Visa fullständig version : Är du rädd för döden?
Latissimus Dorsi
2012-10-01, 21:37
Är du rädd för döden? Själv är det absolut med hästlänger värsta jag kan tänka mig. Ingenting, mörker borta för alltid.
Motivera varför om du är/är inte. Tycker det är fascinerande med folk som inte är rädda för döden, blir väldigt imponerad. Kanske en åldersfråga? Hoppas innerligt att jag lär acceptera döden med åldern..
Mer rädd för runda kvinnor.
Andy.da.wohoo
2012-10-01, 21:40
Rädd för döden är jag nog. Men inte rädd på det sättet att jag går omkring och fruktar för mitt liv varje dag. Utan snarare rädd att jag inte skulle hinna med att göra alla kul och häftiga saker medan jag lever!
Sen har jag en något hoppfull tro om att eftersom man är död väldigt länge(höh), så kanske någonting händer, t ex en återfödelse eller återskapelse av sitt väsen, med minnen från tidigare liv, så att säga.
Sheogorath
2012-10-01, 21:41
Jag är rädd för att min sambo ska dö så att jag tvingas leva utan henne. Jag är inte rädd för min egen död, men för ett stort lidande om hon dör.
Fishtank
2012-10-01, 21:41
Inte direkt.
Dör jag imorgon skulle jag nog kunna dö lycklig.
Lever ett bra liv och kan vara stolt över mig själv.
Sent from my GT-I9300 using Tapatalk 2
Latissimus Dorsi
2012-10-01, 21:41
Rädd för döden är jag nog. Men inte rädd på det sättet att jag går omkring och fruktar för mitt liv varje dag. Utan snarare rädd att jag inte skulle hinna med att göra alla kul och häftiga saker medan jag lever!
Sen har jag en något hoppfull tro om att eftersom man är död väldigt länge(höh), så kanske någonting händer, t ex en återfödelse eller återskapelse av sitt väsen, med minnen från tidigare liv, så att säga.
Hurdå? Sekunden din hjärna stängs av permanent, försvinner du, din verklighet allting som är dig. Det finns inget mer, finito. Urk *cry*
Tror det redan finns en poll om precis samma sak.
Är själv iaf inte rädd för döden, ser inte vad jag ska vara rädd för riktigt oavsett om man har som premiss att det finns ett liv efter detta eller inte. Finns ett liv efter detta så kommer man dit, annars så är man inte medveten om att man är död så vad spelar det för roll?
Iron Bull
2012-10-01, 21:44
Nej. Vem bryr sig liksom, när man dör så kan man inte reflektera eller känna något över det ändå. :)
Jag säger nej eftersom det känns så pass avlägset. Det är absolut ingenting jag oroar mig för (för min egen del), ens ibland.
Inte rädd för att dö men vill inte. Har byggts upp genom hela min barndom. Från att inte vara rädd för att göra illa mig till att egentligen visa ganska lite respekt för livet. Ser allvarligare på att bryta ned sin kropp över en lång tid än att riskera allt under ett par sekunder.
Absolut inte, jag kan t.o.m tycka att det är ganska skönt att veta att jag ska dö en dag. Alla ska vi ju dö helt enkelt.
Nordström
2012-10-01, 21:50
Jag är rädd för att min sambo ska dö så att jag tvingas leva utan henne. Jag är inte rädd för min egen död, men för ett stort lidande om hon dör.
Borde du inte vara mer rädd för hennes lidande om du dör?
Sheogorath
2012-10-01, 21:52
Borde du inte vara mer rädd för hennes lidande om du dör?
Det är jag det också. Men jag är ärlig: hennes död skrämmer mig mer än min egen död faktiskt.
hexoflen
2012-10-01, 21:53
Inte rädd för själva döden i sig, men snarare sättet hur man dör. Finns väl bara ett eller två sätt att komma till världen men oändligt sjuka sätt att åka härifrån.
Andy.da.wohoo
2012-10-01, 22:00
Hurdå? Sekunden din hjärna stängs av permanent, försvinner du, din verklighet allting som är dig. Det finns inget mer, finito. Urk *cry*
Som sagt, döda är vi väldigt länge och ju mer tiden gång, desto större blir sannolikheten att konstiga saker händer.
Latissimus Dorsi
2012-10-01, 22:03
Som sagt, döda är vi väldigt länge och ju mer tiden gång, desto större blir sannolikheten att konstiga saker händer.
Med vadå? Enda kvar av dig efter väldigt lång tid är dina skelett, och redan efter månader har hela ''du'' försvunnit.
gratefuldead
2012-10-01, 22:09
Ja, jag har otrolig respekt för döden. Näradöden-upplevelser har en tendens att skapa någon sorts respekt för det oundvikliga.
Det känns som en självklarhet att vara rädd för döden för mig. Har dock blivit ganska bra på att inte tänka på det.
koffein_beroende
2012-10-01, 22:16
Jag svarade Nej, på grund av att jag tycker nu att det kanske inte är så farligt att dö ändå, så länge det är snabbt och smärtfritt(kanske inte är så ofta det är det?). Är väl lite olika iofs hur jag känner, är oftast mer dalar än toppar, så att somna in och inte ha några mer bekymmer kanske skulle vara skönt? En befrielse, men jag vet inte, spekulerar bara.
Andy.da.wohoo
2012-10-01, 22:16
Med vadå? Enda kvar av dig efter väldigt lång tid är dina skelett, och redan efter månader har hela ''du'' försvunnit.
Jag fick min tanke från detta inlägget:
Jag tror
att vi lever för alltid
om vi lever nu, och kommer vara döda oändligt länge, är det inte väldigt osannolikt att vi befinner oss i det stadiet som vi är levande i nu? (därför tror jag inte man kan vara död)
sen; våra barnbarns-barn finns inte ännu, de har ingen kropp eller medvetande, men en dag kommer dom få det, hur? ur "ingenting" skapas liv och medvetande.
antingen gäller detta, eller 2) matrix modellen, eller 3) någonting helt annorlunda som inte människor kan förstå.
en annan rolig disskussion jag hade var att, tänk om vi har själar som kan byta kropp, för vad är det som säger att de ska vara bundna till en och samma kropp hela tiden? om det vore så att de kunde byta kropp, skulle det ske utan att kroppen och medvetandet själv skulle veta det, för allt minnet sitter i hjärnan och som person tänker man att "ja såhär ungefär har det alltid varit, jag kommer ju ihåg det..." man byter alltså person utan att vara medveten om det. hehe :)
Jag har väll utvecklat tanken lite från detta, men det är vad jag tror helt enkelt. Se det som en typ av religion, om du inte köper det :D
Förstår att det verkar kluddigt som fan, men hoppas det går att iallafall förklara till viss del vad jag menar.
Man kan ju inte försvinna till "ingenting" när man dör, för om vi försvinner dit så måste vi ju ändå hamna någonstans. Med andra ord så finns det något efter döden, det är rätt logiskt.
På samma sätt som det blir aska av ved osvosv.
Jag förstår dock inte hur man kan vara rädd för döden. Det enda jag är rädd för är smärtan de sekunderna/minuterna/timmarna/dagarna man får uppleva som kommer orsaka sin död. Typ en hjärtinfarkt eller whatever. Det är nog rätt obehaglig smärta samt samtidigt få insikten av att man faktiskt kommer dö. Nu är det dags liksom. Ja, sannerligen kommer det bli spännande i det ögonblicket för att se vad som faktiskt händer och var man hamnar! :D
Sheogorath
2012-10-01, 22:21
Man kan ju inte försvinna till "ingenting" när man dör, för om vi försvinner dit så måste vi ju ändå hamna någonstans. Med andra ord så finns det något efter döden, det är rätt logiskt.
På samma sätt som det blir aska av ved osvosv.
Jag förstår dock inte hur man kan vara rädd för döden. Det enda jag är rädd för är smärtan de sekunderna/minuterna/timmarna/dagarna man får uppleva som kommer orsaka sin död. Typ en hjärtinfarkt eller whatever. Det är nog rätt obehaglig smärta samt samtidigt få insikten av att man faktiskt kommer dö. Nu är det dags liksom. Ja, sannerligen kommer det bli spännande i det ögonblicket för att se vad som faktiskt händer och var man hamnar! :D
Hur kände du innan du föddes?
Hur kände du innan du föddes?
jag kommer inte ihåg. :) Gör du?
Sheogorath
2012-10-01, 22:23
jag kommer inte ihåg. :) Gör du?
Det är min poäng. Det är sannolikt ett icke-tillstånd. Du har inget medvetande, alltså kan du inte uppleva. Det är inte oändligt mörker. Det är INTE ALLS.
Det är min poäng. Det är sannolikt ett icke-tillstånd. Du har inget medvetande, alltså kan du inte uppleva. Det är inte oändligt mörker. Det är INTE ALLS.
Inte alls måste ju ändå vara någonting eftersom att du kan sätta betäckningen "inte alls".
Hurdå? Sekunden din hjärna stängs av permanent, försvinner du, din verklighet allting som är dig. Det finns inget mer, finito. Urk *cry*
Hur vet du detta? :cool:
Nej jag är inte rädd för döden, men jag brukade ha ångest över det i högstadiet, inte just rädd för döden. Men jag tyckte synd om min familj och släkt ifall att jag skulle dö. Fan vad sjukt det där lät..
För att förtydliga:
Vi lever nu, och vi finns. Vi existerar här och nu. Men när vi dör, då försvinner vi. Någonstans måste vi ju försvinna, eftersom att vi inte finns kvar här. Hänger du med? Alltså så "hamnar" vi någonstans efter döden, eller själen dvs.
Sheogorath
2012-10-01, 22:29
Inte alls måste ju ändå vara någonting eftersom att du kan sätta betäckningen "inte alls".
Språket definierar inte verkligheten.
Silencer
2012-10-01, 22:30
Ja, vetskapen om att en dag upphöra att finnas, att vara borta totalt för alltid, det är hemskt.
Sheogorath
2012-10-01, 22:30
För att förtydliga:
Vi lever nu, och vi finns. Vi existerar här och nu. Men när vi dör, då försvinner vi. Någonstans måste vi ju försvinna, eftersom att vi inte finns kvar här. Hänger du med? Alltså så "hamnar" vi någonstans efter döden, eller själen dvs.
Inte om medvetandet är kemisk signalering i hjärnan (och det finns inga bevis för att något annat föreligger). Upphör kemin, upphör medvetandet.
Megameep
2012-10-01, 22:31
Det är min poäng. Det är sannolikt ett icke-tillstånd. Du har inget medvetande, alltså kan du inte uppleva. Det är inte oändligt mörker. Det är INTE ALLS.
Efter ha varit "död" (kortare härtstillestånd på minuter?) så är jag inte rädd längre, total blackout 3 dygn före och 3 dygn efter. I mina tankar handlar det mao, om ett icke-tillstånd.
Det har gjort mig mycket mer intresserad av att försöka leva mitt liv så fullt som jag kan.
mangemani
2012-10-01, 22:32
plötslig död, typ hjärt attack, på körd, mördad osv kan skrämma mig lite, men naturlig död utav ålder, nej inte ett dugg.
det är så mycket jag egentligen vill få ur mig innan jag dör, så mycket att säga till personer och så mycket att göra vilket jag behöver tid på mig för att åstakomma, dör jag utav en naturlig död, flera år från nu, så vet jag att jag kommer att lyckas med detta, därför är jag lite skrajj för att kanske råka ut för något imorgon eller inom en snar framtid.
Sheogorath
2012-10-01, 22:32
Efter ha varit "död" (kortare härtstillestånd på minuter?) så är jag inte rädd längre, total blackout 3 dygn före och 3 dygn efter. I mina tankar handlar det mao, om ett icke-tillstånd.
Det har gjort mig mycket mer intresserad av att försöka leva mitt liv så fullt som jag kan.
