Visa fullständig version : Positivt tänkande
Slartibartfast
2012-11-29, 09:17
Anser ni att det alltid är positivt/konstruktivt att försöka bena ut dom bra aspekterna i alla situationer? Även om dessa aspekter känns långsökta? Kan positivt tänkande ibland stjälpa mera än det hjälper?
Fake it 'til you make it? Är det en bra strategi? Borde man se livet som ett enda långt prutthurtigt flöde facebookstatusar?
Om man envisas med att se glaset som halvtomt? Hur ändrar man på det?
Det finns ju en uppsjö självhjälpsböcker för positivt tänkande, men också dom som hävdar att positivt tänkande ligger bakom den ekonomiska världskrisen. "Det ordnar sig nog till slut", kan det vara upplagt för katastrof? Det ordnar sig ju bevisligen inte alltid.
Tankar?
Det är nyttigt att se och erkänna problem. Det är sunt att analysera dem. För du vet, missar man de två faktorerna så kan man inte lösa dem heller. Min erfarenhet säger mig att få saker löser sig utan att man tar tag i dem.
Det är också viktigt att se saker som är bra. Dels så man kan glädja sig åt dem, dels så man inte tappar bort dem genom att fokusera endast på problem.
Typ så.
Degpekka
2012-11-29, 09:36
Så länge man inte ignorerar det negativa tror jag att det är nyttigt att kunna se positiva saker i det mesta. Men man ska inte blunda för allt negativt. Men det är nog nyttigt och sunt att kunna finna positiva saker i det mesta.
Hade jag inte haft positivt tänkande och sett det positiva i det negativa o därmed fått kämparglöd att fortsätta o förbättrats, hade jag nog hoppat av min utbildning för länge sen och blivit sex- och alkoholmissbrukare på heltid. Det går i svackor för mig, från att sväva på moln till djupa dalar med självmordstankar. Men jag har trots allt alltid siktet fokuserat på det som varit, är o ska bli positivt.
Det finns ju en uppsjö självhjälpsböcker för positivt tänkande, men också dom som hävdar att positivt tänkande ligger bakom den ekonomiska världskrisen. "Det ordnar sig nog till slut", kan det vara upplagt för katastrof? Det ordnar sig ju bevisligen inte alltid.
"Det ordnar sig nog till slut" är inte likställt med positivt tänkande, och definitivt inte konstruktivt som du hade med som kriterie i första stycket. Din frågeställning behöver omformuleras.
ARMSTARK
2012-11-29, 09:43
Det är väldigt svårt att lura sig själv genom att försöka tänka positivt, speciellt om man har problem med depression och ångest. Däremot kan man försöka att inte förstora upp problemen, analysera varför det är si och så och försöka hitta en lösning.
REDaction
2012-11-29, 09:54
"Det ordnar sig nog till slut" är inte likställt med positivt tänkande, och definitivt inte konstruktivt som du hade med som kriterie i första stycket. Din frågeställning behöver omformuleras.
+1. "Det ordnar sig nog till slut" känns mer som en ursäkt för folk som inte orkar ta tag i problemen som finns.
Det viktiga är att vara realistisk, en stol är en stol,
en arm som gör ont, gör ont. Hur du väljer att tolka detta är
däremot upp till dig.
Att tänka på lösningar, efter att man insett problemet är inget fel. Däremot
att se möjligheter där det egentligen finns problem kan inte annat än leda till
"the sekret".
Pudzianovski
2012-11-29, 10:25
Jag upplever att positivt tänkande är bra så länge det finns en slags realism i det.
Slartibartfast
2012-11-29, 10:26
"Det ordnar sig nog till slut" är inte likställt med positivt tänkande, och definitivt inte konstruktivt som du hade med som kriterie i första stycket. Din frågeställning behöver omformuleras.
Nej, jag håller helt med. Det förutsätter ju någonslags religiös övertygelse, eller ödestro. Iofs är ju "det ordnar sig" det första man säger för att trösta nån som är vilse. En riktigare formulering i ett sånt fall kanske vore "du kommer att klura ut vad du ska göra för att reda ut dethär" men det känns ofta övermäktigt för nån som inte vet ut eller in. "det ordnar sig" antyder mera på att det bara är att bita ihop, så faller bitarna på plats efter hand.
+1. "Det ordnar sig nog till slut" känns mer som en ursäkt för folk som inte orkar ta tag i problemen som finns.
Fast den är jävligt bra i situationer man inte kan påverka.
Typ när alla hetsar upp sig över att pendeltåget sitter fast, och hur sen man kommer bli.
I den situationen är det ju bättre att bara slappna av med ett "Det ordnar sig till slut" I stället för att arbeta upp en massa frustration.
Samma när det ser ut som att man kommer bli sen till ett tågbyte eller liknande. Det är ju inte större chans att jag kommer i tid bara för att jag har ångest och stressar över det, utan det är bättre då att bara se att det ordnar sig tillslut, på något sätt. Jag mår bättre av det tänket.
Jag ser de såhär:
Alla människor ser världen olika. Det som skapar dessa "linser" är ens tankar. Om man tänker negativt om saker/världen så får man en grå tillvaro. Negativa tankar/inställning stärker också ens ego.
Däremot om man lyckas se världen på ett positivt sätt, alltså man ser lösningarna istället för problemen. DOCK ska man inte blunda för problemen. Utan då gäller det att först identifiera problemen, sen acceptera dessa. Acceptera tillvaron trots att den är svart. Lite som att "ok livet suger nu acceptera det för tillfället" tänkande. När man lyckas acceptera detta (vilket är svårt ibörjan) så får iaf jag ett inre ro. Sen kan man gå vidare och se lösningar på problemen.
Min poäng är att det gäller att ändra ens tankar, tankebanor/tankefällor, och istortsett hela ens syn på livet. Det behöver inte innebära att man ljuger för sig själv eller döljer sina problem. Sånt här tar tid. Det gäller att få in det i ens undermedvetna och då gäller det bara att ha tålamod. Tankemönster kan ha suttit i sen men va liten och är svårt att komma ur. Men med tiden kommer tankarna förändras. Det gäller bara att ens undermedvetna blir "inmatat" med positiva tankar så kommer de lösa sig med tiden.
Kanske flumma iväg lite nu men hoppas du förstår.
+1. "Det ordnar sig nog till slut" känns mer som en ursäkt för folk som inte orkar ta tag i problemen som finns.
Måste nog tillägga. För mig var det mantrat som tog mig levande genom arbetslösheten efter studierna. Trots att arbetsmarknaden var kolsvart, ekonomin åt helvete så är man ju tvungen att kliva upp på morgonen och söka nya jobb.
Och när man får nr 46 i ordningsföljden av "Tack för visat intresse" Så är det bara att benhårt hålla fast vid "Det ordnar sig nog till slut" för att orka söka nästa och nästa och nästa.
För hitils i livet har allt ordnat sig, till slut. På ett eller annat sätt.
Jag tycker att man ska kombinera positivt och konstruktivt tänkande.
T.ex. Om jag möter en blådåre med kniv i en gränd, så skulle jag kunna tänka positivt: "Han sticker mig nog inte så hårt ändå".
Om jag sedan kombinerar det med konstruktivitet: "Men soptunnelocket som ligger här kan ju vara både en sköld och ett vapen"
och till sist kombinerar jag det med Slarti: "Hm, undrar hur bajset på soptunnelocket hamnade där... Måste göra en tråd om det när jag kommer hem..."
Sen borde det nog lösa sig :)
När jag var yngre tänkte jag väldigt pessimistiskt och mådde därför (och av andra skäl) skit. Sen läste jag en massa självhjälpsböcker och gick in i en glaset-halvfullt-psykos som varade i åratal. Jag tyckte till och med att jag kunde vända en närståendes död till något positivt och jag trodde på fullaste allvar att jag mådde strålande och hade löst alla mina problem! När jag väl landade så blev det ett bryskt uppvaknande och jag hade en massa års undanträngda känslor att upptäcka och försöka lära mig att förhålla mig till, något som jag fortfarande kämpar med dagligen.
Så jag håller med om att positivt tänkande är bra till en viss gräns. Men om man inte erkänner att det finns sånt som är jobbigt också så kan man dels inte lösa sina problem och dels så lär varken man själv eller andra känna en. Då blir det svårt att delta i genuina relationer och uppskatta livet på djupet. Men det beror också på vilken situation man befinner sig i och hur ens omgivning ser ut. Får man alldeles för mycket skit på en gång eller inte har stöd från andra så kan det svåra bli för överväldigande och då kan nog positivt tänkande in absurdum vara en nödvändig överlevnadsmekanism.
Får man alldeles för mycket skit på en gång eller inte har stöd från andra så kan det svåra bli för överväldigande och då kan nog positivt tänkande in absurdum vara en nödvändig överlevnadsmekanism.
+1, Mycket väl skrivet och exakt som mina tankar går
Fast den är jävligt bra i situationer man inte kan påverka.
Typ när alla hetsar upp sig över att pendeltåget sitter fast, och hur sen man kommer bli.
I den situationen är det ju bättre att bara slappna av med ett "Det ordnar sig till slut" I stället för att arbeta upp en massa frustration.
Samma när det ser ut som att man kommer bli sen till ett tågbyte eller liknande. Det är ju inte större chans att jag kommer i tid bara för att jag har ångest och stressar över det, utan det är bättre då att bara se att det ordnar sig tillslut, på något sätt. Jag mår bättre av det tänket.
Håller helt med. Ang det specifika exemplet med försening pga kollektivtrafiken behöver man antagligen oroa sig för gnället man får för sen ankomst, chefen förväntar sig nog att man ska ta tidigare buss/tåg utifall att det skulle bli försening av något slag...
REDaction
2012-11-29, 14:42
Måste nog tillägga. För mig var det mantrat som tog mig levande genom arbetslösheten efter studierna. Trots att arbetsmarknaden var kolsvart, ekonomin åt helvete så är man ju tvungen att kliva upp på morgonen och söka nya jobb.
Och när man får nr 46 i ordningsföljden av "Tack för visat intresse" Så är det bara att benhårt hålla fast vid "Det ordnar sig nog till slut" för att orka söka nästa och nästa och nästa.
För hitils i livet har allt ordnat sig, till slut. På ett eller annat sätt.
Absolut, men då gjorde du ändå något för att påverka din situation. Jag tänkte mer på folk som använder sig av uttrycket och sedan bara sitter och väntar på att det ska lösa sig av sig själv eller att någon annan löser det. När det gäller situationer man inte kan påverka som förseningar är jag helt på samma sida. Det är vad det är och är bara att acceptera.
WHITEFOLKS
2012-11-29, 15:04
Motivation/depression har lite liknande problem som att "vara tjock", de som aldrig riktigt varit utsatta för det har svårt att relatera och säger "är väl bara ta tag i det" och sen de som lyckats tror att de hittat den gyllene vägen :)
Likadant på andra sidan så tycker man att det är hopplöst, att man har försökt allt och att man är "speciell".
Antagligen är det väl en kombination av bra upplägg, och bra stöd/motivation som ger resultat för de flesta även om det även finns de som gjort allt helt själva.
Jag tycker att man ska kombinera positivt och konstruktivt tänkande.
T.ex. Om jag möter en blådåre med kniv i en gränd, så skulle jag kunna tänka positivt: "Han sticker mig nog inte så hårt ändå".
Om jag sedan kombinerar det med konstruktivitet: "Men soptunnelocket som ligger här kan ju vara både en sköld och ett vapen"
och till sist kombinerar jag det med Slarti: "Hm, undrar hur bajset på soptunnelocket hamnade där... Måste göra en tråd om det när jag kommer hem..."
Sen borde det nog lösa sig :)
I en akut situation tror jag inte kan kontrollerar sina känslor på det viset. Där är det nog bra att få panik i de flesta fall (jag antar att det står utom tvivel att blådåren tänker hugga oavsett) då man nog kommer att ha lättare att försvara sig eller springa iväg om man ser någon lucka.
Tricklew
2012-11-29, 16:44
Överlag så tycker jag det är få grejjer som alltid är positivt/negativt. Känns som att sådana småregler (säg ja till allt och livet!) är skapade av människor som finner livet för svårt, och söker efter en enkel lösning.
Ungefär som att köpa abflexer och liknande skit eftersom styrketräning är för svårt.
phone
Att säga jag mår bra, när man inte gör det?
Eddie Vedder
2012-11-29, 19:59
"Positive thinking"-industrin så som den ser ut i USA är ju pervers och samma sak med kvacksalveri som "law of attraction" exempelvis. Men om vi bortser från såna sjuka grejer ("Du kan tänka dig frisk från cancer" eller "Positiv attityd lockar till sig andra människor genom kvantfysik!") så är det nog i alla fall bättre att tänka att det kan bli bättre med tiden än att det är kört för alltid. Alternativt att man helt enkelt accepterar att "det här är inte min grej" i vissa sammanhang. Alla kan ju givetvis inte bli bäst "om man bara vill". Den klyschan tror ingen på som är seriös.
mycketbrännvin
2012-11-29, 20:05
Jag tycker att det ofta ledertill att man skjuter problem åt sidan eller vägrar acceptera dom och det funkar intei längden. På jobbet försöker jag tänka på dom goda sidorna när jag är förbannad, brukar hjälpa. Att intala sig själv en massa skit är korkat. När skiten hopar sig så brukar jag försöka lösa det och även om det inte lyckas så ger det mig lite tillfredskänslor
shadowfire
2012-11-29, 20:09
Fast den är jävligt bra i situationer man inte kan påverka.
Typ när alla hetsar upp sig över att pendeltåget sitter fast, och hur sen man kommer bli.
I den situationen är det ju bättre att bara slappna av med ett "Det ordnar sig till slut" I stället för att arbeta upp en massa frustration.
Samma när det ser ut som att man kommer bli sen till ett tågbyte eller liknande. Det är ju inte större chans att jag kommer i tid bara för att jag har ångest och stressar över det, utan det är bättre då att bara se att det ordnar sig tillslut, på något sätt. Jag mår bättre av det tänket.
+1
Att inte tänka så är att ge upp i förväg. Får mig o tänka på denna video.
j2laIPeiMtE
shadowfire
2012-11-29, 20:11
Jag har nog blivit bättre på året att sätta saker och ting i paritet till annat i livet.
Lite så om man fastnar i trafiken. Eller om en relation spricker. Eller om jag plötsligt förlorar pengar på något.
Dör jag av det? Nej.
Får jag ett handikapp för livet? Nej.
Påverkar denna händelse hela min framtid? Nej.
Håll käft då skuggan och sluta gnäll.
Samtidigt är det skönt att gnälla av sig lite mellanåt, jag tror man ska tillåta sig att bli frustrerad, förbannad, ledsen och besviken, men så fort man förmår sätta fokus på det positiva igen. Risken är annars att man gräver ner sig.
