handdator

Visa fullständig version : Hur tar man ställning till en familjemedlem som tar tillbaks någon som misshandlat?


Skrämmande
2012-02-04, 12:31
Okej, rubriken räckte inte till helt.
Ska väl först säga, jag har redan ett konto här, men i och med ämnets natur och det faktum att jag är inte en vidare anonym person här heller, vill jag i alla fall försöka att hålla mig anonym under det här ämnet då det är ett känsligt sådant.

Min syster har under ca tio år varit tillsammans med en f.d. alkoholist, knarkare, bedragare, etc. Vi kan kalla denne X. Allt har väl inte alltid varit frid och fröjd men den banan kändes lämnad och de har två barn (Bägge adopterade av X), nio respektive fyra år.
Under den här tiden har X haft flera självmordsförsök och fallit tillbaka på alkoholismens banor flera gånger, fast inte så pass att det totalförstört allt.

För ett halvår sedan så lämnade X min syster för en annan kvinna, och det kom fram att X har misshandlat min syster, och det väldigt ordentligt.
Jag drog en lättnadens suck över att fanskapet var ute ur våra liv, och framför allt att barnen skulle få det bättre (Vad jag vet har våld mot barnen aldrig förekommit, men att växa upp med en person som slår sin fru, begår självmordsförsök och super skallen i bitar i perioder kan ju aldrig räknas som en bra uppväxt).

Tyvärr så har det inte flutit på så bra som jag hoppades på, och varje gång X fallit, så har den nya kvinnan varit så tafatt att hon inte vetat vad hon ska göra, och då istället ringt min syster, som i sin dumhet har hjälpt X att ta sig upp igen. Om och om och om igen.

Nu idag får jag reda på att de har flyttat ihop igen.
Mina föräldrar och syskon har tagit avstånd från X, men inte från min syster eller hennes barn. Själv vill jag inget hellre än att slå X en tum ifrån döden, men självklart kan jag inte göra det (jag är arg, äcklad och ledsen över vad som har hänt min syster, men jag ser hellre att man löser något rätt än faller på att man inte kunde tygla sin stubin).

Men det skapar en situation för mig, som jag försöker vrida, vända och få rätt på nu. Vad är det bästa för min syster och för hennes barn? Är det samma sak som vad mina föräldrar och syskon gör? Ska jag tänka på en annan approach?

T.ex. så är det snart min systersons födelsedag. Hur ska man göra där? X kommer ju att vara där. Ska man gå in och låtsas att allt är lungt? Det är ju en lögn som alla närvarande, även barnen, förstår. Det känns absurt att försöka låtsas att saker och ting är "all fine and well" medan man tror att så fort man vänder ryggen till så smäller det till mot syrran.

Jag vet att min syster är, som vi brukar säga här, "Dum i huvudet och borde kamma sig" men jag kan inte ändra på vad hon har gjort, nu handlar det om vad jag kan/bör göra.

Jag tar verkligen emot alla tips, för just nu känner jag mig väldigt rådvill

drakfelt
2012-02-04, 12:39
Usch, mycket tråkigt att läsa och ja, vad gör man?


Kan ej svara helt säkert för vad jag hade gjort och inte heller har jag några vettiga tips.

Jag kan dock rent spontant säga att, om det gällt systern min, hade jag hotat X till livet med ett ultimatum om att försvinna ur min systers och hennes barns tillvaro för gott, och ställer mig ganska säker till att jag hade kunnat infria dessa hot om han inte vad medgörlig.

Sådana avskum skall inte smutsa ned barns uppväxt och inte heller få lägga sina händer på en kvinna, usch.

Giljotinen
2012-02-04, 12:41
Usch, mycket tråkigt att läsa och ja, vad gör man?

Jag kan dock rent spontant säga att, om det gällt systern min, hade jag hotat X till livet med ett ultimatum om att försvinna ur min systers och hennes barns tillvaro för gott, och ställer mig ganska säker till att jag hade kunnat infria dessa hot om han inte vad medgörlig.
.

Varför mordhota en självmordsbenägen? Gör nog bara saker värre..

Jazen
2012-02-04, 12:42
Usch, mycket tråkigt att läsa och ja, vad gör man?


Kan ej svara helt säkert för vad jag hade gjort och inte heller har jag några vettiga tips.

Jag kan dock rent spontant säga att, om det gällt systern min, hade jag hotat X till livet med ett ultimatum om att försvinna ur min systers och hennes barns tillvaro för gott, och ställer mig ganska säker till att jag hade kunnat infria dessa hot om han inte vad medgörlig.

