handdator

Visa fullständig version : Är Du rädd för att dö?


Sparven från Minsk
2011-11-26, 21:30
Som trådens namn, är Du rädd för att dö?

Fredszky
2011-11-26, 21:34
Ja!
Vet inte vad som händer om jag dör, tappar kontrollen.

Exdiaq
2011-11-26, 21:50
Nej, jag är för ung, dum och oerfaren. Men surrealistiskt känns det allt att jag en dag kommer stänga ögonen och inte öppna dem igen. Just de sekunderna innan de inträffar är nog det mest surrealistiska jag någonsin funderat över. Jag tror det är först då man inser till fullo att döden är på riktigt.

Rahf
2011-11-26, 21:52
Ja. Det finns mycket kvar att leva för än så länge.

PS: Förbannat tråkig jag är i såna här trådar. PK-svar så att det yr & flir.

isterbuk
2011-11-26, 21:52
En plågsam död ja, smärtfritt nej.

regus
2011-11-26, 21:54
Nu, ja. Långt senare, nej.

Nattljus
2011-11-26, 21:54
Nix *popcorn*

Proxy
2011-11-26, 21:55
Nej, jag är för ung, dum och oerfaren.

What he said. :D

MtotheM
2011-11-26, 21:56
Nej.

Gabriel174
2011-11-26, 21:57
Nej. Come at me, death.

polka_griis
2011-11-26, 22:06
Rädd är inte rätt ord, men vill självklart leva så länge som möjligt.

Barstar
2011-11-26, 22:09
Jag har varit nära 2 gånger, i alla fall så nära så att jag varit säker på att jag skulle dö. Båda gångerna uppfylldes jag av ett lugn. Jag kände mig tillfreds med mitt öde, liksom. Så nej jag är inte rädd för att dö.

Carolinew
2011-11-26, 22:12
Det är lite scary, ja. Förhoppningsvis får man en lugnare inställning till det när man blir gammal.

PetterHultin
2011-11-26, 22:14
Man är ju död i all evigheters evighet. Det är väldigt svårt att föreställa sig att INTE ha någon slags medvetenhet, samtidigt som all evigheters evighet ger åtminstone mig en jävla ångest. Jag tänker liksom att jag ska ligga och sova, som i dem tillstånden när man inte drömmer, men jag kommer ALDRIG vakna. Jag menar, även i det tillståndet finns ju någon slags medvetenhet och man vill ju vakna nån gång - men nix. Så ja, jag ska uppfinna ett sätt att aldrig dör, innan detta inträffar mig.

Crocker
2011-11-26, 22:14
Jag är inte rädd för att veta att jag kommer dö en dag, eller är att jag kan dö snart to.m. Även om jag kan noja sönder mitt i natten. :(

Åsberg
2011-11-26, 22:15
Bara jag slipper dö rädd så är jag nöjd.

LadyG
2011-11-26, 22:16
Alltså.. jag vet inte. Jag vill ju inte, förstås. Det där med att dö är inget jag ser fram emot precis. Särskilt inte som jag har så mycket kvar jag vill göra, se och uppleva. Jag är hungrig på mer fortfarande. Jag må vara ovillig och livsbejakande men rädd för att dö? Vet inte faktiskt.

Jag tror, när jag tänker efter, att jag är rädd för att inte få leva. Men det är ju inte samma sak och inte det trådskaparen frågade om.

mattilainen
2011-11-26, 22:17
Jag har varit nära 2 gånger, i alla fall så nära så att jag varit säker på att jag skulle dö. Båda gångerna uppfylldes jag av ett lugn. Jag kände mig tillfreds med mitt öde, liksom. Så nej jag är inte rädd för att dö.

vad hände? vad tänkte du? Varför dog du inte? Vad förändrades efteråt?

Filthy
2011-11-26, 22:22
Varje gång jag filosiferar på vad döden innebär så ligger jag sömnlös den natten av ren fasa.

Började redan i lågstadiet. Då man vaknade upp och funderade kring saken. Vart inte glad över slutsatsen. Att i det som kallas tid, sluta existera för alltid. Det är ingen vila eller något positivt. Vill inte upphöra... Någonsin.

Ska man definera rädsla så är det vad jag känner när jag funderar kring döden.

Sparven från Minsk
2011-11-26, 22:26
Jag tror, när jag tänker efter, att jag är rädd för att inte få leva. Men det är ju inte samma sak och inte det trådskaparen frågade om.

