Visa fullständig version : Försöker mina polare bara göra narr av mig eller retas dom bara?
TheBigBlueberry
2011-12-30, 02:52
Tjena, jag går 3:e året på gymnasiet nu och har lite problem med några kompisar i mitt "gäng" eller min krets eller vad man nu ska säga. Problemet är i alla fall att det känns som om nästan alla i mitt "gäng" är ute efter att göra narr av mig och över mina intressen så fort jag nämner något jag gillar. Jag kan till exempel sitta o snacka om att jag tycker att något band är bra, då säger dom att det är gay bara för att det inte är deras favorit band. Men om en av mina mer populära kompisar säger en åsikt som sticker ut från alla andras åsikt så säger dom liksom typ: - Jaha, jag tycker iofs inte jag, men det är helt ok...Kanske inte just exakt på det sättet, men ni fattar.
En annan grej är att jag bor på landet, och om jag snackar med någon av mina polare om någonting, kan vara vad som helst så händer det ofta att dom säger, - Amen det är ju bara för att han bor på *Där jag bor* som om jag är sämre bara för att jag bor där jag bor.
Jag har också sedan lågstadiet varit ganska seg under press, matematik och när jag ska få saker förklarade är det lätt att jag säger "Vad sa du nu igen?" medans jag koncentrerar mig så hårt jag bara kan, då tror folk att jag är dum i huvet och säger det också till mig. Det här lider jag av fram till idag i flera scenarion.
Ännu ett problem jag haft flera gånger under mitt liv, vilket jag fortfarande har med flera kompisar är att när jag är själv men dom så är dom hur schyssta som helst, men så fort jag är med dom i gänget så ansluter dom sig till dom som gör narr/retas om mina intressen, vad jag säger osv. Då känner jag mig väldigt besviken, förrådd.
Tycker det här är så jävla drygt, man kan aldrig få ha en ut stickande åsikt utan att bli smutskastad av alla fittiga idioter. Men tror ni att dom bara skojar?, Händer sånt här er? Borde jag ta det dom säger seriöst eller är jag överkänslig?
Sorry om det här blev lite flummigt, blev mer frågor än jag hade tänkt från början, tack så mycket i förskott.
Har två polare i min klass som är rätt dryga till och från... förstår dig, finns nog inte mycket att göra antar jag, bara försöka skita i det.
Jokester
2011-12-30, 03:07
Skaffa nya vänner.
Du slutar snart skolan, så jag hade inte tagit någon skit. Worst case scenario är väl att dom lämnar dig och du blir ensam i några månader, vilket förmodligen kommer gynna dina studier då du kan koncentrera dig på plugget. Best case scenario är att dom fattar att dom beter sig som ett gäng testiklar och börjar respektera dig.. Det är mina två cent, lycka till!
Pudzianovski
2011-12-30, 03:17
Stå på dig och var dig själv. Om dina "polare" tycker något annat så är det deras probelem. När du blir äldre kommer du inse att det faktiskt var de som var sig själva som var de "häftiga".
TheBigBlueberry
2011-12-30, 03:19
Har två polare i min klass som är rätt dryga till och från... förstår dig, finns nog inte mycket att göra antar jag, bara försöka skita i det.
Bra o veta att det inte bara är jag iaf, jo, försökt länge o får väll antagligen fortsätta med det, men såna här saker ger mig inge piece of mind, tänker på det hela tiden.
Du slutar snart skolan, så jag hade inte tagit någon skit.
Jo, har funderat att komma med en comeback till det dom säger för att markera eller vad man nu kan kalla det, men tror jag inte kommer bita på dom, dom låser nog hellre ut mig ur gruppen än att visa respekt, hänsyn osv.
Stå på dig och var dig själv. Om dina "polare" tycker något annat så är det deras probelem. När du blir äldre kommer du inse att det faktiskt var de som var sig själva som var de "häftiga".
Jag är alltid mig själv, det är det som är problemet tror jag, folk vill höra sina egna pantade ideer och åsikter i andras röst, och är det inte det vill man stöta bort det från sig. Sen är ju inte jag en så skrikig person så jag säger ju inte emot mycket när alla skrattar åt mig.
Tricklew
2011-12-30, 04:16
Man måste ta i beaktande att det kan vara Bluberrys fel också, han kanske gillar Twilight, Britney Spears mm. Då förtjänar man lite pikar.
Gesendet unter Verwendung meines iPhone.
Kan det vara så att du vacklar i dina åsikter när du ifrågasätts? Det håller i så fall inte och kommer bara att leda till att det blir värre. Med den "coola" killen har de redan insett att det inte är lönt. Man up för helvete.
KaptenKnäsvag
2011-12-30, 08:59
De vill antagligen inget illa, men i en grupp av män kan det lätt hända att någon blir mål för ständig trakassering. Det kommer inte att bli bättre av sig självt. Jag rekommenderar att du inte tar deras skit och säger upp vänskapen.
Att försöka vara dryg tillbaka kommer antagligen inte göra någon skillnad. Enda sättet att "markera" är att bevisa att du inte behöver asen genom att inte umgås med dom. Ett plus vore att öppet ignorera dessa.
Paperbasket
2011-12-30, 09:08
skaffa nya vänner.
+1
Barbastark
2011-12-30, 09:19
Svårt att veta hur stämningen är då jag ju inte är där. Men eftersom du säger att dem är schyssta när ni är själva så tar jag det som att det inte handlar om mobbing.
Drar ett exempel från mig själv:
Jag har både blivit utsatt för liknande, samt varit med och utsatt andra i gänget för det. Även då främst i gymnasietider.
Jag vet att det kan vara sviiinstörande när andra gör det mot en. Dock vet jag ju fortfarande att vi egentligen är vänner och att det hela mer handlar om "tough love". När jag varit på den givande sidan av det så har jag ALDRIG haft intentionen av att vara taskig på riktigt, utan det har varit vanligt ungdomligt "retande" i syfte att skojja (blir ju på den andras bekostnad i dessa fall dock). Och om ditt fall är samma som mitt så tror jag dina polare har samma attityd till det som jag hade.
