Visa fullständig version : Medaljens pris - Dokumentär om en skadedrabbad friidrottselit
OS-drömmen handlar om extrem smärta och om att pressa kroppen till dess absoluta gräns – och över gränsen. Folke Rydén skildrar de omänskliga villkoren som Carolina Klüft, Sanna Kallur och övriga friidrottseliten utsätter sig för inför OS. Vägen till och från prispallen går allt oftare via operationsbordet.
http://www.svtplay.se/video/205991/medaljens-pris
Vad tycker ni, borde man försöka "peaka" i ett senare skede i karriären, för att minimera skaderisken, eller är detta en nödvändig risk man får ta, om man vill bli bäst?
eternallord
2012-07-27, 01:57
Intressant dokumentär, men definitivt inget nytt under solen. Uppoffringarna för att vara bäst i världen på något är alltid enorma. Det viktigaste i sammanhanget får väl ändå vara slutfrågan: Är det värt det? 9 av 10 säger ja.
Intressant dokumentär, men definitivt inget nytt under solen. Uppoffringarna för att vara bäst i världen på något är alltid enorma. Det viktigaste i sammanhanget får väl ändå vara slutfrågan: Är det värt det? 9 av 10 säger ja.
Håller med. Bra gjord överlag även om det var någon jämförelse jag inte höll med om. Imponerande styrka av Olsson. Dock dålig dokumentär att se för mig som ifrågasätter min egen tävlan...så sista frågan var riktigt skön.
Pudzianovski
2012-07-27, 06:10
Jag tyckte den var intressant. Intressant ämne att fundera kring. Kallur hade en del bra tankar kring att man skulle förändra träningen för att minska skaderisken och träna mer långsiktigt. Fast...å andra sidan så kommer de väl efter resten av världen då.
Och sagts ovan....Olsson är stark :hbang:
Att eliten tävlar skadade är väll okej, men att små kidsen tränar sig skadade känns meningslöst om man vill bli bäst.
Det allra mest imponerande i dokumentären var Olsson hängfrivändning på 147,5 kg :Virro
bigtraps
2012-07-27, 06:58
Intressant dokumentär. Alltid kul att se eliten träna
Ser ut som att Holm fortfarande är i bra form
Eddie Vedder
2012-07-27, 07:28
Väldigt bra dokumentär. Sedan angående "Det var värt det" vill jag nog dock tillägga att de flesta människorna som har ett liv där de mår någorlunda bra skulle göra samma sak om man fick gå tillbaka i sitt liv och leva om. Man är ju den man är liksom och minsta ändring 10 år tillbaka i tiden skrämmer ju. Jag har inget i mitt liv att skryta med och jag har en hel del jobbigt i mitt bagage men kan ändå säga att jag inte skulle vilja ha något ogjort. Vad hade jag gjort nu då liksom? Vem hade jag varit?
Den svenska löperskan med stressfrakturerna vid Finnkampen fick mig dock att må dåligt. Knappast som att enbart överdriven träning är orsak till den benskörheten. :( Hoppas hon får hjälp.
Den svenska löperskan med stressfrakturerna vid Finnkampen fick mig dock att må dåligt. Knappast som att enbart överdriven träning är orsak till den benskörheten. :( Hoppas hon får hjälp.
Hon såg ut att må oerhört dåligt, ffa en bild från första finnkampen när hon var svullen i ansiktet och sedan bara skinn och ben. Den gjorde mig ledsen.
bigtraps
2012-07-27, 08:49
Ni kommer väl ihåg Sara Wedlund
eternallord
2012-07-27, 09:39
Väldigt bra dokumentär. Sedan angående "Det var värt det" vill jag nog dock tillägga att de flesta människorna som har ett liv där de mår någorlunda bra skulle göra samma sak om man fick gå tillbaka i sitt liv och leva om. Man är ju den man är liksom och minsta ändring 10 år tillbaka i tiden skrämmer ju. Jag har inget i mitt liv att skryta med och jag har en hel del jobbigt i mitt bagage men kan ändå säga att jag inte skulle vilja ha något ogjort. Vad hade jag gjort nu då liksom? Vem hade jag varit?
Vi får väl vara överens om att vi spekulerar ganska friskt här så det blir nog svårt att komma till något definitivt svar i den här diskussionen. Men jag upplever ganska ofta från människor i min närhet att de inte anser sig lyckliga (majoriteten nästan, tror jag faktiskt) och många verkar bittra över dåliga livsval eller chanser som gick dem förbi.
Om det är något jag vill ha ogjort i mitt liv så är det aldrig något som har varit tufft och jobbigt, snarare de gånger jag valt bort något jobbigt (men i slutändan nyttigt) för komfort. Det är allt som oftast de tuffa sakerna som har givit mig perspektiv på livet och fått mig att utvecklas.
Den svenska löperskan med stressfrakturerna vis Finnkampen fick mig dock att må dåligt. Knappast som att enbart överdriven träning är orsak till den benskörheten. :( Hoppas hon får hjälp.
Instämmer. Känns inte heller som att träningen är boven i dramat utan saker runt träningen, exceptionellt lågt kalori- och näringsintag framförallt. Känns inte helt oväntat att man lider av bristsjukdomar som benskörhet när man får i sig så lite som hon tycks få.
Eddie Vedder
2012-07-27, 09:47
Vi får väl vara överens om att vi spekulerar ganska friskt här så det blir nog svårt att komma till något definitivt svar i den här diskussionen. Men jag upplever ganska ofta från människor i min närhet att de inte anser sig lyckliga (majoriteten nästan, tror jag faktiskt) och många verkar bittra över dåliga livsval eller chanser som gick dem förbi.
Om det är något jag vill ha ogjort i mitt liv så är det aldrig något som har varit tufft och jobbigt, snarare de gånger jag valt bort något jobbigt (men i slutändan nyttigt) för komfort. Det är allt som oftast de tuffa sakerna som har givit mig perspektiv på livet och fått mig att utvecklas.
Ja helt klart. Min poäng är den att om hela ens identitet ligger i idrotten, alla ens kontakter är inom idrotten, allt man kan är idrotten etc. så är det inte konstigt att det är det enda liv man kan tänka sig.
Och så tror jag det är för alla som idag är något man trivs med och identifierar sig med. "Jag som far till Kalle och Lisa" eller "Jag som OS-guldmedaljör i höjdhopp"
[QUOTE=mini;5893555]Hon såg ut att må oerhört dåligt, ffa en bild från första finnkampen när hon var svullen i ansiktet och sedan bara skinn och ben. Den gjorde mig ledsen.
Ja jag tycker till och med att just den berättelsen kändes malplacerad för där är det ju inte enbart en fråga om den höga träningsmängden utan ett mycket större problem. Extrem träningsmängd känns ju mer som symptom än orsak just där. Det känns inte rätt att spekulera för mycket om en människa utan att veta allt men det såg inte bra ut och jag hoppas som sagt bara att hon får hjälp om det är som jag (vi) tror.
hon såg lagom undernärd ut.
Ja jag tycker till och med att just den berättelsen kändes malplacerad för där är det ju inte enbart en fråga om den höga träningsmängden utan ett mycket större problem. Extrem träningsmängd känns ju mer som symptom än orsak just där. Det känns inte rätt att spekulera för mycket om en människa utan att veta allt men det såg inte bra ut och jag hoppas som sagt bara att hon får hjälp om det är som jag (vi) tror.
Håller med.
