Visa fullständig version : Storstadsfolk - hur mår ni?
Rubrik sådär, jag vet.
Försöker göra en lång historia kort. Med storstadsfolk hämtar jag min erfarenhet från Stockholm där jag är uppväxt, men jag kan tänka mig att det kanske även rör våra två andra stora städer.
På senare år har jag bott i och besökt en del något mindre städer och jag känner att jag trivs bättre där. Men ibland när jag besöker mina föräldrar i Stockholm så känner jag att jag inte riktigt kan vara mig själv på samma sätt.
Känner alltid av såna dåliga energier när jag är i Stockholm. Att åka tunnelbana kan ibland vara jobbigt. Jag vet inte om jag vill tillskriva det den stora folkmassan enbart.
Men det känns verkligen som omgivningen är så annorlunda. Har de så dåligt självförtroende eller vad är grejen? antingen är man en arrogant hipsters som vägrar flytta på sig när de ser att man ska fram, eller den andra typen av folk som alltid bemöter än med en tillsynes arg blick. Okej detta är en jävligt grov generalisering och gäller ju såklart inte alla men,
tror ni att det är jag som skapar dessa energier jag känner själv eller är någon beredd att hålla med mig?
Tja, du kanske tillhör den lilla grupp som verkligen gillar småstäder... Jag vågar dock påstå att de flesta människor trivs bättre i större städer. Att bo kvar i sin gamla håla är som att bo kvar med en misshandlande partner. Jävla fucking Kukåmål, säger jag.
Normalt folk är väl överlag trevligare mot varandra om det är stor risk att man kommer träffas fler gånger.
Själv har jag väldigt svårt för storstäder pga allt jävla oväsen och mongon som man måste dras med i lokaltrafik etc, men att bo kvar i småstaden man är uppväxt i är inte direkt lockande. Hellre flytta till en annan småstad där man slipper alla idioter som man stört sig på sen högstadiet.
Fredszky
2012-09-16, 11:11
stress, reklam, ytlighet, avgaser, betong, skräp, dålig luft, trängsel, fåfänga.
nej jag håller med TS, jag kopplar av på ett helt annat sätt när jag bott på mindre orter än stockholm. min plan är att dra när jag är klar med mina studier.
ge mig mer natur, djur, ytor, avslappnade människor och allmän ren harmoni damnit.
Tja, du kanske tillhör den lilla grupp som verkligen gillar småstäder... Jag vågar dock påstå att de flesta människor trivs bättre i större städer. Att bo kvar i sin gamla håla är som att bo kvar med en misshandlande partner. Jävla fucking Kukåmål, säger jag.
Jo, jag vet folk i mindre städer som bara vill därifrån. Städer som jag besökt och som jag klassade som något mindre (men som faktiskt inte är jättesmå) är t.ex. Västerås, Örebro, Uppsala, Norrköping m.fl.
Förmodligen har det kanske mer mer hur man är som person. Jag är ju lite smått försynt emellanåt och har aldrig ett behov av att hävda mig ständigt.
Normalt folk är väl överlag trevligare mot varandra om det är stor risk att man kommer träffas fler gånger.
Själv har jag väldigt svårt för storstäder pga allt jävla oväsen och mongon som man måste dras med i lokaltrafik etc, men att bo kvar i småstaden man är uppväxt i är inte direkt lockande. Hellre flytta till en annan småstad där man slipper alla idioter som man stört sig på sen högstadiet.
Bor idag i Uppsala och där känner man inte alla men tycker folket är trevligare. Fast det är nog som du säger för de jag känner i Uppsala säger samma sak om mindre ställen.
Lokaltrafiken kan vara riktigt jobbig emellanåt, men ibland kan man stöta på lite skönt folk.
stress, reklam, ytlighet, avgaser, betong, skräp, dålig luft, trängsel, fåfänga.
nej jag håller med TS, jag kopplar av på ett helt annat sätt när jag bott på mindre orter än stockholm. min plan är att dra när jag är klar med mina studier.
ge mig mer natur, djur, ytor, avslappnade människor och allmän ren harmoni damnit.
Yeeey, precis vad jag känner. Antar att vissa gillar det du beskrev som dåliga saker. Menar folk är så fåfänga vilket iofs inte behöver vara negativt men jag tycker att en stor del av mångas fåfänga bygger på dåligt självförtroende.
Jag upplever ingen skillnad alls mellan uppsala och stockholm. Kanske om man bara hänger i studentkretsar, men bland vanligt folk är det samma sak.
stress, reklam, ytlighet, avgaser, betong, skräp, dålig luft, trängsel, fåfänga.*cupid*
Gillar storstäder. Ju större desto bättre.
Jag upplever ingen skillnad alls mellan uppsala och stockholm. Kanske om man bara hänger i studentkretsar, men bland vanligt folk är det samma sak.+1
De flesta från Stockholm är ju inte ens från Stockholm.
Om man tycker att storstäder endast består av stress och betong så kanske man borde ta med sig en stor filt, en brud och nått att äta samt dricka (läsk?) och bege sig till en av alla parker/sjöar/ängar/YouNameIt och koppla av då.
Ofta blir det så stressigt som man gör det till. Det finns gott om grönområden överallt kring Stockholm (Och andra storstäder).
Gillar inte Stockholm. Är från en extremt liten håla (som jag inte längtar tillbaka till). Uppsala är för mig perfekt medan Stockholm är alldeles för trångbott och bökigt.
Det verkar som att de flesta trivs bäst i en stad som är ett par storlekar större än den de växte upp i. Jag har hört många stockholmare prata om att flytta till en s.k. "riktig storstad" t.ex. New York då de anser Stockholm vara gör litet något som är helt främmande för mig dom anser Stockholm vara alldeles för stort, trångt och bökigt.
Om man tycker att storstäder endast består av stress och betong så kanske man borde ta med sig en stor filt, en brud och nått att äta samt dricka (läsk?) och bege sig till en av alla parker/sjöar/ängar/YouNameIt och koppla av då.
Ofta blir det så stressigt som man gör det till. Det finns gott om grönområden överallt kring Stockholm (Och andra storstäder).
Det blir svårt att prata om sådant som grönområden med stockholmare då man har helt olika referensramar för vad som är ett avslappnande grönområde. Stockholmare verkar ibland tycka att en handfull träd och lite gräs är fullt tillräckligt och att det är lite folk så länge man inte trängs. Kommer man från en liten byggd med naturen runt knuten där man är van att kunna vandra runt ensam i naturen en hel dag utan att möta på människor har man en helt annan syn på vad som är avskilt och avslappnande.
filmjölk
2012-09-16, 12:52
Jag är från GBG, men jag älskar småstäder, sådana där små hålor man passerar när man skall åka någonstans med bil eller tåg. Tät skog emellan orterna, en ica, en bensinmack, en industri och några hus. Idylliskt, pittoreskt, få invandrare.
