Kolla fettprocent

[Kokowski]

Tänkte kolla min fettprocent men vet inte var jag ska kolla den, hittade dock en bra sida (tror jag) http://www.komiform.net/kroppsanalys.html

Vad tror ni om det mätinstrumentet? Det behöver ju inte vara 100% exakt men skulle gärna vilja veta min fettprocent på ett ungefär.

[Birkharju]

Jag tror nog det bästa mätinstrumentet för att få ett resultat som någorlunda stämmer överens med verkligheten(som inte är allt för dyrt) är kaliper, utförd av någon som har gjort ett dussintal ggr. Har bara hört dåliga saker om Tanitavågar, tyvärr.

[daloatf]

Om du vill ha mer exakt så får du nog göra en DEXA scan eller Bod Pod

[Kokowski]

Jag tror nog det bästa mätinstrumentet för att få ett resultat som någorlunda stämmer överens med verkligheten(som inte är allt för dyrt) är kaliper, utförd av någon som har gjort ett dussintal ggr. Har bara hört dåliga saker om Tanitavågar, tyvärr.

Okej tack, men som sagt behöver inte vara så jätte noga kan vara 1% hit och dit, hur mycket har du hört att tanita vågarna visar fel med?

[stromming]

Okej tack, men som sagt behöver inte vara så jätte noga kan vara 1% hit och dit, hur mycket har du hört att tanita vågarna visar fel med?

Någonstans mellan 0 och +/- 10%. Omöjligt att veta

[PeSi]

Ungefär upp till ±5-7 procents felmarginal har jag sett i olika dokumentationer från Tanita och Omron beroende på aktuell modell. Detta är dock en halvsanning eftersom de metoder som man jämför mot har i sin tur egen felmarginal. Men det som är viktigt att inse i sammanhanget är att det finns ingen pålitlig metod att mäta kroppens fetthalt i absoluta tal. ALLA mätmetoder har en felmarginal.


Jag kom fram till följande när jag undersökte aktuell marknad i höstas:

• Billigast (ett par hundra kr): Fettkalibrar i plast; köpte en med tryckkontroll; kan inte rekommenderas

• Nästa prisnivå (från ca 500 kr): Tvåpunkts bodyimpedansmätare antingen som en våg som mäter via fötterna eller en handenhet som mäter mellan händerna. Har en handenhet som heter Omron BF300 (den kostade faktiskt över 2k men köptes för många år sedan). Ganska ok

• Nästa prisnivå (omkring 1000-2000 kr): Fyrpunkts bodyimpedansmätare som kombinerar både våg och handenhet. Beställde i höstas en som heter Tanita BC-601 från Tyskland. Den sparar rätt många mätningar på ett SD-kort för överföring till dator. Ganska ok. Professionella fettkalibrar i metall brukar också hamna inom detta prisintervall. Har ingen.

• Nästa prisnivå (från kanske 10kkr): Fyrpunkts bodyimpedansmätare med stadigare ram i vågen och olika varianter av anslutningar till skrivare/dator mm. Har ingen. Vågen i bilden är troligen en sådan.

• Nästa prisnivå (från kanske 100kkr): ”Vattentank”, BodPod, DXA, osv. Har självklart ingen.


Fettkalibrar mäter tjocklek på hudveck. Beroende på vilken beräkningsalgoritm man väljer (finns rätt många), tas veckmått på vissa kroppsställen. Olika algoritmer har olika korrigeringstermer för ålder, kön, längd, vikt, ev. handledsomkrets, osv. och slutsumman ska visa aktuell kroppsfettprocent.

Fettkalibern jag köpte har en fjädrande del med pilmarkering så att man vet då ett av tillverkaren förutbestämt tryck på hudvecket uppnåtts. Jag upptäckte tyvärr att ”styvheten” i mina hudveck varierar rätt mycket beroende på tiden på dygnet. Det kan ev. fungera lite bättre på en person som har mindre kroppsfett än jag. Jag har nu gjort massa mätningar på mig själv och kommit fram till att det är helt omöjligt att få en rimlig enhetlighet i mätningarna.


