Visa fullständig version : Sund stabil kosthållning
Hej
Jag söker nu lite skamset hjälp av er efter att ha insett att jag verkligen inte får något bukt på mitt problem. Jag vore oerhört tacksam om jag fick någon form av tips eller om en permanent lösning vore möjlig skulle jag vara evigt tacksam, det betyder mycket för mig.
Jag har tränat seriöst i ungefär tre års tid med goda resultat och fått ett gediget intresse för att lära mig så mycket som möjligt kring styrketräning, kosthållning och dess påverkan på kroppen. Jag anser mig faktiskt kunna bra mycket och betraktas av min omgivning som duktig inom ämnet. Så teorimæssigt ær jag mer æn tillræckligt medveten før att klara mig gott, och i de flesta fall lyckas jag även lyckas överföra detta i praktiken.
Träningsmässigt har jag inga problem alls faktiskt, tack och lov. Jag tycker verkligen om att styrketräna och tar aldrig några särskilda avbrott. Jag tycker det ær kul och inte alls särskilt besvärligt, tråkigt eller jobbigt. Jag kompletterar min styrketræning med långpromenader på fastande mage, och jag älskar verkligen dessa och försöker klæmma in ett par per vecka, plus-minus beroende på tid och möjlighet. Mina långpromenader är givande både psykiskt och fysiskt, och får mig som oftast att må väldigt bra. Så kort sagt har jag ett gymschema uppdelat på fyra pass i veckan men strävar mot att kunna korta ner det till tre dagar i veckan allt efter tiden, och promenader så ofta det går med c:a 1-4 per vecka. Jag får bra resultat på gymmet, jag har inga problem med att bygga muskler och jag blir starkare, allting där fungerar helt enkelt.
Kostmässigt har jag fastnat för periodisk fasta, då jag anser att det är mycket lämpligt och smidigt sätt att kunna leva någorlunda normalt utan att sticka ut allt för mycket med annorlunda kost vid sociala sammanhang osv. Jag planerar alltid vad jag ska äta och jag lagar mycket mat när jag väl lagar och portionerar det i matlådor 1-2 gånger i veckan, med utrymme för lite spontanitet kring helgen. Jag försöker alltid att hålla ett relativt högt proteinintag, jag äter regelbundet kolhydrater efter gympassen, medan jag i övrig tid försöker hålla mig ifrån kolhydrater i måltiderna med anledning av att jag på ett eller annat sätt lyckas få i mig rikligt med det ändå. Allt unnande, utsvävningar och goda säker brukar av någon märklig grund nästan uteslutande vara kolhydratkällor. Fett försöker jag se till att äta lite mer utav på vilodagar. Majoriteten av min kost brukar bestå utav, kycklingfile, köttfärs, brocooli, grönsaksblandningar och ägg, enkelt lagade basvaror och egentligen aldrig några speciella maträtter ala köttfärssås och spaghetti.
Mitt mål och även mitt problem är att vill minska några kilon, jag vill bli lite mer rippad, i princip jämt. Jag är vältränad och inte särskilt fet alls och har väl egentligen aldrig varit. Men jag har inte heller någonsin lyckats hamna in i en riktig toppform, utan de gånger jag närmat mig har jag fallit pladdask när jag börjar kunna skymta en mållinje. Mitt stora problem är att jag är allt eller inget, jag planerar i återkommande perioder hela tiden att deffa ner mig lite och kör stenhårt alltifrån som oftast i tre dagar till tre veckor, innan jag kraschar, överäter i helt brutala mängder av godis, sötsaker, snabba kolhydrater och allmän skitkost till illamående, innan jag känner att begäret är mättat. Jag kan inte ta lite godis eller en bulle, eller en kebab när jag väl brutit matlådsmönstret och de välplanerade måltiderna. Utan när jag tummar på reglerna så sluter det med flera kg utav denna skit. Min självkänsla, stolthet faller i bitar och jag känner mig totalt värdelös som tappat kontrollen och inte kan upprätthålla min sunda och planerade kost. Så mitt liv har sedan jag började træna i princip regelbundet pendlat mellan överätning och koloriunderskott. Vilket gör att min vikt pendlare en del men ökar sakta, min fettmängd hålls på ungefär samma nivå och jag får en ökad muskeltillväxt. Vad jag vill ha hjälp med är en sund kosthållning där jag kan nå en lägre fetthalt för att där kunna leva lite stabilare utan hemska utspel, där jag kan leva normalt och nyttigt till vardags men kunna ta mig lite gott ibland utan att det för den saken skull ska spåra ur totalt.
