Visa fullständig version : Matberoende/Sockerberoende?
Det är så att jag tror jag har ett svagt matberoende. Inget allvarligt men jag vill alltid ha något att äta. Helst bakelser och kakor.
Om jag ätit middag så blir jag sugen på att äta något gott 20-40 minuter efteråt.
Om jag äter godis så, visst kan jag ta en godis men jag blir inte nöjd utan vill ha mycket mer än så, samma sak med bullar. Kan äta sjukliga mängder bullar bara vi har hemma.
Jag är inte tjock eller överviktig men jag vet att jag äter mycket bakelser när vi väl har. Skulle säkert kunna äta 20 bullar på en dag om inte mer.
Kan det vara så att jag har utvecklat ett matberoende? Vad gör man åt det? Börja avvänja sig med mindre och mindre portioner av kakor och bakelser?
Har/haft problem med beroende i släkten om det spelar någon roll.
Sockerberoende är ett sjukligt stadium som tyvärr många befinner sig i. Jag löste det genom att inte äta socker (bröd, pasta, ris, godis, potatis etc) och byta ut det mot fett.
Ett första problem med socker är att det är en dålig energikälla, med 4kcal/g, där fett har 9kcal/g.
http://en.wikipedia.org/wiki/Food_energy
Ett andra är att socker skapar insulin i blodet som blockerar fett från att användas av din kropp.
http://en.wikipedia.org/wiki/Insulin
Alltså kan du inte använda en bättre energikälla med din nuvarande kost.
Inte konstigt att du blir hungrig, eller hur?
Jag kan fortsätta om detta påstående gör dig intresserad, om du inte kan tänka dig att byta större delen av din kost så är det onödigt om jag fortsätter skriva.
Är du arbetslös?
Jag vet själv att jag lätt går och letar i kylen om jag har tråkigt.
Så försök hitta nåt att sysselsätta dig med.
Sjukligt stadium?
Du löser det genom att inte äta mer bullar och annat crap. Att vänja av sig genom att äta mindre och mindre är kass, sluta ät socker ett tag så släpper suget till slut. Enklaste sättet är att äta ett mål mat innan du går och handlar då det är lättare att inte gå in i butiken och bli sugen när man är mätt. Om du inte har något hemma att äta så äter du inte. Sen när du sitter hemma i soffan och vill ha en bulle så ger du dig själv en bitchslap istället. Problem solved.
För jag förmodar att det är ett simpelt sockerberoende vi pratar om och inte andra psykiska problem? Du äter inte socker som ångestdämpande t.ex.?
Holabandola
2011-12-19, 17:31
Jag gör samma sak.
Men bar ajag äter en vettig middag innan så får jag smeta i mig någtra kakor efteråt.
Vet inte varför men jag vill verkligen avsluta middagen med något smaskigt sött.
Choklad, bullar eller kakor blir det alltid efter middagen. Salta saker som chips, ötter el dyl funkar inte alls.
Jag skulle också kunna äta en påse bullar på en gång eller doppa upp ett helt paket pepparkakor.
Men jag får begränsa mig, svårare än så är det inte. Två bullar räcker, eller sex pepparkakor :-)
Skulle dock ALDRIG basera ett mål mat på sötssaker som pensionärerna gör, utan det är bara utfyllnad efter maten.
I neeeeeeed it...
...jag har förövrigt exceptionellt bra blodsocker, min läkare hade personligen inte sett någon med så lågt långtids blodsocker som jag hade. 29 (4,3) Kanske därför jag suger efter socker...hm, det slog mig nu!???
Sjukligt stadium?
Du löser det genom att inte äta mer bullar och annat crap. Att vänja av sig genom att äta mindre och mindre är kass, sluta ät socker ett tag så släpper suget till slut. Enklaste sättet är att äta ett mål mat innan du går och handlar då det är lättare att inte gå in i butiken och bli sugen när man är mätt. Om du inte har något hemma att äta så äter du inte. Sen när du sitter hemma i soffan och vill ha en bulle så ger du dig själv en bitchslap istället. Problem solved.
För jag förmodar att det är ett simpelt sockerberoende vi pratar om och inte andra psykiska problem? Du äter inte socker som ångestdämpande t.ex.?
Nej men jag äter det när jag har tråkigt för att ha något att tugga på. Vill nästan alltid ha något i munnen. Speciellt om man ser tv.
