Visa fullständig version : Suboptimal journal
Jag känner ibland att jag tjatar öronen av min omgivning om mat och träning.
Så jag tänkte prova att skriva journal. Det lär bli blandad kompott, och av tveksamt almänintresse ... men jag kör på trots det. För att ha någonstans att läcka ut osammanhängande tankar, underliga observationer och allsköns skrot som en gammal mans hjärna bubblar ur sig.
Vem jag är?
Tja. Man, som sagt. 41 och i sjukt dålig form. Mår ... toppen! Har varit ung, i sjukt bra form och mått pyton.
Har varit halvgammal, i ännu sämre form, ihjälstressad och mått pyton.
Jag vill aldrig må pyton igen. Newar.
Målet är ok form i kombination med att må toppen. Jag är säker på att det går. =)
Då så. Då kör vi.
Dagens ämne är pannkakor.
Jag smög upp i morse vid sex och tog mig till gymmet. Hemma sov mina tre ohängda barn och min sambo sött. På gymmet var det tomt när jag kom.
Jag ska inte tråka ut er med detaljerna, men idag var det rygg/biceps. Under tidspress eftersom jag skulle hem och laga pannkakor till sambon innan hon drog till jobbet.
Jag hatar tidspress, idag kostade det mig en hammercurl. Jag behöver nämligen mycket vila mellan seten när jag som nu kör VLCD. Annars tar det tvärstopp när jag försöker köra tungt. "Jäääärnet!" säger jag till musklerna, "Du, bränslet är SLUT..." säger de till mig. Genom att tvärnita mitt i en repetition. Bulk är SÅ mycket roligare. =)
Nå, sedan hem och laga pannkakor. Mutan till sambon för att hon passar mina små medan jag svettas. Standard proteinpannkakor på Fairings blåbär/vanilj.
Jag gjorde massor. För barnen ska såklart också ha. Alla älskar dessa pannkakor.
Det blev inte en enda över till mig. Riktigt bra start på dagen. Feelgoodfaktorn är skyhög fortfarande.
Bänkpress (samt triceps).
Svag som ett barn fortfarande, en tröööög trea på hundra i bänken är fan patetiskt. Men det kommer att bli bättre. Över lag ett helt ok pass faktiskt.
Nu iväg för att instruera sambon som vill börja träna. Inser att jag har nollkoll på helkroppspass för nybörjare och snor sålededs z_bumis variant rakt av åt henne. Heja kollo! Här finns hjälp med det mesta.
Frustration är nog den effektivaste PWO jag känner till.
Rygg/biceps. Fler repetitioner och mer vikt på ... allt. Inte massor, men nog för att göra min dag.
Frustration som sagt. Vikten står still, platå deluxe. Det hjälper lite att veta att det måste vara vattenvikt - jag ligger på runt 800 kcal, tränar och promenerar runt milen de flesta dagar ... så kaloribalans har vi icke.
Nåja. Träningen är jag störtnöjd med. Nu, mot jobbet!
"Yeah baby! Light weight!"
Ja, inte mina vikter då. Orden kom från mannen som körde bänkpress medan jag, blålila i ansiktet, körde mina sista skälvande tricepspress på ... ja, lätt vikt. Som kändes som bly.
Det är jobbigt att träna med tomma glykogendepåer. Eller, jaja, ganska tomma.
Men det går, även om siffrorna på vikterna är en smula deprimerande...
Eufori!
Jag har kört ben. Benpress samt stående och sittande vadpress.
Überlätt. Kort. Men! Knäna fungerade likt oljade wunderbaumar.
Lite knak och knaster eftersom de verkligen inte är vana vid full ROM.
Igen smärta. Noll.
Vet inte om jag någonsin kommer att kunna köra ben tungt igen. Men att kunna köra dem alls är en verklig seger!
