Visa fullständig version : Hur kommer man ur defftänket?
Jag skulle behöva lite tankar och lite hjälp. För er som inte vet min historia så låg jag för 10 år sen på 30 i BMI (jag är nu 28), helt otränad. Bantade ner mig 30 kg, med träning men mest kondition. Var gravid två gånger (barnen är nu 5 och 7) och gick ner alla kilon inom ett halvår båda gångerna. Tyckte att viktnedgång var det lättaste som fanns.
Jag separerade från barnens pappa för fyra år sen och träffade ganska snabbt min nuvarande make. Sambokilona var ett faktum och jag gick upp från 55 kg till närmare 70 kg på 3-4 månader! Fick sen grepp om allt igen, tog upp träningen och ligger sen dess stabilt på 64-65 kg. Har dock sen 2008 försökt komma ner på 59 kg, men jag har inte längre disciplinen! Jag faller dit gång på gång och blir så less på mig själv.
Tränar just nu styrketräning rätt hårt, ca 6 timmar i veckan, och instruerar pass 3 timmar i veckan. Försöker ligga på 1500 kcal per dag, men jag blir matt och illamående och hamnar orkeslös i soffan, vilket gör att jag äter mer för att jag hatar den känslan.
Jag trivs inte med mig själv, men vill heller inte se ut som jag gjorde vid 55 kg. Mina armar var ca 20 cm i omkrets då, nu är de 30 cm (mycket snyggare!). Jag älskar muskler, men är livrädd för vågens siffror. Kan inte slänga ut vågen heller då min man vill använda den... Ligger alltså på ca 23 i BMI nu, med 26 i BF% enligt min våg (dvs jag har ingen aning vad min BF% ligger på :P)
Jag vet inte vad jag ska göra. Vill bygga muskler, men vågar inte gå upp i vikt. Vill deffa men fixar det inte. Vill sluta fixera, men tänker på det dagligen. Vad gör man? Help!
Sent from my GT-I9000 using Tapatalk
Spartansk
2011-11-03, 22:55
Ät nyttigt, ät dig lagom mätt, och träna bra. Då borde du hålla dig på en bra vikt, och långsamt gå ner i fett och upp i muskler.
Degpekka
2011-11-03, 23:08
Trän hårt(gristung styrketräning, inget mesigt core-pass eller bodypump för det räknas inte), och ät bra mat med mycket protein. Unna dig någon dag i veckan där du äter vad du känner för och kopplat bort tänkandet. Du kommer se resultat! :)
Karl Pilkington
2011-11-03, 23:28
Jag tycker att det låter som om du har utvecklat ett osunt förhållande till kost och träning. Om du verkligen nojjar så mycket över maten och mår dåligt när du äter trots att du känner att du behöver det för att inte känna dig orkeslös så kommer inte lite pepp på ett internet forum lösa dina problem. Jag tycker att du ska prata med någon, kanske en psykolog, som kan ge dig tips och stöd. Hoppas det löser sig och att du hittar balans i livet.
mvh.
Sheogorath
2011-11-04, 07:02
Jag tycker att det låter som om du har utvecklat ett osunt förhållande till kost och träning. Om du verkligen nojjar så mycket över maten och mår dåligt när du äter trots att du känner att du behöver det för att inte känna dig orkeslös så kommer inte lite pepp på ett internet forum lösa dina problem. Jag tycker att du ska prata med någon, kanske en psykolog, som kan ge dig tips och stöd. Hoppas det löser sig och att du hittar balans i livet.
mvh.
Jag tror ju förvisso att chansen att hon hittar någon i det här forumet som brottats med de här problemen och tagit sig ur är större än att hon lyckas pricka in en dietist eller psykoterapeut som har förståelse för den specifika situationen som faktiskt är ganska unik för oss som kommit en bit i vår träning. Man kan inte hantera det här problemet som man hanterar en anorektiker med BMI 15, eller en bulemiker som fokuserar mer på mat och mindre på träning. Jag tror man ska ha gudomlig tur för att komma till en professionell som faktiskt kan anpassa sina metoder till det här, som faktiskt inte ens kan klassas som ortorexi men ändock är vanligt inom vår sfär. Tyvärr.