Never give up.
Sett den några gånger. Rätt cool vid.
Verkar så ut att må bra i slutet iaf :)
WHITEFOLKS
2012-11-29, 20:43
Jag har nog blivit bättre på året att sätta saker och ting i paritet till annat i livet.
Lite så om man fastnar i trafiken. Eller om en relation spricker. Eller om jag plötsligt förlorar pengar på något.
Dör jag av det? Nej.
Får jag ett handikapp för livet? Nej.
Påverkar denna händelse hela min framtid? Nej.
Håll käft då skuggan och sluta gnäll.
Samtidigt är det skönt att gnälla av sig lite mellanåt, jag tror man ska tillåta sig att bli frustrerad, förbannad, ledsen och besviken, men så fort man förmår sätta fokus på det positiva igen. Risken är annars att man gräver ner sig.
Never give up.
Det är det här jag menar, det funkar för dig eller hur :D
Om en person hamnar i en situation där den verkligen tvivlar på ett "varför" dvs, meningen med livet och att göra nåt öht. så är det nog inte bara att köra på.
Om man kan sätta upp ett mål som man tror på och är intresserad av och en realistiskt väg att komma dit, då kan människan åstadkomma underverk.
Ta bor målet och många blir nog ??
Alla har nog inte uttalade direkta mål men de finns där i det undermedvetna ändå. Det är när man saknar både medvetna och undermedvetna mål alternativt inte ser vägen till de som möjlig, det är då man behöver någon sorts assistans. Om denna assistans sedan kommer från kompisar som håller en sällskap och pushar en, från ett barn som behöver försörjning eller en nyfunnen tro på gud.. det skiljer sig.
Rikard Jansson
2012-11-29, 20:46
Hakuuna matata har jag alltid tänkt, och "det ordnar sig". Varit på gott humör hela livet men är singel, arbetslös och bor fortfarande hemma. Så jag tror inte det är värst optimalt för produktivitet osv
Mind over matter kallade Arnold det för,
själv ser jag det som en befrielse utav anden
Kroppen har ju ingen koll på vad som är sant eller falskt
den blir lika upphetsad då man drömmer om en sexig karl
som när det sker i verkligheten, på så vis kan man skapa
rätt mycket... man kan öka smärtröskeln, eliminera sin sexlust,
öka sin sexlust... ja även skapa ämnen som botar cancer
Jag behöver få bryta ihop ibland och ligga i fosterställning och storlipa och tänka att ALLT är skit, för att komma tillbaka. Det funkar lite som en mental utrensning och efteråt kan jag se klarare på situationer jag gått och ältat i dagar.
filmjölk
2012-11-29, 22:00
Jag tror att man ibland behöver få vara ledsen, arg, negativ, sur, grinig och älta saker, och verkligen erkänna för sig själv att man mår skit.
Standardtipset till alla som har problem är ju att "tänk på något annat" "gör något kul" eller "skaffa ett substitut" tex när någon blivit dumpad. varför inte faktiskt få sakna och sörja ett tag istället för att dra på sin happy-face-mask och gå ut och partaja?
"Positive thinking"-industrin så som den ser ut i USA är ju pervers och samma sak med kvacksalveri som "law of attraction" exempelvis. Men om vi bortser från såna sjuka grejer ("Du kan tänka dig frisk från cancer" eller "Positiv attityd lockar till sig andra människor genom kvantfysik!") så är det nog i alla fall bättre att tänka att det kan bli bättre med tiden än att det är kört för alltid. Alternativt att man helt enkelt accepterar att "det här är inte min grej" i vissa sammanhang. Alla kan ju givetvis inte bli bäst "om man bara vill". Den klyschan tror ingen på som är seriös.
Om vi bortser från law of atraction, så undrar jag om inte positivt tänkade kan hjälpa en igenom cancerbehandling? Inte bara så att man klarar det bättre utan att man faktiskt har bättre överlevnadschanser? Jag har för mig att jag sett studier på att positiva individer hade större överlevnad mot negativa. Men jag är öppen för att jag drömt om det :)
slår ett slag för kalkylerat tänkande, sluta lägg känslor i allt.
Ska ni göra det så klarar sig negativa människor procentuellt bättre än positiva. Räknar man hela tiden med Murphy's lag så tar man inte dumma risker. Lite haren och sköldpaddan.
Problemet är väl främst att kunna tänka positivt OCH vara realistisk.
Det är stor skillnad på: "Hakuna matata - allt fixar sig!" och "Shit, det här var ett tufft problem - jag får jobba hårt för att fixa det!".
Om en person hamnar i en situation där den verkligen tvivlar på ett "varför" dvs, meningen med livet och att göra nåt öht. så är det nog inte bara att köra på.
Så bara för att man saknar mening med livet så kan man lika gärna ta sitt liv?
alternativt inte ser vägen till de som möjlig, det är då man behöver någon sorts assistans. Om denna assistans sedan kommer från kompisar som håller en sällskap och pushar en, från ett barn som behöver försörjning eller en nyfunnen tro på gud.. det skiljer sig.
Där låter det som att man satt sig/hamnat i någon "knipa", och behöver ha förmågan att planera och genomföra de små successiva stegen för att ta sig ur den. Sen måste man kunna acceptera att mål X kanske inte passade; säg att man har som mål att bli Mr Olympia, men det efter ett tag visar sig att någon ingrediens för att ta sig dit (gener, driv) saknas, så kan man ju inte bara resignera och dö, utan får sänka ribban istället, "göra lerkrukor är ju kul".
Jag behöver få bryta ihop ibland och ligga i fosterställning och storlipa och tänka att ALLT är skit, för att komma tillbaka. Det funkar lite som en mental utrensning och efteråt kan jag se klarare på situationer jag gått och ältat i dagar.
Låter väldigt normalt :p
Vi killar är kanske lite dåliga på det men vi behöver nog våga låta tårarna komma i vissa perioder i livet vi också.
Vad man inte ska göra är att gå omkring sur och bitter. Det blir man snabbt väldigt trött av. För egen del så blir jag ofta ganska sur och grinig, men efter ett tag (odefinierbar tidsrymd) så är det bara att släppa det och ta nya tag.
Blicka framåt, älta inte.
WHITEFOLKS
2012-11-29, 23:52
Så bara för att man saknar mening med livet så kan man lika gärna ta sitt liv?
Där låter det som att man satt sig/hamnat i någon "knipa", och behöver ha förmågan att planera och genomföra de små successiva stegen för att ta sig ur den. Sen måste man kunna acceptera att mål X kanske inte passade; säg att man har som mål att bli Mr Olympia, men det efter ett tag visar sig att någon ingrediens för att ta sig dit (gener, driv) saknas, så kan man ju inte bara resignera och dö, utan får sänka ribban istället, "göra lerkrukor är ju kul".
Defintivt är det så att det omvärderas och så hela tiden men folk har ju varierande förmåga att göra det. Inte helt ovanligt att toppidrottsmän blir deprimerade efter avslutade karriärer och det är ju inte direkt viljelösa människor.
Det jag motsätter mig är att det nog är svårt för många som inte är "där" att känna empati och sätta sig in i det. Då tycker jag inte lösningen blir att säga "det är bara att rycka upp sig" eller "bara att göra x, y eller z". En människa vill ju inte vara deprimerad och man vill ju komma ur det.
Jag menar inte att man ska lägga sig ner och dö för att man inte har motivation eller att man ska lägga sig ner och dör för att ens mål "försvann". Det jag ber om är lite ökad förståelse för hur de personerna kan känna sig och hur svårt det kan vara att ta sig ur det om man hamnar fel.
Det är ett ämne nära för mig eftersom jag själv är i en situation där jag inte mår så bra.
Jag upplever att gråt ibland är direkt stärkande och välgörande, däremot i många andra
fall ser jag den som försvagande. Det är inte ovanligt att någon man bryr sig om mår dåligt
och ifall jag är intresserad av att hjälpa denne finns inget utrymme för tårar.
Sedan är väl livet som det är, och har man mycket tråkit omkring sig
finns inte alltid utrymme för mkt sörjande i stunden utan man får försöka leva
på i stort som vanligt men det är ungefär som att gå runt pissnödig.
Ignatius72
2012-11-30, 08:39
Som Eddie skriver så ska man ju inte förväxla det med tänkt dig frisk varianten, det är fake it till you make it.
Att vara lösningsfokuserad när man ställs inför problem, att leta efter tecken på vad som talar för saker är att skapa en positiv trend och det är the road to success. Det innebär inte att man bortser från problemen utan att man analyserar dem och går framåt.Motsatsen är att älta allt som inte fungerar och grotta ner sig och det blir sällan bra.
spoonchest
2012-11-30, 09:59
Positivt tänk är ju inte per automatik något okonstruktivt tänkande.
Går något på jobbet åt helvete, så söker man sig konstruktivt en lösning på direkten, och hur man kan undvika att det går åt helvete igen.
När man sedan är klar med det kan man faktiskt välja att antingen fortsätta vara förbannad på att det gick som det gick, eller glädja sig åt vad man gjort åt problemet.
Vad som verkligen får mig att fokusera på fel saker, är just frustration och stress på jobbet.
En följd av detta är att jag klantar mig vidare under dagen.
En annan sak är att man tror att positiva människor uppträda som nyfrälsta Jehovas på uppåttjack. Och negativa diton som Ior.. Eller nåt.
spoonchest
2012-11-30, 10:00
som eddie skriver så ska man ju inte förväxla det med tänkt dig frisk varianten, det är fake it till you make it.
Att vara lösningsfokuserad när man ställs inför problem, att leta efter tecken på vad som talar för saker är att skapa en positiv trend och det är the road to success. Det innebär inte att man bortser från problemen utan att man analyserar dem och går framåt.motsatsen är att älta allt som inte fungerar och grotta ner sig och det blir sällan bra.
+1
Ja. Allt postivt tänkande är bra. Att se på en sak positivt oavsett om det är långsökt eller ej spelar ingen roll.
Samma sak när du försöker lösa ett problem som du tror att du inte har någon aning om hur du ska lösa. Var positiv och hur dum du vet den första lösningen du kommer på så är det mycket bra steg i rätt riktning. Mycket bättre än att sitta och säga jag vet inte.
Sandra81
2012-11-30, 11:55
Min mamma har en dödlig sjukdom och har fått ungefär 1 år att leva efter det att diagnosen var satt i våras.. jag har hela tiden försökt banka i henne ord att inte låta sjukdomen ta över henne psykiskt. Alltid när vi träffas måste vi tänka positivt. Jag tycker själv att de hjälper henne hon blir gladare och kämpar ännu trots att hon egentligen inte kan göra så mycket än att ligga i sjukhussängen. men hon försöker kämpa psykiskt att inte bryta ihop och jag har märkt framsteg då vi inte gråter tillsammans när vi ses utan skrattar istället. Jag har även sagt till henne att när hon känner att hon vill ge upp så får hon tänka på hur mycket i livet som hon varit med om och som hon orkat kämpa sig igenom. Ska hon låta detta knäcka henne nu? Jag minns för ett år sedan när hon var så nervös för att stå inför massa folk och tala inför alla på en konferans. Det var precis innan hon fick sin diagnos.. Hon klarade det trots att hon trodde att hon aldrig aldrig skulle göra det. Hon var så lycklig och ringde mig och berättade att utan allt positivt tänkande hade de aldrig gått.
Jag tror själv att det är väldigt viktigt att tänka bra om allt och positivt och misslyckas man ska man bara försöka igen :). Alla misstag och krokiga vägar man går igenom i livet har ju format en till den man är idag. Jag tror man ska vara tacksam för dom hårda tiderna i livet för dom kan bara göra en ännu starkare.
drakfelt
2012-11-30, 12:46
Jag är realist men brukar ALLTID tänka, om jag ställs inför en knivig situation, att det löser sig/att det är sånt som händer.
Rickard Palm har en lite speciell inställning till positivism:
Hph15BWGfRA
Hahaha.. så bra reaktion.
Min mamma har en dödlig sjukdom och har fått ungefär 1 år att leva efter det att diagnosen var satt i våras.. jag har hela tiden försökt banka i henne ord att inte låta sjukdomen ta över henne psykiskt. Alltid när vi träffas måste vi tänka positivt. Jag tycker själv att de hjälper henne hon blir gladare och kämpar ännu trots att hon egentligen inte kan göra så mycket än att ligga i sjukhussängen. men hon försöker kämpa psykiskt att inte bryta ihop och jag har märkt framsteg då vi inte gråter tillsammans när vi ses utan skrattar istället. Jag har även sagt till henne att när hon känner att hon vill ge upp så får hon tänka på hur mycket i livet som hon varit med om och som hon orkat kämpa sig igenom. Ska hon låta detta knäcka henne nu? Jag minns för ett år sedan när hon var så nervös för att stå inför massa folk och tala inför alla på en konferans. Det var precis innan hon fick sin diagnos.. Hon klarade det trots att hon trodde att hon aldrig aldrig skulle göra det. Hon var så lycklig och ringde mig och berättade att utan allt positivt tänkande hade de aldrig gått.
Jag tror själv att det är väldigt viktigt att tänka bra om allt och positivt och misslyckas man ska man bara försöka igen :). Alla misstag och krokiga vägar man går igenom i livet har ju format en till den man är idag. Jag tror man ska vara tacksam för dom hårda tiderna i livet för dom kan bara göra en ännu starkare.
just cancer är något som man kan hjälpa till att bota själv... även andra sjukdomar också... ett gott skratt förlänger livet
Sandra81
2012-11-30, 17:23
just cancer är något som man kan hjälpa till att bota själv... även andra sjukdomar också... ett gott skratt förlänger livet
aaa :) fast cancer har man ju typ 50% chans att överleva. vissa sjukdomar har man inte ens nån chans att överleva. men man får försöka tänka bra endå för att orka.
aaa :) fast cancer har man ju typ 50% chans att överleva. vissa sjukdomar har man inte ens nån chans att överleva. men man får försöka tänka bra endå för att orka.
nej så är det inte... det där med 50% baseras på statistik, alltså hur det brukar gå för dom flesta.
Nu vet jag om en person som de sa att hon skulle dö inom 3månader men hon lever 3 år efteråt, och en man som berättat om en kvinna som botat sin cancer på 14 dagar (hon hade bröstcancer). Försök vända dig till Gud för hjälp.