Diggar sättet du skriver på. Riktigt underhållande :thumbup:
Kul att ben gick bra att köra. Man får ta det i lagom takt och hoppas på det bästa. Det är kul att följa din träning. Hoppas du fortsätter journalförandet. Är ju fler som läser fast inte har kommenterat :thumbup:
Diggar sättet du skriver på. Riktigt underhållande :thumbup:
Kul att ben gick bra att köra. Man får ta det i lagom takt och hoppas på det bästa. Det är kul att följa din träning. Hoppas du fortsätter journalförandet. Är ju fler som läser fast inte har kommenterat :thumbup:
Tack! Jodå, jag kommer att fortsätta skriva här. Det är en bra ventil. :)
Idag handlar det om att bevisa saker för sig själv. Vilket är precis vad jag håller på med.
Men först dagens pass. Rygg/biceps. Jag kör bara 5-8 reps, fyra set per övning och in alles fem övningar på det här passet.
Idag var det som att springa i sirap. Trögt, tungt och eländigt. Jag börjar så smått faktiskt tappa styrka. Jag visste att det skulle komma, jag har ju trots allt minskat nästan 20 kg på kort tid. Ork och energi försvann för flera veckor sedan - sedan dess har jag kört vidare på ren envishet.
Tre veckor till mål. Svag och slut.
Det är här bevisa saker för sig själv kommer in i bilden. Att kroppen inte lägger ner efter 40. Att livet inte gjort mig vek och lat likaväl som fet.
Dags för spurt. Nu ökar vi!
Så, vad gör man då om man inte klarar av intensiteten som krävs för att köra slut sig på tre arbetsset per övning?
Extra vila? Mer kolhydrater? Dödsknark?
Njä. Man, dvs jag, övergår till fem arbetsset. Man lägger också till 2x10g EAA i kostplanen, vilket dubblar intaget.
Bänkpressbrösttriceps avklarat. Såklart tog det några minuter extra, och givetvis är jag mör som en nybankad schnitzel efter passet. Men det kändes bra. Får se vad det ger för resultat över de här veckorna.
...för om knäna hänger med så kan jag såsmåningom köra SL-inspirerat igen, med frekvens på basövningarna. Det vore toppen, då kan jag periodisera mer effektivt.
Fast just nu kan jag mest konstatera att benen verkar ha överlevt andra passet. På pensionärsvikter sa jag nästan. Innan jag kom ihåg vad far min tar i bänk...
Nå. Positivt! Vilket det inte kommer att vara imorgon. Det är aldrig det dagen efter att man lägger till bencurl i ett program. Nä, då brukar man mer undra om inte permobil vore en hit. ;)
Ömmande hals suger ty med sådan går det icke att träna. Men nu känns den bättre. Imorgon! Wohoo!
Visst gick det att träna igår. Samma gamla ryggbicepsnybörjarsörja som vanligt, med ganska bra energi faktiskt. Extra vila är kung. Inte för resultaten, men för hur det känns att träna.
Idag däremot. Bänkpressbrösttriceps.
Jag hade glömt hur mycket jag gillar superset på triceps. Tricepspress och french press. Mumma! Nu väntar bara den där episka träningsvärken...
Blev tydligen så slut av benträningen att jag inte orkade skriva journal förrän nu, tolv timmar senare. :)
Inte mycket att rapportera. Full ROM, ganska lätt vikt, långsamma reps, 5-7 reps per set ... samt många set per övning. Så hoppas jag få lite utveckling på gå-pinnarna utan att smälla knäna. Igen.
Tiden får utvisa...
Dagens tema är svaghet och träningsvärk. Hua.
Vem kunde tro att ett litet superset EZ-scottcurl/hammercurl skulle förvandla en vanlig smartphone till en betänkligt tung blyklump?
Får skylla på att telefoner inte var som nu sist jag supersetade biceps. För inte minns jag det såhär...
