräldrar som tycker att deras barn är talangfulla och begåvade ser ofta till att barnen grundlägger bra träningsvanor, får tillgång till bra lärare och uppmuntras för sina framsteg – och då blir barnen ofta duktiga.
Läs mer: Klumpiga nioåringen blev bäst i Sverige
Nyligen mötte DN-sportens avslöjande om att fotbollsföreningen Vasa*lund valt att placera de femåriga pojkar som ”kommit längst” i ett särskilt lag häftiga reaktioner. Liknande sorteringar har skett i andra klubbar, ofta med motiveringen att talangerna måste få spela tillsammans för att utvecklas.
Men det synsättet sågas av Per Göran Fahlström vid Linnéuniversitetet i Växsjö. Han är den enda som hittills doktorerat på coachning inom idrott här i landet, och tog för två år sedan fram rapporten ”Att finna och utveckla talang” åt Riksidrottsförbundet.
– Många inom idrotten, både föräldrar och ledare, överdriver det här med talang. Och begreppet förknippas ofta enbart med fysisk förmåga. När en tränare eller en förälder märker att deras barn är tidigare fysiskt utvecklat än sina jämnåriga förknippar de lätt detta med talang, säger han.
Enligt Per Göran Fahlström finns ”talangfulla” idrottare som utvecklas före sina kamrater i alla åldersgrupper. De kan vara större, starkare, snabbare än de andra barnen.
– Men det finns inget som säger att den som är överlägsen när han eller hon är fem, sex eller tio år också kommer att vara bäst i tonåren eller som vuxen.
Läs mer: ”Nivåindelning i femårsåldern rena galenskapen”
Per Göran Fahlström påpekar att barn kan ha en medfödd potential. Ytterst få föds till att hoppa höjd eller spela fiol, säger han.
– Det krävs alltid hårt arbete för att nå toppen, oavsett om man ses som mer talangfull än andra. Ingen föds heller med enbart en talang, påpekar Per Göran Fahlström.
Han menar att risken med en tidig specialisering är att vi missar många som skulle kunnat nå eliten inom ett annat område än det som de specialiserat sig på i tidig ålder.
– Jag tror detta gäller inom idrotten, men också inom vetenskapen och musiken. Mångsidighet är alltid en fördel, säger Per Göran Fahlström.
På Florida State University understryker Anders Ericsson att tidig träning har ett samband med bra prestationer senare i livet. Men många föräldrar pressar och push*ar sina barn att träna hårdare än vad dessa själva vill, säger han.
– Det bästa är om barnen får träna och tävla utan press. Om inte alla får den möjligheten begränsar vi chansen för några barn att bli konkurrenskraftiga som vuxna på internationell nivå. Vi vet också att tidig påverkan av musik och musikalisk träning inverkar på hjärnans utveckling, säger Anders Ericsson.
Docent Irma Järvela vid Helsingfors universitet och hennes team upptäckte nyligen ett samband mellan musikalitet och en viss gen, som också är känd för att hänga ihop med bland annat social interaktion. Motsvarande gen hos fåglar påverkar deras sångförmåga. Studier har visat att omkring femtio procent av människors musikalitet har biologisk eller genetisk bakgrund.
Men även Irma Järvela framhåller att musikalitet och musikalisk kreativitet har en komplex bakgrund – som troligen hänger samman med en kombination av många gener, miljöfaktorer och en samverkan mellan dessa.
Endast den som får tillgång till musik kan utveckla sin musikalitet – och den som övar blir mer musikalisk, enligt Irma Järvela.
Hur är det då i dag i den professionella musikvärlden? Krävs det musikalisk talang för att lyckas där? En vetenskaplig studie vid Handelshögskolan i Stockholm visade för några år sedan att utseende ofta spelar stor roll för vem som lyckas inom populärmusiken. Docent Mark Voornevel, som ansvarade för studien, kom fram till att mer än 90 procent av framgångarna bland artister var oberoende av talang.
Framgångarna kan i stället förklaras av en snöbollseffekt där försäljningen hänger samman med exponering av artisten. Människor följer strömmen och köper det som de hör andra människor prata om. Det här har ingenting med talang att göra, menar Mark Voorneveld.
Den aktuella studien byggde på statistik om skivor från 1950-talet och framåt som antingen sålt över 100 000 exemplar eller som legat etta på någon topplista.
– Vi fann alltså att nittio procent av framgångarna förklaras av andra orsaker än talang. Bland de resterande tio procenten finns superstjärnor som till exempel the Beatles, Elvis Presley och Elton John, säger Mark Voorneveld.
Kanske är det talang som skiljer de här giganterna från de ”vanliga” stjärnorna på musikhimlen?
Anders Ericsson är professor i psykologi vid Florida State University. Han menar att det ännu saknas säkra vetenskapliga belägg för att enbart unika gener eller genkombinationer kan förklara vem som blir bäst på fotboll eller opera.
– Effekten av nedärvda faktorer har hittills bara blivit belagd för kroppslängden, som är viktig vid till exempel höjdhopp.
I dag räknas Anders Ericsson som en av världens ledande experter på vad som gör människor riktigt ”duktiga”. Han är född i Sverige, men bor och arbetar i USA sedan mer än trettio år. Enligt honom kan orsaken till att en del blir framträdande inom idrott, musik eller matematik vara en rad faktorer som är ännu viktigare än genuppsättningen.