Annars så blir man lika förbryllad som vanligt när när fullt friska människor, tillsynes normalbegåvade, äter NSAID då det har en hämmande effekt på ffa bennybildning. Stressfraktur ftw!
Nitrometan
2012-07-27, 11:10
Intressant dokumentär, men definitivt inget nytt under solen. Uppoffringarna för att vara bäst i världen på något är alltid enorma. Det viktigaste i sammanhanget får väl ändå vara slutfrågan: Är det värt det? 9 av 10 säger ja.
Jag tycker att en annan fråga var intressant. De var väldigt många som var skadade och ändå tyckte nästan alla att de tränade på bästa möjliga sätt.
Den svenska löperskan med stressfrakturerna vid Finnkampen fick mig dock att må dåligt. Knappast som att enbart överdriven träning är orsak till den benskörheten. :( Hoppas hon får hjälp.
Ja jag tycker till och med att just den berättelsen kändes malplacerad för där är det ju inte enbart en fråga om den höga träningsmängden utan ett mycket större problem. Extrem träningsmängd känns ju mer som symptom än orsak just där. Det känns inte rätt att spekulera för mycket om en människa utan att veta allt men det såg inte bra ut och jag hoppas som sagt bara att hon får hjälp om det är som jag (vi) tror.
Helt klart behövde hon hjälp. Fast hon ville inte lyssna på varken psykolog eller tränare som ville att hon skulle minska/lägga av. Missbruksbeteende och anorexi såg det ut som. Men det är ändå relevant. I långdistanser så uppmanas idrottarna ofta ganska kraftigt av sina tränare att väga lite. Det kan slå slint för unga idrottare då.
Annars så blir man lika förbryllad som vanligt när när fullt friska människor, tillsynes normalbegåvade, äter NSAID då det har en hämmande effekt på ffa bennybildning. Stressfraktur ftw!
NSAID sänker även återhämtningstakten på skador i kroppen då de sänker inflammationsgraden. Sen påverakr de smärtsignalerna så att de kanske tränar sönder sig. Visst känns det konstigt.
Agne Bergwall är mr stressfraktur och ville inte ändra på det sätt han tränar "sina" idrottare. Också intressant.
eternallord
2012-07-27, 11:49
Jag tycker att en annan fråga var intressant. De var väldigt många som var skadade och ändå tyckte nästan alla att de tränade på bästa möjliga sätt.
Agne Bergwall är mr stressfraktur och ville inte ändra på det sätt han tränar "sina" idrottare. Också intressant.
Det är en bra poäng, men för mig känns det ganska simpelt, oavsett träningsmetod så är den mänskliga kroppen ej byggd för den träningsbörda som krävs för att bli bäst i världen på något. Metoden han använder tycks ju definitivt orsaka stressfrakturer i det långa loppet. Metoden är också den som resulterar i några av de bästa resultaten i världen. Det är helt enkelt en avvägning man får göra, vill jag ta chansen att bli bäst i världen och då riskera skador som stressfrakturer, skadade knän och avslitna ledband mm?
Nitrometan: Och i simning. Therese t ex.
http://www.svtplay.se/video/205991/medaljens-pris
Vad tycker ni, borde man försöka "peaka" i ett senare skede i karriären, för att minimera skaderisken, eller är detta en nödvändig risk man får ta, om man vill bli bäst?
Det är norrmännens strategi i styrkelyft. Verkar fungera bra.
Ja jag tycker till och med att just den berättelsen kändes malplacerad för där är det ju inte enbart en fråga om den höga träningsmängden utan ett mycket större problem. Extrem träningsmängd känns ju mer som symptom än orsak just där. Det känns inte rätt att spekulera för mycket om en människa utan att veta allt men det såg inte bra ut och jag hoppas som sagt bara att hon får hjälp om det är som jag (vi) tror.
Håller med.
Annars så blir man lika förbryllad som vanligt när när fullt friska människor, tillsynes normalbegåvade, äter NSAID då det har en hämmande effekt på ffa bennybildning. Stressfraktur ftw!
Jag är motvalls. Jag tycker visst att den berättelsen också passade in. Det är ju en del av idrotten med kost och näring också. Speciellt som långdistanslöpare är det väl en fördel att väga lätt så hon kände väl att hon blev bättre när hon blev lättare och lättare också. Linus Thörnblad tog ju också upp frågan om kost, vikt, prestation och utseendefixering. Att det var hets att se bra ut, de tränar i tighta kläder och lite kläder. Dessutom presterar de i många fall bättre i många grenar vid lättare kroppsvikt. De blir starkare i förhållande till kroppsvikten.
Frågan är ifall förbundet ska ha en policy att inte ta ut och låta dem tävla när det finns en tydlig ätstörningsproblematik.
Angående NSAID visste inte jag att det var hämmande för bennybildningen förrän 3 år sedan(dock har jag sällan ätit sådant). Vill bara påstå att det nog inte är så kännt. Dock har de förstås läkare på den nivån som informerar dem och kom ju fram sedan i dokumentären.
Eddie Vedder
2012-07-27, 12:01
Speciellt som långdistanslöpare är det väl en fördel att väga lätt så hon kände väl att hon blev bättre när hon blev lättare och lättare också.
Ja men varför är då alla andra i heatet märkbart tyngre? Om man utmärker sig tydligt som mycket magrare än alla andra i en grupp av långdistanslöpare är det inte fråga om att man bara är lätt för att springa fortare. Ingen uppmuntrar till den kroppen även om det uppmuntras till att väga lätt.
Satan vad härliga bilder som förekommer i dokumentären, Eriks bilder på benen var lagom nice, sen träna på det.
Borde visas för alla aktiva tränande ungdomar, så de lyssnar mer på sin kropp och väljer att vila när det blir lite motgångar.
De verkar gilla sina piller. Tråkigt, borde ju gå träna intensivt i en period, vila och träna mindre intensivt sen och nöta på sådär utan skador (med lite tur) och nå toppen
http://www.svtplay.se/video/205991/medaljens-pris
Vad tycker ni, borde man försöka "peaka" i ett senare skede i karriären, för att minimera skaderisken, eller är detta en nödvändig risk man får ta, om man vill bli bäst?
Att eliten tävlar skadade är väll okej, men att små kidsen tränar sig skadade känns meningslöst om man vill bli bäst.
Tycker också det var en väldigt intressant och bra dokumentär. Det jag tänkte på under tiden jag såg det vore att det var intressant att höra tränarnas tankar också om detta. Nu kom det förstås i slutet men det hade varit intressant med ett program där istället tränarna var i fokus med dessa frågeställningar.
Sen gillar jag tanken om att ha en mer långsiktig karriär med långsammare utveckling men ändå lika bra eller bättre resultat. Frågan är bara ifall det fungerar så. Man måste kan köra på i de år när kroppen kan utvecklas som mest för att ha en chans att bli bäst?
Det kan förstås vara olika i olika grenar.
Det var förstås tråkigt att se alla ungdomar som hade skador och skadat sig. Då funderar jag hur bra träningen är och ifall man skulle vilja att sina egna barn satsar hårt inom idrott.
I frågan om det är värt det så ja som utomstående tycker jag nog det för de bästa som har blivit ekonomiskt oberoende tex läste jag idag om Angelica Bengtsson (http://www.di.se/#!/artiklar/2012/7/27/pengarekord-for-olympier/) som väl egentligen inte uträttat något på seniornivå drar in 1,5-2 miljoner från sponsorer. Fått ubildningar(college/universitet), kontakt nät, skapat sig ett namn för framtida jobb/ftg. Fått resa runt världen. Frågan är väl ifall det har varit värt det för de som inte når hela vägen. De själva verkar ju tycka att det var värt det ändå.