Jag tror att det mer eller mindre kommer sluta om du säger till på allvar. Så var det för mig iaf. Sen blev man ju lite retad igen efter ett tag, när allt lagt sig, för att man "sade till". Men som sagt, detta är rätt naturligt beteende från ungdommar. Man retar och blir retad. Nån går lite för långt och den andre blir sur. Sen blir man snart sams igen. Osv. (nu utgår jag också ifrån att det i ditt fall är som i mitt och att det inte handlar om någon verklig mobbing).
Det är ju lite svårt att bedöma, men det låter ju ändå inte så allvarligt.
Det kan ju vara så att du tar åt dig mer än andra, eller att de faktiskt hackar extra mycket på dig.
Hursomhelst så tycker jag du ska stå på dig, säg alltid något tillbaka. Även om det bara är:
'Ja, du får ju tycka som du vill, men det är ju inte superviktigt för mig, jag lyssnar väl för fan på vad jag vill'.
Det är ju en svår konst att alltid kunna ha en rapp replik tillbaka. Men var inte rätt för att säga saker som får den andra att bli lite obekväm.
I skolan, om matematik och så, våga fråga om, inget fel med det. Varje gång du frågar så sitter det garanterat fem st i klassen som tycker 'Vad skönt att någon frågade det där, hade jag med gjort om jag vågat'.
Som sagt, ta inte så allvarligt på gemenskapen i gymnasiet. Jag umgås inte med en enda människa ifrån varken gymnasiet eller högstadiet, det var inte ens något fel på de klasser jag gick i, tvärtom, men man hittar nya vänner allteftersom.
Tjena, jag går 3:e året på gymnasiet nu och har lite problem med några kompisar i mitt "gäng" eller min krets eller vad man nu ska säga. Problemet är i alla fall att det känns som om nästan alla i mitt "gäng" är ute efter att göra narr av mig och över mina intressen så fort jag nämner något jag gillar. Jag kan till exempel sitta o snacka om att jag tycker att något band är bra, då säger dom att det är gay bara för att det inte är deras favorit band. Men om en av mina mer populära kompisar säger en åsikt som sticker ut från alla andras åsikt så säger dom liksom typ: - Jaha, jag tycker iofs inte jag, men det är helt ok...Kanske inte just exakt på det sättet, men ni fattar.
En annan grej är att jag bor på landet, och om jag snackar med någon av mina polare om någonting, kan vara vad som helst så händer det ofta att dom säger, - Amen det är ju bara för att han bor på *Där jag bor* som om jag är sämre bara för att jag bor där jag bor.
Jag har också sedan lågstadiet varit ganska seg under press, matematik och när jag ska få saker förklarade är det lätt att jag säger "Vad sa du nu igen?" medans jag koncentrerar mig så hårt jag bara kan, då tror folk att jag är dum i huvet och säger det också till mig. Det här lider jag av fram till idag i flera scenarion.
Ännu ett problem jag haft flera gånger under mitt liv, vilket jag fortfarande har med flera kompisar är att när jag är själv men dom så är dom hur schyssta som helst, men så fort jag är med dom i gänget så ansluter dom sig till dom som gör narr/retas om mina intressen, vad jag säger osv. Då känner jag mig väldigt besviken, förrådd.
Tycker det här är så jävla drygt, man kan aldrig få ha en ut stickande åsikt utan att bli smutskastad av alla fittiga idioter. Men tror ni att dom bara skojar?, Händer sånt här er? Borde jag ta det dom säger seriöst eller är jag överkänslig?
Sorry om det här blev lite flummigt, blev mer frågor än jag hade tänkt från början, tack så mycket i förskott.
Om jag vore du skulle jag säga ifrån nästa gång det händer och säga att du inte gillar det. Om de inte slutar då är det inga kompisar att behålla. Det fungerade för mig när jag var i samma situation.
Om jag vore du skulle jag säga ifrån nästa gång det händer och säga att du inte gillar det. Om de inte slutar då är det inga kompisar att behålla. Det fungerade för mig när jag var i samma situation.
+1. Beteendet att vara trevlig enskilt men gräslig i grupp (när man är fler och därför i skydd av gruppen "vågar" vara "tuff") är typ skitbarnsligt och inget man söker hos kompisar. Det finns trevliga människor i världen, det är onödigt att slösa sin tid på sådana som inte är det.
laget du beskriver stavas mobbing, till viss del (da de till vardags aven ar dina sk vanner)
svaga individer gaddas oftast ihop for att ge sig pa en person och pa sa vis fa sig sjalva att kanna sig storre och tryggare, i ditt fall maste du agera storre an vad du gor och visa att du ar stark
eftersom du tar illa upp visar du ett tydligt tecken pa sarbarhet och det ger bransle i tanken till mobbare, jag har under min skoltid ocksa varit utsatt for diverse forsok (daribland aven vanner) da jag ar kortvaxt, ar kines och hade tandstallning etc men det har aldrig tagit faste eftersom jag aldrig brydde mig och nar de insag att jag aldrig tog illa vid, da slutade dem ocksa och borjade istallet visa sin respekt
men om det har verkligen stor dig sa tycker jag inte du ska lagga sa mycket energi pa det, du gar snart ut gymnasiet och faktum ar att du formodligen kommer traffa dessa manniskorna allt mindre och mindre eftersom ni kommer ga skiljda vagar sasmaningom. du kommer traffa nya manniskor att umgas med via jobb, nya studier, privat osv och dar kan man valja och vraka pa ett annat satt jamfort med klasskamrater i som man maste traffa och umgas med varje dag
martikainen
2011-12-30, 10:46
har varit i precis samma situation i högstadiet, det jag gjorde var att sluta umgås med dessa, dock var det bara jag och 5 till killar i min klass, varav 4 var dessa idioter. Så det gjorde att jag och den femte killen fick bättre relation och det var mycket bättre för både mig och mina betyg.