Anders Ericsson pekar på den egna motivationen och på föräldrarnas stöd. Hur gammalt barnet är när träningen startar och hur träningsmöjligheterna spelar också stor roll, liksom ledarnas och coachernas kompetens.
– Vår forskning och vad andra kommit fram till visar att framgångar på ett område till stor del formas av det individuella engagemanget och av kvaliteten på den träning som erbjuds. Att lyckas inom idrott, musik, schack och vetenskap hänger alltså samman med intensiv övning.
I sina studier hittade forskningsteamet vid Florida State University inte någon som nått toppen inom sitt specialområde utan att ha övat under en mycket lång tid. I vissa fall handlar det om runt 10 000 timmar, berättar Anders Ericsson.
Föreställningen om att någon är begåvad eller särskilt talangfull blir lätt till en självuppfyllande profetia, fortsätter han.
– Föräldrar som tycker att deras barn är talangfulla och begåvade ser ofta till att barnen grundlägger bra träningsvanor, får tillgång till bra lärare och uppmuntras för sina framsteg – och då blir barnen ofta duktiga.
Läs mer: Klumpiga nioåringen blev bäst i Sverige
Nyligen mötte DN-sportens avslöjande om att fotbollsföreningen Vasa*lund valt att placera de femåriga pojkar som ”kommit längst” i ett särskilt lag häftiga reaktioner. Liknande sorteringar har skett i andra klubbar, ofta med motiveringen att talangerna måste få spela tillsammans för att utvecklas.
Men det synsättet sågas av Per Göran Fahlström vid Linnéuniversitetet i Växsjö. Han är den enda som hittills doktorerat på coachning inom idrott här i landet, och tog för två år sedan fram rapporten ”Att finna och utveckla talang” åt Riksidrottsförbundet.
– Många inom idrotten, både föräldrar och ledare, överdriver det här med talang. Och begreppet förknippas ofta enbart med fysisk förmåga. När en tränare eller en förälder märker att deras barn är tidigare fysiskt utvecklat än sina jämnåriga förknippar de lätt detta med talang, säger han.
Enligt Per Göran Fahlström finns ”talangfulla” idrottare som utvecklas före sina kamrater i alla åldersgrupper. De kan vara större, starkare, snabbare än de andra barnen.
– Men det finns inget som säger att den som är överlägsen när han eller hon är fem, sex eller tio år också kommer att vara bäst i tonåren eller som vuxen.
Läs mer: ”Nivåindelning i femårsåldern rena galenskapen”
Per Göran Fahlström påpekar att barn kan ha en medfödd potential. Ytterst få föds till att hoppa höjd eller spela fiol, säger han.
– Det krävs alltid hårt arbete för att nå toppen, oavsett om man ses som mer talangfull än andra. Ingen föds heller med enbart en talang, påpekar Per Göran Fahlström.
Han menar att risken med en tidig specialisering är att vi missar många som skulle kunnat nå eliten inom ett annat område än det som de specialiserat sig på i tidig ålder.
– Jag tror detta gäller inom idrotten, men också inom vetenskapen och musiken. Mångsidighet är alltid en fördel, säger Per Göran Fahlström.
På Florida State University understryker Anders Ericsson att tidig träning har ett samband med bra prestationer senare i livet. Men många föräldrar pressar och push*ar sina barn att träna hårdare än vad dessa själva vill, säger han.
– Det bästa är om barnen får träna och tävla utan press. Om inte alla får den möjligheten begränsar vi chansen för några barn att bli konkurrenskraftiga som vuxna på internationell nivå. Vi vet också att tidig påverkan av musik och musikalisk träning inverkar på hjärnans utveckling, säger Anders Ericsson.
Docent Irma Järvela vid Helsingfors universitet och hennes team upptäckte nyligen ett samband mellan musikalitet och en viss gen, som också är känd för att hänga ihop med bland annat social interaktion. Motsvarande gen hos fåglar påverkar deras sångförmåga. Studier har visat att omkring femtio procent av människors musikalitet har biologisk eller genetisk bakgrund.
Men även Irma Järvela framhåller att musikalitet och musikalisk kreativitet har en komplex bakgrund – som troligen hänger samman med en kombination av många gener, miljöfaktorer och en samverkan mellan dessa.
Endast den som får tillgång till musik kan utveckla sin musikalitet – och den som övar blir mer musikalisk, enligt Irma Järvela.
Hur är det då i dag i den professionella musikvärlden? Krävs det musikalisk talang för att lyckas där? En vetenskaplig studie vid Handelshögskolan i Stockholm visade för några år sedan att utseende ofta spelar stor roll för vem som lyckas inom populärmusiken. Docent Mark Voornevel, som ansvarade för studien, kom fram till att mer än 90 procent av framgångarna bland artister var oberoende av talang.
Framgångarna kan i stället förklaras av en snöbollseffekt där försäljningen hänger samman med exponering av artisten. Människor följer strömmen och köper det som de hör andra människor prata om. Det här har ingenting med talang att göra, menar Mark Voorneveld.
Den aktuella studien byggde på statistik om skivor från 1950-talet och framåt som antingen sålt över 100 000 exemplar eller som legat etta på någon topplista.
– Vi fann alltså att nittio procent av framgångarna förklaras av andra orsaker än talang. Bland de resterande tio procenten finns superstjärnor som till exempel the Beatles, Elvis Presley och Elton John, säger Mark Voorneveld.
Kanske är det talang som skiljer de här giganterna från de ”vanliga” stjärnorna på musikhimlen?