Det är norrmännens strategi i styrkelyft. Verkar fungera bra.
Japp jag tänkte på det också. Kanske hade Kallur sluppit att vara skadad i fyra år om hon hade lagt upp träning på samma sätt.
Nitrometan
2012-07-27, 12:48
Det är en bra poäng, men för mig känns det ganska simpelt, oavsett träningsmetod så är den mänskliga kroppen ej byggd för den träningsbörda som krävs för att bli bäst i världen på något.
Kanske inte. Men väldigt många unga friidrottare gick också skadade. Många tränade skadade.
Från samtal med friidrottare och tränare vet jag att de tränar grenspecifikt från tidig ålder och inte är särskilt sugna på att köra nån grundträning.
Nitrometan
2012-07-27, 12:53
Metoden han använder tycks ju definitivt orsaka stressfrakturer i det långa loppet. Metoden är också den som resulterar i några av de bästa resultaten i världen. Det är helt enkelt en avvägning man får göra, vill jag ta chansen att bli bäst i världen och då riskera skador som stressfrakturer, skadade knän och avslitna ledband mm?
Fast det finns ju de som springer fortare, hoppar längre etc. än "hans idrottare" om man tittar på deras konkurrenter internationellt som inte har varit skadade lika mycket de senaste åren.
Om Sanna Kallur inte hade varit skadad i fyra år hade hon kanske kunnat träna och bli snabb istället?
Om hennes syster Jenny inte hade varit tvungen att sluta p.g.a. skador hade hon kanske kunnat träna och bli snabb istället.
Det kanske finns andra metoder?
Nitrometan
2012-07-27, 12:56
Sen gillar jag tanken om att ha en mer långsiktig karriär med långsammare utveckling men ändå lika bra eller bättre resultat. Frågan är bara ifall det fungerar så. Man måste kan köra på i de år när kroppen kan utvecklas som mest för att ha en chans att bli bäst?
Det kan förstås vara olika i olika grenar.
Ja, det kan vara så. Jag vet inte.
Men det jag vet är att de inom friidrott inte tycker att grundträning är viktigt.
De anser att det är allsidigt att träna grenspecifikt i 6, 7, 8 olika grenar samtidigt. Plus att det som syntes i dokumentären finns en tidig specialisering.
Jag mådde rätt bra av att se den. Fick mig att inse att mina skador är piss i nilen och jag är inte den enda som övertränar! :D
Nitrometan: Och i simning. Therese t ex.
Det är norrmännens strategi i styrkelyft. Verkar fungera bra.
Japp jag tänkte på det också. Kanske hade Kallur sluppit att vara skadad i fyra år om hon hade lagt upp träning på samma sätt.
Mm det är ju alltid mer utvecklande att kunna träna än att inte kunna det. Dock ibland ser man ju folk som kommer tillbaka från skador och är än bättre. Kanske är bra att vara skadad ibland(inte kroniskt)?:)
Apropå norrmännen och styrkelyft så vet jag inte ifall den ger mindre skador?
Dock så blir de onekligen starka.
eternallord
2012-07-27, 13:13
Fast det finns ju de som springer fortare, hoppar längre etc. än "hans idrottare" om man tittar på deras konkurrenter internationellt som inte har varit skadade lika mycket de senaste åren.
Om Sanna Kallur inte hade varit skadad i fyra år hade hon kanske kunnat träna och bli snabb istället?
Om hennes syster Jenny inte hade varit tvungen att sluta p.g.a. skador hade hon kanske kunnat träna och bli snabb istället.
Det kanske finns andra metoder?
Jo. Fast det känns väl rimligt att metoderna är ganska universala jorden runt, eller? Inte helt, men ganska. Att ett land som har markant mer invånare, även har markant mer utövare och således fler som faller bort i skador, men även fler som klarar sig hela vägen och når fler framgångar.
Någon som är mer insatt i explosiv löpning och dylikt får gärna bidra med insikt, men jag tränar själv kampsport och min flickvän som tränat konståkning i många år vittnar om samma sak. Kroppen blir inte bättre och bättre på sporten år efter år, utan fysiskt så peakar man i en fas där man tränar som hårdast. Efter det, även om man fortsätter träna lite halvambitiöst 3 dagar i veckan så blir man inte längre bättre, man blir rentav sämre gradvis. I min sport kan jag kompensera med att bättre rutin ger mig bättre Fight IQ, men det finns inget sätt för henne att kompensera för att hon inte längre fysiskt kan hoppa tillräckligt högt för en trevarvsrotation (ta mig inte ordagrant där, jag är inte det minsta insatt i konståkning som helhet!). Hon slutade därmed med sporten också då hon inte tyckte det var givande när hon upplevde sig bli sämre och sämre.
Om Sanna Kallur hade tränat "mesigare" samtliga år innan och även de fyra då hon var borta och var skadad, hade hon kanske aldrig presterat tillräckligt bra för att ta några guld, även om hon hade varit frisk idag.
Markväl, jag spelar djävulens advokat här, jag tror definitivt att det finns träningsmetoder som borde ses över och det är otroligt nyttigt att det görs forskning av den här typen. Många tränare är nog inne i sina rutiner och inser inte att det finns metoder som är mindre skadliga men som kan ge samma resultat. Men med det sagt, alla elitidrottare skadar sig förr eller senare och det beror nog mer än någonting på att elitidrott inte är hälsosamt, oavsett metod.
Ja men varför är då alla andra i heatet märkbart tyngre? Om man utmärker sig tydligt som mycket magrare än alla andra i en grupp av långdistanslöpare är det inte fråga om att man bara är lätt för att springa fortare. Ingen uppmuntrar till den kroppen även om det uppmuntras till att väga lätt.
Jag har inte påstått att lättast/magrast vinner. Ingen uppmuntrar till den kroppen men ingen verkar ha satt stopp för henne att springa heller. Om hon året innan får en stressfraktur pga träningsmängd och undernäring och året därefter ser likadan ut. Borde hon då inte stoppats från att tävla i landslaget?
Det jag blev mest förvånad över är hur Agne Bergvall sitter och säger att han antagligen skulle göra precis likadant igen. Att det inte helt går att undvika skador är inget konstigt då elitidrott handlar om att pressa sina gränser, men att man inte tar lärdom av de misstag man gjort och försöker hitta nya vägar är för mig helt obegripligt. För om en överbelastningsskada sker så är det något i träningsprocessen som är fel, för mycket belastning, för lite vila, för dålig kosthållning eller något annat. Sker en sådan skada på en elitidrottare(eller vilken idrottare som helst egentligen) så bör man sätta sig ner och fundera och diskutera över vad man kunde ha gjort annorlunda. Skadar man sig och inte kan tävla så har ju träningen knappast varit funktionell då man ändå inte har någon nytta av att ha nått en hög nivå när man ändå inte kan tävla. Något som jag tror alla friidrottstränare håller med mig om är att den viktigaste faktorn för att bli bättre är att kunna träna kontinuerligt under en lång period i en stabil tillvaro, detaljer i träningsupplägget är troligen mindre relevanta så länge man följer ett vettigt program.
Det är alltså inte meningen att anklaga Agne för något då han trots allt höll Carro skadefri under lång tid och fick bra resultat med flera aktiva, men att tro att det inte går att ändra något för att förbättra träningen är bara dumt.