Att dö, gör möjligheten att fortsätta leva, omöjligt. Så det är samma sak.

Ignatius72
2011-11-26, 22:52
Rädd för själva döden är jag väl inte. Men lite rädd för att bli sjuk. Jag har en väldigt stark önskan om att få följa mina barn och se dem växa upp till vuxna med allt vad det innebär på vägen dit.

Yes
2011-11-26, 22:55
Ser jag det rent rationellt kommer jag ju inte att vara där.

Sen tänker jag på det där med att inte vara, och spenderar hellre tiden med att tänka på meningsfulla saker - kattungar och bröst t.ex.

Sparven från Minsk
2011-11-26, 22:57
rädd för själva döden är jag väl inte. Men lite rädd för att bli sjuk. Jag har en väldigt stark önskan om att få följa mina barn och se dem växa upp till vuxna med allt vad det innebär på vägen dit.

+1

Olegh
2011-11-26, 23:01
Nej. Inte i den meningen att jag är orolig för att dö. Då är jag mer orolig för att mista någon i familjen.

Sheogorath
2011-11-26, 23:02
Nej. Inte i den meningen att jag är orolig för att dö. Då är jag mer orolig för att mista någon i familjen.

This.

Duran
2011-11-26, 23:13
Rädd att bli mördad eller bli en osalig ande som fastnar i en plågsam känsla och måste spöka i hundra år tills nån anmäler mig till ett teve-program som hjälper mig att gå vidare. Men om jag bara dör vanligt och försvinner eller återföds eller kommer till nåt nytt ställe är det lugnt. Fast jobbigt om man måste träffa alla gamla döda släktingar.

pclillen
2011-11-26, 23:14
.. Jag har en väldigt stark önskan om att få följa mina barn och se dem växa upp till vuxna med allt vad det innebär på vägen dit.

+1

Vill också helst att mitt (mina sen?) barn blir vuxen innan jag dör, försöka lära han bra värderingar..

Sheogorath
2011-11-26, 23:15
Rädd att bli mördad eller bli en osalig ande som fastnar i en plågsam känsla och måste spöka i hundra år tills nån anmäler mig till ett teve-program som hjälper mig att gå vidare. Men om jag bara dör vanligt och försvinner eller återföds eller kommer till nåt nytt ställe är det lugnt. Fast jobbigt om man måste träffa alla gamla döda släktingar.

Du borde skriva mer på Kolo. :D

pclillen
2011-11-26, 23:16
Nej. Inte i den meningen att jag är orolig för att dö. Då är jag mer orolig för att mista någon i familjen.

Det är iofs jag också, ända sen jag fick barn så är det värsta tänkbara att han skulle dö... Jag vill/kan inte ens tänka mig hur det skulle vara/kännas..

Spinkot
2011-11-26, 23:38
Nej, jag är nog glömd inom tio år så det är nog skitsamma. Synd på sambon och morsan/farsan som skulle ta det rätt hårt bara- Själv bryr jag mig inte

ost
2011-11-26, 23:40
Döden är något jag längtar efter. Vore det inte för nära och kära hade jag valt att avsluta livet för längesedan.

Spartansk
2011-11-26, 23:51
Nej, jag har upplevt så mycket. Är inte heller rädd för att dö en plågsam död, det vore intressant att se om man kunde stå ut. Däremot skulle jag tycka väldigt synd om mina anhöriga, som är oerhört fästa vid mig, av någon anledning.

tjabon
2011-11-27, 00:09
Nej.

Då är jag mera rädd för att få en sexmaskin till son,
som när han blir 23 tror att jag tror att han är ghey
bara för att han tapetserat sitt rum med halvnakna
inoljade män i kaptensmössor.

Barstar
2011-11-27, 00:13
vad hände? vad tänkte du? Varför dog du inte? Vad förändrades efteråt?

Väldigt nära flygkrasch och så ramlade jag av en båt utan att någon märkte det mitt i natten väldigt långt från land.

Jag tänkte mest, jaha då var det dags. Efteråt kom rädslan och chocken, men när det hände var jag väldigt fokuserad.

Sent from my HTC Desire using Tapatalk

young_george
2011-11-27, 00:17
Ja, rädd för en plötslig död. Har flera vänner som dött i ung ålder av olika anledningar och är orolig för att bli en av dem.

Hade jag vetat att jag skulle leva 50år till helt säkert så hade det varit rätt lugnt.