Eddie Vedder
2012-11-30, 17:46
Om vi bortser från law of atraction, så undrar jag om inte positivt tänkade kan hjälpa en igenom cancerbehandling? Inte bara så att man klarar det bättre utan att man faktiskt har bättre överlevnadschanser? Jag har för mig att jag sett studier på att positiva individer hade större överlevnad mot negativa. Men jag är öppen för att jag drömt om det :)
Fast varför är de positiva då? Därför att de luras in i ett tänk att "sjukdomen är det bästa som hänt dig! Se det som en gåva!" och tror att de kan tänka sig friska, eller för att de är människor med ett bra liv helt enkelt? Den där industrin jag pratar om är det som leder till att man inte vågar säga till chefen att ekonomin är i botten för vem vill vara personen som har "dålig inställning"? Samma med sjukdomar, bara för att man inte ska gräva ner sig så ska man inte lura i folk att "upp med hakan!" så blir allt bra. Det är inte optimism utan verklighetsfrånvänd blåögdhet som bara ger människor dåligt samvete eftersom alla misslyckanden i livet, oavsett vad det handlar om, är ens eget fel eftersom man "tänkt på fel sätt".
Jag tror man ska vara tacksam för dom hårda tiderna i livet för dom kan bara göra en ännu starkare.
Jag vet inte om det bara var ett lite tokigt ordval men om du faktiskt menar att man ska vara tacksam så tycker jag att det är en alldeles hemsk inställning. Ska man vara tacksam för om man fick stryk av sina föräldrar, om man blivit våldtagen, om man fått stora delar av sitt liv förstörda på grund av missbruk eller om en allvarlig sjukdom tagit år av ens liv?
Acceptera vad som varit och gå vidare är en sak. Tacksamhet är en helt annan.
http://www.youtube.com/watch?v=gEWSAOqple0
Måste nog tillägga. För mig var det mantrat som tog mig levande genom arbetslösheten efter studierna. Trots att arbetsmarknaden var kolsvart, ekonomin åt helvete så är man ju tvungen att kliva upp på morgonen och söka nya jobb.
Och när man får nr 46 i ordningsföljden av "Tack för visat intresse" Så är det bara att benhårt hålla fast vid "Det ordnar sig nog till slut" för att orka söka nästa och nästa och nästa.
För hitils i livet har allt ordnat sig, till slut. På ett eller annat sätt.
Håller med. Det är ett skitbra mantra att ha alltid.
Jag har själv någon slags "det blir bättre imorgon"-mentalitet, som alltid hjälpt mig oavsett vad som sker.
Jag vet inte om det bara var ett lite tokigt ordval men om du faktiskt menar att man ska vara tacksam så tycker jag att det är en alldeles hemsk inställning. Ska man vara tacksam för om man fick stryk av sina föräldrar, om man blivit våldtagen, om man fått stora delar av sitt liv förstörda på grund av missbruk eller om en allvarlig sjukdom tagit år av ens liv?
Acceptera vad som varit och gå vidare är en sak. Tacksamhet är en helt annan.
Hennes mor är döende. Lite finkänslighet kanske inte skulle skada.
WHITEFOLKS
2012-11-30, 17:56
Håller med. Det är ett skitbra mantra att ha alltid.
Jag har själv någon slags "det blir bättre imorgon"-mentalitet, som alltid hjälpt mig oavsett vad som sker.
Mantrat är bara en del i pusslet dock och ges i vissa sammanhang alldeles för mycket betoning. Om det funkar för dig så är det ju bra och man kan fortsätta göra det. Det är ju dock på brosciencenivå och det är inte mantrat i sig som gör att saker blir bättre i morgon utan vad du faktiskt gör.
För någon som är deppig och tycker att saker är meningslöst så blir effekten troligen inte den samma bara genom att den kör på ett mantra som är "det blir bättre i morgon".
Eddie Vedder
2012-11-30, 17:57
Hennes mor är döende. Lite finkänslighet kanske inte skulle skada.
Lite mindre hobbymodererande skulle inte skada. Jag svarade på det generella avslutet från henne och inget annat. Du ser väl själv att det bara är en del i inlägget?
Tricklew
2012-11-30, 18:00
http://www.youtube.com/watch?v=gEWSAOqple0
Jag tycker om hur dom kallar det mirakel, sedan får vi se 10 minuter av läkarvetenskap.
Mantrat är bara en del i pusslet dock och ges i vissa sammanhang alldeles för mycket betoning. Om det funkar för dig så är det ju bra och man kan fortsätta göra det. Det är ju dock på brosciencenivå och det är inte mantrat i sig som gör att saker blir bättre i morgon utan vad du faktiskt gör.
För någon som är deppig och tycker att saker är meningslöst så blir effekten troligen inte den samma bara genom att den kör på ett mantra som är "det blir bättre i morgon".
Håller med dig. Men en någorlunda positiv grundinställning till livet gör att man skakar av sig det mesta.
Varför skulle det inte kunna bli det? Alla svackor är inte regelrätta livsfarliga depressioner.
Det var en man som hade fått cancer vad jag minns, och han bestämde sig för att bota sig själv
och kollade på massor med Komedifilmer dag in och dag ut. Han blev frisk.
Läste detta i en av Zig Ziglars böcker, skall försöka ta fram boken också.
WHITEFOLKS
2012-11-30, 18:07
Håller med dig. Men en någorlunda positiv grundinställning till livet gör att man skakar av sig det mesta.
Varför skulle det inte kunna bli det? Alla svackor är inte regelrätta livsfarliga depressioner.
Nej alla svackor är inte det.
Men till viss del är ju alla lite deppiga och till viss det så kommer ju ur det på ungefär samma tid +/- X%. Kan ju lika gärna vara så att att det är broscience i form av morgonpromenader på fastande mage eller "huskurer mot förkylning". Det gör varken till eller från slutresultatet men eftersom man blev deffad/frisk så tillskriver man det som en del av det som gav effekt oavsett om det faktiskt gjorde det eller inte.
Jag försöker själv tänka positivt i den utsträckning jag klarar av det och vara så konstruktiv som jag klarar av men man får "nerslag" igen av omständigheter och även kroppsliga processer. Om man kombinerar det med begränsad positiv extern feedback så känner jag stora svårigheter även om man gång på gång försöker sig på "nu kör vi!" etc.
WHITEFOLKS
2012-11-30, 18:09
Det var en man som hade fått cancer vad jag minns, och han bestämde sig för att bota sig själv
och kollade på massor med Komedifilmer dag in och dag ut. Han blev frisk.
Hade han blivit frisk om han kollade på Bergmanfilmer istället?
Finns ju folk som bestämt sig för att bli ekonomiskt oberoende genom att spela på lotto och vunnit. Tror jag ska spela mer på lotto.
Hade han blivit frisk om han kollade på Bergmanfilmer istället?
Finns ju folk som bestämt sig för att bli ekonomiskt oberoende genom att spela på lotto och vunnit. Tror jag ska spela mer på lotto.
Man måste ju förstå att vi kan påverka vår situation oberoende vad den är,
sedan kanske man inte alltid kan bli frisk men man kan alltid göra det värre
eller bättre. Vi har alltid val.
Carolinew
2012-11-30, 18:54
http://www.svd.se/kultur/understrecket/negativa-tankar-basta-vagen-till-gladje_7711726.svd
Sandra81
2012-11-30, 18:55
Fast varför är de positiva då? Därför att de luras in i ett tänk att "sjukdomen är det bästa som hänt dig! Se det som en gåva!" och tror att de kan tänka sig friska, eller för att de är människor med ett bra liv helt enkelt? Den där industrin jag pratar om är det som leder till att man inte vågar säga till chefen att ekonomin är i botten för vem vill vara personen som har "dålig inställning"? Samma med sjukdomar, bara för att man inte ska gräva ner sig så ska man inte lura i folk att "upp med hakan!" så blir allt bra. Det är inte optimism utan verklighetsfrånvänd blåögdhet som bara ger människor dåligt samvete eftersom alla misslyckanden i livet, oavsett vad det handlar om, är ens eget fel eftersom man "tänkt på fel sätt".
Jag vet inte om det bara var ett lite tokigt ordval men om du faktiskt menar att man ska vara tacksam så tycker jag att det är en alldeles hemsk inställning. Ska man vara tacksam för om man fick stryk av sina föräldrar, om man blivit våldtagen, om man fått stora delar av sitt liv förstörda på grund av missbruk eller om en allvarlig sjukdom tagit år av ens liv?
Acceptera vad som varit och gå vidare är en sak. Tacksamhet är en helt annan.
Kanske är det en galen inställning men jag vet att de iaf har hjälpt mig till att bli den jag är idag. Nu ser jag inte längre att små jobbiga saker i livet som nått stort förut kanske jag gjorde det. Kunde deppa ihop för att jag fick ig på ett prov eller att jag blev nekad en utbildning eller ett jobb. Jag har mer respekt för livet idag och jag är sjukt tacksam för det jag fortfarande har. Att man sedan bli misshandlad eller vad det nu är du rabblar upp är väl inget man kan rå för att de händer. men om det händer så får man ge sig fasiken på att försöka ta sig igenom det på bästa sätt. jag tror man kan styra det mesta till nått bättre genom att tänka rätt.
shadowfire
2012-11-30, 18:59
Jag vet inte om det bara var ett lite tokigt ordval men om du faktiskt menar att man ska vara tacksam så tycker jag att det är en alldeles hemsk inställning. Ska man vara tacksam för om man fick stryk av sina föräldrar, om man blivit våldtagen, om man fått stora delar av sitt liv förstörda på grund av missbruk eller om en allvarlig sjukdom tagit år av ens liv?
Acceptera vad som varit och gå vidare är en sak. Tacksamhet är en helt annan.
Jag kan dock vara tacksam över de tråkiga erfarenheter jag har fått så som lärdomar av tråkiga dödsfall och annat, men jag hade givetvis önskat att jag fått dessa erfarenheter på ett annat sätt. Jag skulle dock inte vilja vara utan dessa erfarenheter. Jag tror dock aldrig jag hade varit den person jag är nu idag om jag inte genomgått all skit historiskt och det har lärt mig att behandla andra människor bättre än vad jag gjorde innan osv.
Det är lite svårt att förklara, men en otroligt dålig händelse kan medföra att du ser livet med helt andra ögon efteråt, att du blir en bättre medmänniska mm. Därmed inte sagt att det alltid blir så.
Personligen klickar jag bäst med personer som har fått tagit en del skit på olika sätt i livet och som inte levt i en skyddad verkstad där kanske det värsta som hänt i hela livet är att iphonen åkte i golvet förra veckan...
Eddie Vedder
2012-11-30, 19:41
men om det händer så får man ge sig fasiken på att försöka ta sig igenom det på bästa sätt. jag tror man kan styra det mesta till nått bättre genom att tänka rätt.
Ja det har jag väl inte sagt emot? Det är tacksamheten jag ifrågasätter. Det finns ingen som helst motsättning i att ta nya steg och vara positiv inför framtiden men samtidigt känna att det man gick igenom var hemskt. Om en förälder säger till sitt vuxna barn att "titta vad bra det gick för dig!" om han/hon behandlat sitt barn på ett bedrövligt sätt så är det en hemsk kränkning.
Jag kan dock vara tacksam över de tråkiga erfarenheter jag har fått så som lärdomar av tråkiga dödsfall och annat, men jag hade givetvis önskat att jag fått dessa erfarenheter på ett annat sätt. Jag skulle dock inte vilja vara utan dessa erfarenheter. Jag tror dock aldrig jag hade varit den person jag är nu idag om jag inte genomgått all skit historiskt och det har lärt mig att behandla andra människor bättre än vad jag gjorde innan osv.
Det är lite svårt att förklara, men en otroligt dålig händelse kan medföra att du ser livet med helt andra ögon efteråt, att du blir en bättre medmänniska mm. Därmed inte sagt att det alltid blir så.
Personligen klickar jag bäst med personer som har fått tagit en del skit på olika sätt i livet och som inte levt i en skyddad verkstad där kanske det värsta som hänt i hela livet är att iphonen åkte i golvet förra veckan...
Jag har inte sagt emot något av det där heller. Jag har massor av jobbiga erfarenheter som jag inte heller skulle vilja vara utan. Men jag är ju knappast tacksam för dem.
Inte sett om det tipsats om detta, men det känns helt klart relevant:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/negativa-tankar-basta-vagen-till-gladje_7711726.svd
Sandra81
2012-11-30, 20:20
Ja det har jag väl inte sagt emot? Det är tacksamheten jag ifrågasätter. Det finns ingen som helst motsättning i att ta nya steg och vara positiv inför framtiden men samtidigt känna att det man gick igenom var hemskt. Om en förälder säger till sitt vuxna barn att "titta vad bra det gick för dig!" om han/hon behandlat sitt barn på ett bedrövligt sätt så är det en hemsk kränkning.
tror du missförstår hela grejen..
WHITEFOLKS
2012-11-30, 20:58
Nja det är snarare du som använder ord fel sandra :)
från wikipedia:
"Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort. Den handling som kan ge upphov till tacksamhet är något som (a) på något sätt kostade personen som utförde handlingen (b) upplevs värdefullt av den som känner tacksamhet och (c) var en medveten handling.[1]"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tacksamhet
Carolinew
2012-11-30, 21:13
Inte sett om det tipsats om detta, men det känns helt klart relevant:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/negativa-tankar-basta-vagen-till-gladje_7711726.svd
Jag postade den ett par inlägg över dig =P
T.ex. Om jag möter en blådåre med kniv i en gränd, så skulle jag kunna tänka positivt: "Han sticker mig nog inte så hårt ändå".
Motsvarande för mig, jag är nog mer:
hursomhelst så skall jag plocka fanskapet innan jag dör...
Sen kanske jag tänker: Jahapp så det är nog såhär dassigt det kommer sluta.
Får jag ett hugg i magen så skall jag fan dra upp det där soplocket så långt upp i hans brungränd att han hostar.
Sandra81
2012-11-30, 21:49
Nja det är snarare du som använder ord fel sandra :)
från wikipedia:
"Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort. Den handling som kan ge upphov till tacksamhet är något som (a) på något sätt kostade personen som utförde handlingen (b) upplevs värdefullt av den som känner tacksamhet och (c) var en medveten handling.[1]"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tacksamhet
Okej. bra att jag har kolo som kan googla åt mig. :)
WHITEFOLKS
2012-11-30, 21:54
Haha sorry om det verkade drygt men det är ju svårt att ha diskussioner om man har olika definitioner på ord (om det nu inte är just definitionen man diskuterar) :)
Eddie Vedder
2012-11-30, 23:59
tror du missförstår hela grejen..
Snarare du som i så fall har fel uppfattning om begreppet "tacksamhet". Det är inte detsamma som att inse att man kommit stark ur en jobbig tid exempelvis.
tror du missförstår hela grejen..
+1
Jag tycker faktiskt att en del av de negativa grejerna jag gått igenom har gjort mig tacksam. Då just mot händelserna i sig själva för ifall de inte skett hade jag inte varit en lika lycklig person idag.
Så jag har de hänselserna att tacka.
Nu tror jag dock att du Sandra syftade på att du var tacksam för det som var/är positivt och kanske inte på de negativa heändelserna. Men det köper jag också.
