handdator

Visa fullständig version : Att rätta någon utan att trampa på ömma tår.


aijou
2012-02-16, 17:51
Jag har på senare tid märkt att jag är ganska dålig på att göra mig muntligt förstådd och även på att förklara saker på ett trevligt och tydligt sätt. Blir ibland även kallad för "besserwisser" emellanåt om jag påpekar att vissa påståenden som människor kommer med är felaktiga och förklarar hur det ligger till istället. Jag tar ganska illa vid mig när folk säger så för det är inte så jag vill framstå. Men jag antar att det handlar mer om HUR jag lägger fram det snarare än ATT jag tar upp det över huvud taget. Eller har jag fel? Ska man inte rätta människor som kommer med påståenden som man vet är felaktiga? Nu menar jag inte att jag är på och hackar på folk så fort jag hör något som inte stämmer. Men när jag har en diskussion med någon och de säger något som är felaktigt så är jag inte heller den som låtsas som ingenting utan jag förklarar hur det ligger till istället. Om jag kommer med felaktig information så vill jag gärna bli rättad istället för att fortsätta tro något som inte stämmer.

Min fråga är nu vad ska jag göra åt detta? Har ni några tips hur man ska agera när man rättar någon utan att trampa på personens tår. Har ni några tips bra böcker om t.ex pedagogik, didaktik eller retorik? Gärna något som inte är allt för svårläst. Men ändå seriöst. Vet inte riktigt var man ska börja.

TREX
2012-02-16, 17:54
Ska man inte rätta människor som kommer med påståenden som man vet är felaktiga?


Nej det ska man inte, då tror man automatiskt att man vet bättre än alla andra och är en skitstövel.

Så fort jag hör någon som har fel brukar jag bara nicka och säga "Aaa visst du kan äta råa ägg det är lika bra som att koka eller steka, det är inga problem mmmmm"

Speciellt träning är ett känsligt område eftersom det nästan är lite fult att vara påläst och kunnig om det för det är något som så många skulle vilja vara men av lathet aldrig tar tag i och blir.

Aight
2012-02-16, 17:57
Du kan alltid köra en fuling och säga något i stil med "Jag läste faktiskt precis en studie där dom argumenterar för och bevisa att blablabla..." Men som med allt annat gäller det att välja sina strider. Dryga människor rättar jag gärna hela tiden, mina vänner och andra rättar jag bara om jag tror det gynnar dom. Typ om min gamle mormor skulle få för sig att säga "Jag läste i aftonbladet att dom hade bytt, nu ska man tydligen gå för röd gubbe istället för grön" man får anpassa sig till situationen!

C.E.J.
2012-02-16, 17:59
Det här kommer bli en intressant tråd, för jag har samma problem. På senare år har jag dock avstått mer och mer från att korrigera folk, men likförbannat förstår jag inte varför folk tar så illa vid sig, det handlar ju inte om att "sätta dit" den andra personen.

Aight: Det där med att hänvisa till studier ger inte ett dyft, kolla bara i trådar där t.ex Eddie Vedder skriver, det han skriver är fel närhelst en byggare som är grövre än honom säger något i motsats till honom...

Färssen
2012-02-16, 18:01
Det är väl bara att lägga fram din åsikt alternativt rättning på ett ödmjukt och schysst sätt? Så länge man respekterar andras åsikter, låter folk komma till tals (utan avbrott) och har en bra diskussion ska det mycket till att trampa någon på tårna. Ett tips är att maniskt upprepa variationer av "Jag respekterar din åsikt" och klart visa att man faktiskt menar det också.

Gäller det ren fakta är det bara att googla fram "sanningen" och ödmjukt presentera denna för vederbörande.

edith: Tror mycket på att ha ett öppet och holistiskt synsätt vid all form av diskussion, även om man måste fejka leder det allt som oftast till en betydligt mindre dogmatisk debatt där folk blir upprörda.

Librish
2012-02-16, 18:04
Istället för att säga:

Du har fel om A, gör B istället.

så kan man säga:

Är du säker på A? Jag läste på någon hemsida att det var B som gällde.

