Visa fullständig version : Medveten om döden
Gosti123
2011-10-18, 18:50
Varenda dag så tänker jag på döden, att den en dag kommer att komma och det går inte att undvika. Om några år kommer min kropp börja förfalla, och då kan jag inte längre satsa på sporter jag tycker om etc etc.
Någon annan som ibland blir lite depressiv när ni tänker på att döden en dag skall komma och ta er?
Är också rädd att nära släktingar/jag ska dö/få cancer etc.
Dirty South
2011-10-18, 18:52
Nej.
Gosti123
2011-10-18, 18:55
Nej.
Varför? Hur tänker du?
Döden är ett oundvikligt ting, det är bara onödigt att gå omkring och oroa sig över den :)
Blir inte deprimerad av att tänka på att jag själv en gång kommer dö, men kan lätt börja gråta om tanken dyker upp på att mina föräldrar, bror, brorsbarn eller nån nära släkting en dag kommer gå den vägen. Försöker dock inte tänka på det, utan tar vara på den tid jag har istället med dem.
Nej. Sluta tänk så mycket på saker du inte kan påverka. Njut av livet och lev livet, var inte för jävla snål för du kommer ångra det när du är för gammal för att göra någonting åt det. Så enjoy medans du kan ffs och sluta noja!
Gosti123
2011-10-18, 19:01
Att leva i nuet fungerar för mig, att sluta tänka så mycket och bara vara. Men det blir oftast att jag försöker en stund och sedan kommer jag på mig själv att jag börjat tänka för mycket.
mangemani
2011-10-18, 19:01
när man var yngre så tänkte man i de banorna.
numera så tänker man inte alls på det, man tar livet som det kommer.
i mitt huvud så lever jag fortfarande kvar på det härliga 90 talet och är ung och där kommer jag nog att stanna tills jag dör.
däremot så är jag livrädd för den tiden då mina släktingar kommer att gå bort.
har redan losat en hel del släktingar och jag vet hur ont det gör, fruktar smärtan man kommer känna när de jag älskar som mest går bort, mina föräldrar och mina syskon samt den där tomma känslan, att nu finns de ej mer.
så på den fronten gruvar jag mig.
men för min egen död som kan komma inatt, imorgon eller om 50 år, den gruvar jag mig inte ett dugg för.
Gosti123
2011-10-18, 19:04
Håller med om tanken om att en nära ska gå bort är mycket värre.
Godfella
2011-10-18, 19:05
Vi ska alla den vägen vandra, vissa på ett sätt, andra på ett annat. Ingen idé att gräma sig över det!
Lev som en god kristen och få evigt liv i himmelen!
Gosti123
2011-10-18, 19:13
Lev som en god kristen och få evigt liv i himmelen!
Folk som är väldigt kristna borde vara väldigt lyckliga, att de med säkerhet vet att efter döden kommer gud att ta hand om dom (om de varit goda vill säga).
helt klart deprimerande tanke tycker jag med
kanske inte får se eventuella barnbarn etc eller vad som händer etc
ja när man tänker på hur kort livet är kan man bli riktigt deprimenad
vicarious
2011-10-18, 19:16
Någon annan som ibland blir lite depressiv när ni tänker på att döden en dag skall komma och ta er?
Ja.
Deceiver85
2011-10-18, 19:29
Tänk inte på döden då?
http://images.memegenerator.net/instances/400x/9200382.jpg
"Almost everything--all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure--these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart."
- Steve Jobs
Sparven från Minsk
2011-10-18, 19:49
Folk som är väldigt kristna borde vara väldigt lyckliga, att de med säkerhet vet att efter döden kommer gud att ta hand om dom (om de varit goda vill säga).
Allt beror på inställning. Döden är en del av livet, inte slutet på allt. Se livet som en utmaning, inte som något som rinner iväg. Finns många idrotter du kan pyssla med upp till 100 år! Var ju en gubbe som skulle springa marathon nu, 100 år gammal!
