handdator

Visa fullständig version : Behöver råd (Ätstörning/ortorexi?)


Guybrush82
2012-11-12, 13:33
Hej alla koloiter!

Efter att har surfat runt här på forumet i knappt ett år och lärt mig en massa nytt angående kost och träning, samt insett att det finns många kloka personer här inne, har jag äntligen registrerat mig då jag inser att jag behöver hjälp med att ta mig ur den situation jag hamnat i.
Jag har funderat fram och tillbaka länge nu om jag ska posta detta här eller inte. Vissa dagar känns det som att "Äh, det är inte så farligt, jag fixar detta", medan det andra dagar kan vara riktigt jobbigt.
So here goes nothing...

Lite kort info:

Man
Ålder 30
Vikt ca 73-76 kg (Startvikt ca 92 kg)
Längd 181 cm
Tränar ca 5-7 ggr/v (styrka och lite kondition), annars ett väldigt stillasittande arbete.


Det hela började väl för ca ett år sedan med att jag hade lite tankar på att "deffa". Jag var knappast tjock men ville gå ner lite i vikt och bli mer definerad. På den tiden visste jag knappt vad "räkna kalorier" var utan gick på känsla, käkade lite mindre och nyttigare, men unnade mig på helgerna. Jag "deffade" utan att egentligen tänka på det (en opti-deff enligt mig) och gick sakta med säkert ner i vikt märkte jag då jag emellanåt vägde in mig på vågen på gymmet. Allt gick fint och jag gick inte runt och tänkte på att jag deffade. Men så en dag fick jag en positiv kommentar om att jag hade gått
ner i vikt och blivit smalare i ansiktet. Jag plockade fram ett äldre kort av mig själv och insåg att jag faktiskt blivit smalare och gillade mitt nya utseende bättre. Kroppen började också formas på ett fördelaktigt sätt där mina muskler blev mer tydliga och hela kroppen blev mer "tight". Någonstans under våren bestämde jag mig för att börja deffa på allvar, läste på som sjutton på kolozzeum, lärde mig massor om mat, träning och detta med att räkna kalorier.
Då började jag så smått att räkna på vad jag fick i mig och köpte en matvåg samt personvåg. Jag gymmade på som vanligt och började löpträna som aldrig förr då jag lärt mig att detta brände mycket kalorier (även om jag avskydde det). Jag låg på ett stadigt kaloriunderskott i veckorna och unnade mig
lite på helgerna och deffen gick fint fram till sommaren. Under sommaren åkte jag på semester och släppte lite på tyglarna och åt och drack gott, men "kompensationstränade" en hel del för att inte lägga på mig onödigt mycket fett. Efter sommaren fortsatte jag deffa, och började nu räkna mer och mer på kalorier, samt väga mig flera gånger om dagen. Gick ner mer i vikt (förmodligen både fett och muskler) och sa hela tiden
till mig själv och andra att "jag ska bara deffa lite till, sen lägga mig på balans". Insåg hur sjuka mina tankegångar blivit då jag såg fram mot att gå på toaletten och göra nr 2 för då väger jag ju mindre efteråt *screwy*. Allt jag ville göra var att äta men var samtidigt rädd för att börja överäta och lägga på mig en massa fett. Har haft några "ätardagar" på helgerna på sistonde som spårat ur i hetsätningar med ångest och kompensationsträning dagen efter.
Mat och att äta är i princip det enda som jag blir "glad" av nuförtiden, vilket jag inser är helt sjukt. Jag har kommit på mig själv att dra mig undan från mina vänner för att kunna sitta framför tv:n och äta om kvällarna. Jag har även tackat nej till festinbjudningar osv. för rädslan av att tappa kontrollen då alkoholen börjar flöda och överäta i massor.
Jag började med PF/LG för en månad sedan och trodde jag hittat min heliga graal, då fick jag ju äta massor av mat på en gång (a.k.a. hetsäta i mitt fall). Har kört på detta i ca 1½ månad nu och inser att det är fel metod för mig då det lägger ännu större fokus på maten. Såg fram mot kvällens mål (åt endast efter träningen) hela dagen, men så fort jag ätit upp maten så var "glädjen" borta och en tomhet infann sig :(.
Jag är rent ut sagt jävligt less på att jag hela tiden ska tänka på mat, och att det är min enda "glädjekälla". Min livsglädje är låg, mitt intresse för saker som jag tidigare tyckt är roliga borta, min libido död sen ett halvår tillbaka och därav är intresset för de motsatta könet som bortblåst.
Jag inser att en del av detta är kroppen och hjärnans sätt att reagera efter ett långvarigt kaloriunderskott i samband med hård träning. Men nu är frågan hur jag ska kunna vända detta mat- och träningsberoende som blivit mitt fängelse. Det "självklara" svaret är ju "ät mer", och tro mig jag vill inget hellre. Men det är samtidigt min största rädsla för när jag väl börjar äta så
infinner sig ett sådat sug efter mer mat som jag ibland har svårt att kontrollera.
Jag har ökat mitt kaloriintag något (siktar på runt 2500 kcal/dag, kanske borde öka lite mer?), min plan är att försöka lägga på mig lite fett så förhoppningsvis libidon vaknar till liv igen och alla mina tankar kring mat avtar. Jag har läst på en hel del om leptin-nivåer osv. och undrar om det kan ha ett finger med i spelet.
Min nya "taktik" är att sluta med PF/LG och börja äta åtminstonde både lunch och middag om dagarna (Jag vet att man kan göra det med PF/LG också,
men jag gjorde inte det) så jag får bort lite fokus från en enda måltid. Kanske även borde lägga in frukost.

