Visa fullständig version : Livet som inte blev
Kuristof
2012-01-16, 22:22
Dramatiskt titel men den lockar in läsare så jag hoppas att den blir godkänd.
Det är så att jag har lyckats ådra mig vissa fysiska skador som hindrar mig både i arbetslivet och inom träningen. Jag tänkte med denna tråd ställa några frågor till er här på Kolozzeum eftersom att jag vet att många här har träning som sitt största intresse.
För 5 år sen så kom jag i kontakt med kampsport och blev fast i träningen direkt. Jag for på varje träning och gillade verkligen träningen. Kampsport är mitt största intresse i livet, jag har inga andra intressen förutom många flyktiga och ytliga intressen man kan hålla på med i 15 minuter per dag.
Om vi tar att spela gitarr som ett exempel. Det är roligt men inte mer än några minuter per dag och något man tar upp när man känner för det, kampsporten är helt tvärtom.
Efter ett tag så ådrog jag mig en ryggskada som nu hindrar mig inom både arbetslivet och träningen och jag vet inte om jag kommer kunna komma tillbaka till det jag älskar mest, nämligen kampsport.
Om jag inte lyckas med det så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Jag har inget annat jag brinner för, förutom ytliga intressen som redan nämnt ovan. Jag tränar hellre än att umgås med kompisar eller vara ute och festa. Visst det är roligt att umgås med kompisar men inte hela tiden eller varje dag, dessutom har vi skilda intressen. Jag är den enda i min krets som gillar kampsport och när det enda man vill är att träna igen så bleknar allt annat så att säga.
Universitet är något jag har börjat kolla på, men då är kruxet att jag inte hittar en enda utbildning jag brinner för. Problemet är att intresset för programmen inte går så djup mer än att det kan vara intressant att ha en baskunskap inom ämnet men inte mer än så. Alltså är inte min motivation för att söka nog stor, och jag vet att min motivation skulle sina väldigt snabbt, att något plugga flera timmar om dagen på något jag inte brinner nog för skulle jag skulle bli less väldigt snabbt på och bara längta därifrån.
Så min fråga är till er; Vad hade ni gjort i min sits? Tänk er att ni bara har ett stort intresse, detta intresse är något ni inte kommer att kunna utöva hur mycket ni än vill, ni har inget större behov att umgås med vänner men tycker såklart det kan vara roligt då och då.
Vad gör ni som nästa steg i ert liv? Blir man en sur gammal gubbe som hatar sitt liv och kommer se tillbaka på allt man gjort fel och önskar sig tillbaka till ungdomen? Försöker man glömma och bara leva dag för dag?
Lite väl dramatiskt kanske men vill bara ha råd och tips.
Tack.
Vad är det för ryggskada, en som har orsakat förlamning?
Kuristof
2012-01-16, 22:35
Stort diskbråck i ländryggen. Nej ingen förlamning men som jag nämnde så tog jag i med titeln.
luderlasse
2012-01-16, 23:17
Vad gäller utbildning är det nog inte många som verkligen brinner för det som de väljer.
Hade jag dragit på mej en skada som begränsade min träningsduglighet hade jag tagit upp datorspelande igen samt festat mer eller tagit en resa på någon månad med några polare å reflekterat och njutit av livet.
Att haka upp sig på begränsingar är idiotiskt, acceptera läget och gör något annat, lätt att säga svårt att genomföra
Kuristof
2012-01-16, 23:22
Vad gäller utbildning är det nog inte många som verkligen brinner för det som de väljer.
Hade jag dragit på mej en skada som begränsade min träningsduglighet hade jag tagit upp datorspelande igen samt festat mer eller tagit en resa på någon månad med några polare å reflekterat och njutit av livet.
Att haka upp sig på begränsingar är idiotiskt, acceptera läget och gör något annat, lätt att säga svårt att genomföra
De flesta som väljer en högre utbildning har nog ett större intresse inom området.
Det är det som är problemet. Datorspelande är inte intressant, att festa är inte intressant, resa kan vara intressant men måste man ha pengar och ett jobb (som man förövrigt är väldigt begränsad inom och inte alls kan välja allt på grund av skadan) och resan är inte långvarig.
