Visa fullständig version : Må psykiskt dåligt pga skada
Swedish-Banjo
2012-04-20, 22:21
Är det nån som känner igen sig i att må dåligt psykiskt av att inte kunna träna pga skada/sjukdom??
Jag har pga skada inte kunnat träna normalt på 3 månader, vilket är oerhört frustrerande. Har försökt tänka positivt och intala mig själv att jag snart kommer kunna återgå till det normala, men efter hand som tiden går och jag märker att det inte blir särskilt mycket bättre (segdragen inflammation) blir det allt svårare att inte känna sig nedstämd emellanåt.
Hade en liknande period med ett års konstant halsont som fick mig att känna mig väldigt nere och jag vill inte hamna där igen!
Hur gör man för att hålla modet uppe och lyckas strunta i tankarna att man blir "flabby" i kroppen??
young_george
2012-04-20, 23:25
Ett par månader är ingenting i din kommande träningskarriär. Bara några månader efter kommer du knappt minnas dom månaderna, det är som att dom aldrig hände.
Gräv inte ner i det, utan tänk på alla icke-träningsrelaterade saker som är så oändligt mycket viktigare i slutändan. Utveckla dig på andra sätt.
Varför tränar du? Oftast är det inte bara för hälsan, utan för att påverka sitt liv i stort på något sätt.
Är det för att känna dig bättre i sociala situationer? Det går att förbättrra på andra sätt.
För att få fler tjejer? Samma där.
Bättre självförtroende? Osv osv osv
Har problem med ett knä. Har inte kunnat löpträna eller köra marklyft eller böj på 9 månader och jag är långt ifrån bra. Passade på att köra överkropp istället. Då börjar såklart axlarna att värka i stället. Nej om man skulle ta och pyssla med något annat som inte sliter så mycket på kroppen. Spela schack eller samla på delfiner isället. Nej då det är bara att bita ihop tror jag.
Mjölkprotein
2012-04-20, 23:34
Jag har mått otroligt psykiskt dåligt av att inte kunna träna under tre månader. Blev hysteriskt ledsen när sjukgymnaster och läkare inte kunde göra någonting åt mitt problem, och en av dem hänvisade till att jag borde uppsöka en ortoped. Med väntetid på 3 månader!
När jag fått beskedet, mådde jag så psykiskt dåligt att jag bara satt ner på golvet och tänkte att "Nu är allt kört, jag kommer få dåliga betyg i skolan, allt är kört".
Det hände många gånger att jag kom hem från träningen/läkaren/liknande och vad ledsen som bara fan. Hatar att inte kunna träna, men förhoppningsvis kan jag lägga detta bakom mig. Och förhoppningsvis har min skada läkt ihop sig och jag behöver aldrig se den igen. Hoppas jag.
Springer
2012-04-21, 06:54
Om man är van och träna och har satt upp mål, så är det nog mer regel än undantag att man mår dåligt. Har varit där själv allt för många gånger, och fått tankar på att "samla delfiner" istället.
Min lösning har varit att leta upp alternativ träning som fungerar, och köra stenhårt på den istället. Istället för att fokusera på alla mil jag missar att springa, räknar jag antalet träningstimmar och försöker öka det istället. Passar på att allroundträna, försöka hålla konditionen uppe och köra lite mer styrka istället.
Sambon som är fd fotbollsspelare lider av ett mkt allvarligt löparknä. Har gått till kulan i Malmö och till bästa experten på stadion osv, harvat hos sjukgymnasten i 1,5år nu. Att springa är en av hennes största passioner i livet och blir bokstavligt gråtfärdig när vi går genom pildamm och ser andra löpa. Hon kan enbart köra crosstrainer för att hålla igång lite.
Lider med henne och hoppas hon blir bra snart. Verkar dock luta lite mot op vilket inte ger några garantier.
Jag skulle själv bli väldigt deprimerad av en allvarlig skada som hindrat min träning. Haft mindre skada i bröstet som hindra mig några veckor och det räckte för att få mig att klättra på väggarna.
Spartansk
2012-04-21, 08:19
Jag är ingen expert på något vis. Men ett par tankesätt som kan hjälpa kanske:
- Oavsett vad som händer, så är det inte ditt fel. Du gör bara så gott du kan.
- Att du blir nedstämd hjälper inte någon på något vis.
- Sannolikt kommer din skada vara borta en dag.
- Varför är det så hemsk att bli "flabby"? Skulle det få dig att känna dig oattraktiv? Attraktionsförmåga sitter i huvudet, inte i kroppen!
Och ett par konkreta tips:
- Försök få ur dig de negativa känslorna på ett vis. Prata med folk hjälper bra. Tjata öronen av dem! När jag tänker tillbaka på saker som har fått mig att må dåligt, och hur jag sedan kom över dem, så har jag haft det lättare att komma över de saker som jag diskuterade om och om igen, men flera olika människor.