WHITEFOLKS
2012-07-27, 14:30
Man undrar hur mycket som beror på att "samma program som förrut" används och att tillskotten som är tillgängliga har ändrats. Var folk lika ofta skadade förr?
Man ger inte en ny kille på kolozzeum Colemans träningsschema.
Och nej vill inte att tråden ska bli en till "sån".
Det är norrmännens strategi i styrkelyft. Verkar fungera bra.
Samma inom skidor. Mycket mängdträning och tuffa intervaller när det väl ska tränas hårt.
Ska kolla dokumentären ikväll. Gick ett program om idrott och identitet på P1 idag. Tror programmet hette "mäniskor och tro" eller nåt sånt. Kommer nog mycket kul program om sport framöver i skuggan av os.
Verkar som extremt många skadar sig enbart på grund att dom är dumma o istället hindrar dom från att bli bäst.
Fyrårsplaner verkar efter att ha sett delar av programmet inte så dumt, det är kanske inte meningen att en os-aktuell aktiv ska tävla varenda tävling under mellanåren utan att det ges tid att återhämta kroppen mer rejält mellan varje toppning.
WHITEFOLKS
2012-07-27, 16:09
Fyrårsplaner verkar efter att ha sett delar av programmet inte så dumt, det är kanske inte meningen att en os-aktuell aktiv ska tävla varenda tävling under mellanåren utan att det ges tid att återhämta kroppen mer rejält mellan varje toppning.
Ja om de har råd med det dvs.
Vet inte hur mycket av deras pengar som är appearance fee osv och har man inte sponsorkontrakt som räcker så kanske man blir tvungen att ta vad man få.
Antagligen är det inte ett direkt lukrativt liv som friidrottare utanför direkta världseliten.
Anton Fräs
2012-07-27, 16:10
Otroligt bra dokumentär! Fått mig att inse ytterligare vilket osunt beteende jag höll på med när jag drev på som hårdast (har nu 2 skador..) Då är jag på intet sett elit/ens medelbra i någonting.
Långsiktighet is the shit.
Eddie Vedder
2012-07-27, 16:33
Jag har inte påstått att lättast/magrast vinner. Ingen uppmuntrar till den kroppen men ingen verkar ha satt stopp för henne att springa heller. Om hon året innan får en stressfraktur pga träningsmängd och undernäring och året därefter ser likadan ut. Borde hon då inte stoppats från att tävla i landslaget?
Jo det kan man tycka. Men varken du eller jag vet ju någonting om vad hon och människor i hennes närhet diskuterat. Men vad som framgick av dokumentären var ju i alla fall att hon visste att hennes kropp är skör som en såpbubbla, att läkarna sagt det till henne, men att hon ändå inte vill sluta springa.
Varför jag kände att hennes berättelse var lite malplacerad var just för att den inte nämnde ett dugg om mat och kroppsvikt, det handlade bara om träningsmängden och inget annat. Och alla kan ju se att det i hennes fall säkerligen är ett mindre problem än förhållandet till kropp och ätande. Jag vet själv hur länge man kan skylla på "jag springer så mycket" men vid en gräns går det inte att dölja längre. Det blir ju liksom ett dåligt försvarstal när man är mycket magrare än alla andra som springer lika mycket och mer och som dessutom slipper alla förslitningsskador man själv får jämt och ständigt.
Ja om de har råd med det dvs.
Vet inte hur mycket av deras pengar som är appearance fee osv och har man inte sponsorkontrakt som räcker så kanske man blir tvungen att ta vad man få.
Antagligen är det inte ett direkt lukrativt liv som friidrottare utanför direkta världseliten.
Har de väl placerat sig på OS får de bidrag från SOK och även om de inte blir rika på det så tjänar de antagligen mer på att kunna placera sig på större tävlingar än att vara långtidsskadade.
Varför jag kände att hennes berättelse var lite malplacerad var just för att den inte nämnde ett dugg om mat och kroppsvikt, det handlade bara om träningsmängden och inget annat. Och alla kan ju se att det i hennes fall säkerligen är ett mindre problem än förhållandet till kropp och ätande. Jag vet själv hur länge man kan skylla på "jag springer så mycket" men vid en gräns går det inte att dölja längre. Det blir ju liksom ett dåligt försvarstal när man är mycket magrare än alla andra som springer lika mycket och mer och som dessutom slipper alla förslitningsskador man själv får jämt och ständigt.
Fast resonemanget kring mat lär gå att applicera på många av dom andra också, kanske inte lika tydligt men hade man tillåtit dom att äta mer (dom försöker ju ändå hålla vikten relativt stabil) så hade kanske skadorna haft större chans att läka. Att separera förslitningsskador av träning och mat, eller vila för den delen, är svårt.
Hon noterade säkert bättre tider för varje gram hon kapade på vågen (iaf i början) och därför fastnade i dom banorna.
WHITEFOLKS
2012-07-27, 16:46
Har de väl placerat sig på OS får de bidrag från SOK och även om de inte blir rika på det så tjänar de antagligen mer på att kunna placera sig på större tävlingar än att vara långtidsskadade.
Sant för de så är det nog inget direkt problem.
Jag tror att det viss del för svenskarna är lite av "Elofssonproblemet", de försöker komma ikapp folk som nog inte går att komma ikapp.
Det kommer nog inte hjälpa så mycket med "långsiktighet" heller innan spelfältet är helt utjämnat, iaf inte när man ser till placeringar, dock kan det eventuellt leda till bättre personliga rekord och bättre psykisk hälsa.
WHITEFOLKS
2012-07-27, 16:47
Fast resonemanget kring mat lär gå att applicera på många av dom andra också, kanske inte lika tydligt men hade man tillåtit dom att äta mer (dom försöker ju ändå hålla vikten relativt stabil) så hade kanske skadorna haft större chans att läka. Att separera förslitningsskador av träning och mat, eller vila för den delen, är svårt.
Hon noterade säkert bättre tider för varje gram hon kapade på vågen (iaf i början) och därför fastnade i dom banorna.
Jag tror inte det är så mycket brist på mat som brist på återhämtning i allmänhet.
Jag tror inte det är så mycket brist på mat som brist på återhämtning i allmänhet.
Ja det håller jag absolut med om. Det jag menar är att man till viss del kan ersätta ordentlig vila med mat. Att begränsa både mat och vila ökar risken för skador.
WHITEFOLKS
2012-07-27, 17:00
Ja det håller jag absolut med om. Det jag menar är att man till viss del kan ersätta ordentlig vila med mat. Att begränsa både mat och vila ökar risken för skador.
Det är väldigt sant dock tror jag inte brist på mat osv är/var problemet för Kallur och Kluft. De räknar jag iskallt har väldigt bra koll på vad som behövs näringsmässigt eller har någon som ordnar det åt de på ett eller annat sätt.
Jag tror det största problemet för de är att hjärnan vill mer än kroppen klarar av.
bigtraps
2012-07-27, 17:18
Friidrottare brukar ägna sig åt riktigt "vansinniga" övningar
Tex Mothopp med skivstång
Hoppa ner från en plint med en skivstång på nacken och explodera uppåt
Inte undra på att såna övningar ger skador
Jockefoten
2012-07-27, 17:20
Riktigt bra film! Man slutar aldrig beundra vilja i våra olympier!
Intressant. Det är ju synd att de inte kan ta ett steg tillbaka och utvärdera och vila när dom har sådana skador med inflammationer stressfrakturer osv. Fast samtidigt är det väl den fanatiska inställningen till idrotten som har gjort dem bäst.