Sen har alla olika faser av livet olika innehåll.
Jag är orolig för mycket, men inte för min egen död. konstigt nog. Vi nojar väl över olika saker antar jag.
Henchman
2011-10-18, 20:21
Jag brukar tänka att man redan förlorar ganska mycket av sig själv genom att bara åldras, inget förblir.
Eddie Vedder
2011-10-18, 20:40
Folk som är väldigt kristna borde vara väldigt lyckliga, att de med säkerhet vet att efter döden kommer gud att ta hand om dom (om de varit goda vill säga).
Vore jag kristen skulle jag frukta mer än jag gör nu. Då hade jag ju trott på en person som skickar mig till helvetet om jag inte underkastar mig och missunnar mig glädjeämnen under hela jordelivet. Min egen filosofi är att jag inte kan ändra på det faktum att jag blev född och jag kan inte undvika att en gång dö. Däremellan vill jag inte göra andra människor illa och/eller sårade.
Sparven från Minsk
2011-10-18, 20:46
Vore jag kristen skulle jag frukta mer än jag gör nu. Då hade jag ju trott på en person som skickar mig till helvetet om jag inte underkastar mig och missunnar mig glädjeämnen under hela jordelivet. Min egen filosofi är att jag inte kan ändra på det faktum att jag blev född och jag kan inte undvika att en gång dö. Däremellan vill jag inte göra andra människor illa och/eller sårade.
Måste inte missunna dig glädjeämnen för att komma till himmelen :)
Är man god och ärlig och följer lite enkla bud så går det fint. Ganska mycket vardagsvett faktiskt :thumbup:
But I see your point!
Eddie Vedder
2011-10-18, 20:50
Måste inte missunna dig glädjeämnen för att komma till himmelen :)
Är man god och ärlig och följer lite enkla bud så går det fint. Ganska mycket vardagsvett faktiskt :thumbup:
But I see your point!
Jag är inte intresserad av din "jag-plockar-russinen-ur-kakan"-tro.
När jag lämnar in hoppas och tror jag att mitt sinnestillstånd kommer vara eufori. Min existens är inget värd och att lämna denna absurda tillvaro, efter ett förhoppningsvis långt liv av meningslöst handlande och dekadent leverne, ser jag fram emot.
Tanken på att få se familj och vänner gå bort gör mig självklart nedstämd.
Det var min syn på saken, tolka det nu inte som om att jag är en deprimerad knäppis som är sugen på att provocera. Jag anammar bara mina tankar kring mina egna död med en smula vardagsnihilism.
Sparven från Minsk
2011-10-18, 21:03
Jag är inte intresserad av din "jag-plockar-russinen-ur-kakan"-tro.
Du som tog upp ämnet, inte jag! Bara upplyste dig om hur det är :) Thats all. Du får tro eller inte tro, eller göra vad du vill ;)
On topic!
Förstår att många går och fruktar döden, och att vissa rent av har ångest inför den. Kan vara läge att kanske prata ut med någon proff (psykolog/kurator) om det?
Att tänka på döden varje dag kan inte vara varken roligt eller nyttigt. :(
Jag tänker på döden varje dag, det är det som gör mig lycklig. För att jag äntligen lever och agerar precis som det känns rätt. Ibland gör man fel, då får man tillfälle att agera annorlunda - tänka till, förlåta sig.
När jag inte tänkte på döden, utan flydde den som jagad av ett spöke levde jag som ett spöke. Utan känslomässigt ansvar inför mig själv (flummigt uttryckt, kommer inte på något bättre. Det var så hemskt att tänka på så jag kunde inte stå ut med att tänka på att varje sekund liksom tick, tick.. utmaningen är ju att omvandla de där ticken till stunder, mening och det tar ju ett jävla tag rent ut sagt).