Bioimpedansmätarna för slutkonsument mäter aktuellt motstånd genom att skicka en svag ström mellan två eller fyra mätpunkter – fötter och/eller händer. Fyrpunktsmetoden är lite pålitligare och tillåter separering av lemmar och bål. Vågen på bilden förefaller använda fyrpunktsmetoden.

Jag har numera tusentals mätningar med Omron BF300 sparade och kan säga att om man mäter under liknande förutsättningar varje gång; dvs. samma tid utan nära anslutning till träning, måltider, stora vätskeintag osv. så är enhetligheten i mätningarna betydligt bättre än fettkalibern i mina händer. Stor variation i vätskebalansen kan påverka mätningen kanske upp till 1-2 procentenheter. Tillfälliga variationer varar sällan mer än ett par dagar. Jag rekommenderar därför att mäta sig varje dag och jämföra veckogenomsnitt.

Den stora fördelen med bioimpedans är dock enkelheten. Det tar faktiskt bara 10-15 sekunder att göra en mätning. Noggrannheten räcker mer än väl till att följa veckovariationer. Däremot ska man aldrig se visad fettprocent som ett korrekt värde i absolut bemärkelse. Även om (dyra) mätningar gjorda i vattentank, BodPod, DXA, osv. sannolikt ligger närmare sanningen för en genomsnittsperson, så kan man inte heller lita på de i absoluta tal. Tro inte på försäljare som ”garanterar” att deras mätningar aldrig ligger mer en ett par procentenheter fel som ett absolutvärde. De ljuger för dig.


Angående noggrannheten i Tanitavågar som nämndes, bör man veta att alla elektriska vågar lägger en spänning på en metallplatta som böjs under personens kroppsvikt. Böjningen påverkar metallens impedans och elektroniken räknar om denna till aktuell kroppsvikt. ”Billiga” vågar (upp till några tusenlappar) brukar ha en relativt svag ram. Beroende på golvets skevhet eller fjädringsegenskaper kan kroppsvikten vrida ramen så att metallplattan påverkas. Jag har testat att flytta runt min Tanita-BC601 i olika rum (betonggolv) och fått skillnader på upp till ett par hundra gram; dvs. bara några promille från totalvikten. Men om man bor i ett hus med trägolv som fjädrar kan skillnaden bli betydligt större. Det finns säkert kvalitetsskillnader mellan olika vågar även i billigare prisklasser. Men man får betala rätt mycket om man vill ha en våg med stark gjuten ram. Man kanske kan placera en vridstyv platta under vågen istället.

[Macroman]

Oerhört initierat PeSi. Bra!

[nisse1976]

Kunglig info Pesi!

[strikt]

Eller så lägger man några bilder på sig själv i tråden, gissa min fettprocent.

Enklare och troligen mer nära sanningen =)

[PeSi]

Oberoende vald mätmetod bör kroppsfettsiffran självklart rimlighetsbedömas individuellt.

Alla visuella bedömningar (via spegel, bilder, video eller direkt av andra) påverkas av bedömarens personliga preferenser och den miljö denne verkat i. Man kan inte undvika godtycklighet. Jag rekommenderar dock bilder och/eller video som sparas för uppföljning av långtidsutveckling tillsammans med omfångsmått på lemmar och bål.

Det är få som vill lämna personliga bilder på ett öppet Internetforum. Dessutom tenderar diskussionerna omvandlas till "syjuntor" där man ändå väljer det man VILL höra.

Och andra sidan utvärderas dieter, träningsmetoder, ol. på förändringar; den procentuella skillnaden mellan 30 och 30,1% är detsamma som 10 och 10,1%, eller hur. Om man kan mäta detta på ett enkelt sätt med rimlig noggrannhet så är det tillräckligt för uppföljningar.

