Skillnad bukfetma vs underhudsfett

[shadowfire]

Jag har försökt googla mig fram till kunskap om ämnet, men inte hittat mer än fåordig information som mest pratar om att bukfetma kan vara skadligt i det långa loppet osv.

Jag har fått för mig att bukfetma är fettet insprängt mellan organen och inte är detsamma som underhudsfett som ligger mer ytligt (och som kan ligga runt magen). Rätta mig gärna om jag har fel.

Av nyfikenhet;

1) I nuläget vet jag inte om det är underhudsfett eller bukfetma som gömmer sig under. Antagligen finns ju båda delarna, men i vilken fördelning? Kan man på någotvis mäta andel underhudsfett vs insprängt fett över/mellan organen? Genom bodpod? Kaliper? Röntgen?

2) Skiljer det sig något i frisättningen av bukfett kontra underhudsfett. Jag tänker andelsmässigt men också om det finns någon gräns. På ett kcalunderskott med styrketräning som primer för att trigga proteinsyntes och hormonutsöndring, tar kroppen av både underhudsfett och bukfett samtidigt? Eller börjar kroppen att nalla av de ytligare fettdepåerna tills de är förbrukade och därefter börjar jobba med de inre fettdepåerna?

3) Någon av er gurus som har koll på hur fettinpackningen fungerar på kcalöverskott tillsammans med förhöjda kortisolnivåer? På ett milt överskott på låt säga +300 kcal/dag ihop med kanske lite för höga kortisolnivåer för att anses hälsosamt, hur fördelas energiöverskottet? Glykogeninlagring, inpackning som underhudsfett och hur stor andel blir istället insprängt bukfett?

[blondyz]

Jag kan inget om ämnet, har inte ens googlat. Med det i åtanke kommer jag fram till följande.

1. Kaliper borde (om jag fattat metoden rätt) mäta underhudsfett, att man med en kalipermätning skulle kunna mäta fett mellan sina interna organ låter osannolikt.

2. Kroppen eftersträvar nog balans då överskottet är stort i "båda depåerna", när fettmängden mellan organen närmar sig normalt, eller rentav strax under normalt kommer troligtvis kroppen att ta från andra ställen. Underhudsfett isolerar, medans det inre fettet dämpar stötar och skyddar dina organ. Jag tror att kroppen prioriterar att behålla stötdämpning och skydd av inre organ framför isolering, om man slår ett öga på väldeffade personer så har de väldigt lågt, i det närmaste obefintlig mängd underhudsfett. Hade deras organ inte varit skyddade av fett hade de nog gått sönder. Om kroppen istället hade tagit av det inre fettet hade man väl blivit sängliggande i bästa fall, och fortfarande ha en hel del underhudsfett kvar i slutet på världens megadeff.

3. Individuellt, det går nog inte att avgöra med de faktorer du förser. Det är mycket som spelar in av gäller kroppsliga funktioner och om någon öht. ska kunna gissa behöver de nog ha koll på fler parametrar än kcal överskott, träningsform och kortisol.

[Lychgate]

Brukar talas om Subkutant(underhuds) och viskeralt(organ/bukfett) när det är mer vetenskapligt, kanske finns mer om du googlar inom detta.

Svar 1: Underhudsfett sitter på yttre sidan av magmuskulaturen, bukfett innanför. Kalipermätning gäller alltså underhudsfett.

2: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=106947 eller http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=182164&highlight=subkutant

3: Vet ej.