Dock fortsatte dom med mobbning på annat sätt och jag tog hjälp av min mentor för att få det att sluta.
Idag är ena killen "konstnär", den andra "trummis" den tredje svänger flaskor på en bar och den fjärde försöker sälja begagnade bilar, tough luck guys! Lycka till i framtiden ;)
Fast det här med "skaffa nya vänner" innebär ju inte nödvändigtvis att man måste säga upp bekantskapen med de gamla, det tror jag ofta är dumt.
Fast det här med "skaffa nya vänner" innebär ju inte nödvändigtvis att man måste säga upp bekantskapen med de gamla, det tror jag ofta är dumt.
Fast här handlar det ju om en destruktiv vänskap.
Som Tryman sa tidigare. Säg åt dem att deras beteende är oacceptabelt och visa att du menar det, att vara vän med dig är ingen rättighet utan ett privilegium som de går miste om ifall du inte uppför sig.
Dom narras/retas med dig för att dom vet att dom kan.
Dom vet att du kommer hänga med dom oavsett.
Det är säkerligen ngn slags 17/18-årig pecking-order de kör med.
Jag skulle byta umgänge eller ge svar på tal, beroende på vad du vill.
Visar du lite tåga så kan du lätt öka rang i det nuvarande gänget. Om du nu tycker de är värda att umgås med.
Eddie Vedder
2011-12-30, 11:44
Redan i trådtiteln tycker jag at du är fel ute när du skriver "...bara göra narr av mig..." som om det var en obetydlig sak. Det är inget "bara" i att göra narr av andra. Mår du dåligt av det så är det fel och så enkelt är det.
Hur agerar du när de säger såna här saker? Visar du att du tycker illa om det eller skrattar du med och förstärker det? Risken finns att människor som får höra saker tar det för sanning och bara spelar med. Och då kan det vara svårt för de andra att ens veta att du tar illa upp.
Om du inte redan visat att du mår dåligt så gör det. Säg rakt ut att du upplever att de gaddar ihop sig mot dig och ger dig massa pikar som du inte mår bra av. Om de är dina vänner så bör reaktionen bli något i stil med "Oj, vi visste inte att du tog illa upp. Det var inte meningen att vara taskiga men vi ska sluta från och med nu" och så ber de om ursäkt. En annan reaktion kan bli "Men vafan vi driver ju bara med dig, var inte så jävla känslig!" och då tycker jag inte att de är värda att umgås med för då är det ju uppenbarligen folk som hellre ser att du mår dåligt än slutar med sina "skämt".
Fast här handlar det ju om en destruktiv vänskap.
Som Tryman sa tidigare. Säg åt dem att deras beteende är oacceptabelt och visa att du menar det, att vara vän med dig är ingen rättighet utan ett privilegium som de går miste om ifall du inte uppför sig.
Ja, det är såklart sant att det ska vara ett privilegium, men att säga det är meningslöst. Att hålla på och ställa ultimatum och sånt är typ det mest okonstruktiva man kan göra i alla relationer.
Skälet till att det är destruktivt är ju för att polarna vet att han inte har några alternativ. Man bevisar inte att man har alternativ genom att säga upp bekantskapen, utan genom att utnyttja alternativen. Att bli arg och säga upp bekantskapen ger inget, och skulle det vara så att alternativen inte heller är så bra så har man ju bränt broarna om man håller på och är en drama queen i det gamla gänget.
Ah du är i den åldern där hierarkin är väldigt tydlig. Tycker det låter på pricken som ett spel som dina kompisar följer för att själva inte sticka ut. Tråkigt att de ska vara så och att de inte vågar vara sig själva när de är i "gänget".
Det här har nog de flesta varit med om i mer eller mindre utsträckning. Jag tycker du ska fortsätta vara dig själv och om möjligt ta och fråga dem en och en varför de alltid gör som de gör. Tror också att när ni blir äldre så kommer de inse att de inte alls var "häftiga" utan att de faktiskt inser att de var osäkra och elaka. Kanske inte så stor tröst nu.
Jag har varit med om liknande upplevelser, och det här låter extremt klyschigt, men det som hjälpte i mitt fall var bara att flina tillbaks och avslappnat kontra med något halvdrygt som gränsar på vad som är OK att tråka någon med. Jag slutade bry mig och gav tillbaks med samma medicin helt enkelt, och programmerade om hjärnan att sluta bli upprörd så fort det kom en pik. Jag vet att det är svårt, men det tog bara någon vecka innan allt blev mycket bättre. Till slut blev jag själv oroväckande bra på att komma på elaka kommentarer och kontringar...
Dennis93
2011-12-30, 12:06
Det är dina vänner men tyvärr brukar det alltid vara så att någon/några får ta lite skit i ett "gäng" de andra tänker nog inte efter så mycket när de gör det.
EDIT: Tror Färssen har en bra idé, ta det inte så allvarligt och kanske kontra lite. Det är ju så att det är olika "roligt" att driva med olika beroende på hur de reagerar.
Om du inte redan visat att du mår dåligt så gör det. Säg rakt ut att du upplever att de gaddar ihop sig mot dig och ger dig massa pikar som du inte mår bra av. Om de är dina vänner så bör reaktionen bli något i stil med "Oj, vi visste inte att du tog illa upp. Det var inte meningen att vara taskiga men vi ska sluta från och med nu" och så ber de om ursäkt.
Och sen tycker de att man är tråkig och så har man sjunkit ett snäpp i deras ögon.
Jag har en kompis som jämt talar om för mig att jag är taskig eller att jag ska göra si och så för att hon ska bli glad, och ditten datten, gnäll, gnäll, gnäll.
Sen har den tjejen en bästis som jag också är kompis med. Bästisen säger aldrig till mig vad jag ska göra, säger aldrig att jag är taskig, säger aldrig vad som gör henne glad. Därmot blir hon kall och ointresserad av mig om jag är jobbig, vänder direkt på klacken och går om jag är taskig. Är jag istället lite snäll så skiner hon direkt upp.