Ignatius72
2012-12-01, 08:50
Eddie
+1
Det är bra om man kan stanna kvar i känslorna som man har så kan de bearbetas bättre, att alltid tänka försöka positivt när man mår skit är kanske inte det rätta. Däremot behöver man inte tänka saker i svart/vitt och katastrof aktigt "nu är det kört mig för" istället "nu kanske det gick inte så bra, jag försöker bättre nästa gång".
Det är bra om man kan stanna kvar i känslorna som man har så kan de bearbetas bättre, att alltid tänka försöka positivt när man mår skit är kanske inte det rätta. Däremot behöver man inte tänka saker i svart/vitt och katastrof aktigt "nu är det kört mig för" istället "nu kanske det gick inte så bra, jag försöker bättre nästa gång".
Bara att bryta ihop och komma igen!
Eddie Vedder
2012-12-01, 10:21
+1
Jag tycker faktiskt att en del av de negativa grejerna jag gått igenom har gjort mig tacksam. Då just mot händelserna i sig själva för ifall de inte skett hade jag inte varit en lika lycklig person idag.
Så jag har de hänselserna att tacka.
Nu tror jag dock att du Sandra syftade på att du var tacksam för det som var/är positivt och kanske inte på de negativa heändelserna. Men det köper jag också.
Eddie
+1
Verkar bara som att Ignatius förstår hur jag menar. Annars är det ju lite skrämmande. "Tack för att ni gjorde mitt liv till ett helvete under hela min barndom, jag blev ju en känd författare" känns ju som kristen "vända-andra-kinden-till"-inställning till livet och jag tycker att det är väldigt nedsättande mot en själv.
shadowfire
2012-12-01, 10:27
Verkar bara som att Ignatius förstår hur jag menar. Annars är det ju lite skrämmande. "Tack för att ni gjorde mitt liv till ett helvete under hela min barndom, jag blev ju en känd författare" känns ju som kristen "vända-andra-kinden-till"-inställning till livet och jag tycker att det är väldigt nedsättande mot en själv.
Det är nog situationsberoende.
Jag var på väg åt helt fel håll i livet när jag hittade min far död en vacker dag. Inte den första tragedin jag varit med om, men den som förändrat mig mest sett till hur det på ett sätt räddade mitt liv. Jag skulle absolut ha velat att farsgubben fortfarande levde idag, men hans död kom samtidigt precis just då när jag behövde ett sådant uppvaknande i livet för att inte köra ner i diket eller åt helt fel håll i livet. Självklart är händelsen i sig tragisk, men jag är tacksam för erfarenheten i sig, att den kom precis just då och att det blev banbrytande och förändrade mer eller mindre hela min grundplattform i livet. Till det bättre.
Har man förlorat en nära anhörig är det lättare att uppskatta de levande "på riktigt" efterråt. Har man väl inte kunnat betala räkningarna i sitt liv, är det lättare att känna glädje över en så låg trisslottsvinst som 20 kr senare i livet. Har man varit hemlös är det lättare att uppskatta att bara bo i ett tält.
Jag tror jag förstår vad du menar, men skulle nog säga att det är situationsanpassat. En negativ händelse kan göra att resten av ditt liv blir helt annorlunda, rentav bättre än vad det var innan.
Edit: om jag tolkar dig rätt så är du mer inne på att man inte ska försköna eller mörka det tråkiga som hänt. Det håller jag med om. Men hittar man så pass postiva erfarenheter ur en tragedi så kan jag absolut tycka att man kan vara tacksam över att det inträffat.
Eddie Vedder
2012-12-01, 10:37
Det är nog situationsberoende.
Jag var på väg åt helt fel håll i livet när jag hittade min far död en vacker dag. Inte den första tragedin jag varit med om, men den som förändrat mig mest sett till hur det på ett sätt räddade mitt liv. Jag skulle absolut ha velat att farsgubben fortfarande levde idag, men hans död kom samtidigt precis just då när jag behövde ett sådant uppvaknande i livet för att inte köra ner i diket eller åt helt fel håll i livet. Självklart är händelsen i sig tragisk, men jag är tacksam för erfarenheten i sig, att den kom precis just då och att det blev banbrytande och förändrade mer eller mindre hela min grundplattform i livet. Till det bättre.
Har man förlorat en nära anhörig är det lättare att uppskatta de levande "på riktigt" efterråt. Har man väl inte kunnat betala räkningarna i sitt liv, är det lättare att känna glädje över en så låg trisslottsvinst som 20 kr senare i livet. Har man varit hemlös är det lättare att uppskatta att bara bo i ett tält.
Jag tror jag förstår vad du menar, men skulle nog säga att det är situationsanpassat. En negativ händelse kan göra att resten av ditt liv blir helt annorlunda, rentav bättre än vad det var innan.
Edit: om jag tolkar dig rätt så är du mer inne på att man inte ska försköna eller mörka det tråkiga som hänt. Det håller jag med om. Men hittar man så pass postiva erfarenheter ur en tragedi så kan jag absolut tycka att man kan vara tacksam över att det inträffat.
Det är nog konnotationen av begreppet tacksam som ställer till förvirringen. :D För jag håller ju med dig i sak. Och jag håller även med om att man kan känna mer eller mindre att man är glad över att saker hänt beroende på vad det är. Jag kan exempelvis känna en viss tacksamhet över mitt benbrott för det var under den perioden, en period som på många sätt var jobbig, som jag faktiskt insåg att jag inte vill vara en fotbollsspelare. Det var där jag insåg att jag spelade för andras skull mer än för min egen. Jag ville ju bara ligga i källaren och lyssna på Pearl Jam. :D
Stefan J
2012-12-01, 12:04
nej så är det inte... det där med 50% baseras på statistik, alltså hur det brukar gå för dom flesta.
Nu vet jag om en person som de sa att hon skulle dö inom 3månader men hon lever 3 år efteråt, och en man som berättat om en kvinna som botat sin cancer på 14 dagar (hon hade bröstcancer). Försök vända dig till Gud för hjälp.
Det var en man som hade fått cancer vad jag minns, och han bestämde sig för att bota sig själv
och kollade på massor med Komedifilmer dag in och dag ut. Han blev frisk.
Läste detta i en av Zig Ziglars böcker, skall försöka ta fram boken också.
Jag hoppas att du inte menar att man ska be till gud och titta på komedifilmer istället för att söka medicinsk hjälp om man drabbas av svår sjukdom.
När man pratar om att folk botat sig själva så ska man också beakta det faktum att det händer att läkare ställer fel diagnoser ibland.
Om en människa tillskrivs en sjukdom med dödlig utgång och vänder sig till "gud" och överlever så är det är ganska självklart att vi får ta del av denna fantastiska story. Men vi får inte ta del av den sorgliga storyn när de vänder sig till "gud" och dör, ty de är ju DÖDA! Vem berättar deras story när det inte finns något värde i att berätta?
shadowfire
2012-12-01, 12:47
Det är nog konnotationen av begreppet tacksam som ställer till förvirringen. :D För jag håller ju med dig i sak. Och jag håller även med om att man kan känna mer eller mindre att man är glad över att saker hänt beroende på vad det är. Jag kan exempelvis känna en viss tacksamhet över mitt benbrott för det var under den perioden, en period som på många sätt var jobbig, som jag faktiskt insåg att jag inte vill vara en fotbollsspelare. Det var där jag insåg att jag spelade för andras skull mer än för min egen. Jag ville ju bara ligga i källaren och lyssna på Pearl Jam. :D
hahaha ja precis, underbart exempel :D
Jag hoppas att du inte menar att man ska be till gud och titta på komedifilmer istället för att söka medicinsk hjälp om man drabbas av svår sjukdom.
Nej, men jag hade nog inte förlitat enbart på medicin.
Slartibartfast
2012-12-01, 14:05
Det är väl vetenskapligt påvisat att en positiv inställning är A och O för att maximera sina chanser för att t.ex. tillfriskna från en cancersjukdom? Dom hade väl gjort nån (några) studier som visade att dom som såg ljust på framtiden och kämpade under behandlingen, klarade sig bättre än dom som bara tyckte att allt var hopplöst och i princip bara väntade på att dö.
Orka söka källor.
Eddie Vedder
2012-12-01, 14:20
Det är väl vetenskapligt påvisat att en positiv inställning är A och O för att maximera sina chanser för att t.ex. tillfriskna från en cancersjukdom?
Nej jag skulle tippa på att evidensbaserad medicinsk behandling är A och O. Och om man nu ligger inför en säker död är det väl inte konstigt att man är mindre positiv än om man är frisk nog för att kunna överleva?
Abstract
This presentation challenges the purveyors of the importance of "positive thinking" in the cure of cancer. Psychological support should allow the patient to come to terms with his or her situation in a way that works for that individual within a caring and realistic environment. In no way should psychological support add an extra burden to an already devastated patient. By forcing "positive mental attitude", health-care professionals are not allowing patients to face reality. Promoters of the "cure" that comes with positive thinking are quoted, as well as authors who question the promoters' intent and outcome. It is felt that "positive thinking" may be appropriate as one of many successful coping strategies. To attribute more to it or, worse, to insist that patients believe in its power to cure may be courting emotional disaster.
Rittenberg CN. Positive thinking: an unfair burden for cancer patients? Support Care Cancer. 1995 Jan;3(1):37-9.
Abstract
Anecdotal evidence suggests that many cancer patients experience moral and psychological pressure to 'think positively' about their disease in order to 'fight' cancer. Such pressure seems to be both internally and externally generated. This paper examines some of the psychological literature which supports the connection between positive thinking and recovery but it also looks at the moral implications of these kinds of ideas, particularly when patients have to face deterioration in their health and the prospect of death. In emphasizing the positive, there may be two important consequences. Firstly, negative feelings may be marginalized or simply denied, a phenomenon which carries its own psychological implications and secondly, when faced with a failure to recover, people may interpret this as a moral failure i.e. they did not try hard enough. It is the writer's contention that such ideas can result in a sense of guilt and blame which could be diminished if not eradicated, if health care professionals were more careful to understand what is at stake when inculcating or endorsing an attitude of 'positive thinking'.
De Raeve L. Positive thinking and moral oppression in cancer care .Eur J Cancer Care (Engl). 1997 Dec;6(4):249-56.
Abstract
Exhortations to 'be positive' accompany many situations in life, either as a general injunction or in difficult situations where people are facing pressure or adversity. It is particularly evident in health care, where positive thinking has become an aspect of the way people are expected to 'do' illness in developed society. Positive thinking is framed both as a moral injunction and as a central belief system. It is thought to help patients cope emotionally with illness and to provide a biological benefit. Yet, the meanings, expectations and outcomes of positive thinking are infrequently questioned and the risks of positive thinking are rarely examined. We outline some of the latter and suggest that health professionals should exercise caution in both 'prescribing' positive thinking and in responding to patients and carers whose belief systems and feelings of obligation rest on it.
McGrath C, Jordens CF, Montgomery K, Kerridge IH. 'Right' way to 'do' illness? Thinking critically about positive thinking. Intern Med J. 2006 Oct;36(10):665-9.
Det är väl vetenskapligt påvisat att en positiv inställning är A och O för att maximera sina chanser för att t.ex. tillfriskna från en cancersjukdom? Dom hade väl gjort nån (några) studier som visade att dom som såg ljust på framtiden och kämpade under behandlingen, klarade sig bättre än dom som bara tyckte att allt var hopplöst och i princip bara väntade på att dö.
Orka söka källor.
Det har i varje fall positiva effekter på immunförsvar, blodtryck och en massa andra faktorer som kan påverka hur en sjukdom fortlöper.
mycketbrännvin
2012-12-01, 14:48
Då man snackar om att tänka positivt så hur gör man det då? Om man t.ex har en skada som förhindrar en från att träna hur vänder man det till nåt positivt? "Jag kunde ha cancer iställerhalleluja jag har bara en liten ryggskada?""Om ett år efter operationen kanske jag kan träna igen".Så? Ibland känns det som om det bara är som att undvika fakta och förtränga problemen. Menar inte att man inte skall vara positiv men fattar endå inte hur det funkar
Eddie Vedder
2012-12-01, 14:53
Det har i varje fall positiva effekter på immunförsvar, blodtryck och en massa andra faktorer som kan påverka hur en sjukdom fortlöper.
Ja "en sjukdom" kanske. Men vi pratar om cancer. Hur påverkar det där cancerceller?
Mer om positivt tänkande och cancer:
BACKGROUND:
Claims of positive psychology about people with cancer enjoy great popularity because they seem to offer scientific confirmation of strongly held cultural beliefs and values.
PURPOSE:
Our goal is to examine critically four widely accepted claims in the positive psychology literature regarding adaptational outcomes among individuals living with cancer.
METHODS:
We examine: (1) the role of positive factors, such as a "fighting spirit" in extending the life of persons with cancer; (2) effects of interventions cultivating positive psychological states on immune functioning and cancer progression and mortality; and evidence concerning (3) benefit finding and (4) post-traumatic growth following serious illness such as cancer and other highly threatening experiences.
RESULTS:
Claims about these areas of research routinely made in the positive psychology literature do not fit with available evidence. We note in particular the incoherence of claims about the adaptational value of benefit finding and post-traumatic growth among cancer patients, and the implausibility of claims that interventions that enhance benefit finding improve the prognosis of cancer patients by strengthening the immune system.
CONCLUSION:
We urge positive psychologists to rededicate themselves to a positive psychology based on scientific evidence rather than wishful thinking.
Coyne JC, Tennen H. Positive psychology in cancer care: bad science, exaggerated claims, and unproven medicine. Ann Behav Med. 2010 Feb;39(1):16-26.
Abstract
BACKGROUND:
Aspinwall and Tedeschi (Ann Behav Med, 2010) summarize evidence they view as supporting links between positive psychological states, including sense of coherence (SOC) and optimism and health outcomes, and they refer to persistent assumptions that interfere with understanding how positive states predict health.
PURPOSE:
We critically evaluate Aspinwall and Tedeschi's assertions.
METHODS:
We examine evidence related to SOC and optimism in relation to physical health, and revisit proposed processes linking positive psychological states to health outcomes, particularly via the immune system in cancer.
RESULTS:
Aspinwall and Tedeschi's assumptions regarding SOC and optimism are at odds with available evidence. Proposed pathways between positive psychological states and cancer outcomes are not supported by existing data. Aspinwall and Tedeschi's portrayal of persistent interfering assumptions echoes a disregard of precedent in the broader positive psychology literature.
CONCLUSION:
Positive psychology's interpretations of the literature regarding positive psychological states and cancer outcomes represent a self-perpetuating story line without empirical support.
