Visa fullständig version : Flyttat hemifrån, ensam som fan!
jasonmago
2011-11-21, 17:53
Tjenare!
för typ 3-4 veckor sedan flyttade jag hemifrån (från morsan) för att komma närmare jobbet.. Alla mina vänner och alla som jag känner är nu 6 mil ifrån mig och när jag kommer hem från jobbet och sitter i min nya egna lägenhet så känner jag mig så jävla otroligt ensam :(
Har alltid haft morsan att kunna prata om dagen med eller haft en polare att träffa när jag har haft tråkigt. Har till och med alltid tränat med någon och nu får jag göra det helt själv också..
Går detta över eller kommer det vara såhär ensamt? Aldrig bott själv i hela mitt liv och jag vill inte känna såhär när man äntligen fått sin egen lya :S
Tre ord: World of Warcraft
Nä då, du vänjer dig nog. Jag trivs att vara ensam ofta, men alla är ju inte jag.
hanushans
2011-11-21, 17:55
Tråkigt för dig :(
Nja, det går väl inte över, eller menar du att du kommer vänja dig vid att vara ensam? Det kanske man gör. Men du borde träffa nya kompisar där du bor nu. Försök umgås med jobbarkompisarna?
Jobbkompisar? Någon trevlig på gymmet? Var bor du? Finns säkert koloiter där.
Control_61
2011-11-21, 17:57
Jag är helt övertygad om att du kommer vänja dig. Det är ju en stor omställning i livet och det tar tid att vänja sig för många.
Pratar ni om att vänja sig vid att vara ensam? Varför skulle man vilja vänja sig vid det?
Tricklew
2011-11-21, 18:04
De första 2 månaderna jag borde själv så var jag också väldigt ensam vissa dagar, detta trots att jag fyller väldigt många timmar varje dag med att göra något jag älskar. Mitt förslag är att plocka upp en (social) hobby du gör 2-3 kvällar i veckan, då försvinner automatiskt de dagarna, och du får förhoppningsvis ut något kul av det.
Om du har några kompisar i närheten så kan man alltid träffas och ta en kaffe, lite arbete och går nästan alltid att styra upp, om du har någon i din närhet dvs.
Aktivera dig, att vara ensam hemma 2-3 kvällar i veckan är skönt, att vara det varje dag är olidligt.
Sheogorath
2011-11-21, 18:05
Jag skulle rekommendera att du skaffar flickvän, så får du en ny mamma att prata med.
mycketbrännvin
2011-11-21, 18:09
Jag skulle rekommendera att du skaffar flickvän, så får du en ny mamma att prata med.
Ungefär så.Skulle jag vara i den situationen skulle jag ragga på krogen
Jadu, nu börjar livet !! .. :)
j9OfkIQHTe0
Tre ord: World of Warcraft
Nä då, du vänjer dig nog. Jag trivs att vara ensam ofta, men alla är ju inte jag.
Så var det för mig i flera år från det att jag var liten, men i längden är det hemskt jag lovar. Det fräter på psyket oavsett om man har karaktär eller inte. Får man inte sitt sociala behov tillfredställt så kommer olusten förr eller senare, till slut är ingenting kul längre. Intressen som man med iver ägnade sig åt ter sig helt ointressanta om det får gå för långt.
Det kan ta dagar/veckor för vissa eller år för såna som mig innan olusten byggs upp på allvar, men det är oundvikligt i längden. I mitt fall ledde det till depression och svårigheter med en del sociala situationer som t.ex. redovisningar. Min poäng är att isolera sig är skadligt- riktigt skadligt.
Jag skulle rekommendera att du skaffar flickvän, så får du en ny mamma att prata med.
Haha, den var klockren!
Försök inte vänj dig vid att leva ensam. Försök istället att hitta några vänner så du slipper vara det.
delta_mats
2011-11-21, 18:37
Klipp navelsträngen pojkvasker, hahaha!
Haha, den var klockren!
Försök inte vänj dig vid att leva ensam. Försök istället att hitta några vänner så du slipper vara det.
+1.
Finns inget tråkigare än att vara ensam en längre tid, fy fan alltså. Även psykiskt påfrestande.
Pratar ni om att vänja sig vid att vara ensam? Varför skulle man vilja vänja sig vid det?
"Människan är skurkaktig nog att vänja sej vid vad som helst."
Du sysslar inte med någon idrott? Eller har gjort? Kanske går att uppsöka någon förening i närheten som pysslar med te.x sport.
Three pigs
2011-11-21, 20:19
Jag skulle rekommendera att du skaffar flickvän, så får du en ny mamma att prata med.
+1
Löste problemet för mig :D
Kände mig sjukt ensam när jag flyttade till en annan stad. Visst det blev bättre med tiden, men inte förrän jag träffade min nuvarande flickvän blev det helt bra.
Men i vilket fall kommer det bli bättre :thumbup:
Tricklew
2011-11-21, 20:21
+1
Löste problemet för mig :D
Kände mig sjukt ensam när jag flyttade till en annan stad. Visst det blev bättre med tiden, men inte förrän jag träffade min nuvarande flickvän blev det helt bra.
Men i vilket fall kommer det bli bättre :thumbup:
Jag hade inte tagit några livstips ifrån en kille vars signatur är "life's apeshit".
Apskit smakar inte så hemskt.
