Visa fullständig version : Vad skulle du, ateist/agnostiker, göra om du fick en frälsningsupplevelse?
Spartansk
2012-01-18, 23:08
Alla människor som tror på någon gud kan man grovt dela in i två grupper:
1) De som tror på Gud av logiska skäl. De tänker ungefär "världen kan ju inte vara såhär komplex om den inte hade en skapare, alltså måste det finnas en Gud".
2) De som känner av en gudomlig närvaro. De har upplevt "frälsning", alltså en känsla av att Gud finns. Många har sagt att den här känslan påminner om förälskelse.
Jag har själv upplevt det en gång. Jag var 16, hade tråkigt på ett hotellrum, och började bläddra i hotellbibeln. Jag läste bara några korta rader i en inledning till nya testamentet, där det stod något i stil med att Gud sände sin enfödda son för att frigöra människorna från synder. Bara en eller ett par meningar. Och plötsligt kände jag en djup inre frid, som att jag var totalt försäkrad från att det skulle gå åt helvete. Ungefär som om jag hela livet hade gått balansgång på en ranglig gångbro över en ravin, och plötsligt en plexiglasskiva lagts över hela ravinen så jag omöjligt kunde störta ner.
Den här känslan varade bara en liten stund, innan den krympte tills den nästan försvann. Och sån är känslan fortfarande; den är lite starkare ibland, men oftast oerhört vag.
Jag gjorde inte så mycket av den där känslan; jag tänkte att det bara var en psykologisk effekt. Men jag har funderat på att utforska det hela, kanske prata med folk som kan teologi och filosofi, för att se om jag kan intregrera någon slags gudstro i mitt liv.
Jag blev som sagt inte religiös av det här, men efter det hände så förstår jag plötsligt hur folk kan vara religiösa.
Det skall tilläggas att jag innan dess var 100 % ateist. Jag såg på religiösa ungefär som de flesta i dag ser på någon som tror att hans hjärna är fjärrstyrd av rymdvarelser: Som totala jäkla puckon som man helst skulle undvika. Mitt första möte med en religiös person var när jag var 7 år och fröken berättade att hon trodde på ett liv efter detta. Jag blev helt bestört, och frågade hur sjutton hon kunde tro det. Fröken som tills dess hade verkat någorlunda normal?
Jag trodde inte ens på tomten när jag var liten, så ateistisk var jag.
Jag antar att de flesta agnostiker och ateister inte har haft en frälsningsupplevelse. Men hur skulle ni göra om ni upplevde en?
En kristen jag såg på ett debattprogram på tv beskrev sin känsla av Gud som "något som går bortom psykologi". Jag förstår hur han kan tro det, men samtidigt är tanken lika befängd som att en person på tv skulle kliva ur tv:n. Allt som vi upplever är psykologi, per definition.
Alla människor som tror på någon gud kan man grovt dela in i två grupper:
1) De som tror på Gud av logiska skäl. De tänker ungefär "världen kan ju inte vara såhär komplex om den inte hade en skapare, alltså måste det finnas en Gud".
2) De som känner av en gudomlig närvaro. De har upplevt "frälsning", alltså en känsla av att Gud finns. Många har sagt att den här känslan påminner om förälskelse..
1) De som failar hårt med sitt logiska tänkande.
2) Galningar, detta är psykos...
Med tanke på hur många religiösa som går omkring på jorden så undra på att jag tror det kommer gå åt helvete...:Virro
Herr Oberst
2012-01-18, 23:26
Jag ser mig själv som superateist. Alla religiösa människor får gärna gå under i en gigantisk naturkatastrof.
Men en gång i tiden råkade jag nästan i klistret. Jag var 17-18 år och hade varit ute och supit ner mig rätt bra. Sent på natten, mitt i stan hölls det någon kyrklig aktivitet och jag stannade såklart och tänkte att jag skulle fylleprata ihjäl dessa psykiskt sjuka människorna. Nu var ju inte det så enkelt som jag först trott eftersom Guds metoder är smutsigare än smutsigast. Han hade såklart skickat ut sin allra snyggaste armé. Så istället för att mörda en sekteristisk sammankomst så slutade det istället med att en underskön varelse stod och bad för mig. Och det kändes faktiskt ganska skönt just då.
Dagen efter kom bakfyllan och då var jag tillbaka till mitt gamla jag. Om Gud verkligen finns skulle han vara ett jävla svin som lät mig må så illa, trots att hans vackra soldat timmarna innan pratat med Honom om mig
1. Att tro på gud av logiska skäl har jag svårt för. Tycker främst det låter som att man inte kan acceptera att vi inte har svar på allt hela tiden, och därför försöker finna en enkel utväg.