Sådana avskum skall inte smutsa ned barns uppväxt och inte heller få lägga sina händer på en kvinna, usch.

Sen är det lika mycket upp till hans syster att inse problemet. Så länge hon inte tar avstånd så finns han där.

TS kanske borde snacka seriöst med hans syster också.... rådgivning?

dobarj3
2012-02-04, 12:43
Om någon kille hade slagit min syster så hade jag dödat honom! Jag vet inte vad du ska göra.

Olegh
2012-02-04, 12:48
Hur ställer sig din syster till att ni inte vill ha med X att göra? Förstår hon det, eller blir hon bara förolämpad?

Hur ställer sig X till det hela? Förnekar han allt eller har han kanske en gnutta självkännedom och vet vad han utsätter sina nära för?

Just vad gäller den där kommande födelsedagen skulle det kanske vara idé att bjuda in till kalas hemma hos era föräldrar, eller hos dig, där X inte är välkommen. Att du inte kan styra din systers beslut är nog en tanke du måste förlika dig med, men samtidigt så måste du inte acceptera dom heller. Hur man därefter väljer att agera... Ja, jag hade varit minst lika kluven som du.

drakfelt
2012-02-04, 12:50
Varför mordhota en självmordsbenägen? Gör nog bara saker värre..

Väljer han den vägen ser jag det som good riddance, allvarligt talat.

shadowfire
2012-02-04, 12:50
Beklagar ämnet i sig, tyvärr inte helt ovanligt men sker ofta i det tysta. I många fall får inte anhöriga i släkt/familj veta vad som pågår innanför lykta dörrar.

Det jag spontant känner är en "fördel" i ditt fall är att du och din syster faktiskt är släkt. Jag vet inte hur er relation har sett ut historiskt och hur pass god kontakt ni har haft osv, men jag inbillar mig att det är lättare när det gäller ens släkt mot för om man bevittnar samma händelse fast det är en vän som drabbas.

Om du kan prata med din syster så skulle jag verkligen se till att ta ett långt samtal avskilt i lugn och ro med henne. Då menar jag inte en fika på stan, utan verkligen umgås en helkväll eller helg ihop eller något då man öppnar upp för djupsnack. Det är trots allt känslor du har inom dig som är av oroskaraktär.

Sedan det som inte din historia förtäljer är vad hon känner för X. Är hon kär, eller stannar hon pga barnen? Eller av rädsla? Det är en rätt viktig parameter som avgör hur du och andra kan/ska agera. En person som egentligen vill lämna en relation, men inte törs eller förmår, kan man på olika sätt försöka stötta och hjälpa ur. En person som är kär i blindo kan det vara desto svårare att påverka, där är risken bara att man skapar en konflikt och personen ställer sig direkt på sin partners sida i försvar.

Sedan förtäljer inte heller historien om hur det ser ut nu för X. Ponera att han faktiskt har kammat luggen, ligger på torken och har fått hjälp eller vård av något slag? Det kan ju faktiskt förändra hela historien.

Fru_Flisa
2012-02-04, 12:54
En skör tråd, du riskerar att hon knyter an hårdare med honom om du lägger dig i på "fel" sätt. Bråkar du med mannen är risken att han spöar din syrra för det.
Egentligen bör du inte göra nånting, det är hennes liv och val, däremot är det inte alls bra för barnen dom riskerar att fara väldigt illa ut.

Det jag skulle råda till är att du tar reda på vilka stödhjälpsgrupper det finns i kommunen för våldsutsatta kvinnor och kvinnor som lever i missbruksförhållanden. Ge denna information till henne bara.

shadowfire
2012-02-04, 12:56
Det jag också reagerade lite på var att, om jag tolkar dig rätt, så framkom inte misshandeln förrän din syster och X separerat. Den har alltså pågått under relationen innan utan att din syster sagt något (i det dolda, bakom lykta dörrar dvs).

Det som teoretiskt skulle kunna hända är att samma sak uppstår igen. Dvs att hon, om X fortfarande har problem, åker på stryk på nytt utan att hon törs/kan/vill berätta något för någon.

Det stärker ännu mer min känsla om att vilja komma ännu närmare systern, verkligen visa att släkten finns här och stöttar oavsett vad som händer. Skulle något hända igen så vill man verkligen få veta det direkt av sin syster.