[Arne Persson]

Jag har en fettkaliper som kostade ett antal 1000-lappar redan på 90-talet. Den mäter upptill 1/10-dels mm och är kalibrerbar. Jag tycker att denna metod är den klart bästa på tränande människor. Alla som tränar vet ju att BMI, som vissa bioimpedansbaserade vågar o.dyl. bygger på, är rena tramset.

[Anders The Peak]

Jag tycker att spegeln oftast är det bästa sättet för att se hur illa eller bra det det är.

[PeSi]

Huvudproblemet med fettkaliber är inte själva instrumentet utan svårigheten att mäta enhetligt. Om man kan uppnå rimlig enhetlighet i mätningarna så fungerar den naturligtvis som ett uppföljningsverktyg.

Oberoende av aktuell mätmetod (observera att detta gäller också "vattentanksmätningar", BodPod, DXA, magnetkamera, fyrakomponentmetoden, osv.) omvandlas ett eller flera mätvärden till fettprocent via matematiska algoritmer som ALDRIG kan garantera precisions på individnivå. Som jag sagt tidigare är ALLA metoder behäftade med detta problem.

När nya metoder/utrustningar/algoritmer tas fram verifieras/justeras noggrannheten mot någon "gyllene standard"; ofta hydrostatisk mätning ("vattentank") och DXA. Eftersom dessa också har sin egen felmarginal så ökar den "totala" felmarginalen. Sannolikheten att en slumpvist vald individ får exakt rätt kroppsfetthalt med någon mätmetod är minimal.

En nackdel med nuvarande bodyimpedansmätare för slutkonsumenter är att algoritmerna är anpassade för en population som inte är speciellt muskulös. Det finns åtminstone en modell där tillverkaren påstår anpassning för "atleter", men de menar definitivt inte bodybuilders. Det allra viktigaste är dock att kroppens fetthalt är mindre viktig än veckovariationen för utvärdering av dieter eller träningsupplägg.



Arne — Att påstå att bioimpendasmätare bygger på BMI är ungefär lika begåvat som att påstå att fettkaliber bygger på BMI. Inga bioimpendansmätare gör detta (även om vissa räknar ut den också).

Olika kroppsvävnader leder elektricitet olika pga. variationer i vatten- och mineralhalt. Mätaren leder en svag ström mellan mätpunkterna och omvandlar sedan via matematiska algoritmer mätvärdena (tillsammans med persondata) till kroppsfettprocent. De mera avancerade fyrpunktmodellerna kan presentera separata mätvärden för varje lem och bål.

All påverkan på kroppens induktivitet påverkar mätningen. Hur mycket mat och vätska som finns i magsäcken och tarmarna, aktuell vätske- och mineralbalans, hur hårt kroppen arbetat, osv. Jag har försökt variera dessa egenskaper maximalt på mig själv under liknande förutsättningar, och fått en skillnad på upp till ca 2% med Omron BF300 (jag har aldrig testat detta med min Tanita BC601). Så länge mätningen görs under liknande förutsättning varje dag (exempelvis vid uppvaknandet) och man jämför veckomedel så förefaller fettprocenten följa väl kroppsförändringarna. Jag har i dagsläget kanske 1500 dagsmätningar lagrade för analys.

[FoolsGold]

Olika kroppsvävnader leder elektricitet olika pga. variationer i vatten- och mineralhalt. Mätaren leder en svag ström mellan mätpunkterna och omvandlar sedan via matematiska algoritmer mätvärdena (tillsammans med persondata) till kroppsfettprocent. De mera avancerade fyrpunktmodellerna kan presentera separata mätvärden för varje lem och bål.

Jag har funderat på just detta. Eftersom elektricitet alltid tar den "enklaste" vägen i en krets så mäts ju bara det minsta motståndet. Hur kan man utifrån detta dra slutsatser om fettprocenten i resterande kroppsvävnad? Eller tänker jag fel?