2. Jag har hallunicerat och liknande så om jag fick en uppenbarelse så skulle jag antagligen ifrågasätta den och avfärda den. Folk hör och ser fel samt missuppfattar saker hela tiden.
Vad jag skulle göra om jag blev "övertygad" på något vis?
Uhm, jag antar att jag skulle vara övertygad.
young_george
2012-01-18, 23:43
Vad menar du med en frälsningsupplevelse?
Något sånt får man nog bara tänker på religion i Abrahamisk kontext eller liknande, där man måste frälsas. Att du tolkar en stark religös upplevelse i kristen kontext beror ju förvisso på var du bor, men med detta i åtanke så inser man snabbt att en stark religiös upplevelse inte är unik för en särskilt religion och därmed finns det heller ingen nödvändighet att börja tro på den.
Att känna enighet med universum och är inget i sig religiöst, utan snarare något logiskt med tanke på att du och allt annat i universum har samma ursprung. Det finns inget som är unikt dig utanför detta.
Jag tar gärna emot starka mystiska upplevelser, och för den ivriga går det bra att söka upp dessa på egen hand med hjälp av olika metoder som vi inte behöver gå in på närmare just här.
Jag känner igen det där med att man i en 'andlig'-miljö kan uppfyllas av något speciellt. En slags ro, om man bara tillåter sig själv. Det har däremot inte någon koppling till religiositet och tro i sig, utan mer den atmosfären och stämningen som ofta förekommer i kyrkor och liknande. Även om jag inte själv tror så känner jag också någon slags vördnad och respekt för de som gör det, men även mystiken kring och företeelsen i sig bidrar till min egen sinnesstämning.
Egentligen hade det varit rätt skönt att vara troende, men så länge jag låter det rationella tänkandet få styra, är det helt enkelt otänkbart.
Så som svar på frågan... Beroende på vad nu en frälsningsupplevelse innebär så skulle jag förmodligen tolka det som vad det faktiskt är. Om det är något helt oförklarligt, skulle jag förmodligen tro att jag blivit knäpp.
Som redan påpekat: frälsningskänslan finns inom alla religioner och vadd betyder det då egentligen? Jag tror att du kan få liknande känslor under droger, t.ex. LSD eller ecstasy och med detta tyder allt på att det är psykologiskt. Bara för att det inte är lika "snyggt" att få frälsningskänslor under ett LSD-rus och vara ett med allt och bla bla bla, gör det inte det mindre äkta. Precis som kärlek inte blir mindre äkta för att det är signalsubstanser i hjärnan.
Dessutom tycker jag det är konstigt, precis som med spöken och andra övernaturliga saker, att det främst drabbar de som är svaga/mottagliga. Sitter Gud och tänker "nej, Richard Dawkins är för kritisk, han kan lika gärna brinna i helvetet" när Jesus själv skulle frälsa bordellägaren i bibeln, trots att alla tyckte det var fel för att denne var omoralisk, för att det var "bordellägaren som behövde det" (kommer inte ihåg historien fullt ut, men det var något liknande)? Tycker att det är motsägande, precis som mycket annat med religion...
Men om det gör dig lycklig så kör på, så länge det inte skadar någon.
Jag såg ett program på Discovery science som behandlade bl.a. förmågan till kontakt med andlighet.
Det förklarades som så att när människans vänstra hjärnhalva började förstå sin egen existens och sin död, så blev det sådan dödsångest. Då kompenserade den högra hjärnhalvan detta med förmågan till att tro på gud, andlighet etc.
De gjorde experiment med någon slags magnet som placerades på en hjälm för att stimulera högra hjärnhalvan, samtidigt som försökspersonen fick sitta en timme i ett kolsvart litet rum. 80% av alla som gjorde detta testet upplevde att de såg sig själva "utifrån" och att det var andar och liknande som också befann sig i rummet.
Om man fick en sådan här känsla i en kyrka, synagoga etc. så skulle det verkligen kunna förstärka känslan av kontakt med en andlighet.
Jag har aldrig fått en sådan upplevelse men om jag nu skulle få något så är min rationella tankegång som sådan att det uppenbarligen är något i min hjärna, en psykisk påverkan på mig själv. Det jag tänker är att man antagligen inte utan anledning skulle få en sådan här "uppenbarelse", det är troligtivs för att man är emotionellt berörd av andra utomstående faktorer, negativt eller positivt, som sedan leder till en psykosomatisk upplevelse.