Slutmålet är att leva ett liv som inte kretsar kring mat, där jag inte räknar på kalorier utan kan äta på "känsla" (vilket uppenbarligen har funkat bra
i 30 år tidigare) och stämma av med vågen då och då. Hitta tillbaka till mitt "gamla jag" och återfå livsglädjen, Samt att hitta tillbaka till glädjen i träningen, och inte bara se den som ett nödvändigt ont.

Jag var och mätte upp mitt kroppsfett med sticka (kaliper?) hos en erfaren kille här i stan. Han utförde både en sjupunktsmätning samt en trepunktsmätning och fick fram att jag har 3.5% kroppsfett (underhudsfett?), baserat på trepunktsmätningen. Sjupunktsmätningen gav ett ännu lägre resultat. Jag inser att det är ett lågt värde, men har inga riktiga referenser så jag vet inte hur lågt det egentligen är.

Tilläggas bör väl även att jag har tidigare lidit av depression, speciellt under vinterhalvåret (vilket jag fortfarande äter medecin för),
men att detta blivit mycket bättre under senare år och att jag knappt eller inte alls känner äv den längre. Kanske att det är en släng
av depressionen som kommit tillbaka då jag legat så lågt på kaloriintaget, samt att det är den årstiden ute (höst/vinter), och att detta
skulle manifistera sig i någon form av "matmissbruk". Detta är dock endast spekulationer från mig.

Det blev ett långt utlägg detta, men jag inser att jag behöver hjälp för att bryta detta mönster och tänkte börja här på forumet
där jag vet att det finns kloka människor och kanske någon som känner igen sig i något av det jag skriver, eller bekräfta mina misstankar
att kroppen och hjärnan reagerar på detta vis då jag har "misshandlat" dem under en längre tid.
Om jag inte blir bättre så är nästa steg att ta kontakt med vården eller någon privat professionell hjälp.

Tack på förhand! :)

sandstorm
2012-11-12, 13:49
Hej! Det finns många här som kan svara bättre på dina specifika frågor, men du ska ha en ryggdunk för att du har insett att du har ett problem och att du vill ha hjälp med det. Det är ett stort och absolut nödvändigt första steg för många problem. Lycka till!

begt
2012-11-12, 14:16
Har varit i en liknande situation men känner mig mycket bättre idag. Visare och mer erfaren när det gäller såna här ting.

