Intermittent kolhydratsrestriktion ger viktminskning

[stålballe]

Intermittent Dietary Carbohydrate Restriction Enables Weight Loss and Reduces Breast Cancer Risk Biomarkers.

Background: Energy restriction is a potential strategy for breast cancer prevention but is difficult to achieve and maintain. We found that intermittent energy restriction (2 days strict dieting week) is comparable to the standard approach of moderate daily restriction for weight loss and marginally better for improving insulin sensitivity, but no easier to follow1. In this follow on study we wished to test whether 2 novel intermittent low carbohydrate/ low energy diets were feasible and easier to follow than a standard daily energy restriction.

Design: Randomised comparison of 3 dietary types over 4 months in 115 overweight or obese (mean body mass index 31.0 [±}5.3 SD] kg/m2) women at increased risk of breast cancer (lifetime risk > 1 in 6).

Diets:
1. A restricted low carbohydrate diet (RLCD): 650 kcal and <50g carbohydrate / day for 2 days per week
2. Ad lib low carbohydrate diet (ALCD): <50g / day for 2 days per week with other food types (e.g. protein) ad lib
3. A standard daily restricted Mediterranean diet (DRMD): ∼1500kcal / day for 7 days per week

Methods: Weight, anthropometrics, blood markers for breast cancer; insulin resistance, oxidative stress markers, leptin, adiponectin, lipids, inflammatory markers IGF-1 were assessed at baseline, 1, 3 and 4 months.

Results: 88/114 completed the study (77%, drop outs 6 RLCD, 8 ALCD 12 DRMD). Last observation carried forward analyses show both intermittent low carbohydrate diets were superior to standard daily restriction for reducing weight and body fat: mean (95% confidence interval [CI]) change in body fat for RLCD was -4.3 (-5.6 to -3.0) kg, for ALCD -4.1 (-5.2 to -3.1) kg vs. -2.4 (-3.4 to -1.2) kg for DRMD (P value for difference between groups = 0.02). The intermittent groups had greater improvement in insulin resistance: mean (95% CI) change for RLCD was -22 (-35 to -11) %, ALCD -14 (-27 to -5%) % vs. -4 (-16 to 9) % for DRMD (P = 0.02). Other biomarkers are being assayed currently.

Conclusion: Greater weight loss, fewer drop outs and greater reductions in insulin resistance with the novel intermittent low carbohydrate diets indicate that these are alternative approaches for energy restriction for potentially reducing risk of breast cancer and other diseases.

http://www.sabcs.org/PressReleases/Documents/Harvie.pdf

[Sniggel]

http://www.sabcs.org/PressReleases/Documents/Harvie.pdf

Nu läste jag lite snabbt här men jag tror där finns en psykologisk fördel med att vara intermittent. Har man 2 dagar som man ska göra något på så är det lättare att stå ut för det är bara dom 2 dagarna man äter så. Man blir mer motiverad när dagarna kommer och resten av dagarna hinner man förbereda sig på nästa tillfälle.
Det blir ingen lång plågosam späkning som till slut får en att tappa besinningen, som en vanlig restrikiv diet (7 days a week) kan göra.

Om jag nu inte missförstod uppläggen alltså!

[stålballe]

En lite äldre studie påvisar viktminskning med hjälp av intermittent kalorirestriktion

The effects of intermittent or continuous energy restriction on weight loss and metabolic disease risk markers: a randomized trial in young overweight women

Background:

The problems of adherence to energy restriction in humans are well known.

Objective:

To compare the feasibility and effectiveness of intermittent continuous energy (IER) with continuous energy restriction (CER) for weight loss, insulin sensitivity and other metabolic disease risk markers.

Design:

Randomized comparison of a 25% energy restriction as IER (~2710 kJ/day for 2 days/week) or CER (~6276 kJ/day for 7 days/week) in 107 overweight or obese (mean (±s.d.) body mass index 30.6 (±5.1) kg m−2) premenopausal women observed over a period of 6 months. Weight, anthropometry, biomarkers for breast cancer, diabetes, cardiovascular disease and dementia risk; insulin resistance (HOMA), oxidative stress markers, leptin, adiponectin, insulin-like growth factor (IGF)-1 and IGF binding proteins 1 and 2, androgens, prolactin, inflammatory markers (high sensitivity C-reactive protein and sialic acid), lipids, blood pressure and brain-derived neurotrophic factor were assessed at baseline and after 1, 3 and 6 months.