Raschmus
2012-01-19, 08:10
Lite OfT: Hela min logik säger emot Guds existens. Jag är dock oerhört tacksam över mitt liv och det liv jag fått förmånen att leva. Klart jag kan tacka mina föräldrar för mycket av det men vem har jag att tacka om inte Gud? Likväl som jag alltid tackar den som lagat maten jag ätit så känner jag sån tacksamhetsskuld till den som "ansvarar över min framgång" utöver jag själv och mina föräldrar. Slumpen? Gud? Känns bättre att tacka Gud.
Barbastark
2012-01-19, 08:55
Jag skulle gärna tro på något sådant andligt om jag kunde. Vill ju tro på Law of Attraction svängen. Kan tänka mig att andlighet och stark tro är en jäkligt skön och hoppinfriande känsla.
Jag är rätt öppen för att det finns något av mer spirituell natur, så som energier som påverkar oss och kanske dimensioner osv som vi inte just nu har kunnat se. Dock är jag samtidigt väldigt logisk och kan ännu inte riktigt känna att jag tror på detta.
gatewarden
2012-01-19, 09:08
1) de som failar hårt med sitt logiska tänkande.
2) galningar, detta är psykos...
Med tanke på hur många religiösa som går omkring på jorden så undra på att jag tror det kommer gå åt helvete...:virro
+99999999999999999999999999
Jag är rätt öppen för att det finns något av mer spirituell natur, så som energier som påverkar oss och kanske dimensioner osv som vi inte just nu har kunnat se. Dock är jag samtidigt väldigt logisk och kan ännu inte riktigt känna att jag tror på detta.
Energier som påverkar oss?*slap*
Man behöver inte ta till flumsnack för att hävda att omgivningen påverkar en, som människorna och deras uppträdande eller den natursköna(förhoppningsvis) miljön; inte alltid på ett sätt man medvetet uppfattar eller kan sätta fingret på.
Hur tänker du med dimensioner? DSM-IV psyk-axlarna då eller?;)
Eller Rumtiden och hur den nu kan tänkas vara beskaffad?
Hjärnan är duktig på att spela spratt med oss. Allt från sömnparalyser och diverse hallucinationer och inbillningar till att utsöndra kemiska substrat. Den som någon gång träffat en svårt schizofren person, till exempel, vet vad hjärnan faktiskt är kapabel till.
Lägg till en dos konfirmationsbias, selektiv uppmärksamhet och så vidare, och vi får människor som tror de har blivit frälsta, som tycker sig se siffran [valfri] överallt, som tror att de är synska för de råkade tänka samma sak som en polare någon gång, som tror på spöken, andar och gudar. Och så klassikern, att människor gärna vill se ett syfte med sitt liv, spelar förmodligen en stor roll.
Att känna frid i religiösa och/eller andliga miljöer är inget tecken på att ha blivit frälst. Jag gillar kyrkor, de flesta är mycket vackra med fin arkitektur och en gemytlig stämning. Det har inget med någon gud att göra.
Jag är och har sen många år tillbaks varit övertygad om existentiell nihilism, och det, faktiskt, har gett mig mycket ro.
Barbastark
2012-01-19, 10:03
Energier som påverkar oss?*slap*
Man behöver inte ta till flumsnack för att hävda att omgivningen påverkar en, som människorna och deras uppträdande eller den natursköna(förhoppningsvis) miljön; inte alltid på ett sätt man medvetet uppfattar eller kan sätta fingret på.
Menar energier så som att en persons intention eller känsla skulle kunna påverka en annan person i dennes närhet utan att person etts känsla eller intention är direkt synbar.
Hur tänker du med dimensioner? DSM-IV psyk-axlarna då eller?;)
Eller Rumtiden och hur den nu kan tänkas vara beskaffad?
Så som att det kanske finns information i andra dimensioner än de som nu för oss är direkt observerbara. Tex att tiden inte skulle vara linjär och att allt händer just nu i olika dimensioner men att vi bara kan observera en liten liten del av detta, tex. (kan typ inget om relativitetsteorin btw)
Menar energier så som att en persons intention eller känsla skulle kunna påverka en annan person i dennes närhet utan att person etts känsla eller intention är direkt synbar.
Energi är en fysikalisk storhet, oftast mätt i joule. Dessa new age-energier som du talar om borde få ett eget namn för att undvika missförstånd.
Så som att det kanske finns information i andra dimensioner än de som nu för oss är direkt observerbara. Tex att tiden inte skulle vara linjär och att allt händer just nu i olika dimensioner men att vi bara kan observera en liten liten del av detta, tex. (kan typ inget om relativitetsteorin btw)
Teorin om flera dimensioner är en vidareutveckling av strängteorin, och kallas m-teori (m står för membran). Enligt den finns det 11 dimensioner. Dessa är, som jag förstått, långt från konkretiserade och finns för närvarande mest på papper för att ekvationerna ska gå ihop. Någon mer kunnik inom fysikområdet får gärna fylla i.