Vad som har hänt med tiden är att dessa olika faser har tagit sig i allt mer och mer extrem form, vilket skrämmer mig riktigt ordentligt. Jag blir mer och mer målmedveten, mer och mer besatt och tenderar att stundtals närma sig sjuklig karaktär. Jag kör för hårt, tappar motivation och får enormt sötsug och skiter i allt för att sedan börja om igen och köra ännu hårdare som kompensation. Stabil viktnedgång och sundare kostinställning skulle nog vara lösningen, men hur?
Jag är tacksam för all hjälp jag kan få, detta är något fruktansvärt energikrävande för mig med en oerhörd ångest medförd som jag verkligen vill få bukt på. Tack på förhand!
vicarious
2011-11-15, 18:47
Disciplin och tålamod. Trist svar, jag vet.
Du måste lära dig att inte gå ut för hårt med dieten. Du får inte äta så lite att du kraschar och ger vika för överätning. För just detta krävs tålamod. Resultat tar tid. Se det som en långsiktig plan att gå ner i vikt.
Dietar du med ett lagom stort/litet underskott kommer du inte krascha. Visst, du kommer garanterat känna sug efter mat och sötsaker. Du kommer bli frestad, du kommer bli bjuden på saker. Det är här disciplin kommer in.
Kraschdietar man så är det i stort sett omöjligt att motstå att hetsäta. Kroppen bara skriker efter energi.
Dietar man däremot på ett lagom stort underskott klarar man sig med disciplin.
Allt unnande, utsvävningar och goda säker brukar av någon märklig grund nästan uteslutande vara kolhydratkällor.
Kan du utveckla vad dessa saker kan/brukar vara eller refererar du bara till när du "går crazy" här?
Kan du utveckla vad dessa saker kan/brukar vara eller refererar du bara till när du "går crazy" här?
Jadu, rent allmänt så brukar mackor, bakverk, godis, glass och alla former av skräpmat vara energirika kaloribomber med näringsfattigt innehåll och vara proppfyllda med nästan uteslutande kolhydrater. Självklart finns det ju undantag som är betydligt bättre, men när man känner begär efter munch, brukar jag sällan välja det bättre alternativet som jag annars hade gjort.
Problemet är väl egentligen att när man väl släpper på spärren och så helt plötsligt skiter man i allt, man kämpat med blod, svett och tårar under hela veckan. Det är inte alltid hunger eller sötsug under fastan som utelöser detta, utan många gånger är det faktiskt efter en måltid man får begär efter något mer och inte kan släppa den tanken. När blodsockret höjs efter en måltid kanske insulinet trycker det i botten och där nere får man stora begär innan det stabiliseras igen, jag vet faktiskt inte.
Disciplin och tålamod. Trist svar, jag vet.
Du måste lära dig att inte gå ut för hårt med dieten. Du får inte äta så lite att du kraschar och ger vika för överätning. För just detta krävs tålamod. Resultat tar tid. Se det som en långsiktig plan att gå ner i vikt.
Dietar du med ett lagom stort/litet underskott kommer du inte krascha. Visst, du kommer garanterat känna sug efter mat och sötsaker. Du kommer bli frestad, du kommer bli bjuden på saker. Det är här disciplin kommer in.
Kraschdietar man så är det i stort sett omöjligt att motstå att hetsäta. Kroppen bara skriker efter energi.
Dietar man däremot på ett lagom stort underskott klarar man sig med disciplin.