Dvs, 1. verka inte stensäker utan gör det mer som en undran och 2. få det att låta som någon annan ifrågasätter och inte du själv.

Spartansk
2012-02-16, 18:07
Nej det ska man inte, då tror man automatiskt att man vet bättre än alla andra och är en skitstövel.

Om personen tycker så så är hen ju dum i huvudet.

Jag tycker TS ska fortsätta rätta folk. Får känslan av att TS vänner är lite överkänsliga.

Personligen blir jag bara glad om någon rättar mig, men jag vill gärna att rättaren ska kunna uppvisa någon källa.

Petoria
2012-02-16, 18:07
Många brukar ta det väldigt personligt om man säger att de har fel, även om man gör det snällt. Så bara att nicka och le när man pratar med vissa människor :D

TREX
2012-02-16, 18:09
så är hen ju dum i huvudet.


31g0YE61PLQ

Tricklew
2012-02-16, 18:12
Om personen är över 55 så försök inte ens.


Gesendet unter Verwendung meines iPhone.

Olegh
2012-02-16, 18:16
Avstår oftast, såvida det inte är något som kommer bita mig i röven om person x har fel.

Jag vet att jag, alltför ofta, har fel själv. Så ibland blir det störtfånigt om man försöker "korrigera" någon som faktiskt har rätt, med sin egen felaktiga uppfattning.

spoon
2012-02-16, 18:17
Sällan som jag har behov för att rätta folk så oftast låter jag folk tycka som dom vill. Det kommer dom ändå göra vare sig jag öppnar munnen eller inte.

Måste jag rätta någon så blir det nog som en fråga. Är det verkligen så? Är det inte lättare/bättre att göra såhär istället?

VackraFia
2012-02-16, 18:20
Om personen är över 55 så försök inte ens.


Gesendet unter Verwendung meines iPhone.

Hahaha! Så sant!

Påminner mig om en gång när jag satt i en diskussion med en kollega där han försökte förklara för mig att mitt hus inte alls var i sten utan att det var bara påspikat på utsidan.
Alla hus byggdes nämligen i trä.

C.E.J.
2012-02-16, 18:26
Måste jag rätta någon så blir det nog som en fråga. Är det verkligen så? Är det inte lättare/bättre att göra såhär istället?

Jag tycker bara det blir löjligt att vara så mesig, om vi snackar rena faktafel. Säg istället helt casual hur det ligger till, varken mesigt eller drygt.

mangemani
2012-02-16, 18:34
ser det så här, om någon påstår något galet så håller jag min käft, på så sätt så slipper jag en massa onödiga diskussioner i stil med " du har fel, nej, du har fel, nej, du har fel" osv, fram och tillbaka diskussioner där båda är övertygade om sin sak och som inte leder nån vart eller håller på i evigheter tills någon har "vunnit"...orka.
då håller jag hellre tyst och låter ett hånflin breda ut sig över ansiktet varje gång personen påstår något som är helt galet, lutar mig tillbaka och bara njuter av att höra då personen "gör bort sig"...bäst så tycker jag.

spoon
2012-02-16, 18:40
Jag tycker bara det blir löjligt att vara så mesig, om vi snackar rena faktafel. Säg istället helt casual hur det ligger till, varken mesigt eller drygt.

Bättre att få igång en diskussion. Sätter sig båda på tvären så händer inget. Jag tänker på en arbetssituation nu.

Har man rätt och motparten inser det så får man mer förtroende nästa gång. Jag har inget förtroende för beserwissers.

Spartansk
2012-02-16, 18:55
Bättre att få igång en diskussion. Sätter sig båda på tvären så händer inget. Jag tänker på en arbetssituation nu.

Har man rätt och motparten inser det så får man mer förtroende nästa gång. Jag har inget förtroende för beserwissers.

Jag är nog på skedens sida här. Att börja ställa frågor ger en ryggen helt fri. Var det förresten inte så Sokrates gjorde?

REDaction
2012-02-16, 19:31
Det värsta är folk som ofta rättar andra men i själva verket har fel 50 % av gångerna. Då borde man lära sig att vara tyst ibland. Ofta är dom här också så bestämda och säkra på att dom har rätt varje gång att ingen säger emot eftersom man ändå inte kommer komma nånstans.