Agremont
2012-01-19, 10:17
Fundera. Försöka se objektivt på det hela och inte lockas att ge upp logik för känslor.
Jag har fått det men förblir agnostiker. Jag uppskattar däremot det lugn en sådan upplevelse ger, blir ödmjuk av det.
1) De som failar hårt med sitt logiska tänkande.
2) Galningar, detta är psykos...
Med tanke på hur många religiösa som går omkring på jorden så undra på att jag tror det kommer gå åt helvete...:Virro
Jag förstår faktiskt inte hur du kan skriva att de som tror på Gud p.g.a. av världens komplexitet "failar hårt med sitt logiska tänkande". Har du någonsin satt dig ner och verkligen funderat över hur otroligt hela världen är sammansatt? Jag kan inte ens resonera mig fram till att vår värld skulle vara uppbyggd genom slumpen. Alla processer som bygger upp vår omgivning är alldeles för häpnadsväckande och komplexa för att jag ska kunna nedvärdera dessa till ett skapande som åstadkommits genom "slumpen".
Jag förstår faktiskt inte hur du kan skriva att de som tror på Gud p.g.a. av världens komplexitet "failar hårt med sitt logiska tänkande". Har du någonsin satt dig ner och verkligen funderat över hur otroligt hela världen är sammansatt? Jag kan inte ens resonera mig fram till att vår värld skulle vara uppbyggd genom slumpen. Alla processer som bygger upp vår omgivning är alldeles för häpnadsväckande och komplexa för att jag ska kunna nedvärdera dessa till ett skapande som åstadkommits genom "slumpen".
Men du kan ju inte bara lösa det genom att slänga in en magisk gubbe, det är en ickelösning, det failar hårt. Du har ett för snävt perspektiv och failar logiskt genom att göra ett krumsprång från problemet istället för att försöka lösa det.
Jag förstår faktiskt inte hur du kan skriva att de som tror på Gud p.g.a. av världens komplexitet "failar hårt med sitt logiska tänkande". Har du någonsin satt dig ner och verkligen funderat över hur otroligt hela världen är sammansatt? Jag kan inte ens resonera mig fram till att vår värld skulle vara uppbyggd genom slumpen. Alla processer som bygger upp vår omgivning är alldeles för häpnadsväckande och komplexa för att jag ska kunna nedvärdera dessa till ett skapande som åstadkommits genom "slumpen".
Vi är å andra sidan inte direkt felfria. Tesen är att vi långsamt utvecklats genom det naturliga urvalet. De kollar DNA:et och vet t.ex. att människorna var på väg att dö ut för 70-100000 år sedan var det väl. Våra mor- och farföräldrar är/var alltså inga schimpanser, men tillräckligt många genereationer tillbaka var dem något jämförligt.
Herr Oberst
2012-01-19, 11:07
Jag förstår faktiskt inte hur du kan skriva att de som tror på Gud p.g.a. av världens komplexitet "failar hårt med sitt logiska tänkande". Har du någonsin satt dig ner och verkligen funderat över hur otroligt hela världen är sammansatt? Jag kan inte ens resonera mig fram till att vår värld skulle vara uppbyggd genom slumpen. Alla processer som bygger upp vår omgivning är alldeles för häpnadsväckande och komplexa för att jag ska kunna nedvärdera dessa till ett skapande som åstadkommits genom "slumpen".
Den här planeten har funnits i ca 4,5 miljarder år. 4.5 miljarder år, ganska lång tid alltså. Från början var det väldigt olikt hur det ser ut idag, jag gissar på att det såg ut ungefär som en stor hög med brinnande bajs från början. Om det verkligen är någon gubbe som skapat jorden så anser jag att hans första utkast katastrofalt uselt.
Att man skulle kalla 4.5 miljarder års slit, anpassning, specialisering och förändring för simpel slump är bara korkat
Minimjölk
2012-01-19, 12:44
Har varit lite mycket av dessa diskussionerna nu men jag tror att denna har potential att bli interssant.
Enligt mig kan jag inte se hur någon skulle använda logiska skäl till varför Gud finns. Det är ju ologiskt på alla sätt och vis.
Om jag skulle fått en uppenbarelse så hade jag garanterat varit oerhört skeptisk och försökt hitta ett logiskt resonemang kring det hela. men det är klart om jag är med om en Tsunami och min fdotter skulel slitas ur mina armar och försvinna varvid 12 guldiga änglar kommer flygande efter henne och lyfter upp henne i tryggt förvar och dessutom gör samam sak med mig kanske jag resonerat annorlunda.
