Visa fullständig version : Lever du upp till dina egna förväntningar på dig själv?
young_george
2011-11-16, 11:45
Verkar som att många här, och i allmänhet, har höga förväntningar på sig själv och sitt liv.
Frågan är alltså, lever du upp till de förväntningar du har på dig själv?
Mitt eget svar är: Nej, jag hade räknat med att vara färdigutbildad nu och påbörja arbetslivet tidigare, men jag har hoppat från en sak till en annan utan att slutföra något av de.
Dock har jag överträffat mina egna förväntningar på andra områden, men det har hamnat i skymundan.
eternallord
2011-11-16, 11:48
Japp, jag är rätt awesome. Men man hade såklart kunnat vara ännu mer awesome.
Akerhage
2011-11-16, 11:50
Nej, jag hade velat vara någon helt annanstans i livet än vad jag är nu, men men, någon gång så kanske!
young_george
2011-11-16, 11:52
Japp, jag är rätt awesome. Men man hade såklart kunnat vara ännu mer awesome.
Man kan ju vara rätt awesome utan att levt upp till sina förväntningar ändå. Vissa blir aldrig nöjda oavsett vad de gör och vissa är nöjda oavsett vad de gör.
Nej, jag hade velat vara någon helt annanstans i livet än vad jag är nu, men men, någon gång så kanske!
Vad är du och var hade du velat vara?
Akerhage
2011-11-16, 12:04
har ett jobb sedan 4 år tillbaks där jag vantrivs, men orkar inte ens börja söka ngt nytt. Jag jobbar som en röv, dock lyckas jag inte spara en krona, så inga sparpengar what so ever. Jag har en hund som jag knappt hinner träffa, som jag stressar med hela tiden. Jag är 27 år gammal, men har inget körkort. Jag har tränat i 10 år, men fortfarande inte vältränad.
Jag vill ha ett jobb där jag trivs utan att känna mig stressad, kanske ett jobb där hunden kan följa med. Jag vill ha det där jäkla körkortet men orkar inte ta tag i det igen (lagt ner 15k redan), jag vill bo med en tjej som jag vet jag kan leva livet ihop med.
...summa summarium...bara kämpa!
young_george
2011-11-16, 12:07
har ett jobb sedan 4 år tillbaks där jag vantrivs, men orkar inte ens börja söka ngt nytt. Jag jobbar som en röv, dock lyckas jag inte spara en krona, så inga sparpengar what so ever
Har du övervägt att månadsspara, så att det dras pengar från ditt konto den 25e som en räkning på autogiro.
Kanske ett bra sätt att tvinga fram ett sparande?
Akerhage
2011-11-16, 12:12
Klart jag övervägt månadsspara, men det händer ju aldrig, sen har jag inga pengar kvar trots jag plockar ut ok lön. För att man bränner dem på så fantastiska saker som krogkvällar etc då det kan ryka nåra tusenlappar varje helg bara för det...men någon gång ska man väl lära sig!
Nej, men jag är å andra sidan aldrig nöjd och tycker alltid saker borde vara så mycket bättre "om bara". Jag har hunnit uträtta en del men är långt ifrån nöjd och ska uträtta betydligt mer under min livstid.
Kontenta: work hard - play hard.
Fan heller. Jag är ungefär så långt jag kan komma från den potential jag fötts med. Life sucks.
Klart jag övervägt månadsspara, men det händer ju aldrig, sen har jag inga pengar kvar trots jag plockar ut ok lön. För att man bränner dem på så fantastiska saker som krogkvällar etc då det kan ryka nåra tusenlappar varje helg bara för det...men någon gång ska man väl lära sig!
Gör det bara. Jag sparar alltid minst 1000-2000 kr varje månad oavsett. Har jag mindre utgifter sparar jag mer. Sluta köp skit och spara det första du gör när du får lönen och rör bara vid krisfall. Tänk hur skönt det är när du har ett saftigt sparkonto sen?
young_george
2011-11-16, 12:18
Klart jag övervägt månadsspara, men det händer ju aldrig, sen har jag inga pengar kvar trots jag plockar ut ok lön. För att man bränner dem på så fantastiska saker som krogkvällar etc då det kan ryka nåra tusenlappar varje helg bara för det...men någon gång ska man väl lära sig!