Tråkigt mannen, hade blivit knäckt själv :( Men för att svara på dina frågor hade jag antagligen försökt leva livet, jag hade tyckt det vore kul och resa runt några månader och ta dagen lite som den kommer (om pengar funnits).
Eventuellt läst högskola och börja jobba, börja leva helt enkelt, det var du ju redan lite inne på.
Har du varit hos någon bra sjukgymnast? Finns det ingen chans att det kan gå att rehabilitera? Har två kompisar som skadade nacken riktigt rejält men lyckades rehab-träna sig tillbaks. Min Bror fick också ett diskbrock i ländryggen för 4 år sedan. På sjukhuset sa dom till honom att han aldrig skulle kunna åka skateboard igen. Men han gick istället till en grym sjukgymnast som hjälpte honom med rehab-program och han kunde skata igen lite mer än ett år senare!
Hade jag varit i dins sits hade jag nog spelat extremt mycket poker..
Jag hade fokuserat på vad jag kunde göra och istället haft vad jag inte kunde göra som en sorts säkerhetsplan i bakhuvudet då det också är viktigt, men det ska inte vara ditt huvudfokus.
Tricklew
2012-01-17, 00:56
Jag har distans. Om något hände som satte ett plötsligt stopp för mitt nuvarande största intresse, så hade jag försökt hitta något annat att älska, före jag låter en passiv attityd sjunka in för djupt. Det finns enormt mycket aktiviteter, intressen, tankegångar med mera man kan fördjupa sig i, gör det.
Spartansk
2012-01-17, 01:06
Har du ett jobb? Skaffa ett heltidsjobb så vinner du mycket, tro mig! Att umgås med arbetskamraterna, under arbetstid alltså, kommer troligen falla sig naturligt. Man får mycket av sitt sociala behov tillfredsställt om man har ett heltidsjobb där man jobbar med andra.
Tränar du kamsport nu, eller?
Heltidsjobb + kampsport/tv-serier/film på kvällarna, och ännu mer kampsport/tv-serier/film på helgerna är faktiskt ett helt okej liv. Det skulle jag satsa på om jag var i din sits.
Börja inte plugga, vad du gör. Du kommer inte orka om du inte brinner för det.
Kuristof
2012-01-17, 01:06
Jag har distans. Om något hände som satte ett plötsligt stopp för mitt nuvarande största intresse, så hade jag försökt hitta något annat att älska, före jag låter en passiv attityd sjunka in för djupt. Det finns enormt mycket aktiviteter, intressen, tankegångar med mera man kan fördjupa sig i, gör det.
Det finns mycket aktiviteter och intressen man kan göra men det är inte alltid man hittar något man fastnar för mer än att det gör vardagen dräglig. Med ryggproblematik minskas även chanserna att hitta något man faktiskt kan göra och man finner intressant.
Förhoppningsvis hittar man något intressant dock. Omöjligt ska det inte vara.
Jag tycker verkligen du inte ska förkasta en universitetsutbildning, kolla runt vad som finns. Som forskare kan du "leva" även när du är 90 med ditt intresse:)
Kuristof
2012-01-17, 02:54
Jag tycker verkligen du inte ska förkasta en universitetsutbildning, kolla runt vad som finns. Som forskare kan du "leva" även när du är 90 med ditt intresse:)
Vad menar du med det sista? Jag har kollat igenom olika universitetsprogram och finner inget speciellt intressant eller något jag skulle känna att detta vill jag verkligen förstå mig på. De känslor och tankar jag får upp när jag söker information om diverse utbildningar är att det skulle funka men inte mer än så. Ytligt intresse som inte går djupare.
Universitet är något jag funderat över på grund av skadan, utan den skulle jag med största sannolikhet inte ens ha bemödat mig att kolla upp vad som erbjuds.
En sidofråga till alla er som studerar. Den utbildning ni studerar på universitet är det något ni brinner för, något ni har ett måttligt intresse för eller bara för att få ett bättre jobb?
OT: Jag vet att titeln är väldigt överdriven men jag skrev den i all hast och för att locka läsare och således få mer svar och tips.
Vad menar du med det sista?