Det skulle vara intressant att höra från elitidrottare i andra sporter, friidrott känns så ruskigt enformigt. Inte konstigt att Christian Olsson till exempel får problem med knän och hälar o.s.v. med de enorma påfrestningar han utsätter dom efter gång på gång på gång... Alldeles för repetitivt.
WHITEFOLKS
2012-07-27, 17:43
De andra idrotterna har fördelen att inte vara så "fysiskt fokuserade" och även mer som man kan tillskriva till "talang". Dessutom är resultaten sällan så absoluta som de är i friidrott.
I friidrott tävlar du alltid mot alla överallt i princip.
Hur i hela helvete kunde tränaren godkänna att Klüft tävlade i Helsingfors 2005 förresten? riskera hela sin karriär för att genomföra en tävling skadad?
Han borde ha låst fast henne om så krävdes.
Jockefoten
2012-07-27, 18:22
Det är inte tränaren som avgör det är idrottaren själv och vinna är mer än allt.
Det är inte tränaren som avgör det är idrottaren själv och vinna är mer än allt.
Han har ändå ett ansvar för sin atlets välbefinnande, han borde ha gjort allt för att stoppa det. Hade kanske förlängt hennes karriär med ett par år istället.
Jockefoten
2012-07-27, 18:26
Det är din åsikt, inte Ange och Carolinas.
Det är din åsikt, inte Ange och Carolinas.
Jasså menar du verkligen det att det jag skriver här är MIN åsikt? helt otroligt, du måste vara en extremt intelligent man.
Anna Haag ger sin syn på dokumentären.
http://annaoemil.se/2012/07/27/svts-dokumentar-medaljens-pris/
Ja om de har råd med det dvs.
Vet inte hur mycket av deras pengar som är appearance fee osv och har man inte sponsorkontrakt som räcker så kanske man blir tvungen att ta vad man få.
Antagligen är det inte ett direkt lukrativt liv som friidrottare utanför direkta världseliten.
Jag ingår i ett elittränarnätverk och träffar regelbundet proffstränare från andra idrotter och jag vågar nog påstå att just svenska friidrottare har rätt bra ekonomiska villkor. Och då menar jag även dom som inte tillhör världseliten. Utan att namedroppa någon så vet jag att en person fick 100 000 kronor för ett SM-guld i friidrott.
Jag ingår i ett elittränarnätverk och träffar regelbundet proffstränare från andra idrotter och jag vågar nog påstå att just svenska friidrottare har rätt bra ekonomiska villkor. Och då menar jag även dom som inte tillhör världseliten. Utan att namedroppa någon så vet jag att en person fick 100 000 kronor för ett SM-guld i friidrott.
Att komma upp i summan 100 000 kan de flesta bara drömma om, det är knappast något som är standard oavsett hur många Sm-guld man tar. Visst kan man få hyfsat med pengar från storklubbarna men 100 000 är det knappast många som når upp till. Jag skulle inte kalla det för att friidrottare har bra ekonomisk förutsättningar även om de flesta på Sm-medaljnivå får ett visst träningsbidrag och möjligen några små privata sponsorer, men vad bra är beror ju så klart på vad man jämför med.
WHITEFOLKS
2012-07-28, 04:27
Vet du hur det ligger till för de angående diverse tävlingar? Får de betalt för att ställa upp?
Eddie Vedder
2012-07-28, 07:39
Fast resonemanget kring mat lär gå att applicera på många av dom andra också, kanske inte lika tydligt men hade man tillåtit dom att äta mer (dom försöker ju ändå hålla vikten relativt stabil) så hade kanske skadorna haft större chans att läka.
Vadå också? Maten togs ju inte ens upp. Det är ju det jag säger.
Har lite mer respekt för kallur efter dokumentären :) Hon gjorde hela programmet.
Kallur sprang i 40 km/h. Respekt.
Jag kan tycka faktiskt att det är en del av spelet. Man skadar fötter osv, big deal på något sätt. Folk skadar ryggar och knän när de städar och jobbar med annat grovarbete och idrottsmännen blir förhoppningsvis hyllade för det och får en fin kondition. Visst, i en perfekt värld skulle de så klart inte skada sig men det är ett fritt val trots allt och det är ju sällan livshotande skador så att säga.
Kallur sprang i 40 km/h. Respekt.
Jag kan tycka faktiskt att det är en del av spelet. Man skadar fötter osv, big deal på något sätt. Folk skadar ryggar och knän när de städar och jobbar med annat grovarbete och idrottsmännen blir förhoppningsvis hyllade för det och får en fin kondition. Visst, i en perfekt värld skulle de så klart inte skada sig men det är ett fritt val trots allt och det är ju sällan livshotande skador så att säga.
Problemet är ju att skador gör att idrottaren inte kan prestera. Även om det är en del av spelet finns det alltid utrymme att fundera på om man kan minska skadorna men behålla sin höga nivå. Dessutom måste man se över hur man tränar unga. Om man har sönder barn kommer det bli ett oerhört litet urval att hämta senioreliten från.
Skadorna kommer främst från all plyometrisk träning am I right? Varje hopp och studs påfrestar kroppen väldigt mycket. I och med det borde friidrottare vara mest skadebenägna.
Problemet är ju att skador gör att idrottaren inte kan prestera. Även om det är en del av spelet finns det alltid utrymme att fundera på om man kan minska skadorna men behålla sin höga nivå. Dessutom måste man se över hur man tränar unga. Om man har sönder barn kommer det bli ett oerhört litet urval att hämta senioreliten från.
Håller med om allt du skriver.
Jockefoten
2012-07-28, 10:03
Skadorna kommer främst från all plyometrisk träning am I right? Varje hopp och studs påfrestar kroppen väldigt mycket. I och med det borde friidrottare vara mest skadebenägna.
Korrekt. Sen finns det ju olika skador. Se på längdskidåkare till exempel. Det är väldigt vanligt med förstörda lungor och starka astmamedicin på grund utav den hårda träningen i det kalla klimatet.
Problemet är ju att skador gör att idrottaren inte kan prestera. Även om det är en del av spelet finns det alltid utrymme att fundera på om man kan minska skadorna men behålla sin höga nivå. Dessutom måste man se över hur man tränar unga. Om man har sönder barn kommer det bli ett oerhört litet urval att hämta senioreliten från.
Min sambo var med i ungdomseliten inom fotboll som yngre. Tränarna sa alltid att man inte var skadad om man inte låg ner och absolut inte klarade att ta sig upp. Man tränade alltid med småskador. Nu har hon gått i sjukgymnastik i två år utan framgång och hennes största passion, löpning kan hon inte syssla med.
Så ja det blir ju lite svårt att få fram duktiga idrottare om man sliter ut dom innan man ens nått vuxen ålder.
eternallord
2012-07-28, 10:12
Skadorna kommer främst från all plyometrisk träning am I right? Varje hopp och studs påfrestar kroppen väldigt mycket. I och med det borde friidrottare vara mest skadebenägna.
Det vet jag inte om jag håller med om. Knä, rygg och axelskador är väldigt vanligt inom MMA och brottning. Hand och ansiktsfrakturer är vardag i boxning. Tyngdlyftare har säkert sin beskärda del av "typ"-skador. Gymnaster får oftast lägga ner helt i tidiga 20-årsåldern, ibland tidigare, kroppen har inget kvar att ge.
Allt beror på vilken sport man sysslar med. De är alla skadebenägna på elitnivå skulle jag vilja säga.
Vadå också? Maten togs ju inte ens upp. Det är ju det jag säger.