The_RobRoy
2012-09-16, 12:53
Uppväxt i norra Sthlm, pluggade i Linköping, det var som en bondhåla som var stendöd utanför studentlivet. Hade aldrig kunnat tänka mig att bo där. Tillbaks och jobbade i Sthlm efter studier, bosatte mig i Solna. Mådde väl helt OK där, men generellt tyckte jag det hände för lite. Nu bor jag i en riktig storstad och trivs och mår bättre än någonsin.
awesomooo
2012-09-16, 12:54
Jag är storstadsmänniska men tycker t.o.m. Stockholm är en keff liten håla i jämförelse med andra städer man har varit i. Blir nervös och får panik när saker går sakta som man oftast upplever i mindre städer. Har inget emot mindre städer då jag tycker dom är rätt mysiga och eftersom det är 2012 och varje mellanstor stad i Sverige har i princip samma saker som finns i Stockholm. New York och London är två städer jag trivs i bortsätt ifrån att varje gång jag är i London så blir jag magsjuk.
Herr Oberst
2012-09-16, 12:56
Stockholm är en snygg jävla stad med världens alla möjligheter. Men jag orkar bara inte vara där mer än några timmar åt gången.
Värst av allt är bilköerna, därefter tunnelbanan. Och hur kul är det att bo i en stad man hatar att förflytta sig i?
Jag tycker inte stockholm är en sån stor stad. Den är tillräckligt liten för att man ska kunna springa på minst en man känner när man är ute och gör nåt ärende. Sen blir jag iofs mer stressad av att vara i småstäder än i en storstad.
För mig är det ofta avslappnande att vara ledig och sitta på ett fik och titta på andra som stressar omkring. Sen angående grönområden håller jag helt med. I morse tog jag en långprommis med en kompis längs vattnet, på vissa ställen gick vi helt ostört utan att möta en människa. Att turiststråken runt drottninggatan gör mig stressad och galen är en helt annan sak. DÄR är det trångt och jobbigt stressigt.
Ska man prata om Stockholm får man vidga gränserna lite längre än drottninggatan och gamla stan. Det finns så löjligt mycket grönområden och aktivititeter runtom stadskärnan som är väldigt lätta att nå med kollektivtrafiken.
Det blir svårt att prata om sådant som grönområden med stockholmare då man har helt olika referensramar för vad som är ett avslappnande grönområde. Stockholmare verkar ibland tycka att en handfull träd och lite gräs är fullt tillräckligt och att det är lite folk så länge man inte trängs. Kommer man från en liten byggd med naturen runt knuten där man är van att kunna vandra runt ensam i naturen en hel dag utan att möta på människor har man en helt annan syn på vad som är avskilt och avslappnande.
Om man behöver ett helt naturreservat för sig själv innan man kan känna sig avslappnad så kanske man behöver ta uti med en del saker, kan jag tycka..
*edit* Men jag förstår din poäng såklart!
Jag är från en mindre stad och har alltid kännt mig väldigt obekväm i storstäder. Man kan liksom inte slappna av och själva stadsmiljön gör att det känns klaustrofobiskt. Ingen natur någonstans, bara byggnader, byggnader och byggnader.
Har flyttat runt den del och hamnat i min gamla håla igen. Trivs bra med det.
Stockholm har jag besökt och det är verkligen ingen trevlig upplevelse för mig om det inte finns något man besöker där som betyder väldigt mycket. Men oavsett så får det inte vara någon längre tid. Hade aldrig kunnat tänka mig att bo i Stockholm, även om jag blivit erbjuden ett drömjobb där.
Om man behöver ett helt naturreservat för sig själv innan man kan känna sig avslappnad så kanske man behöver ta uti med en del saker, kan jag tycka..
*edit* Men jag förstår din poäng såklart!
Eller så är vi människor gjorda för att bo i naturreservat egentligen. Finns det inte forskning på var människor är som mest lyckliga? Har för mig jag läst någon studie som pekar på att folk som bor i mindre städer mår bättre överlag.
Herr Oberst
2012-09-16, 13:07
Ska man prata om Stockholm får man vidga gränserna lite längre än drottninggatan och gamla stan. Det finns så löjligt mycket grönområden och aktivititeter runtom stadskärnan som är väldigt lätta att nå med kollektivtrafiken.
Gör stockholmare inget annat än lullar runt i grönområden? Det kanske är lätt att se bara grönt och samtidigt glömma bort morgon och eftermiddagsstressen då det tar 4 timmar att förflytta sig dom 80 meterna mellan jobb och lägenhet
Jag gillar det snabba tempot och alla intressanta människor som finns i Stockholm. Men alla är vi olika.
Gör stockholmare inget annat än lullar runt i grönområden? Det kanske är lätt att se bara grönt och samtidigt glömma bort morgon och eftermiddagsstressen då det tar 4 timmar att förflytta sig dom 80 meterna mellan jobb och lägenhet
Löjliga överdrifter tillför mycket till diskussionen.
Jag har haft pendeltider mellan 15 och 45minuter när jag arbetat i Stockholm, vad skulle vara normalt på landsbygden eller i en mindre stad?
Kul att man använder stockholm i begreppet storstad ;)
Min erfarenhet från många storstäder runt om i världen är att folk är generellt mer öppna/trevliga och positiva till nya kontakter. Det går i ett snabbare tempo, allt passar givetvis inte alla, det handlar mycket om huruvida man själv är.
I sthlm är det en stor skillnad däremot. Märks det att du kommer utifrån tittar de snett på en. Det är en nästan absurd besatthet kring vart man bor och med risk att bli kraftigt kritiserad tycker jag att en överväldigande andel sthlmare även är rätt tröga.
Den gamla generationen sthlmare är väldigt trevliga dock! Jag undrar ibland hur det kan komma sig.
Herr Oberst
2012-09-16, 13:25
Ok ursäkta då. För att undvika alla tramsiga överdrifter så ska jag vara ärlig och säga att jag ofta spenderar omkring 40-60 minuter i enbart kötid dom dagarna jag jobbar i Stockholm.
Normal pendling i småstad är väl typ 5-10 minuter från dörr till dörr
Herr Oberst
2012-09-16, 13:37
Kul att man använder stockholm i begreppet storstad ;)
Alla kan ju inte vara lika beresta och världserfarna som du :)
Antar att du såg dig om lite efter studenten eller? Lärt dig lite spanska i Barcelona någon månad? Kanske knegade lite som nanny under en tid i New York och sen körde ett partyhalvår i Australien då du samtidigt passade på att dra runt i Asien med ryggan som sällskap? Kanske även tagit en skön helg i Kreuzberg också nån gång ibland när lusten varit stor?
Löjliga överdrifter tillför mycket till diskussionen.
Jag har haft pendeltider mellan 15 och 45minuter när jag arbetat i Stockholm, vad skulle vara normalt på landsbygden eller i en mindre stad?
Tar det 45min med bil så bor du iaf minst några mil från ditt arbete. Jag har aldrig haft längre än 10-15min till jobb/skola och det känns otänkbart att spendera 1,5-2h (2x45-60min) per dag i kollektivtrafik eller bilkö vilket verkar vara inte allt för ovanligt i Stockholmsområdet.