Jag menar om pengarna dras samma dag som du får lön automatiskt, så kan du ju inte spendera dom på krogen. En bra bot mot dålig disciplin, kanske?
Akerhage
2011-11-16, 12:22
@ Becky och George - jo det där med disciplin e ju inte så bra, grejen är att jag köper i princip aldrig något till mig, kläder, prylar etc. Utan allt går ju på skit (=alkohol). Då är det för jag bjuder ALLA varje gång jag är ute. Vilket gör att det kan gå 3000kr kanske varje helg. Är inte så jag spenderar annars på något, har inte ens tid gå på stan eller så för jobbar/tränar/tar hand om hunden övrig tid.
Har funderat på autogirodragning, kanske bara är tummen som skall ur! Nu den här månaden har jag inte haft pengar sen den 5e. Skall till Thailand den 10e december, har lyckats spara 10k till det, men de pengarna går ju åt nu med, vilket jag får ångest över.
Tricklew
2011-11-16, 12:24
Jag är förvånansvärt nära, varje dag så strävar jag efter att bli bättre och förverkliga mig själv genom det jag älskar, jag är inte där än, men jag vet att detta är en insats som kräver tid och tålamod.
Det enda jag känner att jag saknar vore en stadig tjej, men det är ju inget jag kan fixa på egen hand, måste träffa någon vettig tjej först. Men om man ska fundera på det så har jag antagligen stängt av mig lite känslomässigt, inte varit känslomässigt investerad i en tjej på 6 år snart.
young_george
2011-11-16, 12:26
Jag är förvånansvärt nära, varje dag så strävar jag efter att bli bättre och förverkliga mig själv genom det jag älskar, jag är inte där än, men jag vet att detta är en insats som kräver tid och tålamod.
Som i den förra tråden vill jag veta vad detta hemliga projekt är. Spill the beans! :)
@ Becky och George - jo det där med disciplin e ju inte så bra, grejen är att jag köper i princip aldrig något till mig, kläder, prylar etc. Utan allt går ju på skit (=alkohol). Då är det för jag bjuder ALLA varje gång jag är ute. Vilket gör att det kan gå 3000kr kanske varje helg. Är inte så jag spenderar annars på något, har inte ens tid gå på stan eller så för jobbar/tränar/tar hand om hunden övrig tid.
Har funderat på autogirodragning, kanske bara är tummen som skall ur! Nu den här månaden har jag inte haft pengar sen den 5e. Skall till Thailand den 10e december, har lyckats spara 10k till det, men de pengarna går ju åt nu med, vilket jag får ångest över.
Med risk för att låta dryg nu, det är bara av välvilja, men sluta kom med ursäkter. Bara du kan välja att vilja spara och inte lägga pengarna på sprit. Det är såå lätt att bränna pengar på krogen och väldigt trist om du hellre vill lägga det på annat. Ha en överföring varje månad till ett konto du inte kan röra så lätt. Eller ha ett månadssparande varje gång du drar kortet (Nordea har det). Pengarna du har kvar efter du sparat är att förfoga som du vill, t.ex på alkohol.
Har du god ekonomi ska du ju kunna spara och kunna gå ut på krogen utan att behöva strunta i något av dom. Bara att göra det. Börja den 25e. :)
young_george
2011-11-16, 12:31
@ Becky och George - jo det där med disciplin e ju inte så bra, grejen är att jag köper i princip aldrig något till mig, kläder, prylar etc. Utan allt går ju på skit (=alkohol). Då är det för jag bjuder ALLA varje gång jag är ute. Vilket gör att det kan gå 3000kr kanske varje helg. Är inte så jag spenderar annars på något, har inte ens tid gå på stan eller så för jobbar/tränar/tar hand om hunden övrig tid.
Har funderat på autogirodragning, kanske bara är tummen som skall ur! Nu den här månaden har jag inte haft pengar sen den 5e. Skall till Thailand den 10e december, har lyckats spara 10k till det, men de pengarna går ju åt nu med, vilket jag får ångest över.
