Stoltz
2012-07-20, 00:29
Storytime!
Jag kom precis hem ifrån mitt livs mest intensiva kvällspromenad.
Jag hade varit ute och gått i ca 40 minuter, och klockan var runt 00:00. Det var rätt mycket folk ute - Torsdag är det nya Fredag uppenbarligen. Fullt ös, men jag var inte på humör så jag fortsatte gå igenom stan.
När det till slut blev dags för mig att vända hemåt så svängde jag upp på en gata som leder till Helsingborgs butiksgata, och ser på långt håll att det sitter någon vid en vägg längre fram. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter framåt.
När jag är 20 meter ifrån den sittande personen så kommer en rottweiler halvspringande mot mig!
Jag stannar till och spänner hela kroppen för att vara redo om den skulle attackera, och spänner ögonen i den (Ska man göra så? Någon som vet? Jag har ingen aning, men det blev ett återkommande tema som fungerade under scenariot). Den stannar till och tittar på mig, och sakta börjar kugghjulen rulla.
Personen som sitter vid väggen är en "gubbe" i ca femtioårsåldern och hunden är hans och den vaktar sin husse. Jag börjar svänga ut i en lång halvcirkel för att inte locka hunden till ytterligare ett utfall, och ser två andra som står en bit bort.
Jag går bort och frågar dem om de vet hur länge mannen har suttit där och får då veta att de håller på att ringa polisen. Killen står med sin telefon, vi kan kalla honom Calle för det kallade tjejen honom. Jag tror han hette det ;)
Tjejen fick jag aldrig något namn på, men vi kallar henne för tjejen helt enkelt. Jag bestämmer mig för att stanna med dem ett tag och hålla koll på hunden som börjar gå runt oss, och då står vi ändå trettio meter ifrån gubben. Ibland springer den fram till oss, för att plötsligt stanna och börja lukta på marken runtomkring oss.
Polisen vi pratar med verkar inte villiga att komma och föreslår att vi ska se om hunden är aggressiv genom att försöka närma oss och röra vid den :laugh: På riktigt? Nej, den kör vi helt enkelt inte.
Då blir vi ombedda att gå fram och kolla om vi kan väcka mannen. Jag och Calle börjar gå mot mannen lite halvt, men hunden springer direkt fram och ställer sig i mellan. Den är inte aggressiv, utan riktigt lugn förutom att den växlar mellan att sitta still och tokspringa om vartannat. Inga bra tecken, kommer vi alla överens om och beslutar oss för att inte närma oss mannen.
Polisen säger då att de ska försöka skicka ut någon, men att de har ont om bilar just nu. Under tiden står jag och förhindrar att bilar kör in på den lilla gata där hunden springer mest så att ingen olycka sker. "Stabilt polisväsende" är väl det första som slår mig, men vi får helt enkelt vänta och göra det bästa. När trafiken är lugn står jag, Calle och Tjejen och pratar med varandra när jag börjar lägga märke till att mannen inte rört sig ett dugg under tiden vi stått där, vilket började närma sig 15 minuter.
Jag går sakta runt till väggen där mannen sitter, med ca 20 meters säkerhetsavstånd så att inte hunden reagerar. Jag märker då att mannen inte rör axlarna, magen eller ens halsen överhuvudtaget, vilket annars hade varit nästintill nödvändigt för att andas i den positionen. Calle förstår direkt vad jag menar och ringer 112 och förklarar den nya situationen. Ambulans är på G.
Då kommer helt plötsligt en kille joggandes på gatan och hunden rycker till och börjar springa mot honom. Vi säger åt killen att snabbt sakta ner och ta en halvcirkel runtomkring. Hunden följer efter honom men skiter sedan i honom. Så vi delar upp oss - Tjejen tar östra sidan om mannen, jag tar västra och Calle tar mitt framför. Tillsammans dirigerar vi om trafik och fotgängare som är på väg mot mannen, för att undvika att hunden attackerar någon eller blir påkörd. Allt går smidigt tills ett gäng tjejer kommer och jag börjar gå mot dem för att förklara läget - Rottweilern flippar ut.
