Mindre kreativ av Citalopram?

[Spartansk]

Hej!

Jag har käkat det antidepressiva medlet Citalopram i ett halvår. Det verkar funka, jag orkar t ex arbeta mer än förut. Dock undrar jag om jag inte har blivit lite mindre kreativ än förr. Förut skrev jag texter ibland, det har jag inte gjort sedan jag började med medlet. Är det någon som känner igen sig i det här?

Det kan vara helt vanlig skrivkramp, som jag drabbas av ofta.

[stridis]

För mig så var det ren djävulskap.

[Spartansk]

Oh fan.

Svårt att veta om det är Citalopramet som har orsakat de positiva förändringarna också, yttre faktorer i mitt liv har nämligen också förbättrats.

[Jompan]

Jag blev sakta men säkert bättre på citalopram, tänkte inte så mkt på nått negativt med det, däremot när jag slutade med dem, så upptäckte jag att jag blev mycket gladare och fick mer energi. Tog dem i ett år totalt. För mig ser jag det som en bra hjälp när man är deprimerad, men har man väl kommit ur det deprimerade tillståndet mår man mycket bättre av att sluta ta dem. Det är min erfarenhet i alla fall. :)

[Fredszky]

Käkade i 2 veckor, det var hemskt.

Kommer ihåg att jag gick en promenad då och lyssnade på min musik, jag som älskar musik... kände inget! Kan mycket väl tänka mig att det tar bort "udden/gnistan".

Personligen tror jag på att lösa problemen som ligger som orsak till att man mår dåligt psykiskt, istället för att döva eller försöka normalisera horminnivåer. Med vissa undantagsfall naturligtvis, men läkare skriver ut SSRI alldeles för lättvindigt.

[Sheogorath]

Käkade i 2 veckor, det var hemskt.

Kommer ihåg att jag gick en promenad då och lyssnade på min musik, jag som älskar musik... kände inget! Kan mycket väl tänka mig att det tar bort "udden/gnistan".

Personligen tror jag på att lösa problemen som ligger som orsak till att man mår dåligt psykiskt, istället för att döva eller försöka normalisera horminnivåer. Med vissa undantagsfall naturligtvis, men läkare skriver ut SSRI alldeles för lättvindigt.

Jag tror det är klart vanligare att folk går med obehandlade depressioner än att icke-deprimerade får antidepressiva läkemedel. Däremot kan du ju ha synpunkter på att du tycker att fler borde få samtalsterapi, men det är något annat än att SSRI skrivs ut lättvindigt. De allra flesta som får SSRIer behöver behandling. Om inte kombinationsterapi finns att tillgå är det naturligtvis bättre med bara medicin än ingen behandling alls. Depression är en dödlig sjukdom.

[Fredszky]

Jag tror det är klart vanligare att folk går med obehandlade depressioner än att icke-deprimerade får antidepressiva läkemedel. Däremot kan du ju ha synpunkter på att du tycker att fler borde få samtalsterapi, men det är något annat än att SSRI skrivs ut lättvindigt.

Min erfarenhet är att jag gick till läkaren och sa att jag mådde dåligt, hade varit deprimerad en tid, någon månad. Han mumlade lite och 5 minuter senare hade jag ett SSRI-recept. Kan önska att han engagerade sig lite mer och tog reda på vad jag egentligen behövde (vilket jag inte hade någon aning om då).

De allra flesta som får SSRIer behöver behandling. Om inte kombinationsterapi finns att tillgå är det naturligtvis bättre med bara medicin än ingen behandling alls. Depression är en dödlig sjukdom.

Vilken behandling som behövs är såklart individuellt. Jag tror att det är fler som äter SSRI som egentligen behöver terapi än fall där SSRI är lösningen, men det är bara vad jag tror, då.

[Sheogorath]

Min erfarenhet är att jag gick till läkaren och sa att jag mådde dåligt, hade varit deprimerad en tid, någon månad. Han mumlade lite och 5 minuter senare hade jag ett SSRI-recept. Kan önska att han engagerade sig lite mer och tog reda på vad jag egentligen behövde (vilket jag inte hade någon aning om då).



Vilken behandling som behövs är såklart individuellt. Jag tror att det är fler som äter SSRI som egentligen behöver terapi än fall där SSRI är lösningen, men det är bara vad jag tror, då.

Och om resurserna inte finns att ge alla individuellt samtalsstöd eller beteendemedicinsk terapi?

[Hemi]

Vare sig den fungerar eller inte skall den inte sätta in efter ett tag, två veckor är för lite. De första veckorna är man snarare sämre. Sen har den som alla mediciner individuellt en massa biverkningar, de flesta skall stå på paketet. Kan tänka mig att man blir lite dämpad (kreativitetslös) men att man samtidigt skall kunna jobba.

[Fredszky]

Det är ju jättesynd om det är så att resurser inte finns, det får vi se till att göra något åt i så fall? Det är en samhällsekonomisk fråga. Men det är klart att det är beklagande om det inte finns resurser i dagsläget.

Annars är ett litet tips att det finns självhjälpsgrupper som är gratis, det har hjälpt just mig jättemycket, mer än SSRI och KBT.

[stridis]

Vilken behandling som behövs är såklart individuellt. Jag tror att det är fler som äter SSRI som egentligen behöver terapi än fall där SSRI är lösningen, men det är bara vad jag tror, då.

Sedan så har ju vårdcentralerna begränsat med resurser så om terapibehovet är större än en liten quick-fix så skall du in i vårdkarusellen.*gah!*

Patienter kommer i alla olika de sorter. Vissa tar inte till sig terapi något vidare av en eller annan anledning, såattde, kan behövas mediciner också.

[hallar]

Hej,

Precis som Sheo skriver tror jag det är vanligt att depressioner går obehandlade, särskilt i andra kulturer där de i större grad manifesterar sig som somatiska besvär i form av ryggvärk osv. Men man skall inte glömma heller att sedan SSRI preparat blev lanserade på 90 talet så har förskrivningen ökat väldigt mycket. Detta beror på att de har en väldigt låg giftighet, med den gamla sortens preparat var det tillräckligt med en veckas dosering för att det skulle bli farligt. Denna kraftigt ökade förskrivningen har fört många positiva saker med sig bl a har antalet självmord i Sverige minskat ifrån 2000 till runt 1400 om året, detta spekulerar man har med den ökade förskrivningen att göra.

Emellertid tror jag även att det är relativt lätt att människor som inte har nytta av antidepressiva sätts in på detta. Har själv sett patienter som har fått det i en sorgereaktion, där det är helt normalt att må dåligt osv.

Ibland kan det vara så att dessa preparat sätts in och sedan följer man egentligen in upp behandlingseffekten särskilt nog, behöver man höja dosen? Byta läkemedel? Särskilt gamla människor har jag noterat står i hög andel på något antidepressivt läkemedel på närmast slentrian.

Tillbaka till din urspungliga fråga. Har man utvärderat behandlingseffekten av Citalopram? Dosjusteringar?

[Spartansk]

Tillbaka till din urspungliga fråga. Har man utvärderat behandlingseffekten av Citalopram? Dosjusteringar?

Hej! Nej, inte än, men jag har kontakt med terapeut som jag pratar med en gång i månaden ungefär. Så vi kommer gemensamt fram till vad som ska göras angående den dosen.

Ska för övrigt eventuellt testa mig för ADD snart, så kommer kanske äta andra mediciner pga det.

[hallar]

Dosjusteringar bör du diskutera med din läkare. Nu kan du ju så vara att din terapeut är din läkare men det är inte det vanliga.