Vem av dessa tror du jag gillar mest, och vem av dessa tror du jag oftast är snäll mot? Grejen är ju liksom att jag faktiskt aldrig velat vara taskig mot den första tjejen, men hennes tjat om att jag är taskig gör att jag inte känner för att vara speciellt snäll.
Detta kanske säger mest om mig, men dessa två tjejer har verkligen fått mig att inse hur man påverkar människor på bra och dåliga sätt. Och jag tror de flesta råden i den här tråden är dåliga, för inte ens de snällaste vänner, inte ens familjemedlemmar kommer sluta retas bara för att man ber om det.
var bara jävligt tydlig att du inte accepterar det! alltså säg ifrån på riktigt/ be dom/ den dra åt helvete.. Du ska ju inte behöva sluta umgås med alla för att några är rövhål? antar att alla inte är lika jävliga?
Jag har varit med om liknande upplevelser, och det här låter extremt klyschigt, men det som hjälpte i mitt fall var bara att flina tillbaks och avslappnat kontra med något halvdrygt som gränsar på vad som är OK att tråka någon med. Jag slutade bry mig och gav tillbaks med samma medicin helt enkelt, och programmerade om hjärnan att sluta bli upprörd så fort det kom en pik. Jag vet att det är svårt, men det tog bara någon vecka innan allt blev mycket bättre. Till slut blev jag själv oroväckande bra på att komma på elaka kommentarer och kontringar...
Risken är dock att du tar med dig det beteendet i fortsättningen dock och blir likadan själv.
Och sen tycker de att man är tråkig och så har man sjunkit ett snäpp i deras ögon.
Jag har en kompis som jämt talar om för mig att jag är taskig eller att jag ska göra si och så för att hon ska bli glad, och ditten datten, gnäll, gnäll, gnäll.
Sen har den tjejen en bästis som jag också är kompis med. Bästisen säger aldrig till mig vad jag ska göra, säger aldrig att jag är taskig, säger aldrig vad som gör henne glad. Därmot blir hon kall och ointresserad av mig om jag är jobbig, vänder direkt på klacken och går om jag är taskig. Är jag istället lite snäll så skiner hon direkt upp.
Vem av dessa tror du jag gillar mest, och vem av dessa tror du jag oftast är snäll mot? Grejen är ju liksom att jag faktiskt aldrig velat vara taskig mot den första tjejen, men hennes tjat om att jag är taskig gör att jag inte känner för att vara speciellt snäll.
Detta kanske säger mest om mig, men dessa två tjejer har verkligen fått mig att inse hur man påverkar människor på bra och dåliga sätt. Och jag tror de flesta råden i den här tråden är dåliga, för inte ens de snällaste vänner, inte ens familjemedlemmar kommer sluta retas bara för att man ber om det.
Jag tror att vi har olika uppfattning av vad det är att säga ifrån.
Det är skillnad på att låta som en trött mamma som ber sina barn att leka tystare, och att ta ett seriöst samtal med någon och förklara konsekvenserna av den andras agerande.
Min klass är också rätt dryga, alla spelar HoN medans jag struntade att spela dataspel varje vaken och ledig minut för något år sen..
En annan grej är att jag bor på landet, och om jag snackar med någon av mina polare om någonting, kan vara vad som helst så händer det ofta att dom säger, - Amen det är ju bara för att han bor på *Där jag bor* som om jag är sämre bara för att jag bor där jag bor.
Den där får jag också höra hela tiden, öland inavel - story. Ingenting jag tar åt mig om därför att det bara är skitsnack :)
Hur reagerar dom om du ryter tillbaka nåt oväntat, eller lägger en bra kontring?
:)
Risken är dock att du tar med dig det beteendet i fortsättningen dock och blir likadan själv.
Japp, något jag glömde att tillägga. Det blev som så att jag blev tråkaren, något jag kom till insikt om och lugnade ner mig efter att jag gjort en del människor upprörda. Men det ska erkännas att det var ganska tillfredsställande att få de som gjort mig ont smaka av sin egen medicin.
Det är en balansgång precis som allt annat.
Jag tror att vi har olika uppfattning av vad det är att säga ifrån.
Det är skillnad på att låta som en trött mamma som ber sina barn att leka tystare, och att ta ett seriöst samtal med någon och förklara konsekvenserna av den andras agerande.
Tjejen jag berättade om hade seriösa samtal där hon förklarade konsekvenserna av mitt agerande. Tror du det fick mig att känna att hon var en skön och rolig tjej vars vänskap jag värderade högt? :)
Men visst, du håller ju inte heller med mig om att det är bra att behålla relationen, och med det synsättet så kan man väl ha samtal. Efter det kommer relationen dö, men vännerna kommer iaf veta varför, och det kanske vissa tycker känns bra.
Patriarch K
2011-12-30, 12:39
Hur är din personlighet överlag? Är du en sån där som hasar/svansar efter gänget och att det är alla andra som kommer på allt ni ska göra och alla andra som berättar alla historier och du frågar mest frågor om saker de säger och liknande? Hur upplever du dig själv personlighetsmässigt? Sådant lyser ju igenom ganska väl, speciellt om du är osäker överlag.
Dock lär du slippa sånt här om 2-3 år för då tänker folk mer med hjärtat upplever jag det som.
Tjejen jag berättade om hade seriösa samtal där hon förklarade konsekvenserna av mitt agerande. Tror du det fick mig att känna att hon var en skön och rolig tjej vars vänskap jag värderade högt? :)
Men visst, du håller ju inte heller med mig om att det är bra att behålla relationen, och med det synsättet så kan man väl ha samtal. Efter det kommer relationen dö, men vännerna kommer iaf veta varför, och det kanske vissa tycker känns bra.
Jag tycker att bra vänskap är något man ska försöka bevara. Men bra vänner ska tåla att höra kritik och vara villiga att anpassa sig efter varandra.
Det låter ganska hemskt tycker jag att du slutade tycka om någon bara för att du inte fick skada henne. Var det allt hon tillförde ditt liv?