Så försöker jag tänka också, och ändå sitter jag här och skriver. ;)
Jag fruktar döden, inte för min egen skull utan för människorna omkring mig. Hur skulle familjen och vännerna känna om man gick bort? Tänk senare i livet om man skaffar sig en familj, då skulle jag frukta döden ännu mer på grund av att familjen skulle få lida väldigt mycket om man skulle dö.
Men klart man inte går runt och är rädd för att dö konstant, kan ju hända vad som helst, exempelvis att man krockar med en lastbil i 100 km i timmen eller att någon psykopat får för sig att leka skolmassaker i skolan.
För att förtydliga:
Vi lever nu, och vi finns. Vi existerar här och nu. Men när vi dör, då försvinner vi. Någonstans måste vi ju försvinna, eftersom att vi inte finns kvar här. Hänger du med? Alltså så "hamnar" vi någonstans efter döden, eller själen dvs.
Det är jättefint, många religioner har olika varianter att förklara detta.
Det finns däremot inte en gnutta logik i resonemanget. Själen är något abstrakt. När medvetandet stängs av upphör "själen" att existera. Den tar inte vägen någonstans. Utifrån vad vi faktiskt vet är det den rationella slutsatsen.
Inte om medvetandet är kemisk signalering i hjärnan (och det finns inga bevis för att något annat föreligger). Upphör kemin, upphör medvetandet.
Jag är ganska oupdatead när det gäller området, men finns det bevis för att varje människa besitter en själ eller är det bara hokuspokus än så länge?
Att man har ett medvetande går ju att bevisa men frågan är om medvetandet är kopplad till någon form av själslig nivå.
För annars så är det ju verkligen att lyset släcks och kommer förevigt vara släckt och då är det ju inte lika roligt (även om jag själv inte tror/hoppas på det)
Sheogorath
2012-10-01, 22:37
Jag är ganska oupdatead när det gäller området, men finns det bevis för att varje människa besitter en själ eller är det bara hokuspokus än så länge?
Att man har ett medvetande går ju att bevisa men frågan är om medvetandet är kopplad till någon form av själslig nivå.
För annars så är det ju verkligen att lyset släcks och kommer förevigt vara släckt och då är det ju inte lika roligt (även om jag själv inte tror/hoppas på det)
Vänta nu här. Tänkte du på allvar att man har någon slags bevis för ett medvetande som inte är bundet till hjärnan? Tror du man hade kunnat missa en sådan upptäckt ens om man levt under en sten? Det hade varit något av det största vetenskapen någonsin funnit. Alltså: nej. Något sådant har man aldrig kunnat påvisa. Däremot vet man att uppfattningen av verkligheten kan förändras när hjärnkemin ändras. T.ex. med hallucinogena droger, vid hjärnskador eller annat. Så vitt vi vet finns inget medvetande utan signalering i hjärnan.
gohardorgohome
2012-10-01, 22:44
Inte speciellt rädd för att jag själv ska dö, värre om folk som jag håller jävligt nära skulle dö.
Var dock jävligt rädd för döden när jag var yngre, vände runt 16-17år, vet faktiskt inte varför.
mvh
Jag förstår inte varför så många röstar nej, för jag antar att minst 99% vill leva.
Jag vill verkligen inte dö, men har ingen döttsångest. Ska jag svara ja eller nej då? Vad menas med "rädd"?
Spartansk
2012-10-01, 23:05
Vet inte riktigt vad jag ska svara; jag är aldrig rädd för döden i normala fall, men om jag skulle hamna i en livshotande situation skulle jag bli bokstavligen livrädd.
Jag förstår inte varför så många röstar nej, för jag antar att minst 99% vill leva.
Jag vill verkligen inte dö, men har ingen döttsångest. Ska jag svara ja eller nej då? Vad menas med "rädd"?
Det är skillnad på att vilja leva och inte vara rädd för att dö.
Jag är inte rädd för att dö. Den dagen jag dör kommer jag vara nöjd, för jag vet att jag kommer till de människor jag har saknat i så stor del av mitt liv. Jag är helt övertygad om det och ingenting kan rubba på det.
I mina dagar gör jag allt för att människor omkring mig ska leva ett gott liv. Jag tror inte det finns någon meningen med livet - vi får skapa våra egna meningar. Om döden innebär att jaget upphör att existera är det svårt för mig att skapa en egen mening med livet.
Jag är inte alls rädd för att dö eller vara död, men jag är rädd för att torteras till döds. Eller nej, jag är bara rädd för att torteras, men vem fan är inte det? Om man försvinner så är det kolugnt, då mår man ju inte dåligt. Om man kommer till en annan plats har jag på känn att det kommer gå bra. Jag är rätt nyfiken, nästan lite ivrig att få veta det största mysteriet. Fast om man försvinner så får man inte veta det. Jag har en viss oro för att fastna som en osalig ande men mest är jag nyfiken. Vissa sätt att dö på kanske är den ultimata kicken.
Är du rädd för döden? Själv är det absolut med hästlänger värsta jag kan tänka mig. Ingenting, mörker borta för alltid.
Motivera varför om du är/är inte. Tycker det är fascinerande med folk som inte är rädda för döden, blir väldigt imponerad. Kanske en åldersfråga? Hoppas innerligt att jag lär acceptera döden med åldern..
Kände som du fram tills ungefär 25 årsåldern. Genomgick en långsam acceptans där och är inte längre rädd för döden (att vara död alltså).
Jag tror att när man drabbas av död (hos anhöriga då) och upplever konsekvenserna och fortsätter leva sitt liv efter detta inser man att det är en naturlig del av livet. Så har det varit för mig i alla fall.
Och i de flesta fall idag upplever man väl inte så mycket död före 20-30 års åldern?
gustafffsson
2012-10-02, 00:12
nja är inte så rädd för döden man skulle kunna säga att jag längtar efter den enbart för att få veta vad som händer efteråt om det bara blir svart eller vad som händer, är otroligt sugen på att få veta det.vill dock vänta minst 20år till innan jag får uppleva det. :(
nja är inte så rädd för döden man skulle kunna säga att jag längtar efter den enbart för att få veta vad som händer efteråt om det bara blir svart eller vad som händer, är otroligt sugen på att få veta det.vill dock vänta minst 20år till innan jag får uppleva det. :(
Om det är som jag tror (slut på medvetande/existens) så kommer du inte få reda på något alls.
Då får du ju aldrig ett "Aha-ögonblick", inte ens för en liten liten bråkdel av en sekund. För icke-existens är ju inget man kan uppleva.
arachnid
2012-10-02, 01:21
Den enda garantin vi har i livet är att det tar slut.
Inte rädd för döden, men själva döendet känns inte så kul.
Trots allt är det väldigt få förunnat en smärtfri död i sömnen, de flesta lider svårt en tid innan de slutligen går bort.
Värsta för mig är nog vetskapen att jag troligtvis kommer att tyna bort, halvt bortglömd på nåt carema-liknande boende, med endast ånger och dåliga minnen som sällskap.
Ungefär så majoriteten av befolkningen dör idag.
"döden är en befriare"
heter det ju.
vem f*n vill leva för evigt.
Jag förstår dock inte hur man kan vara rädd för döden.
Jag förstår inte hur man kan vara så oförmögen till att sätta sig in i andras situation.
On topic. Ja det är jag och jag undviker helst att tänka på det. Man har bara ett liv och att det ska ta slut är ju hemskt att tänka på. Min syn på detta har ändrats från att jag var 15 till 30.
Jepp. Det är jag.
Har gnagt i mitt sinne sedan 12-13-årsåldern och fortfarande inte släppt. Kommer och går i oregelbundna cykler. Om jag koncentrerar mig ordentligt och tänker riktigt grundligt på det så kan jag jaga upp mig själv till halv hysteri. Fullkomligt livrädd för det.
Hoppas att det kommer att uppstå någon form av acceptans längre fram genom att jag lyckas slå knut på hjärnan och lura den på något vis att tro något annat än det jag tror i dagsläget, eller att jag bara "gillar läget".
Det har blivit mindre tankar åt det hållet på senare år, dock. Ganska skönt, men samtidigt ligger det där i bakgrunden och jag vet att det kommer tillbaka och måste hanteras igen och igen och igen...
Det blir nog svårare och svårare att uppskatta livet ju äldre man blir. Vi är nog biologiskt programmerade för att vara lyckliga när vi är oerfarna, eftersom stimulit av upplevelser är som högst då och minskar i intensitet ju äldre man blir.
Att komma till något "afterlife" kräver ju isåfall att ens sinne ändras så man blir något/någon som fungerar helt annorlunda "mentalt".
En s.k "själslig" person snarare än en biologisk/kemisk.
Nu utgår jag förstås ifrån uppfattningen att vi inte är annat än biologiska varelser och förstår att vissa anser att vi även är "själsliga". Dvs att vår personlighet delvis (att säga "helt" är befängt då det är så tydligt att personligheten påverkas drastiskt av diverse kemikalier och elektriskt stimuli) är pga en osynlig själ som tolkar hjärnans input och styr dess output i varierande grad.
Men den enklaste förklaringen gör det för sannolikt att vi inte är mer än biologiska eller fysiska varelser beroende på hur långt man vill dra benämningen. "We are the universe, experiencing itself" - och universum går att förklara "fysiskt" och helt utan något koncept av "själ".
För den som har svårt att greppa det här med icke-existens så är det bara att fundera på "hur det var" innan vederbörande var född eller "hur det upplevs" att vara i djupsömn, dvs när man inte drömmer eller förnimmer något öht. Svårare än så är det inte att greppa "icke-existens".
"Men det måste finnas NÅGOT efter livet?"
Det "gick ju bra" att inte finnas under 16 miljarder år (eller hur stor den där siffran nu är) så varför skulle det inte gå bra i åtminstone 16 miljarder år till efter döden?
Det "gick ju bra" att inte finnas under 16 miljarder år (eller hur stor den där siffran nu är) så varför skulle det inte gå bra i åtminstone 16 miljarder år till efter döden?
Därför att innan jag föddes visste jag inte att det fanns något att förlora. Nu vet jag att jag kommer att förlora allt... Typ...
Å andra sidan: Om någon skulle fråga mig om jag ville leva för alltid skulle svaret förmodligen vara nej.
Jag är i princip bara rädd för en plågsam och eller i kombination orättvis död, typ påkörd till att ligga och dö nerpissad i nått dike i flera timmar innan man slutligen rosslar fram sitt sista andetag.
Eller att man dör för en skitsak, typ halkar i duschen eller kör av vägen för man kollar mobilen/nått annat typiskt osmart/klantigt.
Klassiskt hjärtdöd känns också lite "fittigt", alldeles för ospännande.
Inte rädd för döden, kan inte minnas att jag någonsin "varit sådan". Däremot vill jag inte dö, och "vem fan vill leva för evigt", jo jag.
Jag tror att när man drabbas av död (hos anhöriga då) och upplever konsekvenserna och fortsätter leva sitt liv efter detta inser man att det är en naturlig del av livet.
Varför måste man drabbas av död för att inse det, och vad finns det att inse? Att alla så småningom dör trodde jag var något alla lärde sig typ i dagisåren, men tydligen inte då.
Anatis87
2012-10-02, 06:39
Rädd? Nja, de är ett faktum att vi kommer dö och det är jag tillfreds med.
Dock så får jag en obehaglig känsla kring att jag inte kan påverka när & hur.
Att se mina nära & kära försvinna en efter en.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 06:58
Därför att innan jag föddes visste jag inte att det fanns något att förlora. Nu vet jag att jag kommer att förlora allt... Typ...
Å andra sidan: Om någon skulle fråga mig om jag ville leva för alltid skulle svaret förmodligen vara nej.