Coyne JC, Tennen H, Ranchor AV. Positive psychology in cancer care: a story line resistant to evidence. Ann Behav Med. 2010 Feb;39(1):35-42.
filmjölk
2012-12-01, 15:02
Att försöka tänka positivt är att föredra även om det inte har en bevisad effekt på själva sjukdomen eller förloppet. Hur kul är det att vara både bitter och döende tex? Att vara positiv får även anhöriga och vårdare att må bättre och stå ut med patienten (då folk som är svårt sjuka tenderar att bli rätt elaka).
Men det tror jag alla håller med om:)
Slartibartfast
2012-12-01, 15:03
Nej...
Åfan, där ser man.
Det jag närmast menade, är att utan positiv inställning, så kanske man sätter käppar i hjulen för sig själv, även om man får bra vård/mediciner. Man optimerar liksom inte helandeprocessen.
På samma sätt som man inte kommer att vinna sm i bänk, om man inte tror att man kan göra det.
Spetälsk
2012-12-01, 15:09
Då man snackar om att tänka positivt så hur gör man det då? Om man t.ex har en skada som förhindrar en från att träna hur vänder man det till nåt positivt? "Jag kunde ha cancer iställerhalleluja jag har bara en liten ryggskada?""Om ett år efter operationen kanske jag kan träna igen".Så? Ibland känns det som om det bara är som att undvika fakta och förtränga problemen. Menar inte att man inte skall vara positiv men fattar endå inte hur det funkarMan kan träna något annat. träning är inte allt, kan man inte träna får man en massa kvalitetstid över som man kan använda för att lära sig spanska. det handlar mer om att ta tillvara på det man har än att deppa för det man inte har. ett öppet sinnelag hjälper :)
Spetälsk
2012-12-01, 15:13
Det jag närmast menade, är att utan positiv inställning, så kanske man sätter käppar i hjulen för sig själv, även om man får bra vård/mediciner. Man optimerar liksom inte helandeprocessen. Det eddies studie menade är att det inte spelar nån roll. det är uppmuntrande att man inte behöver "vara positiv" för att bli frisk. man slipper låtsas vara glad för man har lika goda chanser att tillfriskna även om man är ledsen :)
Eddie Vedder
2012-12-01, 15:16
Åfan, där ser man.
Det jag närmast menade, är att utan positiv inställning, så kanske man sätter käppar i hjulen för sig själv, även om man får bra vård/mediciner. Man optimerar liksom inte helandeprocessen.
På samma sätt som man inte kommer att vinna sm i bänk, om man inte tror att man kan göra det.
Jag tror att det är lite skillnad på prestation i styrka och cancercellmetabolism. Men jag är ingen cellbiolog.
Slartibartfast
2012-12-01, 15:22
Jag tror att det är lite skillnad på prestation i styrka och cancercellmetabolism. Men jag är ingen cellbiolog.
Mjeh, muskelceller, cancerceller...
cofffee
Jag tror att det är lite skillnad på prestation i styrka och cancercellmetabolism. Men jag är ingen cellbiolog.
Jag orkar inte gå djupt in i detta, men ifall din föreställning av dig själv
är att du är svårt sjuk fast du är frisk försöker kroppen leva upp till detta
allt beroende på hur stark din föreställning är.
Eddie Vedder
2012-12-01, 15:32
För att vara lite allvarligare så är det väldigt viktigt att man inte tror på den här hurtiga ideologin om det positiva tänkandets allmänt helande effekt. Att man kanske lider mindre under sin cancersjukdom är ju en kausalitetsfråga, men det finns ingen koppling mellan den optimismen och sjukdomsutvecklingen som sådan. Och om man fortsätter att tro det så finns ju risken att man "ordinerar" positivt tänkande till extremt sårbara människor och bara sätter press på dem att "rycka upp sig" i den kanske värsta tiden i deras liv.
Det är alltså inte fel att vara positiv, det är inte det jag säger. Men man måste vara oerhört försiktig med att förväxla korrelation och kausalitet. Och ännu mer försiktig med vad man ordinerar patienter.
Jag orkar inte gå djupt in i detta...
Nej det behöver du inte bemöda dig med. Jag är nöjd så länge inte såna idéer kommer in i faktisk behandling av sjuka människor.
Spetälsk
2012-12-01, 15:39
Jag orkar inte gå djupt in i detta, men ifall din föreställning av dig själv
är att du är svårt sjuk fast du är frisk försöker kroppen leva upp till detta
allt beroende på hur stark din föreställning är.Nu är du bara negativ i ditt tänkesätt. det är väl fantastiskt att läkeprocessen inte ställer krav på ens sinnestillstånd? du blir lika frisk även om du är ledsen. det måste vara bra :)
Positivt tänkande fungerar bara på kort sikt och inte om situationen är tillräckligt jävlig. Dom negativa tankarna kommer tillbaka som en motreaktion. Det låter klyschigt men acceptans är lösningen.
Nu är du bara negativ i ditt tänkesätt. det är väl fantastiskt att läkeprocessen inte ställer krav på ens sinnestillstånd? du blir lika frisk även om du är ledsen. det måste vara bra :)
Har du någonsin varit full i en dröm? Tror du inte det påverkar dina hormoner och allting annat. Någonsin fått stånd efter en våt dröm? Du går miste om mycket om du inte inser dessa saker.
Arnold brukade visualisera sina armar lika stora som berg.
Sandra81
2012-12-01, 16:24
För att vara lite allvarligare så är det väldigt viktigt att man inte tror på den här hurtiga ideologin om det positiva tänkandets allmänt helande effekt. Att man kanske lider mindre under sin cancersjukdom är ju en kausalitetsfråga, men det finns ingen koppling mellan den optimismen och sjukdomsutvecklingen som sådan. Och om man fortsätter att tro det så finns ju risken att man "ordinerar" positivt tänkande till extremt sårbara människor och bara sätter press på dem att "rycka upp sig" i den kanske värsta tiden i deras liv.
Det är alltså inte fel att vara positiv, det är inte det jag säger. Men man måste vara oerhört försiktig med att förväxla korrelation och kausalitet. Och ännu mer försiktig med vad man ordinerar patienter.
Nej det behöver du inte bemöda dig med. Jag är nöjd så länge inte såna idéer kommer in i faktisk behandling av sjuka människor.
Jag tror iaf att positivt tänkande kan hjälpa till oerhört mycket. Går du vilse i skogen sätter dig ner å surar å grinar över situationen så kommer det ju inte hjälpa dig. du kommer troligtvis svälta till döds och kroppen känner ingen motivation att orka fortsätta. Om du istället tänker positivt att helvete jag ska klara det här och förtsätta kämpa så har du större chans att överleva.
men det är min teori. alla får väl agera precis hur dom vill. Om man tror att negativt tänkande är bättre så fine. :)
WHITEFOLKS
2012-12-01, 16:29
Jag tror iaf att positivt tänkande kan hjälpa till oerhört mycket. Går du vilse i skogen sätter dig ner å surar å grinar över situationen så kommer det ju inte hjälpa dig. du kommer troligtvis svälta till döds och kroppen känner ingen motivation att orka fortsätta. Om du istället tänker positivt att helvete jag ska klara det här och förtsätta kämpa så har du större chans att överleva.
men det är min teori. alla får väl agera precis hur dom vill. Om man tror att negativt tänkande är bättre så fine. :)
Ja fast ditt positiva tänkande kan ju ta sig uttrycket: "klart jag klarar av att hitta tillbaka" så irrar du längre in i skogen och blir energilös och ingen hittar dig.
Eller den "negativa" där du inser att du går vilse, sätter dig ner vid den punkten där du insåg att du gått vilse och denna är 1km bort från stigen och skallgångskedjan hittar dig nästa morgon.
Klart positivt tänkande blir "bra" när du tillskriver det bra utgång.
Sandra81
2012-12-01, 16:44
Ja fast ditt positiva tänkande kan ju ta sig uttrycket: "klart jag klarar av att hitta tillbaka" så irrar du längre in i skogen och blir energilös och ingen hittar dig.
Eller den "negativa" där du inser att du går vilse, sätter dig ner vid den punkten där du insåg att du gått vilse och denna är 1km bort från stigen och skallgångskedjan hittar dig nästa morgon.
Klart positivt tänkande blir "bra" när du tillskriver det bra utgång.
Jag vet redan ditt tankesätt .. med tanke på hur mycket vi har diskuterat och jag tycker det på ett sätt är tragiskt och ledsamt. man måste försöka hitta nya vägar funkar inte en väg så får man hitta en annan lösning till att de helvete ska funka. man ser väl världen genom sina egna erfarenheter och ibland är det bara en massa minus i livet. har man varit med om mycket dåligt och fått utstå det många gånger så är det väldigt enkelt att se negativt på allt framöver. Jag tror det gäller att tänka nytt!! bara försöka hitta en väg som man tror på och försöka sluta tänka "nej det går inte" .
här tycker jag är ett bra exempel på att negativt tänkande och positivt.
Hur kan vissa klara det och andra inte? ödet eller envishet?
GPSi2XYgVKU
Eddie Vedder
2012-12-01, 16:52
Jag tror iaf att positivt tänkande kan hjälpa till oerhört mycket. Går du vilse i skogen sätter dig ner å surar å grinar över situationen så kommer det ju inte hjälpa dig. du kommer troligtvis svälta till döds och kroppen känner ingen motivation att orka fortsätta. Om du istället tänker positivt att helvete jag ska klara det här och förtsätta kämpa så har du större chans att överleva.
men det är min teori. alla får väl agera precis hur dom vill. Om man tror att negativt tänkande är bättre så fine. :)
Såna där trollinlägg är ju inte ens värda att kommentera. Jag har ju aldrig sagt ett ord som ens antyder det där.
WHITEFOLKS
2012-12-01, 17:00
Jag försöker ju tänka positivt och lösningar sandra, det är inte samma sak som att tänka "problemen hände aldrig och det finns inga effekter kvar av de" och "allting kommer lösa sig".
Jag sitter och drar i saker bäst jag kan men jag kommer aldrig bli en som postar fantastiska inspirationsbilder på facebook.
POSITIV PESSIMISM Det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga, menar den brittiske journalisten Oliver Burkeman. I ett slags inverterad självhjälpsbok visar han vägen ut ur ett moras av grumliga lyckoföreställningar och optimismens evangelium.
Den ryktbare författaren, journalisten, debattören och ateisten Christopher Hitchens gick bort i strupcancer förra året. I hans sista, postumt utgivna bok ”Mortality” finns inte mycket av självömkan, snarare en stoiskt för att inte säga galghumoristiskt nykter syn på livet. Liksom många andra som får en allvarlig diagnos ställde han sig frågan ”varför just jag?!”, för att i nästa ögonblick inse att det självklara svaret är: ”varför inte?”.
Det är en attityd som ligger ganska långt ifrån den livssyn som genomsyrar den optimistiska positivt tänkande-kulturen. Där talas sällan om människans grundläggande villkor, om oförutsägbarheten, om avsaknaden av avsikt och ”rättvisa” och varaktig trygghet. I stället utlovas enkla lösningar på komplexa problem och i förlängningen formler för en lycklig tillvaro som ett slags slutligt, harmoniskt mål.
I självhjälpslitteraturen och hos de föreläsare, livscoacher och före detta idrottsstjärnor som säger sig sitta inne med receptet för ett gott liv, tycks skepsis och en realistisk syn på vår existens uppfattas som opassande. Att Sverige under andra halvlek i VM-kvalmatchen mot Tyskland vände 0–4 till 4–4 kan användas som ett oomkullrunkeligt bevis för att allt är möjligt om man bara har rätt inställning.
Att alltid tänka positivt och vara optimistisk har länge varit ett påbud i USA, och rädslan för att ifrågasätta hade stor betydelse för landets finansiella kollaps, hävdade Barbara Ehrenreich i den uppmärksammade boken ”Gilla läget” (se Under strecket 20/10 2010). Hon visar på en kraftfull symbios mellan religion och positivt tänkande-förkunnelsen. Synsättet har också den effekten att skulden för vad som egentligen är resultat av politiska eller ekonomiska misslyckanden eller bedrägerier skjuts över på individen: om du förlorar jobb och hem är det förmodligen din inställning det är fel på. Att var och en är sin egen lyckas tankesmed slås fast i storsäljande böcker som ”Attraktionslagen” och ”The secret – Hemligheten”, där läsaren lovas att ”du kan få, göra eller vara precis vad du vill”.
Det gäller alltså att oavsett belägenhet vara positiv, entusiastisk och optimistisk, men klarar man det utan ett generöst mått av självbedrägeri? Man kan komma att tänka på det författaren och konstnären Gunilla Dahlgren skrev: ”Det står i tidningen att glada människor är friskare än andra. De kanske är glada för att de är friska.”
”For America, the best is yet to come!” utropade Barack Obama i sitt tal efter segern i presidentvalet. Sådana löften passar i optimismkulten, men hur underbyggda är de? Osäkerheten liknar den man kunde känna inför en Expressen-löpsedel i oktober: ”Test: Kolla om du kan bli lycklig på 20 minuter!”.
Föreställningen att det finns genvägar till varaktig tillfredsställelse eller rentav lycka är motorn i självhjälpsindustrin. Men hur många har verkligen funnit en ny och ljusare riktning med hjälp av affirmationskort, självförverkligande-mantran och fempunktslistor? Det är talande att ”18-månadersregeln” är ett begrepp bland amerikanska utgivare av självhjälpslitteratur. Den stadgar att den mest sannolika köparen av en självhjälpsbok är någon som under de senaste arton månaderna har köpt en självhjälpsbok.
Detta, att självhjälpsråden inte tycks fungera, var insikten som drev den brittiske journalisten Oliver Burkeman att skriva The antidote. Happiness for people who can’t stand positive thinking (Canongate, 236 s). Han har en psykologikolumn i The Guardian och kommer i ständig beröring med alla de trender, moden, förkunnare och olika metoder som sägs kunna hjälpa oss att röja vägen till lyckan. Han har skrivit ett slags inverterad självhjälpsbok, en vägvisare ut ur ett moras av grumliga lyckoföreställningar och optimismens evangelium. Det kan låta som en guide till Skymningslandet, men den är skriven med gott humör och gör dessutom läsaren lättare till sinnes på det sätt som svart- och klarsyn ofta kan.
Burkeman möter människor som på olika sätt tillämpar ett slags positiv pessimism i sina liv och verksamheter. Han talar med bland andra en buddist, en psykolog, en terrorismexpert och en affärskonsult, han finner livsglädje såväl bland dem som firar De dödas dag i Mexiko som hos invånarna i det enorma slumområdet Kibera i Kenya.