Skulle te.x lätt kunna trycka i mig 4-6 wienerbröd på 15-30 minuter.
Om jag köpt något på ICA så medan jag cyklar hem ( cirka 3-4 km) kan jag ha ätit upp dom där 4 bröden jag köpte.
För någon dag sen åt jag bara kakor istället för någon mat alls.
Är dock inte överviktig eller tjock men kan äta bullar och kakor i sinne.
Visst om man bara tvärslutar så håller det i sig i någon vecka sen börjar man svulsta direkt man har något i kylen. Det blir oftast allt eller inget, finns som ingen måtta.
Om det hade varit alkohol hade varit mycket värre. Har som sagt det i släkten på båda sidor. Men jag gillar inte smaken av öl/sprit och blir lätt bakfull så har som inga problem med alkohol. Men om det nu var så att jag verkligen gillade öl och inte blev så bakfull, vem vet om jag också hade fallit dit?
Är man psykiskt svag då eller? Hade jag haft kraft att sluta eller hade jag också fallit dit som flera i släkten?
Jag vill alltså lära mig att äta med måtta. Ha självbehärskning och inte känna att det är något man måste kämpa emot. Man ska kunna ta en bit utan ett sug eller att det blir jobbigt att inte ta fler bitar.
Jag skulle inte kalla dig psykiskt svag. Psyket är så mycket mer än hur man äter. Däremot är jag böjd att hålla med om att din relation till mat kanske inte verkar alldeles genomfräsch. Vissa har lättare att utveckla den här typen av beteende än andra och ja, du kanske är en sådan.
Baserat på vad du skriver om att alltid vilja ha något i munnen tror jag att du kan behöva hitta alternativa roliga sysselsättningar, d.v.s. som inte invoiverar ätande. Fundera på VARFÖR du äter som du gör och när du gör. Du kan även testa att skriva ned hur du äter under ett par dagar, för att få koll på hur mycket du normalt äter (är du väldigt hungrig kommer risken att tappa kontrollen och muncha kakor vara större än om du äter så att du håller dig någorlunda mätt) och när du "trillar dit".
Jag skulle inte kalla dig psykiskt svag. Psyket är så mycket mer än hur man äter. Däremot är jag böjd att hålla med om att din relation till mat kanske inte verkar alldeles genomfräsch. Vissa har lättare att utveckla den här typen av beteende än andra och ja, du kanske är en sådan.
Baserat på vad du skriver om att alltid vilja ha något i munnen tror jag att du kan behöva hitta alternativa roliga sysselsättningar, d.v.s. som inte invoiverar ätande. Fundera på VARFÖR du äter som du gör och när du gör. Du kan även testa att skriva ned hur du äter under ett par dagar, för att få koll på hur mycket du normalt äter (är du väldigt hungrig kommer risken att tappa kontrollen och muncha kakor vara större än om du äter så att du håller dig någorlunda mätt) och när du "trillar dit".
Tror du att det kan vara genetiskt? Något drag jag ärvt? Skyller såklart inte på det utan det är upp till mig att ändra på.
Personer som utvecklar liknande problem, är det något de alltid kommer att ha i bakhuvudet, alltså att det blir en "kamp att inte ta ännu en bit eller kan man komma ifrån det och faktiskt bara ta en chokladbit utan att känna det där suget?
Är nog viktigt för mig att faktiskt kunna motstå liknande saker för att inte känna mig som en svag människa eller någon utan karaktär.
Om ditt "kakberoende" är genetiskt? Med största sannolikhet inte.
Är det så svårt att bara inte köpa något annat än mat när du handlar mat? Känns bara som att du har dålig disciplin.
Fru_Flisa
2011-12-28, 21:23
Klart beroende av mat (och sug efter socker) är genetiskt, vi skulle inte överlevt som art annars.
Om ditt "kakberoende" är genetiskt? Med största sannolikhet inte.
Är det så svårt att bara inte köpa något annat än mat när du handlar mat? Känns bara som att du har dålig disciplin.
Var bara en fråga eftersom jag läst något liknande om alkohol. Men det är inte som att jag hade varit ett offer om det nu var så. Såklart det är upp till mig.
Men syftade mest på att om det finns någon genetisk skillnad och kommer man alltid att få ett sug om man äter godis? Att man måste "kämpa" för att inte ta en till bit.