I exemplet ovan är jag både allvarlig och lite sarkastisk, för är det inte så att personer som är nära döden eller upplever trauman etc, oftare är de som blir frälsta när något positivt händer i deras jobbiga situation, dvs när de mår illa fysiskt/psykiskt och är väldigt mottagliga för hallucinationer etc?
Det är ytterst sällan Gud kommer ner på kafferasten på jobb kvart i tre och sätter sig vid ett bord och käkar äpple för att sedan dra vidare. I det läget tror nog många att det istället är han den udda skäggiga gubben från avdelningen bredvid som är nere och fikar.
Finska Lejonet
2012-01-19, 16:16
Skulle nog till att börja med sätta mig ner och resonera ed mig själv angående upplevelsen beroende på vad det var.
Men man vet ju inte förens man haft en.
Min farfar som exempel, när han en gång i tiden led av schizofreni och lite annat gått(legat inne på Långbro) så hade han uppenbarelser där han träffade både Gud och diverse änglar. Han tror på dessa än idag och är väldigt religiös.
Dagen efter kom bakfyllan och då var jag tillbaka till mitt gamla jag. Om Gud verkligen finns skulle han vara ett jävla svin som lät mig må så illa, trots att hans vackra soldat timmarna innan pratat med Honom om mig
Det är så roligt att de här kristna som är ute på stan och bjuder på kaffe eller whatever samt ber för en, verkligen tror att man känt något bara för att man på fyllan tyckte det var trevligt att nån bad för en. Perkele, det är ju hur lätt som helst att bli "religiös" medan man är full, men dagen efter är man sitt gamla jag såklart. De kristna verkar inte förstå detta, det kanske är för att de inte själva varit fulla?
Alla människor som tror på någon gud kan man grovt dela in i två grupper:
1) De som tror på Gud av logiska skäl. De tänker ungefär "världen kan ju inte vara såhär komplex om den inte hade en skapare, alltså måste det finnas en Gud".
2) De som känner av en gudomlig närvaro. De har upplevt "frälsning", alltså en känsla av att Gud finns. Många har sagt att den här känslan påminner om förälskelse.
Jag har själv upplevt det en gång. Jag var 16, hade tråkigt på ett hotellrum, och började bläddra i hotellbibeln. Jag läste bara några korta rader i en inledning till nya testamentet, där det stod något i stil med att Gud sände sin enfödda son för att frigöra människorna från synder. Bara en eller ett par meningar. Och plötsligt kände jag en djup inre frid, som att jag var totalt försäkrad från att det skulle gå åt helvete. Ungefär som om jag hela livet hade gått balansgång på en ranglig gångbro över en ravin, och plötsligt en plexiglasskiva lagts över hela ravinen så jag omöjligt kunde störta ner.
Den här känslan varade bara en liten stund, innan den krympte tills den nästan försvann. Och sån är känslan fortfarande; den är lite starkare ibland, men oftast oerhört vag.
Jag gjorde inte så mycket av den där känslan; jag tänkte att det bara var en psykologisk effekt. Men jag har funderat på att utforska det hela, kanske prata med folk som kan teologi och filosofi, för att se om jag kan intregrera någon slags gudstro i mitt liv.
Jag blev som sagt inte religiös av det här, men efter det hände så förstår jag plötsligt hur folk kan vara religiösa.
Det skall tilläggas att jag innan dess var 100 % ateist. Jag såg på religiösa ungefär som de flesta i dag ser på någon som tror att hans hjärna är fjärrstyrd av rymdvarelser: Som totala jäkla puckon som man helst skulle undvika. Mitt första möte med en religiös person var när jag var 7 år och fröken berättade att hon trodde på ett liv efter detta. Jag blev helt bestört, och frågade hur sjutton hon kunde tro det. Fröken som tills dess hade verkat någorlunda normal?
Jag trodde inte ens på tomten när jag var liten, så ateistisk var jag.
Jag antar att de flesta agnostiker och ateister inte har haft en frälsningsupplevelse. Men hur skulle ni göra om ni upplevde en?
En kristen jag såg på ett debattprogram på tv beskrev sin känsla av Gud som "något som går bortom psykologi". Jag förstår hur han kan tro det, men samtidigt är tanken lika befängd som att en person på tv skulle kliva ur tv:n. Allt som vi upplever är psykologi, per definition.
Jag vill mest kommentera det du säger om hur "jag tänkte att det bara var en psykologisk effekt". Vad skulle det annars kunna vara utan att införa övernaturliga fenomen och för fallet att du gör det, blev det då inte precis ... naturligt?