Du kommer inte förlora någonting. Det kommer inte finnas någon "du" som förlorar någonting efter du är död. Du kommer inte sväva i någon slags evig limbo i mörker och reflektera över allt du förlorat (eller det finns iaf ingen rimlig, rationell, anledning att tro det).
Doctor Snuggles
2012-10-02, 07:02
vem f*n vill leva för evigt.
Jag. Varför skulle man inte vilja leva för evigt? Så länge man är vid god mental och fysisk hälsa? Blir det för träligt har man ju alltid alternativet att ta livet av sig.
Spartansk
2012-10-02, 07:08
Jag är lite rädd för att hamna i helvetet, faktiskt... En sån där "man vet aldrig"-grej.
Nej, jag är inte rädd för att dö. Iaf inte för döden som sådan, men däremot så är jag kanske rädd för att dö med tanke på mina barn och att jag inte skulle få vara med dom under deras uppväxt. Så det korrekta svaret är kanske "nja".
Doctor Snuggles
2012-10-02, 07:17
Jag är lite rädd för att hamna i helvetet, faktiskt... En sån där "man vet aldrig"-grej.
Är du också rädd för att hamna i himlen med 40 oskulder, eller x antal får, eller whatever floats your boat?
Gör inga dumheter utanför kön i helvetet bara:
VOZ2PeUITPg
Spartansk
2012-10-02, 07:26
Är du också rädd för att hamna i himlen med 40 oskulder
Ja, lite. Tråkigt att ha sex med någon som är helt oerfaren. Och om de är oskulder så kommer de vilja leka rommen av sig, så då kommer de snart lämna mig.
Ja, lite. Tråkigt att ha sex med någon som är helt oerfaren. Och om de är oskulder så kommer de vilja leka rommen av sig, så då kommer de snart lämna mig.
:laugh:
Jag är rädd för döden. Ibland.
T.ex. så just nu så tänker jag på döden utan att känna så mycket. I förrgår så hade jag sådan dödsångest att jag knappt förstod det själv, som om jag gick in i ett sinnestillstånd där jag hade en större uppfattning av hur "Ingenting" är.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 07:47
Ja, lite. Tråkigt att ha sex med någon som är helt oerfaren. Och om de är oskulder så kommer de vilja leka rommen av sig, så då kommer de snart lämna mig.
Jag skrev det bara för att se hur förutsägbar du är. ;)
Men seriöst, är du rädd för att bara uppleva oerhörd, varierande, njutning som aldrig blir tråkig, i all evighet när du dör?
Spartansk
2012-10-02, 07:51
Jag skrev det bara för att se hur förutsägbar du är. ;)
Men seriöst, är du rädd för att bara uppleva oerhörd, varierande, njutning som aldrig blir tråkig, i all evighet när du dör?
Nej, självklart inte.
Jag skulle inte påstå att det är något som jag går runt och oroar mig över. Men skulle jag hamna i en situation där jag tror/vet att jag kommer att dö så skulle jag troligtvis vara rädd.
Nope, jag är inte rädd för döden. Inte rädd för att sluta finnas och medvetandet bara upphör. Stöter på döden ofta i jobbet, vilket har tagit bort all form utav ångest inför döden.
Det jag däremot är rädd för är HUR jag kommer att dö. Jag är livrädd för att kvävas / drunkna.
Jag är rädd för att min sambo ska dö så att jag tvingas leva utan henne. Jag är inte rädd för min egen död, men för ett stort lidande om hon dör.
awww *cupid*
Varför måste man drabbas av död för att inse det, och vad finns det att inse? Att alla så småningom dör trodde jag var något alla lärde sig typ i dagisåren, men tydligen inte då.
Påstår du att vetskapen om att våra anhöriga kommer att dö och upplevelsen av att anhöriga dör genererar samma känsla och erfarenhet/er/?
Vad finns det att inse? Hur mycket som helst. Man måste ta ansvar för sitt eget liv, bland annat.
Påstår du att vetskapen om att våra anhöriga kommer att dö och upplevelsen av att anhöriga dör genererar samma känsla och erfarenhet/er/?
Nej. Vad har det att göra med att inse att döden är en naturlig del av livet?
Vad finns det att inse? Hur mycket som helst. Man måste ta ansvar för sitt eget liv, bland annat.
Här måstes ingenting, fritt fram att jäsa i fåtöljen tills man dör.
Jag är rädd för att min sambo ska dö så att jag tvingas leva utan henne. Jag är inte rädd för min egen död, men för ett stort lidande om hon dör.
"Förhoppningsvis" lämnar du ett elände för hennes del om du går bort.
OnT: Mjae. Sällan en tanke som slår mig.
Du kommer inte förlora någonting. Det kommer inte finnas någon "du" som förlorar någonting efter du är död. Du kommer inte sväva i någon slags evig limbo i mörker och reflektera över allt du förlorat (eller det finns iaf ingen rimlig, rationell, anledning att tro det).
Efter att jag är död kommer jag inte drabbas av det, nej. Som många andra har skrivit så är det med största sannolikhet en icke-existens. Det finns inte svart. Det finns inte mörker. Ingenting finns. Zipp. Finito. Schlutt...
Men jag gör det nu. Det är nu jag är medveten om det. Det är nu jag kommer att förlora något.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 13:11
Nej, självklart inte.
Så en slags pascals wager då.
Rädd för att mina närstående blir ensamma och ledsna, ja.
Rädd för att det kan vara plågsamt/förnedrande, ja.
Rädd för att vara död, nej det är oundvikligt och det saknas alternativ.
Fatalist
2012-10-02, 14:33
Oftast inte, men de tillfällen jag kommer ihåg att jag en dag ska dö är oftast de tillfällen jag också tar tag i saker och verkligen ser till att ordna det riktigt gött åt mig själv. Just i de tillfällena är jag livrädd att dö otillfredställd.
Sheogorath
2012-10-02, 14:46
"Förhoppningsvis" lämnar du ett elände för hennes del om du går bort.
OnT: Mjae. Sällan en tanke som slår mig.
Ja.
alphahanen2
2012-10-02, 14:56
Att vara död är ju som att sova fast man inte drömmar nåt. Alla organ "stänger" ju av sig, så man lär ju inte märka att man är död. Då är jag snarare rädd för hur jag kan dö på som nån sa. Det värsta skulle vara att bli attackerad av en haj eller inte kunna andas..
Sheogorath
2012-10-02, 15:21
Att vara död är ju som att sova fast man inte drömmar nåt. Alla organ "stänger" ju av sig, så man lär ju inte märka att man är död. Då är jag snarare rädd för hur jag kan dö på som nån sa. Det värsta skulle vara att bli attackerad av en haj eller inte kunna andas..
Plz brah! Tänk dig att vara nedsänkt i en stor gryta vatten där någon justerar tempen så att den är precis tillräckligt sval för att du inte ska svimma av smärtan medan du skållas levande. Hajar my ass.
Nej, inte alls. När man tänker på det så lär man sig vara tacksam att man får leva.
Plz brah! Tänk dig att vara nedsänkt i en stor gryta vatten där någon justerar tempen så att den är precis tillräckligt sval för att du inte ska svimma av smärtan medan du skållas levande. Hajar my ass.
Tänk dig att du blir nedknuffad i ett stort rör som lutar i 45 grader där väggarna ser ut som utsidan på ett rivjärn. Den du.
Rädd för att dö är väl alla, men det som oroar mig mest är vad som händer när man väl är död.
Tänk så fortsätter vårt medvetande att leva kvar, med andra ord vi lever kvar i vår kropp när vi är döda..
För alltid ligga i en kista och känna svält, törst och kyla utan att kunna bli kvitt den. Alltid ligga kvar och fundera och tänka i all evighets evighet på allt och inget...
Men vettefan vad som skulle hända om man blir kremerad istället för begravd ^^
Med andra ord, jag är rädd för att dö.
Sheogorath
2012-10-02, 15:27
Tänk dig att du blir nedknuffad i ett stort rör som lutar i 45 grader där väggarna ser ut som utsidan på ett rivjärn. Den du.
Den är också ganska tråkig ja.
Tänk dig att du blir nedknuffad i ett stort rör som lutar i 45 grader där väggarna ser ut som utsidan på ett rivjärn. Den du.
Eller bli nedknuffad i ett rör gjort av plast med 45 graders vinkel helt naken och dö av brännskadorna.
Som när man ramlade på gympan i skolan och brände sig på knät på det där plastgolvet, fast över hela kroppen.
Sheogorath
2012-10-02, 15:37
Eller bli nedknuffad i ett rör gjort av plast med 45 graders vinkel helt naken och dö av brännskadorna.
Som när man ramlade på gympan i skolan och brände sig på knät, fast över hela kroppen.
Sjukt långt rör! Men jag står fast vid att mitt gryt-scenario (de facto stulet från den lysande romanen "Shogun") tar priset.
Sjukt långt rör! Men jag står fast vid att mitt gryt-scenario (de facto stulet från den lysande romanen "Shogun") tar priset.
Jo tänkte just på Shogun när jag läste det :)
Finns rätt många otrevliga sätt att dö på från medeltiden...minns att London Dungeon visade på ett antal när man var där.
mycketbrännvin
2012-10-02, 17:27
Nej skulle jag svara men när man råkar ut för nåt så är nog svaret ja. Jag funderar dock inte på det
Plz brah! Tänk dig att vara nedsänkt i en stor gryta vatten där någon justerar tempen så att den är precis tillräckligt sval för att du inte ska svimma av smärtan medan du skållas levande. Hajar my ass.
Grytscenariot i all ära (jag har ägnat det mycket tanke) men än värre vore förmodligen en gigantisk stekpanna med tillräckligt höga väggar för att man inte ska kunna fly, som i "lagom" temperatur sakta steker en till döds. De två hamnar ju ganska nära varandra, men i grytan finns alltid möjligheten att drunkna, vilket torde gå fort när man inte orkar hålla sig flytande längre.
I övrigt, nej, döden är ett icke-tillstånd.
Jo men mest rädd att dom jag älskar ska dö. Fast de e nog givet kanske.
Mörker, finns inget mer elller? Finns de ett nytt liv? träffas man igen på en blomsteräng och kramar om sina kära? VAD HÄNDER!
Doctor Snuggles
2012-10-02, 17:44
Nej, detta är det värsta sättet att dö på:
9VDvgL58h_Y
Fredszky
2012-10-02, 17:45
Jo men mest rädd att dom jag älskar ska dö. Fast de e nog givet kanske.
Mörker, finns inget mer elller? Finns de ett nytt liv? träffas man igen på en blomsteräng och kramar om sina kära? VAD HÄNDER!
reinkarnation.
Nej, inte alls. Däremot är jag mycket mer orolig för att människor jag tycker om ska dö före mig.
Jockefoten
2012-10-02, 17:57
Nej, kommer bli skönt att slippa all ångest.
Silencer
2012-10-02, 18:44
Är det bara jag som har ångest över själva icke-existensen? Jag lever hellre ett måttligt jobbigt liv än att inte finnas allt. Att upphöra att existera och försvinna helt för att aldrig få vara igen, det är det jag är rädd för. Inte själva dödsögonblicket.
Människans välsignelse och förbannelse är att vi tänker så mycket.
Är det bara jag som har ångest över själva icke-existensen? Jag lever hellre ett måttligt jobbigt liv än att inte finnas allt. Att upphöra att existera och försvinna helt för att aldrig få vara igen, det är det jag är rädd för. Inte själva dödsögonblicket.
Men när du väl försvinner kommer du inte vara medveten om någonting längre, vilket gör att dina funderingar om det nu, inte spelar någon som helst roll ;)
Silencer
2012-10-02, 18:53
Men när du väl försvinner kommer du inte vara medveten om någonting längre, vilket gör att dina funderingar om det nu, inte spelar någon som helst roll ;)
Det gör ju det bara ännu värre. Jag tycker om att finnas!!!