Att ställa frågor ser jag som ett utmärkt sett att linda in det. Folk känner sig nog dåliga av att det kommer fram att dom har fel, det behövs inte någon dunsar in och trycker upp i ansiktet hur fel dom har. Lite finkänslig kan man vara tycker jag :)

Loke
2012-02-16, 20:24
Utan att i praktiken vara en expert på detta, så vill jag ändå påstå att jag har fått en god uppfattning om hur man i teorin övertygar folk:

Jag tror det första felet är att ni missar att skapa välvilja hos publiken. Det gäller att få folk att förstå att detta varken handlar om att ni har rätt eller att sanningen(tm) alltid måste fram, utan att ni faktiskt är intresserade av att hjälpa personen.

Detta kan man kanske göra genom att visa intresse för personens erfarenheter i ämnet, erkänna att ni gjort egna misstag och förändrat åsikter, etc. Detta bör kanske ske INNAN sakfrågan dyker upp, såvill man övertyga folk ofta får man helt enkelt visa på sin välvilja mot alla.

Nästa fel är nog att ni glömmer att det faktiskt är NI som ska övertyga, och det kommer inte hända om folk inte gillar och imponeras av er. Om någon på en fest säger (detta hände mig faktiskt nyligen, lol) "Proteindrinkar är onödigt eftersom kroppen bara kan ta upp 30 gram protein per dag" så är det helt hopplöst att övertyga om du är den blyga tönten som fram tills dess inte sagt ett ord på festen. Är ni därmot den där sköna killen som skämtar med alla och uppenbarligen kommer få ligga med minst ett par tjejer den kvällen, så räcker det med "Haha, märks att du vet vad du snackar om, tjockis" för att alla direkt ska övertygas av din "argumentation". Tänk på detta när ni väljer era strider.

Så det handlar alltså INTE direkt om att linda in argumenten i bomull, det handlar om att förstå vad det är som övertygar. Jag håller iofs med Librish om att det är bra att inte vara så stensäker alla gånger, då ger man ju liksom motståndaren chansen att själv "komma på" det man säger. Speciellt om man presenterar sina argument i form av ödmjuka frågor.

Har man redan fått den där besserwisserstämpeln så är man i ett extra svårt läge. Då måste man nog faktiskt lära sig att hålla käften ett tag framöver. Men inte för alltid, jag tycker själv jag har blivit bättre på att få fram åsikter utan att stämplas som besserwisser och känner faktiskt sällan att behov av att hålla käften trots att jag har rätt.

aijou
2012-02-16, 20:29
Först och främst tack för alla svar! Att linda in det i en fråga kan kanske vara en bra idé. I vissa lägen är det nog bättre att bara hålla käften. Vanligtvis så är jag ganska kort, koncis och ärlig i mitt sätt att prata (till skillnad från hur jag skriver). Är ganska dålig på kallprat och att linda in mina meningar i bomull. Det kan säkert vara delvis därför folk tar illa upp.

Ingen som har tips på bra böcker då? :)

C.E.J.
2012-02-16, 20:57
Bättre att få igång en diskussion. Sätter sig båda på tvären så händer inget. Jag tänker på en arbetssituation nu.

Har man rätt och motparten inser det så får man mer förtroende nästa gång. Jag har inget förtroende för beserwissers.

Sure, i frågor där det inte finns absolut sanning. Men om någon påstår att Neptunus är den sjunde planeten från solen, vad finns det att diskutera? (Nu kan jag inte komma på nån diskussion där detta är relevant så jag skulle nog inte påpeka felet, men hypotetiskt!)

spoon
2012-02-16, 21:02
Först och främst tack för alla svar! Att linda in det i en fråga kan kanske vara en bra idé. I vissa lägen är det nog bättre att bara hålla käften. Vanligtvis så är jag ganska kort, koncis och ärlig i mitt sätt att prata (till skillnad från hur jag skriver). Är ganska dålig på kallprat och att linda in mina meningar i bomull. Det kan säkert vara delvis därför folk tar illa upp.