Tack för råden iaf! I guess att det är bara fortsätta kämpa och försöka hitta en metod som fungerar bra, eller så hokus pokus en dag så fungerar det fint. Man kanske måste krascha tillräckligt många gånger innan man lär sig lyckas och kan stå upp som en vinnare. Att be någon annan lägga upp ett kostschema under diet kanske vore någon att tänka över. Men diciplin och tålamod ska jag definitivt ha i åtanke.
Jadu, rent allmänt så brukar mackor, bakverk, godis, glass och alla former av skräpmat vara energirika kaloribomber med näringsfattigt innehåll och vara proppfyllda med nästan uteslutande kolhydrater. Självklart finns det ju undantag som är betydligt bättre, men när man känner begär efter munch, brukar jag sällan välja det bättre alternativet som jag annars hade gjort.
Problemet är väl egentligen att när man väl släpper på spärren och så helt plötsligt skiter man i allt, man kämpat med blod, svett och tårar under hela veckan. Det är inte alltid hunger eller sötsug under fastan som utelöser detta, utan många gånger är det faktiskt efter en måltid man får begär efter något mer och inte kan släppa den tanken. När blodsockret höjs efter en måltid kanske insulinet trycker det i botten och där nere får man stora begär innan det stabiliseras igen, jag vet faktiskt inte.
Du får utveckla scenarion där du går crazy lite mer.
Om det sker när du är hemma finns det ju en enkel lösning, se till att du inte har massa godis och glass tillgängligt under diet. Om du köper, handla när du inte är hungrig och köp en lagom mängd.
Men det är svårt att ge råd angående andra situationer om du inte beskriver dem lite mer först.
Jag kan tala om att jag är precis likadan. En antingen eller person. Kör stenhårt på diet och träning som just du, några dagar till några veckor för att därefter unna mig något gott och sedan tar det inte stopp..
Godis och pizza kan jag trycka i mig i mängder och så håller det på några dagar, motivationen och självkänslan blir så låg att jag håller mig inomhus ett par dagar för att sedan bestämma mig för att köra igång igen.
Helst av allt vill jag må bra, ständigt. Äta normalt och träna normalt men för mig är det "tråkigt" att vara normal.. för mig har även dessa olika perioder blivit allt extremare och jag har ännu inte kommit fram till en vettig lösning.
Det jag funderar på är om det är något psykiskt problem eller om det helt enkelt är min kropp som "skriker" efter energi..
I somrar lyckades jag dock hålla mig på en jämn nivå, men då totalförbjöd jag mig att äta godis och annat som jag vet triggar mitt beteende.. men hur kul är det egentligen att aldrig våga eller kunna unna sig något gott?
Peppeskrot
2011-11-17, 00:30
I ditt ställe skulle jag försöka notera allt jag äter, även under perioder när jag inte deffar och framför allt under "ätardagar". Appen ShapeUp är ganska användbar. Med den kan du lätt föra in det du äter under en dag och omgående se vad du har för marginaler kvar. Jag antar att du redan har en hushållsvåg. Sedan kan du ju fråga dig själv om periodisk fasta verkligen är det bästa för dig om du har lätt att förlora kontrollen pga hungerkänslor.
Jag skulle försöka lägga upp deffen i etapper på max 2-3 veckor i varje vända mot slutmålet - så att du ligger på balans under en period innan du påbörjar nästa deff.
Jag kan tala om att jag är precis likadan. En antingen eller person. Kör stenhårt på diet och träning som just du, några dagar till några veckor för att därefter unna mig något gott och sedan tar det inte stopp..
Godis och pizza kan jag trycka i mig i mängder och så håller det på några dagar, motivationen och självkänslan blir så låg att jag håller mig inomhus ett par dagar för att sedan bestämma mig för att köra igång igen.
Helst av allt vill jag må bra, ständigt. Äta normalt och träna normalt men för mig är det "tråkigt" att vara normal.. för mig har även dessa olika perioder blivit allt extremare och jag har ännu inte kommit fram till en vettig lösning.
