Hur ska motiveta min helt omitiverade pappa att gå ner i vikt

[Eriknilsson102]

Hallå!

Jag har en pappa som väger ca 135kg, högt blodtryck och lever på skitmat och godis i mängder då han alltid har det tillgängligt pga jobbet.. han har bantat ner säkert 500kg totalt men som ni då förstår aldrig lyckats gå tillräckligt långt och sedan gått upp igen.

Nu har han fått tid till en gastric bypass operation som jag inte vill han ska göra, och han själv vill nog inte själv göra den. Mamma är för då hon inte tror att han kommer klara det utan den, anser jag vara skitsnack... Han själv är trött på att försöka mer, har väl mer eller mindre "gett upp" sista tiden..

När vi kommer hem från en semester vi är på nu kommer jag att vara på honom på ett sätt som aldrig förr! Min plan för honon är att han ska gå ca 2 timmar om dagen och följa strikt lchf. Han vill inte gå till gymmet före han tappat 10 - 15kg. Jag kan inte se till 100% att han äter rätt mat, men han ska ha med sig mat eller så ska han äta något lchf på jobbet. Min mamma jobbar på samma ställe så lite koll har hon väl allt med. Socket sjuk är ju bara förnannet.. så ingen lightläsk till han klarar hantera den!

Han kommer ha mig som piskar på honom, ett diagram i datorn för viktminskningen och lchf's kostverktyg.

Men hur ska jag göra så detta inte blir ett vanligt försök med misslyckande senare? Jag själv motiveras av en resa jag kommer åka på i sommar och genom filmer på internet, detta forumet och självklart MITT VIKTDIAGRAM :) Men jag måste ju få honom lika motiverad som jag är! (Jag är själv överviktig)


Ha det bra!

[Spartansk]

Bra att du vill hjälpa din pappa! :)

Jag vill slå ett slag för Lyle McDonald's diet Rapid Fat Loss (RFL). I korthet går den ut på att man bara äter de allra nödvändigaste näringsämnena, bl a i kosttillskottsform. Fördelarna jämfört med andra dieter är:

1) Man går ner i vikt väldigt snabbt; ju fetare man är från början, desto snabbare. Det är väldigt motiverande att se förändringar på vågen bokstavligt talat varje dag.

2) Man är i stort sett lika pigg som vanligt under dieten.

3) Det finns utrymme för "fuskmål" (ett mål där man får äta vad man vill), inplanerade kolhydratsladdningar (pauser på ett par timmar eller dagar då man äter massor med kolhydrater utöver dietmaten) och inplanerade dietpauser (pauser på ett antal dagar i dieten då man äter som vanligt). Det finns även riktlinjer för hur man bäst byter ut sin vanliga dietmat när man äter på restaurang, på middagar osv.

4) Väldigt tydliga, utförliga och lättlästa riktlinjer.

5) Man behöver inte konditionsträna över huvud taget under dieten. Faktum är att man inte bör ägna sig åt mer konditionsträning än en halvtimmes promenad om dagen. Styrketräna bör man, men bara ett relativt kort helkroppspass var 3:e-4:e dag.

6) Åtminstone jag är mätt hela tiden på den här dieten.

Några andra tips:

- För träningsdagbok
- Skaffa förebilder
- Börja hänga på detta forum ;)

[Tolkia]

Först: z_bumbi och Lellan har skrivit många bra inlägg om hur man bantar sig själv eller någon annan; gör en sökning.

En liten, men ack så viktig detalj: Du skall inte, som du skriver, "vara på" honom, "piska på" honom osv. Du skall vara MED honom. Han kommer inte att reagera annorlunda på en massa tjat och härj än du skulle göra, och tjatar du för mycket är risken stor att han slår till bromsarna och det blir precis det du inte vill, d.v.s. ännu ett misslyckat bantningsförsök. Han måste vilja, inte bli tvingad, och det är få som reagerar med vilja på att någon tjatar (jämför hur du själv reagerar på föräldrars och/eller lärares tjat). Sätt er ned och prata om saken. Be honom lista saker som talar för att börja banta och saker som talar mot (vad vore positivt med att fortsätta att ha det som han har det; vi har alltid saker som gör att det känns enklare att fortsätta vara som förut än att förändra oss), saker som underlättar bantnings/motionsproceduren och saker som försvårar. Skuldbelägg inte, eller gå i "men varför gööööööör du så här"-fällan, utan försök resonera neutralt kring problemen.