Det jag menar är att inget kan göra så du inte kan fortsätta o göra det du brinner för om du hittar ett ämne du gillar, jag menar t.ex. kampsport blir kroppen för gammal för efter ett tag alternativt att man skadar sig som du gjorde. Det enda som skulle stoppa dig om du hittar något du älskar att läsa/studera är om du får en hjärnskada.
Minimjölk
2012-01-17, 08:59
Jag hoppas du blir bra i ryggen och inte blir hindrad av den, Tycker du skall se vad som kan göras för at tfixa till dig så att du inte blir så begränsad vad det gäller ryggen. Däremot tänker jag i mitt råd fokusera mer på det andra "problemet". Nu har jag bara läst din post och känne rinte dig men sitsen du befinner dig är inte ovanlig. Det är inte helt lätt att hitta saker som man brinner för och många intressen är av den karaktären att det krävs en rejäl uppstartssträcka innan man är hooked. Jag tycker du skal lfundera på vilka intressen du har haft och fortfarande har och se vad de ger dig och vad anledningen är at tdu inte känner dig lika hooked som träningen. Kanske kan du hitta en gemensam nämnare och då kanske du lättare kan komma vidare gällande vilken typ av hobbies som mer troligt skulle kunna ge dig något.
Sedan livet i sig, nu vet inte jag hur ditt sociala familjeliv ser ut men saker och ting kan ändras som drar med sig ett gäng intressen. Jämför tex situationen mellan en arbetslös kille på 22år utan flickvän och familj som sitter hemma i sin lägenhet mestadels av tiden med en kille som har jobb, fru, barn och ett stort umgänge. I det senare fallet skall man vara glad om man har bara en halvtimme över för att ägna åt sig själv. :) Det kan vara positivt i många fall.
Ta och flytta till en Universitetsstad, gå någon strökurs, jobba extra så du inte behöver ta CSN. Sedan engagerar du dig i en nation och lär känna lite kul folk. Sedan snackar du med människor och kanske hittar någon utbildning som passar dig. Verkar lite som om du behöver miljöombyte. Du är varmt välkommen ned till Lund. Här är vi trevliga (även om jag nyligen har lämnat staden)
Kuristof
2012-01-17, 15:34
Det jag menar är att inget kan göra så du inte kan fortsätta o göra det du brinner för om du hittar ett ämne du gillar, jag menar t.ex. kampsport blir kroppen för gammal för efter ett tag alternativt att man skadar sig som du gjorde. Det enda som skulle stoppa dig om du hittar något du älskar att läsa/studera är om du får en hjärnskada.
Jag gillar att utöva en sport och inte titta på sport. Gillar heller inte att forska i ämnen och bara vara teoretisk.
Tack för tipsen :)
luderlasse
2012-01-17, 16:17
De flesta som väljer en högre utbildning har nog ett större intresse inom området.
Det är det som är problemet. Datorspelande är inte intressant, att festa är inte intressant, resa kan vara intressant men måste man ha pengar och ett jobb (som man förövrigt är väldigt begränsad inom och inte alls kan välja allt på grund av skadan) och resan är inte långvarig.
Nu tycker jag du tänker väldigt enkelspårigt, tror knappast att du bara har ett intresse i livet, det gäller att hitta nya intressen och dom kommer antagligen komma efter lite tid, men den tiden blir längre ju mer du ältar och är negativ.
Helt rätt, man väljer utbildning efter intresse men att brinna för någonting och vara intresserad av någonting är helt olika saker.
Plugga verkar vara ett vettigt alternativ för dej att gå vidare i livet, kostar inte supermycket, du får träffa nytt folk, bryta mönster, rehabträna osv.
Kuristof
2012-01-17, 16:24
Nu tycker jag du tänker väldigt enkelspårigt, tror knappast att du bara har ett intresse i livet, det gäller att hitta nya intressen och dom kommer antagligen komma efter lite tid, men den tiden blir längre ju mer du ältar och är negativ.
Helt rätt, man väljer utbildning efter intresse men att brinna för någonting och vara intresserad av någonting är helt olika saker.