Det jag funderar på är om det är något psykiskt problem eller om det helt enkelt är min kropp som "skriker" efter energi..
I somrar lyckades jag dock hålla mig på en jämn nivå, men då totalförbjöd jag mig att äta godis och annat som jag vet triggar mitt beteende.. men hur kul är det egentligen att aldrig våga eller kunna unna sig något gott?
Det sjuka är att jag också totalförbjöd mig från godis förut men det spelar ingen roll. Tänk att allt är kalorier bara. Om du tar två godisbitar gör det ju inget, det är inte så mkt kalorier. Förra hösten åt jag inte en enda godisbit, men jag åt nötter och skit. Nu har jag skaffat ett kaloriprogram, tränat super hårt i 1.5 månad och verkligen gått ner i fett. Har legat på 1400 kcal om dagen då ja inte räknat in träningen så noggrant, men men. Det är det enda som funkat och allt tack vare detta forum och min diciplin! Nu tänker jag allt i kalorier, alltså tex om någon produkt innehåller bara fett eller protein så struntar jag i det utan så länge det är låga kalorier så är det lugnt. Det blir automatiskt bra och nyttiga saker jag får i mig då ;) Jag vill ju inte äta en hel avokado på 200 kcal när jag kan äta en halv och något annat också ;)
Ljuvligt
2011-11-17, 22:05
http://www.spring.org.uk/2011/03/the-what-the-hell-effect.php
Det sjuka är att jag också totalförbjöd mig från godis förut men det spelar ingen roll. Tänk att allt är kalorier bara. Om du tar två godisbitar gör det ju inget, det är inte så mkt kalorier. Förra hösten åt jag inte en enda godisbit, men jag åt nötter och skit. Nu har jag skaffat ett kaloriprogram, tränat super hårt i 1.5 månad och verkligen gått ner i fett. Har legat på 1400 kcal om dagen då ja inte räknat in träningen så noggrant, men men. Det är det enda som funkat och allt tack vare detta forum och min diciplin! Nu tänker jag allt i kalorier, alltså tex om någon produkt innehåller bara fett eller protein så struntar jag i det utan så länge det är låga kalorier så är det lugnt. Det blir automatiskt bra och nyttiga saker jag får i mig då ;) Jag vill ju inte äta en hel avokado på 200 kcal när jag kan äta en halv och något annat också ;)
Precis, det var så jag höll på i somras, har räknat kalorier av och till i några år nu men det börjar gå ut över skolan och jobbet.. Jag tycker det tar för mycket tid helt enkelt:/
Men ja, tankesättet är fint, det gäller bara att sluta äta efter dem två godisbitarna. *gah!*... Diciplin med andra ord! och långsiktigt diettänk som nämnt i artikeln som precis las upp, intressant!
För mig fungerar det utmärkt att få kostupplägg, baserat på hur jag funkar, av en kunnig person. Tex så var jag mkt "jag kan inte äta bröd/frukt/fritt utan schema" etc. Givetvis gör han ett kostschema med frukt, bröd och 1½ dag fritt ätande/vecka! :D
Direkt jag krånglade m något, infördes det. Små myrsteg, tyvärr slutade jag av olika skäl där och kände väl att "hur svårt kan det vara". Men jag behöver det, ungefär som att en tidsoptimist behöver ställa klockan på alarm eller ngn som ser dåligt behöver glasögon. Det låter kanske omständigt och osjälvständigt, men jag tror man behöver må bra länge i sitt ätande om man ngn gång mår lite dåligt av det. För att inse att lite dåligt kan man må, släppa det utan att det påverkar formen. För det är ju lite därför man inte vågar släppa att man sabbat alt sina regler. Regelbundenhet, tålamod, små förändringar, slipa bort alla "går/kan inte". Man kan allt. Ingen mat är giftig, däremot så kan man må olika av olika mat. Jag känner mig fortfarande lite stressad el hur jag ska uttrycka det, när jag äter bröd, frukt, godis - men inte alltid. Förut blev jag stressad bara av tanken. Nu blir jag - ibland - stressad av känslan jag får av att äta det. Jag räknar med att bli så snabb på att släppa den känslan att jag inte kommer notera den till slut.