Låter som du borde göra det. 3000 varje helg? Säg att du kan spara 9000 i månaden då med 3% ränta så har du en halv miljon på 4 år.
rajjan_dammit
2011-11-16, 12:42
Jag vet att jag har potential att göra något bra med mitt liv, och vet hur man gör något av det. Lyckats bli projektledare på stället där jag praktiserar och har de som faktiskt är anställda under mig redan. Frågan är om jag kan fixa det på riktigt när det är dags att faktiskt arbeta för lön. :/
Akerhage
2011-11-16, 13:00
Kan behöva mig en brasklapp för att rycka upp mig med det där! Vet det är förfärligt beteende, så måste ta mig i kragen, en halv mille på 4 år? Grymt ;)
Tricklew
2011-11-16, 13:03
Jag måste börja umgås med Akerhage märker jag. Hej Akerhage! Hur trivs du i göteborg?
Scratch89
2011-11-16, 13:09
Jag är förvånansvärt nära, varje dag så strävar jag efter att bli bättre och förverkliga mig själv genom det jag älskar, jag är inte där än, men jag vet att detta är en insats som kräver tid och tålamod.
Haha, vad fan snackar du om? :D Sist vi sågs sade du att du inte har några ambitioner alls. Eller har du kommit på nåt revolutionerande? I så fall vill jag vara med. :cool:
För att svara på frågan: Njae.
Tricklew
2011-11-16, 13:12
Haha, vad fan snackar du om? :D Sist vi sågs sade du att du inte har några ambitioner alls. Eller har du kommit på nåt revolutionerande? I så fall vill jag vara med. :cool:
För att svara på frågan: Njae.
Ambitioner har jag, bara inga arbetsambitioner, det brukar vara dom som räknas. :D
Eddie Vedder
2011-11-16, 13:12
Jag är förvånansvärt nära...
+1
Jag har kroniskt dålig självkänsla men den börjar "tina upp" mer och mer eftersom jag känner att jag, precis som du, faktiskt mer och mer närmar mig den dröm som jag alltid uteslutit att jag skulle kunna nå en dag.
Stay tuned. :D
Akerhage
2011-11-16, 13:16
Jag måste börja umgås med Akerhage märker jag. Hej Akerhage! Hur trivs du i göteborg?
Haha, hej! ska vi ta en krogkväll på lördag? Jag bjuder vetja! ;)
Scratch89
2011-11-16, 13:16
Haha, hej! ska vi ta en krogkväll på lördag? Jag bjuder vetja! ;)
Eh, jag ska supa på lördag med min klass full av söta sjukgymnasttjejer. Hör av dig så får du nummer o grejer. Nummer till mig då, inte de söta i min klass. :D
Nej. Har potential till så sjukt mycket mer.
Tyvärr tar bekvämligheten över med jämna mellanrum samt faktumet att jag lider av ett extremt "allt eller inget" syndrom som gör att jag avslutar saker lika fort som jag påbörjar dem.
Kämpar konstant med att "växa upp" och lära mig att ha tålamod och ha disciplin. Tyvärr går det ganska mycket långsammare än vad man kanske önskat.
har ett jobb sedan 4 år tillbaks där jag vantrivs, men orkar inte ens börja söka ngt nytt. Jag jobbar som en röv, dock lyckas jag inte spara en krona, så inga sparpengar what so ever. Jag har en hund som jag knappt hinner träffa, som jag stressar med hela tiden. Jag är 27 år gammal, men har inget körkort. Jag har tränat i 10 år, men fortfarande inte vältränad.
Jag vill ha ett jobb där jag trivs utan att känna mig stressad, kanske ett jobb där hunden kan följa med. Jag vill ha det där jäkla körkortet men orkar inte ta tag i det igen (lagt ner 15k redan), jag vill bo med en tjej som jag vet jag kan leva livet ihop med.
...summa summarium...bara kämpa!
www.smartbudget.se Börja använd det är imba (tror de e någon på forumet som tipsade mig om det).
Scratch89
2011-11-16, 13:22
För att vara filosofisk kan man kanske också uttrycka det som "Lever du upp till dina egna förväntningar som du tror att andra har på dig?". Många säger att de måste plugga ditten och datten och resa hit eller dit för att andra gör det, och säger att allt annat suger.