- Distrahera dig själv. Hitta på kul saker att göra.
Swedish-Banjo
2012-04-21, 10:00
Mycket kloka svar känns det som, och jag håller ju med. Men det är ändå svårt att inte tänka på det.
Är det för att känna dig bättre i sociala situationer? Det går att förbättrra på andra sätt.
För att få fler tjejer? Samma där.
Bättre självförtroende? Osv osv osv
Om jag ska rannsaka mig själv så stämmer alla dina tre frågor in på mig.
Ja, jag får bättre självförtroende när jag känner mig mer i form, vilket gör att jag känner mig bättre i sociala situationer, vilket i sin tur gör att jag får bättre flyt med tjejer. Nu när jag inte tränat på så länge så tappar jag flytet med allt sånt.
Tror det har att göra med att jag inte känner att jag kan vara den person jag egentligen vill identifiera mig som, dvs att jag egentligen är en person som faktiskt älskar träning och att hålla sig i form! Nu degar jag bara ihop, hur attraktivt e det? :P
- Varför är det så hemsk att bli "flabby"? Skulle det få dig att känna dig oattraktiv? Attraktionsförmåga sitter i huvudet, inte i kroppen!
Svar ja, dvs ja jag känner mig oattraktiv när jag inser skillnaden mot hur jag såg ut innan skadan. Och jag har ju sett ett tydligt mönster i hur bra det går med brudarna som funktion av hur bra träningen går... Men vet inte, kanske enbart är psykiskt? Tror ändå utseendet spelar viss roll.. Tror inte du det?
Spartansk
2012-04-21, 10:10
Tror ändå utseendet spelar viss roll.. Tror inte du det?
Jo, men väldigt lite. Tänk på alla fula killar som är bra med brudar/har flickvän. Eller alla snygga som är hopplösa med brudar.
Många tjejer tycker dessutom att muskler är äckliga och att en flabby mage är finare att titta på än en rutmage.
jag har mått psykiskt dåligt efter jag fick en knäskada, jag kunde inte spela innebandy(som var min största passion) på riktigt länge. allt finns i min journal i första posten.
Lägg inte alla ägg i en korg.
Swedish-Banjo
2012-04-22, 22:27
Jo, men väldigt lite. Tänk på alla fula killar som är bra med brudar/har flickvän. Eller alla snygga som är hopplösa med brudar.
Jo, förvisso.
Många tjejer tycker dessutom att muskler är äckliga och att en flabby mage är finare att titta på än en rutmage.
Det finns alltid någon som tänder på annat än normen, men jag har utan att överdriva ALDRIG träffat en tjej som inte svarar "en muskulös kille" på frågan "vad tänder du på?".
Precis innan skadan hade jag lyckats träna mig till en kropp jag var nöjd med, och nu går det bara utför med det. Det är alltid så med mig. Träningen går bra i typ max 6-7 månader, sen smäller det till med skada eller sjukdom i långa tidsperioder, och så får man börja om från början. Så j*vla frustrerande!!
På sistone har jag dessutom fått höra att det syns på mig att jag inte tränar, att jag har blivit smalare osv. Jag är redan smal över axlarna som det är så sånt får mig att tappa modet lite.
Hur hanterar ni andra sånt?
Spartansk
2012-04-22, 22:35
Det finns alltid någon som tänder på annat än normen, men jag har utan att överdriva ALDRIG träffat en tjej som inte svarar "en muskulös kille" på frågan "vad tänder du på?".
Okej, men det har jag. Jag skulle på rak arm kunna namnge fyra unga, snygga tjejer som tycker att magrutor är äckliga. Och förmodligen fler än fyra om jag får tänka efter ett tag.
De kanske är i minoritet, men de finns.
Sitter i samma sits, dragit på mig en skada i nedre ryggen så kan varken böja eller marka och det tär sannerligen på en, speciellt när det gick så bra innan skadan.
Några tankar och exempel från mina egna erfarenheter av att hålla modet uppe vid skada;
- ha realistiska förväntningar och sätt mål därefter; lättare att fokusera och inte bli konstant besviken om man satt realistiska mål.
Ex; Jag bestämde mig för att ge mitt knä 12 månader efter operationen innan jag ens utvärderade huruvida jag skulle kunna gå tbx till det jag ville träna. Upplever det är lättare att fokusera på rehaben om jag inte konstant ville ex "testa" att springa och blir även mindre besviken vid bakslag när jag hade mitt långsiktiga mål att sträva efter. Jag var fullt medveten om jag förmodligen inte skulle blir bra och därmed skulle behöva acceptera detta, men det var en mental fajt jag medvetet sköt på för att kunna fokusera på det jag kunde påverka.
För mig funkar det även som en morot för att köra ex tråkig rehab, vetskapen att man gjort allt i sin makt skall inte underskattas. Om det sen går åt hvete så är det faktorer jag ej kunnat påverka.