BelowAverage
2011-12-28, 22:09
Känns spontant som att du *vill* att det skall vara nått genetiskt som ligger bakom.
Jag tror att det rotar sig i dina vanor, inte din genetik. Jag tycker t.ex det känns konstigt att gå på bio utan att äta godis och dricka läsk (som jag lät bli att göra idag). Och har definitivt haft kostvanor som dina.
Låt bli att köpa de där wienerbröden, ät ett ordentligt mål mat. Känner du sedan ett sockersug, ignorera det, drick vatten istället.
Tycker sötsaker är lite av ett "tomt" nöje, man kan äta så mycket att det slutar vara gott men man fortsätter endå äta. Många får ångestkänslor efter. Till vilken nytta?
Låt bara bli till vardags istället, ha någon dag i veckan du unnar dig godsaker istället, och kan njuta av dem på riktigt. Gör som Tolkia säger och fundera på varför du äter som du gör. Blir ditt liv dåligt om du inte får äta ett antal wienerbröd om dagen? Det spelar kanske ingen roll?
Varför måste alla missnöjen folk har över sin hälsa eller sina vanor sägas vara någon form av mystiska genetiska problem, som de stackarna lider av? Känns som en alltför vanlig och billig ursäkt.
Iallafall, du kan lätt ändra dina vanor, nu direkt, sluta fundera över en massa trams bara. Lycka till.
Känns spontant som att du *vill* att det skall vara nått genetiskt som ligger bakom.
Jag tror att det rotar sig i dina vanor, inte din genetik. Jag tycker t.ex det känns konstigt att gå på bio utan att äta godis och dricka läsk (som jag lät bli att göra idag). Och har definitivt haft kostvanor som dina.
Låt bli att köpa de där wienerbröden, ät ett ordentligt mål mat. Känner du sedan ett sockersug, ignorera det, drick vatten istället.
Tycker sötsaker är lite av ett "tomt" nöje, man kan äta så mycket att det slutar vara gott men man fortsätter endå äta. Många får ångestkänslor efter. Till vilken nytta?
Låt bara bli till vardags istället, ha någon dag i veckan du unnar dig godsaker istället, och kan njuta av dem på riktigt. Gör som Tolkia säger och fundera på varför du äter som du gör. Blir ditt liv dåligt om du inte får äta ett antal wienerbröd om dagen? Det spelar kanske ingen roll?
Varför måste alla missnöjen folk har över sin hälsa eller sina vanor sägas vara någon form av mystiska genetiska problem, som de stackarna lider av? Känns som en alltför vanlig och billig ursäkt.
Iallafall, du kan lätt ändra dina vanor, nu direkt, sluta fundera över en massa trams bara. Lycka till.
Jag bara undrade eftersom jag läst liknande om alkohol. Inte så att jag trodde man är dödsdömd och man kan aldrig gör något åt det.
Tack för svaret, det är väl så med det mesta som du säger, det är upp till en själv :thumbup:
@Malone
Sockersuget försvinner när du hållit uppe ett tag. Men så fort du sätter tänderna i en kaka så kommer det förmodligen vara lika "svårt" att sluta igen. Det är som vilket annat beroende som helst i det fallet, bara betydligt mildare än exempelvis alkoholism.
BelowAverage
2011-12-28, 22:26
Ursäkta det var inte meningen att avfärda dina tankar som trams, de är lika vettiga som alla andras (mina med) eller lika korkade kanske man kan säga. :)
Blir mest sur på att övervikt, alkoholproblem, kostvanor, förmåga till våld kanske fan vet vad, allt förklaras med att man skulle ha någon form av genetisk svaghet. Vilket vi alla tycks har för många av dessa "laster" (lol jag kan inte fatta att jag använder det uttrycket) och tanken att vissa av oss skulle drabbas hårdare än andra är väl iofs inte avlägsen.
Men den är ju helt irrelevant i sammanhanget och som du säger - i slutändan är det bara du själv som kan påverka.
Om det är psykisk svaghet eller genetisk svaghet som styr går ju inte att avgöra, och i slutändan, en psykisk svaghet får väl anses vara en genetisk svaghet? Då är det ju samma sak.