Akerhage
2011-11-16, 13:27
haha, scratch, ge mig till brudarna istället ;p
Tack Snobbe för länken, skall spanas in! :)
jag känner att jag närmar mig de ambitioner jag satt upp för min gymnasietid iallafall :)
har just nu högsta betyg i 6 av 9 ämnen och näst högsta i 2 av de resterande 3.
ska in på jurist/psykologi linjen på det lokala universitetet och jag närmar mig...
det bör tilläggas att jag alltid haft skyhöga förväntningar och var millimeter från att gå in i väggen i nian.
Hum intressant frågeställning.
Ja, det skulle jag väl säga. Antagligen för att jag kanske tagit ner mina förväntningar några procentenheter. Fram till universitets studierna skulle man vara bäst och ha absolut max betyg i allt, men under universitetstiden kom jag att inse att ett annat förhållningssätt till prestationer var mer värdefullt. Fortfarande ha stora mål men njuta lite mer av livet. Det innebär att ha en lite mer avslappnad inställning och se till att verkligen göra sakerna som gör en glad.
Utifrån den utgångspunkten tycker jag då verkligen jag lyckat uppfylla det mesta. Det är klart man skulle gärna vilja t.ex. vinna SM i SL, men det känns orimligt med sådana krav. Att ha lyckats ta sig till pallen ger också tillfredsställelse. Att vinna är iaf inget jag förväntar mig att göra.
Minimjölk
2011-11-16, 15:16
Med tiden har jag blivit mer mänsklig gällande kraven på mig själv. Numera uppfyller jag mina egna fortfarande högt ställda krav. Andras krav på mig är nog oftast lägre än de jag själv ställer.
Sedan är nog i verkliga livet många av de krav jag egentligen har inte krav utan snarare önskemål.
Det jag är extra nöjd med om jag får titta tillbaka är att jag faktiskt nästan alltid slutfört vad jag påbörjat i någorlunda rätt tid. Dessutom är det ytterst sällan att jag misslyckats med något viktigt jag företagit mig. Vidare har jag alltid varit duktig att ligga före min tid och förbereda mig inför min framtid och sett till att när dagen väl kommer så är jag förberedd. Detat är viktigt för mig, jag vill inte vakna up pen dag som 35åring och inse att jag lever mitt liv som en 25åring och plötsligt hanmat 10år bakom vart jag vill ligga.
jag har satt upp en livsplan ungefär var jag vill ligga vid olika åldrar i mitt liv och jag måste säga att jag följer planen väldigt bra så här långt. Faktum är att jag faktiskt tagit mig såpass långt att jag numera mer skall förvalta vad jag kommit fram till mer än att jag skall ta nästa steg. Det kanske är detta som ger mig mitt välbefinnande i situatioen.
Som person och medmänniska är jag dessutom nöjd med den jag är idag. Visst finns det saker att jobba på och det gör jag frekvent men som helhet är jag nöjd.
Träffade tjejen sista året i gymnasiet som jag fortfarande är tillsammans med, snart 6 år and counting... Gymnasiet gick åt pipan för det fanns för mycket annat intressant. Läste direkt efter gymnasiet i 3 år, under denna utbildningen kom jag på att jag ville mer. Läste färdigt, nöp ett bra resultat på högskoleprovet och pluggar nu till något jag under min gymnasietid aldrig trott att jag skulle göra (inga andra heller för den delen). Samtidigt som jag pluggar heltid jobbar jag 40%. Alltid haft högt ställda krav på mig själv även om ingen annan haft det.
Är jag nöjd? Ptja, hade gärna sett att jag redan tidigare kommit på att jag ville plugga till läkare och inte tagit omvägen via sjuksköterska, men samtidigt har det gett mig så enormt mycket erfarenhet att jag inte ångrar något öht. Har blivit en person jag själv trivs med att vara, om än lite slätare än någonsin innan :)
Njaa. Beror lite på hur man ser det. Egentligen så har jag nog överträffat alla förväntningar jag hade på mig själv under min uppväxt. Dvs att jag har lyckats bättre än vad jag trodde att jag skulle göra.