Han skildrar också ett slags misslyckandets museum i Michigan, ett koagulerat snabbköp fyllt av lättrörliga konsumtionsvaror som nästan ingen velat ha och som snabbt tagits bort efter lanseringen. Burkeman begrundar all den entusiasm, utvecklingsmöda och alla marknadsföringspengar som lagts ned på produkter som Pepsi AM Breakfast Cola, äggröra för mikrougn och lyckokakor för hundar. Denna konsumismens kyrkogård påminner eftertryckligt om att fiaskot ständigt lurar bakom hörnet, förhoppningar och goda intentioner till trots – bortåt 90 procent av alla nya produkter misslyckas.
Med stöd i intervjuer och läsefrukter anar Burkeman att det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga. Vi söker eliminera det negativa – otrygghet, osäkerhet, misslyckanden och sorgsenhet – och det får oss att känna oss otrygga, osäkra, misslyckade och sorgsna. Alternativet är inte uppgivenhet, utan att söka förlika sig med att livet ser ut som det gör, att vi kommer att mötas av motgångar och förluster, att det inte finns någon varaktig trygghet, och inte minst att vi en dag kommer att förlora allt vi sätter värde på, och – om det är någon tröst – slippa det vi fasar för.
Det är förstås till stora delar gamla tankar i ny skrud. Stoikerna underströk vikten av att begrunda hur illa saker och ting kan gå, att bevara ett slags likgiltighet inför omständigheterna och förstå att vad som är positivt eller negativt beror på hur man ser på saken. Seneca lärde att ilskans rot är hoppet, att överdriven optimism avväpnar oss inför livets inneboende motgångar. Vi måste sträva efter att förlika oss med tillvarons ofullkomlighet. Och en pessimist har goda möjligheter att ofta bli glatt överraskad.
Burkeman pekar ut ett alternativt ”negativt” spår som en framkomlig väg. Här refererar ”negativ” inte till något obehagligt, utan snarare till ett slags avstående, att kunna acceptera negativa känslor och inte ständigt jaga de positiva. Optimism är inte fel, men det behövs en motvikt i en kultur så fixerad vid att positiva tankar och tro på att allt ska ordna sig är vägen till lycka. Bestämmer man sig för att tänka positivt måste man alltid vara uppmärksam på negativa tankar för att kunna undertrycka dem, vilket sannolikt resulterar i att de blir än mer framträdande. Försök till exempel att inte tänka på en injektionsspruta.
Dessutom baseras positivt tänkande på oreflekterad optimism och handlar bara om att se framåt i förvissningen om att allt ska bli bättre sedan, att lycka eller tillfredsställelse alltid hör hemma i en annan tid än nu. Men när utom i nuet kan vi uppleva lyckan? Svunnen föder den saknad eller nostalgi, förväntad skapar den längtan, och bägge devalverar det närvarande. Här är det inte mycket till tröst att tänka att en form av optimism är att tro att det faktiskt kan bli värre.
Också om vi uppnår uppställda mål kan de bli till hinder för vår lycka. Med ”hedonistisk anpassning” avses att vi vänjer oss vid och tar för givna de goda sakerna i livet, och så uppskattar vi dem inte längre.
Att säga godnatt till sin käresta eller sina barn och begrunda att det är möjligt att vi aldrig ses igen är kanske att driva insikten om livets skörhet för långt och är sannolikt ångestskapande, men en större medvetenhet om att inget är bestående kan hjälpa oss att ta tillvara det som är väsentligt i våra liv. Memento mori, det finns en sista gång för allt.
Just detta, att acceptera förändringen som naturlig och oundviklig, att sluta sträva efter säkerhet, fasthet och beständighet, är enligt Burkemans efterforskningar ett viktigt element för att slippa ut ur den fåfänga jakten på lyckan.
Han citerar den amerikanska buddistiska nunnan Pema Chödrön som ser osäkerheten som naturens essens. Vår oro och förtvivlan kommer av att vi söker en fast mark att stå på, men som i själva verket inte existerar: ”Saker är inte permanenta, de varar inte, det finns ingen slutgiltig säkerhet eller trygghet. Vad som gör oss förtvivlade är inte denna sanning, utan våra försök att undkomma den.”
Det är tankar besläktade med dem som den brittiske filosofen Alan Watts förde fram på 50- och 60-talen i böcker som ”The wisdom of insecurity”. Watts betraktade buddismen som en form av psykoterapi och ansåg att för att kunna omfatta tanken att det inte finns någon säkerhet, måste vi förstå att ”jaget” inte existerar som något bestående inom oss. Vi är en del av ett system som vi inte kan ställa oss utanför. ”Livet är en dans, och när du dansar avser du inte att komma någonstans”, skrev han. ”Meningen och målet med dansen är dansen.”
I vår kultur leds vi att tro att lycka är något som kan uppnås, och att en av vägarna heter konsumtion, men många kan hålla med om att Marcel Proust hade en poäng i att ”längtan efter tingen kommer dessa att liksom slå ut i blom, men ägandet att vissna”. Kanske konsumtion fyller det tomrum och den känsla av osäkerhet som sekulariseringen har alstrat. Det vetenskapliga synsättet har trängt undsan religionen, ifrågasättande har ersatt tron, och för många blir det svårtuthärdligt att se livet som en ljusglimt mellan två evigheter utan annan mening än den vi själva kan ge det. Det är ett ”nu eller aldrig” som skapar existentiell stress.
Den relativt unga lyckoforskningen visar att det ofta inte är det vi tror som skänker tillfredsställelse och en känsla av självförverkligande. Exempelvis är positivt tänkande-kulten starkt fokuserad på den egna personen, på jaget, på de egna tankarna, önskningarna, som vore vi oberoende av andra människor. Men studier visar att socialt umgänge är viktigt för vårt välbefinnande, och att det skänker mer lycka att hjälpa andra än att bara satsa på sig själv. Om den huvudsakliga avsikten med välgärningarna är att själv bli lycklig har man kanske något att fundera över beträffande sin egen karaktär, men objektivt sätt blir resultatet gott.
Burkeman refererar också till forskning som visar att människor i fattiga länder generellt förefaller lyckligare än invånare i rika industriländer. De lider i långt mindre omfattning av åkommor som oro och depression, även med hänsyn tagen till att de sällan blir diagnostiserade eller har råd att gå i terapi. En förklaring kan vara att oron och förväntningarna på livet ökar i förhållande till hur mycket man har att bevaka och skydda.
Större sinnesfrid genom att minska den konsumtion som vi lärts att tro skapar trygghet, alltså. Men att vända ryggen åt konsumtionssamhället vore väl närmast en sabotagehandling i en ekonomi som baseras på idén om konstant tillväxt.
”Men vad är då meningen med vår värld?”, frågar Candide i Voltaires pikareskroman. ”Varför har den blivit till?”
”För att reta gallfeber på oss”, svarar följeslagaren Martin.
Länk (http://www.svd.se/kultur/understrecket/negativa-tankar-basta-vagen-till-gladje_7711726.svd)
WHITEFOLKS
2012-12-01, 17:15
Tredje gången den kommer upp :D
Men ja det är väl något sådant jag försöker följa då jag är ganska kritisk till naturen. Jag försöker se det positiva i saker som är bra och glädja mig för saker som händer.
Om jag känner mig uttråkad eller deppig tänker jag på rymden. Då känner jag alltid vördnad och förundran för vår egendomliga tillvaro.
Tredje gången den kommer upp :D
Men ja det är väl något sådant jag försöker följa då jag är ganska kritisk till naturen. Jag försöker se det positiva i saker som är bra och glädja mig för saker som händer.
Allting kommer ordna sig!
Edit: På temat, tror jag helt enkelt som Freud att vi vantrivs i kulturen. Alla konstruerade begrepp om att "förverkliga sig" är struntprat och resultatet av västerländsk idetradition.
Om våra liv var mer riskabla och farliga hade vi levt intensivare och inte funderat kring vilka mål och skit vi har utan varit upptagna med att leva. Vi är inte gjorda för en sådan passivitet och ensidig fokus på tänkande kring den egna personen och "livet", som vi hamnat i idag tror jag.
Träning tror jag är ett sätt att komma i kontakt med vår mer primala sida och viktigt för vårt behov av intensiva fysiska/psykiska upplevelser som hård träning är; det emulerar kamp/flykt och är balsam för själen.
Jag har ofta tankar om att dra ut vildmarken som i filmen "into the wild", för jag skulle se mig trivas där; lyssna på ljuden, titta efter björnar med ögon och öron på helspänn, bygga ett provisoriskt regnskydd en hård natt osv. Det är någonting primalt som lockar starkt.
Sandra81
2012-12-01, 18:23
Såna där trollinlägg är ju inte ens värda att kommentera. Jag har ju aldrig sagt ett ord som ens antyder det där.
okej.. :)
WHITEFOLKS
2012-12-01, 18:32
okej.. :)
Förstår du problematiken med att du anknyter "positivt tänkande" till positiva resultat och "negativt tänkande" till negativa resultat? Som t.ex. i vilsescenariot?
Stefan J
2012-12-01, 19:03
Jag orkar inte gå djupt in i detta, men ifall din föreställning av dig själv
är att du är svårt sjuk fast du är frisk försöker kroppen leva upp till detta
allt beroende på hur stark din föreställning är.
Då har jag en uppgift till dig!
Skär ett litet sår i din hud. Var neutral i ditt sinnestillstånd och be inte Gud om hjälp. Se hur lång tid det tar för såret att läka. Anteckna resultatet.
Skär sedan ett nytt litet sår i din hud. Glo sen på komediserier och be till Gud om en snabb läkning och tänk positiva tankar. Skratta jättemycket och må som en kung! Se hur lång tid det tar för såret att läka. Anteckna resultatet.
Nu är jag inte ute efter att håna dig eller din tro, men vissa saker är för allvarliga för att kvacksalva om. Visst, positiv inställning är jätteviktigt för att ta sig igenom en svår sjukdom, inget snack om saken. Det är till och med bevisat. Men hade jag fått cancer och någon sagt att jag ska vända mig till Gud om hjälp hade jag nog slagit vederbörande på flabben.
När det gäller tillfrisknande från, eller tid att överleva med obotlig, sjukdom så tycker jag att man skall undvika att blanda ihop livsvilja med "att vara glad". Någon skrev t.ex. ovan att man skall "slippa låtsas vara glad". Inte för att jag har träffat jordens alla patienter med svåra sjukdomar, men jag vågar ändå påstå att de som utmärker sig för en stark livsvilja på intet vis är "glada" jämt.
Jag tror inte att man skall underskatta betydelsen av inställning/livsfilosofi/syn på tillvaron för möjligheterna att överleva med eller tillfriskna från sjukdom. Inte minst för att det väldigt ofta påverkar ens beteende, vilket i sin tur påverkar vad som faktiskt händer. T.ex. hur noga man är med att ta sina mediciner, hur länge man orkar hålla på med själsdödande rehabträning innan man ger upp och bestämmer sig för att det i alla fall inte hjälper, hur man hanterar matvanor, sömn, fysisk aktivitet, sprit, tobak, droger. Det är ju dock väldigt långt från inställningen att bara man tänker positivt så kommer ens cancer att självdö, om vilken jag tycker ungefär som Eddie.
Då har jag en uppgift till dig!
Skär ett litet sår i din hud. Var neutral i ditt sinnestillstånd och be inte Gud om hjälp. Se hur lång tid det tar för såret att läka. Anteckna resultatet.
Skär sedan ett nytt litet sår i din hud. Glo sen på komediserier och be till Gud om en snabb läkning och tänk positiva tankar. Skratta jättemycket och må som en kung! Se hur lång tid det tar för såret att läka. Anteckna resultatet.
Nu är jag inte ute efter att håna dig eller din tro, men vissa saker är för allvarliga för att kvacksalva om. Visst, positiv inställning är jätteviktigt för att ta sig igenom en svår sjukdom, inget snack om saken. Det är till och med bevisat. Men hade jag fått cancer och någon sagt att jag ska vända mig till Gud om hjälp hade jag nog slagit vederbörande på flabben.
Ifall någon gav mig pengar att bevisa det jag påstår hade jag jätte jätte gärna gjort det. Är helt övertygad om att jag kan påskynda läkeprocessen i jämförelse med en vanlig dödlig med åtminstonde 50%.
Sandra81
2012-12-01, 21:01
När det gäller tillfrisknande från, eller tid att överleva med obotlig, sjukdom så tycker jag att man skall undvika att blanda ihop livsvilja med "att vara glad". Någon skrev t.ex. ovan att man skall "slippa låtsas vara glad". Inte för att jag har träffat jordens alla patienter med svåra sjukdomar, men jag vågar ändå påstå att de som utmärker sig för en stark livsvilja på intet vis är "glada" jämt.
Jag tror inte att man skall underskatta betydelsen av inställning/livsfilosofi/syn på tillvaron för möjligheterna att överleva med eller tillfriskna från sjukdom. Inte minst för att det väldigt ofta påverkar ens beteende, vilket i sin tur påverkar vad som faktiskt händer. T.ex. hur noga man är med att ta sina mediciner, hur länge man orkar hålla på med själsdödande rehabträning innan man ger upp och bestämmer sig för att det i alla fall inte hjälper, hur man hanterar matvanor, sömn, fysisk aktivitet, sprit, tobak, droger. Det är ju dock väldigt långt från inställningen att bara man tänker positivt så kommer ens cancer att självdö, om vilken jag tycker ungefär som Eddie.
finns ju såklart inga garantier att positiv inställning kan bota sjukdomar men många klarar sig igenom det bättre tror jag än någon som sitter å bara är bitter å negativ. De sägs ju och man har ju läst om mirakel där folk som varit totalt förlamade å halvt döda har lyckats komma tillbaka enbart pga sin starka vilja att kämpa sig upp igen. hade samma person varit bitter å trott att "nej det kommer aldrig att gå jag ligger kvar här å surar" så hade kanske personen aldrig lyckats.
Går man runt med en negativ inställning så kommer man troligtvis utstråla det också och det är ju inte så bra :)
Bara genom att hyperventilera kan man ju öka läkeprocessen. Extra syre liksom.
mycketbrännvin
2012-12-01, 21:07
Ifall någon gav mig pengar att bevisa det jag påstår hade jag jätte jätte gärna gjort det. Är helt övertygad om att jag kan påskynda läkeprocessen i jämförelse med en vanlig dödlig med åtminstonde 50%.
:D heeh
Om jag känner mig uttråkad eller deppig tänker jag på rymden. Då känner jag alltid vördnad och förundran för vår egendomliga tillvaro.
+1
Det brukar funka rätt bra för mig med. Att inse hur stort allting är och hur obetydelsefull jag är. Då kan jag skratta åt eller glömma mina löjliga bekymmer. :D
Bara genom att hyperventilera kan man ju öka läkeprocessen.
Nej.
Nej.
Ok, jag tror ändå jag hade fått hjälp av Gud
ifall det rörde sig om mkt mkt pengar.