Så det där är nog olika. Jag blir lugn, och får en känsla av att bli "rörd" - att allt är viktigt när jag tänker på döden. Blir klar i knoppen, känner livet i hela mig, upplever en känsla av kärlek till världen samtidigt som en liten förtvivlan som snabbt dränks i att ett "jävlar anamma" dyker upp.
De tillfällen som gjort mig glad av döden är några år efter jag var med om en upplevelse där jag kände att det var sjukt nära. Och när jag pratat med människor som ska dö, den ångestsoppan och känslan av "uppvaknande" att man inte är där rent konkret än. Först då, långt efteråt, kunde jag inse hur härligt det var att det gick bra. Och kanske trygghetsknarkar ibland, skulle inte falla mig in att åka bil utan säkerhetsbälte etc, men so what, jag tänker på döden och blir glad att mitt liv är detta.
Livet är så jävla skört, det är en stor press att leva men det ironiska är ju att när man accepterar det blir det vackert. Så inte hade man velat vara utan sina tvivel, våndor - i efterhand. När de pågår är man ju blind för hur bra det blir just efteråt, att det kommer ett bra efteråt.
Men döden, jag vill inte ha den, men när den kommer har jag iaf levt jäkligt lyxigt rent lyckomässigt. Och det får man väl vara stolt, glad och tacksam över. :)
Däremot så smärtar det att tänka på att andra dör ifrån mig, det kommer jag ju uppleva - min egen död ser jag som bara tystnad, "intet".
Stefan J
2011-10-18, 22:08
Varenda dag så tänker jag på döden, att den en dag kommer att komma och det går inte att undvika. Om några år kommer min kropp börja förfalla, och då kan jag inte längre satsa på sporter jag tycker om etc etc.
Någon annan som ibland blir lite depressiv när ni tänker på att döden en dag skall komma och ta er?
Är också rädd att nära släktingar/jag ska dö/få cancer etc.
Ja, detta är ständigt även i mina tankar. Jagl yckas för det mesta hålla det i schack då jag har en princip att inte oroa mig för saker som inte går att påverka. Åldrande är i allra högsta grad en sådan sak.
Det som skrämmer mig mest däremot och som jag inte kan blunda för är att livet från mina första minnen vid 2-4 års ålder fram till nu har gått i ett ögonblick. Och nu har jag i bästa fall bara en dubbelt så lång tidsrymd kvar att leva. Dvs två sådana ögonblick. Är man inte ytterst tillfreds med vad man gjort i livet tror jag att man på sin dödsbädd kommer ligga och inte alls förstå hur hela livet kunnat gå så fort. Jag sätter också mitt hopp till att åldrandet förändrar mig så att jag helt enkelt kan ha en acceptans någonstans och finna en tröst i att få upphöra. Så som jag är nu som människa kommer denna acceptans aldrig att infinna sig.
Jepp, detta är ständigt i mina tankar. Lyckas för det mesta hålla det i schack då jag har en princip att inte oroa mig för saker som inte går att påverka. Åldrande är i allra högsta grad en sådan sak.
Insåg att mitt inlägg kanske inte av andra ses som så upplyftande som jag tycker att det är.
Men tänk så här då: Om ni sitter med ett perfekt moget äpple, och det är sådär riktigt jäkla gott. Det är ju gott, det bästa, precis nu. Det blir som en slags.. tacksamhetstanke? Fan va nice liksom? Sparar du det i fickan och bevakar det medans det skrumpnar, det är ju en rädsla.. Men om du njuter det, förvaltar det liksom.. då blir det ju mening.
Shit det här är verkligen svårt att förklara, den här stämningen av glädje av döden jag känner.. *gah!* Skulle så gärna vilja förmedla, eftersom det är jobbigt att ha det jobbigt. Ju. :(
Men vi ska dö. Fine. Ingen kommer undan, rik el fattig, snygg el ful, dum el smart. Vi har alla demokratiskt fördelade 24 h/dygn. Vi har liknande mänskliga drag, som gör att vi mår bra av grundläggade saker: tak över huvud, meningsfull sysselsättning, relationer, njutningar och nödvändigheter. Skevar det mår vi dåligt, det är svårt att uppnå jämvikt och förmodligen skulle vi inte vara lyckliga om det vore lätt.