Å andra sidan så kan jag inte direkt påstå att jag känner mig speciellt nöjd och stolt över mina prestationer när jag väl kommit hit. Klart att det kunde varit betydligt sämre. Men man har ändå en bit kvar att gå.
Absolut inte!
Dock är/kommer jag aldrig bli nöjd med mig själv eller nåt jag åstadkommer då det inte är perfekt. Å andra sidan vill jag aldrig uppnå perfektion heller då det efter det inte längre finns något att sträva efter.
aldrig satt upp några direkta förhoppningar. men vissa har jag uppfyllt.
1. fått ligga
2. inte tjock
jag är fan awsome.
Nej, det gör jag inte. Kommer förmodligen aldrig att bli "nöjd" eller tillfreds. Trots goda prestationer eller inkomster har jag svårt att stanna klockan och känna mig nöjd för en stund.
Lychgate
2011-11-16, 16:43
Nej, men antagligen ställer jag en hel del orimliga krav. Oftast gäller det att slutföra saker snabbare än praktiskt.
young_george
2011-11-16, 16:52
Med tiden har jag blivit mer mänsklig gällande kraven på mig själv. Numera jag har satt upp en livsplan ungefär var jag vill ligga vid olika åldrar i mitt liv och jag måste säga att jag följer planen väldigt bra så här långt.
Intressant!
När satte du upp den planen, har den varit konsekvent sen dess?
Vill du avslöjja den i korta drag?
mangemani
2011-11-16, 16:57
skapar mig aldrig några förväntningar/förhoppningar, på så sätt blir jag aldrig besviken;).
men visst hade man höga förväntningar om sig själv då man typ gick i mellan/hög stadiet, då skulle man världsbäst, ha dröm jobbet, bo i ett stort hus, bada i pengar osv.
men någonstans mellan hög stadiet och slutet på gymnasiet så vaknade man upp från den drömmen.
Eddie Vedder
2011-11-16, 17:23
Verkar som att en del förknippar "leva upp till förväntningar" som att bli nöjd eller uppnå den slutgiltiga perfektionen. Så tolkar inte jag det. Jag ser det mer som att man närmar sig en nivå där man tycker att man har förutsättningarna att hamna och ambitionen att jobba mot.
Självklart vill jag alltid utvecklas även om jag skulle känna att jag lever upp till mina förväntningar på mig själv.
sweetkarolina
2011-11-16, 17:24
Intressant fråga.
I vissa avseenden har man väl kanske överträffat sina förväntningar, och i andra får man kämpa mer.
Jag är tämligen nöjd med att ha klarat en 5-åring högskoleutbildning och vara färdig civilingenjör, även fast man i vissa stunder drömde om att doktorera och forska så är det inget jag ångrar/ångrat att jag inte gör. Jag är ju rätt ung än, så skulle viljan att läsa vidare mer infinna sig så kan jag göra det då. Dock har jag genomfört det jag föresatte mig och med helt skapliga betyg (bättre betyg än vad jag ansträngt mig för i varje fall.)
Har även landat ett tämligen väl betalt jobb med såväl intressanta som stimulerande arbetsuppgifter. Det är inte så att jag skrattar omkull mig varje dag, men jag har oerhört svårt att föreställa mig ett bättre jobb. Det som är bäst är variationen, jag lägger 33% på kontoret, 33% på laboratoriet och 33% ute på fält. Jag har stor frihet att fatta egna beslut hur jag prioriterar min tid och tämligen generösa villkor med flextid och ersättningar. Och dessutom får jag spränga saker. Jobbet är långt över mina förväntningar på ett första jobb, hade räknat med att få slita med något tråkigt för dåliga pengar ett tag iaf, innan man hittar "drömjobbet".
Jag har utvecklats och blivit riktigt duktig i min sport, och har i år tagit silver på både EM och VM. Det är superkul att träna och vi har en jättebra klubb och stämning för tillfället. Också långt över alla förväntningar.