Stockholm är för litet, men jag är fortfarande kär i vissa delar av staden.
Ända som stör mig är bilköerna och kollektivtrafiken. Annars trivs jag underbart!
shut teh face
2012-09-16, 13:55
Bott i Stockholms förorter vilket blivit skit senaste tio åren.
Sen bodde jag på södermalm, vilket funka OK när man inte hade familj. Dock hatade jag fortfarande många delar av storstan; för mkt folk oftast, kollektivtrafiken och bilköerna.
Men framförallt är det stressen, och många individers attityd. Det sätter sig på en.
Nu bor jag på gotland med familj och det slår storstan med hästlängder.
Ibland dagdrömmer jag om att flytta ut på landet och ha långt till närmsta granne, leva ett enkelt och stillsamt liv. Men så inser jag att jag brukar vantrivas om jag åker till en sån plats mer än typ två dygn. Jätterastlös osv. Kanske tar det tid att varva ner och vänja sig, kanske kommer jag prova en vacker dag.
Jag bor i en förort till Stockholm och trivs bättre i stan än hemma, eftersom det är mer anonymt i stan. Jag blir stressad av att springa på bekanta hela tiden och känna press att vara glad och trevlig. Därför skulle nog en mindre stad vara det sämsta alternativet för mig. Alla känner alla, alla snackar skit om alla, man kan bara välja mellan några få gym/uteställen och träffar samma folk överallt. Hemskt.
Det stora utbudet i Stockholm tror jag genererar stress. Man har så mycket möjligheter att prova olika aktiviteter att man måste sålla bort massor och det blir svårt att veta hur man bäst ska lyckas fånga dagen. Hur mycket ska man utvecklas? Hur många intressen? Hur många umgängeskretsar?
Jag tillbringade 2 år nere i Ystad och stortrivdes. Hade det inte varit för att arbetssituationen förändrades, så hade jag förmodligen aldrig rört på mig.
Född och uppvuxen i Stockholm och tillbaka igen sedan drygt ett år.
Det tog ett bra tag att vänja sig vid all trafik och alla människor, mentaliteten och så vidare, men nu är jag assimilerad igen och går runt med sur, koncentrerad min själv...
går runt med sur, koncentrerad min själv...
vad har du för anledning att göra det?
vad har du för anledning att göra det?
Jag har ganska kraftiga ögonbryn, samt en mun som i avslappnat läge sluttar yyyyyttepyttelite nedåt. Sedan går jag ofta och lyssnar på ljudbok när jag transporterar mig och är inne i den. Denna kombo har jag fått för mig ger mig ett ganska bistert uttryck.
Sedan kan det vara raka motsatsen, om jag lyssnar på musik och Das Boot går på. Då står man med ett fånigt leende och försöker gunga i takt i stället.
Jag är någorlunda bosatt i Uppsala, en liten stor stad som jag faktiskt uppskattar vissa delar av, men då bör det väl nämnas att jag främst hänger i studentkretsar/områden. Ursprungligen kommer jag från hyffsat isolerad landsbygd där allt av värde ligger en timme bort. Det är den miljö jag trivs bäst i och kommer att återvända till så snart som möjligt. Nog för att jag gillar att gå ut och ta en trevlig öl på ett trevligt ställe, men det är skitsaker jämfört med att ha enormt med yta att röra sig på och minimalt med grannar som gnäller över högljudda bilar, skjutvapen, musik, explosioner och annat livsnödvändigt.
Stockholm kan jag uppskatta i små doser, men annars så ligger det i mina gener att avsky stora folksamlingar, hetsig trafik, muppig kollektivtrafik och diverse annat som hör storstaden till.
Jag har ganska kraftiga ögonbryn, samt en mun som i avslappnat läge sluttar yyyyyttepyttelite nedåt. Sedan går jag ofta och lyssnar på ljudbok när jag transporterar mig och är inne i den. Denna kombo har jag fått för mig ger mig ett ganska bistert uttryck.
Sedan kan det vara raka motsatsen, om jag lyssnar på musik och Das Boot går på. Då står man med ett fånigt leende och försöker gunga i takt i stället.
Dock låter det ju som att du skulle kunna ha gått med en likadan 'sur' min utanför stockholm, om det är pga ditt utseende och lyssnar på ljudbok.
Du skrev ju "men nu är jag assimilerad igen och"
Alla kan ju inte vara lika beresta och världserfarna som du :)
Antar att du såg dig om lite efter studenten eller? Lärt dig lite spanska i Barcelona någon månad? Kanske knegade lite som nanny under en tid i New York och sen körde ett partyhalvår i Australien då du samtidigt passade på att dra runt i Asien med ryggan som sällskap? Kanske även tagit en skön helg i Kreuzberg också nån gång ibland när lusten varit stor?
Jajemen! Det var underbara tider det! :)
Märkte efter jag skrev mitt inlägg att jag nog var lite hård. Min poäng var mer den att det inte går att välja sthlm när man pratar om för/nackdelar med en storstad. De flesta större städer världen över är folk mycket öppna och positiva till andra som inte kommer därifrån, men i sthlm är det i princip tvärtom på den punkten förutom just när det gäller den äldre generationen
Man tar väldigt mycket efter amerikanarna men har missat en av de viktigaste punkterna med amerikanare i sig, och det är just öppenheten och hur avslappnade folk är med varandra
Städer e skit.
Man ska minst 100 meter till närmaste granne .. :)
KTjy-EaLT-4
filmjölk
2012-09-16, 16:22
Men tänk er lantidyllen i en riktig småstad, där alla känner alla, alla jobbar i ortens enda fabrik eller är lantbrukare, alla går till stans enda pub, omgivet av kilometersvis med tät skog etc etc.
Jämför det med en betongförort med skräniga gäng från världens alla hörn, påtända pundare och klotter, ljudet av polissirener allt du ser är gråa betonghus och parabolantenner.
Rikard Jansson
2012-09-16, 16:24
Men tänk er lantidyllen i en riktig småstad, där alla känner alla, alla jobbar i ortens enda fabrik eller är lantbrukare, alla går till stans enda pub, omgivet av kilometersvis med tät skog etc etc.
Jämför det med en betongförort med skräniga gäng från världens alla hörn, påtända pundare och klotter, ljudet av polissirener allt du ser är gråa betonghus och parabolantenner.
http://content9.flixster.com/movie/95/46/86/9546863_det.jpg
filmjölk
2012-09-16, 16:29
:D....Sa killen som kommer ifrån ett samhälle identiskt med den här filmserien:
http://oliviaagreen.blogg.se/images/2010/wrong-turn-3-left-for-dead-2009-poster2_120612554.jpg
Rikard Jansson
2012-09-16, 16:31
:D....Sa killen som kommer ifrån ett samhälle identiskt med den här filmserien:
http://oliviaagreen.blogg.se/images/2010/wrong-turn-3-left-for-dead-2009-poster2_120612554.jpg
det ironiska är det roliga i sammanhanget, var 99% nära att lägga till wrong turn efter jägarna^^
Kul att man använder stockholm i begreppet storstad ;)
Den gamla generationen sthlmare är väldigt trevliga dock! Jag undrar ibland hur det kan komma sig.