Plugga verkar vara ett vettigt alternativ för dej att gå vidare i livet, kostar inte supermycket, du får träffa nytt folk, bryta mönster, rehabträna osv.
Just nu har jag inga andra intressen än kampsport. Inget som är nära hur kul och intressant jag tycker kampsporten är. Tränar hellre än att umgås med vänner och dricka.
Visst har jag andra intressen/områden jag finner intressant men det är något jag kan hålla på med 15 minuter per dag och inte mer eftersom jag tycker det blir tråkigt snabbt, just för att intresset inte går djupare.
Jag lär hitta nya intressen men kampsport är nog något jag alltid kommer tycka om väldigt mycket.
Kuristof
2012-01-31, 20:49
Just nu känns det som att en stor del av livet kommer gå förlorat på grund av att kampsporten faktiskt är ett så starkt intresse och så mycket intressantare än allt annat.
Jag har aldrig klarat av att studera längre stunder och att studera för att studera känns lite meningslöst. Jag har inga andra intressen som jag tycker är nära lika roligt så jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Om jag aldrig hade skadat mig vet jag precis vad jag hade gjort och jag hade varit nöjd men nu går inte det.
mattilainen
2012-01-31, 21:16
Universitet är något jag funderat över på grund av skadan, utan den skulle jag med största sannolikhet inte ens ha bemödat mig att kolla upp vad som erbjuds.
En sidofråga till alla er som studerar. Den utbildning ni studerar på universitet är det något ni brinner för, något ni har ett måttligt intresse för eller bara för att få ett bättre jobb?
Jag läser till sjuksköterska och det är verkligen något jag gillar!
Det finns harrypotter på högskola och då finns det allt mycket att välja på ;)
Men, jag vet själv vad du menar. Jag tränar bjj flera gånger i veckan och gym flera gånger i veckan. Om jag skulle varit i din sits och inte kunnat göra något av det jag gillar, kanske inte ens cykla bmx.. Ja, då skulle jag gjort ALLT, och då menar jag ALLT för att rehabilitera mig tillbaka så jag skulle klara av något (eller mycket) av mina hobbys(ar?). Att tänka att "nu är det kört" är ingen ide, kör på och ta dig till olika sjukgymnaster, om en säger att det inte går, gå vidare till nästa och fortsätt. Kanske har någon något knep som får dig tillbaka en liten bit, som du sedan kan bygga vidare på? Tänk positivt, även om du inte tränar det du vill just nu under tiden du rehabiliterar dig så tränar du något i vart fall. Minsta träning kan ju få dig en bit på vägen? Har du varit hos läkaren och talat om operation?
Just nu har jag inga andra intressen än kampsport. Inget som är nära hur kul och intressant jag tycker kampsporten är. Tränar hellre än att umgås med vänner och dricka.
Visst har jag andra intressen/områden jag finner intressant men det är något jag kan hålla på med 15 minuter per dag och inte mer eftersom jag tycker det blir tråkigt snabbt, just för att intresset inte går djupare.
Jag lär hitta nya intressen men kampsport är nog något jag alltid kommer tycka om väldigt mycket.
De flesta grejerna i världen är bara måttligt intressanta innan man blivit mer insatt. Samtidigt tror åtminstone jag att mer eller mindre allt blir roligt om man är duktig, och kan mycket om det. Börja hitta på grejer du fortfarande kan göra. Testa lära dig ett nytt instrument tex? Det är ju en typisk grej som lär vara mycket roligare när man väl lärt sig lite grann, för de flesta
Fast den principen gäller naturligtvis inte bara hobbys, jag tror det gäller även för utbildningar. Har man en djupare förståelse för något så är det oftast mer intressant
Kuristof
2012-02-01, 11:09
De flesta grejerna i världen är bara måttligt intressanta innan man blivit mer insatt. Samtidigt tror åtminstone jag att mer eller mindre allt blir roligt om man är duktig, och kan mycket om det. Börja hitta på grejer du fortfarande kan göra. Testa lära dig ett nytt instrument tex? Det är ju en typisk grej som lär vara mycket roligare när man väl lärt sig lite grann, för de flesta
Fast den principen gäller naturligtvis inte bara hobbys, jag tror det gäller även för utbildningar. Har man en djupare förståelse för något så är det oftast mer intressant
Det där är väldigt förenklat. Även om jag var världsbäst i stickning så skulle jag inte njuta av det eller tycka om det. Dåligt exempel men man dras till vissa saker mer än andra oberoende av hur bra man är. Dock så att vara bra på något ökar chanserna att man ska tycka om det.