Doctor Snuggles
2012-10-02, 18:55
Är det bara jag som har ångest över själva icke-existensen? Jag lever hellre ett måttligt jobbigt liv än att inte finnas allt. Att upphöra att existera och försvinna helt för att aldrig få vara igen, det är det jag är rädd för. Inte själva dödsögonblicket.
Först och främst, hur vet du att du inte kommer existera igen? Du kan inte veta att någon gång i framtiden att alla atomer kommer placera sig på exakt samma plats igen och ditt medvetande uppstå igen.
För det andra, är du rädd för djupsömn också? Det är flera timmar varje natt som du inte minns alls, det är som du inte skulle existera då.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 19:01
Det gör ju det bara ännu värre. Jag tycker om att finnas!!!
Nej, det gör du inte. Det känns inte på något särskilt sätt att existera, eller iaf inte på något sätt som du kan definiera, eftersom du inte kan uppleva motsatsen, nämligen icke-existens.
Nej, jag är inte rädd för att dö. Snarare nästan lite nyfiken utan att för den sakens skulle vilja närma mig den.
Men jag är livrädd för att förlora mina nära och kära.
rajjan_dammit
2012-10-02, 19:07
Skulle jag hamna i en situation där risken att jag dör är stor skulle jag vara väldigt rädd. Då skulle jag nog liksom inte acceptera mitt öde och tänka "jahopp, dör man så dör man".
Men jag är inte särskilt rädd i vardagen för att dö, eller jo lite. Men det påverkar inte mig negativt, har ingen ångest eller så.
Det är bara det att jag älskar verkligen att leva och vill verkligen, verkligen inte dö.
Är inte rädd för döden, men för smärtan den kan orsaka.
Eddie Vedder
2012-10-02, 19:19
Inte det minsta. Däremot kan jag kanske komma att bli. Just för att det är oundvikligt. Jag är ett djur med en transportsträcka mellan födsel och död. Och den transportsträckan vill jag göra något bra med.
Jockefoten
2012-10-02, 19:20
Är inte rädd för döden, men för smärtan den kan orsaka.
Denna typ av smärta?
nEP3xgZi_RU
Denna typ av smärta?
nEP3xgZi_RU
Vilken vidrigt dålig film...
Men ja, något i den stilen :D
Henchman
2012-10-02, 19:24
Att sluta tro sig veta något om döden hade inneburit en form av död för många här.
Eddie Vedder
2012-10-02, 19:32
Att sluta tro sig veta något om döden hade inneburit en form av död för många här.
Ja det vore nog jobbigt för er. För oss som är nyfikna vore det ju bara häftigt att få veta så mycket som möjligt.
Hyfsat rädd inför själva dödsprocessen, ledsen inför att förlora de jag håller kära, likgiltig inför en ev. icke-existens, ganska rädd över att "mitt" medvetande ev. skulle komma att manifesteras i en kropp vars kommande liv kommer att suga...
Vadrigar
2012-10-02, 19:54
Förvånansvärt många som tror eller överväger något annat än att man upphör existera när man inte längre är en levande organism. Klassar ni er som ateister? Vill inte starta något krig, skulle bara vara intressant att veta.
Förvånansvärt många som tror eller överväger något annat än att man upphör existera när man inte längre är en levande organism. Klassar ni er som ateister? Vill inte starta något krig, skulle bara vara intressant att veta.
Vad tycker du själv är det tyngsta argumentet för en kommande icke-existens?
Vadrigar
2012-10-02, 20:18
Vad tycker du själv är det tyngsta argumentet för en kommande icke-existens?
Allt som är du finns i din hjärna. Utan fungerande hjärna slutar allt som är du existera.
Jag är inte rädd för döden. Jag är mer rädd för att göra mig så illa att jag precis inte dör, utan hamnar i koma eller blir förlamad eller något sånt. Klart att man säkert blir glad att man överlevde, men så här utifrån just nu så är det så jag känner.
Jag tror på andar/spöken/kalladetvadnivill, men jag tror inte att just JAG kommer att bli kvar. Det kan lika gärna vara så att det verkligen är helt slut när man väl dör, det skrämmer mig ändå inte.
Det är värre med andras död. Min jobbarkompis som har en man som fick en hjärntumör, veckan efter han vann på triss (25.000/mån i 25år). Trodde han blev frisk, adopterade ett barn, bokade resan och dog en vecka innan han skulle hämta dottern. DET är en skräckkänsla utan dess like. =(
Så man kan väl säga att jag är rädd för andras död?
Doctor Snuggles
2012-10-02, 20:28
Förvånansvärt många som tror eller överväger något annat än att man upphör existera när man inte längre är en levande organism. Klassar ni er som ateister? Vill inte starta något krig, skulle bara vara intressant att veta.
Jag klassar mig som ignostisk (eller teologisk nonkognitivist). Nej, jag har inte stavat det fel.
Allt som är du finns i din hjärna. Utan fungerande hjärna slutar allt som är du existera.
Vad är det som hindrar att ett "du" skulle kunna materialiseras in i (i brist på bättre ord) en annan kropps hjärna på samma vis som skett med din nuvarande - allt utan koppling till ditt nuvarande och ev. "tidigare" liv - men med följd att "du" upplever allting utifrån den nya kroppens perspektiv?
Spartansk
2012-10-02, 20:37
Förvånansvärt många som tror eller överväger något annat än att man upphör existera när man inte längre är en levande organism. Klassar ni er som ateister? Vill inte starta något krig, skulle bara vara intressant att veta.
Jag är kluven. Jag brukar klassa mig som ateist, men med min vanliga tur så kommer jag hamna i helvetet.
Ni som säger att ni inte är rädda för döden: Varför skulle ni då gråta av rädsla om ni fick en pistol mot huvudet? Då är det väl döden ni är rädd för?
Doctor Snuggles
2012-10-02, 20:43
Vad är det som hindrar att ett "du" skulle kunna materialiseras in i (i brist på bättre ord) en annan kropps hjärna på samma vis som skett med din nuvarande - allt utan koppling till ditt nuvarande och ev. "tidigare" liv - men med följd att "du" upplever allting utifrån den nya kroppens perspektiv?
Ingenting. På samma sätt som ingenting talar emot att någon skulle kunna gå genom en vägg via en kvantmekanisk tunneleffekt. Däremot så är det scenariot såpass osannolikt att man lika gärna kan betrakta det som icke-existent. Däremot så kan idén vara en tröst.
Spartansk
2012-10-02, 20:44
Ni som säger att ni inte är rädda för döden: Varför skulle ni då gråta av rädsla om ni fick en pistol mot huvudet? Då är det väl döden ni är rädd för?
Jag skulle sagt "AMEN SKJUT DÅ, TRORU JAG BRYR MIG ELLER?", som en boss.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 20:44
Ni som säger att ni inte är rädda för döden: Varför skulle ni då gråta av rädsla om ni fick en pistol mot huvudet? Då är det väl döden ni är rädd för?
Skilj mellan en mental existentiell dödsångest, och en direkt upplevd fysisk sådan. Det är ganska nödvändigt att vi har en överlevnadsinstinkt. Jag tror för övrigt inte att jag skulle gråta. Stressad, ja visst, men jag skulle nog ganska iskallt försöka tänka ut sätt på vilka jag kan klara mig ur situationen. Dock fortfarande överlevnadsinstinkt, så distinktionen kanske är meningslös.
Jag skulle sagt "AMEN SKJUT DÅ, TRORU JAG BRYR MIG ELLER?", som en boss."Bara jag inte överlever och får känna smärta!"
Eddie Vedder
2012-10-02, 20:44
Ni som säger att ni inte är rädda för döden: Varför skulle ni då gråta av rädsla om ni fick en pistol mot huvudet? Då är det väl döden ni är rädd för?
Att inte vilja dö och att inte rädas döden som fenomen är två helt olika saker. Det är skillnad på rädslan för det man förlorar och det man får. Jag är inte det minsta orolig för det jag får men skulle jag befinna mig i ett dödsögonblick som 25-åring kommer jag få ångest över det jag riskerar att förlora.
Så det bygger ju på hur man definierar "rädd för döden". Jag hävdar att "döden" som substantiv och "att dö" som verb är två helt skilda saker.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 20:53
Att inte vilja dö och att inte rädas döden som fenomen är två helt olika saker. Det är skillnad på rädslan för det man förlorar och det man får. Jag är inte det minsta orolig för det jag får men skulle jag befinna mig i ett dödsögonblick som 25-åring kommer jag få ångest över det jag riskerar att förlora.
Så det bygger ju på hur man definierar "rädd för döden". Jag hävdar att "döden" som substantiv och "att dö" som verb är två helt skilda saker.
Fast du förlorar ju ingenting om du dör. Jag skulle vara rädd/stressad om någon hotade mig till livet, men jag har inte någon mental, icke-rationell, efterkonstruktion om varför. Längre.
Om det nu är långvarig döttsångest/depression som menas med tråden så är mitt svar "nej". Men jag svarade "ja" i pollen.
Eddie Vedder
2012-10-02, 21:08
Fast du förlorar ju ingenting om du dör.
Jo jag förlorar mitt liv. Jag vet det inte efter men jag vet det när jag har pistolen mot tinningen och det är det som ger ångesten.
Spartansk: Oroa dig inte för helvetet. Himlen är ett ljust och fräscht gym med 50 cross-trainers men bara en skivstång och alldeles för få vikter. Där äter man vegetariskt, lyssnar på "Evighet" Carola och får instruktioner av gud själv om hur man gör funktionella parallellböj på balansplatta.
Nere i helvetet kör vi ATG-böj i powerracks som räcker till alla, vi grillar kött och lyssnar på när AC/DC spelar "Hell ain't a bad place to be" live. Vi tillåter även magnesium. Det gör de inte i himlen.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 21:16
Jo jag förlorar mitt liv. Jag vet det inte efter men jag vet det när jag har pistolen mot tinningen och det är det som ger ångesten.
.
Fast att förlora någonting är att få en erfarenhet av brist på någonting. Hur förlorar man det som är själva förutsättningen till att man öht kan förlora någonting?
Eddie Vedder
2012-10-02, 21:19
Fast att förlora någonting är att få en erfarenhet av brist på någonting.
Läs vad jag skrev. Du vet det i dödsögonblicket och får ångest över vad du kanske kommer förlora.
Definitionen är ju för övrigt din egen och jag håller inte med alls.
Spartansk
2012-10-02, 21:20
En sak som skulle vara trevlig med helvetet, är att det skulle vara skönt att aldrig någonsin behöva låtsas som om man mår bra.
Spartansk: Oroa dig inte för helvetet. Himlen är ett ljust och fräscht gym med 50 cross-trainers men bara en skivstång och alldeles för få vikter. Där äter man vegetariskt, lyssnar på "Evighet" Carola och får instruktioner av gud själv om hur man gör funktionella parallellböj på balansplatta.
Nere i helvetet kör vi ATG-böj i powerracks som räcker till alla, vi grillar kött och lyssnar på när AC/DC spelar "Hell ain't a bad place to be" live. Vi tillåter även magnesium. Det gör de inte i himlen.
Låter härligt!
Doctor Snuggles
2012-10-02, 21:30
Läs vad jag skrev. Du vet det i dödsögonblicket och får ångest över vad du kanske kommer förlora.
Definitionen är ju för övrigt din egen och jag håller inte med alls.
Jag vet vad du skrev. Min poäng är att den rädslan är inte rationell, eftersom du inte förlorar någonting - "in the naive sense of the word". Du snubblar inte och tappar din iphone på marken så den går sönder, eller en närstående till dig dör inte. Det är vad (upplevelsen av) förlust är, och det enda som egentligen är relevant i sammanhanget. Inte någon abstrakt semantik om vad förlust egentligen betyder.
Man kan förstås få ångest över att man kommer skadas och bli handikappad för resten av livet, och det är fullt rationellt.