Sparven från Minsk
2011-11-21, 20:38
Facebook, kollegor, träningskompisar, flickvän m.m.
Pudzianovski
2011-11-21, 20:48
Du vänjer dig. Till slut vänjer man sig nästan lite för mycket :)
Control_61
2011-11-21, 21:03
Pratar ni om att vänja sig vid att vara ensam? Varför skulle man vilja vänja sig vid det?
Jag pratar om omställningen att flytta hemifrån, och vad det innebär i form av att spendera kvällar ensam osv.
Jag tyckte det var sjukt skönt att bo ensam i början, sedan råkade jag hamna ner i en svacka som inte löste sig förrän jag flyttade, men det går förhoppningsvis bättre för dig. Jag har lärt mig något av det och tar inte sådant för givet längre.
För tillfället bor jag i studentkorridor på utbyte, det är roligt ibland, men mest jobbigt. Jag är van vid att bo ensam i en etta sedan 1,5 år tillbaka, innan det bodde jag i dublett (dela en 2:a med en främling). Jag föredrar helt klart att bo ensam, men då gäller det att man har ett väl fungerande socialt liv och har hobbies eller andra intressen man ägnar sig åt. Har man inte det förstår jag verkligen hur det känns, jag har varit där också. Jag har iofs aldrig varit helt ensam på det sättet, så jag vet inte riktigt hur det känns, bara att vara socialt isolerad till viss grad.
Flickvän ser jag dock inte som en enda lösning på ett icke-fungerande socialt liv. Det låter som att du behöver försöka komma ut och träffa folk till större utsträckning än förut. Försök som sagt engagera dig i något du har intresse av, då är det lätt att hitta likasinnade. Nog för att man inte ska behöva vara helt isolerad heller, men det är viktigt att kunna trivas till viss del i enbart sitt eget sällskap också, annars får man nog problem framöver. Ens egen lycka ska enligt mig inte bero på att man har möjlighet att ständigt omgiva sig med andra människor. Lär dig uppskatta och ta tillvara den tid du har för dig själv också. Jag vet med mig att jag behöver viss sådan tid för att fungera normalt, annars blir jag lätt väldigt stressad och känner inte att jag har möjlighet att koppla av. Tids nog hittar du någon rimlig avvägning.
Trivs du inte med hur du bor i nuläget kan du ju alltid på lite längre sikt prova på lite olika boendeformer (t.ex. dela en lägenhet med kompisar, bo i kollektiv eller liknande).
Three pigs
2011-11-21, 21:48
Jag hade inte tagit några livstips ifrån en kille vars signatur är "life's apeshit".
Nu blev jag ledsen :(
awesomooo
2011-11-21, 21:52
Ja man känner sig som Roland i Torsk på Tallin varje gång man kommer hem
http://s3.amazonaws.com/kym-assets/entries/icons/original/000/003/619/Untitled-1.jpg?1288903617
jasonmago
2011-11-21, 22:18
Ja man känner sig som Roland i Torsk på Tallin varje gång man kommer hem
http://s3.amazonaws.com/kym-assets/entries/icons/original/000/003/619/Untitled-1.jpg?1288903617
men nej!! vill inte servera från en vagn till mig själv:furious:
awesomooo
2011-11-21, 22:27
men nej!! vill inte servera från en vagn till mig själv:furious:
Därför man får sticka till Tallin och försöka få med sig en dam hem :thumbup:
Därför man får sticka till Tallin och försöka få med sig en dam hem :thumbup:
Men Eda ville ju inte! Handdukskroken lämnar ett jävla klister efter sig också.
För övrigt kan jag säga att ensamhet kommer och går. Ju mer man är upptagen med saker att göra, desto mindre ensam känner man sig. Om du nu måste prata med morsan, ring.
Det är bra mycket jobbigare med nio timmars tidsskillnad och ett hav mellan oss. ;) Men man får åtminstone komma hem till jul.
awesomooo
2011-11-21, 22:36
Men Eda ville ju inte! Handdukskroken lämnar ett jävla klister efter sig också.
För övrigt kan jag säga att ensamhet kommer och går. Ju mer man är upptagen med saker att göra, desto mindre ensam känner man sig. Om du nu måste prata med morsan, ring.
Det är bra mycket jobbigare med nio timmars tidsskillnad och ett hav mellan oss. ;) Men man får åtminstone komma hem till jul.
Juste glömde bort, klistret från handdukskroken är själva anledningen till varför man inte skaffar flickvän.
Man ska vara glad att man har något tidsfördriv i alla fall! (jobb och gymmet)
Fd_Megatuttarna
2011-11-22, 01:24
Var lite stark i början tills du börjar komma på fötter på det sociala planet. Din strävan bör dock vara att skaffa nya polare, de kan komma från arbetet eller ja varfan som helst.
Det är lätt att känna sig ännu mer ensam när man träffar nya kompisar på ny ort eftersom man automatiskt kommer ihåg sina tidigare vänner och den djupa kontakt man hade med dem. I början blir det ju förhållandevis ytligt med nya vänner men ge det tid. Till slut har du ett nytt entourage.
I värsta fall får du dra hem 40-50 åriga brudar, de gillar oftast att ta hand om sina män. Skit i yngre brudar, nyss utflugna från hemmet är de som du, ute efter någon slags föräldragestalt (egentligen tryggheten som pappa gav). Det kan du inte tillhandahålla när du känner dig ensam i vintermörkret.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.