Stockholm är inte storstad, det är dock den enda stad vi har i sverige och det är pågränsen att sthlm.
Det är för att den nya generationen inte är sthlmare det är inflyttade personer ifrån landet som tyckte dom varför fina att bo där, så nu är dom här istället och spelar fina, och det är ju en jämnlikar dyker upp
Jagh är uppvuxen långt ute på landet och flyttade närmare stan när jag blev "vuxen". Närmare till jobb och allt annat också egentligen....
Men jag kan inte påstå att jag trivs egentligen. Jag hatar bilköer, jag hatar när folk kör illa, och ju flera bilar ute desto fler som kör illa, enkel matematik :-)
Inget fan av tunnelbanan heller, för mycket folk och varmt.
Avskyr att köa på mcdonalds och alla andra ställen också för den delen. Avskyr att dom långsammaste människorna som finns alltid tycks hamna precis framför mig.
På sikt lämnar jag stockholm, det är jag ganska säker på, det är inte värt det helt enkelt...
Status Quo
2012-09-16, 18:46
Stockholm är inte storstad, det är dock den enda stad vi har i sverige och det är pågränsen att sthlm.
Det är för att den nya generationen inte är sthlmare det är inflyttade personer ifrån landet som tyckte dom varför fina att bo där, så nu är dom här istället och spelar fina, och det är ju en jämnlikar dyker upp
Gränsen för storstad går vid 100 000 inv. imo
Det beror helt och hållet på vilken layout storstaden har, samt vilka möjligheter där finns till nöjen, jobb, och studier. De 3 sistnämnda går sedan oftast att använda för att avläsa vilka typer av människor som bor där, eller åtminstone besöker stället om det är en turistort.
Hade inte velat bo i Stockholm, men Sydney är min favoritstad.
Dock låter det ju som att du skulle kunna ha gått med en likadan 'sur' min utanför stockholm, om det är pga ditt utseende och lyssnar på ljudbok.
Du skrev ju "men nu är jag assimilerad igen och"
Jag lyssnade inte på ljudbok när jag bodde i Ystad, för det fanns inga större avstånd att täcka som krävde underhållning... :d
Tar det 45min med bil så bor du iaf minst några mil från ditt arbete. Jag har aldrig haft längre än 10-15min till jobb/skola och det känns otänkbart att spendera 1,5-2h (2x45-60min) per dag i kollektivtrafik eller bilkö vilket verkar vara inte allt för ovanligt i Stockholmsområdet.
Ja det var väldigt lång pendling faktiskt, 3½mil enkel resa som jag gärna hade tagit kommunalt om det var gångbart.
Lustigt är att i dessa diskussioner så dyker alltid dessa kommentarer om att Stockholm inte alls är någon storstad upp. I nordiska mått är det en storstad, vilket är ganska logiskt att använda som referensram.
Jag gillar det snabba tempot och alla intressanta människor som finns i Stockholm. Men alla är vi olika.
Jag tycker precis tvärtom, vad gäller tempot. Allt skall vara så häftigt och hippt och inne och wooo, vilket nästan alltid känns artificiellt. En yta som upprätthålls bara för att, och alla är lika rädda för att bli påkomna med att inte fixa det. Väldigt mycket yta.
Det känns betydligt lugnare och mer avslappnat här i Göteborg.
Men framförallt är det stressen, och många individers attityd. Det sätter sig på en.
Nu bor jag på gotland med familj och det slår storstan med hästlängder.
Just. Det låter fantastiskt.
Det är ju ni gnällpellar som inte gillar stan som står för det griniga. Då är det ju bättre att ni stannar i era hålor.
Det är ju ni gnällpellar som inte gillar stan som står för det griniga. Då är det ju bättre att ni stannar i era hålor.
Vad jag förstår är det inte så många här tycker att det är grinigt i storstan, utan att det är för mycket hets.
Självklart är det självreglerande, men det var väl inte riktigt tanken med diskussionen?
Vad jag förstår är det inte så många här tycker att det är grinigt i storstan, utan att det är för mycket hets.
Självklart är det självreglerande, men det var väl inte riktigt tanken med diskussionen?
Arroganta hipsters, arga blickar, dåliga energier, dåligt självförtroende är några omdömen från ursprungsinlägget. Så, vad är diskussionen?
Arroganta hipsters, arga blickar, dåliga energier, dåligt självförtroende är några omdömen från ursprungsinlägget. Så, vad är diskussionen?
Det har du rätt i. Kan du med 100% säkerhet faktiskt säga att det är inflyttade utbölingar som står för det där, dock?
Jag tycker precis tvärtom, vad gäller tempot. Allt skall vara så häftigt och hippt och inne och wooo, vilket nästan alltid känns artificiellt. En yta som upprätthålls bara för att, och alla är lika rädda för att bli påkomna med att inte fixa det. Väldigt mycket yta.
Det känns betydligt lugnare och mer avslappnat här i Göteborg.
Just. Det låter fantastiskt.
Jag förstår inte vad det är som ska va så hippt och som man är rädd att inte fixa. Vad har jag missat?
Det har du rätt i. Kan du med 100% säkerhet faktiskt säga att det är inflyttade utbölingar som står för det där, dock?
Nej, men otrevligt folk finns överallt, liksom stressat folk, eller för den delen trevligt ödmjukt folk. Jag upplever inte det negativa som pekas ut som typiskt stockholmare. Klart, letar man referenser en lördagkväll på Stureplan får man ju en syn. Letar man exempelvis på stk tror jag man ser något annat.
BelowAverage
2012-09-16, 19:58
Jag tycker Stockholm är fint, mycket att se på.
Däremot blir det lätt lite för mycket för mig de gånger jag är där då jag oftast är på väg någonstans, inte riktigt hittar och då lätt blir stressad.
Människorna vettitusan om de känns annorlunda än någon annan större svensk stad.
Folk vill vara tuffa och inne överallt. Stockholmare glor inte lika mycket dock. Det är trevligt.
Nog för att tunnelbanan är ett stressnäste men det har knappast med människorna att göra ^.^
Jag skulle nog välja Stockholm före nån av de småorter jag bott på där 90% av befolkningen hatar "blattar" och tycker utbildning är värdelöst, skaffar barn vid 18-20, BMI 30+ är mer regel än undantag. Allt samtidigt som de röstar moderat - för "sossar är dumma". Gärna samtidigt som deras föräldrar är sjukskrivna men inte kan få bidrag :smash:*gah!*
Det bästa för mig är en mellanstor stad. Där det finns nog med folk för att alla inte ska känna alla, mycket att göra, allt man (jag xD) behöver finns utan att avstånden blir för stora.