Är det du på bilden?
Ja självklart. Kanske inte så rättvisande bild dock...
Ät nyttigt, ät dig lagom mätt, och träna bra. Då borde du hålla dig på en bra vikt, och långsamt gå ner i fett och upp i muskler.
Ja det är väl så, men jag har svårt att ta det lugnt. Jag vill köra optimalt och se massor av resultat.
Lychgate
2011-11-04, 08:08
Har själv liknande problem vid viktuppgång. Det som jag kör på just nu är att äta som att man deffar, i mitt fall väldigt "ren" mat, i större mängder samt räknar kcal. Först får man gå efter spegeln/hur man mår och sedan eventuellt använda vågen som avstämning för att man inte går upp för fort eller för sakta, själv varierar jag dock +-3kg dag till dag så tar den knappast seriöst längre. Samma gäller vid viktbalans.
Viktigt att säga att lätt är det inte, trodde jag skulle få hjärtklappning när jag vägde 98 kg igen häromdagen. Att ha bilder på hur man såg ut innan på samma vikt eller/och mått på armar, buk, rygg, ben etc att titta på hjälper en hel del då vågen är lika bra som BMI. Ökningar i muskelmassa och förlust av fettmassa visas helt enkelt inte och det blir svart/vitt.
Lägg fokus på hur du mår, ät bra och träna hårt så kommer kroppen reflektera detta.
Trän hårt(gristung styrketräning, inget mesigt core-pass eller bodypump för det räknas inte), och ät bra mat med mycket protein. Unna dig någon dag i veckan där du äter vad du känner för och kopplat bort tänkandet. Du kommer se resultat! :)
Jag är ingen som säger hård styrketräning och menar body pump. Jag kör TUNGT, 6-8 reps varierat med 10-12 reps och har ökat varje vecka sen jag började skriva träningsdagbok för 8 veckor sen. Körde marklyft, 4 set 8-7-6-6 reps på 80 kg i förrgår. *flex*
Jag tycker mig redan se resultat men det räcker som inte, jag kan inte som köra och se vad som händer utan måste ha en bestämd plan och full koll. Vet heller inte riktigt vad som händer om jag slappnar av, är rädd att bli överviktig igen.
Jag tror ju förvisso att chansen att hon hittar någon i det här forumet som brottats med de här problemen och tagit sig ur är större än att hon lyckas pricka in en dietist eller psykoterapeut som har förståelse för den specifika situationen som faktiskt är ganska unik för oss som kommit en bit i vår träning. Man kan inte hantera det här problemet som man hanterar en anorektiker med BMI 15, eller en bulemiker som fokuserar mer på mat och mindre på träning. Jag tror man ska ha gudomlig tur för att komma till en professionell som faktiskt kan anpassa sina metoder till det här, som faktiskt inte ens kan klassas som ortorexi men ändock är vanligt inom vår sfär. Tyvärr.
Ja det är ju det, jag tror jag har lättare att bli förstådd här. Andra tycker bara att lagar ju så så duktig som tränar och jag ser så perfekt ut och borde inte ändra nåt. Är rädd att det bara ses som ett lyxproblem. Jag har bra dagar och kan se och uppskatta det andra ser, men ofta är det svårt.
Har själv liknande problem vid viktuppgång. Det som jag kör på just nu är att äta som att man deffar, i mitt fall väldigt "ren" mat, i större mängder samt räknar kcal. Först får man gå efter spegeln/hur man mår och sedan eventuellt använda vågen som avstämning för att man inte går upp för fort eller för sakta, själv varierar jag dock +-3kg dag till dag så tar den knappast seriöst längre. Samma gäller vid viktbalans.