Det enda som man inte riktigt lever upp till sina drömmar är med relationer, har etablerat mig som ständig singel, inte för att jag vantrivs med ensamhet men ändå hade man väl nånstans föredragit att ha kille. Samma kan appliceras på övriga nära relationer, de vänner jag har (träningskamraterna) är underbara, men för balans i tillvaron hade jag gärna haft fler vänner. Nu är man utflugen till en ny stad och gamla skolkamrater bor alla på olika hörn och släkten är 15 mil bort. Avståndet i sig är kanske inte långt, men relationerna är knackiga. Det är nog snarare det faktum att när man uppfyllt dagens förpliktelser, slavat på jobbet, svettats på gymmet och väl kommit hem så däckar man. Det finns ingen tid att odla eller nära relationer. Men så är väl livet. Det är svårt att ha allt.
Spartansk
2011-11-16, 17:38
Nej, verkligen inte. Jag är asrolig och borde fan kunna vara med i Parlamentet. Jag borde kunna leva på min konstbegåvning och min författarbegåvning också. Dessutom är jag kanske (inte säker här) snygg nog att bli modell. För övrig har jag alltid haft som mål att någon gång skaffa en flickvän, men allting pekar på att jag inte har de talanger som krävs.
Långt långt lååångt över förväntningarna som jag hade för 5 år sedan. Helt sinnessjukt nöjd faktiskt, livet tog en vändning som jag aldrig hade kunnat drömma om i dåläget. Fick ett jobb för 3 år sedan som har förändrat min livsbana och utvecklat mej som person enormt mycket. Och allt detta har jag Arbetsförmedlingen att tacka för lol :D
Sällan. Kan inte komma ihåg senast som jag tyckte att jag lyckades göra något "bra". Oftast blir omdömet "ok", men sällan mer.
Nej! Sa fort man ar i narheten av att kanna sig nojd hojer man ribban!
Gabriel174
2011-11-16, 18:41
Verkligen inte.
David Brent
2011-11-16, 18:53
Nej, jag kommer nog heller aldrig att göra det. Mina förväntningar på mig själv flyttas hela tiden allt eftersom jag börjar att närma mig.
Jag är mer än nöjd, tycker det känns för bra. Har lyckats med allt i princip och skulle ej tänka mig att det kunnat gå bättre på något vis. Kanske har för låga krav, vem vet...
Bara för man är bättre än alla andra så betyder det inte att man är bra nog...
mycketbrännvin
2011-11-16, 21:33
Nej,borde egentligen studera men har fastnat på ett skitjobb
Minimjölk
2011-11-17, 16:23
Intressant!
När satte du upp den planen, har den varit konsekvent sen dess?
Vill du avslöjja den i korta drag?
jag satte nog upp en övergripande plan redan i 15års-åldern sedan har den ju förfinats samt utökats eftersom. Målet var att gå en bra utbildning som jag sedan skulle klara av och att jag efter det vidareutbildade mig till en bransch jag skulle trivas och få jobb i. Skaffa en vettig ekonomi och ett bra boende, Hitta en livspartner och gifta mig samt skaffa hus, skaffa ungar, se till att utveckla mig själv i karriären och bli framgångsrik på det jag gör och försöka ha en avslappnad attityd till mig själv. Skaffa alla prylar som jag vill ha och tid att leka med dem. ha bra vänenr omkring mig och en bra relation till alla i min närhet.Trivas med MITT liv och MINA val. Leva mer i nuet samtidigt som jag säkrar min framtid ekonomiskt. Se till att mina barn får en bra, betydeslsefull uppväxt med bra uppfostran och mycket tid med båda sina föräldrar mm mm
Sedan har jag på vägen haft en del önskemål om att uppnå vissa resultat träningsmässigt, inga krav däremot och nu när jag uppnått dessa så inser jag hur lite betydelse just dessa hade för min framtida livskvalité. Numera är träning bara något roligt utan prestationsångest. Det fungerar bättre för mig.
Grapeman
2011-11-17, 16:45
På senare tid, de senaste 2 åren känner jag att jag gör det.
Utbildningen (som bara är början) flyter på bra med spikade tentor hitills. Framför allt med träningen och resten av privatlivet. Har det som jag vill ha det för stunden.
Eller, är den jag vill och där jag vill vara just nu.
Sent from mah Desiré using grepptalk.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.