[Arne Persson]

Huvudproblemet med fettkaliber är inte själva instrumentet utan svårigheten att mäta enhetligt. Om man kan uppnå rimlig enhetlighet i mätningarna så fungerar den naturligtvis som ett uppföljningsverktyg.

Oberoende av aktuell mätmetod (observera att detta gäller också "vattentanksmätningar", BodPod, DXA, magnetkamera, fyrakomponentmetoden, osv.) omvandlas ett eller flera mätvärden till fettprocent via matematiska algoritmer som ALDRIG kan garantera precisions på individnivå. Som jag sagt tidigare är ALLA metoder behäftade med detta problem.

När nya metoder/utrustningar/algoritmer tas fram verifieras/justeras noggrannheten mot någon "gyllene standard"; ofta hydrostatisk mätning ("vattentank") och DXA. Eftersom dessa också har sin egen felmarginal så ökar den "totala" felmarginalen. Sannolikheten att en slumpvist vald individ får exakt rätt kroppsfetthalt med någon mätmetod är minimal.

En nackdel med nuvarande bodyimpedansmätare för slutkonsumenter är att algoritmerna är anpassade för en population som inte är speciellt muskulös. Det finns åtminstone en modell där tillverkaren påstår anpassning för "atleter", men de menar definitivt inte bodybuilders. Det allra viktigaste är dock att kroppens fetthalt är mindre viktig än veckovariationen för utvärdering av dieter eller träningsupplägg.



Arne — Att påstå att bioimpendasmätare bygger på BMI är ungefär lika begåvat som att påstå att fettkaliber bygger på BMI. Inga bioimpendansmätare gör detta (även om vissa räknar ut den också).

Olika kroppsvävnader leder elektricitet olika pga. variationer i vatten- och mineralhalt. Mätaren leder en svag ström mellan mätpunkterna och omvandlar sedan via matematiska algoritmer mätvärdena (tillsammans med persondata) till kroppsfettprocent. De mera avancerade fyrpunktmodellerna kan presentera separata mätvärden för varje lem och bål.

All påverkan på kroppens induktivitet påverkar mätningen. Hur mycket mat och vätska som finns i magsäcken och tarmarna, aktuell vätske- och mineralbalans, hur hårt kroppen arbetat, osv. Jag har försökt variera dessa egenskaper maximalt på mig själv under liknande förutsättningar, och fått en skillnad på upp till ca 2% med Omron BF300 (jag har aldrig testat detta med min Tanita BC601). Så länge mätningen görs under liknande förutsättning varje dag (exempelvis vid uppvaknandet) och man jämför veckomedel så förefaller fettprocenten följa väl kroppsförändringarna. Jag har i dagsläget kanske 1500 dagsmätningar lagrade för analys.

Jag vet att det är mätaren som utför mätningarna som är den stora felkällan vad gäller calibermätning. Jag skaffade min första (i plast som jag har kvar) redan 1980 och mätt åtskilliga stackare sedan dess. Tar alltid ett flertal mätningar på samma punk och använder sedan medelvärdena i tabellerna.

Jag vet även vad bioimpedansmätningarna bygger på, att jag använder mig av "BMI-påståendet" var enbart att de galna resultat jag fick med min BodyStat 1500 och såg på bl.a impedansvåger tydde på att någon form av BMI-formel verkade ligga till grund när "resultaten" kom ut. Jag hade tävlingshårda byggare på 16-25% fett o. dyl. På "normala" människor utan stor muskelmassa så fick jag jag helt acceptabla värden.

[Endumen]

Alla som tränar vet ju att BMI, som vissa bioimpedansbaserade vågar o.dyl. bygger på, är rena tramset.

:hbang:

Ja, det är flertalet gånger jag blivit "gravt överviktig" med BMI på över 25 då jag reggat mig på sidor som använder sig av BMI som standardmodell. Hatar det :D

[Morty]

Jag har nyligen köpt en Tanita BC-1000, bestämde mig när jag såg detta:
“A 2007 study published in the journal Clinical Nutrition that compared measurements obtained from a Tanita body-fat scale and DEXA scanning reported a better than 96 percent level of agreement between the two methods (Thomas et al. 2007).” (from Racing Weight by Matt Fitzgerald)

Den vågen har dessutom en "athletic mode", vilket gör att man slipper den problematik som Arne nämner.