Viktigt att säga att lätt är det inte, trodde jag skulle få hjärtklappning när jag vägde 98 kg igen häromdagen. Att ha bilder på hur man såg ut innan på samma vikt eller/och mått på armar, buk, rygg, ben etc att titta på hjälper en hel del då vågen är lika bra som BMI. Ökningar i muskelmassa och förlust av fettmassa visas helt enkelt inte och det blir svart/vitt.
Lägg fokus på hur du mår, ät bra och träna hårt så kommer kroppen reflektera detta.
"Skönt" att höra att jag inte är ensam. Ja, det känns faktiskt som en okej plan att "deffa på balans" (du fattar vad jag menar). Jag ska försöka använda måttbandet mer för det säger ju faktiskt mer och då får jag siffrorna jag behöver ändå (jag älskar siffror).
Tack.
Andra tycker bara att lagar ju så så duktig som tränar och jag ser så perfekt ut och borde inte ändra nåt.
Även de läkare och/eller dietister du har pratat med? Jag håller nämligen inte med Sheo i hans bedömning av vården. Det är däremot svårare att få hjälp om man inte har en fullt utvecklad anorexi (ortorexi är ingen diagnos) eller bullemi men får någon väl den hjälpen så är det inte så mycket som skiljer. Ett stort steg i behandlingen är ofta att släppa fixeringen vid hur man ser ut och fokusera på att må bra samt att lära sig äta och hitta sin mättnadskänsla/känsla för rimliga mängder mat.
OBS! Jag påstår inte att du har anorexia men du har insett att ditt förhållande till träning och kost inte är helt problemfritt och då är det ingen fördel att gröta ner sig ännu mer i siffror eller "resultat" för att komma runt problemen. En exakt lösning är däremot helt omöjligt att komma med via nätet men fokusera mindre på mått och spegeln och mer på att inte krascha i soffan eftersom du tränar alldeles för mycket i förhållande till vad du äter.
Lychgate
2011-11-04, 08:41
Jag är ingen som säger hård styrketräning och menar body pump. Jag kör TUNGT, 6-8 reps varierat med 10-12 reps och har ökat varje vecka sen jag började skriva träningsdagbok för 8 veckor sen. Körde marklyft, 4 set 8-7-6-6 reps på 80 kg i förrgår. *flex*
Jag tycker mig redan se resultat men det räcker som inte, jag kan inte som köra och se vad som händer utan måste ha en bestämd plan och full koll. Vet heller inte riktigt vad som händer om jag slappnar av, är rädd att bli överviktig igen.
Fina markningar. :thumbup:
Mår du bra av att köra en bestämd plan med full koll så gör detta. Ha bara i baktanke att det är en fin linje mellan dedikation och fanatism. Att nån gång ibland bryta schemat om man är bortbjuden har inga större konsekvenser. Äter man bra 6 dagar i veckan så gör inte den sjunde så mycket, värre om man äter skit 6 dagar i veckan för att få bryt på måndagen med "NU GÄLLER DET!", följt av totalkrash.
Ja det är ju det, jag tror jag har lättare att bli förstådd här. Andra tycker bara att lagar ju så så duktig som tränar och jag ser så perfekt ut och borde inte ändra nåt. Är rädd att det bara ses som ett lyxproblem. Jag har bra dagar och kan se och uppskatta det andra ser, men ofta är det svårt.
Känner igen mig väldigt mycket. Ett kroppsideal som är mycket högre än gemene man ihopkopplat med något skev självsyn. Det är en bra motivation men samtidigt skadligt om man inte tillåter sig att ta emot komplimangerna om hur man ser ut, även om man inte kan göra det helt. Ta det inte som att du är "klar", i andra människors ögon ser du säkert vältränad ut men för dig själv är det kanske långt kvar tills du blir nöjd. Se det som förstärkning till att du är på rätt väg och blir bättre och bättre. :)
Jag tror ju förvisso att chansen att hon hittar någon i det här forumet som brottats med de här problemen och tagit sig ur är större än att hon lyckas pricka in en dietist eller psykoterapeut som har förståelse för den specifika situationen som faktiskt är ganska unik för oss som kommit en bit i vår träning. Man kan inte hantera det här problemet som man hanterar en anorektiker med BMI 15, eller en bulemiker som fokuserar mer på mat och mindre på träning.