Jag håller på att lära mig spela gitarr, eller har gjort de senaste åren. Dock inget jag fastnat för mer än att det kan vara roligt att spendera 20 minuter per dag med att spela. Samma sak med allting annat förutom just kampsporten.
:)
Kuristof
2012-02-19, 00:05
Har du ett jobb? Skaffa ett heltidsjobb så vinner du mycket, tro mig! Att umgås med arbetskamraterna, under arbetstid alltså, kommer troligen falla sig naturligt. Man får mycket av sitt sociala behov tillfredsställt om man har ett heltidsjobb där man jobbar med andra.
Tränar du kamsport nu, eller?
Heltidsjobb + kampsport/tv-serier/film på kvällarna, och ännu mer kampsport/tv-serier/film på helgerna är faktiskt ett helt okej liv. Det skulle jag satsa på om jag var i din sits.
Börja inte plugga, vad du gör. Du kommer inte orka om du inte brinner för det.
Nej det är just det jag inte kan och det är det enda jag brinner för och det enda jag känner gör mitt liv intressant på den nivån. Det är till stor del därför jag funderar på att studera vidare. Vad ska jag annars göra med mitt liv?
Kampsport är/var mitt liv, mitt största intresse. Jag har aldrig varit galen i fester som alla andra runt omkring en. Jag behöver ej umgås med människor hela tiden även om det kan vara roligt. Umgås aldrig med människor förutom vid fest för jag har inget direkt behov av det och jag känner att det fattas något när man umgås 1 och 1, det blir snabbt tråkigt och långdraget. Jag skulle nog kunna gå så långt att jag hellre tränar än att umgås med vänner och än att ha flickvän. Det senare lär väl ändras när man blir kär men du förstår tankegången. ;)
Att sparka på mitsar är det bästa som finns helt enkelt och då har jag spelat både fotboll och innebandy och kan även spela ett instrument.
När man lever ett liv där man är oerhört målfixerad, dvs man ser bara en sak så är det ett tungt slag i facet då denna fixering tar att abrupt slut. Det är OK, det kan ta lite tid att finna sin nya väg i livet men jag lovar, den kommer på det ena eller andra sättet. Jag är själv en sådan människa som då jag gör något så är det bara det som gäller, allt annat är/blir oväsentligt och onödigt ont som man måste genomföra för att ta sig dit man vill.
Jag har valt att se på detta livssätt såhär: Jag tror inte att vi procentuellt är många som fungerar på detta vis, men denna förmåga att kunna ge 100% på en enda uppgift gör att vi blir förbannat duktiga på just det vi gör. Denna förmåga går att tillämpa inte bara inom idrottvärlden utan även inom tex arbetslivet, skolan, husrenovering, att återhämta sig från svåra nederlag - det gäller bara att komma på vad det är för grej som är tillräckligt intressant att man brinner för den. Du kommer en vacker dag att komma på det du också men det är helt OK att förvänta sig att man inte kommer på vad det är över en natt.
Hur länge är det sedan du skadade dig? Det låter lite som om du skulle vara i en krisperiod där det enda du förmår göra för närvarande är att dunka huvudet i väggen. I det läget är det inte så lätt att pausa i dunkandet och försöka se andra möjligheter. Eventuellt kan du behöva vänta lite på att känslolivet skall stabilisera sig för att kunna se andra alternativ än att, som du skriver, vara "en bitter gubbe".
Kuristof
2012-02-19, 13:13
När man lever ett liv där man är oerhört målfixerad, dvs man ser bara en sak så är det ett tungt slag i facet då denna fixering tar att abrupt slut. Det är OK, det kan ta lite tid att finna sin nya väg i livet men jag lovar, den kommer på det ena eller andra sättet. Jag är själv en sådan människa som då jag gör något så är det bara det som gäller, allt annat är/blir oväsentligt och onödigt ont som man måste genomföra för att ta sig dit man vill.