Lycka är något man jobbar på, men kommer inte för att man jobbar mer - utan mer som en slags medvetenhet.. att man har den där på ett snöre som en drake i vinden. Man kan inte påverka vinden, men man kan försöka hålla snöret lagomt sträckt, anpassa efter hur det blåser, uppskatta att man har syn och känsel och erfarenheter som gör att man stryr rätt överlag. Insikt om att en krash inte är slutet, men att det finns ett slut, därför är det viktigt att ha lite fokus utan att glömma njutningen av att se den med vind i seglen..
Äh va FAAAAN det här blir ju ASpretto, sry, jag ger upp, går å dör.. :D
Försöker faktiskt förmedla något här, men nä: den som blir deppig av döden, kan väl kanske iaf känna ett uns av hopp att det finns förhållningssätt där den tanken ist lyfter? Trots att jag inte lyckas förmedla "hur":et. *grr* Man behöver med största sannolikhet inte alls se döden som jag öht för att ha det gött, det är inte farligt att vara rädd och orolig.
Men det finns iaf flera sätt att se på döden. För mig är den nåt som gör mig till en gladare och vettigare person, tackålov.
Ja, detta är ständigt även i mina tankar. Jagl yckas för det mesta hålla det i schack då jag har en princip att inte oroa mig för saker som inte går att påverka. Åldrande är i allra högsta grad en sådan sak.
Det som skrämmer mig mest däremot och som jag inte kan blunda för är att livet från mina första minnen vid 2-4 års ålder fram till nu har gått i ett ögonblick. Och nu har jag i bästa fall bara en dubbelt så lång tidsrymd kvar att leva. Dvs två sådana ögonblick. Är man inte ytterst tillfreds med vad man gjort i livet tror jag att man på sin dödsbädd kommer ligga och inte alls förstå hur hela livet kunnat gå så fort. Jag sätter också mitt hopp till att åldrandet förändrar mig så att jag helt enkelt kan ha en acceptans någonstans och finna en tröst i att få upphöra. Så som jag är nu som människa kommer denna acceptans aldrig att infinna sig.
Måste man det då? Min gammelfarmor ville inte dö, hon var 97 år gammal och ville fortsätta med allt roligt, mer mer meeer! Jag vill hellre dö så. Ashungrig, det är väl då man har det bra - jag är inte så säker att jag skulle tycka det vore kul att bli en sån där som accepterat att min stund är inne. såna gamla är ju rätt jävla tråkiga rent ut sagt, vill att minnet av mig ska vara en som inte fick nog. "Hon fick inte nog, amen" :D
"Klar" verkar konstigt att bli. Känns inte som min grej iaf, inget ÄR ju så himla viktigt som man upplever det, så det vore väl hemskt på ngt sätt att ha blivit så "pyttig" att tänka sig att man uträttat ngt överjordiskt underbart.
Hade en del sådana tankar förut, framför allt på kvällen/natten (då alla nojiga tankar kommer fram). Det är bara att inse att det inte ger någonting att hålla på och oroa sig och börja öva på att skjuta bort tankarna när de kommer.
Om hjärnan verkligen har bestämt sig för att du ska ligga och noja runt, ja då kommer du göra det. Men jag tycker att jag har lärt mig själv att tänka på något annat de flesta gånger.
Döden finns inte längre i vårt samhälle.
Den är hygieniskt förpackad och rationell.
Döden har blivit något fult och farligt som ska bort.
Den enda död dom flesta ser idag är roadkills.
Om jag får ge ett gott råd:
Har ni möjlighet, så var med så mycket som möjligt
vid sjuksängen om en vän eller anhörig är på väg att gå bort.