[Eddie Vedder]

Angående 3:


Abstract

Stress is a state of threatened homeostasis or disharmony caused by intrinsic or extrinsic adverse forces and is counteracted by an intricate repertoire of physiologic and behavioral responses that aim to reestablish the challenged body equilibrium. The adaptive stress response depends upon an elaborate neuroendocrine, cellular, and molecular infrastructure, the stress system. Crucial functions of the stress system response are mediated by the hypothalamic-pituitary-adrenal (HPA) axis and the central and peripheral components of the autonomic nervous system (ANS). The integrity of the HPA axis and the ANS and their precise interactions with other CNS components are essential for a successful response to the various stressors. Chronic stress represents a prolonged threat to homeostasis by persistent or frequently repeated stressors and may lead to manifestations that characterize a wide range of diseases and syndromes. Such states progressively lead to a deleterious overload with complications caused by both the persistent stressor and the detrimental prolongation of the adaptive response. The metabolic syndrome can be described as a state of deranged metabolic homeostasis characterized by the combination of central obesity, insulin resistance, dyslipidemia, and hypertension. The incidence of both obesity and the metabolic syndrome in modern Western societies has taken epidemic proportions over the past decades and often correlates with indices of stress in the affected populations. Stress, primarily through hyperactivation of the HPA axis, appears to contribute to the accumulation of fat tissue, and vice versa, obesity itself seems to constitute a chronic stressful state and may cause HPA axis dysfunction. In addition, the description of obesity as a systemic low grade inflammatory condition that contributes to the derangement of the metabolic equilibrium implies that the proinflammatory cytokines which are secreted by the adipocytes hold a potentially important pathogenetic role. In this article we describe the physiology of the stress system response, with emphasis on metabolism, and review the recent data that implicate several neuroendocrine and inflammatory mechanisms mobilized during chronic stress in the development of the metabolic complications that characterize central obesity and the metabolic syndrome.

Kyrou I, Chrousos GP, Tsigos C. Stress, visceral obesity, and metabolic complications. Ann N Y Acad Sci. 2006 Nov;1083:77-110.

Abstract

The regulation of adipose tissue distribution is an important problem in view of the close epidemiological and metabolic associations between centralized fat accumulation and disease. With visceral fat accumulation multiple endocrine perturbations are found, including elevated cortisol and androgens in women, as well as low growth hormone (GH) and, in men, testosterone (T) secretion. These abnormalities probably derive from a hypersensitive hypothalamo-pituitary-adrenal axis, with hyperinsulinemia related to a marked insulin resistance as a consequence. These hormonal changes exert profound effects on adipose tissue metabolism and distribution. At the adipocyte level cortisol and insulin promote lipid accumulation by expressing lipoprotein lipase activity, while T, GH and probably estrogens exert opposite effects. The consequences will most likely be more expressed in visceral than subcutaneous adipose tissues because of a higher cellularity, innervation and blood flow. Furthermore, the density of cortisol and androgen receptors seems to be higher in this than other adipose tissue regions. The endocrine perturbations found in visceral obesity with an abundance of the lipid accumulating hormones cortisol and insulin, and a relatively low secretion of the lipid mobilizing sex steroid hormones and GH would therefore be expected to be followed by visceral fat accumulation. The potential significance of local synthesis of steroid hormones in adipose tissue requires more attention. Although studies in vitro are informative when elucidating detailed mechanisms of hormonal interactions, they might not give a true picture of the regional integrated regulation of adipose tissue lipid storage and mobilization. Such information can be obtained by regional measurements of lipid mobilization by free fatty acid turnover or by microdialysis techniques, both showing lower rates of mobilization in leg than in upper body adipose tissues. More detailed information can be obtained by physiological oral administration of triglycerides, labelled with a small amount of oleic acid, followed by measurements of the regional uptake and turn-over of adipose tissue triglycerides. Such studies show lipid uptake in the order omental = retroperitoneal > subcutaneous abdominal > subcutaneous femoral adipose tissues in men, with a similar rank order for half-life of the triglyceride, indicating also a turn-over of triglycerides in that order. T amplifies these differences in men. In premenopausal women subcutaneous abdominal has a higher turnover than femoral adipose tissue. Results of studies in vitro indicate that this difference is diminished at the menopause, and restored by estrogen substitution, suggesting that the functional effects of estrogens in women are similar to those of T in men. The mechanisms are, however, probably indirect because of the apparent absence of specific estrogen and progesterone receptors in human adipose tissue. This interpretation from the studies referred to above fits well with physiological, and clinical conditions with increased visceral fat mass, where the balance between the lipid accumulating hormone couple (cortisol and insulin) and the hormones which prevent lipid accumulation and instead activate lipid mobilization pathways (sex steroid hormones and GH) is shifted to the advantage of the former. Such conditions include Cushing's syndrome, the polycystic ovary syndrome, menopause, aging, GH-deficiency, depression, smoking and excess alcohol intake. With appropriate interventions against hypercortisolemia and substitution of deficient sex steroids and GH, visceral fat mass is decreasing. Based on this evidence from physiological, clinical, interventional observations and detailed studies of mechanisms at cellular and molecular levels it is suggested that the combined endocrine abnormalities in the syndrome of visceral obesity direct storage fat to visceral adipose depots. Therefore, measurements of visceral fat accumulat