Jag har valt att se på detta livssätt såhär: Jag tror inte att vi procentuellt är många som fungerar på detta vis, men denna förmåga att kunna ge 100% på en enda uppgift gör att vi blir förbannat duktiga på just det vi gör. Denna förmåga går att tillämpa inte bara inom idrottvärlden utan även inom tex arbetslivet, skolan, husrenovering, att återhämta sig från svåra nederlag - det gäller bara att komma på vad det är för grej som är tillräckligt intressant att man brinner för den. Du kommer en vacker dag att komma på det du också men det är helt OK att förvänta sig att man inte kommer på vad det är över en natt.
Jag är nog inte en sån person men just kampsporten är något jag fastnat oerhört för. Har väldigt lätt för att hoppa mellan intressen men kampsporten fastnade jag nästan direkt för och tror alltid det kommer finnas i bakhuvudet att jag skulle vilja kunna träna.
Hur länge är det sedan du skadade dig? Det låter lite som om du skulle vara i en krisperiod där det enda du förmår göra för närvarande är att dunka huvudet i väggen. I det läget är det inte så lätt att pausa i dunkandet och försöka se andra möjligheter. Eventuellt kan du behöva vänta lite på att känslolivet skall stabilisera sig för att kunna se andra alternativ än att, som du skriver, vara "en bitter gubbe".
Det var ett tag sen. Jag vet självklart att det finns andra möjligheter och andra saker i livet att göra, men kampsporten var en så pass stor del av mitt liv att jag tror aldrig jag kommer släppa den helt och jag har fortfarande inte hittat något som jag tycker är i närheten lika roligt eller intressant och vet inte om jag kommer hitta något jag gillar på samma nivå.
Åkte själv på en reumatiskt jävla sjukdom som kommer hänga med mig resten av livet för cirka 7-8 år sedan, blev rätt knockad, då den påverkar kroppen och muskelbyggning en hel del.
Det som funkar för mig är att tänka ungefär såhär:
"Alla har sin skit som man drabbas av, vad det än må vara, livet är jobbigt för alla. Det man kan göra är att antingen sitta och gnälla över det som en liten bitch, eller göra det absolut bästa utifrån förutsättningarna man har. Vissa saker kan man inte påverka, så skit i de faktorerna, och fokusera på det du faktiskt kan påverka."
Kuristof
2012-02-21, 02:09
Åkte själv på en reumatiskt jävla sjukdom som kommer hänga med mig resten av livet för cirka 7-8 år sedan, blev rätt knockad, då den påverkar kroppen och muskelbyggning en hel del.
Det som funkar för mig är att tänka ungefär såhär:
"Alla har sin skit som man drabbas av, vad det än må vara, livet är jobbigt för alla. Det man kan göra är att antingen sitta och gnälla över det som en liten bitch, eller göra det absolut bästa utifrån förutsättningarna man har. Vissa saker kan man inte påverka, så skit i de faktorerna, och fokusera på det du faktiskt kan påverka."
Det är rätt tankesätt men svårt att införliva. Jag har fortfarande inte hittat något jag tycker om lika mycket som kampsporten och vet inte om jag ens kommer göra det. Alltid älskat sport och det är något speciellt med traditionella kampsportsstilar som lockar mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv nu, känns som att man förlorar så mycket på detta eftersom det är det enda jag vill göra.
Det finns andra saker i livet men som sagt jag har inga drömyrken eller drömutbildning så jag vet inte om jag skulle trivas på universitet eller ha nog motivation till att studera. Å andra sidan gillar jag inte de jobb jag haft som varit väldigt tråkiga och som inte krävt universitetsutbildning.
Jag har inte riktigt fastnat för styrketräning eller annan sorts träning. Jag umgås knappt med folk eftersom jag inte känner något behov av det eller trivs med det.
Kampsporten har således blivit det centrala i mitt liv som fått mig att trivas och njuta av livet, utan den har jag inget som får mig att glädjas på samma sätt, så att säga. Hoppas att jag kommer utveckla ett genuint intresse för annat men det verkar ju ta en bra stund.