Jag vet vad du skrev. Min poäng är att den rädslan är inte rationell, eftersom du inte förlorar någonting - "in the naive sense of the word". Du snubblar inte och tappar din iphone på marken så den går sönder, eller en närstående till dig dör inte. Det är vad (upplevelsen av) förlust är, och det enda som egentligen är relevant i sammanhanget. Inte någon abstrakt semantik om vad förlust egentligen betyder.
Man kan förstås få ångest över att man kommer skadas och bli handikappad för resten av livet, och det är fullt rationellt.
Rädslan kanske inte är rationell, men den är nog likförbannat där...
Man fruktar det fram till ögonblicket man inte kan frukta det längre. I det ögonblicket är man död.
Nej, inte ett dugg. Det enda jag är rädd för är att dö innan jag gjort och provat på saker jag vill uppleva. Eller rädd är inte rätt ord, det är mer så att jag vill undvika det bara.
Ganymedes
2012-10-02, 21:38
Är du rädd för döden? Själv är det absolut med hästlänger värsta jag kan tänka mig. Ingenting, mörker borta för alltid.
Motivera varför om du är/är inte. Tycker det är fascinerande med folk som inte är rädda för döden, blir väldigt imponerad. Kanske en åldersfråga? Hoppas innerligt att jag lär acceptera döden med åldern..
Hur mycket led du innan du föddes?
Jag hade varit mer rädd om döden var något som bara drabbade vissa. Tror det kan vara en befrielse. Men med det sagt har jag ingen brådska att kasta in handduken. Och jag behöver ingen snuttefiltsreligion för att lura i mig att allt blir bättre efteråt. Bättre att göra något bra av det liv vi faktiskt vet att vi haft turen att fått.
Fredszky
2012-10-02, 21:41
hur mycket led du innan du föddes?
Jag hade varit mer rädd om döden var något som bara drabbade vissa. Tror det kan vara en befrielse. Men med det sagt har jag ingen brådska att kasta in handduken. Och jag behöver ingen snuttefiltsreligion för att lura i mig att allt blir bättre efteråt. Bättre att göra något bra av det liv vi faktiskt vet att vi haft turen att fått.
+1
Hur mycket led du innan du föddes?
Jag hade varit mer rädd om döden var något som bara drabbade vissa. Tror det kan vara en befrielse. Men med det sagt har jag ingen brådska att kasta in handduken. Och jag behöver ingen snuttefiltsreligion för att lura i mig att allt blir bättre efteråt. Bättre att göra något bra av det liv vi faktiskt vet att vi haft turen att fått.
Känns som at det tål att upprepas: Du var inte ett medvetande innan du föddes (utgår jag ifrån) och kunde således inte heller lida. Anledningen att man lider av det nu är ju på grund av att man har ett medvetande, som med största sannolikhet kommer att släckas och återgå till det stadie som det befann sig i innan, dvs ingenting. Det är inte alla som uppskattar den tanken och lider därför av det, på grund av att det är oundvikligt.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 21:52
Rädslan kanske inte är rationell, men den är nog likförbannat där...
Man fruktar det fram till ögonblicket man inte kan frukta det längre. I det ögonblicket är man död.
Jag är medveten om det. Tycker blott att frågan är intressant, då den är paradoxal. Varför är du rädd om du vet att det inte finns något att frukta?
Jag är medveten om det. Tycker blott att frågan är intressant, då den är paradoxal. Varför är du rädd om du vet att det inte finns något att frukta?
Nu hänger jag inte med? Det finns ju visst något att frukta, så länge jag är i livet. Det är när jag är död som allt har löst sig, på värsta tänkbara sett.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 22:05
Nu hänger jag inte med? Det finns ju visst något att frukta, så länge jag är i livet. Det är när jag är död som allt har löst sig, på värsta tänkbara sett.
Om fruktan inte är rationell, så finns det inget att frukta - per definition. Man kan vara rädd för inlagda gurkor, men det är inte en rationell rädsla eftersom inlagda gurkor vanligtvis inte kan skada dig, och därför finns det egentligen inget att frukta.
Ganymedes
2012-10-02, 22:07
Känns som at det tål att upprepas: Du var inte ett medvetande innan du föddes (utgår jag ifrån) och kunde således inte heller lida. Anledningen att man lider av det nu är ju på grund av att man har ett medvetande, som med största sannolikhet kommer att släckas och återgå till det stadie som det befann sig i innan, dvs ingenting. Det är inte alla som uppskattar den tanken och lider därför av det, på grund av att det är oundvikligt.
Du är på samma sätt inte heller ett medvetande efter döden. Det är ingen skillnad förutom att du under livets gång och (i värsta fall) i dödsögonblicket kan oroa sig, vara rädd, känna ångest etc. Jag förutsätter här att vi pratar om naturlig och relativt fridfull bortgång. Att det finns en kort period av medvetande mellan ickefödd och död hindrar inte att ickefödd och död är exakt samma "oupplevelse". Alternativet skulle ju vara att ickeexistensen efter livet skulle bära något slags spår med sig. Men då är vi ju inne på religionens tröstande livet-efter-döden-tänk.
Om fruktan inte är rationell, så finns det inget att frukta - per definition. Man kan vara rädd för inlagda gurkor, men det är inte en rationell rädsla, eftersom inlagda gurkor vanligtvis inte kan skada dig och därför finns det egentligen inget att frukta.
Då har jag nog missförstått dig lite.
Jag tycker att den i allra högsta grad är rationell.
Men där verkar vi tycka olika...
Ganymedes
2012-10-02, 22:11
Om fruktan inte är rationell, så finns det inget att frukta - per definition. Man kan vara rädd för inlagda gurkor, men det är inte en rationell rädsla eftersom inlagda gurkor vanligtvis inte kan skada dig, och därför finns det egentligen inget att frukta.
Har en vän som är vansinnigt rädd för fåglar. Hon vet ren intellektuellt att de inte kan/kommer skada henne, men det hjälper inte. Fobi. Finns inget att frukta men den vetskapen hjälper inte henne.
Personligen har jag svårt att förstå det där. Men så är jag kanske lite rationell och kall.
zarnyhax
2012-10-02, 22:13
Alla ska ju dö någon gång så även om jag dör imorgon så gör det inget.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 22:19
Då har jag nog missförstått dig lite.
Jag tycker att den i allra högsta grad är rationell.
Men där verkar vi tycka olika...
Då är det du som inte förklarat om hur rädslan är rationell.
Märk att jag specifikt talade om rädslan över att förlora något.
Henchman
2012-10-02, 22:19
Du är på samma sätt inte heller ett medvetande efter döden. Det är ingen skillnad förutom att du under livets gång och (i värsta fall) i dödsögonblicket kan oroa sig, vara rädd, känna ångest etc. Jag förutsätter här att vi pratar om naturlig och relativt fridfull bortgång. Att det finns en kort period av medvetande mellan ickefödd och död hindrar inte att ickefödd och död är exakt samma "oupplevelse". Alternativet skulle ju vara att ickeexistensen efter livet skulle bära något slags spår med sig. Men då är vi ju inne på religionens tröstande livet-efter-döden-tänk.
Det är intressant att du ser på det så. Jag upplever tänket som att man faktiskt en gång kommer sluta existera som förlåtande och tröstande. Av religioner så lär man sig generellt sett att ens handlingar medför konsekvenser i livet efter detta, på gott och ont.
Då är det du som inte förklarat om hur rädslan är rationell.
Märk att jag specifikt talade om rädslan över att förlora något.
Du menar det faktum att man aldrig riktigt får uppleva själva förlusten, eftersom man upphör att existera samtidigt som man "förlorar"?
Eller har jag missförstått dig igen?
Du är på samma sätt inte heller ett medvetande efter döden. Det är ingen skillnad förutom att du under livets gång och (i värsta fall) i dödsögonblicket kan oroa sig, vara rädd, känna ångest etc. Jag förutsätter här att vi pratar om naturlig och relativt fridfull bortgång. Att det finns en kort period av medvetande mellan ickefödd och död hindrar inte att ickefödd och död är exakt samma "oupplevelse". Alternativet skulle ju vara att ickeexistensen efter livet skulle bära något slags spår med sig. Men då är vi ju inne på religionens tröstande livet-efter-döden-tänk.
Jag finner ingen direkt tröst i att jag kommer återgå till samma stadium som jag befann mig i innan jag föddes.
Det är just det som är själva problemet.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 22:28
Du menar det faktum att man aldrig riktigt får uppleva själva förlusten, eftersom man upphör att existera samtidigt som man "förlorar"?
Eller har jag missförstått dig igen?
Egentligen så upphör man existera innan, då upplevelser är några millisekunder förskjutna i hjärnan. Men, ja.
Egentligen så upphör man existera innan, då upplevelser är några millisekunder förskjutna i hjärnan. Men, ja.
Okej...
Men se det då som att du sitter med en nära släkting eller vän som är dödssjuk och kommer att dö. Alla hanterar ju givetvis sådana situationer olika, men i mitt fall så skulle jag nog varit rädd och uppgiven. Det är fruktan inför det oundvikliga. I det fallet får man ju uppleva efterspelet, eftersom man är den som överlever, men själva rädslan inför den tidpunkt då personen tar sitt sista andetag och lämnar jordelivet är för mig väldigt obehaglig, verklig och rationell.
Lite så, fast med skillnaden att jag aldrig kommer att få uppleva förlusten.
Ganymedes
2012-10-02, 22:34
Du menar det faktum att man aldrig riktigt får uppleva själva förlusten, eftersom man upphör att existera samtidigt som man "förlorar"?
Eller har jag missförstått dig igen?
Jag finner ingen direkt tröst i att jag kommer återgå till samma stadium som jag befann mig i innan jag föddes.
Det är just det som är själva problemet.
Min poäng är att lidandet efter döden sannolikt är lika obefintligt som lidandet innan födseln. Så varför inte lägga energin på att ta tillvara på den stund man har istället för att nojja över att det en dag tar slut? Inget konstigt att vara rädd för döden, men den är sannolikt värst för de anhöriga.
Min poäng är att lidandet efter döden sannolikt är lika obefintligt som lidandet innan födseln.
Jo, det håller jag helt med om.
Så varför inte lägga energin på att ta tillvara på den stund man har istället för att nojja över att det en dag tar slut? Inget konstigt att vara rädd för döden, men den är sannolikt värst för de anhöriga.
Inte ett aktivt val jag kan göra. Man får väl se det lite som en mental störning. Den sitter där och vill man bli av med det så blir det till att knapra glädjepiller.:Virro
Doctor Snuggles
2012-10-02, 22:54
Okej...
Men se det då som att du sitter med en nära släkting eller vän som är dödssjuk och kommer att dö. Alla hanterar ju givetvis sådana situationer olika, men i mitt fall så skulle jag nog varit rädd och uppgiven. Det är fruktan inför det oundvikliga. I det fallet får man ju uppleva efterspelet, eftersom man är den som överlever, men själva rädslan inför den tidpunkt då personen tar sitt sista andetag och lämnar jordelivet är för mig väldigt obehaglig, verklig och rationell.
Lite så, fast med skillnaden att jag aldrig kommer att få uppleva förlusten.
Fast det är ju det som är hela skillnaden. Det är fullt rationellt att frukta en närståendes död. Men att projicera den upplevelsen på en själv är inte det.
"Fruktan inför det oundvikliga" betyder egentligen ingenting. Det kan vara oundvikligt att jag kommer äta tårta ikväll, t.ex.
Jag kan förstå fruktan inför det okända, om man inte är övertygad om vad som händer efter döden. Men tror man att man bara upphör att existera, är den inte heller rationell.
Den kanske är naturlig, men det är en annan sak.
Fast det är ju det som är hela skillnaden. Det är fullt rationellt att frukta en närståendes död. Men att projicera den upplevelsen på en själv är inte det.