Vet inte hur sjukt det kan ses, el vad man kan begära av en kosthållning - men kanske att just uppleva att man har ett sunt förhållande, tänk och ser det just som en begränsad del av livet, kosthållning - varken mer el mindre. Det finns mkt mer liv i livet än just den delen. Men funkar det är det skönt, för då orkar man resten väldigt bra. Och det är inte att göra allt precis rätt, utan att inte bli känslomässigt för engagerad om man äter lite hur som ibland. Äter man mat som är kroppsvänlig på ett kroppsvänligt sätt så mår man bra, men inte om det är för att tukta och späka utan just för att göra det av omtanke om sig själv med insikt om att det finns fler aspekter än näring vad gäller kost.
Lycka till! :)
Du skriver att du kraschar när du närmar dig målet, tillåt dig gå i mål, det är varken förbjudet eller farligt att lyckas. Har du ingen mer plan än att vara mer rippad jämt så lägg upp en plan för hur det ska gå till.
Det är resan mot målet som är intressant lärorik, givande och allt det där. så om du inget mål har efter kanske du vill vara kvar i resan typ. har själv haft liknande problematik med vissa saker där jag inte tillåtit mig att lyckas fullt ut helt enkelt. Så testa att ha en plan, ett nytt mål kanske för vad som ska ske efter du är klar.
Blev lite svamligt, jag är lite trötter efter ett 26 tim jobbpass och träning efter det:)..jag ville bara väcka tanken hos dig att det skulle kunna vara nånting av ovanstående, du verkar vara medveten och ha koll på saker och ting så du tar dig nog vidare och skaffar mer info om du tror det finns någon substans i svamlet;)...
Jag har varit likadan för inte så längesedan.
Det handlar dock om att du måste se det med en realistisk syn. Att käka bakelser, pizzor och godis med mera kanske bromsar din fettminskning en aning men dom där godsakerna kan även vara en av anledningarna som gör att du orkar fortsätta. Folk som är "all or nothing" tenderar att stupa i slutändan och ge upp pga att de omedvetet lägger för stor press på sig själva.
Min lösning på problemet var att börja springa ca 3 gånger i veckan utöver mina styrkepass. På så vis så bränner man bra och har råd att unna sig lite nu och då utan att bry sig ett skit då det ändå inte syns på vågen.
Nu på farsdag så åt jag 3 stora tårtbitar som förmodligen innehöll X antal kalorier. Dagen efter så kompenserade jag det med att dra ut och springa, problem solved. Det finns ingen som klarar sig i längden på att utesluta allt gott och njutbart bara för att det finns saker som är mindre nyttiga. Se det snarare som en sak som hjälper dig att fortsätta för till skillnad från de andra som käkar allt onyttigt utan att träna är det dem som egentligen behöver noja, inte du.
Lycka till nu och håll det till en balans. Ju fortare du hittar en balans som funkar för dig utan att slita på dig mentalt så vet du att du har hittat en livsstil som du kan hålla livet ut.
Frågan är varför man ska behöva äta flera bitar tårta? Varför kan man inte vara nöjd efter en bit?
Jag tror att en del av problemet har att göra med belöning och förväntan. Det är ett inlärt beteende, hjärnan förväntar sig en viss mängd belöning för att bli "nöjd".
På något sätt har vi blivit avtrubbade, en mindre mängd stimuli räcker inte längre för att olika signalsubstanser som utsöndras i hjärnan ska få oss att bli nöjda. En form av resistens likt vad man ser inom många sjukdomar i den moderna världen.
Hur viktigt är det att verkligen äta helt perfekt? Inget munch eller skräpmat dvs, bränner man inte ofta bort det ändå?
Får man i sig x antal protein du vill ha, och ligger inte på deff, hur viktigt är det då?
Förutsatt att man håller sig till sina kcal och P/K/F-väggar?