För mej var det en mycket viktig och givande erfarenhet
som jag inte skulle vilja vara utan.
Stefan J
2011-10-18, 22:46
Insåg att mitt inlägg kanske inte av andra ses som så upplyftande som jag tycker att det är.
Men tänk så här då: Om ni sitter med ett perfekt moget äpple, och det är sådär riktigt jäkla gott. Det är ju gott, det bästa, precis nu. Det blir som en slags.. tacksamhetstanke? Fan va nice liksom? Sparar du det i fickan och bevakar det medans det skrumpnar, det är ju en rädsla.. Men om du njuter det, förvaltar det liksom.. då blir det ju mening.
Shit det här är verkligen svårt att förklara, den här stämningen av glädje av döden jag känner.. *gah!* Skulle så gärna vilja förmedla, eftersom det är jobbigt att ha det jobbigt. Ju. :(
Men vi ska dö. Fine. Ingen kommer undan, rik el fattig, snygg el ful, dum el smart. Vi har alla demokratiskt fördelade 24 h/dygn. Vi har liknande mänskliga drag, som gör att vi mår bra av grundläggade saker: tak över huvud, meningsfull sysselsättning, relationer, njutningar och nödvändigheter. Skevar det mår vi dåligt, det är svårt att uppnå jämvikt och förmodligen skulle vi inte vara lyckliga om det vore lätt.
Lycka är något man jobbar på, men kommer inte för att man jobbar mer - utan mer som en slags medvetenhet.. att man har den där på ett snöre som en drake i vinden. Man kan inte påverka vinden, men man kan försöka hålla snöret lagomt sträckt, anpassa efter hur det blåser, uppskatta att man har syn och känsel och erfarenheter som gör att man stryr rätt överlag. Insikt om att en krash inte är slutet, men att det finns ett slut, därför är det viktigt att ha lite fokus utan att glömma njutningen av att se den med vind i seglen..
Äh va FAAAAN det här blir ju ASpretto, sry, jag ger upp, går å dör.. :D
Försöker faktiskt förmedla något här, men nä: den som blir deppig av döden, kan väl kanske iaf känna ett uns av hopp att det finns förhållningssätt där den tanken ist lyfter? Trots att jag inte lyckas förmedla "hur":et. *grr* Man behöver med största sannolikhet inte alls se döden som jag öht för att ha det gött, det är inte farligt att vara rädd och orolig.
Men det finns iaf flera sätt att se på döden. För mig är den nåt som gör mig till en gladare och vettigare person, tackålov.
Att tänka i fina metaforer tar ju inte bort det faktum att tiden är högst begränsad och oundvikligen går mot sitt slut, för de flesta av oss mycket fortare än vi vill. Och på vägen till döden ingår för alla som passerar medelåldern åldrandet, ett stadigt förfall och förluster av funktioner, både fysiska och mentala. Denna vetskap gör mig sorgsen. Och detta trots att jag till fullo försöker göra allt som ger mig mening i mitt liv. Som du säger, det är inget farligt i att vara negativt inställd till döden. Och kan man nu inte acceptera den kan man alltid stoppa huvudet i sanden och tro på ett efterliv :)
Stefan J
2011-10-18, 23:06
Måste man det då? Min gammelfarmor ville inte dö, hon var 97 år gammal och ville fortsätta med allt roligt, mer mer meeer! Jag vill hellre dö så. Ashungrig, det är väl då man har det bra - jag är inte så säker att jag skulle tycka det vore kul att bli en sån där som accepterat att min stund är inne. såna gamla är ju rätt jävla tråkiga rent ut sagt, vill att minnet av mig ska vara en som inte fick nog. "Hon fick inte nog, amen" :D
"Klar" verkar konstigt att bli. Känns inte som min grej iaf, inget ÄR ju så himla viktigt som man upplever det, så det vore väl hemskt på ngt sätt att ha blivit så "pyttig" att tänka sig att man uträttat ngt överjordiskt underbart.