Det viktigaste för mig är dock att siffran är konsistent, alltså, att jag kan hålla koll på min kropps utveckling över tid och lita på den. Om jag mäter mig varje morgon en månad och fettprocenten ökar med ½ procentenhet, vikten med två kilo och muskelmassan med 1,5kg och mätningarna visar på en väldigt liten variation mellan dagarna, men är tydliga om man jämför med större tidsskillnader, så gör ju vågen verkligen vad den ska. Håller koll på att utvecklingen går framåt på ett klart pricksäkrare sätt än spegeln. Smidigare än en kaliper, också!

[PeSi]

Varje mätmetod har sina för- och nackdelar beroende på målgrupp.

Relevanta alternativ för privatpersoner (bortsett från våg, måttband och visuell granskning förstås) är fettkaliber eller billiga till medeldyra bodyimpedansmätare. De övriga metoder/utrustningar är främst för "professionell" användning och forskning.

Mitt råd att avstå från fettkaliber för privat användning får inte tas ifrån sitt sammanhang. Utgångspunkten har hela tiden varit att finna den bästa metoden som jag kan använda på mig själv helt utan assistans. Det lär finnas flera med samma behov.

Jag kollade först på en fettkaliber i metall med infrästa måttspår. Den dåliga kontrasten gjorde skalan svårläst på avstånd. Jag köpte istället en helvit i plast med mycket tydliga mörkbruna måttstreck. Jag tog medelvärdet från 3 mätningar så gott jag kunde (rätt tidskrävande faktiskt). Det är svårt att finna samma ställe för hudvecket med ena handen och försöka använda kalibern med andra. Ytterligare ett problem är att jag måste ibland vrida kalibern för avläsning av mätskalan och det påverkar måttet. Det blev helt orimliga variationer från dag till dag; det var bara att ge upp.

Det fungerar säkert bättre om en annan person utför mätningen på någon med mindre kroppsfett än jag. Och om samma person gör mätningarna väljs förmodligen mätställen mera enhetligt. Men samtidigt är detta helt irrelevant för mig. Jag vet att ämnet är lite känsligt eftersom detta är en inkomstkälla för vissa. Men jag tror att de flesta är alltför lata eller ointresserade att göra egna mätningar. Ni gör ett bra arbete i att serva gymfolket!

Jag tror inte heller en enda sekund på att den kroppsfetthalt som mina bodyimpedansmätare visar är korrekt. Men som jag nämnt många gånger tidigare, är kännedom av aktuell kroppsfetthalt mindre viktigt än möjligheten att uppfölja variationer i tiden. Jag kan säga utifrån flera års testning att om jag mäter mig varje dag på morgonen efter toabesök (tar 10-15 sekunder) och aldrig jämför dagsvärden utan veckogenomsnitt, så har överensstämmelsen varit god med mina kroppsförändringar. Vikten att jämföra veckogenomsnitt belyses också av det faktum att den maximala variationen av min omkrets vid naveln inom SAMMA kalendervecka har varit hela 31 mm. Veckogenomsnittet däremot följer kroppsförändringarna väl.

Jag känner bara till de två stora märken på marknaden (Omron och Tanita) som också har utrustning både för privat- och företagsanvändning. Jag skulle aldrig köpa en billig "fettvåg" från något "okänt" företag. Det svåra är inte att tillverka en impedansmätare utan att på ett adekvat sätt omvandla mätvärden till kroppsfettprocent. Jag tvivlar på att billiga "kopior" är likvärdiga i det här sammanhanget.

[Arne Persson]

Överst min gamla (1980) och numera sedan många år pensionerade caliper. Underst min mer tillförlitliga caliper som används flitigt idag på bl.a tävlingssugna.:)