Results:

Last observation carried forward analysis showed that IER and CER are equally effective for weight loss: mean (95% confidence interval ) weight change for IER was −6.4 (−7.9 to −4.8) kg vs −5.6 (−6.9 to −4.4) kg for CER (P-value for difference between groups=0.4). Both groups experienced comparable reductions in leptin, free androgen index, high-sensitivity C-reactive protein, total and LDL cholesterol, triglycerides, blood pressure and increases in sex hormone binding globulin, IGF binding proteins 1 and 2. Reductions in fasting insulin and insulin resistance were modest in both groups, but greater with IER than with CER; difference between groups for fasting insulin was −1.2 (−1.4 to −1.0) μU ml−1 and for insulin resistance was −1.2 (−1.5 to −1.0) μU mmol−1 l−1 (both P=0.04).

Conclusion:

IER is as effective as CER with regard to weight loss, insulin sensitivity and other health biomarkers, and may be offered as an alternative equivalent to CER for weight loss and reducing disease risk.

http://www.nature.com/ijo/journal/v35/n5/full/ijo2010171a.html

[RassK]

Nu läste jag lite snabbt här men jag tror där finns en psykologisk fördel med att vara intermittent. Har man 2 dagar som man ska göra något på så är det lättare att stå ut för det är bara dom 2 dagarna man äter så. Man blir mer motiverad när dagarna kommer och resten av dagarna hinner man förbereda sig på nästa tillfälle.
Det blir ingen lång plågosam späkning som till slut får en att tappa besinningen, som en vanlig restrikiv diet (7 days a week) kan göra.

Om jag nu inte missförstod uppläggen alltså!

Båda studierna visade lovande resultat! Fördel för periodiska upplägg på insulinvärden vilket kan leda till att man faktiskt orkar hålla dieten längre när man väl fått bättre fastande blodglukos och bättre insulinkänslighet (kanske mindre sötsug s.a.s.). Ska bli intressant när resten av resultaten visas.

Jag har en undran om hur kognitiva faktorer påverkas i längden av periodiska upplägg jämfört med daglig kalorireduktion.

[Sniggel]

Båda studierna visade lovande resultat! Fördel för periodiska upplägg på insulinvärden vilket kan leda till att man faktiskt orkar hålla dieten längre när man väl fått bättre fastande blodglukos och bättre insulinkänslighet (kanske mindre sötsug s.a.s.). Ska bli intressant när resten av resultaten visas.

Jag har en undran om hur kognitiva faktorer påverkas i längden av periodiska upplägg jämfört med daglig kalorireduktion.

Jag tycker ju själv att i början när jag experimenterade med dieter så var det ju rätt vanligt att jag åt exakt samma sak varje dag, för att det var enkelt att hålla koll. Då tyckte jag att jag initialt om jag ökade kalori- och kolhydratsmängden (bulk) att jag presterade bättre, men att denna effekten avtog och t om kunde vända efter ett tag. Omvänt om jag deffade och hade låg kolhydratsmängd så gick det bra i början, men sedan blev man seg och sedan blev det lite bättre igen. Men när jag testat och cykla intag och även näringstajma lite bättre kan jag vara restriktiv med kolhydraterna vissa dagar och ändå ha massor av energi och mentalt fokus både på dagar med mycket kolhydrater (och kalorier) och tvärtom, oavsett hur länge kostupplägget pågått.

Dessutom hur hungrig jag är beror på om och vad jag har tränat så även där ser jag en fördel med att anpassa kosten efter hungern beroende på vad som ska hända under dagen, istället för att köra ett tråkigt upplägg med samma mat eller samma makrofördelning varje dag i veckan där man vissa dagar tvingar i sig mat och andra dagar känner att man "svälter". Trots samma kalorimängd :P