Man måste ingenting. Det är det fina med livet, trots att det för en själv är väldigt viktigt och unikt så betyder ett liv på det stora taget ingenting. Det är i sig meningslöst. Men jag vill känna att jag är klar när jag ligger på min dödsbädd. Jag vill inte ligga och önska att jag hade 100 år till att leva den dagen jag ska dö.
Sedan kan jag ifrågasätta varför man tycker att ens död och sista tid är så viktig. I samma stund som du dör spelar det ändå ingen roll. Du kommer inte ha några minnen av vare sig lidande eller lycka. En fin död och en fridfull sista tid är nog till största delen viktig för de efterlevande anhöriga. Det är ju lättare för de anhöriga att hantera sorgen om döden inträffade stilla i sömnen och/eller att den döde levde lyckligt sina sista dagar. För den döde spelar det efter dödsögonblicket ingen roll alls. Så varför tänker vi så mycket på vår död egentligen?
Gosti123
2011-10-18, 23:14
Jag testade en dag, att leva i nuet och att vara helt fokuserad på att inte tänka en enda tanke. Det funkade under en viss tid och ja, då var jag faktiskt glad. På en dag som jag i vanliga fall skulle vara nedstämd kände jag för första gången på länge lycka. Jag ska försöka att fortsätta med detta och försöka göra det till en vana, att bara vara.
Stefan, jag kan rekommendera Eckhart Tolle, läste lite utav en av hans böcker och jag är glad för det.
("The power of now")
Pansartax
2011-10-18, 23:24
Nej jag är inte direkt orolig för att dö, jag har en känsla av att jag kommer sitta och vara precis som den här gamla goa tanten när jag blir äldre.
Jm-GMG8L-Po
Varenda dag så tänker jag på döden, att den en dag kommer att komma och det går inte att undvika. Om några år kommer min kropp börja förfalla, och då kan jag inte längre satsa på sporter jag tycker om etc etc.
Någon annan som ibland blir lite depressiv när ni tänker på att döden en dag skall komma och ta er?
Är också rädd att nära släktingar/jag ska dö/få cancer etc.
Inte rädd alls. Tänk dig att du somnar. Du är omedveten om vad som händer runt omkring dig. I princip så kan sömnstadiet likställas med döden. Skillnaden är att du vaknar från sömnen, men om du dör så är du inte medveten om att du inte vaknar.
Du sover varje dag utan rädsla, vad är skillnaden?
Någon annans död är dock annorlunda därför att det påverkar en själv mer än personen som dör. (Vi är egoister helt enkelt :))
Nej jag är inte direkt orolig för att dö, jag har en känsla av att jag kommer sitta och vara precis som den här gamla goa tanten när jag blir äldre.
Jm-GMG8L-Po
Ush... Jag fick lite ont i magen av det klippet.
Pansartax
2011-10-19, 01:01
Ush... Jag fick lite ont i magen av det klippet.
Varför då? Hur kul tror du det själv är när du är så pass sliten och gammal så du inte ens kan torka dig själva i arslet eller laga varm mat på tallriken.
Jag är inte orolig för döden för att bli lastgammal verkar ju vara ännu värre.
Jag är inte intresserad av din "jag-plockar-russinen-ur-kakan"-tro.
Men din egen "jag-plockar-russinen-ur-kakan"-variant av kristendomen har du inga problem med?
von huff
2011-10-19, 07:58
Ja nog tänker man på det men mer rädd är jag för att leva ett liv i fattigdom och sjuklighet och att mina släktingar skall dö.
Sparven från Minsk
2011-10-19, 08:03
Är man medveten om att man en dag ska dö så borde man ju utnyttja varje dag till det yttersta och maximera sin glädje och lycka så gott det går :)
Dö ska vi göra allihop, det är bara en fråga om tid. För min egen del skulle jag då fan inte vilja leva i all evighet. Det enda jag önskar är att jag inte ska överleva mina barn.