Helt plötsligt tar den full galopp mot mig och springer så hårt att Calle visslar till så att jag vänder mig om och ser den. Enter Stoltz-mode.
Jag körde samma taktik som innan och knöt nävarna och tänkte "Nu jävlar händer det... Det blir fantomen på operan-mask på jobb imorgon..." medan jag spände upp mig så mycket jag kunde och stod blixtstilla medan jag stirrade på hunden. Det fungerade igen! Phew... Hunden sprang in i mig, men det blev mer som en knuff mot benet.
Tjejerna blev varnade och gick runt om.
Ambulansen kommer och... deras handlande övergår mitt förstånd lite grann. Jag vinkar in dem och försöker få dem att stanna så att jag kan förklara om hunden. De tror att hunden är min och skiter i mig och kör på. Som tur är flyttar sig hunden och jag går bort för att omdirigera två andra som kommer gående mot mannen. Då försöker ambulansförarna väcka mannen genom att dra igång sirenen - Så hunden flippar ur igen! Springer mot mig, jag spänner ögonen i den, den springer förbi och...
ENTER FUCKING RAMBO.
Efter att vi hade stått där och försökt styra situationen i 30 minuter så springer hunden in i den kyligaste mannen i stan som kommer gående på gatan och som tar kopplet och säger "SITT!" och hundjäveln gör precis det.
Han får nästan all eloge och vi ser helt förtappade ut samtidigt som vi hållt ställningarna i en halvtimme :D
Hunden blir kopplad och ambulansförarna får undersöka mannen, som inte alls visar sig vara död, utan bara kadaverfull till den gräns att han hallucinerar.
Vi blev dock tackade av ambulansförarna och när vi till slut begav oss därifrån såg vi att polisen kom inkörandes på gatan, ca 40 minuter efter första samtalet...
Det var den powerwalken :D
Jag kom precis hem ifrån mitt livs mest intensiva kvällspromenad.
Jag hade varit ute och gått i ca 40 minuter, och klockan var runt 00:00. Det var rätt mycket folk ute - Torsdag är det nya Fredag uppenbarligen. Fullt ös, men jag var inte på humör så jag fortsatte gå igenom stan.
När det till slut blev dags för mig att vända hemåt så svängde jag upp på en gata som leder till Helsingborgs butiksgata, och ser på långt håll att det sitter någon vid en vägg längre fram. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter framåt.
När jag är 20 meter ifrån den sittande personen så kommer en rottweiler halvspringande mot mig!
Jag stannar till och spänner hela kroppen för att vara redo om den skulle attackera, och spänner ögonen i den (Ska man göra så? Någon som vet? Jag har ingen aning, men det blev ett återkommande tema som fungerade under scenariot). Den stannar till och tittar på mig, och sakta börjar kugghjulen rulla.
Personen som sitter vid väggen är en "gubbe" i ca femtioårsåldern och hunden är hans och den vaktar sin husse. Jag börjar svänga ut i en lång halvcirkel för att inte locka hunden till ytterligare ett utfall, och ser två andra som står en bit bort.
Jag går bort och frågar dem om de vet hur länge mannen har suttit där och får då veta att de håller på att ringa polisen. Killen står med sin telefon, vi kan kalla honom Calle för det kallade tjejen honom. Jag tror han hette det ;)
Tjejen fick jag aldrig något namn på, men vi kallar henne för tjejen helt enkelt. Jag bestämmer mig för att stanna med dem ett tag och hålla koll på hunden som börjar gå runt oss, och då står vi ändå trettio meter ifrån gubben. Ibland springer den fram till oss, för att plötsligt stanna och börja lukta på marken runtomkring oss.
Polisen vi pratar med verkar inte villiga att komma och föreslår att vi ska se om hunden är aggressiv genom att försöka närma oss och röra vid den :laugh: På riktigt? Nej, den kör vi helt enkelt inte.