Slutade hon vara rolig för att du inte fick ha roligt på hennes bekostnad?
Var det viktigare att du hade roligt än att hon mådde bra?
rajjan_dammit
2011-12-30, 12:50
Byta umgänge? Trakasserier? Mobbning? Blahablabla. Det känns som en helt vanlig konstellation tonårskillar. Nästa gång nån säger nåt så ger du denne ett stenhårt slag på armen. När ni sen blir lite äldre kommer de mesta såna fjanterier att upphöra.
byta umgänge? Trakasserier? Mobbning? Blahablabla. Det känns som en helt vanlig konstellation tonårskillar. Nästa gång nån säger nåt så ger du denne ett stenhårt slag på armen. När ni sen blir lite äldre kommer de mesta såna fjanterier att upphöra.
+1
Jag tycker att bra vänskap är något man ska försöka bevara. Men bra vänner ska tåla att höra kritik och vara villiga att anpassa sig efter varandra.
Det låter ganska hemskt tycker jag att du slutade tycka om någon bara för att du inte fick skada henne. Var det allt hon tillförde ditt liv?
Slutade hon vara rolig för att du inte fick ha roligt på hennes bekostnad?
Var det viktigare att du hade roligt än att hon mådde bra?
Haha, kul att du moraliserar istället för att kontruktivt diskutera hur man får folk att vara snälla mot en.
Om vi fortsätter att diskutera min tjejkompis: Grejen är ju att jag tålde hennes kritik. Det var vatten på en gås. Problemet är att jag helt enkelt inte tycker det är så kul att umgås med någon om jag måste tänka på vad jag säger till denne. Det är betydligt roligare att umgås med någon som lyckas få mig att VILJA vara snäll mot denne för min EGEN skull.
Du skriver att jag inte FICK skada henne, men på vilket sätt hindrade hon mig? Hon gav ju mig massor med uppmärksamhet när jag var dryg, blev arg och levde rövare. Uppmärksamhet gillar jag.
Hon tillförde massor med saker, men som sagt, hon har en kompis som var rätt lik men som dessutom hade de goda egenskapen att få mig att vilja vara snäll, och jag gillar mig själv när jag är snäll utan att behöva tänka på det. Jag umgås med båda fortfarande, och jag är skapligt snäll mot båda, men du kan ju tänka dig vem av dom jag hellst bjuder på fest?
Och visst är det viktigt för mig att mina vänner mår bra, men vilken av dessa vänner tror du mår bäst? Den jag är snäll mot för att jag måste eller den jag är snäll mot för att jag vill?
Jag menar, jag inser att det är svårt att verkligen få folk att vara snälla mot en för att de vill. Men är det så svårt att acceptera att det är bättre än att be/tjata/tvinga fram det?
Loke du låter smått sociopatisk.
jag vet att det kan vara sviiinstörande när andra gör det mot en. Dock vet jag ju fortfarande att vi egentligen är vänner och att det hela mer handlar om "tough love". När jag varit på den givande sidan av det så har jag aldrig haft intentionen av att vara taskig på riktigt, utan det har varit vanligt ungdomligt "retande" i syfte att skojja (blir ju på den andras bekostnad i dessa fall dock).
+1
Ang. de kommentarer som fällts kring TS personlighet som antyder att hans kompisars (i mitt tycke ytterst) omogna beteende beror på hans personlighet, så vill jag med emfas hävda att det inte finns någon personlighet som motiverar att man beter sig illa mot en person. Det spelar ingen roll hur roligt man tycker att det är att hacka på en osäker person, det är inte OK i alla fall.
Haha, kul att du moraliserar istället för att kontruktivt diskutera hur man får folk att vara snälla mot en.
Om vi fortsätter att diskutera min tjejkompis: Grejen är ju att jag tålde hennes kritik. Det var vatten på en gås. Problemet är att jag helt enkelt inte tycker det är så kul att umgås med någon om jag måste tänka på vad jag säger till denne. Det är betydligt roligare att umgås med någon som lyckas få mig att VILJA vara snäll mot denne för min EGEN skull.
Du skriver att jag inte FICK skada henne, men på vilket sätt hindrade hon mig? Hon gav ju mig massor med uppmärksamhet när jag var dryg, blev arg och levde rövare. Uppmärksamhet gillar jag.
Hon tillförde massor med saker, men som sagt, hon har en kompis som var rätt lik men som dessutom hade de goda egenskapen att få mig att vilja vara snäll, och jag gillar mig själv när jag är snäll utan att behöva tänka på det. Jag umgås med båda fortfarande, och jag är skapligt snäll mot båda, men du kan ju tänka dig vem av dom jag hellst bjuder på fest?
Och visst är det viktigt för mig att mina vänner mår bra, men vilken av dessa vänner tror du mår bäst? Den jag är snäll mot för att jag måste eller den jag är snäll mot för att jag vill?
Jag menar, jag inser att det är svårt att verkligen få folk att vara snälla mot en för att de vill. Men är det så svårt att acceptera att det är bättre än att be/tjata/tvinga fram det?
Jag diskuterar gärna hur man får folk att vilja vara snälla mot en.
Jag ställde dig ett par enkla frågor då din inställning till hur man är en vän skiljer sig väldigt mycket från min.
Du kan inte säga att du tål hennes kritik och att det var "vatten på en gås". Det första förutsätter att du reflekterar över det hon säger och det andra betyder att du är för dum för att förstå vad hon säger.
Jag förstår fortfarande inte hur du kan känna att det är en uppoffring att du inte får göra din vän ledsen.
För att återgå till diskussionen, i nästan alla relationer så finns det en maktobalans tror jag. Det finns alltid någon som har övertaget.
Ifall relationen är som sådan att man gör allting på den andres villkor så är det en osund relation som man antagligen bör avsluta, såvida man inte kan få den andra personen att ta mer hänsyn.
Riktiga vänner värdesätter varandra så högt så det är inga problem att anpassa sig ifall man inser att något man gör kanske inte uppskattas av den andre.