På min fars sida av släkten så har många drabbats av aortaaneurysm, så jag ligger antagligen i riskzonen. Och för två år sen så gick en av mina närmsta barndomsvänner bort väldigt plötsligt, pga medfött hjärtfel. Så jag har väl haft mina funderingar om en tidig död. Vad jag kommit fram till är väl att det inte är någon ide att fundera över något man inte kan påverka. Samma sak gäller funderingar om familj och vänner, det får man ta den dag det kommer, man blir knäpp om man ska oroa sig i förväg.
shadowfire
2011-10-19, 09:11
Det har ändrats i takt med att jag mognats än mer som vuxen människa.
När jag var 25 så struntade jag i om min omkörning av en lastbil var lite väl djärv gentemot mötande bil. Idag avbryter jag omkörningen, sväljer stoltheten och blinkar vackert tillbaka in bakom lastbilen.
När jag var 25 var jag fallskärmshoppare och gjorde en del krashlandningar i kalhyggen mm och råkade bland annat ut för svampen och snodden, dvs en icke utvecklad fallskärm. Dummade mig istället för att dra reserven och försökte reda ut snodden och lyckades ofta bara sekunder från döden, men det var bara en kick.
Varit nära på att drunkna en gång, varit nära att bli spetsad av en järnpåle i en sjö en gång, varit nära att bli mosad av en långtradare rätt in i sidan av bilen en gång. Brydde mig inte märkbart då - men idag skulle jag bli rejält chockad av samma händelse. Livet betyder med idag än vad det gjorde för mig för 10 år sedan.
Ändå har jag inte barn o familj ännu. Jag kan nog räkna med att bli ännu mer försiktig av mig den dagen jag får det.
prOtotype
2011-10-19, 10:09
Jag var död i miljontals år innan jag föddes, och det var inte ett dugg jobbigt, så jag tror inte det kommer vara någon fara.
Däremot kan jag vara lite orolig för att bli förlamad, hamna i permanent smärta eller drabbas av mental sjukdom.
Fruktansvärd dödsångest för mig. Men klarar av att strunta i det.
Sent from my HTC Vision using Tapatalk
Semiramis
2011-10-19, 10:38
Litet cliché men vackert tycker jag
From too much love of living,
From hope and fear set free,
We thank with brief thanksgiving
Whatever gods may be
That no life lives for ever;
That dead men rise up never;
That even the weariest river
Winds somewhere safe to sea.
D v s evigt jordeliv är mer skrämmande än döden tycker jag. Jag är i nuläget inte särskilt rädd för att dö men jag är rädd för att bli riktigt gammal och tappa de flesta funktionerna och jag är rädd för smärta.
Varför då? Hur kul tror du det själv är när du är så pass sliten och gammal så du inte ens kan torka dig själva i arslet eller laga varm mat på tallriken.
Jag är inte orolig för döden för att bli lastgammal verkar ju vara ännu värre.
Jag tror inte det är speciellt kul att vara så sliten och gammal. Tvärtom det är därför jag tyckte videon var obehaglig. Känslan av att "någon gång" sitter man kanske där själv, blev ganska påtaglig...
//akatora
Nej jag är inte direkt orolig för att dö, jag har en känsla av att jag kommer sitta och vara precis som den här gamla goa tanten när jag blir äldre.
Jm-GMG8L-Po
Eh, va? Jag tycker den tanten borde träffa en läkare, hon verkar livsled och deprimerad. Det kan man bli i alla skeden i livet, även i ålderdomen. Hon har förlorat sina nära, har förlorat fysiska och kognitiva funktioner. Jag möter dagligen människor, om än inte av ålder men av andra skäl, som kan återfå el upprätthålla livsglädje även när livet förändras. Det inger hopp! Tanten är frisk i övrigt, men verkar som sagt ha tankar på att vilja dö - varför skulle hon diskrimineras vård för detta pga hennes ålder? Det finns återhämtning för det hon tycks lida av, och jag hoppas hon får det snarare än den sista vilan. Hon lider av nedstämdhet - inte livet. (Låter hårt - jag vet. Men har man upplevt människor i hennes sits som hittat tillbaks så vill man inte ge upp folk barasådär för att de kan verka bestämda i frågan).