Frågan är väl, finns det människor som omöjligen kan finna motivation till som i detta fall, äta mindre sötsaker? Uppenbarligen verkar det så.
Men jag tror inte du är en av dem :P
Penguin1
2011-12-29, 08:36
Läs Sockerbomben - i din hjärna av Bitten Jonsson. Den hjälpte mig med mitt sockerberoende.
jag kommer inte gå med på ordet "sockerberoende" innan jag ser en person äta sockerbitar och strösocker i brist på snask.
Snaskberoende känns mer korrekt.
jag kommer inte gå med på ordet "sockerberoende" innan jag ser en person äta sockerbitar och strösocker i brist på snask.
Snaskberoende känns mer korrekt.
Oj, det har jag gjort många gånger, får jag kalla mig sockerberoende?
Eddie Vedder
2011-12-29, 09:44
jag kommer inte gå med på ordet "sockerberoende" innan jag ser en person äta sockerbitar och strösocker i brist på snask.
Snaskberoende känns mer korrekt.
Måste du se något med egna ögon för att tro på det? Jag har så vitt jag vet aldrig sett någon sniffa kokain men jag tror ändå att det finns kokainmissbruk. Jag har läst om personer som gör just det där, allt är slut så då går de på bitsockret.
Därmed inte sagt att jag är övertygad om sockerberoendet så som det beskrivs av till exempel Bitten Jonsson men jag har ingen anledning att tro att de här människorna ljuger bara för att jag själv inte stod och tittade på när de gjorde det.
Oj, det har jag gjort många gånger, får jag kalla mig sockerberoende?
Rubba inte mina cirklar!
:D
Måste du se något med egna ögon för att tro på det? Jag har så vitt jag vet aldrig sett någon sniffa kokain men jag tror ändå att det finns kokainmissbruk. Jag har läst om personer som gör just det där, allt är slut så då går de på bitsockret.
Därmed inte sagt att jag är övertygad om sockerberoendet så som det beskrivs av till exempel Bitten Jonsson men jag har ingen anledning att tro att de här människorna ljuger bara för att jag själv inte stod och tittade på när de gjorde det.
Jo jag måste se det med egna ögon. Jag tror heller inte att jorden är rund eftersom jag inte sett det själv.
:em:
Måste du se något med egna ögon för att tro på det? Jag har så vitt jag vet aldrig sett någon sniffa kokain men jag tror ändå att det finns kokainmissbruk. Jag har läst om personer som gör just det där, allt är slut så då går de på bitsockret.
Därmed inte sagt att jag är övertygad om sockerberoendet så som det beskrivs av till exempel Bitten Jonsson men jag har ingen anledning att tro att de här människorna ljuger bara för att jag själv inte stod och tittade på när de gjorde det.
Det intressanta är ju när man jämför beroende, http://www.aftonbladet.se/halsa/article13863243.ab Den artikeln som från början hade rubriken "Socker mer beroendeframkallande än heroin"
Jag undrar hur många sockerberoende som skulle begå brott eller prosituera sig för att få pengar till sitt socker? Eller hur många som skulle dricka denaturerad sockerlösning?
På min mottagning har alkoholister flera gånger stulit handsprit trots att den är rejält denaturerad, dock har ingen sockermissbrukare snattat min mörka brödsirap trots att den står i ett olåst visningsskåp.
Jag har även träffat missbrukare som "tänder av" på sjukhuset, och jag har svårt att tro att sockeravtändning är i närheten av lika jobbigt. Jag har själv svårt för termen sockerberoende, men det är ju för att jag stöter på andra preparatberoende och ser vad de går igenom.
Jag kan ha fel, men jag har för mig att man anser att det finns en ärftlig komponent i missbruksbeteende. Vilket inte skall tolkas som att man ärver missbruk rakt av, eller att man är på förhand dömd att sluta som missbrukare. utan att man ärver en disposition som ökar ens risk att trilla dit om man odlar ett potentiellt missbruk (använder beroendeframkallande preparat, ägnar sig åt random beteende på ett destruktivt sätt). Det lär dock vara EXTREMT svårt att skilja den ärftliga komponenten från det sociala arvet - att man kan "ärva" (d.v.s. lära sig) beteendet att försöka lösa (eller fly från) problem genom att ta till något annat, "utanför" (typ dricka när man är stressad, äta godis när man är ledsen). Det kan inte nog betonas att varken "äkta arv" eller "socialt arv" är något man inte kan modifiera genom vad man själv väljer att göra, så ingen behöver svara på det här inlägget med något utbrott om viljesvaga personer som letar efter ursäkter.