Då blir vi ombedda att gå fram och kolla om vi kan väcka mannen. Jag och Calle börjar gå mot mannen lite halvt, men hunden springer direkt fram och ställer sig i mellan. Den är inte aggressiv, utan riktigt lugn förutom att den växlar mellan att sitta still och tokspringa om vartannat. Inga bra tecken, kommer vi alla överens om och beslutar oss för att inte närma oss mannen.
Polisen säger då att de ska försöka skicka ut någon, men att de har ont om bilar just nu. Under tiden står jag och förhindrar att bilar kör in på den lilla gata där hunden springer mest så att ingen olycka sker. "Stabilt polisväsende" är väl det första som slår mig, men vi får helt enkelt vänta och göra det bästa. När trafiken är lugn står jag, Calle och Tjejen och pratar med varandra när jag börjar lägga märke till att mannen inte rört sig ett dugg under tiden vi stått där, vilket började närma sig 15 minuter.
Jag går sakta runt till väggen där mannen sitter, med ca 20 meters säkerhetsavstånd så att inte hunden reagerar. Jag märker då att mannen inte rör axlarna, magen eller ens halsen överhuvudtaget, vilket annars hade varit nästintill nödvändigt för att andas i den positionen. Calle förstår direkt vad jag menar och ringer 112 och förklarar den nya situationen. Ambulans är på G.
Då kommer helt plötsligt en kille joggandes på gatan och hunden rycker till och börjar springa mot honom. Vi säger åt killen att snabbt sakta ner och ta en halvcirkel runtomkring. Hunden följer efter honom men skiter sedan i honom. Så vi delar upp oss - Tjejen tar östra sidan om mannen, jag tar västra och Calle tar mitt framför. Tillsammans dirigerar vi om trafik och fotgängare som är på väg mot mannen, för att undvika att hunden attackerar någon eller blir påkörd. Allt går smidigt tills ett gäng tjejer kommer och jag börjar gå mot dem för att förklara läget - Rottweilern flippar ut.
Helt plötsligt tar den full galopp mot mig och springer så hårt att Calle visslar till så att jag vänder mig om och ser den. Enter Stoltz-mode.
Jag körde samma taktik som innan och knöt nävarna och tänkte "Nu jävlar händer det... Det blir fantomen på operan-mask på jobb imorgon..." medan jag spände upp mig så mycket jag kunde och stod blixtstilla medan jag stirrade på hunden. Det fungerade igen! Phew... Hunden sprang in i mig, men det blev mer som en knuff mot benet.
Tjejerna blev varnade och gick runt om.
Ambulansen kommer och... deras handlande övergår mitt förstånd lite grann. Jag vinkar in dem och försöker få dem att stanna så att jag kan förklara om hunden. De tror att hunden är min och skiter i mig och kör på. Som tur är flyttar sig hunden och jag går bort för att omdirigera två andra som kommer gående mot mannen. Då försöker ambulansförarna väcka mannen genom att dra igång sirenen - Så hunden flippar ur igen! Springer mot mig, jag spänner ögonen i den, den springer förbi och...
ENTER FUCKING RAMBO.
Efter att vi hade stått där och försökt styra situationen i 30 minuter så springer hunden in i den kyligaste mannen i stan som kommer gående på gatan och som tar kopplet och säger "SITT!" och hundjäveln gör precis det.
Han får nästan all eloge och vi ser helt förtappade ut samtidigt som vi hållt ställningarna i en halvtimme :D
Hunden blir kopplad och ambulansförarna får undersöka mannen, som inte alls visar sig vara död, utan bara kadaverfull till den gräns att han hallucinerar.
Vi blev dock tackade av ambulansförarna och när vi till slut begav oss därifrån såg vi att polisen kom inkörandes på gatan, ca 40 minuter efter första samtalet...
Det var den powerwalken :D