Är man medveten om att man en dag ska dö så borde man ju utnyttja varje dag till det yttersta och maximera sin glädje och lycka så gott det går :)
Yep!
Jag tror inte det är speciellt kul att vara så sliten och gammal. Tvärtom det är därför jag tyckte videon var obehaglig. Känslan av att "någon gång" sitter man kanske där själv, blev ganska påtaglig...
//akatora
Om man blir vän med tanken så tänker jag som sparven, man blir mer levande och dessutom behöver man väl inte vara så himla anal med hur man tycker ett "värdigt liv" är. Jag skulle tycka det vore ASjobbigt att ngn ska hjälpa mig med göromål jag alltid klarat själv, torka mig och tvätta mig osv. Dock hoppas jag att jag inser att precis som jag en gång i tiden fick möjlighet att hjälpa andra till värdighet och integritet i sådana situationer, minns detta och inte förringar deras arbete. Vårdbiträden etc (har själv jobbat som det) behövs och det är ett fint och viktigt arbete. Att hjälpa någon ger livskvalité och förståelse för hur skört livet är, man uppskattar också att kunna vara där för någon, vara den starke och kunna se människan bakom prestationer - utan prestationer. Precis som ett nyfött barn som inte presterar kan en gammal bli älskad för den den är, den värme den sprider el det livsverk man lämnar bakom sig, barn, yrkesverksamhet etc.
På samma sätt hoppas jag kunna omvärdera och utnyttja mina resurser om jag drabbas av ngn form av handikapp innan ålderdom. Alla vet att man inte vill ligga någon till last, därför får man lära sig/inser förhoppningsvis majoriteten som arbeter inom vården vikten av fingertoppskänsla och att behandla den som behöver ens omsorg med respekt och omtanke.
Boktips: Lena Nevander-Friström. Mkt inspirerande böcker, ljudböcker etc om att leva sitt liv, inte bara låta dagarna passera. Hon säger ngnstans att "Livet är här, livet är nu och döda är vi väldigt länge". Jag tycker det är en sund och vacker tanke! *cupid*
majak0vskij
2011-10-19, 18:53
Döden är alltså icke existens. Den är stum, smärtlös, glädjelös. Den oundvikliga slutledningen vilken allas våra liv leder till. Våra liv är ju små cykler i en stor cykel som är den mänskliga historien. Alla har vi i stort sett samma livsmönster, i stort sett samma saker som gör livet värt att leva.
Jag tror inte det är döden som skrämmer mig mest, utan skälen för vilka jag dör.
Jag kan inte ta för givet att jag kommer leva tills jag gammal som gatan trillar av pinnen utan jag är livrädd att dö av en impuls i det egna jaget eller i någon annan. Jag vill dö för att det är oundvikligt inte för att någon fattat ett beslut att det skall ske nu. Luddigt? Jopp. Fråga gärna om oförståeligt.
Varenda dag så tänker jag på döden, att den en dag kommer att komma och det går inte att undvika. Om några år kommer min kropp börja förfalla, och då kan jag inte längre satsa på sporter jag tycker om etc etc.
Någon annan som ibland blir lite depressiv när ni tänker på att döden en dag skall komma och ta er?
Är också rädd att nära släktingar/jag ska dö/få cancer etc.
Inte alls. Jag tycker snarare det är ganska skönt att veta att vi alla skall dö en dag, så även jag. Utan att för den sakens skull gå och ha dödslängtan på nått sätt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.