LadyG
2011-11-27, 00:19
Att dö, gör möjligheten att fortsätta leva, omöjligt. Så det är samma sak.

Nej, jag håller inte med - man kan 'sluta leva' utan att dö också.

Varför döden skulle vara något att frukta är jag inte på det klara med. Men att gå miste om en massa roliga saker är något att sörja. Däri har du skillnaden.

Per N
2011-11-27, 01:02
Jag vill verkligen inte dö, diggar att leva för mycket. Så ja, rädd för döden.

Per N
2011-11-27, 01:27
Nu kommer jag spendera resten av natten att fundera på det här. Kul...

Three pigs
2011-11-27, 01:52
Ja. Är rädd för att "tappa kontrollen".

dupper
2011-11-27, 03:21
Nej. Jag tänker mer på det som att, när det väl händer kommer jag inte att existera för att fundera kring det.

Allt är liksom slut, det finns inget lidande eller någonting, och det är svårt att vara rädd för det imo.

Fatalist
2011-11-27, 03:37
Ja.

krappen
2011-11-27, 03:48
Jag kan få riktig ångest när jag tänker på att jag en dag kommer att sluta existera, allt det här som är jag, allt runt omkring mig kommer efter en livstid på 70-80 år att inte finnas mer för mig. Jag kommer inte kunna tänka, jag kommer inte kunna finnas. Det är läskigt.

Troll
2011-11-27, 05:42
Nej.

Då är jag mera rädd för att få en sexmaskin till son,
som när han blir 23 tror att jag tror att han är ghey
bara för att han tapetserat sitt rum med halvnakna
inoljade män i kaptensmössor.

:laugh: Detta kommer förfölja lofito en lång tid framöver känns det som!


Jag kan få riktig ångest när jag tänker på att jag en dag kommer att sluta existera, allt det här som är jag, allt runt omkring mig kommer efter en livstid på 70-80 år att inte finnas mer för mig. Jag kommer inte kunna tänka, jag kommer inte kunna finnas. Det är läskigt.

Precis såhär känner jag också!!

Annars är inte just att dö så läskigt, men att inte få finnas till!
Sen att det skulle hända mina barn någonting är den största skräcken för mig!

Eddie Vedder
2011-11-27, 07:40
Själva döden som sådan oroar mig inte det minsta. Då är det slut med den obetydliga organismen Nicklas och så var det med det. Men självklart vill jag inte göra det än på många många år och jag känner en fruktan för att det exempelvis blir en långdragen process där jag ligger jättesjuk i smärtor och plågor utan förmåga att kommunicera min smärta eller dylikt.

Sparven från Minsk
2011-11-27, 09:26
Nej, jag håller inte med - man kan 'sluta leva' utan att dö också.

Varför döden skulle vara något att frukta är jag inte på det klara med. Men att gå miste om en massa roliga saker är något att sörja. Däri har du skillnaden.

Ja visst kan du rent filosofiskt flyta iväg och hävda att en person som bara häckar framför ett datorspel inte har ett liv blablabla...

Men här har vi lite definitioner av liv:

något som är levande kan reagera på yttre stimuli, se sensibilitet;
det som är levande söker föda och har en egen ämnesomsättning.

Gör du något av dessa tre så är du vid liv och lever, dvs motsatsen till död.

Så vi drar en hård linje vid liv och död i denna tråd.

Nixon
2011-11-27, 10:03
Vet inte.
När jag väl är död så är jag ju död och har då förmodligen rätt svårt att bry mig. Just nu, såhär på förhand, vet jag faktiskt inte. Har aldrig hamnat i nån situation då jag behövt konfrontera min egen dödlighet eller dylikt. Men tror att ögonblicken innan, när man inser att "Shit, nu är det kört. This is it" kommer vara rätt jobbigt.

Är mer av en "leva-i-nuet"-typ. Döden är ett typiskt sen-problem.

stridis
2011-11-27, 10:10
Annars så finns det denna kolo-tråd för er som funderar över hur ni vill dö (http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=118605)

LadyG
2011-11-27, 11:12
Ja visst kan du rent filosofiskt flyta iväg och hävda att en person som bara häckar framför ett datorspel inte har ett liv blablabla...

Du förstår fortfarande inte, det är inte döden som är bekymret (eller frånvaron av ämnesomsättning etc). När man är död är det så, då händer det inget mer. Finito.

Ash...orka förklara förresten, det är ju bara du som inte fattat ändå.