Träningsvärk kommer imorgon. Hur den var förr minns jag. Jajjemen, det minns jag. :eek:
Hursomhelst, dagens rygg/biceps-pass gick lysande. Plus att humöret är på topp! Wohoo!
Trevligt att läsa en 40årings journalen familj och barn:)
Fick mig att tänka på farsan som fick för sig att börja käka kvarg här om dagen i hopp om att gå ner i vikt :)
Lycka till!
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
Trevligt att läsa en 40årings journalen familj och barn:)
Fick mig att tänka på farsan som fick för sig att börja käka kvarg här om dagen i hopp om att gå ner i vikt :)
Lycka till!
Tack! Det är aldrig för sent. Far min har fyllt 75, han tar 170 kg i bänkpress. Raw, givetvis. :)
Vilket så klart också betyder att jag aldrig kan unna mig lyxen att skylla på dåliga gener...
Tack! Det är aldrig för sent. Far min har fyllt 75, han tar 170 kg i bänkpress. Raw, givetvis. :)
Vilket så klart också betyder att jag aldrig kan unna mig lyxen att skylla på dåliga gener...
Fyfan vad grym att bänka 170kg som 75 åring :o
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
Fyfan vad grym att bänka 170kg som 75 åring :o
Jag är rätt stolt över far min, ja.
Jobbar på att få honom att ta sig till en tävling igen. Inte minst som det där är en bra bit över gällande världsrekord. ;)
Meeeeeh. En sån dag idag. Scotty vrålande "I'm giving her all she's got! I cannot defy the laws of physics!" medan jag å min sida fokuserar på "Upp! Upp för böfvelen! Uppuppuppupp!!". ;)
Bänkpress/bröst/triceps. Det gick rätt bra ändå. Men, vilket är vad jag försöker säga ovan och som nog bara trekkies begriper i den formen, det känns väldigt annorlunda med fail på grund av att bränslet tar slut jämfört med "riktig" fail. Får ta och tugga lite kolhydrater, tror jag bestämt.
In other news: idag vägde jag in på periodens målvikt. En vecka tidigt. Perfekt, lite under mål när jag är klar om en vecka är bara bra. Men jag måste säga att jag är fruktansvärt nöjd med mig själv. Jag kan fortfarande! Yes!
Tjipp och välkommen till Hajk!
Idag ska vi prata om galenskap, ondska och kolhydrater. De tre ingredienserna i ett bra benpass.
Ondska och galenskap är bra på så sätt att de inte sällan går hand i hand, och det leder oss till vår första film: https://www.youtube.com/watch?v=ZZAoLnn4LF0
Kolhydrater är lite värre. Det ska vara lagom. Här kommer en film om vad för mycket ställer till med: https://www.youtube.com/watch?v=NLSCXRnjMGk
Förfärligt.
Hursomhelst. Benträningen var kort men kul. Enbart benpress, vader och lite mage. Vader är lustiga, enda sättet jag får resultat på den fronten är att först köra tungt till fail, sedan reppa tior. Brukar vara svårt att hålla balansen riktigt på väg hem sen...
Trallalallalalalaaaa! Det är tisdag och äntligen disco-träning igen. Rygg och biceps. Mumma.
Kolhydratladdad och nöjd med livet. Inte så mycket att säga om passet egentligen.
Standardsaker. Latsdrag, rodd, shrugsvariant och såklart disco-superset-curl-vid-spegel. Done.
Den här veckan är svår, dietmässigt. Dels för att motivationen är svagare efter konstaterandet att jag faktiskt är i mål. Men även eftersom jag börjar bli sliten på allvar, inte bara mentalt.
Det går. Det ska gå. Särskilt som nästa vecka är rast/vila, både kost och träningsmässigt. Ja, på alla andra sätt också faktiskt. Inte jobba. Bo på hotell. Äta på restaurang. Sova massor. Bara strosa omkring och ha det bra. Semester tror jag det kallas.;)
Onsdagen kom, och med den en förklaring till gårdagens cravings.