Löjligt att dra upp ifall Stockholm är en storstad eller inte globalt sett. Detta är ett svenskt forum, de flesta användare bor i Sverige.:laugh:
Nej, men otrevligt folk finns överallt, liksom stressat folk, eller för den delen trevligt ödmjukt folk. Jag upplever inte det negativa som pekas ut som typiskt stockholmare. Klart, letar man referenser en lördagkväll på Stureplan får man ju en syn. Letar man exempelvis på stk tror jag man ser något annat.
Och det är ju det som är magin med städer. Man slipper umgås med den som råkar bo närmast, man kan hitta sitt egna lilla hål där man trivs med alla.
Jajemen! Det var underbara tider det! :)
Märkte efter jag skrev mitt inlägg att jag nog var lite hård. Min poäng var mer den att det inte går att välja sthlm när man pratar om för/nackdelar med en storstad. De flesta större städer världen över är folk mycket öppna och positiva till andra som inte kommer därifrån, men i sthlm är det i princip tvärtom på den punkten förutom just när det gäller den äldre generationen
Man tar väldigt mycket efter amerikanarna men har missat en av de viktigaste punkterna med amerikanare i sig, och det är just öppenheten och hur avslappnade folk är med varandra
Visst är amerikanare i gemen mer öppna än svenskar, men du missar - och träffar - en väldigt viktig punkt här:
Om du vore turist i Sverige så skulle folks attityder automatiskt vara mer tillmötesgående, speciellt om du inte talar modersmålet.
Klart att Stockholm är en storstad. En väldigt fin storstad.
Jag förstår inte vad det är som ska va så hippt och som man är rädd att inte fixa. Vad har jag missat?
När jag hälsade på en kompis i Västerås däremot, då vart jag lite skraj. Alla i typ åldrarna16-35 hade likadana kläder och det kändes som om de ville se trendiga ut. Min kompis sa att de hade nåt småstadskomplex och klädde sig som de trodde att folk klär sig i Stockholm. Fast att de hade fel.
Status Quo
2012-09-16, 20:13
Jag skulle nog välja Stockholm före nån av de småorter jag bott på där 90% av befolkningen hatar "blattar" och tycker utbildning är värdelöst, skaffar barn vid 18-20, BMI 30+ är mer regel än undantag. Allt samtidigt som de röstar moderat - för "sossar är dumma". Gärna samtidigt som deras föräldrar är sjukskrivna men inte kan få bidrag :smash:*gah!*
Bättre att skaffa barn vid 20 än vid 40 som många gör. Och att sossar är dumma har de ju helt rätt i.
Bara bra, tackar som frågar.
Trivdes inte i Stockholm men jag trivs bra i andra storstäder.
Uppväxt i villaförort en bit utanfrån en medelstor stad.
Har på sistone bott under perioder i tre större städer, varav en var Stockholm. Fick helt nytt perspektiv på min lilla "bone"håla efter det. Föredrar definitivt mindre orter nu. Mindre stress, mer trevligt.
Svårt att sätta ord på vad men jag blir mer lugn och harmonisk av det. :)
Jag älskar Stockholm. Jag känner mig inte så stressad. Trafiken stör inte mig särskilt mycket men jag har en priviligerad situation där jag både bor och jobbar i innerstan och kan cykla eller gå överallt. Då blir jag inte begränsad av köer och liknande.
Jag skulle få panik av den situationen som Filmjölk beskriver. I Stockholm kan jag vara tillräckligt anonym samtidigt som jag har den lilla staden i kvarteren närmast mig där jag känner massa grannar, butiksinnehavare, restaurangägare etc. För mig är det idealet.
Det jag främst skulle bli begränsad av på liten ort är begränsningarna i vägnät. Jag gillar att gå promenader och ofta finns det bara en eller ett fåtal vägar man kan gå om man vill ha en längre runda. Har alltid tänkt på det när jag besökt vänner på mindre orter. Varje morgon måste jag gå samma runda. Jag ogillar skarpt sånna rutiner. Om jag ska gå till jobbet här i Stockholm tar jag olika rundor för att få variation.
tossefar
2012-09-16, 21:10
Bättre att skaffa barn vid 20 än vid 40 som många gör. Och att sossar är dumma har de ju helt rätt i.
Varför är det bättre? Vem har gått klart högskolan vid 20? Eller ens hittat något roligt att arbeta med? Alla har inte ambitionen att vara truckförare.
alphahanen2
2012-09-16, 21:23
Rubrik sådär, jag vet.
Försöker göra en lång historia kort. Med storstadsfolk hämtar jag min erfarenhet från Stockholm där jag är uppväxt, men jag kan tänka mig att det kanske även rör våra två andra stora städer.
På senare år har jag bott i och besökt en del något mindre städer och jag känner att jag trivs bättre där. Men ibland när jag besöker mina föräldrar i Stockholm så känner jag att jag inte riktigt kan vara mig själv på samma sätt.
Känner alltid av såna dåliga energier när jag är i Stockholm. Att åka tunnelbana kan ibland vara jobbigt. Jag vet inte om jag vill tillskriva det den stora folkmassan enbart.
Men det känns verkligen som omgivningen är så annorlunda. Har de så dåligt självförtroende eller vad är grejen? antingen är man en arrogant hipsters som vägrar flytta på sig när de ser att man ska fram, eller den andra typen av folk som alltid bemöter än med en tillsynes arg blick. Okej detta är en jävligt grov generalisering och gäller ju såklart inte alla men,
tror ni att det är jag som skapar dessa energier jag känner själv eller är någon beredd att hålla med mig?
Jag ser att du har besökt kistas galleria.. Skämt o sido kan jag hålla med dig. Har man varit inne i city och åker till nån förort känner man skillnaden. Men stockholm är inte bara som du beskriver det.
Herman H
2012-09-16, 21:29
En storstadskvinna flyttade ut här på landet för ett par år sedan, hon var den typiska moderiktiga kariärkvinnan i högklackat, kort musvärmarekjol och kort skinjacka, så såg hon ut när hon flyttade hit iaf.
Det tog inte mer än två år för att det skulle ordna till sig och sen hade hon kopplat av tillräckligt och förfallit till att bli som de flesta andra här ute på landet när det går och rotar i trädgård osv med gula gummistövlar och rosa försmå mjukisbyxor :d
Det är faktiskt rätt mysigt och avkopplande att bo lite utanför tätorten, när jag rullar upp persiennerna i sovrummet på morgonen så är det första jag ser två hästar som tuggar gräs och tittar tillbaka på mig. Livet är faktiskt rätt härligt!
Scratch89
2012-09-16, 22:04
Jag tycker precis tvärtom, vad gäller tempot. Allt skall vara så häftigt och hippt och inne och wooo, vilket nästan alltid känns artificiellt. En yta som upprätthålls bara för att, och alla är lika rädda för att bli påkomna med att inte fixa det. Väldigt mycket yta.
Typ. Det här är Stockholm för mig.
Kidbgs24FDc
Det är ju ni gnällpellar som inte gillar stan som står för det griniga. Då är det ju bättre att ni stannar i era hålor.