Ingen som har tips på bra böcker då? :)

Har inte tips på några böcker men ett tips kan ju vara att delta i fler diskussioner och prata mer med folk generellt. Övning ger färdighet.


Sure, i frågor där det inte finns absolut sanning. Men om någon påstår att Neptunus är den sjunde planeten från solen, vad finns det att diskutera? (Nu kan jag inte komma på nån diskussion där detta är relevant så jag skulle nog inte påpeka felet, men hypotetiskt!)

Jag upplever inte att det blir diskussion om rena faktafrågor. I såna fall är det ju bara att visa upp fakta.

aijou
2012-02-16, 21:25
Har inte tips på några böcker men ett tips kan ju vara att delta i fler diskussioner och prata mer med folk generellt. Övning ger färdighet.

Jag upplever inte att det blir diskussion om rena faktafrågor. I såna fall är det ju bara att visa upp fakta.

Det är faktiskt i de frågor som jag har visat pålitliga studier som visar att personen i fråga har fel som personerna blir förnärmade och kallar mig för besserwisser. Och jag kan ju tillägga att jag inte gör det på ett sådant sätt som att jag säger "HAHA! Du hade fel och jag hade rätt!" Utan jag lägger fram det i stil med: "Här kan du läsa om det om du vill." Jag är inte heller sådan som argumenterar om en sak i all oändlighet. Utan om personen i fråga inte tror på det jag säger så lämnar jag oftast diskussionen.

Sen å andra sidan så är det ofta äldre människor som blir förnärmade. Ju mer jag tänker på det desto mer tror jag att det faktiskt inte är mig det är fel på. Även om mina vokabulära färdigheter inte är på topp.

Spartansk
2012-02-16, 21:26
Sure, i frågor där det inte finns absolut sanning. Men om någon påstår att Neptunus är den sjunde planeten från solen, vad finns det att diskutera? (Nu kan jag inte komma på nån diskussion där detta är relevant så jag skulle nog inte påpeka felet, men hypotetiskt!)

"Jaså, är du verkligen säker på det? För jag kunde svära på att jag lärde mig i skolan/såg på Vetenskapens värld att det är den åttonde..." kanske kan vara ett sätt att föra fram det ödmjuk/frågande?

Ett tips som jag kom på nu på rak arm: Tänk på hur ni gör när ni rättar människor som ni ser upp till mycket, kanske rentav är lite rädda för. Då brukar det inte bli "lol, idiot, du har fel", utan mer kanske "njaaaeee... Är du verkligen säker? För jag läste så sent som i förrgår att..." Iaf för mig.

Mental
2012-02-16, 22:47
Jag ger mig sällan in i diskussioner, speciellt inte när det gäller saker jag kan mycket om, ex näringslära. Som dietist han jag läsa ett och annat på mina tre år, och har plockat upp en hel del längs vägen inom vården. Men att gå i debatt med ett gäng medelålders kvinnor som har bestämda åsikter om näringslära är inget jag roas av.

Mental
2012-02-16, 22:48
Det som är mer intressant är de som blir verkligt sura när man överbevisar de, genom att text slå upp det på wikipedia eller googla det. Det är visst fusk.

Tolkia
2012-02-17, 00:02
Angående det här om att "inte vilja linda in saker i bomull". Det är ju ganska stor skillnad mellan att linda in saker i bomull och att bara vara någorlunda diplomatisk (alternativ formulering: att inte vara en dryg och jobbig jävel). En sak som kan hjälpa om man tycker att man ofta hamnar i konflikt när man försöker rätta människor är att ställa sig frågan varför man vill rätta en viss person. Är man mest mån om den person man önskar rätta, eller om sig själv? Springer viljan att rätta ur något slags omsorg eller pedagogisk ambition är det kanske lättare att inte välja den bredaste drygmotorvägen fram.

C.E.J.
2012-02-17, 00:06
"Jaså, är du verkligen säker på det? För jag kunde svära på att jag lärde mig i skolan/såg på Vetenskapens värld att det är den åttonde..." kanske kan vara ett sätt att föra fram det ödmjuk/frågande?