Klockan ringer och man klättrar ur sängen med en elegans som bara odöda och bantande medelålders män kan uppbringa. Nej, tänk inte vampyr. Tänk zombie. Mer sliten. Lite till. Precis.
Kroppen trött, huvudet dött, för envis för sitt eget bästa. Det är jag det.
Plus att jag faktiskt är sliten nu. Såpass att jag inte kan identifiera infektion förrän jag redan släpat mig till gymmet och är inte på tredje setet i andra övningen. Efter fem sett helt vidrig bänkpress.
För då börjar halsen göra ont, inte bara muskler, fästen och leder...
Blev att lomma hem igen. Frisk kommer jag att bli fort. Har varit småbarnspappa i tolv år snart, och emedan jag må vara fet och svag är mitt immunförsvar snarast hulken. =)
Immunhulken - dödsförkylning: 1-0
Wohoo! Idag minsann gick det att köra gårdagens program. Av infektion icke ett spår. Energi för fem dessutom. Som det ska vara.
Ett pass kvar innan semester. Troligen på lördag.
Dags att lägga upp kost och träning för nästa fas. Inte lätt alls.
Inte blev det lördag. Så är det ibland, att ha barn. Men det gick ju bra ändå, det går faktiskt att träna även på semestern.
Om man är knäpp, och vill lyxa till det, så kan man stiga upp halv sex och glida iväg till gymmet. Så är man hemma i god tid innan flyget.
Har man min klart trasiga humor (för att inte tala om uppfuckade belöningssystem) så kör man såklart en specialare!
Ultimate Disco!
Först superset biceps. Sen superset triceps. Skit i att räkna set, bara kör. Många!
Avsluta med halvhjärtad magträning.
Blotta tanken på vad de andra på gymmet tänkte om passet har fått mig att le flera gånger idag. =)
Sen är det väl iofs ännu mer trasigt att ligga i badet på hotellet i Budapest och skriva det här. Men det bjuder jag (också) på.
Äntligen hemma igen, och tillbaka på gymmet.
Ny giv, identiskt program sånär som på att jag minskat setvilan till en minut (från två) och nu kör 6x4 mot 5x5 tidigare.
Rullande tresplit även framåt således, och hoppas ändringarna hindrar mig från att träna mig till skador nu när jag kommer att vara kolhydratstinn snarare än svulten. Vi får se.
Tanken är även att få in några övningar till nu när passen blir kortare. Om ett par veckor eller så.
Fy för den lede så tungt det var att köra sjätte repetitionen på fjärde setet!
Har kört rygg/biceps idag. Ah. En nyhet till, triset på biceps och triceps.
Tungt. Trött. Underbart! Å så riktig mat efter träningen. Hurra!
Hurr burr. Gårdagen bjöd på utgång. Guinness kombinerat med levande musik enligt gammal hederlig irländsk pubtradition, följt av ett stilla intag av ljuvligt humledoftande IPA i mer engelsk miljö. Allt givetvis i goda vänners lag. Inte blev det något övermått av öl, och det var bästa tänkbara avslutning på lediga veckan. Men givetvis gick det ur över träningen idag. Jag blir inte svagare av att dricka öl dagen innan, men solklart mindre uthållig.
Bänkpress, dvs mitt bröst och tricepspass. Segt, men ok.
Imorgon börjar alvaret. Fas tre är 28 veckor lång och medger få om än inte inga utsvävningar. Till sommaren kommer jag att vara i vettig form igen. Första tolv veckorna blir det bara gym, promenader och kost. De sista sexton veckorna innehåller förutom det fyra treveckors HIIT-baserade konditionsramper. Det här ska bli kul. Utmanande, men kul.