När man väl har utvecklat ett förhållande till något som är ohälsosamt, spelar det mindre roll om det finns ärftliga komponenter i det hela, utan det som avgör är hur man själv hanterar problemet där man befinner sig.
Jag tror inte heller att socker som ämne är beroendeframkallande på det sätt som Bitten Jonsson hävdar (och gjort sig en karriär på). Däremot tycker jag att det är rätt uppenbart att man kan ha ett missbruksförhållande till mat, och det är klart att det är jobbigare att bryta ett sådant än att bara styra upp en kosthållning som är dålig p.g.a. okunskap. Däremot är det inte alls omöjligt, och det är inte så att en f.d. "matmissbrukare" kommer att trigga sug och potentiellt återfall varje gång han äter en chokladbit.
En sak som slår mig i den här tråden som i många andra som berör folk som äter för mycket, tjockisar etc. etc., är hur folk skriver att de blir procoverade, och hur de retar upp sig på folk som enligt deras åsikt bara är lata, svaga och letar efter ursäkter. När man blir så provocerad av något som strängt taget inte har med en själv att göra tycker jag att det är läge att gå till sig själv och fråga sig "vad väcker detta hos mig som gör att jag har så svårt med det?" Jag tror inte att det bara handlar om att tjockisarna, godisätarna, de evigt bantande kollegorna begår något slags brott mot den universella moralen.
En sak som slår mig i den här tråden som i många andra som berör folk som äter för mycket, tjockisar etc. etc., är hur folk skriver att de blir procoverade, och hur de retar upp sig på folk som enligt deras åsikt bara är lata, svaga och letar efter ursäkter. När man blir så provocerad av något som strängt taget inte har med en själv att göra tycker jag att det är läge att gå till sig själv och fråga sig "vad väcker detta hos mig som gör att jag har så svårt med det?" Jag tror inte att det bara handlar om att tjockisarna, godisätarna, de evigt bantande kollegorna begår något slags brott mot den universella moralen.
Jag kan bara svara för mig men det jag stör mig på är jag äter inte för mycket-mentaliteten många kör med eller jag har provat allt men det går inte-snacket.
Cred till de på t ex biggest loser som säger rakt av, jag äter som 3 personer punkt slut.
BelowAverage
2011-12-29, 11:34
En sak som slår mig i den här tråden som i många andra som berör folk som äter för mycket, tjockisar etc. etc., är hur folk skriver att de blir procoverade, och hur de retar upp sig på folk som enligt deras åsikt bara är lata, svaga och letar efter ursäkter. När man blir så provocerad av något som strängt taget inte har med en själv att göra tycker jag att det är läge att gå till sig själv och fråga sig "vad väcker detta hos mig som gör att jag har så svårt med det?" Jag tror inte att det bara handlar om att tjockisarna, godisätarna, de evigt bantande kollegorna begår något slags brott mot den universella moralen.
Jag blir provocerad av att folk ber om hjälp, samtidigt som de vill få höra att "problemet" de söker hjälp för är olösligt - och gärna av mystiskt genetiskt ursprung. Det känns väldigt hycklande.
Att du insinuerar att det är något problem jag själv har som gör mig provocerad? Förmodligen. Svårt att säga.
Men jag tycker det har med mig att göra, jag stöter på den här attityden överallt, när jag pratar med folk på bussen, vänner, i media, på forum som detta, och jag tycker mig känna igen samma tankesätt hos alla de stackare som är drabbade av dessa svåra genetiska åkommor.
Det är kort sagt provocerande för mig, och framförallt det här hycklandet, man vill lösa det, men samtidigt vill man höra att det inte går - för att man ska slippa försöka lösa det?
Det kan säkert finnas genetiska åkommor som påverkar. Och det sociala arvet gör det. Men det går ju inte riktigt att påvisa eller särskilja dem som du säger, så jag förstår inte varför så många hänger upp sig.
Folk vill sluta äta så mycket sötsaker, fint. I slutändan är det enda som kan påverka situationen personens vilja att ändra på sina matvanor. Man gör det bara svårare för sig om man blandar in genetik, och det är synd.
jag kommer inte gå med på ordet "sockerberoende" innan jag ser en person äta sockerbitar och strösocker i brist på snask.