Vet inte om du misstolka mig eller jag dig men jag menade att det är inte bara den smala damen som hade kunnat undvika skador av mer mat.
Eddie Vedder
2012-07-28, 10:22
Vet inte om du misstolka mig eller jag dig men jag menade att det är inte bara den smala damen som hade kunnat undvika skador av mer mat.
Nej jag missförstod inte men jag menar att det i de andra fallen var en väldigt tydlig fråga om att den alldeles för hårda träningen är det största problemet. Men i hennes fall är ju ätstörningen tydlig, dvs ett medvetet underätande under lång tid. Inte bara under formtoppning. Och då känns det inte helt okej att det enbart pratas om hennes hårda träning som orsak. Om det sedan är hon som bett om att inget annat skall tas upp eller om hon helt enkelt är sjuk än och inte vill ta i det vet vi ju inte.
Jag förstår inte hur man kan prestera på elitnivå när man är undernärd (uppenbarligen har ätstörning) hur kan en så utmärglad kropp prestera så bra?
Att komma upp i summan 100 000 kan de flesta bara drömma om, det är knappast något som är standard oavsett hur många Sm-guld man tar. Visst kan man få hyfsat med pengar från storklubbarna men 100 000 är det knappast många som når upp till. Jag skulle inte kalla det för att friidrottare har bra ekonomisk förutsättningar även om de flesta på Sm-medaljnivå får ett visst träningsbidrag och möjligen några små privata sponsorer, men vad bra är beror ju så klart på vad man jämför med.
Du och jag har uppenbarligen olika syn på vad som är bra ekonomiska förutsättningar. Att inte vara topp-50 på världsrankingen, men ändå leva på sin idrott är något som många andra idrottare bara kan drömma om. Eller som ett annat exempel: friidrottaren XX fick åka på fyra betalda träningsresor under ett år och då pratar vi inte till Åland utan till Sydafrika, USA m.m.
Han/hon har gratis boende, gratis bil och gratis mat. Plats på världsrankingen? Runt 200. Med på OS? Inte ens nära att bli uttagen.
Och angående appearancemoney. Jo, det är rätt fina sådana också. Naturligtvis finns det andra idrotter där man tjänar snuskigt mycket pengar.
Men det finns oerhört många idrotter där man har det mycket sämre än inom friidrotten rent ekonomiskt.
Någon skrev tidigare i tråden att Angelica Bengtsson fått sponsorer för två miljoner. Om det är sant är det ju bara att gratulera samt att konstatera att det inte kan vara många andra idrotter som något sådant skulle förekomma i, speciellt inte i individuella idrotter.
Croneman i DN idag:
Det är skitjobbigt att ta sig till en guldmedalj i ett OS eller VM. Man får liksom träna varje dag.
Det är bloody hell att bli en bra läkare eller advokat också, man får läsa och plugga som satan.
Det är jobbigt att vara undersköterska också, lyfta, springa, slita, träla.
Hoppar man höjdhopp och tränar sju dagar i veckan får man ofta skador i fötterna.
http://www.dn.se/sport/croneman-det-ar-jobbigt-att-vara-underskoterska-ocksa
Guddi skriver klokt om dokumentären. http://tranastyrka.se/lite-asikter-om-medaljens-pris-i-svt/
Stefan J
2012-07-28, 13:26
Det är inte tränaren som avgör det är idrottaren själv och vinna är mer än allt.
Det är din åsikt, inte Ange och Carolinas.
En klok tränare som är mån om sin adept går i sådana lägen in och stoppar atleten från att tävla, just för att man på ett EM/VM/OS troligtvis är så emotionellt påverkad att man inte kan fatt kloka beslut själv. Precis som en tränare som är mån om sin boxare kastar in handuken när han ser att han är chanslös mot sin motståndare.
Det är nästan omöjligt som aktiv att själv fatta beslutet att avstå en så stor tävling om man har chans att vinna.
En dålig tränare/tränare som inte är mån om sin atlet (man kan ju vara en riktigt duktig tränare på att få en idrottare att prestera, men man skiter i alla konsekvenser) går med i atletens önskningar och kanske till och med eldar på denne att tävla skadad. En sådan tränare bryr sig då inte om atleten i första hand utan mer om sitt rykte som demontränare och att han kan ta fram mästare ur talanger. Klarar sig atleten är det bra, blir de permanent skadade är det tråkigt men han har säkert 10 andra talanger att rikta fokus på som kan bli morgondagens storstjärnor. Och den före detta mästaren/mästarinnan kastats bort som uttjänt material. Han/hon har fullföljt sitt syfte.
Som motpol till den svenske tränaren så måste jag säga att Jamaicas tränare verkar vara bra. Om vi tar Bolt som exempel så verkar det som om han tränas till att bli bra till mästerskap, när det verkligen gäller. Det är inget krav om att vara bäst hela tiden året runt, varje tävling, utan man sparar på krutet. Nu kommer Bolt säkerligen förr eller senare att åka på en skada ändå eftersom han under sin toppform och på träningspassen dit säkerligen pressar sig på gränsen av vad han tål. Men jag tycker att Bolt gör helt rätt att inte hora runt på alla galor utan spara sig först och främst till mästerskap.
En klok tränare som är mån om sin adept går i sådana lägen in och stoppar atleten från att tävla, just för att man på ett EM/VM/OS troligtvis är så emotionellt påverkad att man inte kan fatt kloka beslut själv. Precis som en tränare som är mån om sin boxare kastar in handuken när han ser att han är chanslös mot sin motståndare.
Det är nästan omöjligt som aktiv att själv fatta beslutet att avstå en så stor tävling om man har chans att vinna.
Precis exakt så är det, som tränare så har man ett visst ansvar för sin adept.
Jockefoten
2012-07-28, 13:43
Vi delar helt enkelt inte samma uppfattning om vad tränarens uppgift är. :)
Carolina Klüft är den bästa Svenska sjukamparen genom tiderna, hade hon varit det om hon stannat hemma vid skador tror ni?
Dopingen inom friidrotten har ju säkerligen också ett pris som syns på en hel del av de tidigare idrottarna, tyvärr är det oftast så att karriären hastigt och abrupt får ett slut när åldern och "minskandet" av medicineringen plötsligt drabbar.. Sorgligt men sant.
Du och jag har uppenbarligen olika syn på vad som är bra ekonomiska förutsättningar. Att inte vara topp-50 på världsrankingen, men ändå leva på sin idrott är något som många andra idrottare bara kan drömma om. Eller som ett annat exempel: friidrottaren XX fick åka på fyra betalda träningsresor under ett år och då pratar vi inte till Åland utan till Sydafrika, USA m.m.
Han/hon har gratis boende, gratis bil och gratis mat. Plats på världsrankingen? Runt 200. Med på OS? Inte ens nära att bli uttagen.
Och angående appearancemoney. Jo, det är rätt fina sådana också. Naturligtvis finns det andra idrotter där man tjänar snuskigt mycket pengar.
Men det finns oerhört många idrotter där man har det mycket sämre än inom friidrotten rent ekonomiskt.
Någon skrev tidigare i tråden att Angelica Bengtsson fått sponsorer för två miljoner. Om det är sant är det ju bara att gratulera samt att konstatera att det inte kan vara många andra idrotter som något sådant skulle förekomma i, speciellt inte i individuella idrotter.
Med det gäller ju friidrottare också, glöm att leva på idrotten om du inte ens är top-50 i världen.