Att i huvudtaget visa hot eller ilska mot X är nog ett utmärkt sätt att skrämma iväg sin syster iaf. Det är i just de fallen rätt vanligt att kvinnan då istället väljer att tiga om en ny misshandel, för att försvara X. Så lägg hot och aggressioner på hyllan, stärk blodsbanden istället och visa att den som alltid kommer finnas där för henne är du.

Morrris
2012-02-04, 13:11
Det som teoretiskt skulle kunna hända är att samma sak uppstår igen. Dvs att hon, om X fortfarande har problem, åker på stryk på nytt utan att hon törs/kan/vill berätta något för någon.

Skulle kunna? Det är väl det absolut troligaste?

MrBoris
2012-02-04, 13:24
Jag blir förbannad här, skit i syrran din i det här fallet? det är väl hennes barn det är värst för? Sånt där sätter djupa spår o de har inget val, din syster har iaf haft ett val..jag skulle ringa socialen direkt..

Skrämmande
2012-02-04, 14:48
Sen är det lika mycket upp till hans syster att inse problemet. Så länge hon inte tar avstånd så finns han där.

TS kanske borde snacka seriöst med hans syster också.... rådgivning?
Tyvärr så talar jag och min syster sällan vid, inte för att vi på något sätt tycker illa om varandra eller har något otalt. Det har blivit så av någon anledning, vi har kört våra race på två helt olika vägar kan man säga. Med det sagt inte att vi bryr oss om varandra, men jag tror att om jag skulle ringa upp och försöka ha ett seriöst samtal med henne just nu, så skulle hon gå rakt in på defensiven. Tyvärr.

Hur ställer sig din syster till att ni inte vill ha med X att göra? Förstår hon det, eller blir hon bara förolämpad?

Hur ställer sig X till det hela? Förnekar han allt eller har han kanske en gnutta självkännedom och vet vad han utsätter sina nära för?

Hon verkar förstå mina föräldrar å ena sidan, men verkar samtidigt tycka att det är dåligt av dem att inte kunna acceptera X. Det är någon sorts moment 22 över hennes förhållningssätt.


Sedan det som inte din historia förtäljer är vad hon känner för X. Är hon kär, eller stannar hon pga barnen? Eller av rädsla? Det är en rätt viktig parameter som avgör hur du och andra kan/ska agera. En person som egentligen vill lämna en relation, men inte törs eller förmår, kan man på olika sätt försöka stötta och hjälpa ur. En person som är kär i blindo kan det vara desto svårare att påverka, där är risken bara att man skapar en konflikt och personen ställer sig direkt på sin partners sida i försvar.

Sedan förtäljer inte heller historien om hur det ser ut nu för X. Ponera att han faktiskt har kammat luggen, ligger på torken och har fått hjälp eller vård av något slag? Det kan ju faktiskt förändra hela historien.

Ska försöka svara på dina frågor i ordning, skulle jag missa någon så säg till.

1. Är hon kär? Jag vet inte. Jag har stora tvivel för det verkar inte så de gångerna vi pratade efter seperationen. Däremot känns det som om hon tycker att hon har ansvar över X och se till att X klarar sig, oavsett vad. Det känns snarare som om det är så hon resonerar när det kommer till detta än med kärlek/rädsla, men det är utifrån vad jag utläst.

2. Hur det ser ut nu för X? Senaste självmordsförsöket var ca 1 månad sedan om jag förstått det rätt, och senaste fyllan (kom i håg, alkoholistfylla, inte optimal träna-dagen-efter-fylla) tre dagar sedan.
Ingen hjälp sökt eller dylikt.


Det jag skulle råda till är att du tar reda på vilka stödhjälpsgrupper det finns i kommunen för våldsutsatta kvinnor och kvinnor som lever i missbruksförhållanden. Ge denna information till henne bara.

Jävligt bra tips att göra oavsett vad övriga beslut i situationen kräver. Tack!

Skrämmande
2012-02-04, 14:50
MrBoris, Din quote kom inte med, här kommer den:

Jag blir förbannad här, skit i syrran din i det här fallet? det är väl hennes barn det är värst för? Sånt där sätter djupa spår o de har inget val, din syster har iaf haft ett val..jag skulle ringa socialen direkt..
Många delar av min hjärna säger precis samma sak, men i det här avseendet är jag för tillfället för svag för att göra det. Jag vill först försöka lösa detta på något sätt, ge min syster en chans att helt enkelt göra bättre för sina barn. Om hon inte gör det... :(

mini
2012-02-04, 14:59
Ni, familjen, måste såklart prata med din syster. Ta reda på hur hon resonerar, ffa med tanke på barnen. Ni har en skyldighet mot dem att se till att de inte far illa. Ni får inte tiga för att det känns jobbigt och konstigt att ta tag i det. Även om han fysiskt inte slår dem är det en grov form av misshandel de utsätts för.