Jag tycker nog det är lika mycket grinighet från båda hållen.Du framstår inte riktigt som ett dygdemönster själv i diskussionen.
Nej, men otrevligt folk finns överallt, liksom stressat folk, eller för den delen trevligt ödmjukt folk. Jag upplever inte det negativa som pekas ut som typiskt stockholmare. Klart, letar man referenser en lördagkväll på Stureplan får man ju en syn. Letar man exempelvis på stk tror jag man ser något annat.
Det kan nog kännas svårt att se det när man bor i Stockholm. Du måste ju samtidigt förstå att vi som inte bor i Stockholm har en annan syn på staden än vad du har. Vi har en annan referensram och saker du ser som naturliga är för oss ovana och blir därför uppförstorade. Särskilt som man som icke-bofast vid besök i staden oftast inte kan gå in och stänga dörren om sig i en lägenhet som en stockholmare kan göra vid behov.
Däremot är det jag och flera med mig upplever att det är mer stressat i Stockholm och att stockholmare är mer otrevliga till sättet på publika platser, det behöver inte vara ett personlighetsdrag utan kan vara ett socialt - av stockholmare accepterat - beteende som inte är accepterat i andra delar av Sverige då vi lever i skilda sociala kontexter. Att avskriva våra känslor som strunt tycker jag är tämligen barnsligt även om jag förstår att du varken känner igen dig i beskrivningen eller är särskilt glad att klä skott för den tämligen utbredda uppfattning av stockholmare som dryga. Dock tycker jag inte folk har klandrat stockholmare i gemen särskilt mycket i tråden utan istället har fokuserat på själva staden stockholm.
Håller med dig Mantus. Tror också att vissa accepterar detta beteende mer än andra. Antar att om man har behov av att synas och visa upp sig så måste man ha vassare armbågar i större städer. Man måste ha och göra allt så perfekt jämt och man går på spänn för att man är så himla rädd att göra bort sig. (Avdelning Dr Phill och hans nattsvammel)
Hur är det i Gbg och Malmö då? Jag har i ärlighetens namn fördomar om att folket i Malmö är så självgoda. Eller kanske att de/ni enbart är "stolta"? Är inte meningen att trampa någon på tårna utan mest nyfiken hur det skiljer sig på beteende städer emellan.
Håller med dig Mantus. Tror också att vissa accepterar detta beteende mer än andra. Antar att om man har behov av att synas och visa upp sig så måste man ha vassare armbågar i större städer. Man måste ha och göra allt så perfekt jämt och man går på spänn för att man är så himla rädd att göra bort sig. (Avdelning Dr Phill och hans nattsvammel)
Göra bort sig hurdå?
mangemani
2012-09-16, 23:27
upp tidigt, gå i snabb takt till tunnelbanetåget, åka i några minuter, av tåget, nästan springa till nästa tunnelbanetåg, några minuters färd, av och sedan promenera till målet, det är min erfarenhet utav att bo i stockholm, inte ha bil och ska till jobbet plussa sen på att man ska vada sig igenom folk som ska av och på tågen och som ska blockera dessa rulltrappor då man har bråttom.
dessa mornar, vet att det är en vane sak, men jag pallade då inte med dem, och jag var där då 1 vecka.
hade jag varit där längre så hade jag nog fått mag problem eller nått utav stressen.
tacka vet jag små städer, sätta sig på en buss för att ta sig dit man vill, done.
Göra bort sig hurdå?
Kanske bara jag, jag vet inte. Menar väl att man sätter på sig det snyggaste man har i klädväg, fixar frippan en extra gång och plötsligt ser man rätt vårdad ut och då byggs det på något sätt upp en bild av att man måste bete sig lika snyggt som det yttre och man blir inte lika naturlig i sitt beteende.
Som sagt svamlar jag en aning.
upp tidigt, gå i snabb takt till tunnelbanetåget, åka i några minuter, av tåget, nästan springa till nästa tunnelbanetåg, några minuters färd, av och sedan promenera till målet, det är min erfarenhet utav att bo i stockholm, inte ha bil och ska till jobbet plussa sen på att man ska vada sig igenom folk som ska av och på tågen och som ska blockera dessa rulltrappor då man har bråttom.
dessa mornar, vet att det är en vane sak, men jag pallade då inte med dem, och jag var där då 1 vecka.
hade jag varit där längre så hade jag nog fått mag problem eller nått utav stressen.
tacka vet jag små städer, sätta sig på en buss för att ta sig dit man vill, done.
Jag som trott att mina problem med att folk inte kan flytta sig skulle lösas den jag blev lika bred som dig. Om inte ens du får fri passage så gör jag nog bäst i att inte flytta tillbaka till Stockholm på ett tag
Jag gillar det snabba tempot och alla intressanta människor som finns i Stockholm. Men alla är vi olika.
..
Jag ser framför mig en kille i 20-årsåldern med svarta plastbågade glasögon och iPod som går in på Konsum på Folkungagatan. Han har just flyttat till Stockolm (för att det är tufft men det säger han inte) "för att bli nånting med media" och närmare bestämt till SoFo (fejkanspelning på Soho), området söder om Folkungagatan i den numera hippa före detta arbetarstadsdelen Södermalm. Lägenheten har han fått betald av pappa för att han var orolig att sonen inte skulle bli någonting alls.
Har bott riktigt långt ut i vildmarmken på flera ställen, i mindre städer och halva livet i olika storstäder, är trött på stan och föredrar naturen och små ställen i alla lägen. Stockholm uppfyller alla krav på "storstad" tycker jag, både positiva och negativa. Den kan ju inte jämföras med de stora europeiska super-karriärs-städerna som Paris och London där precis allt händer men i förhållande till sin faktiska storlek är den ju extremt avancerad. Och som Rahf sa, mycket vacker.
stolpskott
2012-09-17, 09:41
Stockholm har sin charm i lagom doser. Om man bara vet hur kan man få en väldigt romantisk stadsupplevelse på beställning.
Men ärligt talat föredrar jag att spendera en helg på släktingarnas torp som saknar el och rinnande vatten. Allt i staden handlar om att göra saker (plugga, fika, bio, mat o.s.v.), det är först när man är utanför vimlet som man bara kan vara. Där allt som står på agendan är att se till att det finns ved och mat. Jäkligt befriande.
Bor i Västerås, väljer att bo i den som jag bodde på landet. Jag har nog något problem med att sortera intryck, för just tunnelbana etc tycker jag är sjukt stressande. Man kan inte möta folks blickar för ens blick studsar bort el sugs in på ngt obehagligt sätt, så mkt folk man inte känner! :Virro :d
Dejtade en kille som bodde på kungsholmen, i teorin fattade jag att det var jättelätt att ta tåget till sthm och sedan dit, men jag blev helt groteskt tilt i huvudet varje gång så han kom och mötte upp mig likt en personlig assisten (det tog lite tid när jag skulle fixa själv).