Björntorp P. The regulation of adipose tissue distribution in humans. Int J Obes Relat Metab Disord. 1996 Apr;20(4):291-302.

[tjing]

Akut kortisolutsöndring (via HPA-axeln, ACTH > CRH> kortisol) ökar insulinkänsligheten och kroniskt förhöjt kortisol försämrar den.

Länkarna ovan är bra läsning.

[Old Nick]

Är forskare rent av förbjudna att använda styckeindelning? Alla studier verkar komma levererade i en enda stor massiv textklump.

[blondyz]

Är forskare rent av förbjudna att använda styckeindelning? Alla studier verkar komma levererade i en enda stor massiv textklump.

Det är abstracts.

[Eddie Vedder]

Är forskare rent av förbjudna att använda styckeindelning?

Nej men begränsade till väldigt få ord i sina abstrakt. Men alla abstrakt ser ju inte ut sådär. Det beror på tidskrifternas egna regler.

[shadowfire]

Trevlig läsning, tack och bock för input.
Jag personligen upplever att detta ämne (bukfetma) är lite för okänt för random "svensson" och det skulle kanske inte skada med en bredare allmänupplysning. De belyser ofta i media riskerna med det och sedan lägger till någon "kom i form på 6v"-artikel...

Det jag upplever personligen är att det är relativt lätt att bli hård över axlar, armar, bröst osv, ådror som står rätt ut från hals och ner över pecs mm och till och med få hårdhet över låren och ådror mm där. På magen så kommer definition fram på den övre regionen, men just runt naveln och neråt sitter det riktigt hårt. Därav min nyfikenhet om det är underhudsfettet enbart eller om det också ligger bukfetma där och gör det till en extra svår region att arbeta med i mitt eget fall.

Verkar som jag får gå på jakt efter en bodpodmätning. Vore sjukt skoj att få svar på underhudsfett + visceralt fett + fett i levern och se hur fortsatt kost- och träningsfokus på verkar mätvärdena.

[Ronn]

Har du varit överviktig tidigare med mycket fett på magen?

[shadowfire]

Har du varit överviktig tidigare med mycket fett på magen?

Nix, eller inte överviktig på det sättet. Men en viktuppgång fördelar sig direkt över buken nu efter att jag fyllt 30.

[Ronn]

Nix, eller inte överviktig på det sättet. Men en viktuppgång fördelar sig direkt över buken nu efter att jag fyllt 30.