Att andra idrotter har det sämre gör det inte bättre för friidrotten. Även om du är i Sverigetoppen så behöver du arbeta för att få ihop ekonomin även om man får träningsbidrag.
Med det gäller ju friidrottare också, glöm att leva på idrotten om du inte ens är top-50 i världen.
Att andra idrotter har det sämre gör det inte bättre för friidrotten. Även om du är i Sverigetoppen så behöver du arbeta för att få ihop ekonomin även om man får träningsbidrag.
Vi kommer nog inte längre. Du läser inte vad jag skriver, eller väljer att inte förstå. Jag vet ju personligen personer som lever på friidrotten utan att tillhöra världseliten. Skulle gärna namedroppa, men har lovat att inte outa personerna.
Har du verkligen så bra insyn att du kan uttala dig med säkerhet? Tillhör du själv eliten inom friidrott? Vet du hur mycket pengar svenska friidrottare drar in? Vet du hur mycket appearancemoney dom får? Jag har rätt bra koll på ovanstående. Och BASERAT PÅ NIVÅ är det bra ekonomiska villkor.
Du är väl medveten om att det är en hel del svenska friidrottare som är proffs, alltså inte jobbar (ja, deras jobb är ju liksom att idrotta)?
Även en del som inte kom med till OS.
Vi delar helt enkelt inte samma uppfattning om vad tränarens uppgift är. :)
Carolina Klüft är den bästa Svenska sjukamparen genom tiderna, hade hon varit det om hon stannat hemma vid skador tror ni?
Ingen som menar att hon skulle stanna hemma vid minsta nageltrång men vid allvarliga skador som riskerar att förkorta hennes karriär vilket var precis vad det här gjorde så ja definitivt.
Stefan J
2012-07-28, 14:10
Vi delar helt enkelt inte samma uppfattning om vad tränarens uppgift är. :)
Carolina Klüft är den bästa Svenska sjukamparen genom tiderna, hade hon varit det om hon stannat hemma vid skador tror ni?
Inte för varenda småskit, det är inte det jag säger. Men hade hon avstått det VM:et och medvetet dragit ner på träningen mellan mästerskapen istället för att prestera året om på varenda småtävling, gala, finnkamp osv är det fullt möjligt att hon inte så tidigt tvingats att lägga av med sjukampen och nu ägna andra halvan av sin karriär åt längdhopp som pga skador inte går särskilt bra. Kanske rent av hade hon fortfarande varit med och slagits om medaljer i sjukamp.
Jag vet själv som idrottare att när träningen går bra och man persar känner man sig som en gud. Och vill persa igen. Och igen. Helst varje pass, varje vecka, hela tiden. Hade inte jag haft min far som alltid bromsat mig hade jag troligtvis inte ens tävlat nu som senior utan blivit helt söndertränad redan som ungdom/junior. Det går inte som hungrig atlet att fatta vettiga beslut utan vägledning, eller åtminstone så är det oerhört få som klarar det.
WHITEFOLKS
2012-07-28, 14:12
Vi kommer nog inte längre. Du läser inte vad jag skriver, eller väljer att inte förstå. Jag vet ju personligen personer som lever på friidrotten utan att tillhöra världseliten. Skulle gärna namedroppa, men har lovat att inte outa personerna.
Har du verkligen så bra insyn att du kan uttala dig med säkerhet? Tillhör du själv eliten inom friidrott? Vet du hur mycket pengar svenska friidrottare drar in? Vet du hur mycket appearancemoney dom får? Jag har rätt bra koll på ovanstående. Och BASERAT PÅ NIVÅ är det bra ekonomiska villkor.
Du är väl medveten om att det är en hel del svenska friidrottare som är proffs, alltså inte jobbar (ja, deras jobb är ju liksom att idrotta)?
Även en del som inte kom med till OS.
Är det då pga bara idrottandet som de får sina pengar eller för att de är personligheter som syns "mer" också?
Det finns idrottare och proffs i diverse sporter som får mer betalt än andra på samma nivå pga de helt enkelt är "bättre affischnamn", en bättre personlighet eller kanske bakgrund/etnicitet.
Vi kommer nog inte längre. Du läser inte vad jag skriver, eller väljer att inte förstå. Jag vet ju personligen personer som lever på friidrotten utan att tillhöra världseliten. Skulle gärna namedroppa, men har lovat att inte outa personerna.
Har du verkligen så bra insyn att du kan uttala dig med säkerhet? Tillhör du själv eliten inom friidrott? Vet du hur mycket pengar svenska friidrottare drar in? Vet du hur mycket appearancemoney dom får? Jag har rätt bra koll på ovanstående. Och BASERAT PÅ NIVÅ är det bra ekonomiska villkor.
Du är väl medveten om att det är en hel del svenska friidrottare som är proffs, alltså inte jobbar (ja, deras jobb är ju liksom att idrotta)?
Även en del som inte kom med till OS.
Jag har naturligtvis inte koll på allas privatekonomi, men det tror jag inte du har heller faktiskt. Jag säger inte emot att det finns de som får ihop tillvaron utan arbete men de är väldigt få och de flesta inom sverigeeliten arbetar deltid för att få ihop det. Att kvala till internationella mästerskap är ingen garanti för att kunna leva på idrotten. Men jag antar att det är stockholmare du främst tänker på att och visst där finns det lite mer pengar.
Herr Oberst
2012-07-28, 14:29
Carolina Klüft är den bästa Svenska sjukamparen genom tiderna, hade hon varit det om hon stannat hemma vid skador tror ni?
Elitidrott är en balansgång mellan vansinne och framgång. Ett par millimeter över gränsen räcker för att spoliera en hel säsong och gå miste om typ 500-700 timmars kvalitetsträning. Om Jenny och Sanna Kallur varit bättre på att undvika skador hade dom två varit bäst i världen under kanske 6-8 års tid. Nu är den ena pensionerad och den andra "långtidsarbetslös".
Jämför Johnny Holm med Agne Bergvall.
Jämför Stefan Holms attityd med Linus Törnblad, där den ena inser vikten av att kunna träna skadefri med den andra som hellre har rutor på magen under ett träningsläger.
WHITEFOLKS
2012-07-28, 14:39
Elitidrott är en balansgång mellan vansinne och framgång. Ett par millimeter över gränsen räcker för att spoliera en hel säsong och gå miste om typ 500-700 timmars kvalitetsträning. Om Jenny och Sanna Kallur varit bättre på att undvika skador hade dom två varit bäst i världen under kanske 6-8 års tid. Nu är den ena pensionerad och den andra "långtidsarbetslös".
Jämför Johnny Holm med Agne Bergvall.
Jämför Stefan Holms attityd med Linus Törnblad, där den ena inser vikten av att kunna träna skadefri med den andra som hellre har rutor på magen under ett träningsläger.
Om de hade gjort det som garanterade att de undvek skador kunde det även ha lett till att de aldrig blev tillräckligt bra.
Ingen vet.
Om de hade gjort det som garanterade att de undvek skador kunde det även ha lett till att de aldrig blev tillräckligt bra.
Ingen vet.
Just därför ordet "balansgång" stod med. Men man kan ju undvika saker som är totalt dumdristiga som att tävla när ens fot är stor som en fotboll och man får gråta sig igenom natten innan tävlingsstart.
CrazyJoeDavola
2012-07-28, 17:24
Anna Haag ger sin syn på dokumentären.
http://annaoemil.se/2012/07/27/svts-dokumentar-medaljens-pris/
Att många stannar för länge och fortsätter trots återkommande skador har nog också att göra med att de inte kan något annat. Ångesten vad de ska göra när karriären är över och de är 30-35år.