Loke du låter smått sociopatisk.
Tycker han tillför väldigt mycket till tråden då han låter som en utav de där som "gör narr" av andra eller vad man ska kalla det. Han kommer ju och ger tips för hur man ska behandla sådana som honom. Det ska han väl ha lite cred för ändå?
Eddie Vedder
2011-12-30, 15:24
Och sen tycker de att man är tråkig och så har man sjunkit ett snäpp i deras ögon.
Jag har en kompis som jämt talar om för mig att jag är taskig eller att jag ska göra si och så för att hon ska bli glad, och ditten datten, gnäll, gnäll, gnäll.
Sen har den tjejen en bästis som jag också är kompis med. Bästisen säger aldrig till mig vad jag ska göra, säger aldrig att jag är taskig, säger aldrig vad som gör henne glad. Därmot blir hon kall och ointresserad av mig om jag är jobbig, vänder direkt på klacken och går om jag är taskig. Är jag istället lite snäll så skiner hon direkt upp.
Vem av dessa tror du jag gillar mest, och vem av dessa tror du jag oftast är snäll mot? Grejen är ju liksom att jag faktiskt aldrig velat vara taskig mot den första tjejen, men hennes tjat om att jag är taskig gör att jag inte känner för att vara speciellt snäll.
Detta kanske säger mest om mig, men dessa två tjejer har verkligen fått mig att inse hur man påverkar människor på bra och dåliga sätt. Och jag tror de flesta råden i den här tråden är dåliga, för inte ens de snällaste vänner, inte ens familjemedlemmar kommer sluta retas bara för att man ber om det.
Är ni en grupp där alla hela tiden driver med just den där tjejen? Självklart finns det även överkänsliga personer men jag tycker inte det verkar vara så i det här fallet. Men ingen vet ju hur blåbäret beter sig och inte de andra heller. Jag tyckte spontant som det kändes otrevligare än du känner.
Ang. de kommentarer som fällts kring TS personlighet som antyder att hans kompisars (i mitt tycke ytterst) omogna beteende beror på hans personlighet, så vill jag med emfas hävda att det inte finns någon personlighet som motiverar att man beter sig illa mot en person. Det spelar ingen roll hur roligt man tycker att det är att hacka på en osäker person, det är inte OK i alla fall.
Men vad ska trådskaparen göra då? Hur fixar man rent praktiskt ett läge där en vän gör något som inte är OK? För risken är ju att han, trots en bra personlighet, faktiskt inte hanterar människor så effektivt?
Jag diskuterar gärna hur man får folk att vilja vara snälla mot en.
Jag ställde dig ett par enkla frågor då din inställning till hur man är en vän skiljer sig väldigt mycket från min.
Du kan inte säga att du tål hennes kritik och att det var "vatten på en gås". Det första förutsätter att du reflekterar över det hon säger och det andra betyder att du är för dum för att förstå vad hon säger.
Jag förstår fortfarande inte hur du kan känna att det är en uppoffring att du inte får göra din vän ledsen.
För att återgå till diskussionen, i nästan alla relationer så finns det en maktobalans tror jag. Det finns alltid någon som har övertaget.
Ifall relationen är som sådan att man gör allting på den andres villkor så är det en osund relation som man antagligen bör avsluta, såvida man inte kan få den andra personen att ta mer hänsyn.
Riktiga vänner värdesätter varandra så högt så det är inga problem att anpassa sig ifall man inser att något man gör kanske inte uppskattas av den andre.
Men jag säger ju att jag har varit snäll mot henne. Därmot rann kritiken att jag var elak och sånt av mig - det vet jag att jag inte är.
"du är för dum" - Oj oj, först moraliserandet och sen personangreppen. Tänk över ditt nästa inlägg ordentligt, jag tror nog du har potential att vara saklig :)
Sen håller jag inte med om att det skulle finnas en maktobalans i alla relationer, det känns lite cyniskt. Därmot kan jag hålla med om att alla relationer kan bli obalanserade. Och visst ska man avsluta relationer som blir obalanserade om man gjort ett ordentligt försök att förbättra det. Men det jag bestämt hävdar är att man inte gör ett ordentligt försök genom ett seriöst samtal. Ingen vill höra "sluta med det där, annars är inte jag din vän längre", och jag är säker på att det bara förstärker en maktobalans.
Ok, då vet vi hur riktiga vänner är. Då tillbaka till frågan, om man inte har riktiga vänner, hur får man då sina vanliga vänner att bli riktiga vänner? Genom att säga åt dom att vara riktiga vänner? Har det funkat för dig nån gång?
Är ni en grupp där alla hela tiden driver med just den där tjejen? Självklart finns det även överkänsliga personer men jag tycker inte det verkar vara så i det här fallet. Men ingen vet ju hur blåbäret beter sig och inte de andra heller. Jag tyckte spontant som det kändes otrevligare än du känner.
Nä, det var bara jag i det fallet, men hon kände säkert att hela världen var emot henne. Jag tog bara upp det som ett väldigt tydligt exempel på hur man kan hantera människor som man tycker är taskiga. Därmed inte sagt att det är lätt, jag failar själv rätt ofta :P
Men vad ska trådskaparen göra då? Hur fixar man rent praktiskt ett läge där en vän gör något som inte är OK? För risken är ju att han, trots en bra personlighet, faktiskt inte hanterar människor så effektivt?
Men jag säger ju att jag har varit snäll mot henne. Därmot rann kritiken att jag var elak och sånt av mig - det vet jag att jag inte är.
"du är för dum" - Oj oj, först moraliserandet och sen personangreppen. Tänk över ditt nästa inlägg ordentligt, jag tror nog du har potential att vara saklig :)
Sen håller jag inte med om att det skulle finnas en maktobalans i alla relationer, det känns lite cyniskt. Därmot kan jag hålla med om att alla relationer kan bli obalanserade. Och visst ska man avsluta relationer som blir obalanserade om man gjort ett ordentligt försök att förbättra det. Men det jag bestämt hävdar är att man inte gör ett ordentligt försök genom ett seriöst samtal. Ingen vill höra "sluta med det där, annars är inte jag din vän längre", och jag är säker på att det bara förstärker en maktobalans.