Jag håller, som z_bumbi, inte med, och jag vill dra det så längt som till att påstå att det här inte är sant. Den största skillnaden ligger nog i huruvida det förelogger akut fara för den fysiska hälsan (d.v.s. man är så mager att man kan behöva läggas in med driopp); mat-, vikt- och kroppsnojorna är ganska lika oavsett hur ätstörningen manifesterar sig. Hur mycket fokus ligger på mat respektive träning är väldigt olika mellan individer, och det finns en stor flora av ätstörningar som aldrig hamnar under någondera rubriken. Det som möjligen är unikt för personer med s.k. ortorexi är det som även Sheo ger prov på här ovan - den elitistiska inställningen att psykisk sjukdom blir något helt annat om kroppen den bor i är, utifrån sett välskött och snygg, och att man när man "kommit en bit i sin träning" är så oerhört olik alla andra slappa människor (eller skruvade anorektiker/bulimiker) att ingen som inte själv elittränar e. dyl. har möjlighet att förstå ens problem. Som tur är så stämmer inte det - det man behöver är ju inte primärt hejarop utan HJÄLP.
Bra inläg av z_bumbi; jag instämmer i allt han skriver.
Även de läkare och/eller dietister du har pratat med? Jag håller nämligen inte med Sheo i hans bedömning av vården. Det är däremot svårare att få hjälp om man inte har en fullt utvecklad anorexi (ortorexi är ingen diagnos) eller bullemi men får någon väl den hjälpen så är det inte så mycket som skiljer. Ett stort steg i behandlingen är ofta att släppa fixeringen vid hur man ser ut och fokusera på att må bra samt att lära sig äta och hitta sin mättnadskänsla/känsla för rimliga mängder mat.
OBS! Jag påstår inte att du har anorexia men du har insett att ditt förhållande till träning och kost inte är helt problemfritt och då är det ingen fördel att gröta ner sig ännu mer i siffror eller "resultat" för att komma runt problemen. En exakt lösning är däremot helt omöjligt att komma med via nätet men fokusera mindre på mått och spegeln och mer på att inte krascha i soffan eftersom du tränar alldeles för mycket i förhållande till vad du äter.
Nej, det är de förstås inte. Men jag tror faktiskt att jag klarar detta. Jag har inte anorexi eller bulimi, snarare då ortorexi (men jag KAN vila och prioriterar inte bort vänner och familj över träningen).
Jag ska låta bli vågen, där tror jag att jag har ett stort problem då jag jämför mig så mycket med andra. Har en tjejkompis som är lika lång och väger lika mycket, men inte alls ser ut som jag och det stör mig. Jag tror att mätningar är mycket bättre för det säger nåt mer konkret, jag är inte missnöjd över mina mått som de är nu och jag vet inte vad nån annan har för mått så jag jämför mig inte.
Slängde just mitt matschema och jag ska sluta räkna! Jag ska äta mer i samband med träning. Grejen är den att jag egentligen inte har nåt emot att äta mycket i samband med träning, det känns bara bra. Däremot har jag kommit in i nån dålig cirkel, då jag inte äter så mycket på förmiddagen för då kan jag hålla mig i från, men jag tränar på morgonen vilket gör att jag kraschar efter det och äter massor i soffan på kvällen. Det känns helt onödigt, för varför ska jag äta när jag inte ska använda energin?
Jag tror jag kan vända detta nu!
Däremot har jag kommit in i nån dålig cirkel, då jag inte äter så mycket på förmiddagen för då kan jag hålla mig i från, men jag tränar på morgonen vilket gör att jag kraschar efter det och äter massor i soffan på kvällen. Det känns helt onödigt, för varför ska jag äta när jag inte ska använda energin?