Allt jag upplever är naturligt, hur ovanligt det än är (som i: hur sällan det än händer) och det finns inga andra förklaringar som håller än att det handlar om min perception. Alla sätt med vilka folk försöker skjuta på orsaker till "andra sidan" naturligheten är sätt att förenkla för sig själva genom att förskjuta möjligheten att formulera en förklaring.
Jag tror att orsaken är ett fenomen som kan arta sig på två sätt - sina respektive motsatser: människor som känner sig svaga inför sin omgivning odlar en emotionell relation till en övergripande och oerhört stark makt - starkare än just omgivning - för att finna tröst; människor som känner sig starka inför sin omgivning odlar på samma sätt en emotionell relation till en övergripande och förlåtande makt för att söka tröst för allt "ont" de gör just sin omgivning. Den emotionella relationen gör att det blir svårt för någon som en gång odlat den att överge den eftersom, för fallet att målet för densamma är sann eller finns i någon mening, det vore att överge något eller någon.
Båda fallen handlar om att på något vis uppfinna en perfekt och oantastlig alternativ värld från vilken de kan hämta kraft och hopp. Inget märkligt över huvud taget med det. Man kan förhålla sig hederligt inför detta. Eller ohederligt. Men komplexiteten är dubbel eftersom inte alla äger kapaciteten att reflektera över sin relation till detta så försök att bena i det leder in i den vanliga förgreningen i försvars-/attackmekanismer.
Det är så roligt att de här kristna som är ute på stan och bjuder på kaffe eller whatever samt ber för en, verkligen tror att man känt något bara för att man på fyllan tyckte det var trevligt att nån bad för en. Perkele, det är ju hur lätt som helst att bli "religiös" medan man är full, men dagen efter är man sitt gamla jag såklart. De kristna verkar inte förstå detta, det kanske är för att de inte själva varit fulla?
Den lurade är nog du.
Spartansk
2012-01-20, 00:02
Jag vill mest kommentera det du säger om hur "jag tänkte att det bara var en psykologisk effekt". Vad skulle det annars kunna vara utan att införa övernaturliga fenomen och för fallet att du gör det, blev det då inte precis ... naturligt?
Frågan var om jag kände av något utifrån, eller något som endast tog plats i mitt huvud. Det jag menar är att jag fann det sistnämnda mest troligt.
1) De som failar hårt med sitt logiska tänkande.
2) Galningar, detta är psykos...
Med tanke på hur många religiösa som går omkring på jorden så undra på att jag tror det kommer gå åt helvete...:Virro
I loled :D
Eddie Vedder
2012-01-20, 06:57
Jag är rätt öppen för att det finns något av mer spirituell natur, så som energier som påverkar oss och kanske dimensioner osv som vi inte just nu har kunnat se. Dock är jag samtidigt väldigt logisk och kan ännu inte riktigt känna att jag tror på detta.
Ja kroppen producerar och konsumerar energi, det vet vi redan. Man kan mäta det. De energierna du pratar om har vi varit inne på tidigare. Det är bara rena påhitt som saknar all grund, fullständigt. Men jag ska inte börja igen med den diskussionen, jag blir bara så chockad av vad människor kan låta sig luras till.
rajjan_dammit
2012-01-20, 07:39
Gud finns om jag vill det, för jag är solipsist.
Den här planeten har funnits i ca 4,5 miljarder år. 4.5 miljarder år, ganska lång tid alltså. Från början var det väldigt olikt hur det ser ut idag, jag gissar på att det såg ut ungefär som en stor hög med brinnande bajs från början. Om det verkligen är någon gubbe som skapat jorden så anser jag att hans första utkast katastrofalt uselt.
Att man skulle kalla 4.5 miljarder års slit, anpassning, specialisering och förändring för simpel slump är bara korkat
Precis. Som jag förstått det är uppkomsten av liv snarare oundvikligt under de rätta förutsättningarna. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Miller%E2%80%93Urey_experiment, till exempel. Inte konstigare än någon annan kemisk reaktion, bara det att degen jäser lite extra, så att säga. Det tog inte mer än cirka en miljard år innan encelliga prokaryoter (bakterier) dök upp på jorden (http://www.lifescientist.com.au/article/398092/world_oldest_fossils_reveal_earliest_life_earth/).
"Slumpen" reduceras således till att just jorden hade/har dessa förutsättningar, men det är ju snarare frågan som statistisk sannolikhet.
I mina ögon är vi en långdragen kemisk reaktion, varken mer eller mindre. Men vad gör det, universum kommer slita allt i stycken ändå (http://en.wikipedia.org/wiki/Future_of_an_expanding_universe).