Jag tog mig ur det genom att se till att 1. jag slutade gå ned i vikt, åt mer helt enkelt och slutade nästan helt med kaloriräknandet. Höftar idag så att det kan fela med några hundra kcal om dagen. Men sett över en vecka ligger jag på balans.

Knep nr. 2 var att minska på träningsmängden, speciellt konditionsträningen. Undvika de riktigt långa passen som skapar stora kaloriunderskott. Om man ligger på kaloriunderskott över en längre tid och kör långa pass byggs det upp mer eller mindre oemotståndliga sug efter mat. Det tär på psyket att hålla "matdemonerna" borta och rätt som det är trillar man dit om man känner sig nere eller bara har tråkigt. Om man väl trillar dit och överäter skapas det en hemsk cykel av överätning och träning som blir riktigt deprimerande till slut. Längre fram ska jag öka mängden igen, men då ska jag äta mer och alltid ha med mig kexchoklad eller liknande på de långa passen.

Träna smartare helt enkelt och sluta kompensationsträna, planera in kortare pass: max 40 minuter och gärna 20-25 när det gäller kondition. Ungefär motsvarande när det gäller styrka (fokuserad träning). Det har hjälpt mig mycket, låta kaloritänket bara finnas någonstans i bakhuvudet och träna mer målmedvetet. Jag brukar tänka att konditionsträningen hämmar muskelbyggandet för att påminna mig om att det inte är särskilt bra med långa konditionspass för styrkan.

Guybrush82
2012-11-12, 14:31
Tack för era råd och ryggdunkningar, det värmer. Jag tycker det är väldigt jobbigt att "blotta" sig så här och erkänna sitt problem för mig själv och andra. Har fortfarande tvivel om det var rätt beslut att posta här eller ej. Men förhoppningsvis är det ett steg i rätt riktning och att jag tar tag i detta i tid gör det lättare för mig att bli "frisk" snabbare igen.

Springer
2012-11-12, 14:55
Om du har tendenser till "hetsätande", pröva att äta många små måltider istället, så du inte bygger upp den där "nu jävlar"-känslan. ;) Råd taget från "Hunger och mättnad" av Charlotte Erlanson-Albertsson.
https://www.studentlitteratur.se/#32736-01

doh
2012-11-12, 15:05
Att bli kaloriskadad är allt för lätt vet jag av egen erfarenhet, men att inse att man har problem är ett bra steg i rätt riktning. Sitter rätt djupt i mig än men blir bättre och bättre med tiden, har fått in tänket att äter jag lite extra har jag mer ork till nästa pass :)

LF/PF funkar hur bra som helst med 2 mål innan träning och 1-2 efter, har jag själv kört med i över 2 år.

Pretorian
2012-11-12, 15:35
Tufft inlägg och bra skrivet.

3,5% är väääldigt lågt typ så här lågt:
http://images.t-nation.com/forum_images/7/2/721710.1123858661005.redshorts.jpg

Känns lite farligt att bara kasta ur sig ett svar här. Det känns som att du behöver professionell hjälp.

Min första tanke var ju att du ska "äta mer" men du skriver själv att du är rädd för det.

För min del fungerar det väldigt bra med att just äta mer av riktig och bra mat. Jag pratar inte om någo bulk baserad på godis och pizza utan mer av den "braiga" och goda maten jag redan äter.

Springer
2012-11-12, 15:58
3%? Pics!

Så här ser 3% och högre ut:
http://www.builtlean.com/wp-content/uploads/2012/09/body-fat-percentage-men.jpg

Guybrush82
2012-11-12, 16:13
Min förhoppning är att om jag äter mer av "bra" mat som du skriver Pretorian så kommer kroppen återhämta sig från min "misshandel" av den, och fokuseringen kring mat kommer avta (samt att min lilleman förhoppningsvis vaknar till liv). Jag är väl inte riktigt lika rippad som stallone på den där bilden, men i närheten. Trodde aldrig jag låg såpass lågt som nedåt 3,5%, utan snarare runt 10.

