Clajj
2012-02-04, 13:56
Hej. Jag har några frågor om huruvida min plan för att bränna fett kommer fungera eller inte. Min pojkvän är träningsfreak och säger att jag gör rätt och att jag bara ska ha tålamod - men mitt tålamod har jag tappat för längesen eftersom jag själv inte ser någon skillnad.
Jag är tjej 26år, 164cm lång, och väger ca 55kg (litar inte på vågarna eftersom varenda en visar olika).
Jag är alltså redan ganska smal, och vill inte bli smalare i sig. Det enda jag vill åstadkomma är att få bort fettet runt magen som väller över jeansen. Ett vanligt problem för oss tjejer så vitt jag har förstått. Att man är smal men har lite fläsk på just magen. Det här stör mig något så enormt, jag vill verkligen slippa behöva tänka på att köpa toppar som alltid ska täcka magen (speciellt när man räcker upp händerna). Vill inte ha det där som kommer över, vill ha en fast och platt mage att kunna valsa runt i på sommaren med bikinitopp och shorts. På det har jag dessutom en väldigt putig mage överlag.
Kommer det här upplägget göra att jag når mitt mål i sommar?:
*500kcal minus varje dag
*gruppträning på SATS 3ggr i veckan
*utöver det möjlig powerwalk med hunden någongång i veckan samt löpning på bandet om jag skulle få tid över
Eller behöver jag löpa ännu mer, köra renodlad styrka också?
Jag försöker få tiden att räcka till, blir svårt att befinna sig på gymmet mer än tre gånger i veckan.. Måste också erkänna att jag inte känner mig helt bekväm på gymmet ännu. Det klassiska med att "alla tittar" osv. Skitlöjligt, men så är det ju när man inte är helt hundra på något.
Killen ger mig dock bra övningar och berättar hur man utför teknik osv. Men när man väl står där själv så är det ändå jobbigt.
Däremot älskar jag gruppträningar. Jag brukade dansa i många år men slutade pga. skadat knä. Men att få träna i grupp till musik och ha en instruktör som skriker på en - jag får såna adrenalinkickar att det är löjligt. Så det skulle ju kännas toppen om jag skulle nå mitt mål genom att bara nyttja den träningsformen - frågan är om det är naivt..
Jag räknar dessutom kalorier och för matdagbok sedan flera månader tillbaka. Jag har slarvat med dieten till och från. Eftersom jag aldrig har gjort något sånt här förut så är jag så himla desperat på att se NÅGOT form av resultat för att behålla motivationen - men jag ser inget och måttbandet säger inget heller. Min pojkvän och en tjejkompis säger att dom ser på mig men enligt mig så är det bara spegeln, måttbandet och mina jeans som talar sanning - och enligt dom händer det ingenting. Jag börjar då lessna och pratar om att lägga in en jävligt hög växel och kriga ännu mer, men då säger killen att jag ska skynda långsamt och att jag gör allt rätt och att resultaten kommer komma.
Jag tvivlar och går bara runt med ångest.
Jag tycker det är jobbigt att ha kämpat i flera månader nu utan resultat.
Enligt mig gör jag uppenbarligen något fel. Antingen ger jag upp eller så kör jag hårdare. Att köra på det här sättet med frågetecken huruvida det ger något eller inte ger mig bara ångest.
Jag vill alltså vara klar med det här i sommar. Det är mitt mål.
Problemet är att jag inte vill förtvina eftersom jag redan är så smal. Så det är klart jag kan köra löpbandet varje dag men då äts ju resten av mig upp också. Jag har inga som helst ambitioner att vara supersmal - tvärtom så älskar jag FORMER. Problemet är att allt har satt sig på magen på just mig..
Hur ska jag egentligen lägga upp det här för att lyckas?
Jag har rätt mycket att göra så jag kan rent praktiskt inte befinna mig på gymmet varje dag men tre gånger i veckan ska jag få in - frågan är då om jag gör rätt i att bara köra gruppträning då eller om jag ska göra något annat. Jag har kommit igång och jogga ute men kan inte göra det under vinterhalvåret eftersom mina luftrör då gör mig förkyld (supersämst immunförsvar).
Vem har rätt egentligen?
Ska jag fortsätta såhär eller kommer det krävas mer?
Jag är ändå en social varelse som njuter av vin i vänners sällskap på helgerna - måste jag go totally nazi och stänga av luren och sluta umgås med folk pga. min dåliga karaktär att inte kunna avstå från ett glas vin eller kan jag faktiskt unna mig det? (som min kille säger "det är ok att unna sig då och då, du kommer bli galen annars")
Jag behöver bara en klar plan, så kör jag.
Det är all den här undran och tvivlan som är plågsam.
Jag är less på att "skynda långsamt". Nu vill jag har resultat och jag är beredd att gå in i warrior-mode om jag måste men jag vill bara veta att det ens är möjligt. Det här känns som ett hopplöst projekt nu, det känns som en lögn att man kan gå ner i vikt. Alla andra lyckas, men inte jag.