"Fruktan inför det oundvikliga" betyder egentligen ingenting. Det kan vara oundvikligt att jag kommer äta tårta ikväll, t.ex.
Jag kan förstå fruktan inför det okända, om man inte är övertygad om vad som händer efter döden. Men tror man att man bara upphör att existera, är den inte heller rationell.
Den kanske är naturlig, men det är en annan sak.
Jag tror inte att vi kommer längre med det här. Jag kan bara konstatera att jag inte delar din åsikt...
Doctor Snuggles
2012-10-02, 23:13
Jag tror inte att vi kommer längre med det här. Jag kan bara konstatera att jag inte delar din åsikt...
Det är inte en åsikt. Det är enkel logik. Och du har inte presenterat några vettiga motargument. Du kanske menar något annat med "rationell"? Jag menar en befogad rädsla för en upplevelsebar händelse.
T.ex vara rädd för att dö i smärta, är det. Att vara rädd för icke-existens, är det inte. Det är som att vara rädd för något man man aldrig kommer uppleva. T.ex att vara en inlagd gurka. Du kommer aldrig vara en inlagd gurka, och även om du förvandlas till en, så kommer du inte ha någon hjärna att uppleva gurk-heten med. Tycker du den rädslan är befogad?
Det är inte en åsikt. Det är enkel logik. Och du har inte presenterat några vettiga motargument. Du kanske menar något annat med "rationell"? Jag menar en befogad rädsla för en upplevelsebar händelse.
T.ex vara rädd för att dö i smärta, är det. Att vara rädd för icke-existens, är det inte. Det är som att vara rädd för något man man aldrig kommer uppleva. T.ex att vara en inlagd gurka. Du kommer aldrig vara en inlagd gurka, och även om du förvandlas till en, så kommer du inte ha någon hjärna att uppleva gurk-heten med. Tycker du den rädslan är befogad?
Du har ett intressant sätt att uttrycka dig på. :d
Jag var tvungen att kolla upp "rationell" lite närmare (på engelska, för det framgick inte ordentligt åå svenska). Det går tydligen att använda det på olika sätt och om du vill så kan jag fråga min mor som är svensklärarinna och återkomma efter det. Jag kanske använder det på ett annat sätt än du gör och huruvida jag använder det fel eller inte låter jag vara osagt tills jag fått fråga någon.
Men jag använder ett annat ord, så får vi se om det blir lite tydligare då:
Ja, jag anser att det är befogat att vara rädd för något som man vet kommer att hända, men aldrig kommer att få uppleva. Jag skulle förmodligen, om jag trodde på det, tycka att det var ett fruktansvärt öde att bli en inlagd gurka och gå runt och våndas över mitt kommande öde med jämna mellanrum.
Det kanske låter konstigt eller puckat för dig, men det är så jag ser på det.
Doctor Snuggles
2012-10-02, 23:41
Du har ett intressant sätt att uttrycka dig på. :d
Jag var tvungen att kolla upp "rationell" lite närmare (på engelska, för det framgick inte ordentligt åå svenska). Det går tydligen att använda det på olika sätt och om du vill så kan jag fråga min mor som är svensklärarinna och återkomma efter det. Jag kanske använder det på ett annat sätt än du gör och huruvida jag använder det fel eller inte låter jag vara osagt tills jag fått fråga någon.
Men jag använder ett annat ord, så får vi se om det blir lite tydligare då:
Ja, jag anser att det är befogat att vara rädd för något som man vet kommer att hända, men aldrig kommer att få uppleva. Jag skulle förmodligen, om jag trodde på det, tycka att det var ett fruktansvärt öde att bli en inlagd gurka och gå runt och våndas över mitt kommande öde med jämna mellanrum.
Det kanske låter konstigt eller puckat för dig, men det är så jag ser på det.
Jag är väldigt intressant, överlag. ;)
Nu talade jag om "befogad rädsla för en upplevelsebar händelse". Det är den sista biten som är viktig.
Vi kan vända på steken och fråga, vad är irrationell rädsla isf?
En irrationell rädsla är t.ex. en fobi, d.v.s. en överdriven rädsla för en generellt sett ofarlig situation.
Irrationell rädsla är också att vara rädd för något som man vet aldrig kommer hända/man aldrig kommer uppleva. Om jag är man, så är det irrationellt för mig att vara rädd att jag någon gång kommer uppleva barnafödselsmärta.
Jag är väldigt intressant, överlag. ;)
Nu talade jag om "befogad rädsla för en upplevelsebar händelse". Det är den sista biten som är viktig.
Vi kan vända på steken och fråga, vad är irrationell rädsla isf?
En irrationell rädsla är t.ex. en fobi, d.v.s. en överdriven rädsla för en generellt sett ofarlig situation.
Irrationell rädsla är också att vara rädd för något som man vet aldrig kommer hända/man aldrig kommer uppleva. Om jag är man, så är det irrationellt för mig att vara rädd att jag någon gång kommer uppleva barnafödselsmärta.
Det är ju givetvis inte en "befogad rädsla för en upplevelsebar händelse", eftersom jag aldrig kommer att få uppleva det.
Men i det här fallet tycker jag inte att det handlar om irrationell rädsla. Jag vet att det kommer att hända, men jag kommer samtidigt inte att få uppleva det, eftersom det är rent omöjligt. Det känns lite som en gråzon.
Du vet ju att du aldig kommer att få uppleva smärtan från barnafödsel. Hade du ändå varit rädd för det, så hade det naturligtvis varit lite skevt.
Jag vet att jag kommer att dö, men att jag inte kommer att få uppleva det.
Om jag förstått dig rätt, så menar du på att det är vettigt att frukta själva händelseförloppet inför döden, men inte själva döden.
Doctor Snuggles
2012-10-03, 15:26
Det är ju givetvis inte en "befogad rädsla för en upplevelsebar händelse", eftersom jag aldrig kommer att få uppleva det.
Men i det här fallet tycker jag inte att det handlar om irrationell rädsla. Jag vet att det kommer att hända, men jag kommer samtidigt inte att få uppleva det, eftersom det är rent omöjligt. Det känns lite som en gråzon.
Du vet ju att du aldig kommer att få uppleva smärtan från barnafödsel. Hade du ändå varit rädd för det, så hade det naturligtvis varit lite skevt.
Jag vet att jag kommer att dö, men att jag inte kommer att få uppleva det.
Om jag förstått dig rätt, så menar du på att det är vettigt att frukta själva händelseförloppet inför döden, men inte själva döden.
Exakt. Vi blandar ihop det förstnämnda med det sistnämnda eftersom vi inte kan relatera till icke-existens. Naivt tänker vi oss livet som att vara ett attribut... till livet, en upplevelse som vilken annan som helst, när livet i själva verket är förutsättningen för alla upplevelser. Vi associerar förlusten av livet med smärta, när det förstås är omöjligt att känna smärta om man inte existerar. Vi gör helt enkelt ett tankefel. Ett helt förståeligt tankefel, men ett tankefel ändock.
Alltid lika trist när en tråd förvandlas från att handla om folks personliga tankar/erfarenheter, till att handla om att den och den minsann har fel.
Doctor Snuggles
2012-10-03, 16:07
Alltid lika trist när en tråd förvandlas från att handla om folks personliga tankar/erfarenheter, till att handla om att den och den minsann har fel.
Nu är du lite väl negativ. Det är intressant att utforska tankar om saker och ting, särskilt såpass tunga ämnen som döden. Om inget annat så kan ett rationellt perspektiv på ens rädsla möjligen minska den. Jag vet att det är vad som hände med mig. How's that for personal?
Hur många gånger kan man dessutom läsa samma saker? Det finns bara så många åsikter man kan ha om ens eventuella rädsla inför döden.
Mrs Robinson
2012-10-03, 16:33
Jag är inte rädd. Jag räknar kallt med att man medelst genteknik tyckas förlänga livet på människor. När väl den där specifika gentekniken har nått sin gräns så kommer något nytt och det hela fortsätter i all oändlighet.
Det enda kvarvarande problemet är då the Big Rip/Crunch/Chill. Men jag ska på något sätt komma åt en TARDIS innan dess.
/No fear.
Doctor Snuggles
2012-10-03, 17:04
Jag är inte rädd. Jag räknar kallt med att man medelst genteknik tyckas förlänga livet på människor. När väl den där specifika gentekniken har nått sin gräns så kommer något nytt och det hela fortsätter i all oändlighet.
Det enda kvarvarande problemet är då the Big Rip/Crunch/Chill. Men jag ska på något sätt komma åt en TARDIS innan dess.
/No fear.
Fan av Abrey DeGray eller? ;)
Jag är inte rädd. Jag räknar kallt med att man medelst genteknik tyckas förlänga livet på människor. När väl den där specifika gentekniken har nått sin gräns så kommer något nytt och det hela fortsätter i all oändlighet.
Det enda kvarvarande problemet är då the Big Rip/Crunch/Chill. Men jag ska på något sätt komma åt en TARDIS innan dess.
/No fear.
Det är nog åtminstone 60 år kvar i de flesta av oss här inne, så frågan är vad man lyckats hitta på på dessa 60 år som kommer kunna förlänga ens liv.
Dödn.
Hä´ som en del av livet.
Dödn.
Det är nog åtminstone 60 år kvar i de flesta av oss här inne, så frågan är vad man lyckats hitta på på dessa 60 år som kommer kunna förlänga ens liv.
Livförlängare? Sluta oroa er och läs fysik.
Livförlängare? Sluta oroa er och läs fysik.
Lär nog gå att reparera och byta ut organ på ett helt annat sätt än idag i alla fall.
Lär nog gå att reparera och byta ut organ på ett helt annat sätt än idag i alla fall.
How cares? Materia går inte att förstöras, bara omvandlas. Vad vill du bli nästa gång? Själv satsar jag på något i tjejernas omklädningsrum.
Dubbelskämt, men det förstod DU. :)
Doctor Snuggles
2012-10-03, 17:17
Det är nog åtminstone 60 år kvar i de flesta av oss här inne, så frågan är vad man lyckats hitta på på dessa 60 år som kommer kunna förlänga ens liv.
Ptja, de senaste 100 åren har vi förlängt den genomsnittliga livslängden med ca
30 år, från 50 till 80. Med tanke på att vissa fält inom biologin numer utvecklas enligt Moore's law, så är det inte helt orimligt att tro att vi kommer lyckas förlänga livet betydligt inom 50 år.
Något annat som är intressant är den sk teknologiska singulariteten, som Ray Kurzweil hypotiserar kommer ske om ca 10 år., d.v.s datorkraften kommer nått såpass långt att man kommer kunna simulera en hjärna helt och hållet. Då skulle man i teorin kunna överföra ens medvetande till en "dator", och på det sättet leva för evigt.
Eller hur. Jag kan tänka mig att vi inom en snar framtid börjar integrera livsuppehållande apparater (dialysapparater, ECMO osv) och på så sätt blir cyborgs. Jag har själv inget emot det.
Vi vet vad människor är bra på, och vad datorer är bättre på. Det hade varit intressant om man kunde "outsourca" beräkningar, uppskattningar m m till en inopererad processor någonstans. Så stora är dom ju inte nuförtiden. Så lämnar vi beslutstagande, etiska avvägningar m m till vår biologiska hjärna.
edit: det hann komma ett intressant inlägg av Snuggles här ovan. Låter fräckt!
Exakt. Vi blandar ihop det förstnämnda med det sistnämnda eftersom vi inte kan relatera till icke-existens. Naivt tänker vi oss livet som att vara ett attribut... till livet, en upplevelse som vilken annan som helst, när livet i själva verket är förutsättningen för alla upplevelser. Vi associerar förlusten av livet med smärta, när det förstås är omöjligt att känna smärta om man inte existerar. Vi gör helt enkelt ett tankefel. Ett helt förståeligt tankefel, men ett tankefel ändock.