Snaskberoende känns mer korrekt.
Har jag faktiskt gjort
Men vad räknas som mycket godis/kakor per dag? Jag kan äta 8-15 hembakta bullar per dag och säkert mer om det inte skulle kännas fel. Samma sak så bakade jag chokladbollar igår och har ätit upp alla igår kväll förutom två. Anses det extremt?
Edit: Standardreceptet på havrepaketen då alltså med 100 gram smör och 5 dl havre.
Du måste helt enkelt bestämma dig. Det är tufft i början men det går definitivt att ta sig ur det.
Ett ex: sitter du och ser på tv så till att ha en massa gurka till hands som du kan doppa i en kvargdipp (kryddad på valfritt sätt, curry?). Gurka innehåller ~15 kcal/100 g så du kan smaska i dig riktigt mycket innan det blir något att tala om :) Har du inget liknande till hands så kan en ostskiva+ en kopp te dämpa suget rätt rejält.
Som sagt så måste du fundera på varför du får sötsug, pinpointa vad det beror på och gör något åt det så det inte händer igen. Ställ dig frågan om du kommer känna dig glad efter att du ätit bullen eller vad det nu är, om du är i färd med att "synda" igen.
Du måste helt enkelt bestämma dig. Det är tufft i början men det går definitivt att ta sig ur det.
Ett ex: sitter du och ser på tv så till att ha en massa gurka till hands som du kan doppa i en kvargdipp (kryddad på valfritt sätt, curry?). Gurka innehåller ~15 kcal/100 g så du kan smaska i dig riktigt mycket innan det blir något att tala om :) Har du inget liknande till hands så kan en ostskiva+ en kopp te dämpa suget rätt rejält.
Som sagt så måste du fundera på varför du får sötsug, pinpointa vad det beror på och gör något åt det så det inte händer igen. Ställ dig frågan om du kommer känna dig glad efter att du ätit bullen eller vad det nu är, om du är i färd med att "synda" igen.
Vill veta vid vilken mängd det blir extremt. Just nu bryr jag mig onte om jag äter eftersom jag går inte upp i vikt av det. Det jag är orolig över är om man kanske kan få diabetes typ 2 av det eller några andra hälsoproblem.
Fredriiik
2012-03-30, 10:51
Vill veta vid vilken mängd det blir extremt. Just nu bryr jag mig onte om jag äter eftersom jag går inte upp i vikt av det. Det jag är orolig över är om man kanske kan få diabetes typ 2 av det eller några andra hälsoproblem.
då är det väll lungan, din kropp förbrukar den energi som den får in.
Din tandhälsa är väll det du ska oroa dig mest för.
Tränar du mycket?
då är det väll lungan, din kropp förbrukar den energi som den får in.
Din tandhälsa är väll det du ska oroa dig mest för.
Tränar du mycket?
Nej det gör jag inte på grund av skador.
Fredriiik
2012-03-30, 11:02
Nej det gör jag inte på grund av skador.
hur ser ditt hela energiintag ut då?
Om du inte tränar men äter en massa snacks å fortfarande inte går upp i vikt.
Om den största delen består av snacks så är det bara att sätta på disciplinen och dra ner på snasket!
hur ser ditt hela energiintag ut då?
Om du inte tränar men äter en massa snacks å fortfarande inte går upp i vikt.
Om den största delen består av snacks så är det bara att sätta på disciplinen och dra ner på snasket!
Äter frukost och middagen, dock bör frukosten tas som lunch eftersom jag stiger upp sent. Annars brukar jag bara småäta emellan. Jag vet att jag borde göra det men min största oro är inte att äta utan att få bekymmer av det i form av diabetes eller liknande.
Diabetes är nog en större risk om du blir överviktig, men du är inte på något sätt immun. Äter man för mycket socker kan det sätta sina spår på de inre organen.
Om något så får du säkert i dig för lite av vissa näringsämnen.
Diabetes är nog en större risk om du blir överviktig, men du är inte på något sätt immun. Äter man för mycket socker kan det sätta sina spår på de inre organen.
Om något så får du säkert i dig för lite av vissa näringsämnen.