Rent spontan fråga bara, säger ingenting om deff då jag antar att det är desto viktigare för att kunna få i sig allt på så låg kcalsiffra, men under halvbulk slash balans är det väl inte så farligt?
Fan vad jobbigt att inte kunna unna sig något.. ^^
Eddie Vedder
2011-11-18, 21:08
Hur viktigt är det att verkligen äta helt perfekt?
Nu vet jag inte vad det betyder i och för sig. Men många tror ju att "perfekt" innebär kycklingfilé- och kvargdieten där man skall vara en fullständig asket varenda sekund för att få resultat. Och det är ju löjligt.
Kör på någon sorts 15-20/80-85-regel och satsa på en proteinrik kost med hyfsat varierad mat så kommer du långt.
Hej, jag vill först beklaga mitt tillfälliga avbrott och de sena svaren. Det har varit mycket att styra med ett tag nu så jag har inte riktigt haft lugn eller ro att sätta mig ner och skriva ner utförliga svar. Men jag har läst alla inlägg och tackar för de svar som kommit in.
Librish
Jag har sällan sötsaker eller skräpmaten hemma, det hindrar mig dock inte om jag skulle vilja ha något med tanke på att mataffären ligger mitt emot min port. Under bättre perioder kan jag ha ett kilo godis i skafferiet utan att i huvudtaget röra det på x antal dagar om motivationen finns där. Och under sämre dagar då begäret känns överväldigande har jag inga problem med att gå i en timmes tid för att komma till godisbutiken om det skulle vara så. Så problemet ligger egentligen inte i tillgänglighet/begränsad tillgänglighet.
Problemet är snarare att när motivationen tryter, när man har en dålig dag, mår neråt, är trött, sliten och känner för att skita i allt. I det tillståndet klarar man inte påfrestningarna begränsad kosthållning innebär. Kanske någon form av tröstätande? Oavsett avskyr jag ordet unnande, men vid de tillfällena blir det på något sätt lösningen.
toohwe
I feel you, riktigt skönt att höra att man inte är ensam om dessa problem iaf. Det anses inte acceptabelt eller legitimt av omgivningen att besväras av detta i den utsträckningen jag gör heller. De allra flesta anser att jag "redan har en riktigt bra kropp och inte borde bry mig så mycket", vilket inte gör saken lättare.
Jag kan möjligtvis vara extrem inom andra delar av livet, då jag själv anser mig gynnas utav detta på ett konstruktivt sätt. Däremot anser jag inte att mina kostvanor är gynnsamma eller sunda, så på den punkten skulle jag föredrar att befinna mig inom dom normala ramarna.
Peppeskrot
Riktigt bra tips! Ska försöka att loggföra mitt ätande för att få bättre översikt över det och det kanske kan lägga mig på ett stabilare kaloriintag, förhoppningsvis på minus. Jag saknar dock iphone, men skulle kunna använda mig av shapeup club eller exceldokument här ifrån. Jag har gjort det förut, men ska försöka igen även om det känns omständigt, besvärligt och onödigt krävande noggrant ibland med allt vägande och kalorikontroller. Men det kan vara det som krävs.
Lellan
Ett kostupplägg kan jag mycket väl tänka mig vore en bra lösning! Åtminstone resulterar det att man måste nysta upp hur man faktiskt äter och vad som egentligen hände när man gick utanför ramarna, och diskutera det med någon. Ett kostschema och matlista, med dels energi-och näringsinnehåll och måltidsplanering kanske. Har du något bra tips om någon person att vända sig till kanske?
nifo6
Jag har mina mål med viktnedgången och vad som väntar där, sedan har jag mina mål och delmål med träningen också men det är en annan femma. Problemet är att jag inte tar mig dit jag vill med mitt viktmål, fast jag vet att jag kan och borde kunna, jag vet hur man ska och borde göra men motivation försvinner på vägen. Vilket får mig att skita i att bry mig en helg och på måndagmorgon är man tillbaka från början som exempel. Jag tackar för din omtanke anyway.