Själv skyndar jag mig aldrig (om det inte gäller att hinna med gym - kan tom jogga om det ska klämmas in!). Han kunde inte för sitt liv inte förstå hur jag när jag ska ta bussen helt sonika gör iordning mig och går till busshållplatsen. Ja, vaddå, den går ngnstans inom 20 min - har den just gått så tar jag en promenad, lyssnar musik el facebookar.. I sthm springer folk till tunnelbanan..?! Bland allt folk.. vad är det som ska hinnas med.. blir alltid lite undrande.
Här i Västerås saknar jag att runt knuten ha milslånga promenader utan att möta folk (uppväxt i Mora), men annars har jag skapat min egen bubbla. När sonen gick i skolan såg jag den från köksfönstret, nu har han börjat skolan som ligger vid mitt jobb + affären (som jag ser från balkongen). Ska jag någonstans går helst, tar tex 2 h prommis tor för ett ställe jag besöker regelbundet men ogillar att byta buss m massa folk osv och körkort har aldrig intresserat mig. Cykel går för fort.. :P På lokala affären hojtar de till att jag fått paket innan avin dimpt ner, man känner alla men kan ändå välja att åka till stan el ngt köpcentra och komma hem till bubblan och prata ikapp de äventyr man varit ute på.. :D
Däremot skulle jag säkert vilja resa mer, men då vill jag inte gnugga mig med folk så även om jag skulle gilla själen i olika städer så hade jag nog blivit väldigt trött av folkmängderna. El så vänjer man sig?
Tål stress om den har en poäng, anpassar mig - men just stressen i städer känns bara.. konstig?
Har bara bott i Mora, Borlänge, Örebro och Västerås. Fick jag välja skulle det nog bli Örebro, men Västerås är helt ok. Pojkvän bor i Eskilstuna, den stan har jag inte fått ngn känsla för. Så småstader funkar fint för mig - men direkt jag kommer till Sthm, Göteborg o Malmö överväldigas av mängden människor - fast det kan som sagt vara vanesak.
Men det är väl som när stadsfolk hälsat på i Mora, det kan vara rent komiskt när man åker ut på landet i Mora och de inte vet vart de ska ta vägen.. :D Om jag fick välja att bo vart jag ville skulle det noga vara strax utanför Umeå, fick nice feeling där. Vet inte vart det är bäst att uppfostra barn, i ngt område med låg arbetslöshet o brottslighet men utan mindervärdeskomplex kanske.. men nu bor vi här. ;)
Det svåra med Stockholm är att alla är som Lellan. Lite saktmodiga och förvirrade. :P
Befinner jag mig i tunnelbanan är det ju för att jag är på väg någonstans. Om bara alla kunde göra som mig och gå snabbt i en rak linje, gärna i ordnade led...
Det svåra med Stockholm är att alla är som Lellan. Lite saktmodiga och förvirrade. :P
Befinner jag mig i tunnelbanan är det ju för att jag är på väg någonstans. Om bara alla kunde göra som mig och gå snabbt i en rak linje, gärna i ordnade led...
Vad fantastiskt det vore. Tänk om de kunde börja dela ut böter till folk som går för sakta, står still på fel sida i rulltrappan, sneddar hejvilt, helt plötsligt byter riktning eller helt enkelt bara stannar. Förstår ärligt inte vad folk sysslar med. Skönt att man bytt arbete nu så man slipper Tcentralen på morgonen iaf.
Ontopic så trivs jag som fisken i vattnet. Mycket att göra, kul folk och bra jobbmöjligheter i nischade branscher. Enda jobbiga är bostadskaoset.
I sthm springer folk till tunnelbanan..?! Bland allt folk.. vad är det som ska hinnas med.. blir alltid lite undrande.
Det är svårare att imponera på någon. Utgå från att en del stockholmare skriver här;
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=63196&highlight=klocktr%E5den
Sen kan man göra en djupare analys men det tror jag inte skulle uppskattas.
Scratch89
2012-09-17, 22:04
Det där med att springa överallt förstår jag mig inte på. Har ju varit i London ett par gånger och folk springer till tunnelbanan även fast de går varannan minut dygnet runt. Där är det till och med speciella filer i rulltrapporna, där man ska stå till höger så folk kan rusha förbi på vänstersidan. Står man till vänster blir det ett jäkla liv av de som kommer bakom.
Det där med att springa överallt förstår jag mig inte på. Har ju varit i London ett par gånger och folk springer till tunnelbanan även fast de går varannan minut dygnet runt. Där är det till och med speciella filer i rulltrapporna, där man ska stå till höger så folk kan rusha förbi på vänstersidan. Står man till vänster blir det ett jäkla liv av de som kommer bakom.
Prova att stå till vänster i rulltrappan upp till Centralstationen. Vilken déja vû! Det här har vi pratat om tidigare :MrT:
Det där med att springa överallt förstår jag mig inte på. Har ju varit i London ett par gånger och folk springer till tunnelbanan även fast de går varannan minut dygnet runt. Där är det till och med speciella filer i rulltrapporna, där man ska stå till höger så folk kan rusha förbi på vänstersidan. Står man till vänster blir det ett jäkla liv av de som kommer bakom.
Den regeln gäller överallt, även om alla inte verkar inse det :d
Jag känner likadant.
Bor och är uppväxt i Malmö och bor kvar enbart pga att jag har ett jobb som jag älskar här.
Småstäder, mycket natur, lugn och ro... det hade jag velat ha ist. Jag kommer iafl inte att bli gammal i den här shitta staden, det är ett som är säkert.
Scratch89
2012-09-17, 23:21
Prova att stå till vänster i rulltrappan upp till Centralstationen. Vilken déja vû! Det här har vi pratat om tidigare :MrT:
Den regeln gäller överallt, även om alla inte verkar inse det :d
Fast där står det ju stora skyltar om att man ska stå till höger, även om man "ska" göra det här också. Nästan så att ses som lagbrott att inte göra det där. I Sverige knyts väl näven i fickan bara. :D
I Sverige knyts väl näven i fickan bara. :D
Prova säger jag ju.
Scratch89
2012-09-17, 23:25
Prova säger jag ju.
Men vilken jävla rulltrappa till centralstationen?
Men vilken jävla rulltrappa till centralstationen?
Problemet är när du kommer med tunnelbana, det är kanske 500 till som gör det om det är morgon, så på två minuter ska flera hundra åka den där rulltrappan. Och eftersom det här är industriellt, pågår flera timmar per morgon, varje morgon, så är folk irriterade :laugh:
mangemani
2012-09-18, 00:21
http://sphotos-b.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash3/527502_435992829770114_1111294090_n.jpg
typ min erfarenhet utav stockholms rulltrappa till centralstationen på morgonen då alla ska till jobbet
Det jag främst skulle bli begränsad av på liten ort är begränsningarna i vägnät. Jag gillar att gå promenader och ofta finns det bara en eller ett fåtal vägar man kan gå om man vill ha en längre runda. Har alltid tänkt på det när jag besökt vänner på mindre orter. Varje morgon måste jag gå samma runda. Jag ogillar skarpt sånna rutiner. Om jag ska gå till jobbet här i Stockholm tar jag olika rundor för att få variation.