Behöver pepp och TRON på att det ens är möjligt.
Hoppas det inte blev alltför rörigt inlägg..
Jag är tjej 26år, 164cm lång, och väger ca 55kg (litar inte på vågarna eftersom varenda en visar olika).
Jag är alltså redan ganska smal, och vill inte bli smalare i sig. Det enda jag vill åstadkomma är att få bort fettet runt magen som väller över jeansen. Ett vanligt problem för oss tjejer så vitt jag har förstått. Att man är smal men har lite fläsk på just magen. Det här stör mig något så enormt, jag vill verkligen slippa behöva tänka på att köpa toppar som alltid ska täcka magen (speciellt när man räcker upp händerna). Vill inte ha det där som kommer över, vill ha en fast och platt mage att kunna valsa runt i på sommaren med bikinitopp och shorts. På det har jag dessutom en väldigt putig mage överlag.
Kommer det här upplägget göra att jag når mitt mål i sommar?:
*500kcal minus varje dag
*gruppträning på SATS 3ggr i veckan
*utöver det möjlig powerwalk med hunden någongång i veckan samt löpning på bandet om jag skulle få tid över
Eller behöver jag löpa ännu mer, köra renodlad styrka också?
Jag försöker få tiden att räcka till, blir svårt att befinna sig på gymmet mer än tre gånger i veckan.. Måste också erkänna att jag inte känner mig helt bekväm på gymmet ännu. Det klassiska med att "alla tittar" osv. Skitlöjligt, men så är det ju när man inte är helt hundra på något.
Killen ger mig dock bra övningar och berättar hur man utför teknik osv. Men när man väl står där själv så är det ändå jobbigt.
Däremot älskar jag gruppträningar. Jag brukade dansa i många år men slutade pga. skadat knä. Men att få träna i grupp till musik och ha en instruktör som skriker på en - jag får såna adrenalinkickar att det är löjligt. Så det skulle ju kännas toppen om jag skulle nå mitt mål genom att bara nyttja den träningsformen - frågan är om det är naivt..
Jag räknar dessutom kalorier och för matdagbok sedan flera månader tillbaka. Jag har slarvat med dieten till och från. Eftersom jag aldrig har gjort något sånt här förut så är jag så himla desperat på att se NÅGOT form av resultat för att behålla motivationen - men jag ser inget och måttbandet säger inget heller. Min pojkvän och en tjejkompis säger att dom ser på mig men enligt mig så är det bara spegeln, måttbandet och mina jeans som talar sanning - och enligt dom händer det ingenting. Jag börjar då lessna och pratar om att lägga in en jävligt hög växel och kriga ännu mer, men då säger killen att jag ska skynda långsamt och att jag gör allt rätt och att resultaten kommer komma.
Jag tvivlar och går bara runt med ångest.
Jag tycker det är jobbigt att ha kämpat i flera månader nu utan resultat.
Enligt mig gör jag uppenbarligen något fel. Antingen ger jag upp eller så kör jag hårdare. Att köra på det här sättet med frågetecken huruvida det ger något eller inte ger mig bara ångest.
Jag vill alltså vara klar med det här i sommar. Det är mitt mål.
Problemet är att jag inte vill förtvina eftersom jag redan är så smal. Så det är klart jag kan köra löpbandet varje dag men då äts ju resten av mig upp också. Jag har inga som helst ambitioner att vara supersmal - tvärtom så älskar jag FORMER. Problemet är att allt har satt sig på magen på just mig..
Hur ska jag egentligen lägga upp det här för att lyckas?
Jag har rätt mycket att göra så jag kan rent praktiskt inte befinna mig på gymmet varje dag men tre gånger i veckan ska jag få in - frågan är då om jag gör rätt i att bara köra gruppträning då eller om jag ska göra något annat. Jag har kommit igång och jogga ute men kan inte göra det under vinterhalvåret eftersom mina luftrör då gör mig förkyld (supersämst immunförsvar).
Vem har rätt egentligen?
Ska jag fortsätta såhär eller kommer det krävas mer?
Jag är ändå en social varelse som njuter av vin i vänners sällskap på helgerna - måste jag go totally nazi och stänga av luren och sluta umgås med folk pga. min dåliga karaktär att inte kunna avstå från ett glas vin eller kan jag faktiskt unna mig det? (som min kille säger "det är ok att unna sig då och då, du kommer bli galen annars")
Jag behöver bara en klar plan, så kör jag.
Det är all den här undran och tvivlan som är plågsam.
Jag är less på att "skynda långsamt". Nu vill jag har resultat och jag är beredd att gå in i warrior-mode om jag måste men jag vill bara veta att det ens är möjligt. Det här känns som ett hopplöst projekt nu, det känns som en lögn att man kan gå ner i vikt. Alla andra lyckas, men inte jag.
Behöver pepp och TRON på att det ens är möjligt.
Hoppas det inte blev alltför rörigt inlägg..