(Det här handlar inte, innan någon kommer in och tjatar om det, om någt "PK" tabu mot att prata med tjockisar om att de är tjocka det handlar om att man sällan får en människa att samarbeta med någon större effektivitet om man skuldbelägger, tjatar och härjar.)

Jag vill höja ett varningens finger för att göra det alltför komplicerat. Blir det för besvärligt ökar risken att företaget kapsejsar. Angående detta med motionen, så kom ihåg att han är mycket äldre än du, och kanske även mer otränad. Man förvandlas inte till glas för att man passerar 50, men det är onödigt att starta i ett tempo som får honom att börja knaka i fogarna efter en månad. Det här är ett långtidsprojekt, så ha inte för bråttom.

Han har en ENORM hälsovinst att göra på att gå ned i vikt, och även mycket att vinna på att slippa göra en magsäcksoperation. Resultaten av en viktnedgång kommer att synas på blodtryck, blodfetter m.m. och inte bara på vågen, vilket kan vara en motivator.

Edit: Jag tittade i din journal, och konstaterar att du själv har bantat ungefär i två månader. Det gör det inte sämre att du vill hjälpa din pappa (det är asbra), men kom ihåg det när du skall "lära upp" honom. Även om du är "nyfrälst" och entusiastisk så är det bra med lite ödmjukhet.

[stridis]

Han behöver inte göra ett skit, mer eller mindre; bara att äta det man serverar gubben.:naughty: Bara motivera honom att inte öppna kakhålet för ofta övrig tid. Ha en plan för hur han skall undvika det- exempelvis hur hantera fikat på jobbet? Det borde lösa sig iom frugan jobbar där.:devil: Sådana grejer.


Summa summarum: Ge honom lagad god mat som gubben står sig på och som leder till att han går ner i vikt- ingen lchf-tjafs ifall han inte tycker om det. Han skall inte behöva göra ett skit- bara att inte göra extravaganser på egen hand.:thumbup:

Motion:Finns mycket skoj att göra, aktivera honom! Spela golf, åka motorcykel:cool: eller passa barnbarn. Vad tusan som helst som är åtminstone semi-fysiskt och som gör att han förbrukar mer än i dagsläget.

[Hetz]

Nu är inte mina föräldrar på något sätt överviktiga, men båda hade klagat mångt och mycket på att dom är soffpotatisar etc. Det jag gjorde var att jag gav bort 2 st 10-kort för pass på det lokala gymmet. Medan morsan gick på zumba/spinning så drog farsan på body-combat. Det blev en slags rivalitet att "jaha ska morsan på gymmet jamen då ska inte jag vara sämre" så hakade farsan på.

När 10-kortet var slut för dom båda köpte dom årskort och de tränar nu 4-5ggr i veckan sen 2 år tillbaka!

Farsan berättade att han skämdes att han var i så dålig form när han klev in i salen och såg alla andra människor som var slanka och det blev en jäkla sporre att en dag se ut så. Skulle knappast våga gå på något core-pass eller liknande med varken morsan eller farsan då dom fan skulle sopa mattan med mig :D

En ganska rejäl utsvävning, men kontentan är att det finns så otroligt många tillvägagångssätt för att få din far att gå ner i vikt. Exempelvis att du och han tränar tillsammans, eller att han och din mor tränar tillsammans. Det blir så jäkla fel om man är "på" honom och inte "med" honom som några andra skrev ovan.

Visserligen är han en vuxen man med sin egna ekonomi men (nu vet inte jag hur det ser ut hemma) tycker din mor har ett stort finger med i spelet också. Hon får helt enkelt sätta ner foten på ett bra och pedagogiskt sätt när dom handlar så att inga kcal-rika produkter slinker ner i korgen

Struktur är A och O och om hon förbereder matlådor till honom som är bra för hans hälsa så spelar det föga roll om han sedan spräcker sitt intag med diverse socker hemma. Nu var det väldigt hårddraget men jag tror du förstår min poäng

Från 2010-04-20 till 2010-11-27 gick jag ner från 124kg till 66kg. Extremt ja. Men nödvändigt för att få bort så mycket fett som möjligt för att sedan bygga upp mig igen. Man kan klara av så otroligt mycket bara man anstränger sig och dedikerar några månader åt sitt liv för att bygga upp en bra struktur som varar resten av livet

[stajv]

Sk56VxaeqEQ


Visa honom den imo. Får alltid iväg mig till gymmet

[Eriknilsson102]

Tack så mycket för alla era svar, tar åt mig av det ni skriver.