Ok, då vet vi hur riktiga vänner är. Då tillbaka till frågan, om man inte har riktiga vänner, hur får man då sina vanliga vänner att bli riktiga vänner? Genom att säga åt dom att vara riktiga vänner? Har det funkat för dig nån gång?
Nä, det var bara jag i det fallet, men hon kände säkert att hela världen var emot henne. Jag tog bara upp det som ett väldigt tydligt exempel på hur man kan hantera människor som man tycker är taskiga. Därmed inte sagt att det är lätt, jag failar själv rätt ofta :P
Det var inte ett personangrepp utan jag menade att förklara vad "hälla vatten på en gås" faktiskt betyder.
"Slår man vatten på en gås rinner det bara av fjäderdräkten utan att djuret bryr sig om det, så långt är det rätt. Men gåsen är också sinnebilden för en dum varelse på vilken varken kloka argument eller tillrättavisningar biter. "Som att slå vatten på en gås" är den suck man upphäver när man förgäves försökt få en person att ta reson."
Jag tror faktiskt att vi har såpass olika erfarenheter av saker så vi inte kan övertyga varandra.
I min värld så tjatar inte vuxna människor på varandra, det är något man gör på ett barn och det funkar sällan. Att man ger varandra kritik är dock väldigt vanligt och det behöver inte vara något negativt. När man får kritik så bör man ha tillräckligt mycket självdistans för att kunna ta ett steg tillbaka och utvärdera det personen i fråga har sagt.
Jag har många vänner och jag skulle utan tvekan kunna dela upp den i olika kategorier beroende på hur väl vi känner varandra. Ju bättre jag känner någon och ju närmare vänner vi är, desto högre krav anser jag mig kunna ställa på personen i fråga utan att det låter som att jag ger något ultimatum.
Om jag har någon ytlig bekantskap och personen i fråga gör något som jag inte finner acceptabelt så kanske det är bättre att jag tar avstånd ifrån personen, eftersom jag inte ser det som någon större förlust.
Men vad ska trådskaparen göra då? Hur fixar man rent praktiskt ett läge där en vän gör något som inte är OK? För risken är ju att han, trots en bra personlighet, faktiskt inte hanterar människor så effektivt?
Som TS beskriver det är det väl inte direkt fråga om en vän som gör något som inte är OK, utan om en hop människor som när de kommer tillsammans inte kan bete sig, utan grupphackar på en enskild individ. Det är fan inte OK ens om individen i fråga är en regelrätt sociopat. Jag ser inget försök till "lösning" av något "problem" där (jag är iofs inte förvånad, med tanke på TS och hans s.k. kompisars ålder), bara ett allmänt utlevande av barnsliga impulser.
Barbastark
2011-12-30, 18:28
Har inte läst hela tråden nu så vet ej om det handlar om riktig mobbing eller bara vanlig ungdomsgruppbetéende. Men gör ett inlägg till.
Kring min gymnasietid så var detta betende från killar i grupp den absoluta normen. Den enda som inte höll på såhär var så gott som bara tjejerna och kyrkfolket.
De som i lägst mån blev utsatta för detta i gruppen var de som inte tog åt sig och de som blev tydligt ledsna/sårade (Var ju inte roligt att reta någon som inte tog åt sig och ännu mindre någon som verkligen blev ledsen). De som i högst mån blev utsatta var helt enkelt de som lättast tog åt sig.
Min teori är att detta är ett rätt naturligt beteende från ungdomar. Kan nog likställas lite med "playfighting" i djurvärlden. Dvs något man undermedvetet gör för att stärka varandra. Jag lärde mig mycket på det. (vissa har ju dock svårare att hantera det hela).
Då jag i min grupp både gett och fått tagit mycket så kan jag säga att man bara agerar såhär när man är i grupp eftersom hela detta ungdomliga sättet att retas och skämta på handlar om att "gadda ihop sig" mot någon. Jag skulle säga att det att ingen gör så mot dig när ni är själva och framför allt att ni faktiskt umgås själva är ett tydligt tecken på att ni är kompisar egentligen.
Så jag skulle tippa på att anledningen till att dem går på dig hårt är att du är lätt att reta/tar åt dig samtidigt som du inte visar att du blir ledsen på riktigt. = Dem får mycket effekt av sitt retande, men dem vet att dem inte "skadar dig" (vilket dem nu ju gör. Dock tippar jag på att dem inte vet det eftersom du inte visar det?).
Så det jag vill säga med min post är att reflektera gärna över detta ovan. Så att du inte gör dig av med vänner pga missförstånd.
TheBigBlueberry
2011-12-31, 17:35
Ursäkta att jag knappt svarat på några av era frågor, varit hos en Högstadiekompis över natten osv, iaf.
Hur agerar du när de säger såna här saker? Visar du att du tycker illa om det eller skrattar du med och förstärker det? Risken finns att människor som får höra saker tar det för sanning och bara spelar med. Och då kan det vara svårt för de andra att ens veta att du tar illa upp.
Har inte läst hela tråden nu så vet ej om det handlar om riktig mobbing eller bara vanlig ungdomsgruppbetéende. Men gör ett inlägg till.
Kring min gymnasietid så var detta betende från killar i grupp den absoluta normen. Den enda som inte höll på såhär var så gott som bara tjejerna och kyrkfolket.
De som i lägst mån blev utsatta för detta i gruppen var de som inte tog åt sig och de som blev tydligt ledsna/sårade (Var ju inte roligt att reta någon som inte tog åt sig och ännu mindre någon som verkligen blev ledsen). De som i högst mån blev utsatta var helt enkelt de som lättast tog åt sig.
Min teori är att detta är ett rätt naturligt beteende från ungdomar. Kan nog likställas lite med "playfighting" i djurvärlden. Dvs något man undermedvetet gör för att stärka varandra. Jag lärde mig mycket på det. (vissa har ju dock svårare att hantera det hela).