Ok undrade för jag har likadant, deffad överallt på kroppen med ådror och väldigt lite fett förutom just magen som är utan att överdriva oproportionerligt stor, det är just magen det lägger sig först också när jag bulkar. *flex*

Jag några år äldre än 30 men nu tror jag inte att jag lever en lika stressad vardag som du (som du tog upp i tidigare tråd) fast jag växte däremot upp som rätt fet med kulmen i vuxenlivet och jag hade större delen av övervikten på magen. :em:

Jag tror jag teoretiskt kan deffa bort det mesta av det men vet inte om det är värt att gå så lågt i vikt då resten av kroppen redan är väldigt deffad, jag har ett par gånger gått väldigt lågt (strax under eller runt 66kg mot mitt nuvarande 69kg på 179cm) men trots att magen bara visar tillstymmelse av dom två övre rutorna då så protesterar kroppen rätt högt vilket gör det svårt att deffa ännu mer eller ens hålla balans. Dessutom vill man ju bygga mer muskelmassa så man kan ju inte jobba med att deffa bort magen i all oändlighet heller..

TL;DR: Oavsett omständigheter kan du säkert få tvättbräda om du tar det tillräckligt långt, frågan är om det är värt det.

[shadowfire]

Haha ja det är precis så jag har det Ronn.

För min del har jag flera åtgärder för att minska stressen i mitt liv, som är den stora boven. Sedan har jag i perioder i livet haft ett högre alkoholintag och även om det "sköts snyggt" så finns det ingen anledning att tro att massa vinkvällar i gott sällskap inte skulle resultera i förhöjda kortisolnivåer med.

Sedan vet jag inte om utseendet på buken i huvudtaget har med bukfetma att göra, men jag vill läsa på mer om kortisol och bukfetma och reda ut det en gång för alla. Om jag har fått kläm på det jag läst riktigt så ryker det dock en hel del visceralt fett ganska tidigt under en deff och inte som jag först trodde var det som bet sig kvar längst.

[TREX]

Alltså hur fungerar det igentligen med inre bukfetma och att kunna göra vacuum pose? Är det möjligt?

[Akada]

Ok undrade för jag har likadant, deffad överallt på kroppen med ådror och väldigt lite fett förutom just magen som är utan att överdriva oproportionerligt stor, det är just magen det lägger sig först också när jag bulkar. *flex*

Jag några år äldre än 30 men nu tror jag inte att jag lever en lika stressad vardag som du (som du tog upp i tidigare tråd) fast jag växte däremot upp som rätt fet med kulmen i vuxenlivet och jag hade större delen av övervikten på magen. :em:

Jag tror jag teoretiskt kan deffa bort det mesta av det men vet inte om det är värt att gå så lågt i vikt då resten av kroppen redan är väldigt deffad, jag har ett par gånger gått väldigt lågt (strax under eller runt 66kg mot mitt nuvarande 69kg på 179cm) men trots att magen bara visar tillstymmelse av dom två övre rutorna då så protesterar kroppen rätt högt vilket gör det svårt att deffa ännu mer eller ens hålla balans. Dessutom vill man ju bygga mer muskelmassa så man kan ju inte jobba med att deffa bort magen i all oändlighet heller..

TL;DR: Oavsett omständigheter kan du säkert få tvättbräda om du tar det tillräckligt långt, frågan är om det är värt det.
Fettsugning för att minska på antalet fettceller i magregionen? Minns (=läste studie(=skummade igenom abstrakt), från grub probably) iofs att det istället ledde till en ökning av mängden viceralt fett vid fettinlagring, men rutorna kommer väl fram ändå. :p Och hur är det med huden? Att rutorna inte syns så tydligt kanske kan ha att göra med att den inte är så tight som den kunde vara?

edit: http://jcem.endojournals.org/content/early/2012/04/25/jc.2012-1012

[Ronn]

Fettsugning för att minska på antalet fettceller i magregionen? Minns (=läste studie(=skummade igenom abstrakt), från grub probably) iofs att det istället ledde till en ökning av mängden viceralt fett vid fettinlagring, men rutorna kommer väl fram ändå. :p Och hur är det med huden? Att rutorna inte syns så tydligt kanske kan ha att göra med att den inte är så tight som den kunde vara?

edit: http://jcem.endojournals.org/content/early/2012/04/25/jc.2012-1012

Nä det är fett där under det känner man tydligt och det märks också om jag går ner ännu mer, huden är egentligen rätt tunn och det är inte sladdrig hud som bara hänger.