Ett tips som jag kom på nu på rak arm: Tänk på hur ni gör när ni rättar människor som ni ser upp till mycket, kanske rentav är lite rädda för. Då brukar det inte bli "lol, idiot, du har fel", utan mer kanske "njaaaeee... Är du verkligen säker? För jag läste så sent som i förrgår att..." Iaf för mig.

Nope, fjantigt. Sådär uttrycker jag mig om jag inte är säker på min sak utan mest tycker att den andres påstående inte låter "rätt".

Potatiskillen
2012-02-17, 00:48
Jag brukar ta sådant skämtsamt.

willtjam
2012-02-17, 03:34
Ang. boktips så rekommenderar jag Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus. Han tar upp mycket om diskussioner där. Bl.a. så är ett tips att inleda rättningen med "om jag var du så skulle jag tycka exakt likadant", vilket är ett helt korrekt påstående oavsett om personen har fel eller ej, plus att det låter snällt.

r3mpuh
2012-02-17, 04:01
så så är hen ju dum i huvudet.*cupid*

Skrev väl ett par rader extra på ett idrottsprov där "rätt svar" till frågan;
Varför inte unga ska styrketräna? var; "För att man slutar växa".
Fick tillbaka provet med ett mvg och orden "jävla besserwisser".

aijou
2012-02-17, 07:21
Det som är mer intressant är de som blir verkligt sura när man överbevisar de, genom att text slå upp det på wikipedia eller googla det. Det är visst fusk.

Jag har också märkt detta. :)

Angående det här om att "inte vilja linda in saker i bomull". Det är ju ganska stor skillnad mellan att linda in saker i bomull och att bara vara någorlunda diplomatisk (alternativ formulering: att inte vara en dryg och jobbig jävel). En sak som kan hjälpa om man tycker att man ofta hamnar i konflikt när man försöker rätta människor är att ställa sig frågan varför man vill rätta en viss person. Är man mest mån om den person man önskar rätta, eller om sig själv? Springer viljan att rätta ur något slags omsorg eller pedagogisk ambition är det kanske lättare att inte välja den bredaste drygmotorvägen fram.
För min del så är inte syftet med att jag ger mig in i sådana diskussioner att jag vill hävda mig eller något liknande. Utan jag vill gärna tro att det är av välvilja. Dock så ibland inte alltid personen jag diskuterar med tro det och därför tror jag att det delvis handlar om hur jag lägger fram det. Det är mycket möjligt att jag låter dryg ibland.

Exemplet som fick mig att starta den här tråden var när jag och två lite äldre (inte "gamla" men betydligt äldre än mig) kollegor diskuterade det här om måltidsfrekvenser när vi satt och åt lunch. De hävdade (som många andra) att man "ska" äta 5-6 ggr om dagen. Jag hävdade att det inte alls är nödvändigt (men inte att 5-6 ggr på något sätt var fel eller dåligt) och att forskning visar att det till och med i många fall finns fördelar med att äta 3 ggr om dagen istället och tog upp några av anledningarna. Deras starkaste argument låg väl i att blodsockret blir jämnare, man är mindre hungrig, att fettförbränningen hålls igång bättre och så många med mycket mer erfarenhet än mig säger att 5-6 ggr är bättre. Jag fortsatte inte argumentera eftersom jag förstod att mina argument tydligen inte hade någon effekt utan bevis. Lite senare skickade jag några länkar till abstrakt från undersökningar och en och en artikel från "NY Times" (för att det skulle vara lättare att läsa än en massa forskningsabstrakt) som stärkte det jag argumenterade för och då var jag en "besserwisser".

Jag brukar ta sådant skämtsamt.

Jag önskar att jag kunde göra det men det känns som att även om det sägs på ett skämtsamt sätt så menar personen som säger det innerst inne.

Ang. boktips så rekommenderar jag Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus. Han tar upp mycket om diskussioner där. Bl.a. så är ett tips att inleda rättningen med "om jag var du så skulle jag tycka exakt likadant", vilket är ett helt korrekt påstående oavsett om personen har fel eller ej, plus att det låter snällt.

Tack så mycket. Det låter som något jag kan behöva. :)