Frågan är om det inte är lite av definitionen av bra benpass att när man efter förättat värv sitter i foajén på gymmet med de nysnörda uteskorna på och funderar på om det inte vore mindre jobbigt att bara välta av solen och krypa hem genom snögloppet än att resa sig upp... =)
Lyckan står mig bi så långt åtminstone, inga tecken på skador utan knäna funkar. Men ok, jag kör strikt, sakta, lätt och full rom närmast religiöst noga. Tänker fortsätta med det.
Fortfarande ont i benen. Vilket kvittar rätt mycket då det är biceps/rygg som gäller idag.
Var senare än vanligt på gymmet, och konfronterades med det faktum att medelålders herrar med dåligt utförande (med eller utan PT, han som hade en sådan med sig hade inte ett dugg bättre än övriga) blockerade samtliga latshssar och roddmaskiner. Så, det blev biceps först idag. Vilket fått mig att fundera på om man inte skulle ta och köra så typ varannat pass. Armarna släpar nämligen. Som alltid.
Wohoo. Bänkpass. Dvs bröst och triceps. Det är nu ett kort pass, straxt under timmen. Det märks också att styrkan börjar komma, kolhydrater äro bra saker. Tyvärr är styrka inte bra saker ur alla perspektiv.
Faktum är att mina axlar redan börjar kännas slitna. Ska försöka köra striktare, om inte det hjälper så är det sänkt frekvens som gäller. Hoppas slippa det, nuvarande last och frekvens funkar riktigt bra. Förutom då att jag kommer att skada en axel om jag inte får ner belastningen på dem...
Mycket udda benpass idag. Ja, eller ett väldigt ordinärt benpass utfört av en udda jag. Slocknade som ett ljus vid 18.30 igår och sov tolv timmar. Vilket inkluderar en timmes snooze. Lyckades sedan kravla ur sängen och ta mig till gymmet. Trött som fan och groggy. Det är tur att jag inte kör tung böj numera om man säger så, det hade aldrig slutat väl.
Fortfarande trött som jag vet inte vad. Läskigt, faktiskt. För grejen är att jag faktiskt sover bra, snittar nog sju timmar natten (vilket är mycket för att vara jag) -- käkar bra -- inte stressar ihjäl mig -- mår bra. Eller, dödstrött då. Men bra.
Hoppas det släpper snart...
Fuuuuuuuuck!
Barn som kräker i sängen. Ett barn, en gång ... so far.
Inte bara är det vidrigt att vakna klockan halv tre på natten och skölja spyor av ... allt! Ty detta måste ha varit en fontän!
Nej, man drabbas även av mentala bilder av kräksjuka. Av tre barn, en sambo et moi med kräksjuka delande på un enda toilette. Gaaaaah! Det får inte hända. Det vore så ... ja, katabolt liksom? =)
Så tänker man. Medan man spritar händerna med absinthe. Som torde döda även virus.
Nå. Än så länge är det en enda incident, samt en medelålders man som angstar i en träningsjournal. I'll keep ye posted. Over and out.
Juljuljuljuuuul. Hektiskt, har inte hunnit med allt. Inklusive släppa några rader här.
Tränat har jag. I förrgår ett riktigt trevligt rygg/biceps-pass och igår ett tragiskt bröst/triceps-pass.
Tragiskt? Well. Jag har slitna axlar, har jag märkt. Så jag körde alla pressövningarna på lägre vikter än den sjuttioåriga tanten som tränade samtidigt som mig. Aktiv vila är bra saker; se till att knuffa rörelseapparaten genom full ROM som löser upp spänningar men belasta inte, typ.
Benpass idag blev det inte. Det är bråda dagar på jobb, och jag får helt enkelt inte ihop alla träningsdagar. Får räkna med att tappa ett par tre under helgerna tyvärr. Som idag. Nu. Åter till arbetet!
Sjuksomfanjul. Mer än halvdöd. Men barna fick en fin jul. Mission accomplished, nu kan jag rasa ihop i en liten skakig feberhög som sig bör när man har drabbats av alla mansförkylningars urmoder.