Oavsett så är fettsugning nog inget som jag skulle satsa på ändå, jag har tagit mig väldigt långt på egen hand så vore som att ge upp på mållinjen. :cool:

Jag tror mer på att ge det tid, sakta bygga, sakta deffa i perioder, sakta flytta vilken bf% man är komfortabel med medan man ökar muskelmassan, tar ett tag men det går nog till slut.

[Akada]

Nä det är fett där under det känner man tydligt och det märks också om jag går ner ännu mer, huden är egentligen rätt tunn och det är inte sladdrig hud som bara hänger.

Oavsett så är fettsugning nog inget som jag skulle satsa på ändå, jag har tagit mig väldigt långt på egen hand så vore som att ge upp på mållinjen. :cool:

Jag tror mer på att ge det tid, sakta bygga, sakta deffa i perioder, sakta flytta vilken bf% man är komfortabel med medan man ökar muskelmassan, tar ett tag men det går nog till slut.
Alright, jag gillar attityden!
Kan nog också erkänna att anledningen till att jag frågade delvis var, utöver nyfikenhet, att jag själv börjat fundera på hur det kommer se ut i slutändan mtp tidigare övervikt. Har en del fett kvar på kaggen men inte i proportion mot övriga kroppen, är heller inte så fast som det borde/kunnat vara.

Kommer nog dock köra på din linje. Deffa tills man är någorlunda nöjd, sen bygga och återigen deffa. Målet är väl att kunna deffa ner sig till lågt enprocentigt utan att se ut som:

http://www.pbs.org/wgbh/nova/assets/img/men-anorexia/image-01-small.jpg

[Ronn]

Att styrketräna tungt med progression gör all skillnad hur man ser ut i slutändan, och trots att överätning med största sannolikhet gör att man drar på sig en del fett runt magen och det är den man är mest missnöjd med så ska man inte vara rädd för att bulka med rimliga överskott då och då, man får tänka långsiktigt helt enkelt. :)

[aldoschadewitz]

lånar tråden lite. kan man ha skadligt mycket bukfett men smal?
för jag har synliga definerade magrutor men när jag testade genom att köra ström genom kroppen visade den att jag hade över 18% kroppsfett. sen pratade jag med andra och dom sa att det inte stämde och att det måste varit fel på maskinen men det kanske är så att det är "insprängt" mellan organ osv. vad tror ni?

[mattilainen]

lånar tråden lite. kan man ha skadligt mycket bukfett men smal?
för jag har synliga definerade magrutor men när jag testade genom att köra ström genom kroppen visade den att jag hade över 18% kroppsfett. sen pratade jag med andra och dom sa att det inte stämde och att det måste varit fel på maskinen men det kanske är så att det är "insprängt" mellan organ osv. vad tror ni?

Ja du kan ha bukfett (visceralt fett) men ändå vara smal. Dock (om du enbart utgår från vad maskinen visade) som allvarligt är HELT fel och en total skitgissning som du inte ska bry dig om det minsta så kan jag säga att troligtvis har du inte alls den mängden fett. En sån mätning är helt enkelt opålitlig och ska inte ta för stor plats.

Så bli inte orolig.

[Sniggel]

Ja du kan ha bukfett (visceralt fett) men ändå vara smal. Dock (om du enbart utgår från vad maskinen visade) som allvarligt är HELT fel och en total skitgissning som du inte ska bry dig om det minsta så kan jag säga att troligtvis har du inte alls den mängden fett. En sån mätning är helt enkelt opålitlig och ska inte ta för stor plats.

Så bli inte orolig.

+1
Har gjort mätningar med sådana maskiner (20-tusen kronors klassen) och sett mycket udda resultat. 3,9% på en visserligen deffad individ, men inte sååå deffad. Skulle gissa på att han hade runt 8%.
16% på någon som definitivt har en rejäl bit över 20% osv...