Nu finns det många som tycker att det här sättet att äta är bra (och kallar det periodisk fasta), men om i lämnar det därhän, så är det ingen vild gissning att du "kraschar" på kvällen för att ta igen det du smygbantade på förmiddagen. Du är helt enkelt för hungrig på kvällen. Kroppen bryr sig ju inte så mycket om huruvida du skall använda energin under resten av dagen eller inte, den känner bara att den vill ha.
Fina markningar. :thumbup:
Tackar! :)
Mår du bra av att köra en bestämd plan med full koll så gör detta. Ha bara i baktanke att det är en fin linje mellan dedikation och fanatism. Att nån gång ibland bryta schemat om man är bortbjuden har inga större konsekvenser. Äter man bra 6 dagar i veckan så gör inte den sjunde så mycket, värre om man äter skit 6 dagar i veckan för att få bryt på måndagen med "NU GÄLLER DET!", följt av totalkrash.
Som jag skrev till tolkia så ska jag äta mer i samband med träning så slipper jag krascha och överäta efteråt. Ska försöka slappna av mer och jag VET ju egentligen utantill och i sömnen hur mycket jag kan äta och av vad, så varför inte höfta lite? Jag kommer inte vakna upp och väga 30 kg mer, det vet jag ju! Jag har nog precis gjort det där som alla som misslyckas med bantning gör - kör för hårt och kraschar gång på gång!
Känner igen mig väldigt mycket. Ett kroppsideal som är mycket högre än gemene man ihopkopplat med något skev självsyn. Det är en bra motivation men samtidigt skadligt om man inte tillåter sig att ta emot komplimangerna om hur man ser ut, även om man inte kan göra det helt. Ta det inte som att du är "klar", i andra människors ögon ser du säkert vältränad ut men för dig själv är det kanske långt kvar tills du blir nöjd. Se det som förstärkning till att du är på rätt väg och blir bättre och bättre. :)
Ja, fast grejen är att om jag lyckas med det jag vill och ser ut som mitt ideal tror jag faktiskt jag inte kommer få lika mycket komplimanger. Pauline Nordin är inte så många tjejers förebild. ;) Men screw that, det viktiga är att jag blir nöjd! Men jag vet att jag måste njuta på vägen också...
Nu finns det många som tycker att det här sättet att äta är bra (och kallar det periodisk fasta), men om i lämnar det därhän, så är det ingen vild gissning att du "kraschar" på kvällen för att ta igen det du smygbantade på förmiddagen. Du är helt enkelt för hungrig på kvällen. Kroppen bryr sig ju inte så mycket om huruvida du skall använda energin under resten av dagen eller inte, den känner bara att den vill ha.
Fast en periodisk fasta där man äter minst i samband med träning och mest i soffan skulle jag inte se som så lyckad. :P
Fast en periodisk fasta där man äter minst i samband med träning och mest i soffan skulle jag inte se som så lyckad. :P
Mitt intryck är att det verkar kunna gömma sig mycket under den rubriken; jag nämnde det mest för att inte få halva kostforumet på mig när jag föreslår att någon skall äta mer på förmiddagen. :Virro
Jag tycker det hjälper att fokusera på hur man presterar istället för hur man ser ut. Äta "bra" mat och fokusera på det man ska göra på gymet. Vet jag att jag har ett tungt pass framför mig så är det lätt att motivera sig till att käka mer för att prestera bättre. På samma sätt är det enklare att motivera ett större matintag efter att man har tagit ut sig på träningen.
Sen kan man givetvis hålla ett öga på spegeln och vågen för att se så att det inte sticker iväg för fort åt något håll.
Springer
2011-11-04, 10:42
Om man tränar på morgonen, verkar det inte så smart att lägga matintaget på kvällen. Kör du någon kondis också?