Jag skulle nog i din situation försöka få systern till rådgivning. Fokusera inte på hennes snubbe, han är sekundär. Det är din syster som måste få kraften att lämna.

Rahf
2012-02-04, 22:07
Är inne på Minis spår. Det går inte att få honom att ge sig av utan att hon försöker följa efter. Ska han ut ur hennes liv så måste hon vara den som klipper sista bandet, inte någon annan. Annars kommer historien upprepa sig; om och om igen.

mjölk-dryck
2012-02-04, 23:00
Översta avsnittet kanske kan vara till viss hjälp; även om situationen inte är identisk så kanske du kan få lite insikt i hur du kan tackla problemet.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3637&grupp=10406&artikel=4844468

Skrämmande
2012-02-05, 11:27
Ni, familjen, måste såklart prata med din syster. Ta reda på hur hon resonerar, ffa med tanke på barnen. Ni har en skyldighet mot dem att se till att de inte far illa. Ni får inte tiga för att det känns jobbigt och konstigt att ta tag i det. Även om han fysiskt inte slår dem är det en grov form av misshandel de utsätts för.

Jag skulle nog i din situation försöka få systern till rådgivning. Fokusera inte på hennes snubbe, han är sekundär. Det är din syster som måste få kraften att lämna.

Om min syser inte vill ta till sig rådgivning, även om det är ett jättebra förslag, hur bör man då göra? Vad blir nästa steg, så att säga?

Översta avsnittet kanske kan vara till viss hjälp; även om situationen inte är identisk så kanske du kan få lite insikt i hur du kan tackla problemet.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3637&grupp=10406&artikel=4844468

Lyssnade på den och det påminner mycket om vad Fru_lisa skrev, vilket är en bra idé. Tack för länken, det var faktiskt väldigt "skönt" att lyssna på när de talade om ett problem som är så likt detta.

shadowfire
2012-02-05, 11:45
Om min syser inte vill ta till sig rådgivning, även om det är ett jättebra förslag, hur bör man då göra? Vad blir nästa steg, så att säga?

Det är så svårt att säga, det beror helt på hur hon resonerar. Det är inte helt ovanligt att personer i hennes sits går i försvarsställning och känner sig ifrågasatta om släkt/familj lägger sig i och väljer då att skydda sin partner och boven i dramat. Det kan bli en långdragen process att skapa insikt då.

Det kan på ett sätt jämföras med ett missbruk, första steget är att få personen att få insikt och erkänna att det finns ett problem. Då är det enormt mycket lättare att hjälpa personen, men att hjälpa någon som inte ser ett problem och inte vill bli hjälpt - är betydligt svårare.

Så enda vettiga är att prata med din syster, kanske flera gånger om (låta det sjunka in mellan gångerna). Å det är viktigt att prata om barnen, om deras bästa och vad de upplever. I många fall kan det bli "triggerpunkten" då just barn är ett känsligt område.

shadowfire
2012-02-05, 11:50
Om ni verkligen inte kommer någon som helst vart, utan din syster ställer sig helt övertygad om att hon gör det enda rätta och att det är hennes beslut som vuxen, så kan du nog inte göra så mycket mer än att acceptera det och hoppas på att hon ändrar sig.

Barnen är däremot inte myndiga och där har man ett samhällsansvar om man som person befarar att det finns barn som kan fara illa.

I värsta, absolut värsta fall - men för barnens bästa - så bör man i sådana fall göra en anmälan till socialtjänsten om att det finns risk att barn far illa i den miljön. De gör då en utredning och kommer från sitt håll att prata med både din syster och X.

Vissa yrkesgrupper har faktiskt som skyldighet att göra en anmälan om de upplever att barn far illa i en viss miljö och det går att göra en anmälan anonymt. Men som sagt, börja för guds skull inte med det, då riskerar du bara att verkligen skapa en kris. Ta en sak i taget och börja med att i lugn o ro prata med din syster.

StureK
2012-02-05, 11:53
Jag blir förbannad här, skit i syrran din i det här fallet? det är väl hennes barn det är värst för? Sånt där sätter djupa spår o de har inget val, din syster har iaf haft ett val..jag skulle ringa socialen direkt..