Tror Gud är intresserad av att jag skall göra nytta,
ifall någon sa att de skänker samtliga pengar till behövande
så hade jag nog ställt upp. Ville ett tag försöka bevisa
med en annan person att telepati är möjligt, men det blev
inget utav det.
Det är ju snarare så att positivt tänkande och öppenhet öppnar dörrar som kan leda till situationer man uppskattar. Det har man ju själv upplevt x antal gånger när man varit allmänt kinkig några dagar och vägrar ens säga hej när man går på bussen, inget spännande händer då kontra när man är glad, öppen och positiv
Shit jag låter som min mamma
http://online.liebertpub.com/doi/abs/10.1089/acm.2005.11.965
Förbön vet jag fungerar, vet inte om denna källa är pålitlig.
Studier pa rattor har I alla fall visat att nar de utsatts for stress, blir satta I vatten, sa har deprimerade individer gett upp tidigare att komma fram trots att de var starkare simmare. De som inte varit utsatta for lika mycket stress Utan varit positivare kampar langre och har storre chans att klara sig. de som sager "hjalp dig sjalv sa hjalper dig Gud" har sakert en fordel vare sig Gud var dar eller inte, om alternativet ar att inte hjalpa sig sjalv. Religion har inget med sakfragan att gora. Det ar sa stress, depression hopp, kampaglod fungerar. det utsondras ocksa en massa amnen I kroppen I olika situationer och stress/depression tar mycket energi kroppen behover for reparation. Da ar saledes positivt tank, rent fysiskt, battre.
For oss som har gatt igenom jobbiga grejer och Blivit starkare av det sa kan I alla fall "positivt tank" varit det som raddade oss och gjorde oss starkare. Darfor att om man tror, hoppas och ser en losning I framtiden, och kampar for den kommer vi att boosta hjarnans belongingssystem och bli belatna nar vi lyckas.
Tycker i alla fall jag later logiskt.
Som kontrast, om man som ung nar hjarnan fortfarande ar "mjuk" och utvecklas hela tiden blir lovad fina saker som av nagon anledning aldrig satter in, kommer vi att rora till beloningssystemet rejalt, pga att vi hela tiden bygger upp en forvantan pa en beloning. saledes bra att vara konsistent, heter det Val, som foralder.
Lite tankar sa har runt advent. Riktigt saker ar jag inte dock.
For oss som har gatt igenom jobbiga grejer och Blivit starkare av det sa kan I alla fall "positivt tank" varit det som raddade oss och gjorde oss starkare. Darfor att om man tror, hoppas och ser en losning I framtiden, och kampar for den kommer vi att boosta hjarnans belongingssystem och bli belatna nar vi lyckas.
Tycker i alla fall jag later logiskt.
Som kontrast, om man som ung nar hjarnan fortfarande ar "mjuk" och utvecklas hela tiden blir lovad fina saker som av nagon anledning aldrig satter in, kommer vi att rora till beloningssystemet rejalt, pga att vi hela tiden bygger upp en forvantan pa en beloning. saledes bra att vara konsistent, heter det Val, som foralder.
Lite tankar sa har runt advent. Riktigt saker ar jag inte dock.
Det är väl självklart att ifall man lär sig påverka sin fysiologi i den riktning som gynnar läkande såsom att man går in i tillstånd som är avslappnade att det kommer leda till större återhämtningsförmåga. Ständigt stress bryter ned kroppen i längden.
Jag fattar inte hur ni kan förneka era egna erfarenheter som säger er att er fysiologi påverkas beroende på vad ni drömmer om, samma är vid medveten självpåverkan vid vaket- tillstånd. Ifall ni lyckas bli fulla i en dröm så kan ni lika mkt lyckas att framkalla ämnen som hjälper er bli nyktra då ni är fulla i vaket- tillstånd.
Vad får er att tro att ni inte lika gärna kan hjälpa till att göra er själv sjuka eller friska på samma vis?
Det handlar kanske om att er förmåga till självpåverkan för tillfället är svag, men ni kan förmodligen göra den starkare.
Jag fattar inte hur ni kan förneka era egna erfarenheter som säger er att er fysiologi påverkas beroende på vad ni drömmer om, samma är vid medveten självpåverkan vid vaket- tillstånd. Ifall ni lyckas bli fulla i en dröm så kan ni lika mkt lyckas att framkalla ämnen som hjälper er bli nyktra då ni är fulla i vaket- tillstånd.
Vad får er att tro att ni inte lika gärna kan hjälpa till att göra er själv sjuka eller friska på samma vis?
Det handlar kanske om att er förmåga till självpåverkan för tillfället är svag, men ni kan förmodligen göra den starkare.
Eller så är det helt enkelt du som är grundlurad. Den slutsatsen stämmer bättre med all beprövad vetenskap, och är dessutom den enklaste förklaringen vilket torde göra Occam glad.
olle lindblad
2012-12-02, 08:34
Jag tror att det är lite skillnad på prestation i styrka och cancercellmetabolism. Men jag är ingen cellbiolog.
Punkt i debatten. :d
Slartibartfast
2012-12-02, 08:56
Sen, inte att förglömma: Är man en negativ jäveln orkar ingen umgås med en. Ibland behöver man bara bita ihop och sätta upp fasaden.
Eddie Vedder
2012-12-02, 09:15
Sen, inte att förglömma: Är man en negativ jäveln orkar ingen umgås med en. Ibland behöver man bara bita ihop och sätta upp fasaden.
Att vara den som springer runt till kollegor och vänner i sorg och desperation och hurtigt drar till med kvasivetenskapliga uttalanden om att "bara du tänker rätt så kommer det lösa sig!" är nog inte jättepopulär heller. ;)
Sen, inte att förglömma: Är man en negativ jäveln orkar ingen umgås med en. Ibland behöver man bara bita ihop och sätta upp fasaden.
Fast att sätta upp en fasad och låtsas vara positiv betyder ju inte att man ÄR det. Man kan känna sig rätt ensam och osedd när folk tror att man mår toppen trots att man egentligen mår skit. Jag läste någonstans att män som begår självmord ofta är såna att omgivningen inte har anat nånting, utan tror att allt varit jättebra. Om det stämmer så kanske de mått dåligt just av att dölja negativa känslor och därmed bli ensamma med dem?
filmjölk
2012-12-02, 11:24
Sen, inte att förglömma: Är man en negativ jäveln orkar ingen umgås med en. Ibland behöver man bara bita ihop och sätta upp fasaden.
Det där är vad jag sett ett vanligt problem för folk som skall dö. Det kanske inte är nödvändigt att berätta allt man anser vara fel och vräka ur sig allt sitt hat och försöka hitta de orden som sårar maximalt till sina närstående. Vräk ur dig skiten på vårdpersonalen istället om du måste, vi kan ta det.
Vräk ur dig skiten på vårdpersonalen istället om du måste, vi kan ta det.
Gäller ju f.ö. även anhöriga, kan jag tycka. Det finns typer av diskussion om behandling, hur det kommer att bli på slutet, utbrott på personalen etc. som lämpar sig bättre i korridoren eller på någon expedition än inne på den sjukes rum.
filmjölk
2012-12-02, 13:54
Gäller ju f.ö. även anhöriga, kan jag tycka. Det finns typer av diskussion om behandling, hur det kommer att bli på slutet, utbrott på personalen etc. som lämpar sig bättre i korridoren eller på någon expedition än inne på den sjukes rum.
absolut
Stefan J
2012-12-02, 14:09
Studier pa rattor har I alla fall visat att nar de utsatts for stress, blir satta I vatten, sa har deprimerade individer gett upp tidigare att komma fram trots att de var starkare simmare. De som inte varit utsatta for lika mycket stress Utan varit positivare kampar langre och har storre chans att klara sig. de som sager "hjalp dig sjalv sa hjalper dig Gud" har sakert en fordel vare sig Gud var dar eller inte, om alternativet ar att inte hjalpa sig sjalv. Religion har inget med sakfragan att gora. Det ar sa stress, depression hopp, kampaglod fungerar. det utsondras ocksa en massa amnen I kroppen I olika situationer och stress/depression tar mycket energi kroppen behover for reparation. Da ar saledes positivt tank, rent fysiskt, battre.
Absolut, du har rätt. Positiv inställning och kämparglöd är viktiga redskap. Men det räcker inte alltid. Det är Warriors lite naiva inställning till positivt tänkande och religion/Gud som gör mig förbannad, att bara man ber Gud om hjälp och glor på komedier och skrattar så löser det sig. Det är ett stort hån mot alla dem som kämpat desperat mot svåra sjukdomar, försökt hålla hoppet uppe trots att loppet är kört och verkligen provat allt som finns, från medicin till humbug som man egentligen inte ens tror på men ändå gör i ren desperation, men som trots det till slut tynat bort och dött efter en lång kamp. Dessa människor har inte kämpat mindre eller varit mindre värda att överleva än de som gjort det. Det finns ingen rättvisa eller mening i att vissa överlever medan andra inte gör det även om jag förstår att det kan vara nödvändigt för vissa att tänka så för att klara av att hantera sin sorg och förtvivlan.
Sheogorath
2012-12-02, 14:12
Absolut, du har rätt. Positiv inställning och kämparglöd är viktiga redskap. Men det räcker inte alltid. Det är Warriors lite naiva inställning till positivt tänkande och religion/Gud som gör mig förbannad, att bara man ber Gud om hjälp och glor på komedier och skrattar så löser det sig. Det är ett stort hån mot alla dem som kämpat desperat mot svåra sjukdomar, försökt hålla hoppet uppe trots att loppet är kört men som ändå till slut tynat bort och dött. De har säkerligen inte kämpat mindre eller varit mindre värda att överleva än de som gjort det. Det finns ingen rättvisa eller mening i att vissa överlever medan andra inte gör det även om jag förstår att det kan vara nödvändigt för vissa att tänka så för att klara av att hantera sin sorg och förtvivlan.
:thumbup:
fast det at mer an installning for sin omgivning I alla fall. Man behover inte tro pa Gud for att tro pa positivt tankande. Det ar sa pass enkelt att blod fylls upp pa andra stallen I hjarnan och man kan se det pa en fmri-scan. Det ar en rat sa stor skildnad mellan manniska och djur I det att vi kan fatta beslut. Eller, alla kan det inte om livet ar jakligt hart men mojligheten finns, I hjarn an. Skont att veta tycker jag. Om det sedan botar saker I langden ar en extreme vidare fraga forstas, men det botar ju inte saker som man Redon ar dodsdomd av.
Slartibartfast
2012-12-04, 10:14
Vad tror ni om det här beslutet?
https://fbcdn-sphotos-b-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc6/228201_452854614776022_707805627_n.jpg
Slartibartfast
2012-12-12, 10:46
Jag är ett stort fan av Filip & Fredrik (http://www.filipochfredrik.com/), och rekommenderar avsnitt 118 av deras podcast (finns på iTunes bla) där Filip outar sin depression. Det låter verkligen inte roligt. Men samtidigt verkar han ha ett väldigt avslappnat och objektivt förhållningssätt till sina problem. Han gräver inte ner sig i dem. En typ av positivt tänkande, kanske. Han verkar ju vara en väldigt glad och skön typ, oftast.
Som Filip säger, han kommer inte att hoppa ut genom fönstret, och att antyda det vore ett hån mot folk som faktiskt kanske skulle göra det. Dom flesta som säger att dom är deprimerade, är inte det, utan bara nedstämda. Det tycker jag man ska få vara också ibland, i Instagramens och Facebookens tidsålder, då allt ska vara så jävla mysigt och rosa-filtrat.
http://s3.favim.com/orig/46/fine-not-happy-quote-text-Favim.com-429271.jpg
God jävla jul.
http://sphotos-a.xx.fbcdn.net/hphotos-prn1/c0.100.403.403/p403x403/44771_551807684848275_670408411_n.jpg
Jag är ett stort fan av Filip & Fredrik (http://www.filipochfredrik.com/), och rekommenderar avsnitt 118 av deras podcast (finns på iTunes bla) där Filip outar sin depression. Det låter verkligen inte roligt. Men samtidigt verkar han ha ett väldigt avslappnat och objektivt förhållningssätt till sina problem. Han gräver inte ner sig i dem. En typ av positivt tänkande, kanske. Han verkar ju vara en väldigt glad och skön typ, oftast.
Som Filip säger, han kommer inte att hoppa ut genom fönstret, och att antyda det vore ett hån mot folk som faktiskt kanske skulle göra det. Dom flesta som säger att dom är deprimerade, är inte det, utan bara nedstämda. Det tycker jag man ska få vara också ibland, i Instagramens och Facebookens tidsålder, då allt ska vara så jävla mysigt och rosa-filtrat.
http://s3.favim.com/orig/46/fine-not-happy-quote-text-Favim.com-429271.jpg
God jävla jul.
http://sphotos-a.xx.fbcdn.net/hphotos-prn1/c0.100.403.403/p403x403/44771_551807684848275_670408411_n.jpg
Vet du vid vilken tid som han outar sin depression? Skulle gärna vilja se det... Men vet inte om jag orkar se hela avsnittet :)
Det var inget...
Slartibartfast
2012-12-12, 12:38
Vet du vid vilken tid som han outar sin depression? Skulle gärna vilja se det... Men vet inte om jag orkar se hela avsnittet :)
Det var inget...
Det är i ljudformat, podcast.
Dom börjar att prata om Filips "meltdown" som också är titeln på avsnittet, och sedan diskuterar dom det igenom hela avsnittet, med en massa sidospår, som sig bör.
nedstämda. Det tycker jag man ska få vara också ibland,
Vi har ett konstigt samhälle om man ska behöva poängtera det där, istället för att bara vara självklart att man är/får vara nedstämd ibland.
WHITEFOLKS
2012-12-12, 12:54
Tycker inte direkt det är så att folk inte får vara nedstämda.
Det blir ju snarare så att folk som kanske är "lite nedstämda" går all out på facebook eller whatever med diverse bilder med "djupa citat" och mår så dåligt och what not.
Tycker inte direkt det är så att folk inte får vara nedstämda.
Det blir ju snarare så att folk som kanske är "lite nedstämda" går all out på facebook eller whatever med diverse bilder med "djupa citat" och mår så dåligt och what not.
Är det så hemskt då? Någon mår dåligt, signalerar det utåt, söker kanske tröst och stärkande ord? Kan man inte unna de det?
Istället för att direkt utgå från att de överdriver menar jag.
WHITEFOLKS
2012-12-12, 13:10
Självklart ska folk få stöd och jag menade inte att jag utgår från att det är så det är.
Men det finns helt klart en hel del som har satt det i vad som tycks vara system för att få någon sorts uppmärksamhet, gärna härligt kontrasterat med hur underbart allt är nästa dag. Sjävklart kan personerna ha mano/dep eller liknande men det är nog snarare mest bara att de har upptäckt att det ger feedback och sen är det betingat.
