TheIsh
2011-10-16, 21:48
Man har ju hört att insulinnivåerna bör hållas jämna och låga. Är det därför man brukar säga att det är bättre att äta fler mindre mål om dagen även om den totala insulinutsöndringen över dagen blir den samma? Att det finns mindre insulin i blodet vid en given tid?
Exempel: Dela upp 100 gram ris på två tillfällen istället för ett. Äter man 100 gram ris går det åt X mängd insulin, och Y mängd om man delar på det, där Y givetvis är mindre, men samma om man hade ätit allt på en gång?
Bakgrunden till varför jag frågar är för att jag försöker reda ut varför jag inte verkar bli av med något fett trotts mer än tillräckligt lågt kaloriintag. Jag förstår principen om kalori in vs ut och hela den biten, men nu har det verkligen stått still känns det som. Räknar jag ut att jag tappat 8kg på den tiden jag deffat så blir det ca 0,58kg/vecka. Och det låter ju bra. Men saken är den att 6 av dem var de första 3 veckorna. Och jag har legat mellan 12-1500 kcal om dagen ända sen 5:e Juli. Jag har räknat slaviskt. Det är inte första gången jag försöker bli av med överflödet, men det är första gången det har hänt något ens på vågen (kanske för att jag räknar), så jag har ingen lust att ge upp nu.
Mattematiskt sett är ju en deff simpel. Men i praktiken verkar någonting inte stämma riktigt. Jag kör ca 100 armhävningar om dagen, i övrigt ingen träning.
Promenerar i princip aldrig, och tar bilen till utbildningsorten. Så jag bör väl ha en hyggligt hög resistans till insulin eller? Jag har ingen lust att gå en timme om dagen om det inte gör någon skillnad. Om jag positivt visste att det är det som skulle göra skillnaden skulle jag gå två :Virro
Någonting saknas i ekvationen känns det som, och det borde inte vara kalorierna. Jag har ingen ämnesomsättningsrubbning mig vetande. Hela min familj har struma, så för ett par år sedan blev jag testad för det, men det var negativt. Vissa säger att man mer eller mindre måste äta ett visst antal kalorier för att korppen skulle vara snål på att släppa ifrån sig fettet, svält och hela den biten (som känns väldigt ologiskt på alla sätt). Jag går aldrig hungrig, och äter oftast bacon, ägg, kyckling, ost, hårt bröd, ris osv. I princip inga grönsaker. Mycket fett och protein. Kolhydrater blir mest till frukost för att få igång skallen :Virro
Har ni några idéer, utöver "du äter mer än yada yada".. Hur lågt ska man behöva gå känner jag.. Just nu har jag 1200 som lägre och 1500 som övre gräns, men har funderat på om jag ska testa äta lite mer. Fast svält i den benämningen är ju en myt har man hört. Börjar bli riktigt jobbigt nu då jag inte gick upp i vikt när jag åt som jag gjorde normalt, och då vara spagetti med köttfärssås i stora lass och gärna med bearnaise på. Den typen av mat 3-4 ggr om dagen + lite annat hip hap säkert.
Har typ 1 diabetes, så därför frågar jag specifikt om insulinnivåerna i blodet.
Oh, and *gah!*
Nu blir det att skalla kudde :naughty:
Jag tar 5 omega 3 kapslar (1000mg, EPA 180 mg, DHA 120 mg, Vitamin E 1mg) till de måltider som jag själv anser saknar vettiga fetter.
Exempel: Dela upp 100 gram ris på två tillfällen istället för ett. Äter man 100 gram ris går det åt X mängd insulin, och Y mängd om man delar på det, där Y givetvis är mindre, men samma om man hade ätit allt på en gång?
Bakgrunden till varför jag frågar är för att jag försöker reda ut varför jag inte verkar bli av med något fett trotts mer än tillräckligt lågt kaloriintag. Jag förstår principen om kalori in vs ut och hela den biten, men nu har det verkligen stått still känns det som. Räknar jag ut att jag tappat 8kg på den tiden jag deffat så blir det ca 0,58kg/vecka. Och det låter ju bra. Men saken är den att 6 av dem var de första 3 veckorna. Och jag har legat mellan 12-1500 kcal om dagen ända sen 5:e Juli. Jag har räknat slaviskt. Det är inte första gången jag försöker bli av med överflödet, men det är första gången det har hänt något ens på vågen (kanske för att jag räknar), så jag har ingen lust att ge upp nu.
Mattematiskt sett är ju en deff simpel. Men i praktiken verkar någonting inte stämma riktigt. Jag kör ca 100 armhävningar om dagen, i övrigt ingen träning.
Promenerar i princip aldrig, och tar bilen till utbildningsorten. Så jag bör väl ha en hyggligt hög resistans till insulin eller? Jag har ingen lust att gå en timme om dagen om det inte gör någon skillnad. Om jag positivt visste att det är det som skulle göra skillnaden skulle jag gå två :Virro
Någonting saknas i ekvationen känns det som, och det borde inte vara kalorierna. Jag har ingen ämnesomsättningsrubbning mig vetande. Hela min familj har struma, så för ett par år sedan blev jag testad för det, men det var negativt. Vissa säger att man mer eller mindre måste äta ett visst antal kalorier för att korppen skulle vara snål på att släppa ifrån sig fettet, svält och hela den biten (som känns väldigt ologiskt på alla sätt). Jag går aldrig hungrig, och äter oftast bacon, ägg, kyckling, ost, hårt bröd, ris osv. I princip inga grönsaker. Mycket fett och protein. Kolhydrater blir mest till frukost för att få igång skallen :Virro
Har ni några idéer, utöver "du äter mer än yada yada".. Hur lågt ska man behöva gå känner jag.. Just nu har jag 1200 som lägre och 1500 som övre gräns, men har funderat på om jag ska testa äta lite mer. Fast svält i den benämningen är ju en myt har man hört. Börjar bli riktigt jobbigt nu då jag inte gick upp i vikt när jag åt som jag gjorde normalt, och då vara spagetti med köttfärssås i stora lass och gärna med bearnaise på. Den typen av mat 3-4 ggr om dagen + lite annat hip hap säkert.
Har typ 1 diabetes, så därför frågar jag specifikt om insulinnivåerna i blodet.
Oh, and *gah!*
Nu blir det att skalla kudde :naughty:
Jag tar 5 omega 3 kapslar (1000mg, EPA 180 mg, DHA 120 mg, Vitamin E 1mg) till de måltider som jag själv anser saknar vettiga fetter.