Sjuka men lyckliga tillönskningar av en god jul till hela kolo!
...å så har man tydligen lunginflammation. Har kännt mig rätt trött, och febern har varit hög. Nå, antibiotika biter förhoppningsvis.
Det enda positiva är att 40+ i kroppstemp ger rätt fiiiin kaloriåtgång. ;)
Stalltips: Tenderar man (bokstavligen) hosta till man spyr så är EAA inte den perfekta födan...
Ingen träning i sikte. Sjukskriven (!) minst en vecka till och allt annat än frisk. Men det går åt rätt håll nu. Om ett par dagar kanske jag kan promenera en sväng. Vore trevligt.
Får låna det slitna ordet av Gert Fylking: "ÄNTLIGEN!!!"
Ja, alltså, jag har lyckats träna igen. Idag. Inget märkvärdigt, klart mediokert rygg/biceps-pass. Men första på länge.
Jäklar vad bra det känns. Dock en lille smul trött. A million tired, som Alice diktade. Kanske är jag frisk. Förhoppningsvis. Men sviterna av eländet hänger kvar. Nu ska denne gamle man gå och ta sig en lur eller tre.
Another day in hobo paradise? Vem vet, kanske är det så.
Vitlöksångorna ligger täta efter intag av bönröra till kycklingen. Ja, även råris och broccoli har tuggats ... men det är bara vitlök det luktar. Som sig bör.
Nå, idag var det åter dags för bröst/triceps. Jag har gjort tre smärre ändringar i programmet. Dels kör jag bänkpressen med fötterna i luften och ordentlig paus. Försöker komma runt en stickingpoint (samt vila axlarna). Bänkpress i maskin är jag nu närmast löjligt noga med fixeringen av skuldrorna (för att lasta av axlar) och slutligen kör jag militärpressen i smithen (sittande men utan ryggstöd) för att komma undan tvingande rörelsebana så gott det går.
Tränad, nöjd och proppmätt således.
Unt so ben i morse. Hurra. Vissa, eller möjligen de flesta, dagar suger den här journalen. Jepp.
Trallalalla ryggbiceps. Ont i vänster underarm, annars intet av vikt...
Lyckligt lottad. Det, bäste läsare, är du om du liksom jag kan träna närmast som du vill.
Visst. Det finns mycket annat i livet än träning, och givetvis går det att kombinera att träna med att vara fullständigt miserabel. Det är inte det jag säger.
Såhär. Dels har vi, du och jag, kroppar som huvudsakligen är fullt funkis. Åtminstone funkis nog.
Dels har vi möjlighet att prioritera oss själva nog för att faktiskt hitta tid och möjlighet till träning.
Är du ung verkar nog punkt två självklar. Det är den inte. Prova att kombinera karriär, småbarn, hus och ett döende äktenskap med träning på något bra sätt. =)
Hursomhelst. Those days are over. Idag var det bänkpress. Har lagt till en övning för baksida axlar till programmet, kommer att bli minst en sådan till när jag vant mig vid den. Balans i axelpartiet är bra skit. ;)
Win! Dagens benpass inte bara innehöll progression, det gick dessutom kanon! Tror jag börjar hämta mig ordentligt från sjukdom och elände nu.
Dagens andra ämne är ... affärslunch.
Jag hatar det konceptet. Det betyder nämligen käka något "gott" som varken ryms i min kaloribudget eller får mig att må bra. För att vara social. Dessutom kommer man inte, som när det är privat, undan med att vara en drummel och helt sonika inte äta. Att uppvisa så bristande social kompetens på jobbet går icke för sig.
Neh, fram för affärspromenaden! =)
Ondska är att ockupera en cablecross i en timme och köra hela sitt flegmatiska lilla pass där.
Tur att man inte har en enda cablecrossövning på programmet...
Rygg biceps vart det, och bortsett från sprängande hvdvrk gick det riktigt hyfsat faktiskt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.