- delmål under skadeperioden; små steg under vägens gång men även jobba hårt mot mätbara mål.
- acceptans av läget och sidoeffekterna av det: Visste tidigt att 12-18 mån av endast styrketräning skulle resultera i en tyngre (och starkare) kropp. Nu när jag fått jogga lite smått så känns steget inte lika lätt och kläderna passar inte lika bra längre men ingen överraskning. Viktökningen är i form av muskler så får tänka på det ist.
- skapa rutiner och ffa följa dem till punkt och pricka.
Ex; har i perioder inte alls fått böja eller belasta benet. Men rutinen säger att jag skall träna minst 4 dagar i veckan så bara att masa sig till gymmet och hitta alternativ.
- rannsaka sig varför man tränar; (som många varit inne redan); det är ibland svårt att hålla sig motiverad om man tränar för ”andras skull”. Självkänsla och självförtroende påverkas givetvis att hur väl man trivs med sin kropp, men man kan även se på saken som så att man mår bättre med sig själv med vetskapen att man klarar av jobbiga situationer eller uppnår målen man satte upp.
- fira de små framgångarna! Minns fortfarande känslan då jag drog på mig löparskorna i juni och fick för första gången springa 5 minuter, gick på små moln i flera dagar. Sen får man hantera/ignorera folk som då klantigt nog undrar när man ska få springa milen, när man är frisk, om man någonsin kommer blir bra etc. Jag sprang 5 minuter. Två veckor senare sprang jag 7 minuter. Idag 10 månader senare kan jag springa 31 minuter. Det ni, det är grejer det!
- anpassa sin omgivning/umgånge och var medveten om hur du påverkas.
Jag vet med mig själv att jag blir irriterad på när "fel" person utan anledning ex kläcker ur sig kommentarer såsom "bäst du sköter rehaben nu", "jag har oxå haft/har skada x och blev bra" eller "det är ju bara sluta med y". Här har jag två val; prata med personen i fråga och informera om läget eller undvika att sätta mig i situationen där jag måste hantera eller umgås med personen. Motsatsen funkar lika väl, är jag låg ser jag till att umgås med en person som ger mig energi.
Ffa, ibland måste man få låta sig själv vara arg och frusterad, det är inte kul att vara skadad och inte kunna utföra det man vill. Skador och hur man påverkas av det är oerhört individuellt men hoppas att detta var till ngn hjälp iaf.
Alltidxx
2012-04-23, 13:00
vetskapen att man gjort allt i sin makt skall inte underskattas. Om det sen går åt hvete så är det faktorer jag ej kunnat påverka.
- anpassa sin omgivning/umgånge och var medveten om hur du påverkas.
Jag vet med mig själv att jag blir irriterad på när "fel" person utan anledning ex kläcker ur sig kommentarer såsom "bäst du sköter rehaben nu", "jag har oxå haft/har skada x och blev bra" eller "det är ju bara sluta med y". Här har jag två val; prata med personen i fråga och informera om läget eller undvika att sätta mig i situationen där jag måste hantera eller umgås med personen. Motsatsen funkar lika väl, är jag låg ser jag till att umgås med en person som ger mig energi.
Ffa, ibland måste man få låta sig själv vara arg och frusterad, det är inte kul att vara skadad och inte kunna utföra det man vill. Skador och hur man påverkas av det är oerhört individuellt men hoppas att detta var till ngn hjälp iaf.Allt du skrev var bra grejjer men jag har valt att citera de stycken som jag tycker var extra bra.
Ibland rådfrågar jag folk när jag känner att jag vill ha input. Ofta tycker jag dock att jag har all info jag behöver för att bestämma min väg helt själv även om andra anser att de borde rådfrågas eller att jag borde lyssna på vad dom har att säga. Det är viktigt att betydelsefulla beslut man tar är ens egna och att man tänker efter ordentligt innan. För om det sen ändå går åt helvete så kommer man ändå känna att man gjorde allt man kunde utifrån hur situationen såg ut, man gjorde sitt bästa. Och då kommer allt bara kännas bättre liksom.
Omgivningen är som den är och kan vara besvärlig ibland. Man kan inte välja vad man hör, men det går ändå, för man kan välja vad man lyssnar på. Det är viktigt.
Man måste få känna som man känner: arg, ledsen, besviken och ge utlopp för det. Men man bör vara lite vaksam på hur man ger utlopp för det.
Har kört de sista 7-8 passen med något kotfuffens i ryggen.. Kunde knappt resa mig ur sängen i morse. Igår kunde jag knappt lägga mig. Dumt, men jag håller med. Det är inte kul att ha träning inplanerad och sedan inte genomföra den. Förstör moral. Jag brukar tänka såhär. Åk dit och gör Något. Då har man iaf.. Well, gjort något.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.