Jag hade faktiskt tänkt att erkänna att jag förmodligen inte är tillräckligt smart för att inse att det inte är något att frukta, men du hann före och sa det på ett lite mer diplomatiskt sätt. ;)
Så jag blir nog illa tvungen att pinna vidare på samma spår, till den dagen då jag lyckats volta runt det i hjärnan tillräckligt många gånger för att begripa det, alternativt anammat någon kramgo religion.
Alltid lika trist när en tråd förvandlas från att handla om folks personliga tankar/erfarenheter, till att handla om att den och den minsann har fel.
Jag blir gärna överbevisad, så länge det sker på ett vettigt sätt och inte, som så otroligt många andra gånger, ballar ur i skitkastning, ordmärkning och personangrepp. Eller som någon uttryckte det: "Drar ner folk till sin nivå och spöar dem med erfarenhet"...
Vad vill du bli nästa gång?
Blåbärsplockare.
Ptja, de senaste 100 åren har vi förlängt den genomsnittliga livslängden med ca
30 år, från 50 till 80. Med tanke på att vissa fält inom biologin numer utvecklas enligt Moore's law, så är det inte helt orimligt att tro att vi kommer lyckas förlänga livet betydligt inom 50 år.
Något annat som är intressant är den sk teknologiska singulariteten, som Ray Kurzweil hypotiserar kommer ske om ca 10 år., d.v.s datorkraften kommer nått såpass långt att man kommer kunna simulera en hjärna helt och hållet. Då skulle man i teorin kunna överföra ens medvetande till en "dator", och på det sättet leva för evigt.
Sen är väl frågan bara om man vill leva så jävla länge med, kan tänka mig att om man inte blir snuskigt rik så lär det ju inte finnas så mycket att göra, åka till Thailand med familjen varje år i 60 år för att sen fortsätta med det i 60 till för man har ökat livslängden? Jag vet inte. Jobba 9 timmar om dagen i 100 år? Låter inte supernice.
Men visst, vore man snuskigt rik skulle man kunna resa och utforska hela världen DÅ kan jag tänka mig att man skulle vilja ha några år extra till godo, men som vanligt simpel knegare? Putta ut mig för ättestupan när klockan slår.
Blåbärsplockare.
Må dina önskemål infrias TREX. Mot dödn.
Mrs Robinson
2012-10-03, 17:29
Sen är väl frågan bara om man vill leva så jävla länge med, kan tänka mig att om man inte blir snuskigt rik så lär det ju inte finnas så mycket att göra, åka till Thailand med familjen varje år i 60 år för att sen fortsätta med det i 60 till för man har ökat livslängden? Jag vet inte. Jobba 9 timmar om dagen i 100 år? Låter inte supernice.
Men visst, vore man snuskigt rik skulle man kunna resa och utforska hela världen DÅ kan jag tänka mig att man skulle vilja ha några år extra till godo, men som vanligt simpel knegare? Putta ut mig för ättestupan när klockan slår.
Hallå!!?? Man gör konstant framsteg i beräkningen av mängden energi som behövs för att framställa en warp-bubbla. Har du levt under en sten de senaste 20 åren eller?
Doctor Snuggles
2012-10-03, 17:33
Sen är väl frågan bara om man vill leva så jävla länge med, kan tänka mig att om man inte blir snuskigt rik så lär det ju inte finnas så mycket att göra, åka till Thailand med familjen varje år i 60 år för att sen fortsätta med det i 60 till för man har ökat livslängden? Jag vet inte. Jobba 9 timmar om dagen i 100 år? Låter inte supernice.
Men visst, vore man snuskigt rik skulle man kunna resa och utforska hela världen DÅ kan jag tänka mig att man skulle vilja ha några år extra till godo, men som vanligt simpel knegare? Putta ut mig för ättestupan när klockan slår.
Du måste ju inte leva för evigt om du inte vill. Vore dock trevligt att ha alternativet. Tröttnar man efter ca 1000 år (som för övrigt vore medellivslängden om det inte fanns åldrande eller sjukdomar), så är det väl bara att trycka en massa heroin i ögat eller ngt.
Hallå!!?? Man gör konstant framsteg i beräkningen av mängden energi som behövs för att framställa en warp-bubbla. Har du levt under en sten de senaste 20 åren eller?
Vad är en warp-bubbla? Nej jag har inte sett StarTrek, eller varit på nån nördig mässa.
Är inte rädd för döden då jag saknar tro på gudar och något efter döden. När man är död så finns man inte.
Däremot så är det naturligtvis trist för närstående och har man barn eller lever tillsammans med någon så kan jag förstå att den biten är tuff. Annars är det mest dödsorsaken kan vara jobbig. Vill helst slippa en lång sjukdomsprocess utan istället få laglig dödshjälp och därmed tänka att vad som än händer i livet (t.ex. totalförlamning) så är värsta tänkbara scenario bara döden - inget alls att oroa sig för.
Nu önskar jag att samtliga läsare fyller i sina uppgifter på följande sajt:
http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret
Mrs Robinson
2012-10-03, 19:44
Har vi kommit fram till att det inte är rationellt att vilja donera organ efter sin död?
Nej, jag är fullständigt förlikad med döden.
Doctor Snuggles
2012-10-03, 19:59
Har vi kommit fram till att det inte är rationellt att vilja donera organ efter sin död?
Klart det är rationellt att vilja göra det. Att du inte kommer vara kvar för att uppleva nyttan dina organ har gjort, betyder inte att du inte kan uppleva tillfredsställelse att du gör en god sak för dina medmänniskor, nu.
På samma sätt som det är rationellt att frukta döden pga vetskapen om smärtan man kommer tillfoga sina närmaste.
Vidare är medmänsklighet och medkänsla motiverat av ett genetiskt imperativ, nämligen att flocken ska överleva och att dina gener klarar sig vidare.
Har vi kommit fram till att det inte är rationellt att vilja donera organ efter sin död?
Sunt förnuft att andra borde få nytta av något som saknar ägare och ändå ska slängas. Lite som att vilja bränna ner hus och prylar för att ingen annan ska få nytta av det.
Donationsfrågan hör väl inte hit egentligen men i mitt tycke så borde man automatiskt ingå i donationsregistret när man föds för att sedan kunna gå ur men då även plockas bort från framtida donationer. Det är möjligt för alla att bidra - oberoende av ras, klass och tillgångar - att då vägra andra att få ens organ borde innebära att man själv inte bör få andras. Det handlar om att ge och ta - inte bara rättigheter.
Nordström
2012-10-03, 21:31
Du måste ju inte leva för evigt om du inte vill. Vore dock trevligt att ha alternativet. Tröttnar man efter ca 1000 år (som för övrigt vore medellivslängden om det inte fanns åldrande eller sjukdomar), så är det väl bara att trycka en massa heroin i ögat eller ngt.
Jag tror medellivslängden skulle vara betydligt längre om man inte kunde dö av ålder/sjukdom. Det ända sättet att dö blir väl genom olycka eller mord/självmord?
De flesta vill nog inte ta självmord heller.
OnT: Nej, jag är inte rädd för att dö. Jag tror inte på döden.
Doctor Snuggles
2012-10-03, 21:38
Jag tror medellivslängden skulle vara betydligt längre om man inte kunde dö av ålder/sjukdom. Det ända sättet att dö blir väl genom olycka eller mord/självmord?
De flesta vill nog inte ta självmord heller.
OnT: Nej, jag är inte rädd för att dö. Jag tror inte på döden.
Jag tror man räknar med infektioner också. Inte säker på om icke åldersrelaterade sjukdomar är inkluderade.
Hittade detta:
"Assuming we cure aging and all age-related pathologies, including cancer, heart disease, and neurodegeneration, our average lifespan would increase considerably. The average lifespan (t0.5) of a non-aging population is given by the equation (Finch, 1990, p. 29):
t0.5 = -ln 0.5/IMR
Assuming the initial mortality rate, the IMR, of a typical population in an industrialized nation (0.0005/year) we have t0.5 = 1,200 years. Using a lower IMR of 0.0002/year--see previous calculations--gives t0.5 = 3,500 years. Of course this assumes a constant IMR, which may not be the case if there are wars or pests that increase the IMR or, conversely, advances in other areas like transportation that decrease the IMR. Even so, this is at least a 15-fold increase in average lifespan. Maximum lifespan would be over 20,000 years, though again this is extraordinarily hard to predict given the radical changes in society, technology, lifestyle, etc. that may occur over a period spanning thousands of years."
Jobbigt om man skulle åka i fängelse i USA och få en dom på flera (normala) livstider. Kul att sitta i fängelse i 500 år. :D
Ok, dags att skapa en tråd och utforska ämnet om "evigt" liv?
Nordström
2012-10-05, 19:48
Jobbigt om man skulle åka i fängelse i USA och få en dom på flera (normala) livstider. Kul att sitta i fängelse i 500 år. :D
Ok, dags att skapa en tråd och utforska ämnet om "evigt" liv?
Ja, kanske det, jag måste bara hitta lite källor på att död (och födelse för den delen) är en tankekonstruktion :d.
70% av personer som har haft "nära döden upplevelser" tror på reinkarnation. Med nära döden upplevelser menas personer som varit döda och återuppväckts och inte folk som varit nära att bli påkörd o.s.v.
Seventy percent of near-death experiencers (NDErs) return from
their experiences believing in reincarnation (Wells, 1993). Often, they
tell of being counseled about the life they lived, and given help in
planning their following lives.
http://www.newdualism.org/nde-papers/Murphy/Murphy-Journal%20of%20Near-Death%20Studies_2001-20-101-118-1.pdf
Apropå ett förekommande spår i tråden:
bIdKbnxopeE
Lafayette
2020-12-06, 22:03
Ja. Tiden flyger förbi, 3 år bara swooosh. Snart är man där. Sen kommer man aldrig tillbaka.
trädgårdsmöbel
2020-12-06, 22:23
Jag tror mig vara hyfsat säker på att är man inte helt dement och vet att man snart kommer dö så är man rädd för döden. Det är bara därinnan vi skiljer oss åt då kan någon vara rädd någon annan inte, men vet vi själva, "Jag är död inom en vecka" så är man rädd oavsett.
Jag har sett folk som försöker göra som på film och ta personligt avsked av anhöriga, men det blir bara en massa konstigt osammanhängande babbel. Det är aldrig fint hur många anhöriga som än samlats och man kan verkligen känna ångesten själv från den som skall dö.
Att själv vänta på att någon anhörig skall dö där vid sjukhussängen är en sån jävla ångesttripp, där man kommer på sig själv att hoppas på att personen skall dö någon gång så det bara kan vara över. Då mår man lite sådär. Skuld över att man är så jävla självisk ovanpå sorgen.
Men nej just för tillfället. Hade jag fått höra att jag skall dö inom en vecka hade jag säkerligen inte vart lika kaxig dock.
Edit: hett tips är att skriva testamente på förhand. Så länge man tänker klart. Skriva det samtidigt som döden knackar på dörren, då vet i tusan vilka agg man bär på eller vad man känner inför olika personer. Man kan bli jäkligt småsint och elak tom.
Lafayette
2020-12-06, 23:56
Ett bra inlägg tm
Egentligen är hela livet meningslös, det är ju inte så att man minns något efteråt ändå. Man kan dö ung, gammal eller inte födas alls, man minns ändå ingenting utan allt upphör att existera.
Inte rädd för döden i sig. Mer betänksam att jag lever det liv jag vill leva, så när den dagen kommer har jag inget jag ångrar. Jag har gjort mitt jobb. Och mitt bästa.
Carlzzon85
2020-12-07, 11:39
Nej, vi kommer alla dit förr eller senare. Vissa snabbare än andra, men det är oundvikligt. Självklart ska man inte göra dumheter och påskynda sin resa dit, men man kan heller inte leva i rädsla.