Tack för tipset ur boken Springer, tanken har slagit mig att även testa den varianten med flera små måltider.

Doh, som du skriver är det väldigt enkelt att bli kaloriskadad och det kommer man kanske aldrig helt ifrån, men det vore skönt att få en mer avslappnad inställning till det hela. Skönt att höra du blir bättre, det inger lite hopp i mig om min egen framgång.

Guybrush82
2012-11-12, 16:22
3%? Pics!

Så här ser 3% och högre ut:
http://www.builtlean.com/wp-content/uploads/2012/09/body-fat-percentage-men.jpg

Nej inga pics. Vad jag ligger på för BF% är egentligen oväsentligt. Det var inte menat som någon form av "skryt".

Springer
2012-11-12, 16:30
Nej, men om det vore så att du låg på 3,5% så skulle nog råden bli annorlunda.

Guybrush82
2012-11-12, 16:43
Nej, men om det vore så att du låg på 3,5% så skulle nog råden bli annorlunda.

Jag har personligen svårt att tro att det ligger så lågt som 3,5% då jag jämför med referensbilder på nätet. Jag vet inte om en sådan kalipermätning mäter hela BF% eller bara underhudsfettet.

Får se om jag ev. laddar upp nån bild om ni tror det kan hjälpa.

Ironwoman
2012-11-12, 17:08
Av den beskrivning har du definitvt problem och du har ju också insett det, vilket är jättebra. Någon form av professionell hjälp skulle jag rekommendera i likhet med många andra.

Jag har upplevt samma behov som du att hetsäta då jag haft för lite fett/underätit för mycket. För dig kan det därför istället faktiskt vara positivt (om du kan hantera det psykiskt). När jag hade min största släng av anorexi började jag hetsäta när jag bestämde mig för att börja äta igen. Gick upp från 44-51 kg på en vecka (160 cm) och behovet av att hetäta försvann. Därför kan det mycket väl vara så att om du ligger så lågt i kroppsfett och sedan äter dig upp till en hälsosam nivå så kommer behovet att minska. Det är helt normalt att kroppen har ett stort sug efter energi när man är så tunn.

Guybrush82
2012-11-12, 20:11
Av den beskrivning har du definitvt problem och du har ju också insett det, vilket är jättebra. Någon form av professionell hjälp skulle jag rekommendera i likhet med många andra.

Jag har upplevt samma behov som du att hetsäta då jag haft för lite fett/underätit för mycket. För dig kan det därför istället faktiskt vara positivt (om du kan hantera det psykiskt). När jag hade min största släng av anorexi började jag hetsäta när jag bestämde mig för att börja äta igen. Gick upp från 44-51 kg på en vecka (160 cm) och behovet av att hetäta försvann. Därför kan det mycket väl vara så att om du ligger så lågt i kroppsfett och sedan äter dig upp till en hälsosam nivå så kommer behovet att minska. Det är helt normalt att kroppen har ett stort sug efter energi när man är så tunn.

Tack för tipset. Ja min förhoppning är ju att då jag kommer upp lite i BF% och kroppen får den mängd energi den behöver så börjar hjärnan fokusera på annat. Nu har jag endast haft enstaka tillfällen av hetsätning med kompensationsträning och självsvält som efterföljd vilket endast resulterat i att jag är tillbaka på +- 0. Jag ska ta ditt tips i beaktande, alternativ försöka mig på att hetsäta med måtta.
Som vanligt kommer ju de negativa tankarna också, "tänk om jag äter upp mig flera kilo och matsuget kvarstår, då är jag ju både "fet" och olycklig". Hjärnan är en fantastisk apparat, men fan vad den kan ställa till det ibland *gah!*

Jag vill bara säga att jag är oerhört tacksam för alla som tar sig tid att skriva i denna tråden för att hjälpa mig. *yourock*