Typ förfettad lever? Vad är skadligt med det? Försvinner det om man slutar äta eller är det permanent?
Snarare att du lagrar fett i bukhålan runt de inre organen. Det är ett sämre ställe att lagra fett på. Kosmetiskt blir det ölmage men det sämre är att just det fettet är svårare att frisätta och förbränna vid aktivitet.
Fettlever skulle jag själv koppla till högt alkoholintag eller missbruk av mediciner/droger. I kombination med högt kaloriintag.
Snarare att du lagrar fett i bukhålan runt de inre organen. Det är ett sämre ställe att lagra fett på. Kosmetiskt blir det ölmage men det sämre är att just det fettet är svårare att frisätta och förbränna vid aktivitet.
Fettlever skulle jag själv koppla till högt alkoholintag eller missbruk av mediciner/droger. I kombination med högt kaloriintag.
Men man måste inte få fettet till bukhålan? Det går att få bort? Mitt fett samlas mest på röven och låren även fast jag är en kille.
Snarare att du lagrar fett i bukhålan runt de inre organen. Det är ett sämre ställe att lagra fett på. Kosmetiskt blir det ölmage men det sämre är att just det fettet är svårare att frisätta och förbränna vid aktivitet.
Fettlever skulle jag själv koppla till högt alkoholintag eller missbruk av mediciner/droger. I kombination med högt kaloriintag.
Killen i filmen Supersize me åt visserligen en ganska extrem diet men resultaten var skrämmande: han åt ca 5000 kcal varje dag av McDonalds mat och hade utvecklat fettlever efter en månad. Hans blodvärden och näringsstatus var inte precis som de ska vara för att uttrycka det milt.
Att det går att utveckla fettlever bara genom att äta helt fel (tokmycket socker och fett), i kombination med total brist på motion, är tydligt. Alkohol/missbruk är förstås den vanligaste orsaken.
Men man måste inte få fettet till bukhålan? Det går att få bort? Mitt fett samlas mest på röven och låren även fast jag är en kille.
Det är inte alltid möjligt att se om man har mycket fett kring organen...
Teoretiskt sätt är det fullt möjligt att vara spinkig men konsumera i stort sätt bara socker och ha "onaturliga" fettansamlingar vid de inre organen.
Typ förfettad lever? Vad är skadligt med det? Försvinner det om man slutar äta eller är det permanent?
Fettlever är ett reversibelt tillstånd till skillnad från skrumplever (då är det kört). Fettlever uppstår när levern blir överbelastad. Vid mer allvarlig fettlever så är leverns funktion klart nedsatt och radikala livsstilsförändringar är att rekommendera. Som tur är har levern bra förmåga att återhämta sig.
http://www.1177.se/Fraga-1177se/Fragor/Vad-innebar-fettlever/
http://www.liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.272977?l=sv
Jag har inte läst alla inlägg för jag blir lite obehaglig till mods av det men jag har faktiskt ett ganska smaskigt tips till dig.
Totalt ovetenskapligt och mer baserat på in erfarenhet men ibland kan sådant också vara hjälpsamt.
Jag har en tendens att blanda ihop sötsug med törst. Kanske är du likadan. Dessutom gillar jag att ha något att tugga å framför tv:n och ibland vill jag unna mig. Såhär har jag löst det. Varje gång jag känner mig sugen på en bulle tar jag först ett glas kalt vatten som jag dricker långsamt. Är jag fortfarande sugen går jag till kylen där jag har färdigskivad söt frukt i lagom mumsbitar t.ex. annanas. Jag äter fruktbiten långsamt och vill jag fortfarande ha en bulle sedan är det helt okej att ta en bulle. Bullarna skall dock förvaras bakom frukten i kylen så jag inte glömmer av mig. Vill jag sedan ha en bulle till är det okej men då måste jag göra om hela processen med vatten osv.
Framför tv:n på tvbordet står alltid en skål med frukt och detsamma gäller där jag oftast sitter med datorn. Har ofta även en frukt och en flaska vatten i väskan så jag kan göra det även om jag blir sugen på en sötsak ute.
Det kan ta några veckor innan det funkar och du börjar äta mindre bullar och det kommer inte få dig att sluta helt bara minska på det. Men hey om det inte funkar har du iallfall testat en ganska trevlig metod och fått i dig lite näring från frukten. Lycka till.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.