Sedan håller jag med flera andra här som jämför med "vanligt" folk som sliter dag ut och dag in i slitsamma lågavlönade yrken. De kan dock inte räkna med att ett gäng doktorer hänger över dem och fixar minsta åkomma.
WHITEFOLKS
2012-07-28, 17:46
Dopingen inom friidrotten har ju säkerligen också ett pris som syns på en hel del av de tidigare idrottarna, tyvärr är det oftast så att karriären hastigt och abrupt får ett slut när åldern och "minskandet" av medicineringen plötsligt drabbar.. Sorgligt men sant.
Frågan blir dock om det värre hälsomässigt att träna utan dopingen och den sämre återhämtningen :D
Vilket i sig inte spelar någon roll då doping inte är något de borde hålla på med. Jag är dock fortfarande inte övertygad av att problemen inte till viss del uppstår på grund av
1. de använder samma program som alltid använts och förutsättningarna var annorlunda förr på gott och ont
2. de tävlar och jämför sig med folk som har andra förutsättningar.
High1ander
2012-07-28, 20:42
Nu är säkert de som tränar friidrottarna ganska bra, de har dock säkert mer att lära. Men jag vet från min egen tid då jag träna brottning och fotboll som ungdom, i brottningen så hade jag bra tränare som gjorde att jag blev trött i muskler men inte fick ont i leder eller skelett. Vilket för mig känns perfekt. Men i fotboll så hade jag vissa stunder idiottränare som inte kunde nått om styrketräning osv. där var det att göra situps och hoppa upp och ner på plintar på stumt/hårt golv. Där var det mängden som räknades, inte hur musklerna aktiverades. Just mina knän ogilla att hopp ner från plintar, dvs. 1 meter ner bara. Så som 16 åring, på bara amatörnivå så börjde mina knän knäppa sig och vara sega. Finns iaf ingen jävla orsak att hoppa ner från en plint eller springa ner för en trappa. De tränare jag haft som varit bra har fattat det, finns ingen "explosiv träning" av att "landa", bara onödig stress.
Det känns som de borde göra mer som Kallur, när hon sprang på band upphängd, även när man är helt skadefri, man behöver inte springa så hela tiden. Men att man "konstant" behöver springa på vanlig mark, eller hoppa tre-steg fullt ut känns verkligen som ett recept för att skada sig.
Som helhet undrar jag också hur kul/bra det är för psyket och fysiken att träna så hårt att man missar något som VM eller OS. Hur bra träning får man om man är sjuk 4 år i rad? Visst man kanske har vilja och styrka att köra på 100% i 5-20 träningspass, men hur mycket förlorar man inte sen när nästa stressfraktur visar sig på benet och man måste ta en paus i 4 månader? Känns bara väldigt kortsiktigt.
Jag förstår inte hur man kan prestera på elitnivå när man är undernärd (uppenbarligen har ätstörning) hur kan en så utmärglad kropp prestera så bra?
Inom vissa sporter där man har en fördel att väga mindre som exempelvis gymnastik, viktklasser i kampsport och medel/långdistanslöpning , kan man få en fördel prestationsmässigt av att tappa en massa vikt. Kroppen och organen är van vid en tyngre vikt och när den vikten snabbt försvinner kan man sätta rejäla personbästa. Tyvärr är den trimmade kroppen i form av extrem viktnedgång eller viktnedgång under gränsen inte långvarig och det är förknippat med skador, mentala problem och ibland döden.
Jag gillade dokumentären men ryckte till lite när Olsson sa att han ville persa hela tiden. Det låter inte så långsiktigt...
Är det nån som har koll på om Sverige är överrepresenterade på skadefronten eller ser det ut så här överallt?
Jag vill också persa hela tiden. Varje träningspass ska jag vara lite bättre än det förra. Jag gör det i ett all-outset där jag tar i utav helvete och stannar typ en rep innan fail.
Resten av passet lugnt. Jag har tagit ett personbästa och kan ta det lugnt. Jag var starkare än nånsin tidigare.
Så länge man håller sig frisk och äter ordentligt är det en mycket bra träningsmetod.
Min morfar ( som förövrigt var en framgångsrik tävlingscyklist i många år och fd militärofficer) berättade att för vissa människor är själen/sinnet större än kroppen den är i. Det fick mig att förstå varför så många driver sig till vad andra ser som vansinne. Det handlar inte enbart om elitidrott, utan om så många andra aspekter i livet. Samma människor är de som driver mänskligheten framåt och som man minns i framtiden.
Visst du blir delvis invalid vid 45-50 efter att ha tagit flera OS-medaljer. Frågan är om man i livets slutskede när man ändå kommer dö som alla andra ser tillbaka på det med ånger eller inte..
Jag vill också persa hela tiden. Varje träningspass ska jag vara lite bättre än det förra. Jag gör det i ett all-outset där jag tar i utav helvete och stannar typ en rep innan fail.
Resten av passet lugnt. Jag har tagit ett personbästa och kan ta det lugnt. Jag var starkare än nånsin tidigare.
Så länge man håller sig frisk och äter ordentligt är det en mycket bra träningsmetod.
Så hur har du ändrat på det nu när du blivit övertränad?
Alltså.. Folke Rydén. Han försöker alltid skapa drama där det inte finns ett drama.
Så hur har du ändrat på det nu när du blivit övertränad?
Överansträngd hälsena har inte så mycket med min styrketräning att göra. Inte heller löparknät. Det har kommit från tävlingar.
De åtgärder jag har tagit mot det är mer aktiv återhämtning, mindre volym konditionsträning och ingen tröskelträning, löpträning på crosstrainer, rehabträning för hälsenan.
Men gällande att persa i styrketräningen så har jag en lätt vecka var fjärde vecka. Då persar jag inte. Då tar jag det lugnt.
wintersnowdrift
2012-07-31, 14:31
Jo det kan man tycka. Men varken du eller jag vet ju någonting om vad hon och människor i hennes närhet diskuterat. Men vad som framgick av dokumentären var ju i alla fall att hon visste att hennes kropp är skör som en såpbubbla, att läkarna sagt det till henne, men att hon ändå inte vill sluta springa.
Varför jag kände att hennes berättelse var lite malplacerad var just för att den inte nämnde ett dugg om mat och kroppsvikt, det handlade bara om träningsmängden och inget annat. Och alla kan ju se att det i hennes fall säkerligen är ett mindre problem än förhållandet till kropp och ätande. Jag vet själv hur länge man kan skylla på "jag springer så mycket" men vid en gräns går det inte att dölja längre. Det blir ju liksom ett dåligt försvarstal när man är mycket magrare än alla andra som springer lika mycket och mer och som dessutom slipper alla förslitningsskador man själv får jämt och ständigt.
QFT.
Jag förstår inte hur man kan prestera på elitnivå när man är undernärd (uppenbarligen har ätstörning) hur kan en så utmärglad kropp prestera så bra?
Att vara lätt som löpare är en förutsättning för att bli snabb (längre distanser än sprint that is). Kroppen gör ju det du utsätter den för upp till en viss gräns - som för löparen i dokumentären där hennes skelett tillslut gav upp. Min personliga erfarenhet är att man presterar jääävligt bra och känner sig snabbare än någonsin när man tränar hårt och samtidigt underäter; tills kroppen helt sonika går sönder för att man har kört alla system i botten och bränt varenda reserv.
//Kristin
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.