I vilka samhällen har du varit då? För jag kan på rak arm inte komma på något samhälle som varit så begränsat om det inte handlat om mindre än 10 hus som ligger längs en landsväg, då har man å andra sidan oftast skogen eller fälten utanför tomten.
Intressant frågeställning, har inte riktigt ro att läsa tråden just nu men personligen så trivs jag i Sverige-stora städer som sthlm och götet. Större internationella städer kan bli för mkt för mig. Men hur mkt jag än trivs så älskar jag att komma hem till Uppsala och då framförallt mina föräldrars hem utanför staden där allt är lugnt och man får planera när man ska göra något. Det laddar mina batterier bra och är en semester, men jag skulle aldrig palla att bo så. Jag behöver närheten.
I Sverige knyts väl näven i fickan bara. :D
I Sverige kommer Yes bakifrån och flyttar på dig.
MathiasF
2012-09-18, 11:10
I Sverige kommer Yes bakifrån och flyttar på dig.
Surprise buttsex? :naughty:
Jag hatar att bo i Stockholm. Har bott här hela mitt liv. Både i förort och mitt i smeten. Jag avskyr iförsig människor i mängder, tycker inte folk kan bete sig riktigt sunt.
sweetkarolina
2012-09-18, 12:03
Har bara bott i Mora, Borlänge, Örebro och Västerås. Fick jag välja skulle det nog bli Örebro, men Västerås är helt ok. Pojkvän bor i Eskilstuna, den stan har jag inte fått ngn känsla för. Så småstader funkar fint för mig - men direkt jag kommer till Sthm, Göteborg o Malmö överväldigas av mängden människor - fast det kan som sagt vara vanesak.
Lite roligt, vi verkar ha bott i typ samma städer, Borlänge ("hem"), Eskilstuna (plugg) och Örebro (jobb), Västerår o E-tuna har jag fattat är tämligen lika varandra. Eskilstuna är kanske en lagom stor stad men vissa har ändå en del lillebrorskomplex och påminner smått om stockholmare.
Och för övrigt kul att se att så många andra har samma erfarenheter/upplevelser av stockholm/stockholmare. Oavsett om det är inflyttade sådana eller inte.
Vissa saker tycker jag är viktigt för att vara en bra stad, att den tex har högskola/universitet är bra, för det innebär att det alltid kommer finnas en viss in/ut-flyttning samt att det finns en vettig framtid för ungdomar. Bor man i en stad utan högskola/universitet så kommer en stor del av ungdomarna flytta ut efter gymnasiet, det ligger ett mått hopplöshet i situationen.
Och om det inte finns in/ut-flyttning så får man för mycket alla-känner-alla syndrom. Alla blir även till slut släkt med varandra. Däremot tycker jag inte värst mycket om Uppsala, där känns det som att 90% av invånarna är studenter, vilket innebär att befolkningen blir rätt ensidig. Många unga vuxna men färre äldre, och för den delen kanske färre barnfamiljer. En annan sak jag gillar med min egen situation, jag bor i Örebro men jobbar i Nora (3,5mil) är att jag sällan träffar arbetskamrater på fritiden. Och de få gånger det händer så kan det vara trevligt. Vissa av mina arbetskamrater åker faktiskt bort till omkringliggande orter för att handla mat, just för att inte ALLTID behöva träffa folk de känner.
Sen ska en bra stad heller inte vara för stor, eller kanske rent av bara inte huvudstad? Jag vet inte vad det är men det blir kanske en för hög stress, för mycket karriärister, för mycket opti-noja eller nåt. Jag upplever tex inte göteborg som hälften så stressande som stockholm.
Scratch89
2012-09-18, 15:20
I vilka samhällen har du varit då? För jag kan på rak arm inte komma på något samhälle som varit så begränsat om det inte handlat om mindre än 10 hus som ligger längs en landsväg, då har man å andra sidan oftast skogen eller fälten utanför tomten.
Cilia kallar ju allt utanför tullarna för Landet.
The_RobRoy
2012-09-18, 15:27
http://sphotos-b.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash3/527502_435992829770114_1111294090_n.jpg
typ min erfarenhet utav stockholms rulltrappa till centralstationen på morgonen då alla ska till jobbet
Vadå, dedär är ju den lugna perioden mellan rusningstrafik här i HK :)
Jag är uppväxt strax norr om Stockholm och bor nu mitt i smeten sen 9 år tillbaks.
Jag älskar storstäder, inte sällan de största. London, Paris, Milano, Rom & NyC. Farten, drivet. Människorna. Innovationen. Modet. Maten. Känslan är magisk.
Stockholm är "min" stad. Jag vet vart jag har den bästa bagaren. Vart de säljer Stockholms bästa ost. Vart man kan hitta ekologiska ägg svinbilligt och min slaktare bor 3 mil från mig. Jag känner de som äger mina favoritklädaffärer och varje vecka tamigfan poppar det upp nån ny stjärna på restauranghimlen.
Jag trivs stört bra i Stockholm, men älskar landsbygden likaväl. Jag är så lyckligt lottad att mina föräldrar har ett par landställen som jag åker till för att fiska, jaga, motionera hundarna åka 4 hjuling eller snöskoter och åka skidor. Men efter ett par -3 veckor i vildmarken (höhö) så vill jag ha farten igen.
Den perfekta kombon för mig är att bo i Stockholm. Jobba i Stockholm och dra iväg på helgerna emellanåt till landet. Och att ta kontinuerliga semestrar utomlands.
:)
Vadå, dedär är ju den lugna perioden mellan rusningstrafik här i HK :)
Vad intressant :) Jag var där 1995 och tyckte det såg ut ungefär sådär, dock undvek jag rusningen, bland annat genom att jobba på nattklubb.
Det där med att springa överallt förstår jag mig inte på. Har ju varit i London ett par gånger och folk springer till tunnelbanan även fast de går varannan minut dygnet runt. Där är det till och med speciella filer i rulltrapporna, där man ska stå till höger så folk kan rusha förbi på vänstersidan. Står man till vänster blir det ett jäkla liv av de som kommer bakom.
Jag har inte förstått det där att man ska bli irriterad på att folk har bråttom. Stå till höger så kan du ta det hur lugnt du vill men hindra inte annan.
En gång när jag skulle julshopa en snabbis på Åhléns på lunchen och gick upp i rulltrappan så stod det en man till höger och jag såg att han tittade på mig när jag gick upp. När jag kom förbi honom skickade han ut påsarna han hade i handen så dom nuddade mig och väste - ha inte så himla bråttom!.
Hade han bara hållit sina kassar intill sig som tidigare hade jag passerat utan att vi hade rört varandra men nej alla ska följa hans rytm allt annat är fel.
Även om vi Stockholmare uppfattas som om vi är hänsynslösa så känner jag att turisterna är mindre hänsynsfulla. De har svårt att ta att det inte är som hemma i Säffle.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.