Många här verkar vara rädda för döden, så fort någon nu studie om X-vana/mat ger faktor Y någon % större risk för någon variant av cancer postas av King-Grub så lägger halva brädan om kosten omedelbart. Faktum är att många här verkar vara helt besatta av att konstant leva ett optimalt "hälsosamt" liv där allt går ut på att undvika "dåliga" saker. Det är rädsla för döden om någon frågar mig om en definition.
Brofessorn
2020-12-07, 12:16
Många här verkar vara rädda för döden, så fort någon nu studie om X-vana/mat ger faktor Y någon % större risk för någon variant av cancer postas av King-Grub så lägger halva brädan om kosten omedelbart. Faktum är att många här verkar vara helt besatta av att konstant leva ett optimalt "hälsosamt" liv där allt går ut på att undvika "dåliga" saker. Det är rädsla för döden om någon frågar mig om en definition.
Det är typ fem personer och deras extrakonton de skaffar när de blivit bannade.
Diomedea exulans
2021-01-10, 16:59
Nej, inte det minsta, faktiskt.
trädgårdsmöbel
2021-01-10, 17:18
Jag har hört en teori om att låggradig depression gör en mindre rädd för döden, även om man inte är suicidal alls. Man bryr sig inte lika mycket och får ökat riskbeteende. Överlevnadsinstinkten blir svagare.
Kanske ett tecken på att man bör ta tag i sitt dåliga mående trots att man inte når skitkasst utan bara halvkasst?
Diomedea exulans
2021-01-10, 17:36
Jag har hört en teori om att låggradig depression gör en mindre rädd för döden, även om man inte är suicidal alls. Man bryr sig inte lika mycket och får ökat riskbeteende. Överlevnadsinstinkten blir svagare.
Kanske ett tecken på att man bör ta tag i sitt dåliga mående trots att man inte når skitkasst utan bara halvkasst?
Jag tror det handlar om det för mig.
För ett år sedan fick jag ont i bröstet och fick för mig att jag blev trött och andfådd, trodde det var hjärtproblem, och åkte in till akuten (det var såklart inget fel på mig). Det intressanta var att på vägen dit och en lång stund efteråt var jag alldeles uppspelt, nästan som salongsberusad. Jag har haft svårt att sätta fingret på varför, men tror det var för att jag trodde det fanns en chans att jag skulle dö.
skyffelmördarn
2021-01-10, 17:47
Jag har hört en teori om att låggradig depression gör en mindre rädd för döden, även om man inte är suicidal alls. Man bryr sig inte lika mycket och får ökat riskbeteende. Överlevnadsinstinkten blir svagare.
Kanske ett tecken på att man bör ta tag i sitt dåliga mående trots att man inte når skitkasst utan bara halvkasst?
Trodde det hörde till åldrande att sluta bry sig om allting.
Läskeblask
2021-01-10, 17:49
Jag försöker undvika att tänka på saken. Om jag börjar fundera så känner jag att jag egentligen fokuserar på en massa onödiga saker vilket gör mig omotiverad
Diomedea exulans
2021-01-10, 18:20
Jag försöker undvika att tänka på saken. Om jag börjar fundera så känner jag att jag egentligen fokuserar på en massa onödiga saker vilket gör mig omotiverad
Du kan ju tänka att ingen sak är onödig, all utveckling har sitt värde.
Läskeblask
2021-01-10, 18:45
Du kan ju tänka att ingen sak är onödig, all utveckling har sitt värde.
Jo men t.ex mitt behov att allt hemma skall vara tiptop. Har det nån betydelse, man lever en kort stund och sen dör man. Man har ju också funderat om det går åt helvete när man är typ 60, altså att man blir sjuk eller liknande och så har man knappt nånting att minnas ebs
Ladugårdsdörr
2021-01-10, 19:06
Inte det minsta rädd för min egen men kan gärna vänta tills jag ser att barnen är vuxna och etablerade med egna skyddsnät. Den rädsla för döden jag bär på är att döden ska komma i "fel ordning", dvs. att något barn dör innan mig eller att min kvinna försvinner för tidigt och lämnar ett hålrum som ingen annan kan fylla.
Diomedea exulans
2021-01-10, 21:21
Jo men t.ex mitt behov att allt hemma skall vara tiptop. Har det nån betydelse, man lever en kort stund och sen dör man. Man har ju också funderat om det går åt helvete när man är typ 60, altså att man blir sjuk eller liknande och så har man knappt nånting att minnas ebs
Det kan ha betydelse. Du får väl sinnesfrid av det?
Ja det är jag nog, älskar mitt liv och människorna jag har i det så tråkigt att det kommer ta slut.
Jo men t.ex mitt behov att allt hemma skall vara tiptop. Har det nån betydelse, man lever en kort stund och sen dör man. Man har ju också funderat om det går åt helvete när man är typ 60, altså att man blir sjuk eller liknande och så har man knappt nånting att minnas ebs
Jag är själv sådan. Dammsuger, tvättar och städar varje dag... Flera gånger om dagen tom. �� Men jag mår bra av det, tycker om att ha ordning omkring mig så då är det värt det.
Finns ju inget regelhäfte som säger hur många poäng man ska ha för att vinna spelet. Vad som ger minuspoäng och vad som ger plus. Är ju bara du själv som känner vad som får dig att må bra. Om det är att dammsuga och ha rena golv eller besöka världens alla underverk.
Av de alla hundra jag hållt i handen då de avlidit har nästan alla gånger familjen varit det som har betytt mest, samt även det de flesta önskar att de hade lagt mer tid på. Sportbilen, nya köket och resan till ompalompaland för 30 år sedan brukar inte vara så betydande. I motsats till vad de flesta strävar efter och har som mål då de är i livet.
Anton Fräs
2021-01-10, 22:46
Min död skrämmer mig inte speciellt mycket, däremot skrämmer det mig väldigt mycket gällande människor jag älskar som kanske inte har allt för många år kvar i livet.
Nej. Jag är fri och evig och har därtill blivit initierad i runornas mysterium.
Ni som påstår att ni inte är rädd för döden. Har ni någonsin varit nära att dö eller trott att ni sak dö? Jag tror det är väldigt få som faktiskt inte är rädda för att dö när det verkligen kommer till kritan.
Ni som påstår att ni inte är rädd för döden. Har ni någonsin varit nära att dö eller trott att ni sak dö? Jag tror det är väldigt få som faktiskt inte är rädda för att dö när det verkligen kommer till kritan.
Jag dör varje natt. Det kallas att sova.
Ni som påstår att ni inte är rädd för döden. Har ni någonsin varit nära att dö eller trott att ni sak dö? Jag tror det är väldigt få som faktiskt inte är rädda för att dö när det verkligen kommer till kritan.
Varit nära att drunkna som barn, försvann in under en brygga och vaknade upp på sjukhus. Kommer ihåg att jag fann mig i situationen och insåg jag skulle dö innan det slocknade Samt så var jag tveksam till om att jag skulle bli äldre än drygt 25-30 fram tills jag passerade den åldern med några år. Har sjukdom i släkten som hade kunnat vara nedärvd.
Varit nära att drunkna som barn, försvann in under en brygga och vaknade upp på sjukhus. Kommer ihåg att jag fann mig i situationen och insåg jag skulle dö innan det slocknade Samt så var jag tveksam till om att jag skulle bli äldre än drygt 25-30 fram tills jag passerade den åldern med några år. Har sjukdom i släkten som hade kunnat vara nedärvd.
Vetitusan om drunkningen påverkade mig mer än att jag aldrig badar längre. Likaså vad gäller min trodda livslängd. Fick mig kanske att uppskatta livet mer men påverkade nog inte mina tankar kring döden direkt. Visserligen började jag räkna ner åren ett tag så kanske förberedde mig på något vis. Vad som påverkat är väl då att jag arbetat med döden hela mitt vuxna liv och har byggt upp min livsfilosofi därefter. Tillsammans med att jag är med i ett sällskap där döden har en central roll. Att leva rätt för att rätt kunna dö.
Kanske ovanligt mycket död när jag nu läser det själv. ��
Ni som påstår att ni inte är rädd för döden. Har ni någonsin varit nära att dö eller trott att ni sak dö? Jag tror det är väldigt få som faktiskt inte är rädda för att dö när det verkligen kommer till kritan.
Varit en sekund från frontalkrock i 100+ km/h, vi garvade efteråt. Man måste inte ta livet på allvar.
KaffeMedDropp
2021-01-19, 02:59
Är inte rädd för att dö men rädd för smärtsamma sätt man kan dö på. Hoppas att jag somnar in i sömnen. Smärtfritt och i ovisshet.
Ni som påstår att ni inte är rädd för döden. Har ni någonsin varit nära att dö eller trott att ni sak dö? Jag tror det är väldigt få som faktiskt inte är rädda för att dö när det verkligen kommer till kritan.
Var nära att bli giljotinerad i en smith-maskin för många år sedan, några cm till och nacken hade knäckts. Fick skakningar och svettbrytningar när det sjönk in hur nära det faktiskt var att jag dog eller blev totalförlamad.
Brofessorn
2021-01-19, 11:13
Var nära att bli giljotinerad i en smith-maskin för många år sedan, några cm till och nacken hade knäckts. Fick skakningar och svettbrytningar när det sjönk in hur nära det faktiskt var att jag dog eller blev totalförlamad.
Vad körde du för övning? Giljotinpress?
Vad körde du för övning? Giljotinpress?
Haha, Ja det hade ju varit passande faktiskt.
Men det var vadpress på en step-up bräda som vek sig. Jag landade med huvudet på brädan och stången föll fritt rakt ner mot nacken, den snärtade till mig så jag fick ett blåmärke. Tror det var 90 kilo lastat och ett fall på drygt 1.5 meter så lite tryck hade det nog blivit.
Ryser lite i mig nu när jag tänker på det.
Nihilister och ateister är rädda för döden medans idealister inte är det.
Plasttiger
2021-01-19, 17:57
Nihilister och ateister är rädda för döden medans idealister inte är det.
There are no atheists in a foxhole brukar man säga.
Ateister är ofta de som inte stött på så mycket i livet.
Lafayette
2021-01-19, 19:14
There are no atheists in a foxhole brukar man säga.
Ateister är ofta de som inte stött på så mycket i livet.
Du blir bara märkligare och märkligare
Plasttiger
2021-01-19, 20:41
Du blir bara märkligare och märkligare
Läser mycket filosofi!
The statement "There are no atheists in foxholes" is an aphorism used to argue that in times of extreme stress or fear, such as during war ("in foxholes"), all people will believe in, or hope for, a higher power (and there are therefore no atheists).
sedan finns det en twist
There are no atheists in foxholes' isn't an argument against atheism, it's an argument against foxholes", as the mental state, or decisions, of an extremely frightened and desperate person can hardly be imagined to be more rational than those of a person in a calm state
Nihilister och ateister är rädda för döden medans idealister inte är det.
Märkligt då miljoner med troende ber att bli friska från sina dödliga sjukdomar. inte att de ska slippa lidandet utan bli friska så de får leva.
Rädd för att dö är inbyggt för utan självbevarelsedrift så kommer arten inte vara länge.
Om religiösa personer verkligen inte var rädd för att dö skulle de jubla när de blir dödssjuka, strunta i alla säkerhetsgrejer som går för om de krockar o dör så är det ju bara bra. Mord borde inte ens vara olagligt för är ju nått man ska vara tacksam för att bli "utsatt" för om man är religiös för man slipper leva i denna hemska värld när en bättre finns åt en.
Så nej religiösa är de som är mest rädda för döden. De tror inte ens på att de ska uppleva den. bara att de hoppar från ett ställe till ett annat. Det är inte att dö. Bara byta värld. Bara gå ut ur ett hus och in i ett nytt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.