Håller helt med dig. Barnen ska inte behöva utsättas för detta helvete en sekund till. Ställ lite krav på din syster; lämna honom och polisanmäl eller så ringer du socialen. Hon kanske skäms, blivit hjärntvättat, mår för dåligt osv

StureK
2012-02-05, 11:57
Egentligen bör du inte göra nånting, det är hennes liv och val, däremot är det inte alls bra för barnen dom riskerar att fara väldigt illa ut.


Detta är skrämmande. Man måste lägga sig i.

mini
2012-02-05, 11:59
Varför finns det ens ett "om hon inte vill"? Hur många gånger har ni pratat med henne? Hur försvarar hon att hon låter sina barn fara illa?

mjölk-dryck
2012-02-05, 12:10
Detta är skrämmande. Man måste lägga sig i.

Det finns en gräns för hur mycket man kan göra, oavsett hur gärna man vill.

Det är viktigt att vara realistiskt för att ens ansträngningar inte ska få motsatt effekt. Det kan vara väldigt svårt att känna den hjälplösheten det innebär att stå utanför och se vad som händer men man måste hålla sig inom begränsningarna som gäller för situationen.

mini
2012-02-05, 12:21
Det finns en gräns för hur mycket man kan göra, oavsett hur gärna man vill.

Det är viktigt att vara realistiskt för att ens ansträngningar inte ska få motsatt effekt. Det kan vara väldigt svårt att känna den hjälplösheten det innebär att stå utanför och se vad som händer men man måste hålla sig inom begränsningarna som gäller för situationen.

När det gäller vuxna, ja. När hon väljer åt sina barn måste andra vuxna kliva fram och ta det ansvar hon inte gör.

mangemani
2012-02-05, 12:31
om inte ett övertygande samtal med din syster hjälper, så får ni tyvärr stå ut med äcklet för hennes skull, jag menar, vad mer finns det egentligen att göra? tjata? hota killen till att lämna henne? finns nog inte så mycket mer alternativ.

Olegh
2012-02-05, 12:40
När det gäller vuxna, ja. När hon väljer åt sina barn måste andra vuxna kliva fram och ta det ansvar hon inte gör.

Fast lägger man sig i på fel sätt kan man potentiellt göra väldigt stor skada och enbart förvärra situationen.

Om man väljer att kliva in i någon slags förmyndarroll torde risken att det blir ett hemskt bakslag vara ganska stor. Är det bra för barnen?

Fordon
2012-02-05, 13:15
Jag hade troligtvis slagit halvt/helt ihjäl honom (mest troligt) eller med våld tvingat bort honom från familjen samt pratat med systern.

mini
2012-02-05, 13:18
Fast lägger man sig i på fel sätt kan man potentiellt göra väldigt stor skada och enbart förvärra situationen.

Om man väljer att kliva in i någon slags förmyndarroll torde risken att det blir ett hemskt bakslag vara ganska stor. Är det bra för barnen?

Vilket hemska bakslag tänker du på?

Ado2000
2012-02-05, 13:21
Fyfan vad hemskt, för mig finns det inget viktigare i livet än familjen och hade min syster varit i den situationen hade jag slagit ihjäl snubben eller slagit honom såpass att han aldrig vågat ta kontakt med min syster resten av sitt liv

Dock så verkar du inte ha så mkt val här förutom att försöka tala nån slags vett i din syster, sen vad gäller din systerson så hade jag inte dykt upp den dagen hans födelsedag utan bara försökt få till en träff då inte den andra snubben inte är i närheten (jag hade inte kunnat tygla mig till å inte göra nåt dumt)

shadowfire
2012-02-05, 13:24
Vilket hemska bakslag tänker du på?

Om de i huvudtaget inte har pratat med systern alls och börjar med att ställa krav, hota, koppla in socialen - är det inte en risk att hon då sätter sig i försvarsposition? Vilket i sin tur kan innebära att hon i rent försvar ljuger för att skydda sin karl + barnen (utifrån sitt perspektiv). En felaktig approach kan hon med lätthet tolka som att hennes släkt omyndigförklarar henne eller vill henne illa.

Ado2000
2012-02-05, 13:30
juste om du vill inte slå sönder honom själv så finns det alltid folk som kan göra det åt dig för den rätta summan såklart ;)

mini
2012-02-05, 13:31
Absolut. Nu har TS inte skrivit så mycket om hur systern resonerar mer än att hon inte vill gå på rådgivning. Jag undrar fortfarande vilken inställning TS och hans föräldrar har. Det låter lite som att de är rädda för att lägga sig i. Jag tycker att det är just det som måste ske. Systern verkar ju redan försvara X och deras relation. Hon dolde misshandeln tills de splittade. Hon säger att han inte slår barnen. Vad blir skillnaden?