Finns inget i periodisk fasta som säger att det är på morronen man fastar :-)
Om man tränar på morgonen, verkar det inte så smart att lägga matintaget på kvällen. Kör du någon kondis också?
Nej, det är ju helt korkat. :P Den kondis jag kör är passen jag instruerar. Två timmar IW som är rätt jobbiga, en timme Aqua som typ är som en promenad... Hur så? Vad spelar det för roll?
Finns inget i periodisk fasta som säger att det är på morronen man fastar :-)
Nej, självklart inte. Men jag förstår vad Tolkia menar med att gardera sig. ;) Sen hade jag inte tänkt köra PF heller, det passar inte mig, men att lägga det mesta av maten runt träningen känns ju självklart mest logiskt.
Jag tycker det hjälper att fokusera på hur man presterar istället för hur man ser ut. Äta "bra" mat och fokusera på det man ska göra på gymet. Vet jag att jag har ett tungt pass framför mig så är det lätt att motivera sig till att käka mer för att prestera bättre. På samma sätt är det enklare att motivera ett större matintag efter att man har tagit ut sig på träningen.
Sen kan man givetvis hålla ett öga på spegeln och vågen för att se så att det inte sticker iväg för fort åt något håll.
Ja, jag tror också det är bra. Jag älskar ju siffror och då kan jag istället få min beskärda del siffror av träningsresultaten i dagboken! Älskar ju att prestera på gymmet och blir alltid lika nöjd när jag tar mer än random kille som tränar bredvid mig. :D
Spartansk
2011-11-04, 18:43
Ja det är väl så, men jag har svårt att ta det lugnt. Jag vill köra optimalt och se massor av resultat.
"Om man är för fokuserad så kommer inte resultaten" - Magnus Samuelsson. Han menar alltså att man inte får lägga för mycket energi på träningen om man vill få maximala resultat. Något att tänka på, kanske. :)
Jokester
2011-11-04, 19:22
"Om man är för fokuserad så kommer inte resultaten" - Magnus Samuelsson. Han menar alltså att man inte får lägga för mycket energi på träningen om man vill få maximala resultat. Något att tänka på, kanske. :)
Tror att Berkhan sagt något liknande, att de av hans klienter som klarat av träningen och dieten bäst är de som är upptagna med annat och inte har så mycket tid att tänka på träning och diet.
Spartansk
2011-11-04, 19:24
Tror att Berkhan sagt något liknande, att de av hans klienter som klarat av träningen och dieten bäst är de som är upptagna med annat och inte har så mycket tid att tänka på träning och diet.
Kan som en anekdot säga att det även stämmer på mig själv.
Tror att Berkhan sagt något liknande, att de av hans klienter som klarat av träningen och dieten bäst är de som är upptagna med annat och inte har så mycket tid att tänka på träning och diet.
Ja det låter vettigt. Jag äter alltid bättre och mindre de dagar jag har mycket att göra och inte hinner tänka på sånt. Tyvärr har jag inte mycket att göra om dagarna nu (pluggar på distans, inte mycket tid som går åt och jag sitter hemma mycket) och inget som distraherar mig.
Jag har allmänt svårt för att ta det lugnt och njuta också. Är nästan alltid stressad och har svårt att njuta av nuet.
Idag har det dock faktiskt gått över förväntan, jag har försökt njuta och varit mindre hungrig än vanligt (har dock inte tränat). Lät barnen vara med och laga mat, tog det lugnt, tappade inte tålamodet och har mått riktigt bra. En bra start i alla fall. :)
Måste bara bumpa tråden för att få tacka för alla bra svar jag har fått. Jag har sen jag skrev inlägget (i en vecka ca) ätit typ det jag känt för, ätit allra mest före och efter träning och det har gått fint. Jag är viktstabil hittills och har egentligen inte ätit så mycket mer än innan, men ändå har jag varit mer mätt och börjar redan känna mig lite less på att äta "hela tiden" (äter 3 ggr/dag) så det här känns hur bra som helst.