Nutrid
Precis! Du verkar förstå mig. Bakelserna, godiset, glassen eller allmänt överätande av diverse mat gör på något sätt att jag orkar fortsätta när jag mår lite risigt. Vilket i kombination med min gymhjärna och fettminskningsmål skär sig lite. Min inställning när jag "skiter i allt" är ofta att jag behöver det för att må bra och för att orka med alla kraven jag och min omgivning ställer på mig. När jag sedan kommer upp på benen igen kan jag åter börja blicka upp mot mina mål igen för lyckas med det jag vill. En tung dag kanske kan lösas med osund kost för att orka med, men det blir samtidigt jävligt kontraproduktiv i samband med mina ambitioner för min kropp.
maqan
Det stämmer nog mycket väl. Men jag tillhör nog den miserabla kategorin som inte nöjer sig med bara en bit om jag väl provat, jag får en ohämad mersmak när jag väl korsat gränsen.
Bizarro
Perfekt kanske inte är nödvändigt, men har man sina ambitioner och värnar om sin utveckling men stannat upp eller tar ett steg tillbaka så fort man kommit framåt kanske något måste åtgärdas för att komma dit man vill. Jag har alltid hållt mitt proteinintag högt och får mina resultat på gymmet som sagt, kaloriöverskott är sällan några problem att åstadkomma. Därmed är en lyckad deff det jag önskar just nu.
Eddie Vedder
Med 15-20/80-85-regeln, syftar du då till att 80-85% av det totala kaloriintaget ska vara planerat och de återstående procenten kan vara spontana? Eller har jag missförstått det hela då?
Jag beklagar den långa texten, men jag hoppas alla uppskattar svaren på deras inlägg.
Fru_Flisa
2011-11-27, 22:32
Perfection is an illusion.
Du kanske ska vända dig till psyk för att få prata med nån som kan hjälpa dej med sätt att hantera dessa situationer/dagar du är låg, stressad etc.
Eddie Vedder
2011-11-28, 07:43
Eddie Vedder
Med 15-20/80-85-regeln, syftar du då till att 80-85% av det totala kaloriintaget ska vara planerat och de återstående procenten kan vara spontana? Eller har jag missförstått det hela då?
Ja det menar jag. :) Det är självklart inget vetenskapligt eller allmänt "rätt" sätt att göra och jag menar inte att du ska sitta och räkna på procentenheter heller. Men poängen är att det finns förstås lite utrymme för mindre nyttiga grejer om man inte är helt besatt av att enbart äta det man inbillar sig är nyttigt.
Librish
Jag har sällan sötsaker eller skräpmaten hemma, det hindrar mig dock inte om jag skulle vilja ha något med tanke på att mataffären ligger mitt emot min port. Under bättre perioder kan jag ha ett kilo godis i skafferiet utan att i huvudtaget röra det på x antal dagar om motivationen finns där. Och under sämre dagar då begäret känns överväldigande har jag inga problem med att gå i en timmes tid för att komma till godisbutiken om det skulle vara så. Så problemet ligger egentligen inte i tillgänglighet/begränsad tillgänglighet.
Problemet är snarare att när motivationen tryter, när man har en dålig dag, mår neråt, är trött, sliten och känner för att skita i allt. I det tillståndet klarar man inte påfrestningarna begränsad kosthållning innebär. Kanske någon form av tröstätande? Oavsett avskyr jag ordet unnande, men vid de tillfällena blir det på något sätt lösningen.
Om du faktiskt kan traska iväg på en längre promenad för att svulla så har jag svårt att relatera. Jag "misslyckas" med deffen ibland, men det är i så fall om jag är hemma hos någon och godisskålen / kakburken hoppar fram. Dvs när allt jag behöver göra är att sträcka ut handen för att "belönas".
Jag skulle inte göra ett oplanerat deffavbrott om jag var tvungen att lämna lägenheten. Så om du gör detta, och dessutom äter tills du blir illamående så kanske du skulle prata med någon. Eller så är din deff helt enkelt för strikt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.