Fortfarande FRUKTANSVÄRD hållning - Frustrerad

[anaflabet]

Nu har jag nått den nivån av frustration där jag känner att jag måste skriva av mig, och förhoppningsvis kan få något vettigt tips. I synnerhet då naprapat och kiropraktor varit mer eller mindre bortkastad tid och bortkastade pengar.

Min avslappnade hållning kan beskrivas som: Upper crossed syndrome med extremt framåtlutande axlar/skulderblad. Minst lika extrem lower crossed. Ungefär som dessa:

Lower -Den blåtröjade killen med "anterior pelvic tilt" i mitten på sidan:
http://www.pt-nijmegen.nl/bulletproof_your_back_ontwikkel_een_sterke_onderru g_en_voorkom_rugklachten.htm

Upper - Ungefär sådär från sidan, med en axel som är närmare bröstvårtan än där den ska vara. Dock är min bröstrygg inte alls lika kyphotisk som där, utan hyfsat rak(visst, lite mer kyphotisk än optimalt säkert), dvs nedredelen av mina skulderblad "sticker ut" mer från ryggen än den här snubbens: http://i36.tinypic.com/10zrbrr.jpg

Kombinera dessa så har ni mer eller mindre mig från sidan. Frustrerande som ni säkert kan förstå. Jag har jobbat mot detta länge nu. I nuläget kan jag spänna mig, och då se riktigt bra ut(!), nå en hållning som känns som nånstans mellan normal och atletisk(med självklart lite grejer här och där som kunde varit mer optimalt, det vet ni själva hur det är).

Jag har kan även träna med bra hållning(om det finns speglar), vilket jag gjort länge men så fort jag slappnar av så hamnar jag i min extrema hållning igen. Och ja, mitt fokus har bara legat på att träna och stretcha rätt muskler, självklart har jag gjort fel, men lärt mig på vägen. Att konstant spänna sig när man är bland folk blir jobbigt i längden.

Att nå en sådan hållning innebär dock för mig att jag spänner mig relativt hårt och befinner mig i längst ute i mina ytterlägen. Jag trycker fram höften maximalt, jag böjer min ländrygg framåt maximalt - dvs håller den ganska rak. Jag spänner serratus anterior maximalt samtidigt som jag drar bak "toppen på axeln så långt bak jag kan(lite obehaglig känsla).

Jag har även ytterlägen åt andra hållet, såklart. Jag kan förstärka min hyperlordos(ja faktiskt mer än snubben på bilden då) , liksom få fram axeln ännu längre och även tippa skulderbladet ännu mer. Dvs, mitt naturliga läge befinner sig ju mellan mina ytterlägen. Nu till mina frågor:

Står ni som har bra hållning i era ytterlägen, eller ligger ni mitt emellan dessa?

Kan man successivt flytta sina ytterlägen? Dvs i mitt fall påverka så att ländryggen går att böja framåt(påverka ryggraden?), och kunna få axeln längre bakåt(leder, kapslar eller allt vad det nu är?), eller är man byggd som man är byggd beträffande dessa grejer?

Muskelstyrka och längd på musklerna går att påverka. Så går det att träna så man verkligen påverkar såpass mycket att man kommer till, eller kommer nära sina ytterlägen? Eller finner kroppen det naturliga avslappnade läget alltid ganska i mitten mellan dessa ytterlägen?

Ursäkta för mitt ovetenskapliga snack om "ytterlägen"- men jag tycker det ordet förklarar rätt bra. Kan även skriva lite mer utförligt om mina problem om någon är intresserad då jag nu har bra koll på dom flesta problem, fast står utan lösning. Jag skulle vara tacksam för svar av kunniga, eller ni som varit med om liknande själva. Mer om utförligt om mina specifika problem i nästa inlägg.