Tänkte försöka hålla mig viktstabil (64-66 kg) till sista februari och efter det försöka få in en deff inför sommaren. Det tror jag blir en bra uppdelning, då kan jag fokusera på att bygga muskler (kommer kanske inte bygga så mycket muskler på kaloribalans, men med bra näringstiming hoppas jag ändå att jag ska växa lite) utan att behöva få panik över att gå upp i vikt och så vet jag ändå att i sommar, när man ska vara mer lättklädd, så behöver jag inte se ut så här (nej, jag tycker inte det är en katastrof nu, men jag är en bit från mitt mål).
Så än en gång - tack så mycket! Jag jobbar på mot ett bättre tänk och än så länge går det bra. Jag ska njuta av den här resan och inte bara tro att jag kommer må bra bara jag når mitt mål!
Annaconda
2011-11-12, 15:43
Skönt att det går bra för dig. Som jag skrev i ett privat meddelande till dig känner jag igen mycket att det du skriver. Det var ju bra tips du fick och jag ska försöka ta dem till mig själv också. Lycka till framöver.
Sportfiskaren
2011-11-13, 11:58
Har man en gång räknat kalorier kommer man aldrig att sluta.
Sheogorath
2011-11-13, 12:00
Har man en gång räknat kalorier kommer man aldrig att sluta.
Mjae... Det finns en liten avvänjningsfas efter dietperioderna, visst, men inte fan räknar jag kalorierna efter några veckors uppbyggnad.
Sportfiskaren
2011-11-13, 14:53
Mjae... Det finns en liten avvänjningsfas efter dietperioderna, visst, men inte fan räknar jag kalorierna efter några veckors uppbyggnad.
Självklart, efter en avslutad deff är det maniska räknandet över. Men det sitter ju kvar i bakhuvudet, om än lite mer passivt. Eller är jag ensam om att göra några små överslagsräkningar när jag bestämt mig för vad jag ska äta?
aranada05
2011-11-13, 15:57
Självklart, efter en avslutad deff är det maniska räknandet över. Men det sitter ju kvar i bakhuvudet, om än lite mer passivt. Eller är jag ensam om att göra några små överslagsräkningar när jag bestämt mig för vad jag ska äta?
Nej, verkligen inte xD Räknar alltid mer eller mindre, omedvetet. Kommer på mig själv ibland när jag är ute på restaurang att jag helt plötsligt börjar uppskatta kaloriinnehållet och andelen av varje makronutrient i måltiden :D
Nej, verkligen inte xD Räknar alltid mer eller mindre, omedvetet. Kommer på mig själv ibland när jag är ute på restaurang att jag helt plötsligt börjar uppskatta kaloriinnehållet och andelen av varje makronutrient i måltiden :D
Haha klockrent. Tycker dock att det här kan vara en riktigt bra sak dock och behöver verkligen inte vara något "men" för livet.
Det är ju kunskapen om kalorierna i maten som gör att man håller formen senare efter att man har lagt av med den striktare versionen av kaloriräkning.
Sheogorath
2011-11-13, 17:28
Jag säger inte att något är rätt eller fel (och det ska en hel del till för att det ska anses vara sjukligt beteende tycker jag), bara att alla insatta inte går runt och räknar kalorier 365 dagar om året. Inte ens överslagsräkningar.
Bumpar tråden för att uppdatera att det går hur bra som helst! En månad har nästan gått, jag äter det jag vill och håller vikten. Jag låter bli att äta för att jag är mätt, inte för att jag tvingar mig själv. Jag åt på restaurang och lämnade nästan alla stripsen - för att jag kände att jag var nöjd, vilket jag inte vet om det någonsin hänt förut.
Jag har blivit grymt mycket starkare, min mage har faktiskt mer definition (ev mer muskler) än tidigare och annars växer jag på rätt ställen! *flex*
Jag njuter av livet och det känns fantastiskt! :thumbup:
Härligt att höra!:-D
Sent from my GT-I9100 using Tapatalk
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.