Jag själv mår/har mått väldigt dåligt och var inte särskilt uppmärksamhetskrävande för att min personlighet inte är sådan. Dock har det ju blivit mer och mer så desto mer man verkligen inte har brytt sig och man känt sig riktigt illa.
Det är ingen tävling men jag tror att många som har fiskat mer och fått mer uppmärksamhet delvis inte mått i förhållande lika dåligt men även till viss del snor möjligheterna för de som mår väldigt dåligt att synas och finnas. Folk tröttnar ju även på sånt och det blir lite "the boy who cried wolf", om alla visar en emo sida, hur vet man då vem som är emo på riktigt?
Slartibartfast
2012-12-16, 14:10
Positivt tänkande sågas på JRE.
http://youtu.be/AHv5GyXkERg?t=1h37m40s
Hon sammanfattar i princip det Eddie skriver tidigare i tråden, och refererar till den/dom cancerstudier som han också hänvisar till.
Sen håller iofs med Joe också.
Man kan träna något annat. träning är inte allt, kan man inte träna får man en massa kvalitetstid över som man kan använda för att lära sig spanska. det handlar mer om att ta tillvara på det man har än att deppa för det man inte har. ett öppet sinnelag hjälper :)
Om träning är det som är viktigast för individen då och att lära sig spanska är dödligt tråkigt?
Glenn, du kan tänka dig att du lyfter noggrannare, du kanske skulle skadat dig värre om 5 år, du har en chans att öka din kunskap inom skador, lära andra korrekt teknik.
Slartibartfast
2013-05-12, 11:53
"Det som inte dödar, härdar"
Ligger det nåt i detta enligt er? Det tycker inte jag.
Råkar man ut för nåt traumatiskt, så blir man traumatiserad, inte starkare. Ser man till vem som helst, som kan anses vara "stark", socialt begåvad, positiv, alfa, handlingskraftig etc, så är hen ju inte alla dessa saker, pga att hen har varit med om en massa skit. Snarare är det väl så, att en sån person aktivt sökt ut personliga utmaningar, och klarat av dem en efter en, och på detta sätt arbetat fram en robust och imponerande personlighet?
Ser man folk som haft ett jobbigt liv, är dom ju generellt neurotiska, ängsliga och svaga. På sin höjd fungerar dom som normala individer och man kanske tänker "åfan", om man hör att dom haft ett jobbigt liv. "tänk att hen kan vara sådär normal, trots allt. Imponerande"
Jag anser att det är en klyscha, som folk intalar sig, och andra, för att det känns lättare om man inbillar sig det. Lite som gudstro, "allt har en mening", osv. Vad är era tankar?
Dessa härliga plattityder!
Tror det stämmer bättre med "det som inte dödar, härdar, som du har nytta av om det händer dig en gång till"
tntballe
2013-05-12, 12:03
"Det som inte dödar, härdar"
Ligger det nåt i detta enligt er? Det tycker inte jag.
Råkar man ut för nåt traumatiskt, så blir man traumatiserad, inte starkare. Ser man till vem som helst, som kan anses vara "stark", socialt begåvad, positiv, alfa, handlingskraftig etc, så är hen ju inte alla dessa saker, pga att hen har varit med om en massa skit. Snarare är det väl så, att en sån person aktivt sökt ut personliga utmaningar, och klarat av dem en efter en, och på detta sätt arbetat fram en robust och imponerande personlighet?
Ser man folk som haft ett jobbigt liv, är dom ju generellt neurotiska, ängsliga och svaga. På sin höjd fungerar dom som normala individer och man kanske tänker "åfan", om man hör att dom haft ett jobbigt liv. "tänk att hen kan vara sådär normal, trots allt. Imponerande"
Jag anser att det är en klyscha, som folk intalar sig, och andra, för att det känns lättare om man inbillar sig det. Lite som gudstro, "allt har en mening", osv. Vad är era tankar?
Oftast stämmer det enligt mina erfarenheter, många som inte varit med om något blir lättare hysteriska över småsaker. Stämmer bra när det kommer till kärlekslivet, färre tårar efter fler uppbrott.
Sheogorath
2013-05-12, 12:08
"Det som inte dödar, härdar"
Ligger det nåt i detta enligt er? Det tycker inte jag.
Råkar man ut för nåt traumatiskt, så blir man traumatiserad, inte starkare. Ser man till vem som helst, som kan anses vara "stark", socialt begåvad, positiv, alfa, handlingskraftig etc, så är hen ju inte alla dessa saker, pga att hen har varit med om en massa skit. Snarare är det väl så, att en sån person aktivt sökt ut personliga utmaningar, och klarat av dem en efter en, och på detta sätt arbetat fram en robust och imponerande personlighet?
Ser man folk som haft ett jobbigt liv, är dom ju generellt neurotiska, ängsliga och svaga. På sin höjd fungerar dom som normala individer och man kanske tänker "åfan", om man hör att dom haft ett jobbigt liv. "tänk att hen kan vara sådär normal, trots allt. Imponerande"
Jag anser att det är en klyscha, som folk intalar sig, och andra, för att det känns lättare om man inbillar sig det. Lite som gudstro, "allt har en mening", osv. Vad är era tankar?
Ungefär som dina. Jag brukar säga "Det som inte dödar, skadar". Om det är så att det är jag kommit på det är det sjukt klatschigt och jag förtjänar någon slags medalj.
Ungefär som dina. Jag brukar säga "Det som inte dödar, skadar". Om det är så att det är jag kommit på det är det sjukt klatschigt och jag förtjänar någon slags medalj.
Du tänker fysiskt, inte erfarenhetsmässigt.
Ser man folk som haft ett jobbigt liv, är dom ju generellt neurotiska, ängsliga och svaga. På sin höjd fungerar dom som normala individer ...
Det där tycker jag är att ta i, om man inte väljer att definiera "jobbigt liv" som typ "misshandlad, sexuellt utnyttjad och instängd i en källare i 40 år" eller något. Åtminstone jag har då träffat människor som haft vad jag skulle kalla "jobbiga liv" utan att vara vrak. Däremot är jag ytterst skeptisk till uttalanden man ibland hör om att det automatiskt skulle göra en till något slags "bättre" människa om man varit med om många jobbiga saker. Det är ju mycket som spelar roll för hur man i slutänden hanterar/påverkas av jobbiga saker som händer en.
Klyschan om att det som inte dödar härdar har väl som alla klyschor ett litet mått av sanning i sig så länge vi inte snackar om multisupermegatraumata. Mycket som är jobbigt och ångestskapande i det lilla kan man ju lära sig hantera, jämför hur KBT fungerar.
Sheogorath
2013-05-12, 12:12
Du tänker fysiskt, inte erfarenhetsmässigt.
Det gör jag inte alls. Att bli traumatiserad är att bli skadad psykiskt.
Oftast stämmer det enligt mina erfarenheter, många som inte varit med om något blir lättare hysteriska över småsaker. Stämmer bra när det kommer till kärlekslivet, färre tårar efter fler uppbrott.
Att fega i kärlekslivet och att vara cynisk är inte att vara starkare.
Tonårstiden kan vara hysterisk, vilket ju brukar vara skådeplatsen för sina första uppbrott...
Det gör jag inte alls. Att bli traumatiserad är att bli skadad psykiskt.
Så på vilket sätt, generellt, är inte Pär (ruff uppväxt, 2 skillsmässor, avklippt finger på jobbet) mer härdad än Bert (isolerad från 14 års ålder till 30 med Wow, arbetslös, bor m mamma) ?
#Yolo (srs). Man lever en gång, gör vad du vill när du vill..
Keep hustlin' cuzzzzz..
Sheogorath
2013-05-12, 12:22
Så på vilket sätt, generellt, är inte Pär (ruff uppväxt, 2 skillsmässor, avklippt finger på jobbet) mer härdad än Bert (isolerad från 14 års ålder till 30 med Wow, arbetslös, bor m mamma) ?
Det går inte att säga utan att veta mer om dom. Och du kommer aldrig att kunna ge mig info nog för att göra den distinktionen. Alla ordspråk bygger på generaliseringar. Så även om tuffe-Pär i ditt exempel är en stabil alfa jämfört med mes-Bert så säger det ingenting om populationen i stort. Överlag: psykiska trauman gör en inte starkare, de gör en svagare. Att vara vis av erfarenhet är helt skilt från att vara "stark". Det är en fantastiskt snårig skogsslinga mellan hjärna och hjärta.
Så på vilket sätt, generellt, är inte Pär (ruff uppväxt, 2 skillsmässor, avklippt finger på jobbet) mer härdad än Bert (isolerad från 14 års ålder till 30 med Wow, arbetslös, bor m mamma) ?
Isolering och utanförskap är stressande. Men nu följer inte psykisk påfrestning= härdning.
Det känns som att ett grundproblem i den här diskussionen är vad som menas med att vara "stark".
Det går inte att säga utan att veta mer om dom. Och du kommer aldrig att kunna ge mig info nog för att göra den distinktionen. Alla ordspråk bygger på generaliseringar. Så även om tuffe-Pär i ditt exempel är en stabil alfa jämfört med mes-Bert så säger det ingenting om populationen i stort. Överlag: psykiska trauman gör en inte starkare, de gör en svagare. Att vara vis av erfarenhet är helt skilt från att vara "stark". Det är en fantastiskt snårig skogsslinga mellan hjärna och hjärta.
Det känns som att Pär generellt kommer att klara av att hantera det livet kan kasta mot en bättre än Bert. Pär är mera härdad. Varför krångla till det.
tntballe
2013-05-12, 14:44
Att fega i kärlekslivet och att vara cynisk är inte att vara starkare.
Tonårstiden kan vara hysterisk, vilket ju brukar vara skådeplatsen för sina första uppbrott...
Att senare klara uppbrott bättre behöver inte innebära att man blivit cynisk. Fegandet vet jag inte vad det har med saken att göra.
Det går inte att säga utan att veta mer om dom. Och du kommer aldrig att kunna ge mig info nog för att göra den distinktionen. Alla ordspråk bygger på generaliseringar. Så även om tuffe-Pär i ditt exempel är en stabil alfa jämfört med mes-Bert så säger det ingenting om populationen i stort. Överlag: psykiska trauman gör en inte starkare, de gör en svagare. Att vara vis av erfarenhet är helt skilt från att vara "stark". Det är en fantastiskt snårig skogsslinga mellan hjärna och hjärta.
Hör inte visheten till styrkan? Kunskapen om hur man hanterar en händelse är för mig en styrka i sig.
Sheogorath
2013-05-12, 15:54
Det verkar som att Tolkias visdom förekom diskussionen. Det finnas olika utgångspunkter i vad styrka är. Jag skulle vilja beskriva vad det inte är. För mig hade det varit centralt att inte lida av separationsångest utan att istället ha en personlighet med god självkänsla (inte bara självförtroende) som gör att ÄVEN om man hamnar i en tråkig situation som man inte är bekant med (eller för den delen är bekant med) så svarar man inte med patologisk ångest. Den typen av styrka byggs inte av trauman utan av trygghet och kärlek från tidig ålder tillsammans med viss tursamhet i det genetiska lotteriet.
Att "veta vad man ska göra" är en alldeles för simpel definition av styrka. Dels eftersom det inte är givet att man gör det bara för att man vet det och dels eftersom det inte säger något om hur dåligt man mår medan man (eventuellt) tar sig igenom det.
Den som PÅ RIKTIGT vet (d.v.s. känner) att den är "sin egen herre" är "stark". Det är inte nödvändigtvis den som rik på erfarenhet av vad som gör att hen mår bra byggt upp en fernissa av omständigheter som gör att hen fungerar och är produktiv. För det är en fernissa som kan raseras på en sekund om saker vill sig illa i livet. Att i den stunden "veta vad man borde göra" är väl jättebra men absolut inte lika viktigt som att svara adekvat på det psykologiska planet.
tntballe
2013-05-12, 17:59
Väl skrivet, det är såklart viktigast med en stabil kärna. Men jag tror att motgångar stärker den, dock inte om det handlar om något åt det extrema hållet.
Postat via en mobil enhet
Väl skrivet, det är såklart viktigast med en stabil kärna. Men jag tror att motgångar stärker den, dock inte om det handlar om något åt det extrema hållet.
Postat via en mobil enhet
+1 Tänkte exakt detta men sen orkade jag inte skriva.
mangemani
2013-05-12, 18:22
försöker alltid att tänka positivt, trotts att vissa negativa tankar finns med i bilden.
tex när jag åkte på ryggskadan för nån vecka sedan som gjorde att jag blev sängliggandes i 1 vecka, kändes ju tungt att vara borta från träningen och jobb, men fick då mig en vilo vecka samt en hel del tid till att plöjja igenom mitt film arkiv och spela, så jag var glad trotts det.
nissepelle
2013-05-12, 23:25
Finns bra forskning som visar att positivt tänkande inte hjälper mot psykisk ohälsa.
Finns bra forskning som visar att positivt tänkande inte hjälper mot psykisk ohälsa.
Källa på det då så blir det nog mer av en diskussion. :)
Finns bra forskning som visar att positivt tänkande inte hjälper mot psykisk ohälsa.
Å andra sidan mår man ju inte bättre av att ligga i soffan och älta problem heller.
Minimjölk
2013-05-13, 17:44
Väl skrivet, det är såklart viktigast med en stabil kärna. Men jag tror att motgångar stärker den, dock inte om det handlar om något åt det extrema hållet.Postat via en mobil enhet
Det är väl just det som är grundkärnan? Det är inte motgångarna som stärker en utan hur man hanterat dessa som eventuellt kan stärka en eller göra en mer depraverad.
Precis som med självförtroende så höjs de flestas självförtroende inom ett specifikt område när vi övervunnit ett mål som vi orat oss för eller själva anser som en milstolpe i vår utveckling. På samma sätt kan självförtroendet naggas i kanten om man misslyckas.
Den självkänsla man sedan bygger upp är summan och kardemumman av allt självförtroende man bygger upp eller raserar i sitt vardagliga liv.
Att utsättas för ett trauma av något slag är såklart negativt för ens välbefinnande men reder man ut det på ett bra sätt kan man säkert gå stärkt ur situationen. Det är däremot långt ifrån säkert att det som inte dödar det härdar.
Jag skulle snarare kompromissa och säga att det som inte dödar det kan skada, härda eller både och. Det låter dock inte lika catchy och budskapet blir får ju inte den tröstande effekt som man suktar efter i motgångens stund. Genom positivt tänkande påbörjas ju processen till förbättring efter det att traumat uppstått. Gräver man istället ned sig pga det som inträffat påbörjas en negativ spiral som till sist kanske gärver ned en sex fot under.
När man märker att man är påväg utför gäller det att hitta effektiva vägar för att försöka komma på rätt "humör" och väg igen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.