Tack för alla tips.
Jag har distans. Om något hände som satte ett plötsligt stopp för mitt nuvarande största intresse, så hade jag försökt hitta något annat att älska, före jag låter en passiv attityd sjunka in för djupt. Det finns enormt mycket aktiviteter, intressen, tankegångar med mera man kan fördjupa sig i, gör det.
Sett dig skriva om ditt "intresse" hela tiden men du har aldrig skrivit vad det är, sjukt intresserad iaf! Är det hemligt?!
Det är rätt tankesätt men svårt att införliva. Jag har fortfarande inte hittat något jag tycker om lika mycket som kampsporten och vet inte om jag ens kommer göra det. Alltid älskat sport och det är något speciellt med traditionella kampsportsstilar som lockar mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv nu, känns som att man förlorar så mycket på detta eftersom det är det enda jag vill göra.
Det finns andra saker i livet men som sagt jag har inga drömyrken eller drömutbildning så jag vet inte om jag skulle trivas på universitet eller ha nog motivation till att studera. Å andra sidan gillar jag inte de jobb jag haft som varit väldigt tråkiga och som inte krävt universitetsutbildning.
Jag har inte riktigt fastnat för styrketräning eller annan sorts träning. Jag umgås knappt med folk eftersom jag inte känner något behov av det eller trivs med det.
Kampsporten har således blivit det centrala i mitt liv som fått mig att trivas och njuta av livet, utan den har jag inget som får mig att glädjas på samma sätt, så att säga. Hoppas att jag kommer utveckla ett genuint intresse för annat men det verkar ju ta en bra stund.
Tack för alla tips.
Ärligt, testa på olika saker när du nu kan göra det. Du har knappast testat alla olika saker som finns. Du skriver inte så mycket mer än att du gillar kampsport. Tänkte ungefär som du när jag var 20, men 20 till 30 är en ganska lång resa och mycket förändrades. Just nu är mitt fokus plugga och jobba. Håller inte alls på med kampsport för tillfället.
Du kan ju testa boxning på motionsnivå om du känner för det, samtidigt skriv in dig på några olika kurser på universitet eller jobba.
En sak jag lärt mig är att aldrig satsa allt på ett kort, blir lätt jobbigt om man förlorar det.
Kuristof
2012-02-21, 15:55
Ärligt, testa på olika saker när du nu kan göra det. Du har knappast testat alla olika saker som finns. Du skriver inte så mycket mer än att du gillar kampsport. Tänkte ungefär som du när jag var 20, men 20 till 30 är en ganska lång resa och mycket förändrades. Just nu är mitt fokus plugga och jobba. Håller inte alls på med kampsport för tillfället.
Du kan ju testa boxning på motionsnivå om du känner för det, samtidigt skriv in dig på några olika kurser på universitet eller jobba.
En sak jag lärt mig är att aldrig satsa allt på ett kort, blir lätt jobbigt om man förlorar det.
Bor inte nära något universitet som erbjuder något jag kan tänka mig. Sen har jag aldrig haft något intresse för universitet. Just nu vill jag vilja studera men har nog inte nog motivation för det, tyvärr. Hade varit så mycket simplare då. Går ju inte direkt tvinga sig till att studera och sen vet jag inte riktigt hur mycket man ska gilla utbildningen om det är så att man måste älska utbildningen är det nog inte rätt val för mig.
Jag vet att det finns andra saker att göra men kampsport är speciellt. Tvekar på att jag kommer börja gilla något så mycket att man vill lägga ner all tid på det. Men visst kommer man säkert börja hitta andra intressen men kanske inte på samma nivå.
Det var just det där med ett kort jag syftade på när jag skrev min förra post. Kampsport har varit det enda jag satsat på och jag har inga andra intressen. Jag har inget behov att umgås med vänner, hittar inget program på universitet som jag känner ja detta vill jag utbilda mig till!, jag hoppas dock att jag kommer hitta något men aldrig levt för att jobba så att säga utan det har varit fritiden som fått livet att rulla på.
Jag är intresserad av att träna men inte att studera träning om det makes sense. Har funderat på sjukgymnast men tror inte mitt intresse för anatomi är nog starkt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.