Edit: de har ju pratat med systern. Den fasen är inledd.

Skrämmande
2012-02-07, 15:54
Så, har varit några dagar sedan jag skrev nu, var tvungen att smälta och snacka med familjen lite. Men först ska jag svara på frågor som uppstått.

Varför finns det ens ett "om hon inte vill"? Hur många gånger har ni pratat med henne? Hur försvarar hon att hon låter sina barn fara illa?
Hon går in med tanken att "det inte kommer att hända igen" trots att både självmordstankarna och supandet är knappt månaden gamla. Hon tycker att vi ska ge X en chans och anser att det är dålig stil att inte göra det.

Det är så svårt att säga, det beror helt på hur hon resonerar. Det är inte helt ovanligt att personer i hennes sits går i försvarsställning och känner sig ifrågasatta om släkt/familj lägger sig i och väljer då att skydda sin partner och boven i dramat. Det kan bli en långdragen process att skapa insikt då.

Det kan på ett sätt jämföras med ett missbruk, första steget är att få personen att få insikt och erkänna att det finns ett problem. Då är det enormt mycket lättare att hjälpa personen, men att hjälpa någon som inte ser ett problem och inte vill bli hjälpt - är betydligt svårare.

Så enda vettiga är att prata med din syster, kanske flera gånger om (låta det sjunka in mellan gångerna). Å det är viktigt att prata om barnen, om deras bästa och vad de upplever. I många fall kan det bli "triggerpunkten" då just barn är ett känsligt område.

Yep, jag tror att det är den vägen som måste tas också, skapa insikt. Just nu försöker jag komma på hur jag ska göra för att kontakta henne. Vi har inte haft en lång seriös diskussion sedan de separerade, det var min andra syster som hon mest pratade med där. Tror att de är mer på samma våglängd när det gäller att kallprata, så det blev väl det naturliga valet.

Absolut. Nu har TS inte skrivit så mycket om hur systern resonerar mer än att hon inte vill gå på rådgivning. Jag undrar fortfarande vilken inställning TS och hans föräldrar har. Det låter lite som att de är rädda för att lägga sig i. Jag tycker att det är just det som måste ske. Systern verkar ju redan försvara X och deras relation. Hon dolde misshandeln tills de splittade. Hon säger att han inte slår barnen. Vad blir skillnaden?

Edit: de har ju pratat med systern. Den fasen är inledd.

Jag har nog formulerat mig dåligt, min familj har pratat med min syster, men jag har inte. Vi har som sagt en rätt dålig kontakt, men det är mer att vi aldrig haft det behovet att prata med varandra, även om vi bryr oss om varandra.

Inställningen är just nu tror jag att vi inte riktigt vet vad vi ska göra. Hjälplöshet mer eller mindre. Att ringa socialen är inte så självklart när man sitter mitt i det, då försöker man helst allting annat först, men jag tror att just nu är de enda handlingarna min familj tagit att säga att de aldrig vill träffa X igen och att de inte förstår hur min syster kan ta tillbaka X.

Min syster, som jag skrev till Skuggan, går in i försvarsställning av detta och säger att X förtjänar en chans. När barnen kommer på tal så säger hon att hon älskar sina barn och gör vad som helst för dem. När mina föräldrar då tar upp X och frågar hur bra X är för barnen, så säger min syster samma sak om X igen.

Tryman
2012-02-07, 16:04
Låter som ett surt problem. Har en fd kollega som gick tillbaka till sin supande man gång efter gång. T.o.m. efter hans tid i fängelse efter dråpförsök på henne. Han hade besöksförbud mot henne som hon bröt och började åka till honom i fängelset.
En av hennes söner låter henne inte ens henne träffa barnbarnen men hon lämnar inte ändå.

Det jag vill säga är att det är svårt att få någon att komma till insikt med det.

MrBoris
2012-02-07, 22:34
Och jag är fortfarande arg, det finns INGEN tid att spilla, barnen SKA inte behöva utstå det här en enda sekund. Tror inte vissa här riktigt förstår/varit med om konsekvenserna det kan få...(de kan bli självmordsbenägna, psykiskt instabila livet ut, går själva o blir kriminella/tar droger/alkoholist, osv osv). Alldeles för taffat! Ta bort barnen från honom så fort det går..