Om jag upplevde en sådan "frälsningskänsla" Hade jag nog bara funderat ltie på varför min kropp plötsligt börja utsöndra endorfin
Spartansk
2012-01-20, 12:55
Ja kroppen producerar och konsumerar energi, det vet vi redan. Man kan mäta det. De energierna du pratar om har vi varit inne på tidigare. Det är bara rena påhitt som saknar all grund, fullständigt. Men jag ska inte börja igen med den diskussionen, jag blir bara så chockad av vad människor kan låta sig luras till.
Men tänk om hjärnan kan känna av energier (ordet energi använder jag här i hippiebetydelsen) som inte går att mäta med konventionella instrument?
Men tänk om hjärnan kan känna av energier (ordet energi använder jag här i hippiebetydelsen) som inte går att mäta med konventionella instrument?
Men tänk om det, djupt ute i rymden, finns en stor planet formad av små, små rosa elefanter som alla sjunger i kör? Vi kan inte mäta det, men sannolikheten är extremt liten. Exakt samma sak med din fråga. Och därför är det bättre att utgå från att en sådan planet/energi inte finns, tills den dagen bevisningen tippar åt andra hållet.
1) De som failar hårt med sitt logiska tänkande.
2) Galningar, detta är psykos...
Med tanke på hur många religiösa som går omkring på jorden så undra på att jag tror det kommer gå åt helvete...:Virro
Failar hårt med sitt logiska tänkande? Lite ödmjukhet vore kanske på sin plats. Det är knappast överlägsen logisk förmåga som gör att tanken i 1) är ovanlig i vissa grupper men vanlig i andra. Snarare är det så att måttlig ansträngningar inom logik är standard bland nästan alla människor, men vissa grupper har en tendens att ha människor med extremt hög logisk förmåga som auktoriteter, medan andra väljer människor med måttlig logisk förmåga som auktoriteter.
Så 1) Borde bara "De som failar hårt med sitt val av auktoriteter".
Om jag upplevde en sådan "frälsningskänsla" Hade jag nog bara funderat ltie på varför min kropp plötsligt börja utsöndra endorfin
Fundera och sådant tjafs, enjoy the ride- säger jag. Så länge man inte tillskriver känslan en falsk innebörd så är allt bra.
Spartansk
2012-01-20, 14:56
Men tänk om det, djupt ute i rymden, finns en stor planet formad av små, små rosa elefanter som alla sjunger i kör? Vi kan inte mäta det, men sannolikheten är extremt liten. Exakt samma sak med din fråga. Och därför är det bättre att utgå från att en sådan planet/energi inte finns, tills den dagen bevisningen tippar åt andra hållet.
Jag tycker inte sannolikheterna är att betrakta som likvärdiga. Inget tyder på att det, djupt ute i rymden, finns en stor planet formad av små, små rosa elefanter som alla sjunger i kör. Inget har "upplevt en känsla" av att det finns.
Och det faktum att man faktiskt inte helt förstår hur hjärnan fungerar tyder på att den eventuellt kan mäta grejer som inte instrument kan mäta.
Failar hårt med sitt logiska tänkande? Lite ödmjukhet vore kanske på sin plats. Det är knappast överlägsen logisk förmåga som gör att tanken i 1) är ovanlig i vissa grupper men vanlig i andra. Snarare är det så att måttlig ansträngningar inom logik är standard bland nästan alla människor, men vissa grupper har en tendens att ha människor med extremt hög logisk förmåga som auktoriteter, medan andra väljer människor med måttlig logisk förmåga som auktoriteter.
Så 1) Borde bara "De som failar hårt med sitt val av auktoriteter".
I överförd betydelse så innefattar mitt påstående ditt; om man inte applicerar sitt logiska tänkande så är det automatisk fail.:cool:
Men givetvis har du en poäng, om man vill vara tydlig i sitt grupperande så bör man nog välja andra och flera grupper än vad Spartansk gjorde. Mitt svar skall ses i sin kontext; det var en replik till Spartansk.
filmjölk
2012-01-20, 16:50
En övertygad ateist som upplever något gudomligt skulle få för sig att denne blivit sinnessjuk, och helt enkelt vägra tro på det den upplevt. "det var bara en dröm" "för mycket kaffe" "hjälp mig, jag är psykotisk" etc. etc.
Spartansk
2012-01-20, 19:09
En övertygad ateist som upplever något gudomligt skulle få för sig att denne blivit sinnessjuk, och helt enkelt vägra tro på det den upplevt. "det var bara en dröm" "för mycket kaffe" "hjälp mig, jag är psykotisk" etc. etc.