[anaflabet]

Försöker fatta min träningshistoria så kort jag kan:

Spelade fotboll i många år utan att tänka alls på detta. Det enda problemet jag märkte av på den tiden, var att jag inte kunde göra sit-ups, och knappt nå knäna om jag böjde mig framåt. Jag började tänka på detta för några år sen då jag testade att gymma. Ingen övning som skulle ta på brösten gjorde det. Jag började träna rygg(roddar), det tipsar ju alla mindre insatta om från början för att få bak axlarna. Inget blev bättre såklart.

Jag har gått till tyvärr rätt okunnig naprapat som sa att jag hade hyperlordos men inte gått vidareutbildning så kunde inte hjälpa(hans kollega sade att det var nervrelaterat att jag inte kunde vara nära att nå tårna). Kiropraktor fokuserade på mitt lilla onda kring ena skulderbladet(Levator scapula syndrome-ish har jag konstaterat efter googling) utan att få till det, och inte verkade bry sig om min hållning öht(jag frågade om övningar osv, men något sådant var visst inte aktuellt).

Jag har läst på själv mycket och gjort många misstag, både under tiden och efter det jag hittills berättat. Nu har jag äntligen rätt bra koll på hur min kropp fungerar och mina besvär. Trådar här(mest där en obesogen bidragit), T-nation och andra ställen har fått mig att inse att mitt problem kring skulderbladen börjar med bristande skulderstabilitet. Har jobbat på detta ett tag nu. Därför klarar jag nu av att se normal ut när jag spänner mig. Dock skiter det ju sig om jag slappnar av. Har stretchat mina nästan obefintliga bröstmuskler massor och jämfört med andras verkar dom inte stela, så jag har väldigt svårt att förstå vad det är som "drar ner" mina axlar, förslag?

Angående mitt mittparti så verkar min rygg vara nästintill orörlig, sett till förmåga att böjas framåt. Från ca nedanför skulderbladen och hela vägen ner ser den nästan helt rak ut om jag försöker nå tårna. Jag har försökt träna mage, men eftersom jag inte verkar kunna böja mig framåt, kan jag med nöd och näppe rubba 0 kilo på magmaskiner där man ska böja sig framåt. Med den imponerande vikten har jag typ lyckats få känslan av att rulla kota för kota, men har svårt att känna att magen arbetar och kommer långt ifrån lika långt fram som andra. Lägger jag på lite vikt (fortfarande mindre än tanterna tränar på) så kan jag inte alls rubba den. Jag har aldrig kunnat göra en endaste sit-up utan att låsa fötterna, men har magmuskler, och är rätt stark på övningar där man ligger ner och pressar ner ryggen och lyfter ben liksom plankan.

Jag har seriösa problem med att hitta höften (böjer då hellre ryggen till en fin hyperlordos när jag vill böja höften), men det känns som att jag börjar få lite kläm på det. De lägst belägna kotorna på ryggen går inte alls böja åt något håll känns det som, och känslan av att ligga på dom, på ett hyfsat hårt underlag är inte skön alls.

Sedan jag insåg att jag hade lower cross har jag försökt träna rumpa och mage. Att träna rumpa och stretcha främsta framsida lår(värsta boven) och höftböjare har gett mig synliga resultat faktiskt. Dock tar det tid, och frågan är om det blir så mycket bättre, det är ju rätt extremt fortfarande.

Jag har nyligen kommit fram till att jag inte är så stel i hamstrings som jag alltid trott. Utan att det är nerverna som säger stopp när jag böjer mig framåt. Hur detta påverkar ryggen vet jag ej, spontant känns det som att det ej påverkar då jag även med böjda ben inte av egen kraft kan böja ryggen framåt. (Fast det känns som att det går om någon assisterar mig och applicerar en hyfsat stor kraft, vågar dock inte testa för stor kraft och riskera att paja mig helt)

Jag är dålig på att hålla mig kortfattad, men det är svårt när problemen är många. Dessutom påverkar dom ju alla varandra. Är man, 20-25 år förresten. Fråga gärna så kan jag gå in ännu mer i detalj!

[Ondskapelsen]

Hur går det?