handdator

Visa fullständig version : Vivaldis vanvettiga viktresor ( En journal om testosteron, ätstörningar och vikter )


Vivaldi
2012-09-08, 15:39
Hej allesammans, före detta ätstörd pöjk här uppvuxen på landet som nu bestämt sig för att börja journala lite efter drygt ett år av seriös träning ( och innan det 3 år av discobygg samt deff ).

Lite kort om mig då:
Ålder: 19
Längd: 187 cm
Vikt: 76 kg

http://s8.postimage.org/amycvwvgx/2012_09_08_00_51_23.jpg (http://postimage.org/image/amycvwvgx/)

Mark: 135
Bänkpress: 85 ( kör själv just nu så vågar ej maxa mer ... )
Benböj: 130

Alltid varit klen genetiskt, det kombinerat med ett stort läsintresse och en tämligen kolugn läggning resulterade tyvärr i en päronformad kropp med manstuttar. Detta fungerade dock ej så bra i högstadiet vilket ledde till att jag började träna med målet att tappa vikt.
Som person med en lätt asperger ledde detta dock till en ganska kraftig släng av Ortorexi ( jag räknar fortfarande ut exakta näringsvärden av de rätter jag äter instinktivt ) som väl fungerade i början. Jag gick från 1.65 på 90kg till 1.87 och 63 kg. Följden av detta blev dock frossor, sömnproblem, minskad sexlust och en testosterondrop utan dess like. Jag harvade i nästan ett år på gymmet, samtidigt som jag gjorde 1000 andra saker och försökte samtidigt hålla uppe mina betyg då jag läste Teknik ( straight MVG yo ).
Jag var mycket nära att crasha, då jag 4 månader innan studenten fick veta att mina testovärden nu tekniskt sätt sade att jag var kastrerad ( 0,5, normalt värde = 20 ). Jag vaknade härmed upp, och började tvinga mig själv att äta kolhydrater samt framför allt FETT igen ( innan hade jag kört på en blandning av LCHF och GI, inget fett, inga kolhydrater, i princip grönsaker och protein kombat med PF )
Nu har jag dessutom fått medicinering mot mina ofantligt låga testovärden, och bor själv samt jobbar då jag inte vet vad tösen jag skall läsa till ( och ej vill lägga 500 000 samt 4 år på en utbildning då ).
Nu är mitt mål av bli stor, stark och må bra både fysiskt som psykiskt, ni som orkar läsa är mer än välkomna att följa med i min traggliga väg till BEFF !