Då jag i min grupp både gett och fått tagit mycket så kan jag säga att man bara agerar såhär när man är i grupp eftersom hela detta ungdomliga sättet att retas och skämta på handlar om att "gadda ihop sig" mot någon. Jag skulle säga att det att ingen gör så mot dig när ni är själva och framför allt att ni faktiskt umgås själva är ett tydligt tecken på att ni är kompisar egentligen.
Så jag skulle tippa på att anledningen till att dem går på dig hårt är att du är lätt att reta/tar åt dig samtidigt som du inte visar att du blir ledsen på riktigt. = Dem får mycket effekt av sitt retande, men dem vet att dem inte "skadar dig" (vilket dem nu ju gör. Dock tippar jag på att dem inte vet det eftersom du inte visar det?).
Så det jag vill säga med min post är att reflektera gärna över detta ovan. Så att du inte gör dig av med vänner pga missförstånd.
Ja, min reaktion på när dom taggar ihop sig mot mig är oftast att jag säger någonting tyst typ "Jaha, här börjas de..." så kollar jag missnöjt ner i marken. Då brukar jag ifall jag bara sätta på mig hörlurarna o skita i det, orkar inte med deras idiot-skämt. Men en av mina kompisar skrev då på skype till mig och frågade vad som var fel, för att han tyckte jag såg sur ut (vilket var sant, och jag mådde piss, kände i det läger för att dra fram en pistol och skjuta dom allihop) Men jag sa inte vad det var, eftersom mina dom andra i gänget var nära han och dom kollar ofta på hans skärm, och det skulle skapa en riktigt jobbig stämning ifall dom såg det.
+1. Beteendet att vara trevlig enskilt men gräslig i grupp (när man är fler och därför i skydd av gruppen "vågar" vara "tuff") är typ skitbarnsligt och inget man söker hos kompisar. Det finns trevliga människor i världen, det är onödigt att slösa sin tid på sådana som inte är det.
Så var det för mig på högstadiet, det var en kille där som var den första killen jag lärde känna där, faktiskt första dagen, anledningen att jag var med honom var att jag tyckte synd om honom, alla andra snackade med varandra första dagen medans han stod o vred på sig desperat. Så vi blev kompisar, men efter några månader så kom två andra in i vårat "gäng" och då började min kompis reta mig om min vikt mm varenda dag i princip, och till slut så orkade jag inte mer efter flera veckor av den här behandlingen. Så jag började gråta mitt i klassrummet och skämde ut mig mitt inför alla, det började lite av ett hat mot honom. Men några veckor efter det så lärde jag känna en annan kille som jag skulle vilja kalla min bästa vän, han träffar jag och snackar med så ofta som möjligt. Vi två började i alla fall bygga upp en lite speciell humor då vi i smyg smutskastade dom flesta vi såg i skolan och där ibland den första kompisen jag lärde känna där (han som fick mig att gråta) vi drog skämt om att han blir våldtagen av sina föräldrar och allt var det var ända tills vi slutade högstadiet, han var ju fortfarande del av gänget, precis som gänget jag är i nu på gymnasiet, bara det att han höll sig "lite mer" åt polaren nummer 4 om man säger så, men var ju kompis med alla, (förutom mig i nått år).
Men jag och min bästa vän har sedan ett år tillbaks eller något sånt lagt av med det här och vi fyra har en hyfsat bra relation, inte för att vi alla fyra träffas allt för ofta, men det försiggår inget sånt beteende längre i princip.
Hur mycket bänkar du då?
Antagligen mindre än du...
Min klass är också rätt dryga, alla spelar HoN medans jag struntade att spela dataspel varje vaken och ledig minut för något år sen..
Hur reagerar dom om du ryter tillbaka nåt oväntat, eller lägger en bra kontring?
:)
Vet inte riktigt, kanske skulle pröva. :S
Dock lär du slippa sånt här om 2-3 år för då tänker folk mer med hjärtat upplever jag det som.
That would be the day. ;)
Ang. de kommentarer som fällts kring TS personlighet som antyder att hans kompisars (i mitt tycke ytterst) omogna beteende beror på hans personlighet, så vill jag med emfas hävda att det inte finns någon personlighet som motiverar att man beter sig illa mot en person. Det spelar ingen roll hur roligt man tycker att det är att hacka på en osäker person, det är inte OK i alla fall.
Jag har en kompis i gänget som är en av dom "bättre", han spelar jag över skype med och skämtar och har roligt med i skolan, men han brukar skratta lika mycket som alla andra när dom drar sina "roliga skämt". Men har pratat med honom om hur jag upplever det här, han höll med om att en av killarna som drar dessa skämt är extremt dryg och han sa att jag skulle säga ifrån, han verkade iaf förstående, det var för 3 dar sedan.
Dumpa det där gänget! Ovärt att hänga med folk som får en att må dåligt.
Antagligen mindre än du...
Oj, det är sannerligen en bedrift i sig! Det är uppenbart att du måste lära dig bänkpress så fixar sig alla andra problem också.
De vill antagligen inget illa, men i en grupp av män kan det lätt hända att någon blir mål för ständig trakassering. Det kommer inte att bli bättre av sig självt. Jag rekommenderar att du inte tar deras skit och säger upp vänskapen.
Att försöka vara dryg tillbaka kommer antagligen inte göra någon skillnad. Enda sättet att "markera" är att bevisa att du inte behöver asen genom att inte umgås med dom. Ett plus vore att öppet ignorera dessa.
This. Detta har jag råkat ut för speciellt i 6.an-9an men kanske även till viss del i gymnasiet. Det är nog så att när man väl hamnat där är det svårt att komma därifrån om du nu inte förklarar tydligt att du ogillar deras beteende.
TheBigBlueberry
2012-01-02, 02:21
Oj, det är sannerligen en bedrift i sig! Det är uppenbart att du måste lära dig bänkpress så fixar sig alla andra problem också.
Haha, okej :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.