Det låter mer som en ateistisk fundamentalist än en vetenskapligt tänkande individ. Jag tror de flesta rationella ateister skulle överväga att tro på Gud om han steg ner från himlen i fysisk gestalt och började utföra mirakel till höger och vänster. Eller, vilket kanske ligger närmre till hands, om fysiker kom fram till att ett medvetande genomsyrar allting.
Det låter mer som en ateistisk fundamentalist än en vetenskapligt tänkande individ. Jag tror de flesta rationella ateister skulle överväga att tro på Gud om han steg ner från himlen i fysisk gestalt och började utföra mirakel till höger och vänster.
Vi vet att folk kan bli schizofrena, vet vi något om någon gudomlig existens?
Om vi inte på något objektivt sätt kan förstå att det inte bara är ens skalle som spelar en spratt utan att de där miraklen faktiskt händer i den verkliga världen ja då är ju psykos myyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy yyyyyyycket troligare.
Klart man skulle försöka utreda ifall det är hallisar. Kanske för ens egen skull, känns mindre påfrestande att veta att det är falskt än att gå omkring och bli till sig hela tiden av mirakelmannen, då kan man gå vidare med sjukdomsinsikt.
Eddie Vedder
2012-01-20, 19:33
Men tänk om hjärnan kan känna av energier (ordet energi använder jag här i hippiebetydelsen) som inte går att mäta med konventionella instrument?
Ja och tänk om våra hjärtan består av skumgummi som man inte kan upptäcka med konventionella instrument?
Det där är ju bara ett typiskt kvacksalvarargument. Eftersom någon har hittat på det så är det ju alltså ett rent påhitt helt utan någon som helst uppbackning eller logik om nu inget kan mäta det. Det är skillnad på rena påhitt tagna ur luften och att ha avvikande hypoteser som kan stärkas med ett och annat argument.
Barbastark
2012-01-21, 08:31
Ja och tänk om våra hjärtan består av skumgummi som man inte kan upptäcka med konventionella instrument?
Det där är ju bara ett typiskt kvacksalvarargument. Eftersom någon har hittat på det så är det ju alltså ett rent påhitt helt utan någon som helst uppbackning eller logik om nu inget kan mäta det. Det är skillnad på rena påhitt tagna ur luften och att ha avvikande hypoteser som kan stärkas med ett och annat argument.
Jag upplever som sagt att det där med "hippienergier" och LoA (på det personliga och interpersonella planet i alla fall) funkar.
När tex mina tankar och känslor är helt kongruenta (kongruenta med ett positivt läge nu, roligare att skriva om) så upplever jag GRYMMA resultat. Mår riktigt bra + får riktigt bra resultat relationsmässigt och allt bara flyter.
Och tex om jag försöker hindra mig själv från att framstå på ett visst sätt eller uppleva en viss känsla eller resultat (återigen personliga planet) så får jag alltid mer av det jag inte vill uppleva. Tex gällande osäkerhet eller nervositet.
Det finns ju mer vetenskapliga teorier till varför det blir på dessa sätt som jag beskrivit. Dock tror jag att det finns en stor möjlighet att det kanske snarare är så att LoA teorin, i detta läget "man får mer av det man ÄR (i linje med)" är den överliggande grunden och att det man hittat på mer vetenskaplig nivå alltid är "ett steg under". Dvs, opererar inom LoAs "grundprinciper" (vilket jag starkt upplever att dessa saker gör). På samma sätt som att man på en vetenskaplig nivå vet mycket om hur världen och universum fungerar, men man vet inte hur det faktiskt skapats(≈den överliggande grunden).
Ganymedes
2012-01-21, 14:02
Om folk hade orkat sätta sig in i hur verkligheten fungerar och hur vi vet det vi vet, tror jag de hade varit än mer imponerade än av sitt simpla new age-flum om energier eller gudar. Men det kräver ork, intellekt och ansträngning. Och det är ingen quick fix. Det säljer heller inte fler nummer av Hänt extra eller Aftonbladet, så det lär nog även fortsättningsvis vara en majoritet av hitta-på-ideer som gäller för pöbeln.
Ganymedes
2012-01-21, 14:10
On topic: jag ser inte varför man inte skulle kunna vara ateist och ha en spirituell upplevelse? Pampiga naturupplevelser har den inverkan på mig. Men det är ett löjligt stort steg att därför dra slutsatsen att en (av tusentals så långt) uppenbart fabricerade gudar skulle vara någon slags förklaring till något. Och än mer patetiskt att förutsätta att en sådan har en vilja som vi ska behaga.
Det man kan tro utan bevis kan man avfärda utan bevis.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.